Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/60, i vad avser finansdepartementets verksamhetsområde, m. m.

1959-03-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:48, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/60, i vad avser finansdepartementets verksamhetsområde, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1959

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående

anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/60, i

vad avser finansdepartementets verksamhetsområde,

m. m.

(5 :e avd.)

Statens allmänna fastighetsfond

l:o) Vissa byggnadsarbeten vid tullverkets kust- och gränsbevakning m. m.

Kungl. Maj :t har i propositionen nr 1 (bilaga 28, punkt 1, s. 1—3 av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1959)

föreslagit riksdagen att till Vissa byggnadsarbeten vid tullverkets kust- och

gränsbevakning in. ni. för budgetåret 1959/60 anvisa ett investeringsanslag

av 400 000 kronor.

Från och med budgetåret 1945/46 har medel anvisats på kapitalbudgeten

till fullföljande av ett av generaltullstyrelsen uppgjort och successivt reviderat

byggnadsprogram för bostäder och expeditionslokaler m. in. vid tullverkets

kust- och gränsbevakning. För budgetåren 1957/58 och 1958/59 har

till ändamålet anvisats 650 000 resp. 500 000 kronor.

Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 25 september 1958 för slutförande

av resterande del av programmet samt för tillgodoseende av vissa nytillkomna

byggnadsbehov hemställt om ett investeringsanslag å 450 000 kronor.

Arbetenas omfattning samt de beräknade kostnaderna framgår av en i

statsrådsprotokollet s. 2 intagen sammanställning.

Departementschefen har för egen del på anförda skäl förklarat sig inte

beredd att tillstyrka hela det av generaltullstyrelsen äskade beloppet utan

förordar, att anslaget för budgetåret 1959/60 uppföres med 400 000

(— 100 000) kronor. Det förulsättes liksom tidigare få ankomma på Kungl.

Maj:t att efter förslag från styrelsen fastställa dispositionsplan för anslaget.

I förevarande sammanhang har utskottet upptagit riksdagens revisorers

uttalande om gränsbevakningen mot Finland (§ 38 i revisorernas år 1958

avlämnade berättelse).

Efter eu redogörelse för organisationen av ifrågavarande gränsbevakning

gör revisorerna följande uttalande (del I, s. 372 375 i den tryckta berät
telsen

).

1 lUhantj till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 4S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 58 år 1959

Vid rikets gränser ombesörjes, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen,

under fredstid gränsövervakning dels av vederbörande polismyndigheter,

dels i vissa hänseenden av personal från tullverket. Sistnämnda

personal har till främsta uppgift att ägna uppmärksamhet åt varuförseln

vid gränsen; därutöver skall den fullgöra sådan personkontroll som betingas

av bestämmelserna i den s. k. gränsövervakningskungörelsen och den

av Kungl. Maj:t den 1 december 1944 fastställda allmänna instruktionen för

gränsövervakningspersonal. Den omständigheten att tullverkets personal

har att övervaka varuförseln fritager icke polisen från att ägna uppmärksamhet

även åt denna verksamhet och att medverka till att förseelser mot

härutinnan gällande bestämmelser beivras. Någon motsvarande skyldighet

att, utöver vad ovan sagts, bistå polispersonalen föreligger icke för befattningshavarna

vid tullverket. Den kontroll som utövas av tulltjänstemännen

är en del av den egentliga polisverksamheten; dessa tjänstemän kunna alltså

i sin övervakningstjänstgöring betraktas såsom en specialpolis med inriktning

så gott som uteslutande på olovlig varuförsel och vissa speciella uppgifter

enligt gränsövervakningskungörelsen.

Ansvaret för samordningen av den verksamhet som bedrives av polisoch

tullpersonal inom gränsövervakningen åvilar enligt nyssnämnda kungörelse

de polisiära organen, d. v. s. närmast landsfogden och gränsövervakningscheferna

(polischeferna).

Den främsta uppgiften för gränsbevakningen när det gäller den olovliga

varuförseln är kanske att verka preventivt: att avhålla från smuggling.

Denna är vid svensk-finländska gränsen — vilken gräns här närmast

är av intresse — sedan länge relativt obetydlig; olovlig införsel av hästar

synes vara den enda smuggling som är av någon betydelse. Dessa förhållanden

måste självfallet påverka tjänstgöringen för tullpersonalen, vars

främsta åliggande just är att förhindra olovlig varuförsel.

Vad polisen angår har arbetsbördan för denna av kända orsaker snabbi

ökat. I detta sammanhang bör även uppmärksammas att passunion mellan

de nordiska länderna införts fr. o. in. den 1 maj 1958. Detta har inneburit,

att passkontrollen vid finländska gränsen så gott som helt upphört.

Härigenom har, enligt vad revisorerna inhämtat, ett betydande merarbete

lagts på polisen i form av s. k. inre främlingskontroll. Hur denna omläggning

av främlingskontrollen kommer att verka i detalj på längre sikt, är

ännu för tidigt att uttala sig om. Hittills vunna erfarenheter tala emellertid

för att eu förstärkning av polisorganisationen kommer att bli erforderlig,

såvida icke effektiviteten i kontrollen skall avsevärt nedgå. Någon förstärkning

av polisen har icke skett i samband med att passunionen genomfördes.

I den tidigare organiserade passkontrollen vid finländska gränsen

— vilken kontroll liksom all personkontroll är att anse som en allmänt

polisiär uppgift — var eu betydande del av tullpersonalen engagerad. Sålunda

ombesörjdes den direkta övervakningen vid passkontrollerna av tullmän.

Denna tjänst fullgjordes i omedelbar anknytning till tulltjänsten och

mot särskilt arvode. Sedan denna inresekontroll upphört, har den sammanlagda

för främlingskontroll disponibla arbetsstyrkan betydligt nedgått.

Vid eu diskussion av de förhållanden som påverka ifrågavarande gränsbevakning

bör ihågkommas, alt gränstrafiken i detta område är synnerligen

livlig. Gränsen går genom en gammal enhetlig bebyggelse, som ursprungligen

liksom i andra älvdalar vuxit fram jämsides på båda sidor om älven.

Socknarna omfattade från början områden på båda dessa sidor; älven var

i allmänhet mera en föreningslänk än en skiljelinje. Den nuvarande gränsen

delar därför på ett onaturligt sätt eu gammal bygd. Denna omständighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr i8 år 195!)

3

sätter fortfarande i mångt och mycket sin prägel på trafiken över gränsen.

Någon språkskillnad finnes icke inom gränsområdet. Det dagliga samtalsspråket

är fortfarande på båda sidor till övervägande del finska. I syfte

att underlätta den livliga gränstrafiken har för gränsbefolkningen medgivits

rätt alt överskrida gränsen på, utöver gränsövergångsställen, vissa bestämda

gränspasserställen; inom Karesuando och norra delen av Pajala

socken (norr Luntankiniva) får gränsbefolkningen fritt passera gränsen.

Eu sammanfattning av nuvarande förhållanden beträffande gränsbevakningen

vid svensk-finländska gränsen ger vid banden, att arbetsuppgifterna

uttöras av två skilda kårer med helt skilda ledningar. Samordningen av

verksamheten sker genom polischefernas försorg. Även om samarbetet

uppenbarligen varit gott, måste den nuvarande dualismen medföra svårigheter

att rätt disponera insatt personal. En bättre samordning skulle otvivelaktigt

giva större möjligheter att rationellt utnyttja personalen. Givetvis

tages all personal f. n. tidsmässigt i anspråk fullt ut, men det synes icke

omotiverat antaga, att tullpersonalen i allmänhet skulle kunna hinna med

ytterligare arbetsuppgifter. Det bör likväl framhållas, att tullpersonalen

enligt vad revisorerna inhämtat beredvilligt ställts till förfogande för förstärkning

av polispersonalen i samband med större polispådrag, såsom mera

omfattande spaningar, polisspärrar, trafik-, jakt- och fiskekontroller. Med

hänsyn till bl. a. nuvarande organisation har tullpersonalen dock kunnat

tagas i anspråk för sådana uppgifter endast mera sällan.

Revisorerna, som under en resa studerat gränsbevakningen mot Finland,

anse på grund av vad sålunda anförts anledning föreligga att närmare överväga

den nuvarande organisationen av tull- och polisväsendet inom det

ifrågavarande gränsområdet. Därvid synes främst böra prövas att till polisväsendet

helt eller delvis överföra den för rörlig bevakning avsedda tullpersonalen.

Vilka konsekvenser en sådan organisationsförändring skulle få

i olika avseenden kan givetvis icke i detalj angivas utan närmare undersökningar,

men det synes uppenbart att personalen — mot vars sätt alt fullgöra

nu anförtrodda uppgifter enligt revisorernas bedömande icke finnes

något att invända — skulle kunna utnyttjas på ett mera ändamålsenligt

sätt än vad nu är fallet. Den föreslagna omorganisationen skulle bl. a. medverka

till att lösa den aktuella frågan om förstärkning av polisorganisationen

i gränsområdet, samtidigt som en minskning av den sammanlagda

personalstyrkan icke skulle vara utesluten. Ur beredskapssynpunkt synes

eu bättre förankring av gränsbevakningen i polisväsendet medgiva uppenbara

fördelar med hänsyn till bl. a. de större möjligheter en enhetlig polisorganisation

i detta hänseende skulle erbjuda. Det må tilläggas, att en sådan

organisation som bär ifrågasatts icke var, såvitt revisorerna ha sig bekant,

under övervägande vid den nyligen företagna omorganisationen av polisväsendet

i vissa delar av Norrbotten.

Givetvis får icke i samband med en organisationsförändring tullverkets

intressen åsidosättas. Men det bör beaktas att vid förändringar av det slag

varom bär är fråga statsnyttan måste gå före de enskilda ämbetsverkens

mera begränsade intressen. En sådan organisationsform som bär avses synes

emellertid icke behöva medföra någon egentlig försämring för tullverkets

del, när det gäller att ombesörja åt detta verk anförtrodda göromål.

Här bör f. ö. uppmärksammas tillvägagångssättet, då den tidigare'' militärt

anknutna fästningspolisen i Boden överfördes till den civila statliga poliskåren.

I syflc all tillgodose de militära synpunkterna har föreskrivits, att

mil i lärbefäl havaren till landsfogden skall meddela sina önskemål beträffande

poliskårens användning. Dessa skola tillgodoses, i den mån icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1959

trängande polisuppgifter av annat slag därigenom skulle eftersättas. En liknande

direktivrätt skulle kunna stadgas beträffande generaltullstyrelsen

eller möjligen någon denna underordnad instans. I syfte att tillgodose tullverket

skulle polispersonalen inom gränsområdet kunna åläggas vissa tullnära

uppgifter på samma sätt som tullpersonalen tidigare under sin tjänstgöring

svarat för vissa polisuppgifter.

En omorganisation av antytt slag måste givetvis medföra vissa omskolnings-

och utbildningsproblem. Dessa torde dock icke böra överskattas. Uppmärksammas

bör f. ö. att övertalig personal hos tullverket vid svensknorska

gränsen i viss utsträckning avses bli utbildade till poliser.

Revisorerna få sålunda föreslå, att här aktualiserade organisationsfrågor

på lämpligt sätt snarast upptagas till närmare prövning.

Över revisorernas berörda uttalande har yttranden avgivits av överbefälhavaren,

statspolisintendenten, polisväsendets organisationsnämnd, statens

utlänningskommission, statskontoret, generaltullstyrelsen och länsstyrelsen

i Norrbottens län (med bifogande av yttranden från vederbörande polischefer).

Beträffande innehållet i dessa yttranden hänvisar utskottet till del

II, s. 408—430, i den tryckta berättelsen.

Utskottet. Vad först angår det av riksdagens år 1958 församlade revisorer

gjorda uttalandet angående gränsbevakningen mot Finland får utskottet anföra

följande.

Revisorerna har beträffande gränsbevakningen vid svensk-finländska

gränsen framhållit, att arbetsuppgifterna utföres av två skilda kårer -— tullpersonal

och polispersonal — och ansett anledning föreligga att den nuvarande

organisationen av tull- och polisväsendet inom det ifrågavarande

gränsområdet närmare överväges. Därvid borde främst prövas att till polisväsendet

helt eller delvis överföra »den för rörlig bevakning avsedda»

lullpersonalen. Enligt revisorerna skulle en omorganisation bl. a. medverka

till att lösa frågan om förstärkning av polisorganisationen i gränsområdet,

samtidigt som en minskning av den sammanlagda personalstyrkan inte

skulle vara utesluten. En omorganisation av antytt slag förutsättes medföra

vissa omskolnings- och utbildningsproblem. Revisorernas uttalande utmynnar

i ett förslag att i berättelsen aktualiserade organisationsfrågor på

lämpligt sätt snarast upptages till närmare prövning.

De i ärendet avgivna remissyttrandena ger vid handen att delade meningar

råder i fråga om lämpligheten av att förverkliga revisorernas förslag.

Medan vissa remissinstanser, vilka i första rummet torde ha betraktat

frågan ur synpunkten av en förstärkning av polisorganisationen, anser

att spörsmålet bör upptas till prövning, har andra instanser givit uttryck åt

en avvaktande hållning och ansett att med en utredning f. n. bör anstå. I

sistnämnda hänseende har särskilt erinrats om 1956 års riksdags beslut

angående organisationen av polisväsendet i vissa delar av Norrbottens län,

vilken trätt i kraft den 1 juli 1957 (jfr prop. 1956: 114). Polisväsendets

organisationsnämnd — som förklarar sig intet ha sig bekant om att en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1959

5

förstärkning av polisorganisationen i gränsområdet mot Finland skulle vara

aktuell — har bl. a. anfört att det från såväl principiella som ekonomiska

och organisatoriska synpunkter måste vara mindre välbetänkt att överföra

tullpersonalen nu åvilande skyldigheter med avseende å bevakningen av

gränsövergångsställena på polispersonal.

Av vad i ärendet upplysts framgår, att ett flertal utredningar under senare

år haft att befatta sig med frågor rörande Haparanda gränsdistrikt, att

de senaste utredningarna bl. a. ägnat uppmärksamhet åt spörsmålet om den

mest ändamålsenliga arbetsfördelningen mellan polispersonalen och tullverkets

gränsbevakningspersonal ävensom åt möjligheterna till samordning av

polis- och tullarbetet inom området, att härvid icke framförts erinran mot

tullorganisationen inom Haparanda gränsdistrikt eller ifrågasatts att den

till någon del borde övergå till polisväsendet, att vid 1956 års riksdags beslut

om polisväsendets organisation i gränstrakterna mot Finland förutsatts

att samarbetet mellan gränsbevakningen och polisen skulle utvecklas

och formellt regleras genom en för varje polischefsdistrikt uppgjord

tjänstgöringsplan samt att några sådana planer ännu icke upprättats.

För egen del vill utskottet ansluta sig till uppfattningen att det är angeläget

att alla möjligheter till en så effektivt fungerande gränsövervakning som

möjligt inom berörda område tillvaratages. Det redan förefintliga samarbetet

mellan polis- och tullpersonal -— vilket genomgående vitsordats vara

gott — torde kunna ytterligare förbättras och utvecklas. Detta har också förutsatts

vid 1956 års riksdags berörda beslut om polisväsendets organisation

i gränstrakterna mot Finland. Såsom av både statsrevisorernas berättelse

och remissyttrandena framgår har emellertid ett betydelsefullt led i nämnda

beslut — nämligen upprättandet av särskilda tjänstgöringsplaner för

samverkan mellan polis- och tullpersonal — ännu inte genomförts. Utskottet,

som inte kunnat undgå att finna detta förhållande anmärkningsvärt,

förutsätter att de intentioner av ifrågavarande slag, som kommit till uttryck

i 1956 års riksdags beslut, utan ytterligare dröjsmål förverkligas.

Härigenom torde bl. a. garanti kunna skapas för att genom passunionens

införande eventuellt disponibel arbetskraft inom tullorganisationen kan

tillvaratas på mest ändamålsenliga sätt.

Mot bakgrunden av det anförda synes det utskottet i nuvarande läge mest

konsekvent att avvakta erfarenheterna av 1956 års organisationsbeslut,

sedan detta snarast möjligt i sin helhet genomförts, innan man eventuellt

överväger åtgärder av mera genomgripande natur. Skulle tillfredsställande

resultat ej nås på denna väg förutsätter utskottet att frågan underkastas

förnyat övervägande framdeles. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet här anfört.

Vad därefter angår Kungl. Maj:ts förslag angående anslag å kapitalbudgeten

för nästa budgetår till vissa byggnadsarbeten vid tullverkets kust- och

gränsbevakning m. in. får utskottet tillstyrka detsamma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1959

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) till Vissa byggnadsarbeten vid tullverkets kust- och

gränsbevakning m. m. för budgetåret 1959/60 anvisa ett investeringsanslag

av 400 000 kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört angående gränsbevakningen mot Finland.

Fonden för statens aktier

2:o) Inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. I propositionen

nr 1 (bilaga 28, punkt 2) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i

avbidan på särskild proposition i ämnet, till Inlösen av aktier i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag för budgetåret 1959/60 beräkna ett investeringsanslag

av 161 751 600 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 55, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 30 januari

1959, föreslagit riksdagen att till Inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret

1959/60 anvisa ett investeringsanslag av 150 069 600 kronor.

Beträffande motiveringen till ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till statsrådsprotokollet.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,

att riksdagen må till Inlösen av aktier i Luossavaara-i

Kiirunavaara aktiebolag för budgetåret 1959/60 anvisa ett

investeringsanslag av 150 069 600 kronor.

Stockholm den 17 mars 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist,

Axel Johannes Andersson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar

Aastrup, Birke och Thorsten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson

i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Staxäng,

Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström,

Nilsson i Göingegården, Gustafsson i Skellefteå och Lassinantti.

590511 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.