Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av professurer inom rättssociologiens område.
1959-12-01 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:182, Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av professurer inom rättssociologiens område.
Dokumentets text
Nr 182—183
Statsutskottets utlåtande nr 182 dr 1959
1
Nr 182
Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av professurer
inom rättssociologiens område.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren av herrar Helén och Wedén väckt motion (II:
175) har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om proposition till nästa års riksdag angående upprättande av professurer
inom rättssociologiens område vid universiteten och Stockholms högskola.
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen
av kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitets-
och högskolemyndigheter.
Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala har uttalat, att fakulteten
icke hade något att erinra mot bifall till motionärernas förslag, dock att
därigenom icke borde undanskjutas de angelägnare framställningar om inrättande
av professurer i internationell rätt och i nationalekonomi, som
fakulteten gjort i sina petita till 1960 års riksdag.
Historisk-filosofiska sektionen vid universitetet i Uppsala har anfört följande.
De rättssociologiska frågorna ha genom den stigande ungdomsbrottsligheten
fått en allt starkare aktualitet och därigenom ökat kravet på kriminologisk
och rättssociologisk forskning. Sektionen delar motionärernas uppfattning,
att det är nödvändigt, att man nu vid våra universitet och högskolor
inrättar professurer, som möjliggöra forskning och undervisning inom rättssociologiens
område. Undervisningen bör bedrivas inom både den juridiska
och den humanistiska fakulteten, kanske även inom ämnet socialmedicin. I
sina forskningsmetoder måste företrädaren för rättssociologien tillämpa de
allmänsociologiska metoderna. Det lämpligaste måste ur den synpunkten
vara, att han i sin forskning är verksam inom den gemensamma sociologiska
institutionen. Med hänsyn till att forskningen emellertid måste bedrivas i
nära kontakt med rättsvetenskapliga problemställningar har sektionen icke
något att erinra mot att professuren hänföres till den juridiska fakulteten
men anser det självklart, att innehavaren räknas till den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen, om en sådan inrättas i enlighet med universitetsstatuternas
§ 42, och att han bör ha undervisningsskyldighet och examinationsrätt
även inom den humanistiska fakulteten.
Sektionen tillstyrker sålunda den ifrågavarande motionen om inrättande
av professurer (eventuellt precepturer) i rättssociologi vid universiteten och
Stockholms högskola.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. G samt. Nr 182—183.
2
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1959
Rektorsämbetet vid universitetet i Lund har funnit motionärernas förslag
om inrättande av flera professurer med något olika arbetsuppgifter beaktansvärt
men för sitt realiserande kräva närmare utredning. Utan att avvakta
ytterligare utredning och utan tidsutdräkt torde emellertid enligt rektorsämbetets
mening redan nu kunna inrättas den professur i kriminologi vid
Stockholms högskola, varom förslag framlagts av 1949 års kommitté för den
juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen (SOU 1953: 15 s. 215 ff.).
Juridiska fakulteten vid universitetet i Lund har anfört hland annat följande.
Av motiveringen för motionärernas hemställan framgår, att dessa icke
avsett att de ifrågasatta professurerna skulle gälla rättssociologi i allmänhet
utan blott den del av rättssociologien, som behandlar brottsligheten, dess
omfattning, former och orsaker, dvs. det område som vanligen betecknas med
termen kriminologi. Fakulteten anser sig därför i detta sammanhang icke
böra göra något uttalande om behovet av forskning och undervisning i rättssociologi
i allmänhet utan begränsar sig till frågan om kriminologisk forskning
och utbildning, en fråga som vid flera tillfällen nnder senare år varit
föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens uppmärksamhet men som hittills
icke bringats till någon lösning.
Fakulteten vill livligt instämma i vad motionärerna uttalat om behovet
i vårt land av forskning som är direkt inriktad på brottsligheten och dess
orsaker. Rörande frågan hur denna forskning bör organiseras har fakulteten
intet att erinra mot motionärernas förslag om inrättande av flera pofessurer
med något olika arbetsprogram vid de olika universiteten och högskolorna.
Om ett så omfattande förslag, som det motionärerna framlagt -—- trots att
det i och för sig är välmotiverat — av ekonomiska skäl skulle avses icke vara
möjligt att genomföra, vill fakulteten emellertid enträget framhålla, att det
med hänsyn till behovet av kriminologisk forskning i landet är nödvändigt,
att åtminstone en professur i kriminologi inrättas i landet. Forskning av den
typ, som motionärerna avse, är nämligen praktiskt laget omöjlig att organisera
på annat sätt än såsom arbete vid en under en professors ledning
stående universitetsinstitution. Härtill kommer, att rekrytering och effektiv
utbildning av forskare inom kriminologien är ytterligt svår att åstadkomma
utan tillgång till en sådan institution.
Frågan till vilken fakultet och läroanstalt en professur i kriminologi bör
knytas är av relativt underordnad betydelse. Fakulteten kan emellertid icke
finna, att i den hittills förda debatten några vägande skäl anförts mot lämpligheten
i det av 1949 års juristutbildningskommitté framförda förslaget om
en professur i kriminologi vid Stockholms högskola. För att en professur i
kriminologi förlägges till juridisk fakultet talar — förutom den omständigheten
att undervisning i kriminologi enligt 1958 års stadga angående juridiska
och samhällsvetenskapliga examina skall meddelas i samband med
straffrättsundervisningen — att kriminologi har en nära anknytning till
olika juridiska discipliner (främst straffrätt, offentlig rätt och processrätt).
Historisk-filosofiska sektionen vid universitetet i Lund har framhållit följande.
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1959
3
De i motionen uttryckta önskemålen synas värda allt beaktande. Inte minst
inom kriminologins område finnas stora och i alltför hög grad försummade
forskningsuppgifter, vars lösande skulle få stor praktisk betydelse för brottslighetens
bekämpande. Det förefaller därför angeläget att universitetens resurser
i detta avseende förstärkas. Intet hindrar, att såsom av motionärerna
förutsättes, professurer med något olika ämnesområden inrättas vid de skilda
lärosätena; hur denna uppdelning skall ske och hur professurerna skola
inplaceras i den bestående fakultetsorganisationen, torde dock få närmare
utredas. Den kriminologiska och rättssociologiska forskningens nära förbindelse
med samhällsvetenskap och psykologi måste därvid uppmärksammas;
inte minst ur forskningens och forskarrekryteringens synpunkt talar
mycket för att flera av de föreslagna professurerna knytas till en humanistisk
fakultet, varvid dock tillfredsställande undervisning måste erbjudas också
studerande från den juridiska fakulteten.
Historisk-filosofiska sektionen vid universitetet i Göteborg har anfört bland
annat följande.
Sektionen instämmer förbehållslöst i vad som i olika sammanhang framhållits
angående behovet och nyttan av kriminologisk forskning; att ett forskningsprogram
på detta område initieras i forskningsrådsregi förefaller mycket
naturligt. Är man verkligen allvarligt övertygad om värdet av kriminologisk
forskning och önskar man inom överskådlig tid få fram väsentliga
forskningsresultat på ifrågavarande område, torde dock mera konkreta ställningstaganden
och åtgärder från statsmakternas sida vara erforderliga.
För det första torde huvudansvaret för forskningsinitiativ på kriminologiens
område böra läggas på ett forskningsråd och då lämpligen på rådet
för samhällsforskning, som omsluter de flesta här berörda vetenskaper. För
det andra torde det vara nödvändigt, om ej hela detta initiativ skall riskeras
genom att det blir alltför uppsplittrat och otympligt, att man i stora drag
tar ställning till vilket slag av forskning som i första hand bör stödjas. Enligt
sektionens mening talar här övervägande skäl för att man i centrum
för intresset ställer kriminologisk forskning av sociologisk och socialpsykologisk
art, dvs. vad man skulle kunna kalla brottets sociologi med brottets
psykologi. För det tredje synes det vara nödvändigt, om man verkligen önskar
att kvalificerade personer skall ägna sig åt denna forskning såsom sin
huvuduppgift, att med det snaraste professurer inom ifrågavarande område
inrättas. Principbeslut eller välvilliga uttalanden om ett framtida inrättande
av dylika tjänster är härvid knappast tillfyllest.
Sektionen anser därför, att beslut snarast bör fattas om inrättande av
helst två professurer i kriminologi med angiven inriktning, att dessa professurer
bör uppföras på rådets för samhällsforskning stal samt att det bör
uppdragas åt rådet att vid lämplig tidpunkt ledigförklara dessa tjänster, varvid
det även skall bestämmas till vilket lärosäte vederbörande tjänst skall
knytas.
Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen (fakulteten) vid Stockholms högskola
har anfört bland annat följande.
Fakulteten delar motionärernas uppfattning om betydelsen av ökad forsk
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1959
ning på rättssociologiens område. De vetenskapsmän som är knutna till de
juridiska fakulteterna måste i första hand beakta de uppgifter som sedan
gammalt betraktats som de centrala inom rättsvetenskapen, nämligen att
analysera och bearbeta lagstiftning och rättspraxis. Det skulle därför vara
önskvärt att till universiteten knötes forskare som finge rättssociologiens
problem till huvudsaklig forskningsuppgift.
I motionen påpekas särskilt betydelsen av forskning rörande brottsligheten
och dess orsaker. Frågan om inrättandet av en professur i kriminologi
med huvudsakligen rättsliga eller rättssociologiska forskningsuppgifter har
framförts vid olika tillfällen. På fakultetens hemställan har i högskolans
petita senast för budgetåret 1959/60 framförts förslag att en professur i
kriminologi skulle inrättas vid fakulteten samt att till professuren skulle
knytas ett kriminologiskt institut. Förslaget tillstyrktes av universitetskanslern.
Det är ytterst angeläget att den föreslagna professuren i kriminologi kommer
till stånd snarast möjligt. Delta önskemål får enligt fakultetens mening
ytterligare tyngd sedan tanken framförts att organisera särskilda forskarlag
för undersökningar av sättet för brottslighetens bekämpande. För att arbetet
skall ledas i riktiga spår är ett sådant forskarlag beroende av stöd från
en person som fortlöpande ägnar hela sitt intresse åt de grundläggande teoretiska
frågorna. Även behovet av forskarrekryteringen på ifrågavarande
område kräver en fast akademisk förankring av den kriminologiska vetenskapen.
Vid de juridiska fakulteterna har studentantalet ökat långt utöver vad
som förutsattes år 1957 vid antagandet av nya grunder för den juridiska
utbildningen. Lärarna vid de juridiska fakulteterna kommer därför att bli
så hårt ansträngda att man knappast kan vänta sig att någon undervisning
av rättssociologisk typ kommer att ordnas såsom ett led i undervisningen
för filosofisk-samhällsvetenskaplig examen vid dessa fakulteter. Det vore
av värde med en professur i rättssociologi, som skulle vara inriktad på allmänna
rättsliga frågeställningar, vid sidan av professuren i kriminologi.
Denna allmänna rättssociologiska professur borde lämpligen knytas till den
humanistiska fakulteten.
Av de två här angivna professurerna bör professuren i kriminologi betraktas
som den mest angelägna.
Vederbörande ämnesrepresentanter inom humanistiska avdelningen (fakulteten)
vid Stockholms högskola (professorerna (rösta Ekman, psykologi,
och Gunnar Boalt, sociologi) ha framhållit att de delade motionärernas uppfattning
om vikten av en intensifierad forskning direkt inriktad på brottsligheten
och dess orsaker. Sådan forskning kunde bedrivas såväl inom den humanistiska
fakulteten som inom den juridiska och skulle säkerligen främjas
starkt genom ett principbeslut om inrättandet av akademiska lärostolar inom
detta område som kunde benämnas rättssociologi eller kriminologi, då dessa
termer ej vore klart avgränsade från varann.
Även ur humanistiska fakultetens synpunkt vore inrättandet av en professur
i kriminologi vid Stockholms högskola ytterligt angeläget och helt
i överensstämmelse med det aktuella samhällslägets krav. Även professurer
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 182 dr 1959
o
i rättssociologi, knutna till de humanistiska fakulteterna vid olika lärosäten,
måste betraktas som ytterligt önskvärda. För Stockholms högskolas del borde
dock professuren i kriminologi betraktas som den mest angelägna.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet har anfört bland annat följande.
Lärarkollegiet delar helt motionärernas åsikt beträffande det oroande i
brottslighetens tillväxt och nödvändigheten att söka klarlägga orsakerna
härtill liksom möjligheten att bekämpa detta samhällsonda.
Om lärarkollegiet sålunda är fullt ense med motionärerna att forskning
direkt inriktad på brottsligheten och dess orsaker måste komma i gång i
vårt land, kan kollegiet däremot icke dela deras uppfattning beträffande
sättet att genomföra ett sådant krav, nämligen genom att upprätta professurer
inom rättssociologins område. Vad som i motionen avses med delta
begrepp synes icke klart. Indirekt, på grund av understrykandet av den
enorma tillväxten av rättsregler, skulle den slutsatsen kunna dragas att vad
som avses är studiet av rättsreglernas inverkan på människors beteenden
och benägenhet alt begå brott.
Rättssociologi, vilken också angivits vara vetenskapen om förhållandet
mellan rätten och den sociala verkligheten, skulle enligt nämnda definitioner
täcka allenast en sektor av kriminologin, men termen är mindre vanlig
och brukas ej av de flesta auktoriteter. I enstaka fall har det visserligen
gjorts gällande, att rättssociologin praktiskt taget skulle sammanfalla med
kriminologin. Men även om ämnet rättssociologi skulle givas en sådan vid
omfattning, kan inom detta likväl ej falla studiet av de psykiska abnormtillståndens
betydelse för brottsligheten, vilken fråga måste angripas från medicinska
utgångspunkter.
överhuvudtaget är rättssociologi ett till sin avgränsning oklart begrepp.
Att kriminologi, kriminalpsykologi samt social patologi skulle utgöra underavdelningar
till rättssociologin, såsom synes vara motionärernas uppfattning,
kan under inga förhållanden vara rikligt.
Om den terminologiska oklarheten i motionen skjutes åt sidan, skulle
man kunna anse, att vad motionärerna syftar till är inrättandet av professurer
i kriminologi, med något olika inriktning inom de områden, som denna
vetenskapsprovins omfattar. Om motionens ändamål kan vara sådant, vinner
det lärarkollegiets fulla stöd.
Lärarkollegiet delar den av många sakkunniga anförda uppfattningen, att
en professur i kriminologi bör upprättas vid Stockholms högskola med anknytning
till dess juridiska fakultet. Vid högskolan finnes även de sociologiska
och psykologiska vetenskaperna representerade. Kriminologin måste
för att kunna utvecklas och fylla sina uppgifter i forskningens och undervisningens
tjänst iiga hemortsrätt vid en akademisk institution med en professor
som chef. Stora möjligheter föreligger till vidare utveckling av det
goda samarbetet mellan Karolinska institutet och Stockholms högskola, som
redan kommit till stånd inom rättspsykiatri och medicinsk kriminologi.
Professorn i rättspsykiatri är lärare vid Stockholms högskola. Såväl sociologer
som psykologer har tidvis tjänstgjort vid Rättspsykiatriska kliniken
för att erhålla erfarenhet om abnormbrottslighetens problem.
Lärarkollegiet, som således icke delar motionärernas uppfattning att professurer
i rättssociologi skall inrättas, föreslår i stället att den av så många
6
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1959
instanser och sakkunniga påyrkade professuren i kriminologi vid Stockholms
högskola med det snaraste kommer till stånd.
Såsom lärarkollegiet tidigare framhållit är kriminologin icke någon enhetlig
vetenskapsgren utan vilar på ett antal olika fackområden, inom vilka
de kriminologiska problemen angripas med anlitande av olikartad forsltningsteknik
och av skiljaktig terminologi. Av stor vikt är därför att även
inom dessa specialområden bättre möjligheter skapas för forskning, och lärarkollegiet
vill i detta sammanhang erinra om de av lärarkollegiet i de årliga
anslagsäskandena gjorda framställningarna om inrättande av en tjänst som
lärare i medicinsk kriminologi, vilken dels skulle biträda professorn i rättspsykiatri
vid undervisningen, dels bedriva forskning.
Kanslern för rikets universitet har anfört bland annat följande.
Såsom av lärarkollegiets vid karolinska institutet yttrande närmare framgår,
är rättssociologi ett till sin avgränsning oklart begrepp. Av motiveringen
till nyssnämnda hemställan synes mig närmast framgå, att motionärerna
icke avsett, att dessa professurer skulle gälla rättssociologi i allmänhet, utan
att syftet med dessa professurer är att få till stånd forskning direkt inriktad
på brottsligheten och dess orsaker, dvs. professurer i vad man närmast
brukar kalla kriminologi.
I propositionen nr 105 till årets riksdag har chefen för ecklesiastikdepartementet
framhållit, att det vetenskapliga studiet av kriminologiens orsaker
borde angripas på bred front, på basis av ett av forskningsråden gemensamt
utarbetat forskningsprogram, och vidare anfört, att det torde vara möjligt
att igångsätta ett dylikt program med de ökade resurser råden torde komma
att erhålla fr. o. m. nästa budgetår. Om man verkligen önskar, att kvalificerade
personer skola ägna sig åt denna forskning som huvuduppgift, synes
det mig emellertid nödvändigt att åtminstone någon professur i kriminologi
snarast inrättas. Jag vill därför starkt understryka vikten av att den av
Stockholms högskolas myndigheter sedan länge äskade, av kanslern för
rikets universitet vid upprepade tillfällen tillstyrkta professuren i kriminologi
vid högskolan utan ytterligare uppskov kommer till stånd.
Utskottet
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha eu del av de i ärendet
hörda myndigheterna understrukit, att rättssociologi är ell till sin avgränsning
oklart begrepp. Vidare har från vissa håll framhållits, alt därest professurer
i allmän rättssociologi med något olika ämnesinriktning skulle inrättas
vid de skilda lärosätena erfordrades eu närmare utredning rörande
ämnesområdenas uppdelning och de ifrågasatta professurernas inplacering
i den bestående fakultetsorganisation!!. Utskottet vill för sin del i anslutning
härtill framhålla, att förevarande spörsmål synas kräva att de angivna
frågeställningarna genom vederbörande universitetsmyndigheters försorg
närmare utredas och preciseras. Ett positivt ställningstagande till motionärernas
förslag sådant det tagit sig uttryck i motionens yrkande synes därför
utskottet icke i förevarande läge möjligt.
Statsutskottets utlåtande nr 182 dr 1959
7
I den mån motionärerna åsyfta inrättande av professurer i kriminologi
— något som vinner stöd i den i motionen anförda motiveringen — föreligga
icke svårigheter av ovan antydd art.
Beträffande hittills vidtagna åtgärder till främjande av kriminologisk
forskning har utskottet inhämtat följande.
Statens råd för samhällsforskning har vid plenarsammanträde den 29 oktober
1959 bestämt, att den från och med budgetåret 1959/60 inrättade särskilda
forskartjänsten (Ae 24) för samhällsforskning skall omfatta ämnet
kriminologi. Till rådet har inkommit förslag om kallelse av viss vetenskapsman
till innehavare av tjänsten. Kallelseförslaget har den 13 november 1959
utsänts på cirkulation till rådets samtliga ledamöter. Avsett är att innehavaren
av tjänsten skall ha sin verksamhet förlagd till Stockholms högskola.
Rådet beslöt härjämte att dels anslå 30 000 kronor till omförmälda kriminologiska
forskning, dels ock till ledning för ifrågavarande tjänstinnehavare
tillsätta en rådgivande arbetsgrupp, bestående av rådets ordförande samt
ledamöter av rådets socialvetenskapliga och rättsvetenskapliga sektioner samt
sektion för psykologi och pedagogik.
Frågan om inrättande av en professur i kriminologi vid Stockholms högskola
var med anledning av motionsvis gjorda yrkanden föremål för prövning
av 1957 års riksdag. Utskottet, som fann sig böra avstyrka bifall till motionsyrkandet,
underströk emellertid i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1957:
128 (s. 66) starkt vikten av forskning och undervisning inom kriminologien.
Utskottet förutsatte härjämte att denna fråga snarast skulle bringas till sin
lösning.
Kanslern för rikets universitet, som vid olika tillfällen tillstyrkt förslag
om att nämnda professur måtte komma till stånd, har i samband med sin
prövning av Stockholms högskolas anslagsäskanden för budgetåret 1960/61
förnyat sin framställning i ämnet.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra därom, att av chefen för
justitiedepartementet jämlikt Kungl. Majrts bemyndigande den 16 november
1956 tillkallade sakkunniga i sitt betänkande angående »Ungdomsbrottsligheten»
(SOU 1959:37) framhållit, att det vore uppenbart att ämnet kriminologi
komme att bli tillbakasatt så länge det icke hade självständiga företrädare
vid universiteten och att endast genom inrättande av tjänster skapades
den forskarkarriär som på detta område vore behövlig. De sakkunniga
betonade angelägenheten av att kriminologi finge ställningen av självständig
akademisk disciplin och företräddes av professorer vid universiteten.
Flertalet av de remissmyndigheter, som yttrat sig över den nu föreliggande
motionen, ha också framhävt betydelsen av att åtminstone en professur
i omförmälda ämne måtte komma till stånd.
Utskottet vill — i överensstämmelse med den ståndpunkt utskottet tidigare
intagit — för sin del ånyo understryka vikten av forskning och undervisning
8
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1959
på förevarande område. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t vid sin prövning
av föreliggande anslagsäskanden beaktar angelägenheten härav och
snarast för riksdagen framlägger förslag till frågans lösning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionen II: 175, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 1 december 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
f rån första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson, Ivar
Johansson, Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson, Axel Johannes Andersson,
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Mårtensson, Jacobsson, Edström
och Kaijser; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson
i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Persson
i Växjö, Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström,
Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, fröken Karlsson och fröken Vinge.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:340 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående översyn av vägtrafiklagstiftningen, m. m. a1 i texten