Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner m. m.
1959-03-20 · 74 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 71 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:49, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
1
Nr 49
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag för budgetåret
1959/60 till främjande av bostadsförsörjningen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (bilaga
7, punkterna 84—93), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 3 januari 1959, föreslagit riksdagen att
I. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen förordat;
II. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60;
III. bemyndiga Kungl. Maj:t att å personalförteckningen för länsbostadsnämnderna
uppföra ytterligare 3 tjänster som kontorsbiträde i Ao 5;
IV. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60;
V. godkänna av departementschefen förordad ändring i villkoren för beviljande
av ränteeftergift;
VI. godkänna av departementschefen förordad ändring i villkoren för åtnjutande
av familjebostadsbidrag;
VII. godkänna av departementschefen förordad ändring i villkoren för
åtnjutande av förbättringslån;
VIII. för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln anvisa
1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 080 500 kronor;
2)
till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 948 000 kronor;
3)
till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 488 000
kronor;
4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av 676 000
kronor;
5) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter ett förslagsanslag av
150 000 000 kronor;
6) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 140 000 000 kronor;
7) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 13 000 000 kronor;
1 liihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 4!)
2 Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
8) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
10 000 000 kronor;
9) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska
frågor ett reservationsanslag av 25 000 kronor;
10) till Förberedelser till en bostadsräkning ett reservationsanslag av
300 000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten (bilaga
26, punkterna 4, 5 och 9), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 3 januari 1959, föreslagit riksdagen
att
I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna
om tertiärlån och egnahemslån m. m.;
II. medgiva, att under budgetåret 1959/60 preliminära beslut om lån, som
skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett
belopp av 755 000 000 kronor;
III. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna
om lån till anskaffande av byggnadsmaskiner m. m.;
IV. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna
om tilläggslån;
V. medgiva, att under budgetåret 1959/60 preliminära beslut om lån, som
skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas
intill ett belopp av 80 000 000 kronor;
VI. för budgetåret 1959/60 å kapitalbudgeten anvisa
a) under statens utlåningsfonder
1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
700 000 000 kronor;
2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett
investeringsanslag av 100 kronor;
b) under fonden för låneunderstöd
till Räntefria lån till bostadsbyggande ett investeringsanslag av 120 000 000
kronor.
I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
från första kammaren
I: 72 av herr Mattsson,
I: 82 av herr Ragnar Bergh,
I: 114 av herrar Birke och Sveningsson,
I: 115 av herr Ewerlöf m. fl.,
I: 116 av herr Ewerlöf m. fl.,
I: 117 av herr Aastrup m. fl.,
I: 206 av herr Sundelin,
I: 209 av herr Bengtson m. fl.,
1:212 av herr Lindblom samt
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
3
från andra kammaren
11:34 av herrar Larsson i Julita och Ekström i Björkvik,
II: 99 av herrar Jansson i Benestad och Gustavsson i Alvesta,
II: 100 av herrar Magnusson i Borås och Nordgren,
II: 106 av herrar Senander och Holmberg,
II: 156 av herr Björkman m. fl.,
II: 157 av herr Hjalmarson m. fl.,
II: 158 av herr Ohlin m. fl.,
II: 159 av herr Hjalmarson m. fl.,
II: 160 av herr Haglund och fru Thunvall,
II: 261 av herr Ståhl m. fl.,
II: 264 av herr Hedlund m. fl.,
II: 265 av herr Johansson i Stockholm m. fl.,
11:267 av herrar Wedén och Rgdén samt
II: 269 av herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén.
Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.
Utskottet har vidare till behandling föreliaft de redogörelser, som riksdagens
år 1958 församlade revisorer lämnat i sin berättelse (del I, § 12 och
§ 14) angående dels synpunkter på den statliga långivningen till egna hem
och dels samernas bostadsfråga.
De av revisorerna i nämnda sammanhang gjorda uttalandena redovisas i
det följande.
Beträffande de över revisorernas ifrågavarande redogörelser inhämtade
förklaringarna torde få hänvisas till revisorernas berättelse (del II, § 12
och § 14).
PROPOSITIONEN
Femte huvudtiteln
Bostadsstyrelsen: Avlöningar. Frågan om fördelningen av uppgifter mellan
de bostadspolitiska organen prövades senast vid förra årets riksdag med
anledning av byggnadslåneutredningens förslag till förenklad bostadslångivning.
Riksdagen beslöt därvid, att den tidigare påbörjade utflyttningen av
flerfamiljshusärenden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna skulle
fortsättas i den omfattning, som visade sig praktiskt möjlig eller lämplig.
Vidare borde en tidigare av styrelsen påbörjad begränsad utflyttning till
kommunerna av den tekniska granskningen i låneärenden fortsättas och
granskningen till en början anförtros städer med minst 10 000 invånare samt
andra kommuner, där byggnadsnämnden hade tillgång till arkitekt.
Bostadsstyrelsen har vid sin prövning av frågan om den fortsatta utflyttningen
av flerfamiljshusärenden ansett, att styrelsen med hänsyn till sin
informerande, direktivgivande och övervakande funktion har behov av att
4
Stalsuiskotiels utlåtande nr 49 år 1959
ha kvar någon del av denna långivning. På grund härav föreslås, att
styrelsen — utöver egnahemslångivningen i Stockholm, där någon motsvarighet
till länsbostadsnämnd ej finns — alltjämt skall handha långivningen
till flerfamiljshus i Stockholm med vissa förortskommuner, Göteborg
med Mölndal och Partille samt Malmö med Lund. I övrigt förutsättes,
att handläggningen av flerfamiljshusärendena utflyttas till nämnderna.
Utflyttningen skulle därmed bli total i 21 län. Beträffande den tekniska
granskningen i låneärenden räknar styrelsen med möjligheten av en successiv
utflyttning till kommunerna län för län. Undantag göres dock för förbättringslåneärendena,
vilka anses böra handläggas såsom hittills.
För egen del anser departementschefen, att styrelsens förslag i fråga om
fördelningen av de nämnda arbetsuppgifterna på olika organ bör godtagas
tills vidare och att det får bli beroende av erfarenheterna i vad mån en ytterligare
utflyttning bör komma till stånd. Även andra omständigheter, såsom
en eventuell ändring i länsindelningen för stockholms- och göteborgsområdena,
kan emellertid komma att få betydelse för denna fråga. Vidare anmäles
i detta sammanhang, att inom socialdepartementet utarbetats en promemoria
med förslag angående utformningen av ett kreditgarantisystem på
egnahemsområdet. Förslaget innebär att de enskilda kreditinstituten självständigt
skall handha egnahemslångivningen utan att i huvudsak statlig
myndighet medverkar annat än då vissa förlustrisker aktualiseras. Promemorian
remissbehandlas f. n. Om förutsättningar för införandet av ett
kreditgarantisystem redan under nästa budgetår visar sig föreligga, har departementschefen
för avsikt föreslå Kungl. Maj :t att anmäla frågan för årets
riksdag. Genomföres ett kreditgarantisystem, kommer på längre sikt en
väsentlig lättnad att inträda i arbetsbördan för de bostadspolitiska organen,
främst vad gäller länsbostadsnämnderna.
Vid anmälan förra året av de av bostadsstyrelsen nu behandlade decentraliseringsåtgärderna
anförde departementschefen, att det för genomförandet
av desamma var av väsentlig betydelse att styrelsens direktivgivning till länsbostadsnämnder
och förmedlingsorgan blev klar och entydig. Av direktiven
borde enligt departementschefens mening bl. a. klart framgå de metoder som
borde tillämpas i fråga om värdering och hyressättning. Av särskild vikt
ansågs det vara, att kommunernas byggnadskontroll och tekniska granskning
blev så enkel som möjligt, vilket borde beaktas vid utformningen av
direktiven. Det framhölls även, att anvisningar, som innefattade villkor för
lån, borde vara tillgängliga för lånesökande. Uppdrag har sedermera lämnats
bostadsstyrelsen att utarbeta förslag till direktiv i angiven riktning.
Sedan styrelsen inkommit med förslag i ämnet har departementschefen för
avsikt att efter närmare granskning underställa Kungl. Maj:t direktiven för
fastställelse. En direktivgivning med det innehåll departementschefen avser
har inte endast betydelse som ett viktigt led i informationsverksamheten
utan bör enligt departementschefens mening även kunna minska behovet av
personal för kontrollerande och övervakande uppgifter hos det centrala
bostadspolitiska organet.
Statsutskottets utlåtande nr it) år 1959
5
Bostadsstyrelsens förslag beträffande personalorganisationen för styrelsen
och länsbostadsnämnderna innefattar för styrelsens vidkommande en
minskning med 22 heltidstjänster samt för länsbostadsnämndernas del en
ökning med samma antal tjänster. Som framgår närmare av det följande
tillstyrker departementschefen styrelsens förslag beträffande ökningen av
antalet tjänster hos nämnderna. I fråga om styrelsens organisation föreslås
däremot en minskning med 33 tjänster i stället för 22. Skillnaden i förhållande
till bostadsstyrelsens beräkning ligger i huvudsak däri, att departementschefen
inte ansett sig kunna tillstyrka flertalet av de i styrelsens förslag
upptagna personalförstärkningarna.
Frågan om styrelsens personalorganisation kan emellertid därmed icke
anses slutgiltigt löst. Vid sin bedömning av personalbehovet har departementschefen
med anledning av vad styrelsen anfört kommit fram till att, på
ett mindre undantag när, frågan om indragning av för den tekniska granskningen
avsedda tjänster bör hållas öppen i avvaktan på att utläggningen av
denna granskning på kommunerna blir genomförd. Vidare framhålles, att i
byggnadsforskningsutredningens uppdrag ingår att pröva i vad mån vissa
arbetsuppgifter, som ankommer på styrelsen, kan överflyttas på nämnden
för byggnadsforskning. Om den förut berörda frågan om införande av ett
kreditgarantisystem får en positiv lösning, kommer personalbehovet att påverkas
även härav. Det kan med hänsyn härtill hli aktuellt att framdeles
närmare överse organisationen. I detta sammanhang erinras vidare om att
departementschefen vid anmälan av socialstyrelsens avlöningsanslag har
förutsatt en undersökning av möjligheterna att i nämnda verk utbyta ledigblivande
amanuenstjänster mot kanslitjänster eller kvalificerade biträdestjänster.
En sådan genomgång bör ske också i bostadsstyrelsen.
För nästa budgetår föreslås att följande ändringar vidtages i bostadsstyrelsens
personalorganisation.
Beträffande de av styrelsen föreslagna personalförstärkningarna tillstyrkes,
att på kanslibyråns allmänna sektion inrättas en förste byråsekreterartjänst
i Ae 21 för uppgifter i samband med informationsverksamheten
samt på byråns kamerala sektion en tjänst för maskinoperatör i Ae 9. Vidare
förordas, alt lånebyråns värderingssektion med hänsyn till sektionens
kvalificerade uppgifter tillföres en förste byråingenjör stjänst i Ae 23, vilken
bör överföras från byråns flerfamiljshussektion.
I fråga om de föreslagna personalminskningarna lillstyrkes styrelsens
förslag såvitt gäller kanslibyrån med undantag av en för allmänna sektionen
upptagen assistenttjänst i Ae 12. Då indragningen av tjänsten i styrelsens
förslag gjorts beroende av vissa personalförstärkningar, som departementschefen
inte kunnat biträda, bör tjänsten kvarstå.
Vad angår tekniska byrån förordas, utöver de av styrelsen föreslagna
minskningarna, atl nuvarande Ire heltidstjänster i Ag 24 på arkitektsektionen,
vilka är avsedda för anställande på deltid av fem arkitekter, med anledning
av den förestående utläggningen på kommunerna av den tekniska
granskningen tills vidare minskas med eu heltidstjänst.
6
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
Beträffande lånebyrån tillstyrkes de av styrelsen under juridiska sektionen
och marksektionen angivna minskningarna. I fråga om flerfamiljshussektionen
föreslås att följande tjänster — utöver förenämnda förste byråingenjörstjänst
i Ae 23— indrages, nämligen en förste byråingenjör stjänst i Ae 21,
två byråingenjörstjänster i Ae 19, en ingenjörstjänst i Ae 17, tre ingenjörstjänsler
i högst Ae 15, en kansliskrivartjänst i Ae 10, en kontoristtjänst i
Ae 9 och fem kanslibiträdestjänster i Ae 7.
Styrelsens förslag beträffande den personal, som nu avlönas med tillfälliga
medel, biträdes utom vad avser en amanuenstjänst.
Som framgår av vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor bör en kontoristtjänst i Ae 9
på planeringsbyråns utredningssektion ändras till en biblioteksassistenttjänst
i Ae 10 samt en förste kansliskrivartjänst i Ao 12 på lånebyråns juridiska
sektion uppflyttas till kontorsskrivartjänst i Ao 13.
I det följande föreslås att för nästa budgetår uppföres ett särskilt anslag
för förberedelser till en bostadsräkning. Det för innevarande budgetår under
icke-ordinarieposten beräknade beloppet av 50 000 kronor för dylika
förberedelser bör därför såsom styrelsen föreslagit utgå.
Under anslaget bör för nästa budgetår i enlighet med styrelsens förslag
beräknas ett belopp av 75 000 kronor för att om behov därav uppkommer
övergångsvis anställa befattningshavare, vilkas tjänster indrages. Möjlighet
bör därjämte finnas att i samband med omplaceringar föra till indragning
föreslagna tjänster å övergångsstat.
Medelsanvisningen under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj :t, bör minskas med 25 000 kronor till följd
av att tjänstgöringen för en av styrelsen på heltid anlitad sakkunnig numera
upphört.
Det föreslås, att tjänsten som kamrerare i Ae 23 samt en kansliskrivartjänst
i Ae 10 på statistiska sektionen föres på ordinarie stat.
De av departementschefen förordade förslagen medför, inberäknat omräkningsposterna,
en minskning av medelsbehovet under anslaget med
422 200 kronor. Anslaget bör alltså upptagas med (4 502 700 — 422 200)
4 080 500 kronor.
Bostadsstyrelsen: Omkostnader. För publikationstryck samt för hyra för
hålkortsmaskiner m. m. beräknas ytterligare 4 500 resp. 59 000 kronor. Under
posten till reseersättningar tillstyrkes en höjning med 5 000 kronor. Medelsanvisningen
till expenser för annat än eget behov bör med hänsyn till
belastningen ökas med 15 000 kronor. Posten till bränsle, lyse och vatten
minskas med 20 000 kronor. Under posten till övriga expenser för eget behov
har styrelsen upptagit ett belopp av 250 000 kronor för engångskostnader i
samband med att styrelsen flyttar till nya lokaler. På grund av att vissa av
styrelsens gamla lokaler måst utrymmas tidigare än beräknat har Kungl.
Maj :t ställt 50 000 kronor av nämnda belopp till styrelsens förfogande redan
innevarande budgetår. Återstående 200 000 kronor bör anvisas för nästa
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
7
budgetår. Den av styrelsen i detta sammanhang berörda frågan om en specialförsäkring
är fortfarande under utredning hos styrelsen. Departementschefen
är inte beredd att nu ta ställning till om några särskilda åtgärder
erfordras i anledning av försäkringskontrollens slopande men föreslår dock,
att det av styrelsen härför beräknade beloppet av 11 000 kronor upptages
under anslaget och att det får ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i frågan.
Anslaget bör alltså höjas med 274 500 kronor samt upptagas med 948 000
kronor.
Länsbostadsnämnderna: Avlöningar. Bostadsstyrelsen har beträffande arbetsmängden
hos länsbostadsnämnderna anfört, att det totala antalet ansökningar
om egnahemslån och förbättringslån varit i stort sett oförändrat
under budgetåren 1956/57 och 1957/58. Antalet ansökningar om egnahemslån
ökade emellertid under budgetåret 1957/58 med drygt 1 400, medan antalet
ansökningar om förbättringslån minskade med drygt 1 100. Nämndernas
långivning till flerfamiljshus visade en ökning beträffande preliminära ansökningar
från 12 565 under budgetåret 1956/57 till 26 092 under budgetåret
1957/58. Under sistnämnda budgetår genomförda ändringar i fördelningen
av flerfamiljshusärenden mellan styrelsen och nämnderna kommer emellertid
att få full effekt först under innevarande budgetår. Styrelsens beräkningar
av bostadsbyggandets omfattning under innevarande och nästa budgetår
innebär, att långivningen till såväl egnahem som flerfamiljshus kommer att
öka. Vidare har styrelsen utgått från att handläggningen av flerfamiljshusärenden
skall ytterligare decentraliseras, vilket medför att av samtliga
ansökningar om tertiärlån ca 80 % skulle komma att behandlas av nämnderna.
En betydande arbetsvolym vilar även på nämndernas kamerala avdelningar.
Den 30 juni 1958 var antalet av nämnderna utanordnade lån ca
118 000, varav 26 000 kom på budgetåret 1957/58. I samband med den ytterligare
utflyttningen av flerfamiljshusärenden beräknas nämnderna komma
att från styrelsen övertaga pantvården beträffande tillhopa 6 000 lån. Arbetet
med utanordning och pantvård är redan nu så omfattande, att det
för många nämnder inte är möjligt att utan personalförstärkning tillfredsställande
sköta dessa arbetsuppgifter.
Vid anmälan av bostadsstyrelsens avlöningsanslag har departementschefen
tillstyrkt att långivningen till flerfamiljshus utflyttas till länsbostadsnämnderna
i den omfattning som styrelsen har föreslagit. I annat sammanhang
anmäles frågan om utvidgad ram för bostadsbyggandet. Innebörden
härav är att långivningen kommer att öka betydligt. Nämndernas behov av
personalförstärkning bör följaktligen bedömas med hänsyn till dels den
omfattande decentraliseringen och dels den ökade långivningen.
I det föregående har förutskickats möjligheten av att ett kreditgarantisystem
införes på egnahemsområdet. Om detta blir fallet, kommer en väsentlig
lättnad alt inträda i nämndernas arbetsbörda i vad gäller beviljande
av egnahemslån. Lånestocken kommer emellertid att öka även om ett kreditgarantisystem
på egnahemsområdet införes, beroende på att ett antal
8
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
förbättringslån och tertiärlån årligen tillkommer. Denna ökning ävensom
förberedelsearbetet i samband med övergång till kreditgarantier i stället
för egnahemslån torde medföra att man först efter en avsevärd tid kan
räkna med någon mera påtaglig minskning av nämndernas nuvarande personalbehov.
Ett genomförande av det tänkta garantisystemet skulle därför
i första hand betyda, att en fortsatt ökning av nämndernas arbetsuppgifter
motverkades. Under alla förhållanden kan nämndernas personalbehov för
nästa budgetår bedömas oberoende av denna fråga.
På grund av vad nu anförts tillstyrkes, att nämndernas personalorganisation
förstärkes i den omfattning som framgår av det följande.
Vad angår ingenjörspersonalen förordas i anslutning till styrelsens förslag
inrättande av två ingenjörstjänster i Ae 17 och två ingenjör stjänster
i Ae 15. Den av styrelsen föreslagna förstärkningen av biträdespersonalen
med tre kanslibiträden i Ae 7 och fem biträden i reglerad befordringsgång
biträdes. Vidare tillstyrkes med anledning av styrelsens förslag, att 10 assistenttjänster
i Ae 15 inrättas för att direktörerna och kamrerarna skall
kunna avlastas vissa arbetsuppgifter. Antalet kontorsbiträdestjänster i Ao 5
föreslås ökat med 3 till 51.
Vad nu förordats medför, inberäknat omräkningsposterna, en ökning av
medelsbehovet under anslaget med 416 000 kronor. Anslaget upptages alltså
med (4 072 000 + 416 000) 4 488 000 kronor.
Länsbostadsnämnderna: Omkostnader. Anslaget föreslås höjt med 73 000
kronor, varav 3 000 kronor till sjukvård m. m., 15 000 kronor till reseersättningar
och 55 000 kronor till övriga expenser.
Kapitalmedelsförluster och ränteef t ergifter å vissa bostadsbyggnadslån.
Från anslaget bestrides främst kostnaderna för sådan eftergift å ränta och
amortering beträffande tertiär- och egnahemslån, som lämnas låntagare
i anledning av att räntan å underliggande krediter överstiger en bestämd
räntesats ävensom kostnaderna för ränteeftergift avseende företag finansierade
utan statliga lån.
Departementschefen anför att genom beslut av 1957 års riksdag den garanterade
räntan å primär- och sekundärlån höjdes med en halv procent.
Denna ränta utgör därefter i fråga om primärlån 4,5 procent för hus som
tillkommit i början och mitten av 1940-talet, 4 procent för hus som färdigställts
i slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet samt 3,5 procent för
senare tillkomna hus. Att den garanterade räntan är olika för skilda årsgrupper
av hus beror på att det ansetts önskvärt att undvika en alltför
stark hyressplittring. Byggnadskostnaderna har sedan början av 1940-talet
varit stigande. Om den garanterade räntan vore densamma för alla statsbelånade
hus, skulle hyrorna i under senare år färdigställda hus därför
vara avsevärt högre än hyrorna i tidigare tillkomna hus.
Vid riksdagens tidigare prövning av den garanterade räntans höjd har
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
9
det visserligen framhållits såsom önskvärt att en viss anpassning av denna
ränta till lånemarknadsräntan kommer till stånd. Det har emellertid understrukits,
att staten bör lämna ett skydd mot tillfälligt höga räntor. Huruvida
man för framtiden bör räkna med en i stort sett oförändrad räntenivå
eller en påtaglig ändring i den ena eller den andra riktningen är det
svårt att ha en bestämd mening om. Statens utgifter för ränteeftergifter är
betydande. Det är ett allmänt önskemål att de såvitt möjligt minskas. Att
i nuvarande ovissa läge allmänt höja den garanterade räntan synes emellertid
inte välbetänkt. Denna ståndpunkt bör ses mot bakgrunden av att i det
följande kommer att föreslås ett slopande av de ortsdifferentierade tilläggslånen
och en ökad återbetalning av beviljade tilläggslån. Om detta förslag
godtages får hyrorna för under 1950-talet tillkomna hus justeras något
uppåt. På grund härav anser departementschefen att de för primär- och
sekundärlån garanterade räntorna bör bibehållas tills vidare.
F. n. gäller att ränteeftergift kan utgå först sedan primär- och sekundärlån
har lyfts. I en del fall förflyter lång tid från det ett bostadshus
färdigställts till dess primär- och sekundärlån kan lyftas. Orsaken är vanligen
att söka i svårigheter att få krediter. De av det lånebeviljande organet
fastställda högsta hyrorna är beräknade på grundval av de av staten garanterade,
låga räntorna och gäller från inflyttningsdagen. Så länge primär-
och sekundärlån inte erhållits får fastighetsägaren vidkännas kostnader
för kvarstående byggnadskreditiv, som endast delvis kan täckas med
hyresinkomster. För att i någon mån komma till rätta med detta problem
medger det lånebeviljande organet ett tillägg till belåningsvärdet, som är
beräknat med hänsyn till extra kapitalutgifter under högst tio månader
efter husets färdigställande.
I enstaka fall kan det dröja ett år eller ännu längre tid efter husets färdigställande
innan primär- och sekundärlån kan lyftas. I dylika fall kan
fastighetens ägare på grund av de höga kreditivkostnaderna råka i ekonomiska
svårigheter. Det anses skäligt att i dessa fall medge att ränteeftergift
beviljas för tid innan primär- och sekundärlån lyftes. För att vidmakthålla
låntagarens intresse av att snabbt få lånefrågorna definitivt reglerade bör
eftergiftens storlek inte göras beroende av kreditivkostnaderna utan av rådande
räntesatser för primär- och sekundärlån. Det föreslås få ankomma
på Ivungl. Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter i ämnet.
Bostadsstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till
150 000 000 kronor. Departementschefens förslag till jämkning i villkoren
för beviljande av ränteeftergift torde icke nämnvärt påverka anslagsbehovet.
Det tillstyrkes därför att anslaget upptages med det av styrelsen beräknade
beloppet.
Bostadsrabatter. Från anslaget bestrides utgifterna för dels familjebostadsbidrag,
familjebidrag och bränslebidrag och dels pensionärsbostadsbidrag.
Bostadsstyrelsen föreslår, att samtliga inkomststreck för familjebostads
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
bidragen höjes med 1 500 kronor. Med hänsyn till gällande bestämmelser
om prövning av redan utgående bidrag m. in. föreslås att höjningen genomföres
fr. o. m. den 1 januari 1960.
För nästa budgetår beräknar styrelsen en utgiftsökning med 15 000 000
kronor för familjebostadsbidrag, familjebidrag och bränslebidrag, vilket
innebär att nettoutgifterna under budgetåret skulle komma att uppgå till
ca 120 000 000 kronor. Om styrelsens förslag till höjning fr. o. m. den 1
januari 1960 av inkomststrecken för familjebostadsbidrag vinner bifall,
väntas bidragsgivningen komma att öka väsentligt under nästa budgetår.
Med hänsyn till att bidragsbeloppen utbetalas till kommunerna kvartalsvis
i förskott, kommer den av inkomststreckens höjning betingade utgiftsökningen
att avse tre kvartal. Vid ett genomförande av styrelsens förslag
kan utgiftsökningen under budgetåret 1959/60 jämfört med budgetåret
1958/59 uppskattas till 30 000 000 kronor och således nettoutgifterna till
150 000 000 kronor.
I pensionärsbostadsbidrag utbetalades under budgetåret 1957/58 450 200
kronor avseende budgetåret dessförinnan. Styrelsen beräknar att bidrag för
budgetåret 1957/58 kommer att beviljas för ca 4 700 lägenheter med ett
belopp av 575 000 kronor. Detta belopp kommer att utbetalas under budgetåret
1958/59. Den ändrade utformningen av statens stöd till pensionärsbostäder,
som beslutades av förra årets riksdag med verkan från den 1
januari 1959, beräknas icke komma att nämnvärt påverka utgifterna för
pensionärsbostadsbidrag förrän tidigast under budgetåret 1960/61. Utgifterna
för sådana bidrag under budgetåret 1959/60 beräknas icke vara av den
storleksordning att de påverkar anslagsberäkningen.
För budgetåret 1959/60 beräknar således styrelsen nettoutgifterna och
därmed anslagsbehovet till 150 000 000 kronor.
Departementschefen berör först bostadsstyrelsens förslag om höjning av
inkomststrecken för familjebostadsbidrag och erinrar om att det vid tidigare
prövning av inkomststreckens höjd ansetts, att man endast borde beakta
levnadskostnadernas förändringar och sådana förändringar i beskattningsreglerna,
som påverkar relationen mellan årsinkomst och beskattningsbar
inkomst. Frågan om inkomststreckens höjd anmäldes senast för 1957 års
riksdag. En allmän höjning av inkomststrecken ansågs då icke påkallad. Om
den förenämnda principen beträffande omprövning av inkomststrecken tilllämpas,
kan levnadskostnadernas förändringar under de två senaste åren
beräknas motivera, att inkomststrecket för helt bidrag till familj med två
barn höjes med 1 000 kronor från 6 000 kronor till 7 000 kronor i till statlig
inkomstskatt beskattningsbar inkomst. Även övriga inkomststreck bör höjas
med samma belopp. Styrelsens förslag att de nya inkomststrecken skall
gälla fr. o. m. den 1 januari 1960 godtas.
Bostadsstyrelsen har beräknat anslagsbehovet till 150 000 000 kronor. Departementschefens
förslag i fråga om inkomststrecken bör föranleda, att anslaget
uppföres med förslagsvis 140 000 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
11
Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet. Från detta anslag bestrides
utgifterna för förbättringslån i den mån de är ränte- och amorteringsfria,
statsbidrag till fiskarbostäder samt förvaltningsbidrag till förmedlare av
bostadsegnahemslån. Från anslaget skall fr. o. in. den 1 januari 1959 även
bestridas utgifter för bidrag för specialinredning av invalidlägenheter. Vid
utgången av budgetåret 1957/58 fanns å anslaget en reservation av
35 552 201 kronor.
I det föregående har departementschefen tillstyrkt att inkomststrecken
för familjebostadsbidrag höjes med 1 000 kronor. Inkomststrecket för räntefritt
stående förbättringslån, som f. n. utgör 5 000 kronor i till statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst, anses likaledes böra höjas med 1 000
kronor. Ändringen bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1959.
I detta sammanhang erinras om att jämlikt riksdagens bemyndigande
fr. o. in. 1951 i Karesuando kommun ett antal bostäder upprustats eller ersatts
med nybyggnad av enkel standard, varvid förbättringslån beviljats med
förhöjd räntefri stående del. Verksamheten bar gett ett gott resultat; kostnaderna
för byggnadsarbetena har blivit låga. Vissa av de åsyftade arbetena
kvarstår att utföra. I kommunen kommer att uppföras några små pensionärshem
samt några s. k. byatvättstugor. Vidare planeras en upprustning av
samernas bostäder.
För att de nämnda byggnadsarbetena skall kunna bedrivas rationellt och
kostnaderna hållas nere är det nödvändigt att en erfaren byggnadstekniker
anställes som arbetsledare. Liksom hittills varit fallet torde för bestridande
av kostnaderna för arbetsledning visst statsbidrag böra beviljas.
Långivningens omfattning under nästa budgetår blir beroende bl. a. av
de ändringar i lånevillkoren, som har genomförts fr. o. m. den 1 januari
1959. Den sänkning av det räntefria lånets maximibelopp från 8 000 till
4 000 kronor, som med visst undantag gäller fr. o. m. nämnda dag, kommer
att minska medelsbehovet samtidigt som möjligheten att för upprustning
av åldringars och vissa andra gruppers bostäder bevilja lån intill
10 000 kronor per hus ökar medelsbehovet. Innan erfarenhet vunnits av
de nya lånevillkoren anses det ligga närmast till hands räkna med att medelsbehovet
kommer att minska utöver vad som varit förhållandet under
förra budgetåret. Hela det för innevarande budgetår disponibla beloppet
torde på grund härav inte komma att tagas i anspråk. Antages att såväl
innevarande som nästa budgetår omkring 20 000 000 kronor kommer att
disponeras för ändamålet kan anslagsbehovet för sistnämnda budgetår beräknas
till 13 000 000 kronor. Övriga utgifter, som skall bestridas från
ifrågavande anslag, torde inte böra föranleda en uppräkning av sagda
belopp.
Bidrag till inrättande av pensionärshem. Anslag till ifrågavarande verksamhet
anvisas endast i den mån medel erfordras för utbetalning av beviljade
bidrag. Den särskilda bidragsgivningen till inrättande av pensionärshem
upphör med utgången av år 1958. Därefter skall statens stöd till åldringar
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
nas bostadsförsörjning utgå i form av årliga pensionärsbostadsbidrag från
anslaget till bostadsrabatler.
Bestämmelserna om statsbidrag till anordnande av pensionärshem har
med utgången av förra året upphört att gälla. För pensionärshem kan i
stället beviljas dels tertiärlån på vanliga grunder, dels pensionärsbostadsbidrag.
Under de senaste budgetåren har statsbidrag beviljats för pensionärshem
med ett belopp av 10 000 000 kronor per budgetår. Av sysselsättningspolitiska
skäl utökades bidragsgivningen under andra halvåret 1958.
Bostadsstyrelsen beräknar, att efterfrågan på utbetalning av beviljade lån
under innevarande budgetår kommer att överstiga det disponibla beloppet.
Bl. a. på grund härav anses medelsanvisningen för nästa budgetår böra höjas.
Departementschefen förordar, att anslaget uppföres med 10 000 000
kronor.
Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska frågor.
Anslaget uppföres i enlighet med bostadsstyrelsens förslag med ett oförändrat
belopp av 25 000 kronor.
Förberedelser till en bostadsräkning. Bostadsstyrelsen har lagt fram förslag
till plan för en allmän bostadsräkning år 1960 in. m. Kostnaderna för
bostadsräkningens genomförande har av styrelsen uppskattats till ca 7 milj.
kronor.
Departementschefen är inte beredd att på föreliggande material taga
ställning till frågan om hur en plan för en bostadsräkning år 1960 bör utformas.
Möjligheterna att åstadkomma en bostadsräkning inom en lägre kostnadsram
än vad bostadsstyrelsen har antagit anses böra närmare undersökas.
Av betydelse är härvid bl. a. hur den tänkta samordningen med den
samtidiga folkräkningen kan ordnas när det gäller såväl insamlingen som
bearbetningen av uppgifterna.
Departementschefen har för avsikt att låta närmare undersöka dessa och
andra frågor i samråd med berörda myndigheter. Vid denna undersökning
bör även omfattningen av de erforderliga förberedelserna närmare prövas.
Emellertid är det viktigt att förberedelsearbetet kan fortgå. Det föreslås
därför, att för nästa budgetår för detta ändamål anvisas ett anslag av
300 000 kronor. Det anses böra få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta
om anslagets disposition.
Kapitalbudgeten
Lånefonden för bostadsbyggande. Från fonden, till vilken medel anvisas
endast i den mån så erfordras för utbetalning av beviljade lån, utlämnas
tertiärlån till flerfamiljshus samt räntebärande egnahemslån och förbättringslån.
För varje budgetår fastställes en ram för långivningen. För innevarande
budgetår har anslaget till fonden uppförts med 600 000 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 4!) år 1959
13
Departementschefen har intet att erinra mot bostadsstyrelsens förslag
att man icke längre under alla förhållanden bör kräva att ett med bostadsanskaffningslån
finansierat egethem skall innehålla endast en lägenhet.
Vad styrelsen föreslagit i fråga om enhetlig ränta å egnahemslån och tertiärlån
godtages även. Departementschefen finner det vidare rimligt, att för
ram, som tillkommer för att bereda bostad åt elever vid musikhögskolan,
lån bör kunna beviljas på de för studentbostäder gällande villkoren.
Vid anmälan angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1958/59 har departementschefen förordat att det för budgetåret
uppställda byggnadsprogrammet skall utökas med 8 000 lägenheter
från 03 000 till 71 000 lägenheter. Anledningen härtill är främst att det av
arbetsmarknadspolitiska skäl visat sig önskvärt att avsevärt öka igångsättningen
av bostadsbyggnadsföretag utöver vad som enligt programmet bort
komma i fråga. För alt bereda byggnadsarbetarna sysselsättning under
vintern 1959/60 är det vidare nödvändigt att igångsättningen under andra
kvartalet i år ges stor omfattning. Den nämnda utvidgningen av byggnadsprogrammet
för innevarande budgetår tar sikte på att åstadkomma en dylik
igångsättning.
Behovet av en planering av bostadsbyggandet på längre sikt är allmänt
omvittnat. Det är vidare angeläget, att bostadsbyggandet såvitt möjligt hålles
på en jämn nivå. Tvära kastningar i fråga om produktionens storlek
försvårar ett rationellt byggande och verkar uppdrivande på kostnaderna.
Härav kan emellertid inte dragas den slutsatsen att det är önskvärt att uppställa
ett fixerat, stelt program för bostadsbyggandet för två eller flera år
framöver. Erfarenheterna från efterkrigstiden visar, att förändringar i den
allmänna ekonomiska konjunkturen i hög grad påverkar förhållandena på
byggnadsmarknaden. Investeringar i framför allt industrianläggningar är
mycket konjunkturkänsliga. Även om det är möjligt att med olika ekonomiskt-politiska
medel utjämna svängningarna i dylika investeringar blir
variationerna ändock betydande. Under sådana förhållanden kan det inte
undvikas, att en viss anpassning av bostadsbyggandets storlek efter konjunkturlägets
växlingar får ske. Ett uttryck härför är den planerade stora
igångsättningen av bostadsbyggen under innevarande budgetår, avseende
företag med inte mindre än 71 000 lägenheter. Om konjunkturläget förbättras
i eu nära framtid och därmed övriga byggnadsinvesteringar på nytt
ökas, får man försöka undvika stockningar i produktionen och förlängda
byggnadstider med åtföljande kostnadsfördyringar genom alt i någon mån
hålla tillbaka den ökade igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag.
IT bosladsmarknadssynpunkt har det ansetts angeläget, att bostadsbyggandet
omfattar åtminstone 65 000 lägenheter per år. Denna bedömning
torde i stort sett vara riktig. Inom denna ram förefaller det angeläget att
ytterligare öka bostadsbyggandet i de största städerna, där bostadsunderskottet
är betydande. Man får dock räkna med att en mera betydande och
snabb ökning av bostadsproduktionen på dessa orter stöter på olika slags
praktiska binder. Å andra sidan finns tecken, som tyder på att den nuva
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
rande bostadsproduktionen på en del medelstora och små orter är så stor,
att bostadsunderskottet där snart är täckt. Efterfrågan på bostäder har på
sina håll dämpats till följd av nedgången i konjunkturen. Det är därför
tänkbart att i vissa samhällen redan under nästa budgetår tveksamhet om
lämpligheten av en fortsatt stor bostadsproduktion kommer att yppa sig.
Utvecklingen av bostadsmarknaden bör därför följas mycket noga. Kommuner
och byggherrar bör vara beredda att snabbt anpassa sina byggnadsprogram
till förändringar på marknaden.
Med det sagda har departementschefen försökt ange skälen till att han
funnit det lämpligt att för nästa budgetår liksom skett för innevarande budgetår
uppställa ett minimiprogram för bostadsbyggandet avseende 63 000
lägenheter. Programmet förutsätter att planeringen av byggnadsprojekt
sker i sådan takt, att produktionen, om behov därav visar sig föreligga, kan
ökas avsevärt i förhållande till programmet.
Det är naturligtvis svårt att nu bedöma konjunkturläget i slutet av detta
år. Om emellertid det nuvarande konjunkturläget blir bestående ännu en
tid, får man räkna med att i likhet med vad fallet var under 1958 behov
kommer att föreligga av en stor igångsättning under tredje kvartalet i år.
En avsevärd del av en medelsram, som beräknats på grundval av nämnda
minimiprogram för bostadsbyggandet, kommer i så fall att få tagas i anspråk
för företag, som skall påbörjas före den 1 januari 1960. Om så blir
fallet måste medelsramen utvidgas för att igångsättningen under första
halvåret 1960 skall bli tillräcklig.
Bostadsbyggandets fördelning på olika hustyper antar departementschefen
komma att förbli i stort sett oförändrad. De genomsnittliga lånebeloppen
per lägenhet bör beräknas med ledning av bostadsstyrelsens uppgifter
om lånebeloppens hittillsvarande storlek med de jämkningar, som betingas
dels av att pensionärshem i fortsättningen kommer att finansieras med tertiärlån
i stället för med särskilda statsbidrag, dels av att de ortsdifferentierade
tilläggslånen i enlighet med vad som föreslås i det följande slopas
fr. o. m. den 1 juli 1959. Departementschefen utgår från att belåningsvärdena
inte mera allmänt kommer att ändras.
Den för genomförande av minimiprogrammet för bostadsbyggandet under
nästa budgetår erforderliga medelsramen beräknas därför enligt följande
uppställning:
Milj.
kronor
Tertiärlån till flerfamiljshus (41 500 lägenh. X 9 600 kr.) .......... 400
Egnahemslån till nybyggnad (16 000 lägenh. X 18 650 kr.) .......... 300
Tertiärlån till rad- och kedjehus (1 500 lägenh. X 12 000 kr.) ...... 18
Egnahemslån till ombyggnad samt förbättringslån ................ 37
Summa 755
Ramen för preliminära beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för
bostadsbyggande, bör alltså för nästa budgetår fastställas till 755 000 000
Statsutskottets utlåtande nr it) år 1959
15
kronor. Vid beräkningen har inle hänsyn tagits till ett eventuellt införande
av ett kreditgarantisystein på egnahemsområdet.
Vad härefter angår anslaget till lånefonden för bostadsbyggande godtages
i huvudsak hostadsslyrelsens beräkning av anslagsbehovet. På grund av
det förslag om slopande av de ortsdifferentierade tilläggslånen, som framlägges
i det följande, kommer utbetalningarna av tertiärlån att bli något
större än styrelsen beräknat. Å andra sidan torde förskottsgivningen i
fråga om egnahemslån och förbättringslån böra begränsas så, att en viss
minskning av medelsbehovet uppkommer. Vidare framlägges i det följande
förslag om återbetalning av beviljade tilläggslån. Det lånebelopp som sålunda
uppsäges till återbetalning torde böra överföras från fonden för låneunderstöd
till lånefonden för bostadsbyggande, varigenom inflytande amorteringar
kommer att bli disponibla för ny utlåning. Departementschefen
föreslår därför, att anslaget till lånefonden för bostadsbyggande för nästa
budgetår upptages med 700 000 000 kronor.
Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien. Från fonden
utlämnas lån till anskaffande av byggnadsmaskiner in. in. Till fonden har
för innevarande budgetår anvisats ett formellt anslag av 100 kronor.
Räntesatsen å ifrågavarande lån har alltsedan fonden inrättades den 1
juli 1952 varit 4 procent. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
föreslår departementschefen, att räntan höjes till 5 procent. Höjningen bör
avse lån, som beviljas fr. o. in. den 1 juli 1959.
Eftersom numera en fast praxis utbildats i fråga om prövningen av ansökningar
om lån, anses beslutanderätten i låneärenden fr. o. m. den 1 juli
1959 böra överföras från Kungl. Maj:t till bostadsstyrelsen.
Med hänsyn till storleken av de kapitalavbetalningar som beräknas inflyta
till fonden under nästa budgetår anser departementschefen sig inte
böra tillstyrka, att nya medel anvisas för utlåningsverksamheten, utan föreslår,
att anslaget upptages med ett formellt belopp av 100 kronor.
Räntefria lån till bostadsbyggande. Från anslaget utbetalas räntefria stående
delar av egnahemslån samt tilläggslån till flerfamiljshus. Från anslaget
skall också utbetalas vissa av de bidrag för specialinredning av invalidlägenheter,
varom 1958 års riksdag fattat beslut. För innevarande budgetår
har anvisats ett anslag av 180 000 000 kronor.
År 1957 slopades de provisoriska tilläggslån för flerfamiljshus, som hade
införis 1951 på grund av de då starkt stigande byggnadskostnaderna. Beviljade
lån har genom beslut av 1957 års riksdag delvis återkrävts. Älerbetalningstiden
är satt till 25 år. Fortfarande utgår till nya flerfamiljshus s. k.
ortsdifferentierade tilläggslån på i huvudsak de villkor som fastställdes
1946.
Vid behandling av frågan om anslag till bostadsförsörjningens främjande
för budgetåret 1958/59 framhöll statsutskottet (uti. B 37), att skäl kunde
anföras för en snar avveckling av tilläggslånen. Del borde enligt utskol
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
lets mening ankomma på Ivungl. Maj:t att pröva vid vilken tidpunkt lånen
lämpligen borde avvecklas. För att markera att lånen hade tillfällig karaktär
ansåg utskottet, att beslut om tilläggslån av det lånebeviljande organet
i fortsättningen borde förses med förbehåll om att förräntning och amortering
av lånet kunde komma att krävas redan från utbetalningsdagen. Vad
utskottet sålunda anfört godkändes av riksdagen.
Tilläggslånen har karaktär av en kapitalsubvention med uppgift främst
att i tider med stigande byggnadskostnader förhindra att kapitalkostnaderna
för nyproducerade bostadshus blir så höga, att igångsättningen av nya
företag hämmas. Under det senaste året har byggnadskostnaderna sjunkit
något. En viss ytterligare sänkning kan inte anses utesluten. En avveckling
av de ortsdifferentierade tilläggslånen torde därför nu böra beslutas.
Departementschefen föreslår, att ifrågavarande långivning skall upphöra
med utgången av innevarande budgetår.
I anslutning härtill bör vidare övervägas i vad mån redan beviljade provisoriska
och ortsdifferentierade tilläggslån skall återkrävas. Det kan beräknas,
att intill den 1 juli 1959 dylika tilläggslån, som fortfarande är ränte-
och amorteringsfria, har beviljats till ett sammanlagt belopp av i det
närmaste 1 000 miljoner kronor. För byggnadsföretag, som påbörjats efter
den 1 januari 1958, gäller ändrade lånevillkor, vilket medverkar till att
hyrorna i dessa hus blir högre än hyrorna i övriga under 1950-talet färdigställda
hus, om förutsättningarna i övrigt är lika. Räntan på tertiärlån har
sålunda höjts från 3 till 4 procent och amorteringstiden sänkts från 40 till
30 år. Ett återkrav av beviljade tilläggslån får till följd, att en hyreshöjning
måste medges i de tidigare tillkomna husen. Departementschefen anser
emellertid, att förutsättningar bör skapas för återkrav till en viss del av
sådana tilläggslån.
För hus, som har tillkommit efter den 1 april 1957, har kunnat beviljas
endast ortsdifferentierat tilläggslån. I de fall slutligt beslut om tilläggslån
för dylika hus inte meddelats före den 1 juli 1959 talar praktiska skäl för
att vid slutlig prövning av låneärendet i stället för tilläggslån medges en
mot detta lån svarande höjning av tertiärlånet. I stället för två statliga lån,
som förräntas och amorteras, får man i varje låneobjekt i så fall ett enda
lån med enhetliga ränte- och amorteringsvillkor.
I fråga om övriga hus, för vilka beviljats antingen endast ortsdifferenlierat
tilläggslån eller både dylikt lån och provisoriskt tilläggslån, torde viss
del av beviljat tilläggslån böra återbetalas på 25 år med början den 1 juli
1959. Utestående ränte- och amorteringsfria tilläggslån motsvarar i regel
det kapitaliserade värdet av ett bidrag som för hus tillkomna 1951—53
uppgår till 3 å 4: 60 kronor per kvm bostadslägenhetsyta, för hus färdigställda
under 1954 till 2 å 3: 60 kronor per kvm, för hus tillkomna 1 januari
1955—31 mars 1956 till 1 krona å 2: 60 kronor per kvm samt för hus tillkomna
1 april 1956—31 mars 1957 till högst 1: 60 kronor per kvm bostadslägenhetsyta.
För huvuddelen av de berörda flerfamiljshusen har alltså tilläggslån ut
-
Statsutskottets utlåtande nr >t9 år 1959
17
gått med belopp, som motsvarar det kapitaliserade värdet av ett bidrag av
minst 2 kronor per kvm. Om ett lånebelopp motsvarande nämnda värde
återkräves på 25 år, kan den erforderliga hyreshöjningen beräknas till ca
5 procent för hus färdigställda 1951—1954 och till i regel 2 ä 3 procent för
hus tillkomna under tiden 1 januari 1955—31 mars 1957. Departementschefen
föreslår, att tilläggslån, som den 1 juli 1959 fortfarande helt eller
delvis är ränte- och amorteringsfria, skall återbetalas på 25 år om det ränteoch
amorteringsfria beloppet motsvarar det kapitaliserade värdet av ett
bidrag av högst 2 kronor per kvm bostadslägenhetsyta och i annat fall med
så stor del av lånet som motsvarar det angivna värdet. I fråga om sådana
tilläggslån, som enligt vad förut förordats skall ersättas med tertiärlån,
kan av naturliga skäl i detta sammanhang inte något återbetalningskrav
ställas.
De av departementschefen förordade återbetalningarna av tilläggslån torde
avse ett lånebelopp av drygt 700 miljoner kronor. Av beloppet torde ca
600 miljoner kronor avse sådana tilläggslån som skall återbetalas på 25 år.
Den årliga amorteringen kan därför beräknas till ca 25 miljoner kronor.
Av beviljade tilläggslån skulle ett belopp av ca 250 miljoner kronor alltjämt
vara räntefritt och stående.
Vad angår ramen för preliminära beslut om räntefria lån under nästa
budgetår medför ett godtagande av det framlagda förslaget om att slopa
det ortsdifferentierade tilläggslånet, att långivningen kan beräknas minska
med ca 50 000 000 kronor. Långivningen skulle i fortsättningen avse tillläggslån
till studentbostäder, tilläggslån för täckande av vissa vinterbyggnadskostnader,
räntefria stående delar av egnahemslån samt bidrag för
specialinredning av lägenheter för invalider.
Eftersom ramen för innevarande budgetår har fastställts till 130 000 000
kronor, beräknas ramen för nästa budgetår till 80 000 000 kronor. Vid denna
beräkning har hänsyn ej tagits till ett eventuellt införande av ett kreditgarantisystem
på egnahemsområdet.
Anslaget till räntefria lån till bostadsbyggandet för nästa budgetår har
av bostadsstyrelsen beräknats till 150 000 000 kronor. Förslaget om att i
viss idsträckning ersätta beviljade tilläggslån med tertiärlån gör att anslagsbehovet
blir mindre än styrelsen antagit. Departementschefen uppskattar
det till 120 000 000 kronor.
MOTIONERNA
I de likalydandc motionerna I: 72 (av herr Mattsson) och II: 99 (av herrar
Jansson i Benestad och Gustavsson i Alvesta) hemställes, all riksdagen måtte
besluta, all pensionärsbostadsbidrag må kunna utgå även för pensionärer
i tvåfamilj shus, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till
härför erforderlig författningsändring.
I de likalydandc motionerna I: 82 (av herr Ragnar Bergh) och II: 100
2 Itihang till riksdagens protokoll 1059. 6 samt. Nr 40
18
Statsutskottets utlåtande nr W år 1959
(av herrar Magnusson i Borås och Nordgren) hemställes, att riksdagen måtte
besluta, att kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag skall vara
underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.
I de likalydande motionerna I: 1H (av herrar Birke och Sveningsson)
och II: 156 (av herr Björkman m. fl.) hemställes, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen måtte
a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, afl tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 1 057 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Ivungl. Maj :t,
förslagsvis .............................................. 65 000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal..................... 1 371 900
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis........ 15 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................ 545 600
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis .... 25 700
Summa kronor 3 080 500
b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1959/60 anvisa ett
förslagsanslag av 3 080 500 kronor;
c) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1959/60 anvisa ett
förslagsanslag av 600 000 kronor;
a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna, att tilllämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis............ 833 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
förslagsvis .............................................. 110 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ................ 2 276 500
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis........ 280 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis................................. 562 900
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis .... 25 300
Summa kronor 4 088 000
b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret 1959/60 anvisa
ett förslagsanslag av 4 088 000 kronor;
c) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader för budgetåret 1959/60 anvisa
ett förslagsanslag av 576 000 kronor.
I de likalydande motionerna I: 115 (av herr Ewerlöf in. fl.) och II: 159
(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta alt
långivning till flerfamiljshus och egnahem från lånefonden för bostadsbyggande
skall upphöra vid utgången av juni månad 1959 och ersättas med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959 10
ett kreditgarantisystem enligt de närmare anvisningar härom, som utfärdas
av Kungl. Maj :t.
I de likalydande motionerna 1: 116 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 157
(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes,
att riksdagen måtte besluta,
A. 1) att den statliga bostadslångivningen fr. o. in. den 1 juli 1959 skall
ersättas av ett kreditgarantisystem;
2) att i anledning därav varken preliminära beslut skall meddelas angående
lån från Lånefonden för bostadsbyggande eller anslag anvisas till
samma fond från nämnda datum;
3) att utgivandet av räntefri stående del av egnahemslån och förbättringslån
skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1959;
4) att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva återbetalas
i andra fall än då egnahemmet försålts med vinst och endast i den mån
köpeskillingen överstigit senast åsatt taxeringsvärde samt i intet fall, om det
räntefria stående lånet innehafts mer än tio år;
5) att ränlegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden
å tio år utgått;
6) att räntegarariti, som utgives fr. o. in. den 1 juli 1959, skall grundas
på en räntesats av 5 %;
7) att för erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 % skall
erläggas;
8) att avslå Kungl. Maj :ts förslag om ändring i villkoren för åtnjutande
av familjebostadsbidrag;
9) att för budgetåret 1959/60 anvisa å driftbudgeten under femte huvudtiteln
till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 135 000 000 kronor;
10) att till Bostadsrabatter anvisa ett förslagsanslag av 110 000 000 kronor;
B.
att, om förslagen under A. 1) och 2) ovan icke vinner riksdagens bifall,
1) tertiärlån, som utlämnas tidigast den 1 juli 1959, skall beviljas upp
till 85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet,
oavsett förvaltningsformerna, upp till 97 % för s. k. allmännyttiga företag
mot kommunal borgen och upp till 92 % för kooperativa och enskilda
företag mot borgen av kommun, industriföretag eller annat företag av motsvarande
ekonomisk styrka samt, till den del de överstiger 85 % av belåningsvärdet,
amorteras på 25 år;
2) egnahemslån och förhättringslån samt tertiärlån som ligger mellan
70 och 85 % av belåningsvärdet skall fr. o. in. den 1 juli 1959 förräntas
efter en räntesats av 5,5 %;
3) tertiärlån överstigande 85 % av belåningsvärdet skall fr. o. in. den
1 juli 1959 förräntas efter eu räntesats av 6,5 %;
4) vid utgivande av statliga bostadslån en förvaltningsavgift om 0,5 %
skall uttagas i samband med lånets utbetalande;
20
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
5) medgiva, att under budgetåret 1959/60 preliminära beslut om lån,
som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett
belopp av 825 000 000 kronor;
6) till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1959/60 anvisa ett
investeringsanslag av 810 000 000 kronor;
7) medgiva, att under budgetåret 1959/60 preliminära beslut om lån, som
skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas
intill ett belopp av 10 000 000 kronor;
8) till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret 1959/60 anvisa
ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor; samt
C. att i övrigt beakta vad i motionerna anförts.
I de likalydande motionerna I: 117 (av herr Aastrup m. fl.) och 11: 158
(av herr Ohlin m. fl.) föreslås, att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj :ts proposition nr 1 bil. 7, V huvudtiteln, måtte besluta
1. att den garanterade räntan å primär- och sekundärlån för bostadshus
som tillkom före år 1951 skall höjas med en halv procent från och med
1 juli 1959;
2. att räntan på tertiär- och egnahemslån, som utbetalas efter 1 juli 1959,
skall utgöra 5 procent;
3. att vid försäljning rätt skall medges köparen att återlåna den del av
egnahems- eller tertiärlånet som amorterats utöver vad som föreskrives i
lånevillkoren;
4. att avslå Kungl. Maj:ts förslag om att inkomstgränserna för erhållande
av familjebostadsbidrag och räntefritt förbättringslån skall höjas med 1 000
kr.;
5. att lånegränserna för flerfamiljshus som påbörjas efter 1 juli 1959
skall utgöra 97 procent av belåningsvärdet för företagsformer som nu får
upp till 100 procent, 92 procent för dem som nu får upp till 95 procent
samt 85 procent för övriga;
6. att den räntefria stående delen av egnahemslånen skall inkomstprövas
på sätt som i motionerna anges för egnahem, som ei-håller preliminärt beslut
efter den 1 juli 1959;
7. att till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret 1959/60 anvisa
ett förslagsanslag av 4 198 000 kronor, vilket innebär en minskning i
förhållande till Kungl. Maj :ts förslag med 290 000 kronor;
8. att till Bostadsrabatter för budgetåret 1959/60 anvisa ett förslagsanslag
av 120 000 000 kronor, vilket innebär en minskning i förhållande till Kungl.
Maj :ts förslag med 20 000 000 kronor;
9. att till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret
1959/60 anvisa ett reservationsanslag av 11 000 000 kronor, vilket i förhållande
till Kungl. Maj :ts förslag innebär en minskning av 2 000 000 kr.
I de likalydande motionerna 1: 206 (av herr Sundelin) och II: 261 (av
herr Ståhl m. fl.) hemställes, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte för
budgetåret 1959/60 såsom förslagsanslag anvisa till Bostadsstyrelsen: Om
-
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
21
kostnader 853 200 kronor och till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader
608 400 kronor.
1 de likalydande motionerna 1: 209 (av herr Bengtson m. fl.) och 11: 264
(av herr Hedlund m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte
I. besluta, att den av staten garanterade räntan för primär- och sekundärlån
med verkan från den 1 januari 1959 må höjas med 0,5 procent, samt
anvisa å driftbudgeten för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln,
punkt 88, till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor;
II. bemyndiga Kungl. Maj :t att med verkan från den 1 juli 1959 höja tertiär-
och egnahemslåneräntan med 0,5 procent, därest icke dessförinnan en
sänkning av det allmänna ränteläget genomförts;
III. besluta, att nuvarande bestämmelser i fråga om inkomststrecken för
familjebostadsbidrag tills vidare må gälla, samt
anvisa å driftbudgeten för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln,
punkt 89, till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 120 000 000 kronor;
IV. besluta, att nuvarande inkomstgräns för erhållande av förbättringslån,
som helt eller delvis utgör räntefrilt, stående lån, tills vidare må gälla, samt
anvisa å driftbudgeten för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln,
punkt 90, till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 11 000 000 kronor;
V. besluta, att med verkan från den 1 juli 1959 räntefri, stående del av
egnahemslån må utgöra högst 3 000 kronor;
VI. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning av frågan
om införande av individuell kreditgarantigivning från staten, avseende långivning
till såväl en- och tvåfamilj shus som flerfamiljshus, samt i samband
härmed allsidig utredning om den statliga bostadslångivningen och dess organisation
i syfte att uppnå förenklingar och besparingar i densamma, samt
VII. beakta även vad i övrigt i motionerna anförts.
I de likalydande motionerna 1: 212 (av herr Lindblom) och II: 269 (av
herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén) hemställes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam förnyad utredning beträffande
ett frigörande ifrån den statliga kapitalbudgeten av bostadslån under för
bostadsproduktionens omfattning och villkor lämpliga former och med anlitande
av kreditgarantisystem.
I motionen II: 34 (av herrar Larsson i Julita och Ekström i Björkvik)
hemställes, att riksdagen ville besluta att genom skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville utreda frågan huruvida gällande egnahemslånekungörelse
lämpligen bör ändras på sådant sätt, alt, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som f. n. gäller i fråga om bostäder som bebos av
lantarbetare, egnahemslån må kunna beviljas ägare eller brukare av jordbruksfastighet
jämväl då lägenheten skall bebos av fastighetens arrendator,
samt alt Kungl. Maj it ville för riksdagen framlägga det förslag vartill utredningen
må föranleda.
22
Statsutskottets utlåtande nr 4.9 år 1959
I motionen II: 106 (av herrar Senander och Holmberg) hemställes, att
riksdagen måtte besluta, att det i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln,
punkt 90. Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet, uppförda anslaget
på 13 miljoner kronor i enlighet med bostadsstyrelsens förslag höjes
till 20 miljoner kronor.
I motionen II: 160 (av herr Haglund och fru Thunvall) hemställes att i
det framförda förslaget om slopande av de ortsdifferentierade tilläggslånen
norrlandslänen Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och
Norrbotten uteslutes och att tilläggslånen får löpa enligt nu gällande normer,
samt att en översyn göres av familjebostadsbidragens konstruktion,
för att åstadkomma en rättvisare avvägning mellan byggnadskostnader och
bostadsbidrag i ovannämnda län.
I motionen II: 265 (av herr Johansson i Stockholm in. fl.) hemställes att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts under punkten 9 a) i kapitalbudgeten
för socialdepartementet gjorda hemställan om ändringar i långivningen avseende
dels avveckling av tilläggslånen från och med nästa budgetår och
dels återbetalning av redan beviljade sådana lån, samt att de under punkterna
b) och c) föreslagna beloppen om resp. 80 och 120 miljoner i enlighet
med bostadsstyrelsens förslag uppräknas till vartdera 150 miljoner kronor.
I motionen II: 267 (av herrar Wedén och Rydén) hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning beträffande införande
av värdebeständiga bostadslån i avsikt att inledningsvis reducera bostadskostnaderna
i nybyggda hus och på längre sikt underlätta övergången
till en fri bostadsmarknad vid tillräcklig behovstäckning.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna I: 72, II: 100, I: 114, II: 159, II: 157, II: 158, II: 261,
II: 264, II: 269, II: 34, II: 106, II: 160, II: 265 och II: 267.
RIKSDAGENS REVISORERS FÖREVARANDE
UTTALANDEN
Synpunkter på den statliga långivningen till egna hem. Revisorernas uttalande
är av följande lydelse.
Enligt de förutsättningar och villkor som gälla i fråga om egnahemslån
må dylikt lån endast beviljas om bostadshus, som uppföres eller ombygges
med hjälp av lånet, kan beräknas få stadigvarande användning för bostadsändamål;
vidare skall säkerhet i form av inteckning lämnas för lånet. Fastighetens
kreditvärde skall med andra ord beaktas vid långivningen.^ Bland
de faktorer som komma in i bilden vid prövningen av detta värde ingår även
fastighetens lokalisering, d. v. s. dennas belägenhet i förhållande till annan
bebyggelse. Frågan härom har under senare år uppmärksammats i skilda
sammanhang; den har sålunda bl. a. vid upprepade tillfällen föranlett diskussioner
i riksdagen. De uttalanden från statsmakternas sida som härutinnan
skola vara vägledande återfinnas i den förut omnämnda propositio
-
Statsutskottets utlåtande nr M) år 1951)
23
nen 1953: 138 samt statsutskottets utlåtande nr 153 med anledning därav.
Det heter i propositionen, att då fråga är om egnahemslån till hus på landsbygden
lån icke bör beviljas, då en uppenbart olämplig plats för egnahemmet
valts. Uttrycket »uppenbart olämplig plats» är till sin natur sådant,
att någon entydig tolkning av dess innebörd icke är möjlig; för tydlighets
skull bör dock framhållas att uttrycket knappast tar sikte på sådana fall,
där fråga är om tomtplatsens själva beskaffenhet. Såsom statsutskottet
framhöll i sitt nämnda utlåtande ankommer det på länsbostadsnämnderna
att med beaktande av departementschefens nyss återgivna uttalande och
omständigheterna i varje enskilt fall avgöra, huruvida lån bör beviljas eller
ej. Till ledning för nämndernas verksamhet härutinnan har, såsom framgår
av det föregående, bostadsstyrelsen gemensamt med lantmäteristyrelsen utfärdat
vissa anvisningar.
Mot bakgrunden av den förda diskussionen och då nu gällande direktiv
i ämnet tillämpats under så lång tid, att viss erfarenhet därav bör ha vunnits,
ha revisorerna funnit det vara av intresse att genom besök i vissa län
närmare informera sig om hur nämnda normerande uttalanden kommit att
tillämpas vid långivningen till egnahem. I anslutning till de iakttagelser
som därvid gjorts ha revisorerna ansett sig böra sammanfatta sin syn på
här avsedda frågor, vilka med hänsyn till den pågående samhällsutvecklingen
uppenbarligen måste antagas få stor betydelse jämväl i framtiden.
Det är enligt revisorernas mening två huvudsynpunkter som i första hand
böra beaktas vid en diskussion av förevarande spörsmål, nämligen dels de
risker som ur statsekonomisk synpunkt äro förenade med långivningen
till egnahem, dels angelägenheten av att åstadkomma en ur olika synpunkter
lämplig bebyggelse. Helt allmänt kan konstateras, att ett tillgodoseende
av sistnämnda synpunkt även innebär, att de ekonomiska riskerna elimineras
i väsentlig grad. I syfte att ge en uppfattning om storleken av dessa
må erinras, att statens utestående fordringar i egnahemslån f. n. uppgå
till över två miljarder kronor.
En fastighet har en sådan livslängd, att man vid övervägande av frågan
huruvida lån bör medgivas icke kan beakta enbart den lånesökandes intressen.
Jämväl förhållandena sådana de kunna gestalta sig i framtiden
måste tagas med i bilden. Fastigheten måste med andra ord beräknas få
varaktig användning för sitt ändamål. Detta krav ansluter sig således till
det villkor som i jorddelningslagen uppställts för avstyckning vid glesbebyggelse.
Det är enligt revisorernas mening naturligt, att den som önskar utnyttja
befintliga lånemöjligheter måste finna sig i att samhällets organ vid bedömande
av lånefrågan tager hänsyn till även andra förhållanden än dem
som åberopas av den lånesökande och som ofta kunna vara av så speciell
art, att det knappast tillkommer samhället att tillgodose dem. Vidare bör
i detta sammanhang erinras, att långivningen under de senaste åren skett
under eu i stort sett fortlöpande högkonjunktur. Förändrade samhällsekonomiska
förhållanden kunna möjligen komma att ändra förutsättningarna
för långivningen. A andra sidan är det uppenbart, att vissa risker måste
tagas för att tillgodose sociala önskemål; hela vår bostadspolitik har f. ö.
som bekant en starkt social inriktning.
Då man har alt bedöma de ekonomiska konsekvenserna av el t bostadsföretag
är det nödvändigt att även uppmärksamma, att med varje bosättning
följa andra utgifter än de som direkt sammanhänga med själva lius^yk.
g0!• Eu olämplig lokalisering kan sålunda medföra ökade utgifter för
samhälle! i form av kostnader för skolskjutsar, läkarvård o. s. v. Det är
24
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
vidare ett självklart krav att bebyggelse lokaliseras på sådant sätt, att befintliga
eller projekterade vatten- och avloppsanläggningar kunna ulnyttjas
i avsedd omfattning.
Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att de bostadspolitiska
organen ha en viktig uppgift att fylla, när det gäller upplysningsverksamhet
på detta område. Erfarenheten synes f. ö. visa, att en lånesökande som
till följd av länsbostadsnämndernas direktiv nödgas bygga ett eget hem
på annan plats än den ursprungligen avsedda oftast med tillfredsställelse
accepterar nämndens inställning, därest han tillräckligt informeras om de
vådor som kunna vara förbundna med en olämplig tomtplats.
Det göres stundom gällande att nu anförda synpunkter, som i väsentlig
mån anknutits till statsverkets intressen, skulle stå i motsatsförhållande
till de kommunala. En sådan uppfattning är emellertid enligt revisorernas
mening icke hållbar. Såsom är allmänt känt pågår bl. a. till följd av jordbrukets
rationalisering en uttunning av befolkningen på landsbygden. Oavsett
politisk uppfattning råder allmän enighet om att icke önskvärda konsekvenser
komma att uppstå, därest denna utveckling fortsätter alltför
länge; det göres f. ö. stundom gällande att den redan gått för långt. Revisorerna
ha icke anledning att taga ställning till hur därmed må förhålla
sig. Det kan dock konstateras, att det ur landsbygdssynpunkt måste vara
ett betydande intresse, att landskommunerna kunna bibehålla ett tillräckligt
befolkningsunderlag, som gör det möjligt för dem att åstadkomma
sådana levnadsbetingelser som icke blott uppmuntra till kvarboende på
landsbygden utan även kunna locka till viss utflyttning från städer och
andra större tätorter. Speciellt med tanke på ungdomen och dess betydelse
för landsbygdens framtid är det nödvändigt, att landskommunerna få förutsättningar
att ordna med sådana gemensamhetsanordningar som kunna
bidraga till att ungdomen kvarbliver på landsbygden. Erfarenheten visar att
möjligheterna härtill äro större, om bebyggelsen lokaliseras på lämpligt
sätt. Vid överläggningar som revisorerna haft med representanter för större
skogsbolag har framkommit, att det är lättare att exempelvis åstadkomma
livskraftiga s. k. skogsarbetarbyar, om dessa anslutas till redan befintlig
bebyggelse än om man söker skapa helt nya centralorter inom en kommun.
Det säger sig f. ö. självt, att ju mer man satsar på en enda sådan centralort,
desto större äro förutsättningarna för att man skall kunna giva denna en
tillfredsställande standard i olika hänseende. Denna uppfattning delas
uppenbarligen av ansvariga kommunalmän, även om kommunindelningsreformen
fört med sig speciella problem i detta avseende. Utredningar som
utförts i olika sammanhang ge även vid handen, att handel och hantverk
i väsentlig grad äro beroende av tillräckligt stora tätorter för att kunna
erbjuda en tillfredsställande service. 1 anslutning till vad sålunda anförts
må understrykas det angelägna i att länsbostadsnämnderna realistiskt söka
bedöma den framtida utvecklingen i fråga om bebyggelselokaliseringen, när
det gäller att bevilja lån till hus avsett att innehålla även affärslokaler. I
annat fall föreligger risker för betydande felinvesteringar.
Under senare år har en medveten strävan förelegat att om möjligt förlägga
industri till landsbygden. Arbetsmarknadsmyndigheterna ha bl. a.
genom sin rådgivningsverksamhet sökt att verksamt bidraga därtill. En
fortsatt sådan utveckling är ur olika synpunkter önskvärd, i den mån tillräckliga
förutsättningar därför finnas. Man bör dock icke förbise att vid
nyetablering av företag vissa problem kunna uppkomma i fråga om bostadsbebyggelsens
lämpliga lokalisering. Revisorerna vilja därför understryka
betydelsen av det samarbete som redan förekommer mellan nämnda
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
25
myndigheter och länsbostadsnämnderna; av vikt är givetvis att även företagareföreningarna
i sin verksamhet beakta dessa synpunkter.
Såvitt revisorerna kunnat konstatera ha här redovisade synpunkter i
stort sett beaktats av de länsbostadsnämnder vilkas verksamhet närmare
studerats. Givetvis ha inom denna verksamhet förekommit även sådana
låneärenden, beträffande vilka olika meningar kunna råda; avgörande för
ställningstagandet i ett tveksamt fall måste alltid bli, vilken synpunkt som
skall anses väga tyngst. Det kan då ofta bli beroende på t. ex. intresseinriktningen
hos vederbörande vilket beslut som till sist fattas. Men oavsett
dessa fall bör den bedrivna lokaliseringspolitiken, vilken måste — och detta
anse sig revisorerna särskilt böra framhålla — vara till gagn för landsbygdens
framtid, med all kraft fullföljas, och detta gäller givetvis icke blott
i här aktuella län utan även i landet i dess helhet. Med den inställning
nämnderna i regel synas intaga till förevarande spörsmål tala goda skäl
för att så även skall bli fallet. Här må jämväl erinras om all nämnderna ha
en sådan sammansättning, att man kan utgå från att de lokala synpunkterna
i tillbörlig mån bli beaktade. Särskilt med bänsvn härtill måste det enligt
revisorernas mening föreligga synnerligen starka skäl för att överordnad
myndighet skall upphäva av vederbörande länsbostadsnämnd fattat beslut
i ärende rörande lokalisering.
I det föregående ha revisorerna understrukit betydelsen av samarbete
mellan bl. a. arbetsmarknadsmyndigheterna och länsbostadsnämnderna i
ärenden av förevarande natur. Än angelägnare framstår detta samarbete
mellan de bostadspolitiska och de jordbrukspolitiska organen, något som
f. ö. understrukits även från riksdagens sida. Revisorerna ha emellertid fått
kännedom om sådana fall, där vederbörande lantbruksnämnd vid överlåtelse
av jordbruksfastighet i rationaliseringssyfte icke i tillräcklig grad
beaktat, huruvida den nödvändiga bostadsförbättring som redan på ett
tidigt stadium av ärendets handläggning måste ha varit uppenbar även för
lantbruksnämnden kunde anses svara mot fastighetens framtida avkastning.
Ett av dessa ärenden har befunnits vara av den karaktär, att revisorerna
ansett påkallat att redovisa det i särskild ordning; till denna redogörelse
torde här få hänvisas. De sålunda gjorda iakttagelserna ge revisorerna
anledning att understryka det synnerligen angelägna i att lantbruksnämnderna
före påbörjande av rationaliseringsföretag noga beakta de
konsekvenser en tillfredsställande lösning av bostadsfrågan kan få för jordbrukets
framtida avkastning. Det kan vidare ifrågasättas, huruvida icke de
anvisningar som gälla för samarbetet mellan lantbruksnämnder och länsbostadsnämnder
och som utfärdats år 1949 av lantbruksstyrelsen i ljuset
av numera vunna erfarenheter bör ersättas av nya sådana, utfärdade gemensamt
av lantbruksstyrelsen och bostadsstyrelsen. De förut omnämnda
anvisningarna angående samverkan mellan lantmäteri- och bostadsmyndigheter
in. in. synas i åtskilliga hänseenden kunna tjäna som förebild härför.
Det kan f. ö. konstateras, alt samarbetet mellan å ena sidan de bostadspolitiska
organen och å andra sidan lantmäteri- och (ivriga planmyndigheter
i stort selt synes vara gott, även om jämväl på detta område förekommit
fall som kunna ge anledning till erinran. Som eu förklaring till att
samarbetet i vissa fall icke synes ha varit helt ändamålsenligt må erinras,
alt länsbostadsnämnderna i sin långivandc verksamhet i några hänseenden
äro skyldiga att uppställa högre krav på tomtplatsen än vad lantmäteri- och
planmyndiglielerna i sin verksamhet för fastighetsbildning kunna göra med
stöd av jorddelnings- och liyggnadslagarna.
Som eu sammanfattning av sålunda gjorda iakttagelser må erinras, all
26
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
enligt nu gällande direktiv egnahemslån må vägras endast i det fall en
uppenbart olämplig plats valls. Även om man från länsbostadsnämndernas
sida tydligen strävar efter att giva detta uttryck och de i anslutning därtill
meddelade anvisningarna en så entydig tolkning som möjligt, måste dock
stora svårigheter uppkomma vid bestämmelsernas tillämpning. Å andra
sidan bör framhållas, att vilka regler som än gälla i detta avseende det i
största utsträckning måste ankomma på de tillämpande myndigheterna att
på grundval av desamma finna praktiska lösningar. Det kan likväl ifrågasättas,
om det icke vore lämpligt att giva direktiven en mera positiv innebörd
och icke som nu är fallet en helt negativ. Revisorerna anse sig icke
kunna hysa någon bestämd uppfattning om hur dessa nya direktiv böra
närmare utformas. Helt allmänt må dock framhållas att innebörden bör
vara sådan, att den möjliggör för de bostadspolitiska organen att bidraga
till en aktiv utveckling av landsbygden. Det torde få ankomma på bostadsstvrelsen
att på grundval av vad här anförts och etter hörande av länsbostadsnämnderna
framlägga erforderliga förslag i ämnet.
Samernas bostadsfråga. Revisorerna har gjort följande uttalande.
De samer som bedriva renskötsel uppehålla sig med renarna i fjällområdena
under månaderna maj—november/december och i barrskogsområdet
under återstående del av året. När renarna föras på bete i fjällområdet,
bo renskötarfamiljerna i egna hus eller kåtor i närheten av den fasta
bebyggelsen i trakten; under uppehållet i barrskogsområdet hyras i allmänhet
familjebostäder hos den bofasta befolkningen. Skolpliktiga barn
äro under läsåret inackorderade på statens nomadskolor, medan barnen i
förskolåldern hela året vistas hos föräldrarna.
Renskötseln är numera praktiskt taget helt inriktad på köttproduktion,
och arbetet därmed utföres i regel endast av de arbetsföra männen i familjen,
vilka följa renhjordarna. De övriga familjemedlemmarna bo under sommarhalvåret
på en och samma plats. Vintertid däremot medföljer hela familjen,
utom skolpliktiga barn, till betesmarkerna inom barrskogsområdet. Dessa
äro i allmänhet för små för att en familjs renar skola kunna få sin föda
på samma trakt under hela vintern; renhjordarna måste därför flyttas en
eller flera gånger till andra betesmarker. I syfte att undvika långa resor
mellan renhjord och bostad byter hela familjen om möjligt bostad.
De samer som driva skogsrenskötsel eller ägna sig åt annan näring än
renskötsel ha hela året fasta boplatser.
De bostäder som f. n. stå till samernas förfogande äro med få undantag
dåliga. Under sommartid är kåtan visserligen en ej hälsovådlig bostad, men
den är obekväm och fyller ej ens de blygsamma fordringar samerna ha
på en bostad. Vintertid få samerna ofta hålla till godo med de bostäder
den bofasta befolkningen ej önskar bebo under denna årstid.
Under de resor revisorerna under innevarande år företagit i Jämtlands
och Västerbottens län har intresse ägnats åt bl. a. samernas bostadsfråga.
Revisorerna ha därvid, hl. a. genom överläggningar som hållits med lappfogdar
och andra vederbörande tjänstemän, kommit till den uppfattningen,
att särskilda åtgärder i olika avseenden snarast måste vidtagas i syfte att
ernå mera tillfredsställande förhållanden på detta område. Vad särskilt gäller
fjällsamerna — vilka i det följande i första hand komma att uppmärksammas
— kan på grund av deras nomadiserande liv förevarande spörsmål
ej lösas på samma sätt som för samebefolkningen i övrigt.
De möjligheter som stå till buds för samerna när det gäller statlig hjälp
till bostadsbyggande äro i första hand desamma som tillkomma rikets övriga
medborgare, nämligen bl. a. egnahems- och förbättringslån. De senare
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
■11
kunna utgå icke blott till egentliga förbättringsarbeten ulan även till ersättningsbyggnad
av enklare slag. Vidare kunna samerna erhålla bidrag ur
statens lappfond om högst 5 000 kronor för uppförande av bostadsbyggnad
på höst- och vårvistet eller annat huvudviste. Dessutom äga samerna för
ifrågavarande ändamål rätt till fritt virke pa rot från kronomark. Bidraget
ur lappfonden beviljas av vederbörande lantbruksnämnd, medan övriga bidrag
och lån i stort sett medgivas av länsbostadsnämnd.
Under senare år har från statsmakternas sida förelegat en medveten strävan
att i medborgerligt avseende jämställa samerna med landets övriga
innevånare. Denna utveckling bör enligt revisorernas mening i möjligaste
mån fortsätta. Särskilda bestämmelser inom exempelvis socialvården böra
därför endast ifrågakomma, då detta är betingat av samernas speciella levnadsförhållanden
och yrkesutövning. Av de i det föregående lämnade uppgifterna
och av vad eljest härom är känt torde framgå, att det nu sagda
äger tillämplighet i fråga om lån och bidrag till samernas bostäder. Som
nyss erinrats finnas också i viss utsträckning särbestämmelser utfärdade
på förevarande område. Erfarenheten visar emellertid att dessa bestämmelser,
sådana de nu äro utformade, icke i tillräcklig grad tillgodose de speciella
krav om vilka här är fråga. Så gäller t. ex. enligt nuvarande grunder
att den tillämnade byggnaden, om vederbörande länsbostadsnämnd skall
äga bevilja egnahemslån, som regel måste utrustas med centraluppvärmning
samt vatten och avlopp. Byggnaden får ej heller annat än undantagsvis
omfatta mindre än tre rum och kök eller två rum och kök med inredningsbar
vind; även badrum skall i princip finnas. Hus med en sådan standard
äro dyra att uppföra, och för att ej ta skada måste de hållas uppvärmda
även vintertid, även om de då icke äro bebodda. Såsom tidigare nämnts vistas
samerna under december—april i barrskogsområdet; de kunna därför
i sitt huvudviste i fjällområdet utnyttja sina hus endast under den varmare
delen av året. Därest huset uppföres på en trakt där samerna vistas vintertid,
ställa sig kostnaderna alltför höga bl. a. med tanke på den begränsade
tid huset kan utnyttjas. En del år kommer samerna kanske aldrig till den
trakt där huset är uppfört, men likväl måste det hållas uppvärmt. Visserligen
kan undantag medgivas från bl. a. kravet på att husen skola vara utrustade
med värmeledning och bad. I de fall varom bär är fråga föreligga
emellertid ofta sådana speciella förhållanden, afl det kan ifrågasättas om
lån över huvud bör lämnas enligt egnahemslånekungörelsen, som uppenbarligen
icke tager sikte på fall som de förevarande.
Förbättringslånen äro på visst sätt begränsade; i den mån lånen skola
amorteras, skola de vara slutbetalade inom viss tid, dock senast inom 25 år.
Nu gällande lånevillkor kunna i allmänhet ej uppfyllas av samerna. Över
huvud må framhållas all dessas ekonomiska möjligheter ofta äro mindre
goda. I sammanhanget må även erinras atl avgörande för om eu same skall
erhålla det förut omnämnda bidraget om 5 (100 kronor är förmågan alt själv
bidraga med penningar, material, transporter och eget arbete. Endast ett
fåtal samer ha begärt och erhållit dylika bidrag. De uppförda husen äro
enligt vad revisorerna inhämtat mestadels av sådan kvalitet, all de ej fylla
nutida krav på eu familjebostad.
Av vad sålunda anföris torde framgå alt de bestämmelser som f. n. finnas
meddelade i fråga om lån och bidrag till bostäder för de renskötande samerna
knappast tillgodose de förhandenvarande speciella förhållandena i
ekonomiska och andra avseenden. Därtill kommer atl föreskrifterna förorsaka
ett omständligt och tidsödande administrativt arbete. I det fall en
same önskar uppföra ett bostadshus och härför söker statliga lån måste
sålunda hans ärende passera eu mängd myndigheter. Sedan sökanden er
-
28
Statsutskottets utlåtande nr i9 år 1959
hållit länsstyrelsens upplåtelse av mark för byggnaden och förmedlingsorganet
i vederbörande kommun hjälpt honom med erforderliga ansökningshandlingar,
sändes ärendet till länsbostadsnämnden. Efter en förberedande
granskning har nämnden att infordra yttrande över ansökningen från lappfogde,
lantbruksnämnd och revir jägmästare. Sedan alla utredningar i ämnet
slutförts, skall länsbostadsnämnden underställa ärendet bostadsstyrelsens
prövning, om lån bör beviljas. Om styrelsen lämnar bemyndigande
härtill, meddelar länsbostadsnämnden erforderliga beslut.
Såsom i det föregående omnämnts framlade särskilda sakkunniga i början
av 1950-talet vissa förslag i förevarande ämne, vilka dock ej föranledde
några åtgärder från statsmakternas sida. Enligt revisorernas mening äro de
här aktualiserade frågorna av sådan räckvidd, att de böra underkastas en
ny och allsidig prövning. Syftet därmed hör vara att åstadkomma bestämmelser
som kunna bidraga till att på ett smidigt sätt och i snabbast möjliga
takt förbättra samernas bostadsförhållanden. Hur dylika bestämmelser närmare
skola utformas, därom kunna revisorerna givetvis ej hysa någon bestämd
mening. Här må endast antydas några frågor som böra närmare prövas.
Sålunda bör till behandling upptagas bostadsstandarden, d. v. s. byggnadens
storlek och utrustning, till vilket högsta belopp lån skall beviljas,
vilken säkerhet som skall ställas för beviljade lån, vilken låneform som bör
ifrågakomma, lokaliseringen av bebyggelsen, byggnadssättet in. in.
Vad revisorerna här anfört tager såsom nämnts i första hand sikte på de
renskötande samerna. Flera av de spörsmål som berörts ha jämväl avseende
å andra samer, även om deras förhållanden äro mera likartade med andra
medborgargruppers. Bostadsfrågan för dessa samer bör emellertid även
uppmärksammas i förevarande sammanhang.
Revisorerna få sålunda föreslå, att en allsidig prövning av samernas
bostadsfråga snarast kommer till stånd.
UTSKOTTET
Allmänna grunder för bostadspolitiken. Enligt statsverkspropositionen, bilaga
26, bör de för bostadsbyggandets storlek och inriktning avgörande låneramarna
fastställas från den utgångspunkten, att man eftersträvar en igångsättning
under nästa budgetår av företag avseende minst 63 000 lägenheter.
Departementschefen framhåller, att programmet förutsätter att planeringen
av byggnadsobjekt sker i sådan takt att produktionen, om behov därav visar
sig föreligga, kan ökas avsevärt i förhållande till programmet. Om det
nuvarande konjunkturläget blir bestående ännu en tid, anser departementschefen
att man får räkna med att i likhet med vad fallet var under 1958
behov kommer att föreligga av en stor igångsättning under tredje kvartalet
i år. En avsevärd del av en medelsram, som beräknats på grundval av nämnda
minimiprogram för bostadsbyggandet, kommer däi''vid att få tagas i anspråk
för företag, som skall påbörjas före den 1 januari 1960. Om så blir
fallet måste medelsramen utvidgas för att igångsättningen under första halvåret
1960 skall bli tillräcklig. Beträffande bostadsbyggandets fördelning på
olika hustyper antar departementschefen, att den kommer alt förbli i stort
sett oförändrad.
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
29
I motionerna I: 117 och II: 158 uttalas, att det är troligt att efterfrågan
på egnahem samt rad- och kedjehus kommer att öka kraftigt under de närmaste
åren. Det i statsverkspropositionen framlagda minimiprogrammet på
63 000 lägenheter anses innebära en kraftig minskning i jämförelse med innevarande
budgetår. Vidare framhålles, att om riksdagen bifaller de förslag
till ändrade lånegränser, som framlägges i motionerna, kommer anspråken
på statliga lånemedel att minska, varvid det blir möjligt att för samma medelsramar
igångsätta minst 65 000 lägenheter samt att något öka de mindre
hustypernas andel i produktionen.
I motionerna 1:209 och 11:264 uttalas, att igångsättningen av bostadskyg''gnadsföretag
icke bör överskrida 63 000 lägenheter. Det anses att den
ökning av sysselsättningsmöjligheterna, som arbetsmarknadsläget kan kräva,
i stället bör sökas inom det produktiva näringslivet och vägbyggandet.
Vidare understrykes, att en ytterligare ökning av bostadsbyggnadsprogrammet
skulle medföra alltför hård belastning för statsbudgeten i det ansträngda
läge, som kännetecknar densamma nu och för de närmaste åren. I motionerna
uttalas ytterligare, att en viktig målsättning för bostadspolitiken
bör vara att söka uppnå en sådan fördelning av bostadsbyggandet, att egnahemsbebyggelsen
blir den dominerande bebyggelseformen. Med hänsyn till
nuvarande statsfinansiella och arbetsmarknadspolitiska läge accepteras
dock för tillfället den av Kungl. Maj :t föreslagna fördelningen mellan flerfamiljshus
och egnahem.
Bostadsbyggandet har under de senaste fem åren legat på en hög nivå. De
två sista åren har tillskottet av lägenheter varit ovanligt stort och utgjort
närapå 65 000 lägenheter per år. Efterfrågan på bostäder har under hela efterkrigstiden
vuxit kraftigt. Tillskottet av nya bostadslägenheter har därför
varit otillräckligt. Det under krigsåren uppkomna underskottet på bostäder
bär inte kunnat täckas. Särskilt i de största städerna men också på en del
mindre orter har bristen varit svår och fått allvarliga sociala skadeverkningar.
På grund härav har en ökad bostadsproduktion varit ett allmänt
omfattat önskemål. Det har ansetts, att en årlig produktion av minst 65 000
lägenheter erfordras för att bristen relativt snabbt skall kunna täckas, en
produktionsnivå som alltså i det närmaste uppnåtts under de två sista åren.
I det under 1958 rådande arbetsmarknadsläget har förutsättningar förelegat
för en igångsättning av nya bostadsbyggnadsföretag avsevärt överstigande
det minimiprogram av 63 000 lägenheter, som ursprungligen fastställdes
för budgetåret 1958/59. Riksdagen har nyligen beslutat om en utökning
av programmet till att avse ca 71 000 lägenheter.
De praktiska möjligheterna att öka bostadsbyggandet har också under
det gångna året tillvaratagits väl; igångsättningen under 1958 har avsett
lörelag omfattande inemot 70 000 lägenheter. En markerad ökning av igångsättningen
av bostadsbyggnadsföretag i de större orterna, där underskottet
på bostäder är mest påtagligt, har ägt rum. Den stora, vid ingången av 1959
pågående produktionen kommer i huvudsak att mogna ut under 1959. Innevarande
års tillskott kan därför beräknas bli i det närmaste 70 000 lägen
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
heter. Härigenom torde ett viktigt steg komma att tagas mot en avveckling
av bristen på bostäder.
Såsom departementschefen understryker, har den under 1958 kraftigt ökade
igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag inte endast varit önskvärd
ur bostadsmarknadssynpunkt utan också haft en arbetsmarknadspolitisk
motivering. I den vikande konjunktur, som rådde under 1958, tenderade
arbetslösheten att stiga. Olika slags åtgärder har vidtagits i syfte att främja
sysselsättningen. Särskild vikt har därvid tillmätts åtgärder för att åstadkomma
en större bostadsproduktion. En utökning av bostadsbyggandet kan
nämligen antagas allmänt stimulera produktion och sysselsättning inom industrien
inte bara därigenom att byggnadsarbetarna beredes flera arbetstillfällen
utan också på grund av att ett ökat bostadsbyggande medför att efterfrågan
på olika slags byggnadsmaterial stiger, vilket främjar produktion
och sysselsättning inom berörda materialindustrier. Utskottet delar därför
departementschefens uppfattning, att en viss anpassning av bostadsbyggandets
storlek efter konjunkturlägets växlingar får ske. Om konjunkturläget
inte den allra närmaste tiden påtagligt förbättras, bör en fortsatt produktion
på nuvarande mycket höga nivå eftersträvas. En stor igångsättning av
nya bostadsbyggnadsföretag i törsta hand under andra och tredje kvartalet
i år bör i så fall komma till stånd. Såsom departementschefen framhåller,
kommer därvid en betydande del av de på ett minimiprogram för nästa budgetår
av 63 000 lägenheter beräknade medelsramarna för statliga bostadslån
att tagas i anspråk för företag, som påbörjas före 1959 års utgång. En
utökning av byggnadsprogrammet för hela budgetåret 1959/60 blir i dylikt
fall aktuell.
Om å andra sidan konjunkturläget i en nära framtid avsevärt förbättias,
kan det visa sig svårt att gå nämnvärt utöver det av departementschefen
förordade minimiprogrammet för nästa budgetår. Den pågående och för den
allra närmaste tiden planerade bostadsproduktionen är utomordentligt stor.
En förbättring av konjunkturen kan antagas medföra, att investeringar i
andra byggnader än bostadshus ökar. För att i ett dylikt tänkt läge undvika
stockningar i bostadsbyggandet kan det visa sig nödvändigt att tillfälligt
något hålla tillbaka igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag. Med hänsyn
till angelägenheten av att snabbt täcka underskottet på bostäder anser
emellertid utskottet att bostadsbyggandet under nästa budgetår såvitt
möjligt bör bibehållas på nuvarande höga nivå.
Den av utskottet intagna ståndpunkten till bostadsbyggandets storlek under
nästa budgetår innebär, att utskottet godtager Kung], Maj :ts förslag att
— i likhet med vad som urspungligen beslutades för innevarande budgetår
__till grund för beräkning av medelsramarna för bostadslångivningen läg
ges
ett minimiprogram av 63 000 lägenheter.
Av det anförda framgår, att utskottet inte kan ansluta sig till det i motionerna
I: 209 och II: 264 gjorda uttalandet, att igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag
nästa budgetår inte bör överstiga 63 000 lägenhetei. Utskottet
kan ej heller tillstyrka, att såsom föreslås i motionerna I: 117 och II: 158
Statsutskottets utlåtande nr i!) år 1959
31
till grund för beräkning av medelsramarna för långivningen lägges ett bvggnadsprogram
avseende (55 000 lägenheter. I överensstämmelse med vad förut
anförts anser utskottet det icke möjligt att redan nu överväga, i vad mån
det förenämnda minimiprogrammet för nästa budgetår skall kunna utökas.
Med ett slutligt ståndpunktstagande till programmets storlek bör anstå och
en förnyad bedömning av produktionsmöjligheterna göras beroende av hur
stor igångsättningen blir instundande höst.
I likhet med departementschefen räknar utskottet inte med att någon förändring
i bostadsbyggandets fördelning på småhus och flerfamiljshus inträffar
under nästa budgetår. Utskottet vill dock erinra om att det särskilt i
fråga om mindre orter kan visa sig tveksamt, huruvida en fortsatt stor produktion
av flerfamiljshus svarar mot en varaktig efterfrågan på bostäder i
dylika hus. Det kan i varje fall anses sannolikt att på något längre sikt efterfrågan
på småhus kommer att stiga. Under sådana förhållanden kan det
vara välbetänkt att — även om någon påtaglig förskjutning i bostadsproduktionens
inriktning på hustyper för landet i dess helhet inte är omedelbart
förestående — i vissa kommuner räkna med att hyreshusbyggandet
kan komma att relativt minska i betydelse.
I propositionen anmäles, att inom socialdepartementet utarbetats en promemoria
med förslag angående utformningen av ett kreditgarantisystem på
egnahemsområdet. I samband härmed uttalar departementschefen att han
har för avsikt att, om förutsättningar för införandet av ett kreditgarantisystem
redan under nästa budgetår visar sig föreligga, föreslå Kungl. Maj :t
att anmäla frågan för årets riksdag.
I motionerna I: 115 och II: 159 hemställes, att riksdagen måtte besluta
att långivningen till flerfamiljshus och egnahem från lånefonden för bostadsbyggande
skall upphöra vid utgången av juni månad 1959 och ersättas
med ett kreditgarantisystem enligt de närmare anvisningar härom, som utfärdas
av Kungl. Maj:t. Enligt motionerna bör de risker staten ikläder sig
genom kreditgarantier för bostadsbyggandet täckas på så sätt, att en riskfond
upplägges genom att låntagaren vid lånets utlämnande avkräves en engångsavgift
om 0,5 procent av lånebeloppet. Samma förslag återfinnes i motionerna
I: 116 och II: 157, i vilka därjämte yrkas att varken preliminära
beslut skall meddelas angående lån från lånefonden för bostadsbyggande
eller anslag anvisas till samma fond från den 1 juli 1959. 1 motionerna I:
209 och II: 264 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om skyndsam prövning av frågan om införande av individuell kreditgarantigivning
från staten, avseende långivning till såväl en- och tvåfamiljshus
som flerfamiljshus, samt i samband härmed allsidig utredning
om den statliga bostadslångivningen och dess organisation i syfte att uppnå
förenklingar och besparingar i densamma. Även i motionerna I: 212 och II:
269 anhålles om skyndsam förnyad utredning beträffande ett frigörande
ifrån den statliga kapitalbudgeten av bostadslån under för bostadsproduktionens
omfattning och villkor lämpliga former och med anlitande av kreditgarantisystem.
32
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
Enligt vad utskottet erfarit kommer proposition med förslag om införande
av ett kreditgarantisystem på egnahemsområdet inte att avlåtas till
årets riksdag. Utskottet har tagit del såväl av den inom socialdepartementet
upprättade promemorian med förslag angående utformningen av ett dylikt
system som av de över promemorian avgivna utlåtandena. Delade meningar
råder i fråga om både hur ett kreditgarantisystem bör utformas och de
praktiska möjligheterna alt i en nära framtid genomföra ett dylikt system
utan att egnahemsbyggandets storlek och fördelning på olika delar av landet
menligt påverkas. Utskottet finner liksom förra året (uti. nr B 37, s. 35)
angeläget särskilt understryka, att en förutsättning för att ett kreditgarantisystem
skall kunna godtagas är, att en försämring av bostadsbyggandets
villkor och möjligheter inte uppkommer. I stort sett råder enighet om att
det är önskvärt att egnahemsbyggandet uppmuntras och att i nuvarande
arbetsmarknadsläge det är synnerligen angeläget att bostadsbyggandet får
fortgå utan störningar. Att på sätt förordas i motionerna I: 115 och II: 159
samt I: 116 och II: 157 redan fr. o. in. den 1 juli 1959 ersätta den statliga
bostadslångivningen med statliga kreditgarantier vill därför utskottet bestämt
motsätta sig. Motionsyrkandet innebär bl. a. att redan färdigställda
företag, för vilka slutligt beslut om statligt lån meddelats, icke skulle erhålla
det beviljade statslånet utan skulle tvingas söka utverka mot detsamma
svarande lånebelopp i enskild kreditinrättning. Någon som helst garanti
för att dylikt lån skulle kunna erhållas kan uppenbarligen inte lämnas.
Vidare skulle räntevillkoren bli avsevärt sämre än som förutsatts i beslutet
om statligt lån.
En så brysk övergång från statliga lån till statliga kreditgarantier på
bostadsområdet som den i berörda motioner föreslagna finner utskottet
oantagbar bl. a. därför att den skulle innebära att staten vägrade fullfölja
redan ingångna låneavtal. Ett dylikt förfarande är principiellt oriktigt. Dess
praktiska konsekvenser skulle också för ett stort antal låntagare vara av
mycket allvarlig natur. Icke minst de, som under det senaste året med
stöd av beviljat egnahemslån påbörjat byggandet av ett egethem, skulle få
uppenbara svårigheter att slutligt finansiera egnahemmet. Åtskilliga egnahemsbyggare
skulle på grund av de starkt försämrade räntevillkoren tvingas
söka försälja sitt egethem. Mera allmänt skulle det inte kunna undvikas att
igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag kraftigt inskränktes på åtskilliga
håll. Såsom utskottet utvecklat i det föregående är det på grund
av såväl förefintligt underskott på bostäder som läget på arbetsmarknaden
synnerligen angeläget, att igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag
under den närmaste tiden får stor omfattning. Även ur denna allmänna
sypunkt är motionärernas förslag oantagbart.
Utskottet avstyrker alltså förevarande yrkande om ett omedelbart införande
av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet.
I anledning av yrkandena i motionerna I: 209 och II: 264 samt I: 212 och
11:269 om fortsatt utredning om övergång till ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet vill utskottet förorda, att en allsidig och förutsättningslös
Statsutskottets utlåtande nr A9 år 1959
33
prövning av frågan kommer till stånd. Inte minst viktigt är att övergångsproblemen
blir noggrant utredda. Möjligheten att komma till rätta med
dessa problem genom ett successivt genomförande av ett kreditgarantisystem
torde böra undersökas närmare. Utskottet anser det av praktiska
skäl lämpligt att prövningen av frågan nu begränsas att gälla endast egnahemsområdet.
Förenämnda motionsyrkanden om en skyndsam utredning
av frågan om övergång till ett kreditgarantisystem på hela bostadsområdet
kan utskottet därför inte tillstyrka.
Departementschefen utgår från att belånings värdena inte mera allmänt
kommer att ändras.
Enligt vad departementschefen anfört i annat sammanhang (prop. nr 2,
s. 43, 44) torde Kungl Maj:t i en nära framtid komma att ompröva de bestämmelser,
som gäller beträffande belåningsvärdena. Utskottet anser sig
ändock böra anföra några allmänna synpunkter i frågan. Maximeringen
av belåningsvärdena får i första hand ses som ett led i strävandena att hålla
byggnads- och tomtkostnaderna nere. Angelägenheten av att såvitt möjligt
pressa ned kostnaderna för bostadshus torde inte bestridas på något håll.
För att på längre sikt kostnadsutvecklingen skall bli gynnsam krävs ett
fortgående forsknings- och rationaliseringsarbete på byggnadsområdet. Det
är önskvärt att bestämmelserna om belåningsvärden anpassas härtill och
att bestämmelserna omprövas i den mån förändringar i fråga om byggnadsmetoder
och byggnadsteknik ger anledning därtill. Det är också önskvärt
att belåningsvärdena mera allmänt jämkas vid en påtaglig förändring i
kostnadsnivån.
I motionen 11:267 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhåller om utredning beträffande införande av värdebeständiga bostadslån
i avsikt att inledningsvis reducera bostadskostnaderna i nybyggda hus och
på längre sikt underlätta övergången till en fri bostadsmarknad vid tillräcklig
behovstäckning.
Fördelarna med värdebeständiga bostadslån anges i motionen vara dels
att bostadslånemarknaden kan tillföras ett för stora och små kapitalplacerare
attraktivt objekt, som kan underlätta finansieringen av en växande
bostadsproduktion genom ett ökat sparande, dels alt räntan på värdebeständiga
lån kommer att ligga lägre än räntan på lån utan värdebeständighetsklausul,
varför kapitalkostnaderna för med sådana lån uppförda hus
under avsevärd tid framåt kan hållas på en väsentligt lägre nivå än den
för nybyggda hus nu vanliga, dels ock att, då på lång sikt bostadskostnaderna
i hus, byggda med värdebeständiga lån, måste anpassas efter den
faktiska penningvärdeutvecklingen, eu mera allmän användning av denna
låneform bidrar till eu utjämning av bostadskostnaderna i likvärdiga fastigheter,
byggda vid olika tidpunkter.
Utskottet anser att stabilitet i fastighetsförvaltningen är önskvärd. Inte
minst bör snabba förändringar i ränteutgifterna för fastighetslån om möjligt
undvikas. Ett uttryck för denna ståndpunkt utgör den räntegaranti,
staten lämnar i fråga om primär- och sekundärlån i slatsbelånade 1''aslig8
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 40
34
Statsutskottets utlåtande nr A9 år 1959
heter. Att göra ränteutgifternas storlek direkt beroende av förändringar
i penningvärdet synes på grund härav inte vara lämpligt. Utskottet avstyrker
motionen.
I motionerna I: 82 och II: 100 föreslås, att kommunala och s. k. allmännyttiga
bostadsföretag skall vara underkastade upphandlingskungöretsens
bestämmelser.
Såsom utskottet framhöll, då denna fråga behandlades vid förra årets
riksdag (uti. B 37, s. 37), följes upphandlingskungörelsens bestämmelser
i tillämpliga delar av de flesta av de åsyftade företagen. Utskottet finner
inte anledning frångå sin tidigare intagna ståndpunkt, att tillräckliga skäl
inte föreligger, att såsom villkor för statslån uppställa att kungörelsen skall
tillämpas. Utskottet avstyrker förevarande motioner.
Ränteeftergifter. I statsverkspropositionen förordas, att i fall där lång tid
förflyter från det ett hus färdigställts till dess primär- och sekundärlån
kan lyftas ränteeftergift skall kunna beviljas för tid innan nämnda lån har
lyfts. Vad gäller den garanterade räntans höjd anser departementschefen
det inte vara välbetänkt att i nuvarande ovissa läge allmänt höja densamma.
I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås dels att räntegarantien skall upphöra,
då den tidigare fastställda giltighetstiden av tio år utgått, dels att
räntegaranti, som utgives fr. o. m. den 1 juli 1959, skall grundas på en
räntesats av 5 procent. I motionerna I: 117 och II: 158 förordas, att den
garanterade räntan på primär- och sekundärlån för bostadshus, som tillkommit
före 1951, skall höjas med 0,5 procent fr. o. m. den 1 juli 1959.
I motionerna I: 209 och II: 264 slutligen yrkas, att den garanterade räntan
på primär- och sekundärlån skall höjas med 0,5 procent med verkan fr. o. in.
den 1 januari 1959.
Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förevarande förslag. Vad angår de berörda
motionsyrkandena vill utskottet till en början anföra några allmänna
synpunkter på frågan om generella subventioner åt bostadsbyggandet.
Under en följd av år har riksdagen haft att pröva förslag om avveckling,
helt eller delvis, av olika slags generella subventioner. De år 1951 införda
provisoriska tilläggslånen har successivt avvecklats. De slopades helt genom
beslut av 1956 års riksdag. Den räntefria stående delen av egnahemslån
har sänkts från 8 000 kronor per lån till först 6 000 kronor och genom
beslut 1956 till 4 000 kronor. Den av staten garanterade räntan å primäroch
sekundärlån har höjts två gånger, senast år 1957 med 0,5 procent.
Räntan å tertiär- och egnahemslån har för hus som påbörjas fr. o. in. den
1 januari 1958 höjts från 3 till 4 procent. Tidigare beviljade räntefria lån
till bostadsbyggandet har genom beslut 1953 och 1957 delvis återkrävts.
Utskottet har vid sin tidigare behandling av de nämnda subventionsfrågorna
intagit den ståndpunkten, att en successiv avveckling av vissa generella
subventioner kan godtagas. Utskottet har emellertid, senast förra året,
understrukit dels att för den som anser att en fortsatt allmän förbättring av
bostadsförhållandena bör vara bostadspolitikens mål det icke kan komma i
Statsutskottets utlåtande nr A9 år 1959
35
fråga att brådstörtat avveckla de generella subventionerna (uti. B 37, s. 37),
dels att krav på en stabilisering av ränteutgifterna för nya hus på en relativt
låg nivå enligt utskottets mening alltfort måste ställas (uti. B 37, s. 45). I
de förenämnda motionerna framlägges förslag icke endast om en höjning
av den garanterade räntan utan också om höjning av räntan på de statliga
bostadslånen m. m. Motionärerna godtar dessutom det av Kungl. Maj :t framlagda
förslaget om att slopa det ortsdifferentierade tilläggslånet, till vilket
utskottet återkommer i det följande.
Utskottet har närmare undersökt vilken ökning av de årliga kapitalutgifterna
för nya bostadshus, som ett bifall till de åsyftade motionsyrkandena
jämte ett slopande av det ortsdifferentierade tilläggslånet skulle föranleda.
Tilläggslånets slopande kan beräknas öka kapitalutgifterna med i genomsnitt
ca en krona per kvm. Utskottet har därvid funnit, att i fråga om flerfamiljshus
de i motionerna I: 116 och II: 157 framlagda ändringsförslagen
skulle medföra en ökning av de årliga kapitalutgifterna med i genomsnitt
ca 10 kronor per kvm bostadslägenhetsyta. För en tvårumslägenhet av vanlig
storlek skulle den årliga ökningen bli ca 600 kronor. För ett egethem av vanlig
typ skulle kapitalutgifterna enligt motionärernas förslag öka med ca
750 kronor per år. De i motionerna I: 117 och II: 158 föreslagna åtgärderna
skulle föranleda en ökning av kapitalutgifterna för ett nytt flerfamiljshus
med ca 3 kronor per kvm och för ett ordinärt egethem med 100 å 400 kronor
per år, medan de i motionerna I: 209 och II: 264 förordade ändringarna
kan beräknas ge upphov till en ökning av nämnda utgifter med i fråga om
flerfamiljshus ca 4 kronor per kvm och för ett egethem ca 200 kronor per år.
Utskottet anser, att det i nuvarande läge på såväl bostads- som arbetsmarknaden
är särskilt angeläget att undvika en mera påtaglig ytterligare
fördyring av nya bostäder, önskemålet om en fortsatt stor bostadsproduktion
gör, att finansieringsvillkoren i huvudsak bör bibehållas tillsvidare.
Drastiska ändringar i dessa villkor, såsom förordas i motionerna I: 116 och
II: 157, kan beräknas kraftigt hämma bostadsbyggandet. Vidare skulle möjligheterna
för såväl nybildade familjer som barnfamiljer, vilka på grund
av familjens tillväxt är i behov av en större bostad, att skaffa sig en passande
bostadslägenhet försämras högst avsevärt. Även de i motionerna I: 117
och II: 158 samt 1:209 och 11:264 föreslagna försämringarna av lånevillkoren
kan befaras få ogynnsamma verkningar på produktionsomfattningen
och barnfamiljernas möjligheter att skaffa sig en godtagbar bostad.
Utskottet finner därför övervägande skäl tala mot att de av staten garanterade
räntorna på primär- och sekundärlån nu höjes. Förenämnda ändringsförslag
avslyrkes.
Familjebostadsbidrafr. I statsverkspropositionen föreslås, att de för familjebostadsbidrag
fastställda inkomststrecken skall böjas med 1 000 kronor
fr. o. in. den 1 januari 1960.
I motionerna I: 116 och II: 157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och 11:264
hemställes, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
36
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
Kungl. Maj :ts förslag innebär, att alla inkomststreck skall höjas med 1 000
kronor, alltså även de låga streck, som gäller för erhållande av förhöjt bidrag.
Om inkomststrecken inte höjes, blir resultatet bl. a. att åtskilliga
barnfamiljer med små inkomster, vilka f. n. åtnjuter förhöjt familjebostadsbidrag,
endast skulle kunna beviljas helt bidrag. Deras årliga bostadskostnader
skulle därigenom öka med ca 300 kronor. Om Kungl. Maj :ts förenämnda
förslag i fråga om slopande av tilläggslån godtages, skulle en del
av dessa familjer jämväl få vidkännas en allmän hyreshöjning. Kungl. Maj :ts
förslag om höjning av inkomststrecken står i överensstämmelse med tidigare
av riksdagen godkända principer och innebär endast en anpassning av strecken
till inträffad minskning av penningvärdet. På grund av det anförda
tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet kan alltså inte biträda
motionsyrkandena.
Bidrag till pensionärsbostäder. I statsverkspropositionen föreslås ingen
ändring i bestämmelserna om bidrag till pensionärsbostäder. I motionerna
I: 72 och II: 99 yrkas, att pensionärsbostadsbidrag må kunna utgå även för
pensionärer i tvåfamilj shus.
Nya bestämmelser om stöd åt pensionärsbostäder trädde i kraft den 1 januari
1959. En viss utvidgning av stödåtgärderna ägde därvid rum. Pensionärsbostadsbidrag
kan numera beviljas för lägenhet i hus, som tillkommit
tidigast den 1 juli 1946 och som finansierats med tertiärlån. Lägenhet i
hus, som finansierats med egnahemslån, är däremot inte bidragsberättigande.
På grund härav kan bidrag inte beviljas för lägenhet i tvåfamilj shus.
Utskottet anser, att det bör övervägas att utsträcka bidragsgivningen till
att avse jämväl lägenheter i hus, som finansierats med egnahemslån, ökade
möjligheter torde härigenom ges framför allt landskommuner att på ett tillfredsställande
sätt ordna åldringarnas bostadsfråga. Utskottet är dock inte
berett att nu föreslå ett genomförande av den angivna ändringen i bidragsbestämmelserna.
Det torde få ankomma på Kungl Maj :t att närmare pröva
huruvida och på vilka villkor pensionärsbostadsbidrag skall kunna beviljas
för lägenhet i hus, finansierat med egnahemslån, samt att för riksdagen
framlägga förslag i ämnet. I vidare mån än vad som framgår av det nu
anförda kan utskottet inte biträda det i förevarande motioner framlagda
förslaget.
Förbättringslån. I statsverkspropositionen föreslås, att det för räntefritt
stående förbättringslån fastställda inkomststrecket skall höjas med 1 000
kronor fr. o. in. den 1 juli 1959.
I motionerna 1:117 och 11:158 samt 1:209 och 11:264 hemställes, att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande förslag. I motionerna I: 116
och II: 157 yrkas, att utgivandet av räntefri stående del av förbättringslån
skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1959.
Vad först angår förslaget om att utgivandet av räntefri stående del av förbättringslån
skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1959 vill utskottet erinra om
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
37
att förra årets riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t beslutade att ifrågavarande
lånedel, som dittills utgjort högst 8 000 kronor per lån, i vissa fall
skulle kunna utgå med högst 10 000 kronor per lån. Bland de fall i vilka
räntefritt stående lån borde kunna utgå med upp till 10 000 kronor nämndes
främst upprustning av åldringars bostäder. Utskottet, som enhälligt tillstyrkte
förslaget, hälsade detsamma med tillfredsställelse. På grund härav
avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkande.
Kungl. Majt:s förslag om höjning av inkomststrecket för räntefritt stående
förbättringslån är liksom motsvarande förslag beträffande familjebostadsbidrag
betingat av inträffad minskning av penningvärdet. Utskottet tillstyrker
förslaget och kan inte biträda nämnda motionsyrkanden.
I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås, att, om den statliga bostadslångivningen
inte den 1 juli 1959 ersättes med ett kreditgarantisystem, räntan
på förbättringslån fr. o. m. nämnda tidpunkt skall utgöra 5,5 procent.
Utskottet har i det föregående vid prövning av frågan om ränteeftergifternas
storlek ansett, att en mera påtaglig försämring av lånevillkoren inte nu bör
genomföras. Ifrågavarande motionsyrkande avstyrkes därför.
Tertiärlån. I statsverkspropositionen föreslås endast en mindre jämkning
i de för tertiärlån gällande villkoren, vilken syftar till att åstadkomma en
enhetlig räntesättning i fråga om tertiärlånen. I skilda motioner förordas
ändringar av allmän räckvidd, avseende lånets ränta, amorteringstid och
storlek m. m.
Vad gäller tertiärlånets ränta föreslås i motionerna I: 116 och II: 157 att,
om den statliga bostadslångivningen inte den 1 juli 1959 ersättes med ett
kreditgarantisystem, tertiärlån, som ligger mellan 70 och 85 procent av belåningsvärdet,
skall fr. o. in. nämnda dag förräntas efter en räntesats av
5,5 procent och att tertiärlån, som överstiger 85 procent av belåningsvärdet,
skall fr. o. in. samma dag förräntas efter en räntesats av 6,5 procent. I motionerna
I: 117 och II: 158 yrkas, att räntan på tertiärlån, som utbetalas efter
den 1 juli 1959, skall utgöra 5 procent. I motionerna I: 209 och II: 264
slutligen hemställes, att riksdagen måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj:t
att med verkan från den 1 jidi 1959 höja räntan på tertiärlån med 0,5 procent,
därest icke dessförinnan en sänkning av det allmänna ränteläget genomförts.
Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag och kan på förut anförda grunder
icke tillstyrka i berörda motioner framförda ändringsförslag.
I fråga om tertiärlånets storlek och amorteringstid föreslås i motionerna
I: 116 och II: 157, att, om den statliga bostadslångivningen inte den 1 juli
1959 ersättes med ett kreditgarantisystem, tertiärlån, som utlämnas tidigast
den 1 juli 1959, skall beviljas upp till 85 procent av den totala produktionskostnaden
mot enbart inteckningssäkerhet, oavsett förvaltningsformerna,
upp till 97 procent för s. k. allmännyttiga företag mot kommunal borgen
och upp till 92 procent för kooperativa och enskilda företag mot borgen av
kommun, industriföretag eller annat företag av motsvarande ekonomisk
38
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
styrka, samt till den del de överstiger 85 procent av belåningsvärdet amorteras
på 25 år. I motionerna I: 117 och II: 158 yrkas, att lånegränserna för
flerfamiljshus, som påbörjas efter den 1 juli 1959, skall utgöra 97 procent
av belåningsvärdet för företagsformer, som nu får låna upp till 100 procent,
92 procent för dem, som nu får låna till 95 procent, samt 85 procent
för övriga.
Denna lånefråga var föremål för prövning av förra årets riksdag. Utskottet
ansåg därvid (uti. B 37, s. 44), att med hänsyn till att införandet år
1956 av högsta belåningsvärden för bostadshus inneburit vissa anpassningssvårigheter,
en sänkning av övre belåningsgränserna för tertiärlån inte
borde företagas. Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill jämväl erinra
om att ett godtagande av den föreslagna minskningen av tertiärlånen
skulle innebära risk för störningar i bostadsbyggandet. Ifrågavarande motionsyrkanden
avstyrkes därför.
I motionerna I: 117 och II: 158 föreslås, att vid försäljning köparen skall
medges rätt att återlåna den del av tertiärlån, som amorterats utöver vad
som föTeskrives i lånevillkoren.
Förra årets riksdag avslog ett motionsyrkande av samma innehåll som
det nu framställda. Utskottet, som inte finner tillräckliga skäl anförda för
en omprövning av denna ståndpunkt, avstyrker förslaget.
I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås, att vid utgivande av statliga bostadslån
en förvaltningsavgift om 0,5 procent skall uttagas i samband med
lånets utbetalande.
Förra årets riksdag avslog motionsyrkande av i huvudsak samma innehåll
som det nu framställda. Enär tillräckliga skäl för uttagandet av en förvaltningsavgift
inte anförts, avstyrker utskottet förslaget.
Tilläggslån. I statsverkspropositionen föreslås, att de ortsdifferentierade
tilläggslånen skall slopas fr. o. m. den 1 juli 1959.
I motionen II: 160 hemställes, att i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget
angående slopande av det ortsdifferentierade tilläggslånet Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län uteslutes
och att tilläggslånen får löpa enligt nu gällande normer, samt att en översyn
göres av familjebostadsbidragens konstruktion för att åstadkomma en
rättvisare avvägning mellan byggnadskostnader och bostadsbidrag i ovannämnda
län. I motionen II: 265 hemställes, att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts förevarande förslag.
Utskottet vill erinra om att denna fråga varit föremål för riksdagens prövning
vid upprepade tillfällen, senast förra året. Utskottet uttalade därvid
(uti. B 37, s. 43), att skäl kunde anföras för en snar avveckling av tilläggslånen
och att det borde ankomma på Kungl. Maj :t att pröva vid vilken tidpunkt
tilläggslånen lämpligen borde avvecklas. För att markera att lånen
hade tillfällig karaktär ansåg utskottet, att i fortsättningen beslut om tillläggslån
av det lånebeviljande organet borde förses med ett förbehåll om
att förräntning och amortering av lånet kunde komma att krävas redan från
Statsutskottets utlåtande nr t9 år 1959
39
utbetalningsdagen. Såsom departementschefen anfört har under det senaste
året byggnadskostnaderna sjunkit något; en viss ytterligare sänkning anses
inte utesluten. I likhet med departementschefen finner därför utskottet, att
de ortsdifferentierade tilläggslånen nu bör slopas.
Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj :ts förevarande förslag och kan inte
biträda förenämnda yrkanden i motionerna II: 160 och II: 265 om att tillläggslånen
skall bibehållas antingen helt eller också delvis.
Kungl. Maj :t föreslår, att beviljade såväl ortsdifferentierade som provisoriska
tilläggslån, vilka f. n. är ränte- och amorteringsfria, skall återbetalas på
25 år intill ett belopp, motsvarande det kapitaliserade värdet av ett bidrag
av två kronor per kvm bostadslägenhetsyta.
I motionerna I: 116 och II: 157 förordas, att tilläggslån, som enligt Kungl.
Maj :ts förslag skall återbetalas, skall förräntas efter en räntesats av 5 procent.
I motionen II: 265 hemställes, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
förevarande förslag.
Kungl. Maj :ts förslag om att viss del av tidigare beviljade tilläggslån skall
återbetalas får ses i samband med nyss behandlade, av utskottet tillstyrkta
förslag om slopande av det ortsdifferentierade tilläggslånet. Utskottet biträder
förslaget och kan inte tillstyrka förenämnda motionsyrkanden.
Egnahemslån. I statsverkspropositionen föreslås endast en mindre jämkning
i de för egnahemslån gällande villkoren, vilken syftar till att åstadkomma
en enhetlig räntesättning i fråga om egnahemslånet. I skilda motioner
förordas ändringar av allmän räckvidd; de avser egnahemslånets
ränta, den räntefria stående delens storlek, villkoren för återkrävande av
den räntefria stående delen m. in.
I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås, att, om bostadslångivningen inte
den 1 juli 1959 ersättes med ett kreditgarantisystem, räntan på egnahemslån
fr. o. m. den 1 juli 1959 skall utgöra 5,5 procent. I motionerna I: 117 och
II: 158 förordas, att räntan på egnahemslån, som utbetalas efter den 1 juli
1959, skall utgöra 5 procent. I motionerna I: 209 och II: 264 hemställes, att
riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att med verkan från den 1 juli
1959 höja räntan på egnahemslån med 0,5 procent, därest icke dessförinnan
en sänkning av det allmänna ränteläget genomförts.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag. Med erinran om vad utskottet
anfört i det föregående beträffande avveckling av de generella subventionerna
till bostadsbyggandet avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkanden.
I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås, alt utgivandet av räntefri stående
del av egnahemslån skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1959. I motionerna
1:117 och II: 158 yrkas, att den räntefria stående delen av egnahemslån
skall inkomstprövas på sätt som i motionerna anges för egnahem, som erhåller
preliminärt beslut efter den 1 juli 1959. I motionerna 1:209 och II:
264 förordas, alt med verkan från den 1 juli 1959 räntefri stående del av
egnahemslån må utgöra högst 3 000 kronor.
40
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
Utskottet har i det föregående tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om slopande
av det ortsdifferentierade tilläggslånet. Vissa skäl kan anföras jämväl
för ett slopande eller en minskning av den räntefria stående delen av
egnahemslån. Utvecklingen av egnahemsbyggandet under de senaste åren
tyder emellertid på att redan gällande lånevillkor föranleder relativt höga
årliga kapitalutgifter för egnahemsägarna. En ytterligare höjning av dessa
utgifter torde i nuvarande läge medföra att egnahemsbyggandet kommer att
minska på skilda håll i landet. Barnfamiljer med vanliga inkomster skulle
i ökad utsträckning få avstå från att fullfölja planer på anskaffandet av
ett egethem. Utskottet har i det föregående ansett, att en ökning av egnahemsbyggandet
bör eftersträvas på längre sikt. Det kan då inte vara välbetänkt
att genom en försämring av lånevillkoren hämma egnahemsbyggandet.
Under sådana förhållanden anser utskottet, att den räntefria stående delen
av egnahemslån å 4 000 kronor bör bibehållas tillsvidare. Ifrågavarande motionsyrkanden
kan utskottet alltså inte biträda.
I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås, att räntefri stående del av egnahemslån
icke skall behöva återbetalas i andra fall än då egnahemmet försålts
med vinst och endast i den mån köpeskillingen överstigit senast åsatt
taxeringsvärde samt i intet fall, om det räntefria stående lånet innehafts
mer än tio år.
F. n. gäller att vid överlåtelse av statsbelånat egethem i vässa fall egnahemslånet
uppsäges till inbetalning. Så är bl. a. förhållandet om köpeskillingen
anses för hög. Syftet härmed är att förhindra att de relativt sett mycket
gynnsamma villkoren beträffande statligt egnahemslån verkar uppdrivande
på köpeskillingarna.
Vidare gäller att den räntefria stående delen av egnahemslån i regel inte
kan återkrävas förrän tidigast efter tio år. Egnahemsägaren är, om han
behåller sitt egethem och använder det för avsett ändamål, garanterad förmånen
av det räntefria lånet under minst tio år.
Den nu ifrågavarande stödformen infördes 1942. Räntefria lån till småhus,
som beviljats med stöd av de äldre bestämmelser, vilka gällde till den
1 juli 1948, har genom beslut av 1957 års riksdag slutligt reglerats. Enligt
beslutet skall dessa lån avskrivas. Hur det skall förfaras med de räntefria
lån, som beviljats jämlikt de sedan den 1 juli 1948 gällande bestämmelserna,
är ännu inte avgjort. Enligt vad utskottet inhämtat torde dylika lån
ha beviljats till ett sammanlagt belopp av drygt 800 miljoner kronor. Liksom
fallet var vid den slutliga prövningen av hur det borde förfaras med
de enligt äldre bestämmelser beviljade räntefria lånen, synes praktiska skäl
tala för att en prövning år för år av lån som vid varje prövningstillfälle har
utestått i tio år undvikes och att en allmän ståndpunkt i ett sammanhang
tages till alla eller huvuddelen av de under de senaste tio åren beviljade
lånen. Att därvid såsom föreslås i förenäinnda motioner utan närmare övervägande
av de skäl för och emot ett efterskänkande av lånen, som otvivelaktigt
kan anföras, besluta att lånen skall avskrivas sedan de utestått i tio
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1950
41
år finner utskottet inte välbetänkt. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att efter vederbörlig prövning av frågan framlägga förslag i ämnet.
Utskottet avstyrker alltså berörda motionsyrkande.
I motionerna I: 117 och II: 158 föreslås, att vid försäljning köparen skall
medges rätt att återlåna den del av egnahemslån, som amorterats utöver
vad som föreskrives i lånevillkoren.
Med hänvisning till vad utskottet förut anfört beträffande motsvarande
yrkande angående tertiärlån avstyrker utskottet ifrågavarande förslag.
I motionen 11:34 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhåller om utredning av frågan huruvida gällande egnahemslånekungörelse
lämpligen bör ändras på sådant sätt, att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som f. n. gäller i fråga om bostäder som bebos av lantarbetare,
egnahemslån må kunna beviljas ägare eller brukare av jordbruksfastighet
jämväl då lägenheten skall bebos av fastighetens arrendator samt att Kungl.
Maj :t för riksdagen framlägger det förslag, vartill utredningen må föranleda.
För egnahemslån gäller huvudregeln att lån beviljas endast för den som
skall äga och bebo egnahemmet. Olika undantag gives dock. Kommun kan
beviljas egnahemslån för uppförande av småhus, avsedda att uthyras. Industriföretag
kan likaså beviljas egnahemslån för anskaffande av småhus, som
anställda vid företaget skall bebo. Även ägare och brukare av jordbruksfastighet
kan, såsom anges i motionen, erhålla egnahemslån för att bereda
fastighetens lantarbetare bostad. Utskottet delar motionärernas uppfattning,
att skäl kan anföras för att undantag även göres då fråga är om arrendatorer,
varför utskottet tillstyrker att den begärda utredningen kommer till utförande.
Av Kungl. Maj :t framlagda förslag beträffande grunderna för låne- och
bidragsverksamheten, vilka icke upptagits till behandling i det föregående,
har icke givit utskottet anledning till särskilt yttrande.
Vissa av riksdagens revisorer väckta frågor. Riksdagens revisorer har anfört
synpunkter på den statliga långivningen till egnahem på landsbygden
och särskilt fäst uppmärksamheten på bestämmelserna att egnahemslån må
vägras endast i det fall en uppenbart olämplig plats bär valts. Enligt revisorerna
bör nya direktiv i denna del övervägas i syfte att möjliggöra för de
bostadspolitiska organen att bidraga till en aktiv utveckling av landsbygden.
Frågan om i vilka fall egnahemslån bör vägras beträffande egnahem på
landsbygden har varit föremål för riksdagens prövning upprepade gånger.
Alltjämt gäller uttalandet av 1953 års riksdag enligt vilket egnahemslån
endast bör vägras för det fall eu uppenbart olämplig plats för egnahemmet
valts. Vid behandling av denna fråga förra året framhöll utskottet (uti. R
37, s. 36), att bebyggelsen på landsbygden bör främjas, och utskottet förutsatte,
att förenämnda uttalande av 1953 års riksdag alltjämt ägde giltighet
och alt Kungl. Maj :t hade uppmärksamheten riktad på denna fråga. Utskottet
anser, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att överväga, till
-
42
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
ruvida och i vad mån behov föreligger av en omprövning av de riktlinjer
för egnahemslångivningen på landsbygden, som med stöd av riksdagens
förenämnda uttalande tillämpas av de lånebeviljande organen.
Riksdagens revisorer har vidare föreslagit att en allsidig prövning av samernas
bostadsfråga snarast kommer till stånd.
Utskottet vill erinra om att riksdagen förra året beslutade om en höjning
av maximibeloppet för räntefri stående del av förbättringslån i fråga
om vissa grupper, bland dem samerna, från 8 000 till 10 000 kronor. Ändringen
trädde i kraft den 1 januari 1959. Skäl kan åberopas för att en allsidig
prövning av samernas bostadsfråga bör anstå i avvaktan på erfarenheter
av den nyss beslutade höjningen av den räntefria stående delen av
förbättringslån. Huruvida anledning föreligger att överväga ändringar i fråga
om det administrativa förfarandet vid prövning av ansökning om statligt
stöd för nybyggnad eller förbättring av bostäder åt samer torde det få
ankomma på Kungl. Maj :t att pröva.
Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten. Enligt Kungl. Maj:ts
beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1959/60 bör anslaget till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån uppföras
med 150 000 000 kronor.
I motionerna 1:116 och 11:157 yrkas, att anslaget upptages med
135 000 000 kronor, medan i motionerna I: 209 och II: 264 föreslås, att ett
belopp av 130 000 000 kronor anvisas för ändamålet.
Motionsyrkandena är betingade av förslag i nämnda motioner om reducering
av ränteeftergifterna. Enär utskottet i det föregående avstyrkt dessa
förslag, ansluter sig utskottet till Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet.
Anslaget till Bostadsrabatter föreslås av Kungl. Maj:t uppfört med
140 000 000 kronor.
I motionerna I: 116 och II: 157 yrkas, att anslaget sänkes till 110 000 000
kronor, medan i motionerna I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264 föreslås
en sänkning till 120 000 000 kronor.
Utskottet, som i det föregående tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om höjning
av inkomststrecken för familjebostadsbidrag, förordar det av Kungl.
Maj:t äskade beloppet.
Anslaget till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet föreslår Kungl.
Maj:t skall uppföras med ett belopp av 13 000 000 kronor.
I motionerna I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264 yrkas, att anslaget
sänkes till 11 000 000 kronor, medan i motionen II: 106 föreslås, att anslaget
upptages med 20 000 000 kronor.
Utskottet, som i det föregående tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om höjning
av inkomststrecket för räntefritt stående förbättringslån, biträder
Kungl. Maj :s beräkning av medelsbehovet.
Med utgångspunkt från de förut nämnda antagandena beträffande bostadsbyggandets
storlek föreslår Kungl. Maj :t att ramen för preliminära be
-
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
43
slut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande samt
från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, för budgetåret 1959/60
fastställes till 755 000 000 kronor resp. 80 000 000 kronor.
I motionerna I: 116 och II: 157 yrkas, att ifrågavarande ramar fastställes
till 825 000 000 kronor resp. 10 000 000 kronor. I motionen II: 265 föreslås,
att ramen för preliminära beslut angående lån, som skall utgå från anslaget
till räntefria lån till bostadsbyggande, fastställes till 150 000 000 kronor.
Ifrågavarande yrkanden är beroende av de i nämnda motioner framförda,
av utskottet i det föregående behandlade förslagen i fråga om lånevillkoren.
Utskottet, som anslutit sig till Kungl. Maj :ts förslag i fråga om bostadsbyggandets
finansieringsvillkor, biträder även Kungl. Maj :ts beräkning av
långivningens storlek och avstyrker berörda motionsyrkanden.
Enligt Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet bör anslaget till Lånefonden
för bostadsbyggande anvisas med 700 000 000 kronor och anslaget
till Räntefria lån till bostadsbyggande med 120 000 000 kronor.
I motionerna I: 116 och II: 157 yrkas, att anslaget till lånefonden för bostadsbyggande
skall anvisas med 810 000 000 kronor och anslaget till räntefria
lån till bostadsbyggande med 10 000 000 kronor. I motionen II: 265 föreslås,
att till räntefria lån till bostadsbyggande skall anvisas 150 000 000
kronor.
Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till
grunderna för långivningen förordar utskottet, att ifrågavarande anslag
upptages med de av Kungl. Maj :t äskade beloppen. Förevarande motionsyrkanden
avstyrkes därför.
Mot Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt
nämnda anslag till låne- och bidragsverksamheten har utskottet icke
funnit anledning till erinran.
Den bostadspolitiska organisationen; anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
Med utgångspunkt från ett av bostadsstyrelsen framlagt
förslag förordar Kungl. Maj :t en ytterligare överflyttning från styrelsen till
länsbostadsnämnderna av ärenden angående lån till flerfamiljshus.
Med anledning av såväl tidigare beslutad som nu föreslagen decentralisering
av ärenden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna förordar
Kungl. Maj :t att antalet tjänster i bostadsstyrelsen minskas med 33 och att
länsbostadsnämnderna erhåller en förstärkning av sin personalorganisation
med 22 tjänster.
I motionerna I: 117 och II: 158 föreslås, att av sistnämnda tjänster endast
två ingenjörsbefattningar i Ae 15 inrättas. I anledning härav yrkas i
motionerna, att det av Kungl. Maj :t föreslagna anslaget till länsbostadsnämndernas
avlöningar skall minskas med 290 000 kronor.
I motionerna I: 114 och II: 156 föreslås dels ändringar i de av Kungl.
Maj:t förordade avlöningsstaterna för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna,
dels att till bostadsstyrelsens avlöningar anvisas ett förslags
-
44
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
anslag av 3 080 500 kronor samt till länsbostadsnämndernas avlöningar ett
förslagsanslag av 4 088 000 kronor.
Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag om överflyttning från bostadsstyrelsen
till länsbostadsnämnderna av huvuddelen av ärenden angående lån
till flerfamiljshus. Jämväl Kungl. Maj :ts förslag till ändringar i bostadsstyrelsens
personalorganisation kan utskottet godtaga. Utskottet tillstyrker
därför Kungl. Maj :ts förslag i fråga om styrelsens avlöningsanslag. Av det
anförda framgår att utskottet icke kan biträda det häremot avvikande yrkandet
i motionerna I: 114 och 11:156.
Utskottet tillstyrker även de i propositionen föreslagna ändringarna i personalorganisationen
för länsbostadsnämnderna liksom beräkningen av
nämndernas avlöningsanslag. Förevarande yrkanden i motionerna I: 114 och
II: 156 samt I: 117 och II: 158 avstyrkes därför.
I motionerna I: 114 och II: 156 föreslås, att till bostadsstyrelsens omkostnader
anvisas ett förslagsanslag av 600 000 kronor och till länsbostadsnämndernas
omkostnader ett förslagsanslag av 576 000 kronor. I motionerna I:
206 och II: 261 hemställes, att här förevarande anslag upptages med 853 200
kronor resp. 608 400 kronor.
Utskottet kan icke finna tillräckliga skäl anförda för den minskning av
styrelsens och nämndernas omkostnader, som föreslås i motionerna I: 114
och II: 156. Yrkandena i motionerna 1:206 och II: 261 utgör ett led i en
av samma motionärer framlagd plan för generell minskning med 10 procent
av vissa i statsverkspropositionen under olika huvudtitlar upptagna omkostnadsanslag.
Utskottet har i tidigare sammanhang förklarat sig icke kunna
tillstyrka en sådan metod för anslagsminskning. I enlighet härmed biträder
utskottet Kungl. Maj :ts förslag. Förevarande motionsyrkanden avstyrkes.
Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt föreslagit
och anfört har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Förberedelser till en bostadsräkning. Kungl. Maj:ts förslag att ett anslag
av 300 000 kronor skall anvisas för förberedelser till en bostadsräkning år
1960 biträder utskottet. Eftersom en allmän bostadsräkning senast utfördes
1945, föreligger ett behov av information beträffande bostadsförhållandenas
förändringar under efterkrigstiden. Utskottet förutsätter, att alla tänkbara
åtgärder vidtages, bl. a. genom samordning med den till 1960 planerade
folkräkningen, för att hålla kostnaderna för bostadsräkningen nere.
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
45
HEMSTÄLLAN
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. beträffande bostadsbyggandets storlek och inriktning
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å
motionerna I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
II. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
med avslag å motionerna I: 115 och II: 159
samt I: 116 och II: 157, sistnämnda bägge motioner såvitt nu
är i fråga, ävensom i anledning av motionerna I: 212 och II:
269 samt I: 209 och II: 264, sistnämnda bägge motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört;
III. avslå i motionen II: 267 framställt yrkande beträffande
utredning angående värdebeständiga bostadslån;
IV. avslå i motionerna I: 82 och II: 100 framställt yrkande
beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens bestämmelser
på kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag;
V.
beträffande bestämmelser om ränteeftergift med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag å motionerna
I: 116 och II: 157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
VI. beträffande grunderna för inkomstprövning av familjebostadsbidrag
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom
med avslag å motionerna I: 116 och II: 157, I: 117 och
II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
VII. beträffande pensionärsbostadsbidrag för lägenhet i tvåfamiljshus
i anledning av motionerna I: 72 och II: 99 i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
VIII. beträffande omprövning av bestämmelserna om räntefritt
stående förbättringslån med bifall till Kungl. Maj :ts
förslag ävensom med avslag å motionerna 1:116 och II: 157,
1:117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
IX. beträffande räntesatsen för förbättringslån med avslag
å motionerna I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;
X. beträffande räntesatsen för tertiärlån med bifall till
46
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna
I: 116 och II: 157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
XI. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid med
avslag å motionerna I: 116 och II: 157 samt I: 117 och II: 158,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
XII. avslå i motionerna 1:117 och II: 158 framställt yrkande
beträffande rätt att återlåna del av tertiärlån;
XIII. avslå i motionerna I: 116 och II: 157 framställt yrkande
om uttagande av en särskild förvaltningsavgift;
XIV. beträffande slopande av det ortsdifferentierade tillläggslånet
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna II: 160 och II: 265, sistnämnda motion
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
XV. beträffande återkrav av beviljade tilläggslån med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna
I: 116 och II: 157 samt II: 265, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
XVI. beträffande räntesatsen för egnahemslån med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna
I: 116 och II: 157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
XVII. beträffande slopande eller minskning av den räntefria
stående delen av egnahemslån med avslag å motionerna
I: 116 och II: 157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
XVIII, beträffande återbetalning av beviljad räntefri stående
del av egnahemslån med avslag å motionerna I: 116
och II: 157, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört;
XIX. avslå i motionerna I: 117 och II: 158 framställt yrkande
beträffande rätt att återlåna del av egnahemslån;
XX. beträffande egnahemslån för anordnande av bostad
åt arrendator med bifall till motionen II: 34 i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;
XXI. beträffande egnahemsbyggandet på landsbygden i
anledning av riksdagens revisorers förevarande uttalande i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
XXII.
beträffande utredning av samernas bostadsfråga i
anledning av riksdagens revisorers förevarande uttalande i
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
47
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
XXIII.
beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsförsörjningen, såvitt
de ej behandlats under I.—XXII., med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag och under erinran om vad utskottet anfört
godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar;
XXIV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 116 och II: 157 samt I: 209 och II; 264, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån för budgetåret
1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 150 000 000 kronor;
XXV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 116 och II: 157, I; 117 och II: 158 samt
1:209 och 11:264, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
till Bostadsrabatter för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 140 000 000 kronor;
XXVI. med bifall till Kungl. Majt:s förslag samt med avslag
å motionerna I: 117 och II: 158, I: 209 och II: 264 samt
II: 106, förstnämnda fyra motioner såvitt nu är i fråga, till
Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret
1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 13 000 000 kronor;
XXVII. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för
budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 10 000 000 kronor;
XXVIII. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande
byggnadstekniska frågor för budgetåret 1959/60 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 25 000 kronor;
XXIX. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga,
medgiva, att under budgetåret 1959/60 preliminära beslut
angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må meddelas intill ett belopp av 755 000 000 kronor;
XXX.
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga, till
Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1959/60 under
statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av
700 000 000 kronor;
XXXI. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
för budgetåret 1959/60 under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 100 kronor;
XXXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
48
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
avslag å motionerna I: 116 och II: 157 samt II: 265, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, medgiva, att under budgetåret
1959/60 preliminära beslut angående lån, som skall utgå
från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas
intill ett belopp av 80 000 000 kronor;
XXXIII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 116 och II: 157 samt II: 265, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, till Räntefria lån till bostadsbyggande
för budgetåret 1959/60 under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av 120 000 000 kronor;
XXXIV. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet förordat;
XXXV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 114 och II: 156, såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 1 057 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis.................... 65 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 2 371 900
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
.................................. 15 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis................... 545 600
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................ 25 700
Summa kronor 4 080 500;
b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1959/
60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
4 080 500 kronor.
XXXVI. bemyndiga Kungl. Maj :t att å personalförteckningen
för länsbostadsnämnderna uppföra ytterligare 3
tjänster som kontorsbiträde i Ao 5;
XXXVII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom
med avslag å motionerna I: 114 och II: 156 samt I: 117 och
II: 158, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
49
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 833 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, förslagsvis .................. 110 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 2 676 500
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
.................................. 280 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 562 900
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis................................ 25 300
Summa kronor 4 488 000;
b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 4 488 000 kronor;
XXXVIII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med
avslag å motionerna I: 114 och II: 156 samt I: 206 och II: 261,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, för budgetåret 1959/60
under femte huvudtiteln anvisa
a) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 948 000 kronor;
b) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 676 000 kronor;
XXXIX. till Förberedelser till en bostadsräkning för budgetåret
1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kronor;
XXXX. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade
motioner, till den del de icke blivit under punkterna I.—
XXXIX. särskilt berörda, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 20 mars 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
4 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 49
50
Statsutskottets utlåtande nr W år 1959
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Einar Persson, Birger Andersson,
Thun, Bergman, Pålsson, Axel Johannes Andersson, Rikard Svensson,
Mårtensson, Bertil Petersson, Nils Theodor Larsson, Ragnar Bergh, fröken
Ranmark, herrar Jacobsson och Edström; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Persson i Växjö, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården,
fröken Elmén, fröken Olsson, herrar Blidfors, Hansson i Skegrie,
Andreasson, fröken Karlsson, herrar Gustafsson i Skellefteå och Johansson
i Norrköping.
Särskilt yttrande
av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka anfört:
»I motionerna 1:115 och II: 159 liksom i motionerna I: 116 och II: 157
har hemställts att riksdagen måtte besluta, att den statliga långivningen
för bostadsbyggandet skall upphöra från och med den 1 juli 1959 och ersättas
med ett statligt kreditgarantisystem. I särskild reservation tillstyrkes
från vårt håll bifall till detta yrkande. Trots detta kommer vi, för det fall
att nämnda motionsyrkande icke bifalles av riksdagen, att reservationsledes
taga ställning till och framföra yrkanden i anslutning till olika i Kungl.
Maj :ts proposition och i avgivna motioner berörda problem även med utgångspunkt
från att den statliga långivningen bibehålies. Våra yrkanden
rörande dessa senare punkter är alltså alternativa.»
Reservationer
1) beträffande bostadsbyggandets storlek och inriktning
a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka ansett att
dels före de tre sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s.
30, som börjar med »Såsom departementschefen» och slutar med »fall aktuell»,
bort infogas en mening av följande lydelse:
»Dock måste behörig hänsyn tagas till de resurser som kan stå till förfogande
på kapitalmarknaden.»
dels till det stycke i utskottets yttrande på s. 30, som börjar med »Den
av» och slutar med »63 000 lägenheter», bort fogas text av följande lydelse:
»Utskottet vill här betona det angelägna i att kommunernas bostadsbyggnadsprogram
icke fixeras i antal lägenheter utan i medelsramar och att kommunerna
får disponera dessa medelsramar på sådant sätt att så stort antal
lägenheter som möjligt kan produceras. Det finns enligt utskottets mening
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
51
ingen anledning att man från statsmakternas sida skulle vidtaga åtgärder
för att åstadkomma någon viss fördelning mellan olika produktionsformer.
Kommunerna bör ha full frihet att i detta sammanhang förfara på det sätt
de finner mest ändamålsenligt för att komma till rätta med bostadsbristen.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»I. beträffande bostadsbyggandets storlek och inriktning
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:117 och 11:158 samt 1:209 och 11:264,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
b) av herrar Axel Johannes Andersson, Jacobsson, Edström, Malmborg,
fröken Elmén och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 29, som börjai
med »Bostadsbyggandet har», till och med det stycke på s. 31, som slutar
med »i betydelse», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Tillskottet av nya bostadslägenheter har under 1950-talet varit otillräckligt;
bostadsbristen är fortfarande besvärande särskilt i de största städerna.
Under 1958 har emellertid igångsättningen av nya lägenheter avsevärt överstigit
det minimiprogram av 63 000 lägenheter, som av riksdagsmajoriteten
fastställdes för budgetåret 1958/59. Riksdagen har nyligen beslutat om en
utökning av programmet till att avse ca 71 000 lägenheter.
Den ökade igångsättningen har dock främst haft arbetsmarknadspolitisk
motivering och vidtagits i syfte att främja sysselsättningen inom byggnadsindustrien.
Kungl. Maj :ts förslag för nästa budgetår innebär att till grund för
beräkningen av medelsramarna lägges ett minimiprogram av endast 63 000
lägenheter. Om konjunkturläget inte påtagligt förbättras bör dock enligt
departementschefens mening en fortsatt bostadsproduktion på hög nivå eftersträvas.
Utskottet delar visserligen departementschefens uppfattning att en viss
anpassning av bostadsbyggandets omfattning efter konjunkturlägets växlingar
är motiverad. Men även om konjunkturläget i en nära framtid förbättras
bör bostadsbyggandet enligt utskottets mening inte pressas ner så kraftigt
att igångsättningen stannar vid 63 000 lägenheter. Så starka svängningar i
bostadsbyggandets volym försvårar ett rationellt planerande av bostadsbyggandet.
Det av Kungl. Maj:t angivna minimiprogrammet är därför otillräckligt
även vid ett förbättrat konjunkturläge.
I motionerna I: 116 och II: 157 samt I: 117 och II: 158 föreslås vissa ändringar
i nu gällande lånegränser. Härigenom minskas anspråken på lånemedel
och en igångsättning av minst 65 000 lägenheter samt viss övergång
till ökad småhusbebyggelse blir möjlig utan höjning av de av Kungl. Maj:t
föreslagna låneramarna. Dessa motionsyrkanden kommer utskottet i det
följande att tillstyrka.
Om clt bostadsbyggnadsprogram av stor omfattning skall bli genomför
-
52
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
bart i ett förbättrat konjunkturläge utan intrång på andra viktiga investeringar,
måste de statliga lånevillkoren utformas så att de stimulerar till ett
ökat bostadssparande. Detta har enligt utskottets mening inte tillräckligt
beaktats vid det statliga bostadsstödets konstruktion. Utskottet kommer i det
följande att tillstyrka motionsförslag om ändringar i nu tillämpade lånevillkor
som är avsedda att verka i denna riktning.
I motionerna I: 117 och II: 158 framhålles att en viss försiktighet är tillrådlig
i fråga om uppförande av stora hyreshus i mindre städer och tätorter,
där bostadsbristen är obetydlig. Ett forcerat hyreshusbyggande på småorterna
kan innebära risk för felinvestering. Utskottet delar motionärernas mening
i detta avseende. Efterfrågan på egnahem samt rad- och kedjehus kommer
med säkerhet att öka kraftigt under de närmaste åren. I den riktningen
verkar såväl en allmän standardhöjning som motorismens utbredning. Det
är angeläget att det allmänna och inte minst kommunerna tar hänsyn till
detta förhållande vid planeringen av bostadsbyggandet.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»I. beträffande bostadsbyggandets storlek och inriktning
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
1:209 och 11:264 ävensom med bifall till motionerna
I: 117 och II: 158, samtliga motioner såvitt nu är i
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»
c) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson, Svensson i Stenkyrka och
Hansson i Skegrie, vilka ansett att
dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 30, som börjar med
»Såsom departementschefen», till och med det stycke på s. 31, som slutar
med »i betydelse», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Från myndigheternas sida har tidigare uttalats, att ett bostadsbyggande
av cirka 65 000 lägenheter per år kan anses önskvärt ur bostadsmarknadssynpunkt.
Det hade enligt utskottets mening varit motiverat, att igångsättningen
av bostadsbyggnadsföretag för innevarande budgetår inriktats på en
produktion av 65 000 lägenheter. Utskottet har dock tidigare tillstyrkt Kungl.
Maj :ts förslag om ökning av byggnadsprogrammet för innevarande budgetår
till 71 000 lägenheter med hänsyn dels till det arbetsmarknadspolitiska
läget, dels till att planläggningen från myndigheternas sida framskridit så
långt, att ändring icke ansetts böra ske.
Den i statsverkspropositionen föreslagna ramen för preliminära lånebeslut
under budgetåret 1959/60 har beräknats efter ett minimiprogram av
63 000 lägenheter. Men departementschefen förutsätter, att byggnadsprogrammet
skall kunna ökas avsevärt, om det nuvarande konjunkturläget blir
bestående ännu en tid. Enligt utskottets mening bör igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag
— med hänsyn till ökningen för innevarande budgetår
— icke överskrida det angivna antalet, 63 000 lägenheter, för budgetåret
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
53
1959/60. Man kan icke bortse från att ett alltför kraftigt ökat tillskott av
lägenheter vid samtidig stagnation i inkomstutvecklingen medför risk för
att färdiga bostäder icke kan avyttras. Svårigheter härvidlag har redan
framträtt beträffande vissa lägenhetstyper.
De åtgärder till främjande av sysselsättningen, som konjunkturläget kan
kräva, bör i stället främst avse det produktiva näringslivet och vägbyggandet.
Konkurrensen på världsmarknaden har skärpts, bl. a. till följd av sexstatsunionens
tillkomst, och kan för framtiden beräknas bli ännu hårdare.
Det framstår därför som angeläget, att resurserna i så stor utsträckning som
möjligt användes till stärkande av vårt näringslivs internationella konkurrenskraft.
Det är enligt utskottets mening också anledning att understryka, att en
ytterligare utökning av bostadsbyggnadsprogrammet skulle medföra en alltför
hård belastning för statsbudgeten i det ansträngda läge, som kännetecknar
densamma nu och för de närmast följande åren. Utskottet delar alltså
den uppfattning, som anförts i motionerna I: 209 och II: 264.
Utskottet ansluter sig vidare till den i de nämnda motionerna uttryckta
meningen, att man bör söka påverka bostadsutvecklingen i sådan riktning,
att människorna i ökad utsträckning får möjligheter att bo i egnahem. En
viktig målsättning för bostadspolitiken bör vara att söka uppnå en sådan
fördelning av bostadsbyggandet, att egnahemsbebyggelsen blir den dominerande
bebyggelseformen. Med hänsyn till nuvarande statsfinansiella och arbetsmarknadspolitiska
läge anser sig utskottet dock för tillfället böra acceptera
den av Kungl. Maj :t föreslagna fördelningen mellan flerfamiljshus och
egnahem.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»I. beträffande bostadsbyggandets storlek och inriktning
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 117 och II: 158 ävensom med bifall till motionerna
1:209 och 11:264, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»
2) beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka ansett att
dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 32, som börjar med
»Enligt vad», till och med det stycke på s. 33, som slutar med »inte tillstyrka»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Statens långivning på bostadsområdet har visat sig innebära en övermäktig
påfrestning på de redan den förutan hårt ansträngda statsfinanserna.
Den har drivits till priset av en icke acceptabel statsupplåning i riksbanken
och affärsbankssystemet. Att med bibehållet statligt stöd åt bostads
-
54
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
produktionen minska anspråken på statlig långivning ner till en rimligare
gräns synes vara huvudsyftet i föreliggande motioner I: 115 och II: 159 samt
I: 116 och II: 157. Därjämte framhålles att den anvisade vägen — utbyte av
långivning till flerfamiljshus och egnahem mot ett kreditgarantisystem —
skulle innebära en avlastning av förvaltningsuppgifter från statliga organ.
Sedan motionerna väcktes, har remissyttrandena över socialdepartementets
promemoria av den 5 december 1958 inkommit och redovisats för utskottet.
Principiella tillstyrkanden av önskvärdheten att utforma ett statligt
kreditgarantisystem på egnahemsområdet — till vilket promemorian var
begränsad — avgavs av flertalet remissinstanser, fortsatt utredning föreslogs
från vissa håll medan avstyrkande yttranden lämnades endast av sex hörda
instanser. Av de i princip tillstyrkande instanserna uttalade sig följande för
garanti av den natur som motionärerna med användande av promemorians
terminologi kallar kollektiv: Länsbostadsnämnden i Värmlands län, arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket, länsstyrelserna
i Stockholms och Östergötlands län, Svenska sparbanksföreningen, Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska arkitekters riksförbund, Svenska riksbyggen,
Svenska byggnadsentreprenörföreningen, statskontoret, statens organisationsnämnd.
Till förmån för »individuell garanti» uttalade sig följande remissinstanser:
Bostadsstyrelsen, flertalet länsbostadsnämnder, lantbruksstyrelsen,
sparbanksinspektionen, länsstyrelserna i Västmanlands och Västernorrlands
län, Svenska stadsförbundet, SABO, länsstyrelsen i Malmöhus län.
Även om promemorian, som ovan nämnts, icke går så långt beträffande
omfattningen av ett kreditgarantisystem som motionerna, bör de till principen
övervägande positiva remissvaren kunna anses stödja motionärernas
tankegångar.
Vad först beträffar motionernas huvudsyfte — att minska bostadsbyggandets
anspråk på statskassan genom att ersätta långivningen med kreditgarantigivning
— kan erinras om att garantigivning redan nu förekommer på
områden där statliga insatser bedömts som önskvärda. Som exempel på verkställd
omläggning från direkt långivning till kreditgarantigivning — stundom
jämsides med direkt långivning för likartade syften — kan nämnas lån för
yttre och inre rationalisering på jordbrukets område samt lån för förvärv
av egnaliemsjordbruk. Vanligen lämnas de statliga kreditgarantierna utan
avgift för låntagaren. Exportkreditnämndens finansieringsgaranti erbjuder
likväl exempel på en avgiftsbelagd statlig garantigivning, syftande till kreditgivning
hos bank eller annan kreditgivare.
Vid jämförelse mellan direktfinansiering och kreditgarantigivning gäller
givetvis, som ofta påpekats, att de kapitalresurser som står till buds ej påverkas
av den teknik som väljes för utlåningen. Lika tydligt är att anpassningen
till befintliga ekonomiska resurser försvåras genom generell prioritering
av ett omfattande kreditbehov. Att också framdeles överanstränga kapitalmarknaden
för att kunna genomföra en sådan prioritering, innebär med hänsyn
till våra konvertibilitetsåtaganden en ökad risk.
Statsutskottets utlåtande nr \9 år 1959
55
Sådana överväganden måste enligt utskottets uppfattning tillmätas större
vikt än eventuella farhågor för att svårighet skall uppstå för långivande kreditinstitut
att effektuera de statsgaranterade låneansökningarna.
Utskottet vill framhålla, att möjligheterna att ställa prognoser på kapitalmarknadens
område i högsta grad försvårats genom att förslag om tilläggspensionering
framlagts utan att utredningen om detta förslags samhällsekonomiska
konsekvenser avvaktats. Det är likväl utan vidare tydligt, att de
för bostadsbyggandet aktuella beloppen — ca 400 miljoner kronor för vardera
av grupperna egnahem och flerfamiljshus — skulle komma att innebära
en stark påfrestning på de långivande kreditinstitutens kapacitet. I
sammanhanget kan dock pekas på initiativ, som redan tidigare tagits av kreditorganisationerna
för att bemästra svåra kreditgivningsproblem, t. ex.
Svensk Fartygskredit AB och AB Företagsfinans samt Sparbankernas Intecknings
AB. Genom samarbetsorgan av liknande struktur bör även svårigheterna
med kapitalöverföring från överskottsområden till underskottsområden
kunna bemästras i den mån icke redan förekomsten av riksomspännande
kreditinstitut bland långivarna kan tänkas lösa detta högst väsentliga
problem. Det kan vidare erinras om att kreditväsendets för närvarande
höga likviditet erbjuder ett gynnsamt tillfälle för omläggning. Inplaceringen
av nya betydande lånebelopp i kreditinstituten ger ökad betydelse
åt framförda förslag att skattevägen uppmuntra såväl ökade amorteringar
på den »gamla» bostadslånestocken som nysparande med sikte på bostadsanskaffning.
Utskottet är medvetet om att många samhällsekonomiska och kredittekniska
problem aktualiseras i sammanhanget. Några skall här i korthet beröras.
1 sparbanksinspektionens remissyttrande framhålles, att vårt lands sparbanksväsen
redan har en ovanligt hög kvot av utlåningen redovisad i bostadslån.
En ytterligare »immobilisering» av lånestocken skulle därför icke framstå
som önskvärd. Häremot kan invändas att, i den mån alternativet till bostadsutlåning
är köp av statspapper, det vore en illusion att betrakta dessa
senare som en väsentligt mera likvid tillgång. Vid likviditetspåfrestningar
på banksystemet kan ingen köpare påräknas för i större poster utbjudna
statliga obligationer. Om riksbanken anser sig nödsakad att träda till, kan
sådant stöd lika väl lämnas genom övertagande av andra tillgångsposter.
Liknande resonemang kan föras beträffande den transformering av affärsbankernas
korta inlåning till långfristiga krediter som affärsbankernas medverkan
som långivare mot statsgaranti skulle innebära. I realiteten bleve resultatet
inget annat än det som nu föreligger till följd av riksgäldskontorets
konstanta upplåning i formellt kortfristig form inom affärsbankssystemet.
Utskottet förutsätter dock att i ett normalt läge på kreditmarknaden affärsbankernas
huvudsakliga medverkan i bostadsfinansieringen skall bestå i utlämnandet
av lån under byggnadstiden.
Här må även erinras om att ett genomförande av statsgarantigivning på
56
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
bostadskrediter^ område aktualiserar frågan om statsgaranterad utlånings
jämställbarhet med statliga skuldförbindelser.
Det må framhållas, att en omläggning av den statliga bostadslångivningen
till kreditgarantigivning i och för sig på intet vis omöjliggör sådan ränteeller
kapitalsubvention som kan anses motiverad. Förslag till teknisk utformning
av sådana subventioner har framlagts i socialdepartementets förenämnda
PM och bedömts positivt av flertalet remissinstanser. Ej heller omöjliggöres
genom omläggningen beslut om »ramar» för bostadsbyggandet — tvärtom
synes det riktigt att garantiåtagandet årligen fastställes till sin högsta
gräns. Tekniskt möter ej hinder, att garantiutfästelserna t. ex. av arbetsmarknadsskäl
uppdelas på olika län eller andra regionala enheter.
Vad därefter beträffar den tekniska och administrativa utformningen av
en statlig kreditgaranti på bostadsområdet, av motionärerna berörd som ett
resonemang kring möjligheterna av minskade statliga förvaltningsuppgifter,
delar utskottet motionärernas uppfattning, att kreditgarantierna för flerfamiljshus
i varje fall tills vidare bör utfärdas efter individuell prövning genom
nuvarande instanser. För egnahemslånens vidkommande förefaller det
utskottet lämpligast att tills erfarenhet vunnits tillämpa ett »blandat system»
enligt de linjer som förordats av länsstyrelsen i Älvborgs län och även
antytts av länsstyrelsen i Malmöhus län.
Även vid en sådan till större delen »individuell» garantigivning synes det
uppenbart, att samhällets, kreditinrättningarnas och låntagarnas sammanlagda
kostnader för administrativa göromål kommer att minskas i jämförelse
med de nuvarande. Låt vara att besparingarna vid själva garantibeviljandet
ej blir så stora som vid »kollektiv garantigivning», återstår dock
arbetsbesparingarna vid utbetalning och låneförvaltning.
Anlitandet av ett »blandat» system ger även appellmöjlighet, om rättighet
stadgas för lånesökande, som normalt skulle varit hänvisad till »kollektiv
garantigivning», att efter avslag ansöka om individuell kreditgaranti. Det
möjliggör också prövning av garantigivning till den typ av bostäder som kan
betecknas som experimenthus.
Till den del det i det »blandade» systemet komme att ingå »kollektiv
garantigivning» skulle denna innebära, att bedömningen av huruvida författningsmässiga
förutsättningar förelåge för garantibeviljande skulle överlåtas
på vissa kreditgivare. I första hand skulle kreditinstitut i större städer
komma i fråga, vilka i efterhand skulle till vederbörande myndighet anmäla
de samlade lånebelopp som utlämnats under statsgarantivillkor. De farhågor
som framförts om försämrad kvalitet på egnahemsbebyggelsen genom
bortfall av nuvarande detaljgranskning från förmedlingsorganets sida förefaller
ogrundade i betraktande av stadsplanemyndigheters och byggnadsnämnders
skyldigheter i dessa hänseenden. För kreditinstituten är bedömningen
av byggnaders kreditvärde en välbekant uppgift, ombesörjd av egna
tjänstemän eller konsulterad expertis.
Lämplig omfattning av statsgarantien synes vara den del av lån som lig
-
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
57
ger mellan vad som normalt kan beviljas som bottenlån och det lånetak
som fastställts för respektive produktionsform. Statens beredvillighet att
stå topprisk kommer därvid till uttryck genom bestämningen av lånetakets
höjd. En sådan konstruktion hindrar ej kommunerna att eventuellt engagera
sig som garantigivare för högre belåning, ej heller det långivande kreditinstitutet
från att efter sedvanliga kreditvärdighetsbedömanden lämna låntagaren
lån utöver lånetaket.
För handläggning av låneärenden, där statens kreditgarantiansvar utkräves,
finner utskottet lämpligt taga fasta på den tanke, som i remissvar på socialdepartementets
PM framförts av statskontoret, nämligen att Sveriges
riksbank och dess avdelningskontor i sammanhanget skulle tillvarataga statens
intresse.
Motionärerna föreslår att en garantiavgift — en engångsavgift — om 0,5 %
på lånesumman skall avkrävas dem som erhåller lånegaranti. Dessa avgifter
skulle fonderas och ur fonden skulle de förluster täckas som staten genom
garantigivningen kan komma att åsamka sig.
Utskottet finner detta förslag välbetänkt. Det finns enligt utskottets mening
icke anledning att staten själv skulle stå dessa icke obetydliga risker,
och ur fastighetsekonomisk synpunkt spelar utgiften ingen nämnvärd roll.
Uppenbarligen måste vissa komplikationer vara förenade med en övergång
från ett system med direkta lån till ett system med kreditgaranti. Dessa får
emellertid icke överdrivas. De sammanlagda anspråken på krediter ökas ju
inte genom omläggningen. Efterfrågan på lånemedel hos de nya långivarna
kommer vidare inte på en gång utan successivt. Under övergångstiden bör
det vara möjligt för staten att, t. ex. via riksbanken, vid behov stödja de
kreditorgan som har svårt att anskaffa tillräckliga medel för den nya långivningen
genom direkta lån eller inköp av obligationer. I detta sammanhang
vill utskottet erinra om att medel undan för undan inströmmar såsom räntor
och amortering å utestående bostadslån.
För dem som erhållit förhandsbesked om lån för redan påbörjade fastigheter
måste under alla förhållanden tillses att medel ställes till förfogande
så att de kan utfå slutliga lån i utlovad omfattning.
I och för sig möter det ej hinder att låta en kreditgaranti omfatta såväl
räntebärande som räntefria lån. Systemet vinner dock onekligen i enkelhet
om det begränsas så att de helt räntefria lånen frånskiljes. Vad angår bostadsförbättringslån
för aldringar och bidrag för specialinredning av lägenheter
för invalider talar även andra skäl för att de alltjämt ombesörjes av
enbart statliga organ. Detsamma torde kunna sägas beträffande tilläggslån
till studentbostäder och tilläggslån för täckande av vissa vinterbyggnadskostnader.
Utskottet förordar att nämnda lån bibehålies. Under fonden för
låneunderstöd bör för angivna ändamål till räntefria lån till bostadsbyggande
uppföras ett anslag av 25 000 000 kronor.
Vad angår den räntefria slående delen av egnahemslånet, tillstyrker utskottet
motionärernas förslag att densamma skall upphöra att utgå fr. o. in.
58
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
den 1 juli 1959. Motsvarande förslag återfinnes i socialdepartementets PM.
Utskottet vill emellertid betona, att en dylik avveckling icke följer av själva
omläggningen till ett kreditgarantisystem.
Beträffande kreditgarantigivningens omfattning förordar utskottet en
maximering för budgetåret 1959/60 å 800 000 000 kronor. Någon anledning
att föreslå ändrade belåningsvärden synes utskottet ej föreligga. Detsamma
gäller — vad beträffar budgetåret 1959/60 — lånegränserna, vilka alltså bör
bilda det »lånetak» utöver vilket statlig kreditgaranti ej skall givas. I anslutning
till föreliggande motionsyrkande vill dock utskottet förorda, att
för hus påbörjade tidigast den 1 juli 1959 lånegränsen fastställes till 97 %
i stället för 100 % för kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag
med kommunal borgen och till 92 % i stället för 95 % för kooperativa bostadsföretag
med kommunal borgen.
Ränteeftergiften å bottenlån samt den räntesubvention som ligger i den
nuvarande räntesättningen beträffande de statliga tertiär- och egnahemslånen
synes tills vidare böra i viss mån bibehållas vid övergång till ett kreditgarantisystem.
I anslutning till gjorda motionsyrkanden förordar utskottet
såsom gräns för denna räntegaranti 4 % för lån upp till 60 %, 4,5 % för
lån mellan 60 och 70 %, 5 % för egnahemslån över 70 % och för lån till
flerfamiljshus mellan 70 och 85 % samt 5,5 % för lån till flerfamiljshus
överstigande 85 %, allt räknat i förhållande till belåningsvärdet. Då det
synes utskottet att — vad tidpunkten beträffar — räntebidraget bör tillkomma
dem som erhållit kreditgaranti i samma ordning som nu gäller i
fråga om ränteeftergiften, föreligger ej behov att för budgetåret 1959/60
uppföra speciellt anslag i samband härmed.
Vad angår ränteeftergift för bottenlån utlämnade före den 1 juli 1959
bör denna höjas med 0,5 %. Det i motionerna I: 116 och II: 157 framlagda
förslaget att ränteeftergift ej skall förekomma sedan räntegaranti förekommit
i 10 år tillstyrker utskottet. Härigenom kan anslaget för 1959/60 nedbringas
med 15 000 000 kronor.
Utskottet, som sålunda tillstyrker yrkandena i motionerna I: 115 och
II: 159 samt I: 116 och II: 157 om övergång från statlig bostadslångivning till
ett kreditgarantisystem fr. o. m. den 1 juli 1959 — i enlighet med vad utskottet
ovan närmare utvecklat -— är medvetet om att föreliggande förslag
aktualiserar vissa författningsändringar. Utskottet förutsätter, att Kungl.
Maj:t utan dröjsmål förelägger riksdagen förslag till sådana ändringar.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»II. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet i anledning av motionerna I: 115 och II: 159
samt I: 116 och II: 157, sistnämnda bägge motioner såvitt nu
är i fråga, ävensom med avslag å motionerna I: 212 och II:
269 samt I: 209 och II: 264, sistnämnda bägge motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört;»
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
59
b) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Jacobsson, Edström, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar
Hansson i Skegrie och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 32 börjar med »I anledning
av» och på s. 33 slutar med »inte tillstyrka», bort ha följande lydelse:
»Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget, att en övergång snarast
möjligt sker till statliga kreditgarantier, så att statsbudgeten i största
möjliga utsträckning kan avlastas utgifter för bostadslån. Meningarna synes
vara delade om hur ett sådant kreditgarantisystem skall utformas. Den s. k.
kollektiva kreditgarantigivning, som förordats i den inom socialdepartementet
upprättade promemorian, har kritiserats av ett flertal remissorgan. Utskottet
anser därför att beslut om utformningen av ett kreditgarantisystem
för egnahem inte kan fattas, innan frågan ytterligare prövats förutsättningslöst.
Samtidigt bör frågan om kreditgarantisystem för flerfamiljshus bli
föremål för skyndsam utredning i enlighet med vad som förordas i motionerna
I: 209 och II: 264 samt I: 212 och II: 269. Med hänsyn till den genomgripande
förändring i bostadslångivningen, som en övergång till kreditgarantisystem
innebär, bör i samband härmed hela den statliga långivningen
och dess organisation göras till föremål för en allsidig prövning för uppnående
av de förenklingar och besparingar, som härigenom blir möjliga.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»II. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet med avslag å motionerna I: 115 och II: 159
samt I: 116 och II: 157, sistnämnda bägge motioner såvitt nu
är i fråga, ävensom med bifall till motionerna I: 212 och
11:269 samt 1:209 och 11:264, sistnämnda bägge motioner
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;»
3) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i
Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
utredning angående värdebeständiga bostadslån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 33 börjar med »Utskottet
anser» och på s. 34 slutar med »avstyrker motionen», bort ha följande lydelse:
»Utskottet
finner de i motionen framförda synpunkterna beaktansvärda
och anser, att en undersökning i den i motionen angivna riktningen bör företagas.
Utskottet vill emellertid erinra om att förslag i annat sammanhang
framförts till årets riksdag om tillsättande av en särskild utredning rörande
åtgärder för att värdesäkra olika former av långsiktigt sparande. Utskottet
finner det naturligt att den undersökning som angivits i motionen II: 267
företas inom ramen för nyssnämnda mera allmänt omfattande utredning.
Då emellertid förslaget om alt nu tillsätta en särskild utredning rörande åt
-
60
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
gärder för att värdesäkra olika former av långsiktigt sparande — vilket behandlats
i bankoutskottets utlåtande nr 5 — avvisats av riksdagens majoritet
vill utskottet föreslå, att en undersökning om möjligheterna att införa
värdebeständiga bostadslån nu företages. Denna bör då ses som en
första etapp i en senare, mera allmänt omfattande utredning om olika möjligheter
att värdesäkra långsiktigt sparande. Utskottet förutsätter nämligen
att frågan om värdebeständiga bostadslån slutligt prövas i sammanhang med
den större frågan om att värdesäkra skilda former av långsiktigt sparande.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»III. beträffande utredning angående värdebeständiga bostadslån
med bifall till motionen II: 267 i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
4) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens
bestämmelser på allmännyttiga bostadsföretag ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 34, som börjar med »Såsom
utskottet» och slutar med »förevarande motioner», bort ha följande lydelse:
»Utskottet finner i likhet med motionärerna, att s. k. allmännyttiga bostadsföretag,
vilka ju arbetar praktiskt taget utan eget kapital, bör ha skyldighet
att handha dem anförtrodda statliga medel under samma ansvar som
egentliga statsorgan samt att upphandlingskungörelsens bestämmelser vid
infordran av anbud fördenskull bör gälla även dessa företag. Utskottet tillstyrker
sålunda förevarande motionsyrkande.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»IV. beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens
bestämmelser på kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag
med bifall till motionerna I: 82 och II: 100 i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
5)
av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i
Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
bestämmelser om ränteeftergift ansett att
dels utskottets yttrande från och med andra meningen i det stycke på s. 34,
som börjar med »Utskottet biträder», till och med det stycke på s. 35, som
slutar med »ändringsförslag avstyrkes», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Enligt utskottets mening bör generella räntesubventioner inte ingå som
ett varaktigt led i bostadspolitiken. Den av staten garanterade räntan å primär-
och sekundärlån har höjts två gånger, senast år 1957 med 0,5 procent.
Bostadspolitiska utredningen föreslog i sitt betänkande, att ytterligare
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
61
höjning av garantiräntorna skulle ske med 0,5 procent från och med hyresåret
1959/60. Statskontoret har nu, såsom redovisas i statsverkspropositionen,
understrukit angelägenheten av en omedelbar höjning av de garanterade
räntesatserna med i varje fall 0,5 procent. Med hänsyn till nuvarande
statsfinansiella läge är utskottet berett att tillstyrka, att den av staten garanterade
räntan å primär- och sekundärlån höjes med 0,5 procent med verkan
från den 1 januari 1959. Härigenom vinnes för budgetåret 1959/60 en
besparing för staten på cirka 25 miljoner kronor och för budgetåret 1960/61
en besparing på cirka 50 miljoner kronor».
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»V. beträffande bestämmelser om ränteeftergift i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna I: 116 och
II: 157, I: 117 och II: 158 ävensom med bifall till motionerna
I: 209 och II: 264, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
6)
av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i
Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
grunderna för inkomstprövning av familjebostadsbidrag ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36, som börjar med »Kungl.
Maj :ts förslag» och slutar med »biträda motionsyrkandena», bort ha följande
lydelse:
»En höjning av inkomststrecken för familjebostadsbidragen i samband
med en försämring av penningvärdet är även enligt utskottets mening i och
för sig motiverad. Med hänsyn till nödvändigheten av att i nuvarande läge
begränsa statens utgifter så långt detta är möjligt finner sig utskottet dock
icke kunna tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet delar alltså den uppfattning
som kommit till uttryck i förenämnda motioner att höjningen tills
Vidare måste anstå och tillstyrker motionsyrkandet.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»VI. beträffande grunderna för inkomstprövning av familj
ebostadsbidrag med bifall till motionerna I: 116 och II:
157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förevarande
förslag;»
7) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i
Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
62 Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
omprövning av bestämmelserna om räntefritt stående förbättringslån ansett
att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »KungL
Maj:ts förslag» och slutar med »nämnda motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:
»Kungl. Maj:ts förslag om höjning av inkomststrecket för räntefritt stående
förbättringslån har samband med motsvarande förslag beträffande
familjebostadsbidraget. Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört rörande
familjebostadsbidraget avstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och biträder alltså motionsyrkandet.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»VIII. beträffande omprövning av bestämmelserna om
räntefritt stående förbättringslån med avslag å motionerna
I: 116 och II: 157 ävensom med bifall till motionerna I: 117
och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förevarande förslag;»
8) beträffande räntesatsen för förbättringslån
a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:
»I anslutning till vad utskottet i det följande anför beträffande räntesatserna
för tertiärlån och egnahemslån förordar utskottet, att räntan på förbättringslån
skall fr. o. m. den 1 juli 1959 utgöra 5 %.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»IX. beträffande räntesatsen för förbättringslån i anledning
av motionerna I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
b)
av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Jacobsson, Edström, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar
Hansson i Skegrie och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att det stycke i
utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet har» och slutar
med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:
»Förbättringslånen har enligt utskottets mening stor betydelse genom att
de underlättar för personer med små inkomster att skaffa sig goda bostäder.
En höjning av räntan från 4 till 5,5 procent skulle medföra en betydande
försämring av lånevillkoren. Utskottet anser att nuvarande ränta på förbättringslånen
bör bibehållas och avstyrker sålunda ifrågavarande motionsyrkande.
»
Statsutskottets utlåtande nr W år 1959
63
9) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i
Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
räntesatsen för tertiärlån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet
biträder» och slutar med »framförda ändringsförslag», bort ha följande lydelse:
»För
att statens utgifter för det generella bostadsstödet skall minskas, bör
tertiärlåneräntan höjas för lån som utbetalas efter 1 juli 1959. Det i motionerna
I: 116 och II: 157 framförda förslaget om att tertiärlåneräntan skall
vara högre för lån som ligger över 85 procent av belåningsvärdet finner utskottet
motiverat. Härigenom skulle konkurrensvillkoren för olika företagsformer
bli mera likvärdiga. Utskottet föreslår därför med anledning av motionerna
I: 117 och II: 158 samt I: 116 och II: 157 att tertiärlåneräntan för
lån som utbetalas efter 1 juli 1959 skall utgöra 5 procent för den del av lånet
som ligger under 85 procent av belåningsvärdet samt 5,5 procent för
den övriga delen av lånet. Övriga motionsyrkanden om ändringar i räntevillkoren
för tertiärlån kan utskottet inte tillstyrka.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»X. beträffande räntesatsen för tertiärlån i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna 1:116 och 11:157,
I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört;»
10) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i
Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
tertiärlånets storlek och amorteringstid ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38, som börjar med »Denna lånefråga»
och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:
»En sänkning av lånegränserna för flerfamiljshus i enlighet med motionsyrkandena
föreslogs redan av bostadspolitiska utredningen. En sådan
ändring skulle innebära att låneramar och anslag räckte till ett större antal
lägenheter. Samtidigt skulle ett ökat sparande tillskapas, vilket utskottet
anser synnerligen önskvärt. Utskottet finner därför motionsyrkandena välmotiverade
och föreslår, att nämnda lånegränser tillämpas beträffande flerfamiljshus,
som påbörjas tidigast den 1 juli 1959.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XI. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid
i anledning av motionerna I: 116 och II: 157 ävensom med
64
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
bifall till motionerna I: 117 och II: 158, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört»;
11) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i
Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
rätt att återlåna del av tertiärlån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38, som börjar med »Förra årets»
och slutar med »avstyrker förslaget», bort ha följande lydelse:
»Utskottet, som anser att det är angeläget att stimulera låntagare till
extra amorteringar på de statliga bostadslånen, delar motionärernas uppfattning
att många underlåter att göra sådana amorteringar, emedan de
räknar med att fastigheten blir svårare att försälja om lånen nedamorterats.
Om lånevillkoren för tertiärlån utformas så, att den del av lånet som amorterats
utöver vad lånevillkoren föreskriver får återlånas av köparen vid försäljning
under förutsättning att fastigheten är i gott skick, blir detta hinder
för extra amorteringar undanröjt. Utskottet tillstyrker alltså motionärernas
förslag om återlånerätt.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XII. bifalla i motionerna I: 117 och II: 158 framställt yrkande
beträffande rätt att återlåna del av tertiärlån;»
12) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka beträffande uttagande av särskild förvaltningsavgift
ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38, som börjar med »Förra årets»
och slutar med »utskottet förslaget», bort ha följande lydelse;
»Utskottet finner motionärernas yrkande motiverat och tillstyrker detsamma.
»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XIII. bifalla i motionerna I: 116 och II: 157 framställt
yrkande om uttagande av en särskild förvaltningsavgift;»
13) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka beträffande återkrav av beviljade tilläggslån
ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 39, som börjar med »Kungl.
Maj :ts förslag» och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:
»Utskottet finner det motiverat att de tilläggslån som enligt Kungl. Maj :ts
förslag skall återbetalas även göres räntepliktiga. En räntesats av 5 % synes
Statsutskottets utlåtande nr W år 1959
65
utskottet rimlig. Utskottet tillstyrker alltså yrkandet i motionerna I: 116
och II: 157. Yrkandet i motionen II: 265 avstyrkes därmed.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XV. beträffande återkrav av beviljade tilläggslån i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till motionerna
I: 116 och II: 157 ävensom med avslag å motionen II: 265,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
14) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Dergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i
Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
räntesatsen för egnahemslån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 39, som börjar med »Utskottet
biträder» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:
»Utskottet finner det motiverat, att räntan på egnahemslån fastställes till
5 procent för lån, som utbetalas efter den 1 juli 1959. Genom en sådan åtgärd
stimuleras till extra amorteringar och därmed till ökat bostadssparande.
Egnahemslånen utgör emellertid en större andel av anskaffningskostnaden
för fastigheten än tertiärlånen. Räntehöjningen kommer därför att innebära
större kostnadsökning för egnahem än den motsvarande höjning av
tertiärlåneräntan, som utskottet i det föregående tillstyrkt, medför för flerfamiljshus.
Det synes utskottet därför motiverat, att särskild ränteeftergift
medges för den kostnadsökning, som följer av höjning av räntan med 0,5
procent på den del av egnahemslånen, som ligger under 70 procent av fastighetens
belåningsvärde. Det schablonhidrag, som utgår till egnahem på grund
av räntegarantien på bottenlånen, hör bestämmas så, att det inkluderar
även ifrågavarande ersättning för ökade räntekostnader i fråga om egnahemslånet.
Vid den av utskottet förordade ordningen kan den verkliga egnahemslåneräntan
beräknas till i genomsnitt 4,5 procent.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XVI. beträffande räntesatsen för egnahemslån i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 116 och II: 157,
I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört;»
15) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Rergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmcn, herr Hansson i
Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
5 Bihang till riksdagens protokoll 1959. (i samt. Nr 49
66 Statsutskottets utlåtande nr 4.9 år 1959
slopande eller minskning av den räntefria stående delen av egnahemslån ansett
att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »inte biträda», bort ersättas med text av följande lydelse:
Ȁven
om småhusbebyggelsen i fortsättningen bör erhålla en ökad andel
av den årliga bostadsproduktionen måste enligt utskottets mening på grund
av det statsfinansiella läget en vass avveckling ske även av kapitalsubventionen
till egnahem. Den räntefria stående delen av egnahemslånen bör därför
från den 1 juli 1959 utgå med högst 3 000 kronor. Utskottet tillstyrker
alltså motionerna I: 209 och II: 264 i denna del.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om att det
ortsdifferentierade tilläggslånet, som är den enda kapitalsubvention som
f. n. utgår till flerfamiljshusen, skall upphöra att utgå. Om kapitalsubventionen
till egnahem bibehålies även sedan den helt avskaffats för hyreshusen,
kan motiveringen inte vara enbart av bostadspolitisk natur utan
sociala hänsyn måste också ha inverkat på bedömningen. Det kan emellertid
ifrågasättas om stödet i så fall skall utgå även till egnahemsbyggare med
relativt höga inkomster. I motionerna I: 117 och II: 158 föreslås att den
räntefria stående delen av egnahemslån skall inkomstprövas för låntagare,
som erhåller preliminärt beslut efter den 1 juli 1959. Utskottet tillstyrker
detta förslag. Inkomstgränsen bör sättas så att den som under de tre senaste
åren i genomsnitt haft en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst som inte
överstigit 13 000 kronor erhåller 3 000 kronor i räntefri stående del, medan
de som har haft högre inkomst inte erhåller någon kapitalsubvention. Övriga
motionsyrkanden om kapitalsubventionen till egnahem kan utskottet
inte tillstyrka.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XVII. beträffande slopande eller minskning av den räntefria
stående delen av egnahemslån i anledning av motionerna
I: 209 och II: 264 samt I: 117 och II: 158 ävensom med
avslag å motionerna I: 116 och II: 157, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;»
16) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka beträffande återbetalning av beviljad räntefri
stående del av egnahemslån ansett att
dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 40, som börjar med
»F. n. gäller», till och med det stycke på s. 41, som slutar med »berörda
motionsyrkande», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet finner motionärernas yrkande skäligt och överensstämmande
med den hänsyn man bör visa egnahemsägaren. Utskottet tillstyrker därför
förevarande motionsyrkande.»
Statsutskottets utlåtande nr VJ år 11)50
67
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan hort ha följande
lydelse:
»XVIII, beträffande återbetalning av beviljad räntefri stående
del av egnahemslån med bifall till motionerna I: 116
och II: 157, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;»
17) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie,
fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande rätt
att återlåna del av egnahemslån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Med hänvisning»
och slutar med »ifrågavarande förslag», bort ha följande lydelse:
»Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående beträffande
tertiärlån tillstyrker utskottet motionärernas förslag om att lånevillkoren
för egnahemslån ändras så att rätt medges köparen att vid försäljning återlåna
den del av egnahemslånet, som amorterats utöver vad lånevillkoren
föreskriver.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XIX. bifalla i motionerna I: 117 och II: 158 framställt yrkande
beträffande rätt att återlåna del av egnahemslån;»
18) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie,
fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under
förutsättning av bifall till den med 5) betecknade reservationen anslaget till
kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån bör
anvisas med lägre belopp och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse:
»Vad utskottet ovan förordat rörande reducering av ränteeftergifterna
innebär en minskning av medelsbehovet med 25 000 000 kronor, varför utskottet
förordar alt anslaget uppföres med 125 000 000 kronor.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXIV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna
I: 116 och II: 157 samt I: 209 och II: 264, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, till Kapitalmedelsförluster och
ränteeftergifter å vissa bostadsbgggnadslån för budgetåret
1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 125 000 000 kronor;»
68
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
19) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie,
fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under
förutsättning av bifall till den med 6) betecknade reservationen anslaget till
bostadsrabatter bör upptagas med lägre belopp och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »äskade beloppet», bort ha följande lydelse:
»Utskottet, som i det föregående avstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om höjning
av inkomststrecken för familjebostadsbidrag, föreslår att anslaget uppföres
med 120 000 000 kronor.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 116 och II: 157 ävensom med bifall till motionerna
I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, till Bostadsrabatter för budgetåret 1959/
60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
120 000 000 kronor;»
20) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie,
fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under
förutsättning av bifall till den med 7) betecknade reservationen anslaget till
bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet bör anvisas med lägre belopp
och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse:
»Utskottet, som i det föregående avstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om höjning
av inkomststrecket för räntefritt stående förbättringslån, förordar att
anslaget uppföres med 11 000 000 kronor, innebärande en besparing på
2 000 000 kronor.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXVI. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionen
II: 106 ävensom med bifall till motionerna I: 117 och
II: 158 samt I: 209 och II: 264, sistnämnda fyra motioner
såvitt nu är i fråga, till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 11 000 000 kronor;»
21) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skeg
-
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
69
rie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under
förutsättning av bifall till den med 15) betecknade reservationen ramen för
preliminära beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
bör fastställas till lägre belopp och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:
»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt vissa ändringar i fråga om bostadsbyggandets
finansieringsvillkor, förordar de ändringarna i Kung].
Maj :ts förslag att ramen för preliminära beslut angående lån, som skall utgå
från lånefonden för bostadsbyggande samt från anslaget till räntefria
lån till bostadsbyggande, för budgetåret 1959/60 fastställes till 770 000 000
kronor resp. 65 000 000 kronor.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXIX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga, medgiva, att
under budgetåret 1959/60 preliminära beslut angående lån,
som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må
meddelas intill ett belopp av 770 000 000 kronor;»
22) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, lierr Hansson i Skegrie,
fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under
förutsättning av bifall till den med 15) betecknade reservationen anslaget till
lånefonden för bostadsbyggande bör anvisas med högre belopp och att därför
dels
det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Under
hänvisning» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:
»Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till
grunderna för långivningen förordar utskottet, att anslaget till lånefonden
för bostadsbyggande uppföres med 715 000 000 kronor och anslaget till räntefria
lån till bostadsbyggande med 105 000 000 kronor.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga, till Lånefonden
för bostadsbyggande för budgetåret 1959/60 under statens
utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av 715 000 000
kronor;»
23) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmcn, herr Hansson i Skcgrie,
fröken Karlsson ocli herr Gustafsson i Skellcfleå, vilka ansett att under
70
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
''förutsättning av bifall till den med 21) betecknade reservationen ramen
''för preliminära beslut angående lån, som skall utgå från anslaget till
räntefria lån till bostadsbyggande, bör fastställas till lägre belopp och att
därför nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»XXXII.
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1:116 och 11:157 ävensom med avslag å motionen
II: 265, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, medgiva, att
under budgetåret 1959/60 preliminära beslut angående lån,
som skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande,
må meddelas intill ett belopp av 65 000 000 kronor;»
24)
av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,
Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svens
''
sou i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie,
fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under
förutsättning av bifall till den med 22) betecknade reservationen anslaget
till räntefria lån till bostadsbyggande bör anvisas med lägre belopp och att
därför nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»XXXIII.
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 116 och II: 157 ävensom med avslag å motionen
1 II: 265, samtliga motioner såvitt nu är ifråga, till Räntefria
1 lån till bostadsbyggande för budgetåret 1959/60 under fon
*
. den för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av
105 000 000 kronor;»
25) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegår!
den och fröken Karlsson, vilka beträffande avlöningsstat för bostadsstyrel''
sen under förutsättning av bifall till den med 2 a) betecknade reservationen
iansett att
dels de tre sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 44,
som börjar med »Utskottet biträder» och slutar med »och II: 156», bort
ersättas med text av följande lydelse:
- »Utskottet, som i det föregående tillstyrkt införande av ett kreditgaranti‘
system på bostadsområdet fr. o. m. den 1 juli 1959, tillstyrker förevarande
yrkanden i motionerna I: 114 och II: 156.»
i dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXXV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 114 och II: 156, såvitt nu är i fråga,
. a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
v att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
71v>
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 1 057 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ................ 65 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 1 371 900
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
.................................. 15 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 545 600
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis .............................. 25 700
Summa kronor 3 080 500y
b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1959/
60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av*
3 080 500 kronor;»
l
26) beträffande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna ''
a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka under förutsättning av bifall till den med 25)i
betecknade reservationen ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Utskottet,
tillstyrker» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse: i
»Utskottet biträder yrkandena i motionerna I: 114 och II: 156 och kan.
alltså inte tillstyrka förslagen i motionerna I: 117 och II: 158.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse: .
»XXXVII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt mo-.
tionerna I: 117 och II: 158 ävensom med bifall till motionerna
I: 114 och II: 156, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,!
a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 833 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 110 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 2 276 500
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
.................................. 280 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. 562 900
72
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ............................... 25 300
Summa kronor 4 088 000;
b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
4 088 000 kronor;»
b) av herrar Axel Johannes Andersson, Jacobsson, Edström, Malmborg,
fröken Elmén och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Utskottet
tillstyrker» och slutar med »avstyrkes därför», bort ersättas med text av
följande lydelse:
\ »Utskottet anser att, icke minst med hänsyn till det ansträngda statsfinansiella
läget, stor återhållsamhet måste iakttagas i fråga om den personalökning
som kan uppkomma för länsbostadsnämndernas del. Utskottet
biträder därför det i de likalydande motionerna I: 117 och II: 158 framförda
förslaget att begränsa personalökningen till två ingenjörsbefattningar i Ae
15, vilket under remissbehandlingen föreslagits av statskontoret. Utskottet
vill vidare erinra om att utskottet i det föregående hemställt om utredning
rörande bl. a. de tekniska förberedelserna för övergång till statligt kreditgarantisystem
på bostadslåneområdet, vilket utskottet förutsätter skall komma
till stånd inom en nära framtid. Vid genomförandet av ett sådant system
kommer arbetsuppgifterna för de bostadspolitiska organen att minska. Detta
utgör ytterligare ett skäl till återhållsamhet med förstärkningen av den nuvarande
organisationen.
Med vad utskottet ovan förordat kan avlöningsanslaget till länsbostadsnämnderna
för budgetåret 1959/60 nedsättas med 290 000 kronor till
4 198 000 kronor.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXXVII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 114 och II: 156 ävensom med bifall till motionerna
I: 117 och II: 158, samtliga motioner såvitt nu är i
fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1959/60:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-
vis ..................................... 833 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 110 000
73
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 2 386 500
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, för
-
slagsvis ................................. 280 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 562 900
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis .............................. 25 300
Summa kronor 4 198 000;
b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
4 198 000 kronor;»
27) beträffande anslag till omkostnader för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
a)
av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Utskottet
kan» och slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ha följande lydelse:
»Utskottet biträder yrkandena i motionerna I: 114 och II: 156 och kan
alltså inte tillstyrka förslagen i motionerna I: 206 och II: 261.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXXVIII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
I: 206 och II: 261 samt med bifall till motionerna I: 114
och II: 156, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, för budgetåret
1959/60 under femte huvudtiteln anvisa
a) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 600 000 kronor;
b) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 576 000 kronor;»
b) av herrar Axel Johannes Andersson, Jacobsson, Edström, Malmborg,
fröken Elmén och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Utskottet
kan» och slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ha följande lydelse:
»Då det i nuvarande statsfinansiella läge framstår som angeläget att alla
möjligheter till besparingar inom statsverksamheten tillvaratas, finner utskottet
det välbetänkt att i motionerna I: 206 och II: 261 föreslagna nedskärningar
i medelsäskandena pa omkostnadssidan vidtas. Respektive anslag bör
enligt utskottets förslag således uppföras med 853 200 kronor för bostadsstyrelsen
och 608 400 kronor för länsbostadsnämnderna.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan hort ha följande
lydelse:
0 Bihang till riksdagens protokoll 1059. 6 samt. Nr 49
74
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959
»XXXVIII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 114 och II: 156 ävensom med bifall till motionerna
I: 206 och II: 261, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, för
budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln anvisa
a) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av
853 200 kronor;
b) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 608 400 kronor;»
28) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och fröken Karlsson, vilka beträffande förberedelser till en bostadsräkning
ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Kungl.
Maj :ts förslag» och slutar med »bostadsräkningen nere», bort ha följande
lydelse:
»Kungl. Maj :ts förslag att ett anslag av 300 000 kronor skall anvisas till
förberedelser till en bostadsräkning år 1960 kan utskottet icke biträda. Frågan
bör anstå tills det statliga budgetläget förbättras.»,
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXXIX. avslå Kungl. Maj :ts förslag om anvisande av anslag
till Förberedelser till en bostadsräkning.»
590458
Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:145 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 till främjande av b a1 i texten