Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om en allsidig utredning rörande inrikesflygets framtida sträckning m. m.

1959-11-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:155, Utlåtande i anledning av väckt motion om en allsidig utredning rörande inrikesflygets framtida sträckning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1959

1

Nr 155

Utlåtande i anledning av väckt motion om en allsidig utredning

rörande inrikesflygets framtida sträckning m. m.

(4:e avd.)

I en inom första kammaren av herr Nils Elowsson väckt motion (1:1) har

hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om en allsidig och förutsättningslös utredning om inrikesflygets framtida

sträckning i vårt land och i samband därmed förläggningen av de för

detsamma behövliga flygplatserna.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning

yttranden avgivits av luftfartsstyrelsen och 1953 års trafikutredning.

Luf tfartsstyr elsen erinrar inledningsvis om att de nuvarande civila trafikflygplatserna

är Stockholm-Bromma, Malmö-Bulltofta, Göteborg-Torslanda,

Visby, Jönköpings, Karlstads och Sundsvall/Härnösands flygplatser.

För trafiken på Norrland har Nordmalings flygplats temporärt utrustats med

vissa anläggningar m. m. Trafiken på Kiruna äger för närvarande rum på

en flygvapnet tillhörande flygplats; en ny civil flygplats vid Kiruna är under

byggnad. Vid Kronobergshed har på vederbörande flygföretags bekostnad

anordnats en flygplats för civilt bruk. Inom luftfartsverkets organisation

finnes ävenledes ett tiotal s. k. småflygplatser, vilka dock icke användes för

regelbunden luftfart. I 1959 års statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit

anläggande av nya flygplatser vid Jönköping och Umeå. Enligt ett av

Kungl. Maj :t nyligen lämnat uppdrag utreder luftfartsstyrelsen frågan om

anläggande av flygplatser vid Skellefteå och Örnsköldsvik.

Med chefens för flygvapnet medgivande pågår också civilt trafikflyg på

de militära flygplatserna vid Luleå, Kalmar, Ronneby, Halmstad, Östersund

och Hultsfred. Chefen för flygvapnet har härjämte förklarat sig vilja välvilligt

upptaga till behandling uppkommande frågor om civil trafik på andra

flygvapnet tillhörande öppna flygfält. Härvid synes i första hand upptagande

av trafik på Rommehed (invid Falun och Borlänge) komma att bli aktuellt

efter en planerad ombyggnad av därvarande övningsflygfält.

Den av lultfartsstyrelsen år 1956 framlagda tioårsplanen för utbyggande

av de svenska civila flygplatserna synes vidare enligt styrelsen i vad den1

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. AV 155

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1959

samma avser objekt av betydelse för inrikesflyget komma alt bli i allt väsentligt

uppfylld före utgången av perioden.

Styrelsen anför vidare följande.

Från kommuners, andra samfälligheters och vissa enskilda intressenters

sida ha från tid till annan ställts förfrågningar angående tillvägagångssättet

m. m. beträffande inrättande och drift av mindre flygplatser, avsedda

att drivas av annan än staten. Med anledning härav har luftfartsstyrelsen

utarbetat och distribuerat ett informationscirkulär, innehållande tekniska

normer för sådana flygplatser samt de övriga uppgifter, som kunna vara av

intresse i sammanhanget. Luftfartsstyrelsen lämnar därjämte, enligt sin instruktion,

på begäran råd och anvisningar m. in. i hithörande spörsmål mot

en gottgörelsc för styrelsens självkostnader.

Motionären föreslår en allsidig och förutsättningslös utredning om inrikesflygets

framtida sträckning i vårt land och i samband därmed förläggningen

av de för detsamma behövliga flygplatserna. Härtill vill luftfartsstyrrelsen

framhålla, att — så länge flygtrafikens bärighet och utveckling skall vara

betingad av huvudsakligen kommersiella synpunkter — någon tillförlitlig

utredning om det inrikes flygnätet icke kan åvägabringas utan konkreta önskemål

och prognoser från flygföretagens sida. Scandinavian Airlines System

(SAS) har icke framfört några expansionsplaner, som kräva ombyggnad

av befintliga eller anläggande av nya flygplatser utöver vad som innefattas

i aktuella eller planerade arbetsprogram. Linjeflyg aktiebolag anser sig

visserligen icke för närvarande i stånd att framlägga något konkret långtidsprogram

för sin utveckling, men har å andra sidan icke anmält anspråk

på andra objekt än dem som redan i en eller annan form äro under arbete

eller planering.

Av det anförda torde framgå, alt ett icke obetydligt antal flygplatser redan

ställts till inrikestrafikens förfogande och att ytterligare ett antal flygplatser

befinna sig i ett mer eller mindre framskridet byggnads- eller planeringsstadium.

Härigenom torde i varje fall det reguljära inrikesflygets nu förutsebara

behov av flygplatser bli i huvudsak tillgodosett.

Luftfartsstyrelsen har sig icke bekant att kommuner och landsting — såsom

motionären antyder — nedlägga arbete och kostnader på mindre väl

samordnade utredningar, vilka vid »inrikesflygets slutliga utformning visar

sig vara till ingen eller ringa nytta». Bortsett från att ingen ännu torde kunna

förutse inrikesflygets slutliga utformning, synes det luftfartsstyrelsen högst

tvivelaktigt huruvida i dagens läge något väsentligt skulle stå att vinna genom

den av motionären föreslagna, brett upplagda ulredningen. Snarare synes

en viss risk föreligga för att en sådan skulle kunna förkväva de lokala

initiativ, som tid efter annan framkomma på olika håll i flygplatsfrågor.

Luftfartsstyrelsen finner det vara mycket värdefullt, att dessa lokala och

föga kostnadskrävande undersökningar rörande förefintligt trafikunderlag

i olika områden företages av flygtrafikkommittéer i nära samarbete med SAS

och Linjeflyg. I de fall, där placeringen av en civil flygplats för ett dylikt

område icke är utan vidare given, bör också lokaliseringsundersökningar genomföras,

exempelvis på sätt som för närvarande sker i Kronobergs län.

Denna ordning ger de lokala representanterna en mycket värdefull inblick

i flygtrafikens förutsättningar och kostnader.

Styrelsen verkar jämväl för, att planeringen och byggandet av militära

flygfält i möjligaste mån koordineras med de civila flygplatsbehoven. Det

har också i vissa fall visat sig möjligt att åstadkomma moderna flygfält för

gemensamt civilt och militärt bruk, exempelvis i Visby. Det får ej anses

uteslutet, att ytterligare dylika fall kunna aktualiseras i framtiden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1959

3

Enligt styrelsens mening är den planerings- och utredningsmetodik, som

nu tillämpas, den ur praktiska synpunkter mest ändamålsenliga under de

närmaste åren.

Styrelsen avstyrker slutligen bifall till motionen.

1953 års trafikutredning framhåller att det allmänna målet för de trafikpolitiska

lösningar, som trafikutredningen skall söka anvisa, enligt utredningsdirektiven

bör vara att för landets olika delar trygga en tillfredsställande

transportförsörjning till lägsta möjliga kostnader och under former,

som medge företagsekonomisk effektivitet och sund utveckling av transportapparaten.

Det nuvarande läget på det inrikes transportväsendets område karakteriseras

enligt utredningen därav, att en påtaglig konkurrens råder mellan de

olika trafikgrenarna. I fråga om den långväga persontrafiken har, vid sidan

av privatbilismen, inrikesflyget särskilt under de senaste åren ryckt fram såsom

en icke oväsentlig konkurrent till järnvägarna, huvudsakligen utefter

sträckningar på det s. k. affärsbanenätet. Antalet passagerare i inrkes lufttrafik,

som år 1950 utgjorde 67 500, uppgick år 1958 till ca 332 100.

Utredningen anför härefter beträffande förutsättningarna och villkoren

för konkurrens mellan inrikesflyget och järnvägarna bl. a. följande.

Järnvägarnas från samhällets sida ålagda trafikförpliktelser kvarstå i stort

sett oförändrade sådana de en gång betingats av järnvägarnas förutvarande

monopolställning, bortsett från den temporära och partiella kompensation

härför, som det från och med budgetåret 1958/59 utgående driftbidraget om

100 milj. kronor till statens järnvägar utgör. Det reguljära inrikesflyget har

i sin nuvarande gestaltning monopol på sina flyglinjer och subventioneras

i väsentlig grad genom lättnader i kostnadsbelastningen för användningen

av civila och militära luftfartsanläggningar och för den på denna trafikgren

belöpande delen av luftfartsverkets drift- och underhållskostnader. Preliminära

uppskattningar ge vid handen att av luftfartsfondens underskott en avsevärd

del belöper på den inrikes luftfarten.

Olikheten i fråga om de skilda trafikgrenarnas konkurrensbetingelser bär

gjort och gör, att önskvärd balans inom trafikapparaten icke föreligger.

Transportuppdragen fördela sig ej på de olika trafikmedlen i enlighet med

deras reella kostnads- och kvalitetsförutsättningar. Det torde stå klart att

det ovan angivna trafikpolitiska målet icke kan nås vid en dylik, på konstlad

grund vilande trafikuppdelning. För att åstadkomma en tillfredsställande

transportförsörjning till lägsta samhällsekonomiska kostnad är det därför

enligt trafikutredningens uppfattning angeläget att ett system av sund konkurrens

mellan de olika trafikmedlen etableras, vilket innebär att konkurrensen

bedrives på i möjligaste mån lika villkor och att den inom ramen för

dessa villkor gestaltas så fritt som möjligt.

Ett grundläggande principkrav vid ett dylikt trafikpolitiskt system är

från rent ekonomisk synpunkt, att priset på den efterfrågade transporttjänsten

täcker den samhällsekonomiska kostnaden för densamma och att

angelägenhetsgraderingen i fall, där endast begränsade investeringsresurser

stå till buds för att tillgodose efterfrågan, sker efter lönsamhetsgrad.

Utredningen erinrar i fortsättningen om att vårt järnvägsnät på sin tid

i fråga om stambanorna utbyggts efter en generalplan, medan samtliga sekundära

banor — med undantag av dem som redan från början haft karak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1959

tären av s. k. kulturbanor — tillkommit under en långvarig uppbyggnadstid

för att tillgodose skiftande regionala och lokala kommersiella intressen.

I fråga om det inrikes flyglinjenätet finnes redan ett stamlinjenät etablerat.

Vad angår de sekundära flyglinjerna måste enligt utredningen, innan en

verklighetsbetonad planläggning kan ske, klarhet skapas om de kostnadsförutsättningar

med avseende å ersättning till statsverket, under vilka de sekundära

flyglinjerna kommer att kunna drivas. Sedan så skett, torde — så

länge icke staten själv omhändertager den inrikes flygtrafiken i analogi med

vad som skett i fråga om järnvägstrafiken — det närmast få ankomma på

vederbörande flygföretag och trafikantgrupper att väcka förslag om utvidgning

av det inrikes flyglinjenätet och till stöd härför framlägga driftkalkyler,

vilka eventuellt utvisar en lönsamhet och en angelägenhetsgrad som kan

motivera statens medverkan vid ifrågakommande flygplatsanläggningar.

Utredningen förklarar sig slutligen ha sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet

om en planläggning av flyglinjenätet samt avstyrker på anförda skäl

att en särskild utredning härom tillsättes.

Utskottet. Ett icke obetydligt antal flygplatser har, såsom luftfartsstyrelsen

i sitt yttrande över förevarande motion framhållit, redan ställts till

inrikestrafikens förfogande, varjämte ytterligare ett antal flygplatser befinner

sig i ett mer eller mindre framskridet byggnads- eller planeringsstadium.

Härigenom anses i varje fall det reguljära inrikesflygets nu förutsebara

behov av flygplatser bli i huvudsak tillgodosett. Styrelsen som vidare

förklarar sig verka för att planeringen och byggandet av militära flygfält i

möjligaste mån samordnas med de civila flygplatsbehoven anser för sin del

den planerings- och utredningsmetodik som nu tillämpas vara den ur praktiska

synpunkter mest ändamålsenliga under de närmaste åren. Även 1953

års trafikutredning har förklarat sig ha sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet

om planläggningen av det inrikes flyglinjenätet och avstyrker därför

förslaget om tillsättandet av en särskild utredning i frågan. Med hänsyn

bl. a. härtill har icke heller utskottet vid sin prövning av frågan funnit någon

sådan utredning erforderlig. Med beaktande jämväl av övriga av remissmyndigheterna

åberopade förhållanden avstyrker utskottet därför bifall till

motionärens yrkanden.

Utskottet hemställer,

att motionen I: 1 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1959

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, fröken Andersson, herrar Thun, Pålsson, Axel Johannes Andersson,

fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Mossberger, Herbert

Larsson, Edström och Thorsten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix,

Staxäng, Persson i Växjö, Gustafsson i Stockholm, Nilsson i Göingegården,

fröken Elmén, fröken Olsson, herrar Wedén och Gustafsson i Kårby.

av herr Åkerström.

Reservation

591525 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.