Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en administrativ samordning beträffande anslagsgivningen till det frivilliga ungdomsarbetet m. m. *

1959-12-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:183, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en administrativ samordning beträffande anslagsgivningen till det frivilliga ungdomsarbetet m. m. *

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1959

9

Nr 183

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en administrativ

samordning beträffande anslagsgivningen till det frivilliga

ungdomsarbetet m. m. *

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Georg Pettersson och Gunnar Berg (I: 252) samt den andra inom andra kammaren

av fröken Sandell och fru Holmqvist (II: 185), har hemställts, att riksdagen

måtte föreslå Kungl. Maj :t att en utredning tillsättes med uppdrag att

snabbt framlägga förslag dels rörande en adminisstrativ samordning av den

statliga anslagsgivningen till frivilligt ungdomsarbete, dels rörande skapandet

av ett permanent samarbetsorgan mellan statsmakterna och ungdomsorganisationerna.

I motionerna har anförts följande.

Det välorganiserade ungdomsfostrande arbete, som utföres inom ramen

för frivilliga strävanden, erhåller samhällsstöd dels från staten och dels från

kommunerna. Det statliga stödet till detta arbete har i stor utsträckning

visat sig vara normerande även för de kommunala bidragen. De väsentliga

statliga anslagsrubrikerna i detta sammanhang, som tillkommit vid skilda

tidpunkter och med delvis skilda motiveringar, synes vara följande:

Under åttonde huvudtiteln:

Bidrag till verksamheten vid hemgårdar

Utbildning av ungdomsledare

Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet

Bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer

Under tionde huvudtiteln:

Avsättning till fonden för idrottens främjande

Avsättning till fonden för friluftslivets främjande

Avsättning till lotterimedelsfonden (delvis).

Enligt vår mening torde tiden vara mogen för en samordning av den statliga

anslagsgivningen till det ungdomsfostrande arbete, som vid hemmens

och skolans sida— och detta förtjänar framhållas: ofta i intimt samarbete

med nämnda samhällsinstitutioner — utföres av fritt och frivilligt arbetande

organisationer. Genom en sådan samordning torde bidragsgrunderna till

skilda organisationer och organisationsformer efter hand kunna göras mera

enhetliga och en överblick vinnas rörande de statliga stödåtgärdernas ändamålsenlighet.

Den föreslagna samordningen synes oss kunna garantera ett effektivt och

ändamålsenligt utnyttjande av de statliga resurser, som ställes till de fri
2

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 saml. Nr 182—183.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 183 dr 1959

villiga organisationernas förfogande. Det är motionärernas mening, att en

sådan effektivisering i dagens läge först bör ske, innan en eventuell utbyggnad

av denna anslagsgivning äger rum. En sådan samordning torde utan

olägenhet kunna ske inom ramen för de administrativa resurser, som de

olika anslagsformerna nu kräver. Om handläggningen av den samlade bidragsgivningen

sker inom något centralt ämbetsverk torde rentav besparingar

kunna göras.

Givetvis bör organisationerna beredas insyn och medinflytande i den statliga

anslagsgivningen. Vi får i detta sammanhang hänvisa till de skilda förslag,

som i detta hänseende framlagts av 1955 års ungdomsutredning i SOU

1956: 42 och av 1955 års idrotts- och friluftsutredning i SOU 1957: 41; ävenledes

får motionärerna erinra om utformningen av de fria sammanslutningarnas

medengagemang i anslutning till jämförlig statlig anslagsgivning

i Norge.

I en inom skolöverstyrelsen utarbetad PM, som under hand tillställts

utskottet, har överstyrelsen tillstyrkt det i motionen framlagda förslaget,

överstyrelsen har därvid framhållit, att alla de i motionen nämnda anslagen

jämte vissa andra förekommande anslag — t. ex. från de statliga anslagen

till nykterhetsfrämjande verksamhet, från arvsfonden, statens nämnd för

samlingslokaler och lotterimedelsfonden — utgör värdefulla bidrag till främjandet

av det fria och frivilliga ungdomsarbetets allmänna fostran. Den

splittring som kännetecknar denna statliga bidragsgivning är emellertid

iögonenfallande, och den splittrade handläggningen medför, att delvis oförenliga

normer reglerar den statliga anslagsfördelningen.

Statsbidragens effekt är dock enligt överstyrelsens mening långt större än

de utgående beloppen ger vid handen, vilket beror på att statsbidragen blivit

normerande för kommunernas anslagsgivning. Det kommunala stödet till

frivilligt ungdomsfostrande arbete handläggs emellertid också i regel av

flera olika styrelser och nämnder. Då enhetlig målsättning saknas, når den

lokalkommunala anslagsgivningen inte den effekt som den under andra omständigheter

skulle uppnå.

En samordning av den statliga anslagsgivningen framstår för överstyrelsen

som en ytterst betydelsefull och angelägen åtgärd. Utan tvekan skulle en

samplanering av de statliga stödåtgärderna medföra, att tillgängliga resurser

utnyttjades bättre och att en för arbetets främjande enhetlig målsättning

kunde upprätthållas. Avgörande för det ungdomsfostrande arbetets effekt

och genomslagskraft vore givetvis, om en anda av förståelse och förtroendefullt

samarbete kunde växa fram mellan de statliga organ som handlägger

anslagsgivningen och ungdomssammanslulningarna.

Olika tänkbara lösningar av ett permanent samarbete mellan statliga myndigheter

och frivilligt arbete borde snarast övervägas. Enligt skolöverstyrelsens

mening borde en statens ungdomsnämnd snarast tillsättas på sätt som

föreslagits av 1955 års ungdomsutredning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 är 1959

11

I ett den 10 november 1959 framlagt betänkande Ungdomsbrottslighet

(SOU 1959: 37) har av chefen för justitiedepartementet jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 16 november 1957 tillkallade sakkunniga även

berört det ungdomsfostrande arbete, som utföres inom de ideella ungdomsorganisationerna,

särskilt fritidsgruppsverksamheten. Stödet till ungdomens

föreningsliv och fritidsverksamhet är från det allmännas synpunkt en både

effektiv och ekonomiskt fördelaktig förebyggande åtgärd i kampen mot ungdomsbrottsligheten.

ökade insatser från samhällets sida anses därför av de

sakkunniga nödvändiga för att organisationerna på ett tillfredsställande sätt

skall kunna lösa ledar- och lokalfrågorna.

För att samordna de åtgärder som samhället förbereder eller vidtager i

anledning av ungdomsbrottsligheten och för att över huvud taget främja en

effektivisering av samhällets åtgärder mot denna föreslår de sakkunniga

inrättande av ett centralt rådgivande organ, förslagsvis benämnt statens

ungdomsråd.

Utskottet finner det i motionerna gjorda yrkandet beaktansvärt. Utskottet

förutsätter att Kungl. Maj:t i samband med behandlingen av ovannämnda

betänkande om ungdomsbrottslighet eller i annat lämpligt sammanhang

vidtager åtgärder i av motionärerna angiven riktning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 252 och

II: 185, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 1 december 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 182.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:341 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående översyn av vägtrafiklagstiftningen, m. m. s. 13 i texten