Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en administrativ samordning beträffande anslagsgivningen till det frivilliga ungdomsarbetet m. m. *
1959-12-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:183, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en administrativ samordning beträffande anslagsgivningen till det frivilliga ungdomsarbetet m. m. *
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1959
9
Nr 183
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en administrativ
samordning beträffande anslagsgivningen till det frivilliga
ungdomsarbetet m. m. *
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Georg Pettersson och Gunnar Berg (I: 252) samt den andra inom andra kammaren
av fröken Sandell och fru Holmqvist (II: 185), har hemställts, att riksdagen
måtte föreslå Kungl. Maj :t att en utredning tillsättes med uppdrag att
snabbt framlägga förslag dels rörande en adminisstrativ samordning av den
statliga anslagsgivningen till frivilligt ungdomsarbete, dels rörande skapandet
av ett permanent samarbetsorgan mellan statsmakterna och ungdomsorganisationerna.
I motionerna har anförts följande.
Det välorganiserade ungdomsfostrande arbete, som utföres inom ramen
för frivilliga strävanden, erhåller samhällsstöd dels från staten och dels från
kommunerna. Det statliga stödet till detta arbete har i stor utsträckning
visat sig vara normerande även för de kommunala bidragen. De väsentliga
statliga anslagsrubrikerna i detta sammanhang, som tillkommit vid skilda
tidpunkter och med delvis skilda motiveringar, synes vara följande:
Under åttonde huvudtiteln:
Bidrag till verksamheten vid hemgårdar
Utbildning av ungdomsledare
Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet
Bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer
Under tionde huvudtiteln:
Avsättning till fonden för idrottens främjande
Avsättning till fonden för friluftslivets främjande
Avsättning till lotterimedelsfonden (delvis).
Enligt vår mening torde tiden vara mogen för en samordning av den statliga
anslagsgivningen till det ungdomsfostrande arbete, som vid hemmens
och skolans sida— och detta förtjänar framhållas: ofta i intimt samarbete
med nämnda samhällsinstitutioner — utföres av fritt och frivilligt arbetande
organisationer. Genom en sådan samordning torde bidragsgrunderna till
skilda organisationer och organisationsformer efter hand kunna göras mera
enhetliga och en överblick vinnas rörande de statliga stödåtgärdernas ändamålsenlighet.
Den föreslagna samordningen synes oss kunna garantera ett effektivt och
ändamålsenligt utnyttjande av de statliga resurser, som ställes till de fri
2
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 saml. Nr 182—183.
10
Statsutskottets utlåtande nr 183 dr 1959
villiga organisationernas förfogande. Det är motionärernas mening, att en
sådan effektivisering i dagens läge först bör ske, innan en eventuell utbyggnad
av denna anslagsgivning äger rum. En sådan samordning torde utan
olägenhet kunna ske inom ramen för de administrativa resurser, som de
olika anslagsformerna nu kräver. Om handläggningen av den samlade bidragsgivningen
sker inom något centralt ämbetsverk torde rentav besparingar
kunna göras.
Givetvis bör organisationerna beredas insyn och medinflytande i den statliga
anslagsgivningen. Vi får i detta sammanhang hänvisa till de skilda förslag,
som i detta hänseende framlagts av 1955 års ungdomsutredning i SOU
1956: 42 och av 1955 års idrotts- och friluftsutredning i SOU 1957: 41; ävenledes
får motionärerna erinra om utformningen av de fria sammanslutningarnas
medengagemang i anslutning till jämförlig statlig anslagsgivning
i Norge.
I en inom skolöverstyrelsen utarbetad PM, som under hand tillställts
utskottet, har överstyrelsen tillstyrkt det i motionen framlagda förslaget,
överstyrelsen har därvid framhållit, att alla de i motionen nämnda anslagen
jämte vissa andra förekommande anslag — t. ex. från de statliga anslagen
till nykterhetsfrämjande verksamhet, från arvsfonden, statens nämnd för
samlingslokaler och lotterimedelsfonden — utgör värdefulla bidrag till främjandet
av det fria och frivilliga ungdomsarbetets allmänna fostran. Den
splittring som kännetecknar denna statliga bidragsgivning är emellertid
iögonenfallande, och den splittrade handläggningen medför, att delvis oförenliga
normer reglerar den statliga anslagsfördelningen.
Statsbidragens effekt är dock enligt överstyrelsens mening långt större än
de utgående beloppen ger vid handen, vilket beror på att statsbidragen blivit
normerande för kommunernas anslagsgivning. Det kommunala stödet till
frivilligt ungdomsfostrande arbete handläggs emellertid också i regel av
flera olika styrelser och nämnder. Då enhetlig målsättning saknas, når den
lokalkommunala anslagsgivningen inte den effekt som den under andra omständigheter
skulle uppnå.
En samordning av den statliga anslagsgivningen framstår för överstyrelsen
som en ytterst betydelsefull och angelägen åtgärd. Utan tvekan skulle en
samplanering av de statliga stödåtgärderna medföra, att tillgängliga resurser
utnyttjades bättre och att en för arbetets främjande enhetlig målsättning
kunde upprätthållas. Avgörande för det ungdomsfostrande arbetets effekt
och genomslagskraft vore givetvis, om en anda av förståelse och förtroendefullt
samarbete kunde växa fram mellan de statliga organ som handlägger
anslagsgivningen och ungdomssammanslulningarna.
Olika tänkbara lösningar av ett permanent samarbete mellan statliga myndigheter
och frivilligt arbete borde snarast övervägas. Enligt skolöverstyrelsens
mening borde en statens ungdomsnämnd snarast tillsättas på sätt som
föreslagits av 1955 års ungdomsutredning.
Statsutskottets utlåtande nr 183 är 1959
11
I ett den 10 november 1959 framlagt betänkande Ungdomsbrottslighet
(SOU 1959: 37) har av chefen för justitiedepartementet jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 16 november 1957 tillkallade sakkunniga även
berört det ungdomsfostrande arbete, som utföres inom de ideella ungdomsorganisationerna,
särskilt fritidsgruppsverksamheten. Stödet till ungdomens
föreningsliv och fritidsverksamhet är från det allmännas synpunkt en både
effektiv och ekonomiskt fördelaktig förebyggande åtgärd i kampen mot ungdomsbrottsligheten.
ökade insatser från samhällets sida anses därför av de
sakkunniga nödvändiga för att organisationerna på ett tillfredsställande sätt
skall kunna lösa ledar- och lokalfrågorna.
För att samordna de åtgärder som samhället förbereder eller vidtager i
anledning av ungdomsbrottsligheten och för att över huvud taget främja en
effektivisering av samhällets åtgärder mot denna föreslår de sakkunniga
inrättande av ett centralt rådgivande organ, förslagsvis benämnt statens
ungdomsråd.
Utskottet finner det i motionerna gjorda yrkandet beaktansvärt. Utskottet
förutsätter att Kungl. Maj:t i samband med behandlingen av ovannämnda
betänkande om ungdomsbrottslighet eller i annat lämpligt sammanhang
vidtager åtgärder i av motionärerna angiven riktning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 252 och
II: 185, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 1 december 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 182.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:341 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående översyn av vägtrafiklagstiftningen, m. m. s. 13 i texten