Utlåtande i anledning av väckt motion om en allsidig utredning rörande inrikesflygets framtida sträckning m. m.
1959-11-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:155, Utlåtande i anledning av väckt motion om en allsidig utredning rörande inrikesflygets framtida sträckning m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1959
1
Nr 155
Utlåtande i anledning av väckt motion om en allsidig utredning
rörande inrikesflygets framtida sträckning m. m.
(4:e avd.)
I en inom första kammaren av herr Nils Elowsson väckt motion (1:1) har
hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om en allsidig och förutsättningslös utredning om inrikesflygets framtida
sträckning i vårt land och i samband därmed förläggningen av de för
detsamma behövliga flygplatserna.
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet
hänvisa till motionen.
Över motionen har efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning
yttranden avgivits av luftfartsstyrelsen och 1953 års trafikutredning.
Luf tfartsstyr elsen erinrar inledningsvis om att de nuvarande civila trafikflygplatserna
är Stockholm-Bromma, Malmö-Bulltofta, Göteborg-Torslanda,
Visby, Jönköpings, Karlstads och Sundsvall/Härnösands flygplatser.
För trafiken på Norrland har Nordmalings flygplats temporärt utrustats med
vissa anläggningar m. m. Trafiken på Kiruna äger för närvarande rum på
en flygvapnet tillhörande flygplats; en ny civil flygplats vid Kiruna är under
byggnad. Vid Kronobergshed har på vederbörande flygföretags bekostnad
anordnats en flygplats för civilt bruk. Inom luftfartsverkets organisation
finnes ävenledes ett tiotal s. k. småflygplatser, vilka dock icke användes för
regelbunden luftfart. I 1959 års statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit
anläggande av nya flygplatser vid Jönköping och Umeå. Enligt ett av
Kungl. Maj :t nyligen lämnat uppdrag utreder luftfartsstyrelsen frågan om
anläggande av flygplatser vid Skellefteå och Örnsköldsvik.
Med chefens för flygvapnet medgivande pågår också civilt trafikflyg på
de militära flygplatserna vid Luleå, Kalmar, Ronneby, Halmstad, Östersund
och Hultsfred. Chefen för flygvapnet har härjämte förklarat sig vilja välvilligt
upptaga till behandling uppkommande frågor om civil trafik på andra
flygvapnet tillhörande öppna flygfält. Härvid synes i första hand upptagande
av trafik på Rommehed (invid Falun och Borlänge) komma att bli aktuellt
efter en planerad ombyggnad av därvarande övningsflygfält.
Den av lultfartsstyrelsen år 1956 framlagda tioårsplanen för utbyggande
av de svenska civila flygplatserna synes vidare enligt styrelsen i vad den1
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. AV 155
2
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1959
samma avser objekt av betydelse för inrikesflyget komma alt bli i allt väsentligt
uppfylld före utgången av perioden.
Styrelsen anför vidare följande.
Från kommuners, andra samfälligheters och vissa enskilda intressenters
sida ha från tid till annan ställts förfrågningar angående tillvägagångssättet
m. m. beträffande inrättande och drift av mindre flygplatser, avsedda
att drivas av annan än staten. Med anledning härav har luftfartsstyrelsen
utarbetat och distribuerat ett informationscirkulär, innehållande tekniska
normer för sådana flygplatser samt de övriga uppgifter, som kunna vara av
intresse i sammanhanget. Luftfartsstyrelsen lämnar därjämte, enligt sin instruktion,
på begäran råd och anvisningar m. in. i hithörande spörsmål mot
en gottgörelsc för styrelsens självkostnader.
Motionären föreslår en allsidig och förutsättningslös utredning om inrikesflygets
framtida sträckning i vårt land och i samband därmed förläggningen
av de för detsamma behövliga flygplatserna. Härtill vill luftfartsstyrrelsen
framhålla, att — så länge flygtrafikens bärighet och utveckling skall vara
betingad av huvudsakligen kommersiella synpunkter — någon tillförlitlig
utredning om det inrikes flygnätet icke kan åvägabringas utan konkreta önskemål
och prognoser från flygföretagens sida. Scandinavian Airlines System
(SAS) har icke framfört några expansionsplaner, som kräva ombyggnad
av befintliga eller anläggande av nya flygplatser utöver vad som innefattas
i aktuella eller planerade arbetsprogram. Linjeflyg aktiebolag anser sig
visserligen icke för närvarande i stånd att framlägga något konkret långtidsprogram
för sin utveckling, men har å andra sidan icke anmält anspråk
på andra objekt än dem som redan i en eller annan form äro under arbete
eller planering.
Av det anförda torde framgå, alt ett icke obetydligt antal flygplatser redan
ställts till inrikestrafikens förfogande och att ytterligare ett antal flygplatser
befinna sig i ett mer eller mindre framskridet byggnads- eller planeringsstadium.
Härigenom torde i varje fall det reguljära inrikesflygets nu förutsebara
behov av flygplatser bli i huvudsak tillgodosett.
Luftfartsstyrelsen har sig icke bekant att kommuner och landsting — såsom
motionären antyder — nedlägga arbete och kostnader på mindre väl
samordnade utredningar, vilka vid »inrikesflygets slutliga utformning visar
sig vara till ingen eller ringa nytta». Bortsett från att ingen ännu torde kunna
förutse inrikesflygets slutliga utformning, synes det luftfartsstyrelsen högst
tvivelaktigt huruvida i dagens läge något väsentligt skulle stå att vinna genom
den av motionären föreslagna, brett upplagda ulredningen. Snarare synes
en viss risk föreligga för att en sådan skulle kunna förkväva de lokala
initiativ, som tid efter annan framkomma på olika håll i flygplatsfrågor.
Luftfartsstyrelsen finner det vara mycket värdefullt, att dessa lokala och
föga kostnadskrävande undersökningar rörande förefintligt trafikunderlag
i olika områden företages av flygtrafikkommittéer i nära samarbete med SAS
och Linjeflyg. I de fall, där placeringen av en civil flygplats för ett dylikt
område icke är utan vidare given, bör också lokaliseringsundersökningar genomföras,
exempelvis på sätt som för närvarande sker i Kronobergs län.
Denna ordning ger de lokala representanterna en mycket värdefull inblick
i flygtrafikens förutsättningar och kostnader.
Styrelsen verkar jämväl för, att planeringen och byggandet av militära
flygfält i möjligaste mån koordineras med de civila flygplatsbehoven. Det
har också i vissa fall visat sig möjligt att åstadkomma moderna flygfält för
gemensamt civilt och militärt bruk, exempelvis i Visby. Det får ej anses
uteslutet, att ytterligare dylika fall kunna aktualiseras i framtiden.
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1959
3
Enligt styrelsens mening är den planerings- och utredningsmetodik, som
nu tillämpas, den ur praktiska synpunkter mest ändamålsenliga under de
närmaste åren.
Styrelsen avstyrker slutligen bifall till motionen.
1953 års trafikutredning framhåller att det allmänna målet för de trafikpolitiska
lösningar, som trafikutredningen skall söka anvisa, enligt utredningsdirektiven
bör vara att för landets olika delar trygga en tillfredsställande
transportförsörjning till lägsta möjliga kostnader och under former,
som medge företagsekonomisk effektivitet och sund utveckling av transportapparaten.
Det nuvarande läget på det inrikes transportväsendets område karakteriseras
enligt utredningen därav, att en påtaglig konkurrens råder mellan de
olika trafikgrenarna. I fråga om den långväga persontrafiken har, vid sidan
av privatbilismen, inrikesflyget särskilt under de senaste åren ryckt fram såsom
en icke oväsentlig konkurrent till järnvägarna, huvudsakligen utefter
sträckningar på det s. k. affärsbanenätet. Antalet passagerare i inrkes lufttrafik,
som år 1950 utgjorde 67 500, uppgick år 1958 till ca 332 100.
Utredningen anför härefter beträffande förutsättningarna och villkoren
för konkurrens mellan inrikesflyget och järnvägarna bl. a. följande.
Järnvägarnas från samhällets sida ålagda trafikförpliktelser kvarstå i stort
sett oförändrade sådana de en gång betingats av järnvägarnas förutvarande
monopolställning, bortsett från den temporära och partiella kompensation
härför, som det från och med budgetåret 1958/59 utgående driftbidraget om
100 milj. kronor till statens järnvägar utgör. Det reguljära inrikesflyget har
i sin nuvarande gestaltning monopol på sina flyglinjer och subventioneras
i väsentlig grad genom lättnader i kostnadsbelastningen för användningen
av civila och militära luftfartsanläggningar och för den på denna trafikgren
belöpande delen av luftfartsverkets drift- och underhållskostnader. Preliminära
uppskattningar ge vid handen att av luftfartsfondens underskott en avsevärd
del belöper på den inrikes luftfarten.
Olikheten i fråga om de skilda trafikgrenarnas konkurrensbetingelser bär
gjort och gör, att önskvärd balans inom trafikapparaten icke föreligger.
Transportuppdragen fördela sig ej på de olika trafikmedlen i enlighet med
deras reella kostnads- och kvalitetsförutsättningar. Det torde stå klart att
det ovan angivna trafikpolitiska målet icke kan nås vid en dylik, på konstlad
grund vilande trafikuppdelning. För att åstadkomma en tillfredsställande
transportförsörjning till lägsta samhällsekonomiska kostnad är det därför
enligt trafikutredningens uppfattning angeläget att ett system av sund konkurrens
mellan de olika trafikmedlen etableras, vilket innebär att konkurrensen
bedrives på i möjligaste mån lika villkor och att den inom ramen för
dessa villkor gestaltas så fritt som möjligt.
Ett grundläggande principkrav vid ett dylikt trafikpolitiskt system är
från rent ekonomisk synpunkt, att priset på den efterfrågade transporttjänsten
täcker den samhällsekonomiska kostnaden för densamma och att
angelägenhetsgraderingen i fall, där endast begränsade investeringsresurser
stå till buds för att tillgodose efterfrågan, sker efter lönsamhetsgrad.
Utredningen erinrar i fortsättningen om att vårt järnvägsnät på sin tid
i fråga om stambanorna utbyggts efter en generalplan, medan samtliga sekundära
banor — med undantag av dem som redan från början haft karak
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1959
tären av s. k. kulturbanor — tillkommit under en långvarig uppbyggnadstid
för att tillgodose skiftande regionala och lokala kommersiella intressen.
I fråga om det inrikes flyglinjenätet finnes redan ett stamlinjenät etablerat.
Vad angår de sekundära flyglinjerna måste enligt utredningen, innan en
verklighetsbetonad planläggning kan ske, klarhet skapas om de kostnadsförutsättningar
med avseende å ersättning till statsverket, under vilka de sekundära
flyglinjerna kommer att kunna drivas. Sedan så skett, torde — så
länge icke staten själv omhändertager den inrikes flygtrafiken i analogi med
vad som skett i fråga om järnvägstrafiken — det närmast få ankomma på
vederbörande flygföretag och trafikantgrupper att väcka förslag om utvidgning
av det inrikes flyglinjenätet och till stöd härför framlägga driftkalkyler,
vilka eventuellt utvisar en lönsamhet och en angelägenhetsgrad som kan
motivera statens medverkan vid ifrågakommande flygplatsanläggningar.
Utredningen förklarar sig slutligen ha sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet
om en planläggning av flyglinjenätet samt avstyrker på anförda skäl
att en särskild utredning härom tillsättes.
Utskottet. Ett icke obetydligt antal flygplatser har, såsom luftfartsstyrelsen
i sitt yttrande över förevarande motion framhållit, redan ställts till
inrikestrafikens förfogande, varjämte ytterligare ett antal flygplatser befinner
sig i ett mer eller mindre framskridet byggnads- eller planeringsstadium.
Härigenom anses i varje fall det reguljära inrikesflygets nu förutsebara
behov av flygplatser bli i huvudsak tillgodosett. Styrelsen som vidare
förklarar sig verka för att planeringen och byggandet av militära flygfält i
möjligaste mån samordnas med de civila flygplatsbehoven anser för sin del
den planerings- och utredningsmetodik som nu tillämpas vara den ur praktiska
synpunkter mest ändamålsenliga under de närmaste åren. Även 1953
års trafikutredning har förklarat sig ha sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet
om planläggningen av det inrikes flyglinjenätet och avstyrker därför
förslaget om tillsättandet av en särskild utredning i frågan. Med hänsyn
bl. a. härtill har icke heller utskottet vid sin prövning av frågan funnit någon
sådan utredning erforderlig. Med beaktande jämväl av övriga av remissmyndigheterna
åberopade förhållanden avstyrker utskottet därför bifall till
motionärens yrkanden.
Utskottet hemställer,
att motionen I: 1 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 november 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1959
5
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, fröken Andersson, herrar Thun, Pålsson, Axel Johannes Andersson,
fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Mossberger, Herbert
Larsson, Edström och Thorsten Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix,
Staxäng, Persson i Växjö, Gustafsson i Stockholm, Nilsson i Göingegården,
fröken Elmén, fröken Olsson, herrar Wedén och Gustafsson i Kårby.
av herr Åkerström.
Reservation
591525 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.