Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om besparingar för budgetåret 1959/60 på bostadsförsörjningens område.

1959-11-27 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:174, Utlåtande i anledning av väckta motioner om besparingar för budgetåret 1959/60 på bostadsförsörjningens område.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1959

Nr 174

Utlåtande i anledning av väckta motioner om besparingar för budgetåret

1959/60 på bostadsförsörjningens område.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Ewerlöf m. fl. (I: 531) och den andra inom andra kammaren av herr Hjalmarson

m. fl. (II: 643), har yrkats, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

1) att Kungl. Maj:t måtte i direktiv till bostadsstyrelsen fastställa räntesatserna

fr. o. in. den 1 januari 1960 för den statliga bostadslånegivningen

dels beträffande hus påbörjade fr. o. m. ingången av 1958 till 5 procent för

egnahemslån, 5,5 procent för tertiärlån upp till 85 procent av belåningsvärdet

och 6 procent för tertiärlån överstigande 85 procent, och dels vad angår

tidigare beviljade tilläggslån som genom beslut av 1958 och 1959 års riksdagsbeslut

gjorts amorteringspliktiga till 5,5 procent ävensom angiva att

fr. o. in. ingången av 1960 räntefri stående del av egnahemslånet icke längre

skall utgivas; samt

2) att Kungl. Maj:t måtte utfärda direktiv till bostadsstyrelsen att vid

utgivande av bostadslån uttaga en engångsavgift motsvarande 0,5 procent av

lånebeloppet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Aastrup m. fl. (I: 544) och den andra inom andra kammaren av herr

Ohlin m. fl. (II: 655), har hemställts, att riksdagen måtte besluta

1) att — med giltighet från den 1 juli 1959 och med det förfarande som

i motionerna angivits — den garanterade räntan å primär- och sekundarlån

för bostadshus som färdigställdes före den 1 januari 1951 höjes från nuvarande

4 eller 4,5 procent till 5 procent samt för därefter färdigställda hus,

med undantag för sådana som påbörjats efter den 1 januari 1958, från nuvarane

3,5 procent till 4 procent;

2) att den räntefria stående delen av egnahemslån icke skall utgå i fråga

om lån som beviljas fr. o. m. den 1 januari 1960 med förlängning av amorteringstiden

från nuvarande 25 år till 30 år för lån som beviljas fr. o. m. den 1

januari 1960; samt

3) att med ändring av beslutet vid riksdagens vårsession uppskjuta

ikraftträdandet av höjningen av inkomstgränserna för erhållande av familjebostadsbidrag

och räntefritt förbättringslån, dock med undantag för familjer

som redan nu erhåller s. k. förhöjt familjebostadsbidrag, för vilka de vid

vårsessionen beslutade inkomstgränserna för förhöjt bidrag skall tillämpas

fr. o. m. den 1 januari 1960.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1959

17

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Ivar Johansson m. fl. (1:554) och den andra inom andra kammaren av

herr Hedlund m. fl. (II: 665), har hemställts, att riksdagen måtte besluta

1) att den garanterade rännan avseende underliggande krediter i bostadshus

skall höjas fr. o. m. den 1 juli 1960 i enlighet med vad som anförts i

motionerna;

2) att räntefria stående delar av egnahemslån ej skall beviljas fr. o. m.

den 1 juli 1960 och att därvid amorteringstiden för egnahemslån skall förlängas

från 25 till 30 år i enlighet med vad som anförts i motionerna;

3) att tilläggslån, i fråga om vilka 1957 och 1959 års riksdagar fattat beslut

om uppsägning, fr. o. m. den 1 januari 1960 skall förräntas till en räntesats

om 4 procent i enlighet med vad som anförts i motionerna; samt

4) att räntefri stående del av egnahemslån som beviljats enligt 1948 års

lånekungörelse eller senare, till halva beloppet skall uppsägas till amortering

och förräntas till en räntesats om 4 procent fr. o. m. 1 januari 1960 i de fall

egnahemslån beviljats före den 1 juli 1953 i enlighet med vad som anförts

i motionerna.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkanden får utskottet hänvisa

till motionerna II: 639, II: 655 och II: 658.

Utskottet har funnit sig icke böra tillstyrka förevarande förslag och hemställer

alltså,

1) att motionerna I: 531 och II: 643, såvitt nu är i fråga,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionerna 1:544 och II: 655 icke må av riksdagen

bifallas;

3) att motionerna I: 554 och II: 665, icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 27 november 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 169.

Reservationer

1) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande

lydelse:

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 167—179

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 774 år 1959

»I anslutning till yrkanden i motionerna I: 531 och II: 643 har i motionerna

1:528 och 11:639 förordats, att den maximiränta för underliggande bostadslån

som staten nu garanterar skall höjas med 1 % — och alltså för hus

färdigställda fr. o. m. 1951 utgöra 4,5 % i stället för nuvarande 3,5 % — att

gälla i fråga om räntor som av fastighetsägaren erlägges fr. o. m. den 1 januari

1959, att räntegarantien helt skall upphöra i den mån den varat 10 år eller

mer, att inkomststrecken för familjebostadsbidrag icke skall höjas fr. o. m.

den 1 januari 1960 utan bibehållas vid den nivå som för närvarande gäller,

samt att inkomststrecket för förbättringslån skall sänkas till den nivå som

gällde före den 1 juli 1959.

I samtliga berörda motioner yrkas en begränsning av de generella räntesubventionerna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en avveckling

av nämnda subventioner nu måste påbörjas. Skälen härför är flera.

I nuvarande statsfinansiella läge, där alternativet till en begränsning av

statens utgifter är en allmän omsättningsskatt, som väsentligen drabbar de

lägre inkomsttagarna, är det mer än eljest angeläget att staten icke påtager

sig andra utgifter än som befinnes absolut nödvändiga. De generella bostadssubventionerna

utgår utan hänsyn till huruvida den som tillgodogör sig dessa

har behov därav eller inte. Snarare förehåller det sig så, att den som har

ekonomiska förutsättningar att hålla sig med en rymlig bostad av hög standard

åtnjuter ett högre statligt bidrag till sin hyra än en hyresgäst i ett lågt

inkomstskikt. Det är i betydande utsträckning sådana som ej haft möjligheter

att få en modern bostad utan bebor en bostad av lägre standard liksom

sådana som på grund av bostadsbristen inte kunnat erhålla egen bostad —

de av bostadsstyrelsen som i egentlig mening bostadslösa betecknade -—

som via skattsedeln måste av sin inkomst avstå viss del till i bostadshänseende

mer gynnade personer. Enligt utskottets mening bör en subventionering av

kapitalkostnaderna endast förekomma när det gäller att hindra en tillfällig

räntehöjning att slå igenom i en höjd boendekostnad. Med den brist på krediter

som för närvarande råder och som man har att räkna med för överskådlig

tid framåt får förutsättas att det i fortsättningen i varje fall icke

kommer att inträffa någon förändring av räntan nedåt. Det synes också utskottet

olämpligt att i nuvarande läge avgränsa viss del av kreditmarknaden

och med skattemedel privilegiera detta avsnitt. Detta måste ovillkorligen

leda till en snedvridning av kapitalmarknaden som bl. a. kan vara ägnad

att omöjliggöra eller fördröja investeringar, ej minst sådana i rationaliseringssyfte,

inom andra områden såsom inom jordbruk, industri och handel.

Slutligen vill utskottet åberopa, att realinkomsterna i landet nu nått en sådan

höjd att de generella bostadssubventionerna icke kan anses socialt betingade.

Utskottet vill här förorda en höjning av räntesatserna med 1 % vad gäller

de underliggande lånen samt de av staten utgivna egnahemslånen. För tertiärlånen

tillstyrker utskottet en höjning till 5,5 % i fråga om den del som

ej överstiger 85 % av belåningsvärdet och 6 % för sådan del som ligger över

85 %. Utskottet delar också uppfattningen att tidigare beviljade tilläggslån

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 17i år 1959

19

som genom beslut av 1957 och 1959 års riksdagar gjorts amorteringspliktiga

bör fr. o. m. ingången av 1960 förräntas samt tillstyrker härför en räntesats

av 5,5 %.

Såsom anförts i motionen II: 639 avsågs från början att räntegaranti icke

skulle lämnas för längre tid än 10 år. I likhet med ifrågavarande motionärer

anser utskottet, att riksdagen nu bör avskaffa räntegarantien då denna varat

10 år eller mera.

För egnahem kvarstår alltjämt en produktionssubvention, nämligen räntefri

stående del å 4 000 kronor, oaktat denna subventionsform i stort sett

borttagits beträffande flerfamiljshus. Därest egnahemsräntan enligt vad

utskottet ovan förordat sättes lägre än tertiärlåneräntan — såsom indirekt

kompensation för att egnahemsägaren erhåller räntegaranti endast upp till

50 % av belåningsvärdet mot 70 % för flerfamiljshus — och egnahemsägaren

därmed blir mer jämställd med ägare av flerfamiljshus, bortfaller enligt

utskottets mening anledningen att bibehålla en kapitalsubvention för

egnahem. Utskottet tillstyrker alltså de förslag i nämnda avseende som i motionerna

framlagts.

En höjning av inkomststrecken för familjebostadsbidrag liksom för bidrag

till viss bostadsförbättringsverksamhet kan i och för sig anses motiverad

därest levnadskostnaderna stiger mer väsentligt. Trots detta finner

sig utskottet på grund av det försämrade statsfinansiella läget nödsakat att

biträda det i de förenämnda motionerna framlagda förslaget att inkomststrecken

beträffande familjebostadsbidrag icke skall höjas fr. o. m. den

1 januari 1960 utan bibehållas vid nuvarande nivå samt beträffande bidraget

till viss bostadsförbättringsverksamhet sänkas till den nivå som gällde

före den 1 juli 1959.

Vad slutligen angår förslaget i motionerna I: 531 och II: 643 om en engångsavgift

å 0,5 % av lånebeloppet vid utgivande av statligt bostadslån

biträder utskottet detsamma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:531 och

II: 643, nämnda motioner såvitt nu är i fråga, ävensom i anledning

av motionerna 1:544 och 11:655 samt 1:554 och

II: 665, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte i direktiv till bostadsstyrelsen

1) fastställa räntesatser för räntegarantien beträffande underliggande

lån som ligger 1 % högre än nu är fallet, att gälla

beträffande räntor som av fastighetsägaren erlägges

fr. o. m. den 1 januari 1959;

2) angiva att räntegarantien skall helt upphöra i den mån

den varat 10 år eller mer;

3) giva till känna att inkomststrecken för familjebostadsbidrag

icke skall höjas fr. o. in. den 1 januari 1960 utan bibehållas

vid nuvarande nivå;

4) giva till känna att inkomststrecket för förbättringslån

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1959

fr. o. m. den 1 januari 1960 skall återföras till den nivå som

tillämpades före den 1 juli 1959;

5) fastställa räntesatserna fr. o. m. den 1 januari 1960 för

den statliga bostadslånegivningen dels beträffande hus påbörjade

fr. o. m. ingången av 1958 till 5 % för egnahemslån,

5,5 % för tertiärlån eller del därav som ej överstiger 85 %

av belåningsvärdet och 6 % för del av tertiärlån som överstiger

85 % av belåningsvärdet, och dels vad angår tidigare

beviljade tilläggslån som genom beslut av 1957 och 1959 års

riksdagar gjorts amorteringspliktiga till 5,5 %;

6) angiva att fr. o. m. ingången av 1960 räntefri stående

del av egnahemslånet icke längre skall utgivas;

7) fastställa en engångsavgift motsvarande 0,5 % av lånebeloppet

vid utgivande av statliga bostadslån.»

2) av herrar Axel Johannes Andersson, Jacobsson, Edström, Malmborg,

Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att utskottets yttrande och

hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar uppfattningen att en minskning av statsutgifterna är

nödvändig. Inom ramen för en allmän besparingspolitik i syfte att nå balans

i statsbudgeten utan införande av allmän omsättningsskatt bör enligt

utskottets mening vissa av de nu utgående icke behovsprövade bostadssubventionerna

begränsas. De förslag som 1958 års besparingsutredning nyligen

enhäl.igt framlagt bör enligt utskottets mening kunna godtagas av statsmakterna.

Med hänsyn till den aktuella budgetbristens svårartade karaktär

bör dock såsom föreslagits i motionerna I: 544 och II: 655 ikraftträdandet av

de besparingsförslag som besparingsutredningen på detta område föreslagit

tidigareläggas ett halvt år.

Besparingsutredningen har vidare föreslagit, att kapitalsubventionerna

avseende en- och tvåfamilj shus, vilka belånats enligt 1948 års lånekungörelse

eller senare, skall uppsägas till återbetalning i de fall egnahemslån beviljats

före den 1 juli 1953. Amortering och förräntning av 4 procent skulle

därvid enligt besparingsutredningens förslag krävas beträffande halva beloppet.

I fråga om flerfamiljshusen har besparingsutredningen föreslagit,

att de tilläggslån, som genom beslut av 1957 och 1959 års riksdagar uppsagts

till återbetalning, även skall beläggas med en ränta om 4 procent. Då hyrorna

i dessa hus är väsentligt lägre än i de hus som nu färdigställs skulle en

sådan åtgärd medverka till att minska hyressplittringen beträffande under

1950-talet färdigställda hus. Utskottet ansluter sig till de förslag om amortering

och förräntning av förut nämnda tidigare beviljade lån, som här refererats

och som upptagits i motionerna I: 544 och II: 655. Utskottet utgår

ifrån att förslag härom kommer att föreläggas 1960 års riksdag.

Det statsfinansiella läget motiverar enligt utskottets uppfattning att den

höjning av inkomstgränsen för erhållande av familjebostadsbidrag, som beslutats

under vårsessionen men som ännu icke trätt i kraft, bör såsom före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1959

21

slagits i motionerna I: 544 och II: 655 anstå tills vidare. Undantag bör dock

såsom ävenledes föreslagits i nyssnämnda motioner göras för familjer som

redan nu erhåller s. k. förhöjt familjebostadsbidrag. Beträffande minskningen

av de generella, icke behovsprövade bostadssubventionerna tillstyrker

utskottet likaledes det förslag som framförts i dessa motioner.

Den sammanlagda besparing som vinnes med genomförande av de åtgärder

som utskottet tillstyrkt kan för innevarande budgetår beräknas till 20

milj. kronor och för budgetåret 1960/61 till 110 milj. kronor.

Vad angår de förslag som framförts i de likalydande motionerna 1:531

och II: 643 samt I: 554 och II: 665 anser utskottet inte att dessa bör föranleda

någon riksdagens åtgärd utöver vad utskottet i det föregående förordat.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 544 och

II: 655 ävensom i anledning av motionerna I: 554 och II: 665

samt I: 531 och II: 643, sistnämnda bägge motioner såvitt

nu är i fråga, besluta

1) att — med giltighet från den 1 juli 1959 och med det förfarande

som i motionerna 1: 544 och II: 655 angivits -— den

garanterade räntan å primär- och sekundärlån för bostadshus

som färdigställdes före den 1 januari 1951 höjes från nuvarande

4 eller 4,5 procent till 5 procent samt för därefter färdigställda

hus, med undantag för sådana som påbörjats efter

den 1 januari 1958, från nuvarande 3,5 procent till 4 procent;

2) att den räntefria stående delen av egnahemslån icke

skall utgå i fråga om lån som beviljas fr. o. m. den 1 januari

1960 med förlängning av amorteringstiden från nuvarande

25 år till 30 år för lån som beviljas fr. o, m. den 1 januari

1960;

3) att med ändring av beslutet vid riksdagens vårsession

uppskjuta ikraftträdandet av höjningen av inkomstgränserna

för erhå lande av familjebostadsbidrag, dock med undantag

för familjer som redan nu erhåller s. k. förhöjt familjebostadsbidrag,

för vilka de vid vårsessionen beslutade inkomstgränserna

för förhöjt bidrag skall tillämpas fr. o. m. den 1

januari 1960;

4) att i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

i övrigt anfört.»

3) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson

i Skegrie, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande

lydelse:

»Utskottet vill inledningsvis erinra om att förutsättningarna för samhällets

stöd till bostadsförsörjningen väsentligen ändrats sedan den tidpunkt då samhället

ingrep mera aktivt i detta avseende. Även om byggnad skostnaderna och

vissa andra kostnader stigit vilket i sin tur påverkar boendekostnaderna, har

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 17b år 1959

realinkomsterna stigit desto mer. Skälen för en generell subventionering har

därigenom bortfallit. Denna allmänna höjning av re alinkomstnivån medger

i dag en god bostad för en lägre relativ andel av inkomsten än för exempelvis

15 år sedan. För dem som av en eller annan orsak inte helt följt med i

den allmänna standardhöjningen finns speciella stödformer såsom bostadsrabatterna,

räntefria stående förbättringslån m. m. Utskottet finner ett stöd

av denna senare art vara befogat och finner icke nu anledning att taga upp

detta till prövning.

De generella subventionerna bör emellertid omprövas. Särskilt bör därvid

uppmärksammas att avsevärda subventioner alltjämt utgår till hus, som

uppförts under 1940-talet. Boendekostnaden i dessa hus är till följd av penningsvärdeförsämringen

och till följd av den reella stegringen av byggnadskostnaderna

låg vid jämförelse med kostnaden i de hus som nu uppföres. Något

skäl för generell subventionering föreligger ej utan subventioneringen

bör snarast avvecklas i den mån administrativa hinder icke föreligger.

Eu liknande divergens i boendekostnaden kan påvisas mellan tidigare under

1950-talet uppförda hus och de hus som nu uppföres. Utskottet finner

det angeläget att en avveckling av dessa subventioner nu inleds. Avvecklingen

bör gälla såväl en böjning av den garanterade räntan som i vissa fall förräntning

och amortering av tilläggslån och räntefria stående delar.

Genom dessa av utskottet förordade åtgärder skulle en utjämning i hyressplittringen

mellan äldre och nyare hus uppnås. Vad det gäller subventioneringen

till senare färdigställda hus finner utskottet icke dessa vara motiverade

av sociala skäl, i vart fall icke på nuvarande nivå. Utskottet hänvisar

härvid till vad utskottet inledningsvis anfört. En avveckling måste emellertid

företagas med stor försiktighet så att icke störningar inträder på byggnadsmarknaden

som äventyrar en bostadsproduktion på tillfredsställande

nivå. I likhet med vad som anförts i motionerna I: 548 och II: 658 anser utskottet

en viss avjämning av initialkostnaderna vara befogad i syfte att säkerställa

en sådan produktion. En sådan avjämning kan genomföras på flera

olika sätt. Enligt utskottets mening bör emellertid i första hand prövas att

genomföra den inom ramen av ett kreditgarantisystem. Ett sådant system

har f. ö. av bostadspolitiska utredningen föreslagits bli närmare utrett och

besparingsutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande understrukit

angelägenheten av att möjligheterna att införa ett kredilgarantisystem snarast

tillvaratages. Utskottet förutsätter att erforderliga åtgärder härför snarast

vidtages och finner det angeläget att här berörda avjämning av initialkostnaderna

därvid prövas.

Utskottet tillstyrker vad i motionerna 1:554 och 11:665 föreslagits om

minskning av statens utgifter å driftbudgeten för bostadsförsörjningen redan

1960/61. I den mån motionerna I: 531 och II: 643, såvitt nu är i fråga, samt

I: 544 och II: 655 icke kan anses besvarade med vad utskottet ovan anfört

avstyrker utskottet desamma.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 554 och

II: 665 ävensom i anledning av motionerna I: 544 och II: 655

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1959

23

samt I: 531 och II: 643, sistnämnda bägge motioner såvitt nu

är i fråga, besluta

1) att den garanterade räntan avseende underliggande lån

i bostadshus med effekt från den 1 januari 1960 skall beträffande

hus som färdigställts före 1952 upphöra att gälla, beträffande

hus färdigställda åren 1952—1954 höjas till 5,5

procent, beträffande hus som färdigställts 1955 höjas till 5,25

procent, beträffande hus som färdigställts 1956 höjas till 5

procent, beträffande hus som färdigställts åren 1957 och 1958

höjas till 4,75 procent samt beträffande senare färdigställda

hus höjas till 4,0 procent i enlighet med vad som anförts i

motionen II: 658;

2) att räntefri stående del av egnahemslån ej skall beviljas

efter den 1 januari 1960 och att därvid amorteringstiden för

egnahemslån skall förlängas till 30 år;

3) att tilläggslån, i fråga om vilka 1957 och 1959 års riksdagar

fattat beslut om uppsägning, fr. o. m. 1 januari 1960

skall förräntas till en ränta om 4 procent;

4) att räntefri stående del av egnahemslån, som beviljats

enligt 1948 års lånekungörelse eller senare, till halva beloppet

skall uppsägas till amortering och förräntas till en ränta om

4 procent fr. o. m. den 1 januari 1960 i de fall egnahemslånet

beviljats före den 1 juli 1953;

5) att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om vidtagande

av härför erforderliga åtgärder.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.