Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner m. m.

1959-03-20 · 74 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 71 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:49, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående anslag för budgetåret

1959/60 till främjande av bostadsförsörjningen

m. m. jämte i ämnet väckta motioner m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (bilaga

7, punkterna 84—93), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 3 januari 1959, föreslagit riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen förordat;

II. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60;

III. bemyndiga Kungl. Maj:t att å personalförteckningen för länsbostadsnämnderna

uppföra ytterligare 3 tjänster som kontorsbiträde i Ao 5;

IV. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60;

V. godkänna av departementschefen förordad ändring i villkoren för beviljande

av ränteeftergift;

VI. godkänna av departementschefen förordad ändring i villkoren för åtnjutande

av familjebostadsbidrag;

VII. godkänna av departementschefen förordad ändring i villkoren för

åtnjutande av förbättringslån;

VIII. för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 080 500 kronor;
2)

till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 948 000 kronor;
3)

till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 488 000

kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av 676 000

kronor;

5) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter ett förslagsanslag av

150 000 000 kronor;

6) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 140 000 000 kronor;

7) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 13 000 000 kronor;

1 liihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 4!)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

8) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av

10 000 000 kronor;

9) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska

frågor ett reservationsanslag av 25 000 kronor;

10) till Förberedelser till en bostadsräkning ett reservationsanslag av

300 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten (bilaga

26, punkterna 4, 5 och 9), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 3 januari 1959, föreslagit riksdagen

att

I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna

om tertiärlån och egnahemslån m. m.;

II. medgiva, att under budgetåret 1959/60 preliminära beslut om lån, som

skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett

belopp av 755 000 000 kronor;

III. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna

om lån till anskaffande av byggnadsmaskiner m. m.;

IV. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna

om tilläggslån;

V. medgiva, att under budgetåret 1959/60 preliminära beslut om lån, som

skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas

intill ett belopp av 80 000 000 kronor;

VI. för budgetåret 1959/60 å kapitalbudgeten anvisa

a) under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av

700 000 000 kronor;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett

investeringsanslag av 100 kronor;

b) under fonden för låneunderstöd

till Räntefria lån till bostadsbyggande ett investeringsanslag av 120 000 000

kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft följande motioner, nämligen

från första kammaren

I: 72 av herr Mattsson,

I: 82 av herr Ragnar Bergh,

I: 114 av herrar Birke och Sveningsson,

I: 115 av herr Ewerlöf m. fl.,

I: 116 av herr Ewerlöf m. fl.,

I: 117 av herr Aastrup m. fl.,

I: 206 av herr Sundelin,

I: 209 av herr Bengtson m. fl.,

1:212 av herr Lindblom samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

3

från andra kammaren

11:34 av herrar Larsson i Julita och Ekström i Björkvik,

II: 99 av herrar Jansson i Benestad och Gustavsson i Alvesta,

II: 100 av herrar Magnusson i Borås och Nordgren,

II: 106 av herrar Senander och Holmberg,

II: 156 av herr Björkman m. fl.,

II: 157 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 158 av herr Ohlin m. fl.,

II: 159 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 160 av herr Haglund och fru Thunvall,

II: 261 av herr Ståhl m. fl.,

II: 264 av herr Hedlund m. fl.,

II: 265 av herr Johansson i Stockholm m. fl.,

11:267 av herrar Wedén och Rgdén samt

II: 269 av herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén.

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

Utskottet har vidare till behandling föreliaft de redogörelser, som riksdagens

år 1958 församlade revisorer lämnat i sin berättelse (del I, § 12 och

§ 14) angående dels synpunkter på den statliga långivningen till egna hem

och dels samernas bostadsfråga.

De av revisorerna i nämnda sammanhang gjorda uttalandena redovisas i

det följande.

Beträffande de över revisorernas ifrågavarande redogörelser inhämtade

förklaringarna torde få hänvisas till revisorernas berättelse (del II, § 12

och § 14).

PROPOSITIONEN

Femte huvudtiteln

Bostadsstyrelsen: Avlöningar. Frågan om fördelningen av uppgifter mellan

de bostadspolitiska organen prövades senast vid förra årets riksdag med

anledning av byggnadslåneutredningens förslag till förenklad bostadslångivning.

Riksdagen beslöt därvid, att den tidigare påbörjade utflyttningen av

flerfamiljshusärenden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna skulle

fortsättas i den omfattning, som visade sig praktiskt möjlig eller lämplig.

Vidare borde en tidigare av styrelsen påbörjad begränsad utflyttning till

kommunerna av den tekniska granskningen i låneärenden fortsättas och

granskningen till en början anförtros städer med minst 10 000 invånare samt

andra kommuner, där byggnadsnämnden hade tillgång till arkitekt.

Bostadsstyrelsen har vid sin prövning av frågan om den fortsatta utflyttningen

av flerfamiljshusärenden ansett, att styrelsen med hänsyn till sin

informerande, direktivgivande och övervakande funktion har behov av att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stalsuiskotiels utlåtande nr 49 år 1959

ha kvar någon del av denna långivning. På grund härav föreslås, att

styrelsen — utöver egnahemslångivningen i Stockholm, där någon motsvarighet

till länsbostadsnämnd ej finns — alltjämt skall handha långivningen

till flerfamiljshus i Stockholm med vissa förortskommuner, Göteborg

med Mölndal och Partille samt Malmö med Lund. I övrigt förutsättes,

att handläggningen av flerfamiljshusärendena utflyttas till nämnderna.

Utflyttningen skulle därmed bli total i 21 län. Beträffande den tekniska

granskningen i låneärenden räknar styrelsen med möjligheten av en successiv

utflyttning till kommunerna län för län. Undantag göres dock för förbättringslåneärendena,

vilka anses böra handläggas såsom hittills.

För egen del anser departementschefen, att styrelsens förslag i fråga om

fördelningen av de nämnda arbetsuppgifterna på olika organ bör godtagas

tills vidare och att det får bli beroende av erfarenheterna i vad mån en ytterligare

utflyttning bör komma till stånd. Även andra omständigheter, såsom

en eventuell ändring i länsindelningen för stockholms- och göteborgsområdena,

kan emellertid komma att få betydelse för denna fråga. Vidare anmäles

i detta sammanhang, att inom socialdepartementet utarbetats en promemoria

med förslag angående utformningen av ett kreditgarantisystem på

egnahemsområdet. Förslaget innebär att de enskilda kreditinstituten självständigt

skall handha egnahemslångivningen utan att i huvudsak statlig

myndighet medverkar annat än då vissa förlustrisker aktualiseras. Promemorian

remissbehandlas f. n. Om förutsättningar för införandet av ett

kreditgarantisystem redan under nästa budgetår visar sig föreligga, har departementschefen

för avsikt föreslå Kungl. Maj :t att anmäla frågan för årets

riksdag. Genomföres ett kreditgarantisystem, kommer på längre sikt en

väsentlig lättnad att inträda i arbetsbördan för de bostadspolitiska organen,

främst vad gäller länsbostadsnämnderna.

Vid anmälan förra året av de av bostadsstyrelsen nu behandlade decentraliseringsåtgärderna

anförde departementschefen, att det för genomförandet

av desamma var av väsentlig betydelse att styrelsens direktivgivning till länsbostadsnämnder

och förmedlingsorgan blev klar och entydig. Av direktiven

borde enligt departementschefens mening bl. a. klart framgå de metoder som

borde tillämpas i fråga om värdering och hyressättning. Av särskild vikt

ansågs det vara, att kommunernas byggnadskontroll och tekniska granskning

blev så enkel som möjligt, vilket borde beaktas vid utformningen av

direktiven. Det framhölls även, att anvisningar, som innefattade villkor för

lån, borde vara tillgängliga för lånesökande. Uppdrag har sedermera lämnats

bostadsstyrelsen att utarbeta förslag till direktiv i angiven riktning.

Sedan styrelsen inkommit med förslag i ämnet har departementschefen för

avsikt att efter närmare granskning underställa Kungl. Maj:t direktiven för

fastställelse. En direktivgivning med det innehåll departementschefen avser

har inte endast betydelse som ett viktigt led i informationsverksamheten

utan bör enligt departementschefens mening även kunna minska behovet av

personal för kontrollerande och övervakande uppgifter hos det centrala

bostadspolitiska organet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr it) år 1959

5

Bostadsstyrelsens förslag beträffande personalorganisationen för styrelsen

och länsbostadsnämnderna innefattar för styrelsens vidkommande en

minskning med 22 heltidstjänster samt för länsbostadsnämndernas del en

ökning med samma antal tjänster. Som framgår närmare av det följande

tillstyrker departementschefen styrelsens förslag beträffande ökningen av

antalet tjänster hos nämnderna. I fråga om styrelsens organisation föreslås

däremot en minskning med 33 tjänster i stället för 22. Skillnaden i förhållande

till bostadsstyrelsens beräkning ligger i huvudsak däri, att departementschefen

inte ansett sig kunna tillstyrka flertalet av de i styrelsens förslag

upptagna personalförstärkningarna.

Frågan om styrelsens personalorganisation kan emellertid därmed icke

anses slutgiltigt löst. Vid sin bedömning av personalbehovet har departementschefen

med anledning av vad styrelsen anfört kommit fram till att, på

ett mindre undantag när, frågan om indragning av för den tekniska granskningen

avsedda tjänster bör hållas öppen i avvaktan på att utläggningen av

denna granskning på kommunerna blir genomförd. Vidare framhålles, att i

byggnadsforskningsutredningens uppdrag ingår att pröva i vad mån vissa

arbetsuppgifter, som ankommer på styrelsen, kan överflyttas på nämnden

för byggnadsforskning. Om den förut berörda frågan om införande av ett

kreditgarantisystem får en positiv lösning, kommer personalbehovet att påverkas

även härav. Det kan med hänsyn härtill hli aktuellt att framdeles

närmare överse organisationen. I detta sammanhang erinras vidare om att

departementschefen vid anmälan av socialstyrelsens avlöningsanslag har

förutsatt en undersökning av möjligheterna att i nämnda verk utbyta ledigblivande

amanuenstjänster mot kanslitjänster eller kvalificerade biträdestjänster.

En sådan genomgång bör ske också i bostadsstyrelsen.

För nästa budgetår föreslås att följande ändringar vidtages i bostadsstyrelsens

personalorganisation.

Beträffande de av styrelsen föreslagna personalförstärkningarna tillstyrkes,

att på kanslibyråns allmänna sektion inrättas en förste byråsekreterartjänst

i Ae 21 för uppgifter i samband med informationsverksamheten

samt på byråns kamerala sektion en tjänst för maskinoperatör i Ae 9. Vidare

förordas, alt lånebyråns värderingssektion med hänsyn till sektionens

kvalificerade uppgifter tillföres en förste byråingenjör stjänst i Ae 23, vilken

bör överföras från byråns flerfamiljshussektion.

I fråga om de föreslagna personalminskningarna lillstyrkes styrelsens

förslag såvitt gäller kanslibyrån med undantag av en för allmänna sektionen

upptagen assistenttjänst i Ae 12. Då indragningen av tjänsten i styrelsens

förslag gjorts beroende av vissa personalförstärkningar, som departementschefen

inte kunnat biträda, bör tjänsten kvarstå.

Vad angår tekniska byrån förordas, utöver de av styrelsen föreslagna

minskningarna, atl nuvarande Ire heltidstjänster i Ag 24 på arkitektsektionen,

vilka är avsedda för anställande på deltid av fem arkitekter, med anledning

av den förestående utläggningen på kommunerna av den tekniska

granskningen tills vidare minskas med eu heltidstjänst.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

Beträffande lånebyrån tillstyrkes de av styrelsen under juridiska sektionen

och marksektionen angivna minskningarna. I fråga om flerfamiljshussektionen

föreslås att följande tjänster — utöver förenämnda förste byråingenjörstjänst

i Ae 23— indrages, nämligen en förste byråingenjör stjänst i Ae 21,

två byråingenjörstjänster i Ae 19, en ingenjörstjänst i Ae 17, tre ingenjörstjänsler

i högst Ae 15, en kansliskrivartjänst i Ae 10, en kontoristtjänst i

Ae 9 och fem kanslibiträdestjänster i Ae 7.

Styrelsens förslag beträffande den personal, som nu avlönas med tillfälliga

medel, biträdes utom vad avser en amanuenstjänst.

Som framgår av vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor bör en kontoristtjänst i Ae 9

på planeringsbyråns utredningssektion ändras till en biblioteksassistenttjänst

i Ae 10 samt en förste kansliskrivartjänst i Ao 12 på lånebyråns juridiska

sektion uppflyttas till kontorsskrivartjänst i Ao 13.

I det följande föreslås att för nästa budgetår uppföres ett särskilt anslag

för förberedelser till en bostadsräkning. Det för innevarande budgetår under

icke-ordinarieposten beräknade beloppet av 50 000 kronor för dylika

förberedelser bör därför såsom styrelsen föreslagit utgå.

Under anslaget bör för nästa budgetår i enlighet med styrelsens förslag

beräknas ett belopp av 75 000 kronor för att om behov därav uppkommer

övergångsvis anställa befattningshavare, vilkas tjänster indrages. Möjlighet

bör därjämte finnas att i samband med omplaceringar föra till indragning

föreslagna tjänster å övergångsstat.

Medelsanvisningen under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, bör minskas med 25 000 kronor till följd

av att tjänstgöringen för en av styrelsen på heltid anlitad sakkunnig numera

upphört.

Det föreslås, att tjänsten som kamrerare i Ae 23 samt en kansliskrivartjänst

i Ae 10 på statistiska sektionen föres på ordinarie stat.

De av departementschefen förordade förslagen medför, inberäknat omräkningsposterna,

en minskning av medelsbehovet under anslaget med

422 200 kronor. Anslaget bör alltså upptagas med (4 502 700 — 422 200)

4 080 500 kronor.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader. För publikationstryck samt för hyra för

hålkortsmaskiner m. m. beräknas ytterligare 4 500 resp. 59 000 kronor. Under

posten till reseersättningar tillstyrkes en höjning med 5 000 kronor. Medelsanvisningen

till expenser för annat än eget behov bör med hänsyn till

belastningen ökas med 15 000 kronor. Posten till bränsle, lyse och vatten

minskas med 20 000 kronor. Under posten till övriga expenser för eget behov

har styrelsen upptagit ett belopp av 250 000 kronor för engångskostnader i

samband med att styrelsen flyttar till nya lokaler. På grund av att vissa av

styrelsens gamla lokaler måst utrymmas tidigare än beräknat har Kungl.

Maj :t ställt 50 000 kronor av nämnda belopp till styrelsens förfogande redan

innevarande budgetår. Återstående 200 000 kronor bör anvisas för nästa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

7

budgetår. Den av styrelsen i detta sammanhang berörda frågan om en specialförsäkring

är fortfarande under utredning hos styrelsen. Departementschefen

är inte beredd att nu ta ställning till om några särskilda åtgärder

erfordras i anledning av försäkringskontrollens slopande men föreslår dock,

att det av styrelsen härför beräknade beloppet av 11 000 kronor upptages

under anslaget och att det får ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i frågan.

Anslaget bör alltså höjas med 274 500 kronor samt upptagas med 948 000

kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar. Bostadsstyrelsen har beträffande arbetsmängden

hos länsbostadsnämnderna anfört, att det totala antalet ansökningar

om egnahemslån och förbättringslån varit i stort sett oförändrat

under budgetåren 1956/57 och 1957/58. Antalet ansökningar om egnahemslån

ökade emellertid under budgetåret 1957/58 med drygt 1 400, medan antalet

ansökningar om förbättringslån minskade med drygt 1 100. Nämndernas

långivning till flerfamiljshus visade en ökning beträffande preliminära ansökningar

från 12 565 under budgetåret 1956/57 till 26 092 under budgetåret

1957/58. Under sistnämnda budgetår genomförda ändringar i fördelningen

av flerfamiljshusärenden mellan styrelsen och nämnderna kommer emellertid

att få full effekt först under innevarande budgetår. Styrelsens beräkningar

av bostadsbyggandets omfattning under innevarande och nästa budgetår

innebär, att långivningen till såväl egnahem som flerfamiljshus kommer att

öka. Vidare har styrelsen utgått från att handläggningen av flerfamiljshusärenden

skall ytterligare decentraliseras, vilket medför att av samtliga

ansökningar om tertiärlån ca 80 % skulle komma att behandlas av nämnderna.

En betydande arbetsvolym vilar även på nämndernas kamerala avdelningar.

Den 30 juni 1958 var antalet av nämnderna utanordnade lån ca

118 000, varav 26 000 kom på budgetåret 1957/58. I samband med den ytterligare

utflyttningen av flerfamiljshusärenden beräknas nämnderna komma

att från styrelsen övertaga pantvården beträffande tillhopa 6 000 lån. Arbetet

med utanordning och pantvård är redan nu så omfattande, att det

för många nämnder inte är möjligt att utan personalförstärkning tillfredsställande

sköta dessa arbetsuppgifter.

Vid anmälan av bostadsstyrelsens avlöningsanslag har departementschefen

tillstyrkt att långivningen till flerfamiljshus utflyttas till länsbostadsnämnderna

i den omfattning som styrelsen har föreslagit. I annat sammanhang

anmäles frågan om utvidgad ram för bostadsbyggandet. Innebörden

härav är att långivningen kommer att öka betydligt. Nämndernas behov av

personalförstärkning bör följaktligen bedömas med hänsyn till dels den

omfattande decentraliseringen och dels den ökade långivningen.

I det föregående har förutskickats möjligheten av att ett kreditgarantisystem

införes på egnahemsområdet. Om detta blir fallet, kommer en väsentlig

lättnad alt inträda i nämndernas arbetsbörda i vad gäller beviljande

av egnahemslån. Lånestocken kommer emellertid att öka även om ett kreditgarantisystem

på egnahemsområdet införes, beroende på att ett antal

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

förbättringslån och tertiärlån årligen tillkommer. Denna ökning ävensom

förberedelsearbetet i samband med övergång till kreditgarantier i stället

för egnahemslån torde medföra att man först efter en avsevärd tid kan

räkna med någon mera påtaglig minskning av nämndernas nuvarande personalbehov.

Ett genomförande av det tänkta garantisystemet skulle därför

i första hand betyda, att en fortsatt ökning av nämndernas arbetsuppgifter

motverkades. Under alla förhållanden kan nämndernas personalbehov för

nästa budgetår bedömas oberoende av denna fråga.

På grund av vad nu anförts tillstyrkes, att nämndernas personalorganisation

förstärkes i den omfattning som framgår av det följande.

Vad angår ingenjörspersonalen förordas i anslutning till styrelsens förslag

inrättande av två ingenjörstjänster i Ae 17 och två ingenjör stjänster

i Ae 15. Den av styrelsen föreslagna förstärkningen av biträdespersonalen

med tre kanslibiträden i Ae 7 och fem biträden i reglerad befordringsgång

biträdes. Vidare tillstyrkes med anledning av styrelsens förslag, att 10 assistenttjänster

i Ae 15 inrättas för att direktörerna och kamrerarna skall

kunna avlastas vissa arbetsuppgifter. Antalet kontorsbiträdestjänster i Ao 5

föreslås ökat med 3 till 51.

Vad nu förordats medför, inberäknat omräkningsposterna, en ökning av

medelsbehovet under anslaget med 416 000 kronor. Anslaget upptages alltså

med (4 072 000 + 416 000) 4 488 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader. Anslaget föreslås höjt med 73 000

kronor, varav 3 000 kronor till sjukvård m. m., 15 000 kronor till reseersättningar

och 55 000 kronor till övriga expenser.

Kapitalmedelsförluster och ränteef t ergifter å vissa bostadsbyggnadslån.

Från anslaget bestrides främst kostnaderna för sådan eftergift å ränta och

amortering beträffande tertiär- och egnahemslån, som lämnas låntagare

i anledning av att räntan å underliggande krediter överstiger en bestämd

räntesats ävensom kostnaderna för ränteeftergift avseende företag finansierade

utan statliga lån.

Departementschefen anför att genom beslut av 1957 års riksdag den garanterade

räntan å primär- och sekundärlån höjdes med en halv procent.

Denna ränta utgör därefter i fråga om primärlån 4,5 procent för hus som

tillkommit i början och mitten av 1940-talet, 4 procent för hus som färdigställts

i slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet samt 3,5 procent för

senare tillkomna hus. Att den garanterade räntan är olika för skilda årsgrupper

av hus beror på att det ansetts önskvärt att undvika en alltför

stark hyressplittring. Byggnadskostnaderna har sedan början av 1940-talet

varit stigande. Om den garanterade räntan vore densamma för alla statsbelånade

hus, skulle hyrorna i under senare år färdigställda hus därför

vara avsevärt högre än hyrorna i tidigare tillkomna hus.

Vid riksdagens tidigare prövning av den garanterade räntans höjd har

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

9

det visserligen framhållits såsom önskvärt att en viss anpassning av denna

ränta till lånemarknadsräntan kommer till stånd. Det har emellertid understrukits,

att staten bör lämna ett skydd mot tillfälligt höga räntor. Huruvida

man för framtiden bör räkna med en i stort sett oförändrad räntenivå

eller en påtaglig ändring i den ena eller den andra riktningen är det

svårt att ha en bestämd mening om. Statens utgifter för ränteeftergifter är

betydande. Det är ett allmänt önskemål att de såvitt möjligt minskas. Att

i nuvarande ovissa läge allmänt höja den garanterade räntan synes emellertid

inte välbetänkt. Denna ståndpunkt bör ses mot bakgrunden av att i det

följande kommer att föreslås ett slopande av de ortsdifferentierade tilläggslånen

och en ökad återbetalning av beviljade tilläggslån. Om detta förslag

godtages får hyrorna för under 1950-talet tillkomna hus justeras något

uppåt. På grund härav anser departementschefen att de för primär- och

sekundärlån garanterade räntorna bör bibehållas tills vidare.

F. n. gäller att ränteeftergift kan utgå först sedan primär- och sekundärlån

har lyfts. I en del fall förflyter lång tid från det ett bostadshus

färdigställts till dess primär- och sekundärlån kan lyftas. Orsaken är vanligen

att söka i svårigheter att få krediter. De av det lånebeviljande organet

fastställda högsta hyrorna är beräknade på grundval av de av staten garanterade,

låga räntorna och gäller från inflyttningsdagen. Så länge primär-

och sekundärlån inte erhållits får fastighetsägaren vidkännas kostnader

för kvarstående byggnadskreditiv, som endast delvis kan täckas med

hyresinkomster. För att i någon mån komma till rätta med detta problem

medger det lånebeviljande organet ett tillägg till belåningsvärdet, som är

beräknat med hänsyn till extra kapitalutgifter under högst tio månader

efter husets färdigställande.

I enstaka fall kan det dröja ett år eller ännu längre tid efter husets färdigställande

innan primär- och sekundärlån kan lyftas. I dylika fall kan

fastighetens ägare på grund av de höga kreditivkostnaderna råka i ekonomiska

svårigheter. Det anses skäligt att i dessa fall medge att ränteeftergift

beviljas för tid innan primär- och sekundärlån lyftes. För att vidmakthålla

låntagarens intresse av att snabbt få lånefrågorna definitivt reglerade bör

eftergiftens storlek inte göras beroende av kreditivkostnaderna utan av rådande

räntesatser för primär- och sekundärlån. Det föreslås få ankomma

på Ivungl. Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter i ämnet.

Bostadsstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till

150 000 000 kronor. Departementschefens förslag till jämkning i villkoren

för beviljande av ränteeftergift torde icke nämnvärt påverka anslagsbehovet.

Det tillstyrkes därför att anslaget upptages med det av styrelsen beräknade

beloppet.

Bostadsrabatter. Från anslaget bestrides utgifterna för dels familjebostadsbidrag,

familjebidrag och bränslebidrag och dels pensionärsbostadsbidrag.

Bostadsstyrelsen föreslår, att samtliga inkomststreck för familjebostads
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

bidragen höjes med 1 500 kronor. Med hänsyn till gällande bestämmelser

om prövning av redan utgående bidrag m. in. föreslås att höjningen genomföres

fr. o. m. den 1 januari 1960.

För nästa budgetår beräknar styrelsen en utgiftsökning med 15 000 000

kronor för familjebostadsbidrag, familjebidrag och bränslebidrag, vilket

innebär att nettoutgifterna under budgetåret skulle komma att uppgå till

ca 120 000 000 kronor. Om styrelsens förslag till höjning fr. o. m. den 1

januari 1960 av inkomststrecken för familjebostadsbidrag vinner bifall,

väntas bidragsgivningen komma att öka väsentligt under nästa budgetår.

Med hänsyn till att bidragsbeloppen utbetalas till kommunerna kvartalsvis

i förskott, kommer den av inkomststreckens höjning betingade utgiftsökningen

att avse tre kvartal. Vid ett genomförande av styrelsens förslag

kan utgiftsökningen under budgetåret 1959/60 jämfört med budgetåret

1958/59 uppskattas till 30 000 000 kronor och således nettoutgifterna till

150 000 000 kronor.

I pensionärsbostadsbidrag utbetalades under budgetåret 1957/58 450 200

kronor avseende budgetåret dessförinnan. Styrelsen beräknar att bidrag för

budgetåret 1957/58 kommer att beviljas för ca 4 700 lägenheter med ett

belopp av 575 000 kronor. Detta belopp kommer att utbetalas under budgetåret

1958/59. Den ändrade utformningen av statens stöd till pensionärsbostäder,

som beslutades av förra årets riksdag med verkan från den 1

januari 1959, beräknas icke komma att nämnvärt påverka utgifterna för

pensionärsbostadsbidrag förrän tidigast under budgetåret 1960/61. Utgifterna

för sådana bidrag under budgetåret 1959/60 beräknas icke vara av den

storleksordning att de påverkar anslagsberäkningen.

För budgetåret 1959/60 beräknar således styrelsen nettoutgifterna och

därmed anslagsbehovet till 150 000 000 kronor.

Departementschefen berör först bostadsstyrelsens förslag om höjning av

inkomststrecken för familjebostadsbidrag och erinrar om att det vid tidigare

prövning av inkomststreckens höjd ansetts, att man endast borde beakta

levnadskostnadernas förändringar och sådana förändringar i beskattningsreglerna,

som påverkar relationen mellan årsinkomst och beskattningsbar

inkomst. Frågan om inkomststreckens höjd anmäldes senast för 1957 års

riksdag. En allmän höjning av inkomststrecken ansågs då icke påkallad. Om

den förenämnda principen beträffande omprövning av inkomststrecken tilllämpas,

kan levnadskostnadernas förändringar under de två senaste åren

beräknas motivera, att inkomststrecket för helt bidrag till familj med två

barn höjes med 1 000 kronor från 6 000 kronor till 7 000 kronor i till statlig

inkomstskatt beskattningsbar inkomst. Även övriga inkomststreck bör höjas

med samma belopp. Styrelsens förslag att de nya inkomststrecken skall

gälla fr. o. m. den 1 januari 1960 godtas.

Bostadsstyrelsen har beräknat anslagsbehovet till 150 000 000 kronor. Departementschefens

förslag i fråga om inkomststrecken bör föranleda, att anslaget

uppföres med förslagsvis 140 000 000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

11

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet. Från detta anslag bestrides

utgifterna för förbättringslån i den mån de är ränte- och amorteringsfria,

statsbidrag till fiskarbostäder samt förvaltningsbidrag till förmedlare av

bostadsegnahemslån. Från anslaget skall fr. o. in. den 1 januari 1959 även

bestridas utgifter för bidrag för specialinredning av invalidlägenheter. Vid

utgången av budgetåret 1957/58 fanns å anslaget en reservation av

35 552 201 kronor.

I det föregående har departementschefen tillstyrkt att inkomststrecken

för familjebostadsbidrag höjes med 1 000 kronor. Inkomststrecket för räntefritt

stående förbättringslån, som f. n. utgör 5 000 kronor i till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst, anses likaledes böra höjas med 1 000

kronor. Ändringen bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1959.

I detta sammanhang erinras om att jämlikt riksdagens bemyndigande

fr. o. in. 1951 i Karesuando kommun ett antal bostäder upprustats eller ersatts

med nybyggnad av enkel standard, varvid förbättringslån beviljats med

förhöjd räntefri stående del. Verksamheten bar gett ett gott resultat; kostnaderna

för byggnadsarbetena har blivit låga. Vissa av de åsyftade arbetena

kvarstår att utföra. I kommunen kommer att uppföras några små pensionärshem

samt några s. k. byatvättstugor. Vidare planeras en upprustning av

samernas bostäder.

För att de nämnda byggnadsarbetena skall kunna bedrivas rationellt och

kostnaderna hållas nere är det nödvändigt att en erfaren byggnadstekniker

anställes som arbetsledare. Liksom hittills varit fallet torde för bestridande

av kostnaderna för arbetsledning visst statsbidrag böra beviljas.

Långivningens omfattning under nästa budgetår blir beroende bl. a. av

de ändringar i lånevillkoren, som har genomförts fr. o. m. den 1 januari

1959. Den sänkning av det räntefria lånets maximibelopp från 8 000 till

4 000 kronor, som med visst undantag gäller fr. o. m. nämnda dag, kommer

att minska medelsbehovet samtidigt som möjligheten att för upprustning

av åldringars och vissa andra gruppers bostäder bevilja lån intill

10 000 kronor per hus ökar medelsbehovet. Innan erfarenhet vunnits av

de nya lånevillkoren anses det ligga närmast till hands räkna med att medelsbehovet

kommer att minska utöver vad som varit förhållandet under

förra budgetåret. Hela det för innevarande budgetår disponibla beloppet

torde på grund härav inte komma att tagas i anspråk. Antages att såväl

innevarande som nästa budgetår omkring 20 000 000 kronor kommer att

disponeras för ändamålet kan anslagsbehovet för sistnämnda budgetår beräknas

till 13 000 000 kronor. Övriga utgifter, som skall bestridas från

ifrågavande anslag, torde inte böra föranleda en uppräkning av sagda

belopp.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. Anslag till ifrågavarande verksamhet

anvisas endast i den mån medel erfordras för utbetalning av beviljade

bidrag. Den särskilda bidragsgivningen till inrättande av pensionärshem

upphör med utgången av år 1958. Därefter skall statens stöd till åldringar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

nas bostadsförsörjning utgå i form av årliga pensionärsbostadsbidrag från

anslaget till bostadsrabatler.

Bestämmelserna om statsbidrag till anordnande av pensionärshem har

med utgången av förra året upphört att gälla. För pensionärshem kan i

stället beviljas dels tertiärlån på vanliga grunder, dels pensionärsbostadsbidrag.

Under de senaste budgetåren har statsbidrag beviljats för pensionärshem

med ett belopp av 10 000 000 kronor per budgetår. Av sysselsättningspolitiska

skäl utökades bidragsgivningen under andra halvåret 1958.

Bostadsstyrelsen beräknar, att efterfrågan på utbetalning av beviljade lån

under innevarande budgetår kommer att överstiga det disponibla beloppet.

Bl. a. på grund härav anses medelsanvisningen för nästa budgetår böra höjas.

Departementschefen förordar, att anslaget uppföres med 10 000 000

kronor.

Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska frågor.

Anslaget uppföres i enlighet med bostadsstyrelsens förslag med ett oförändrat

belopp av 25 000 kronor.

Förberedelser till en bostadsräkning. Bostadsstyrelsen har lagt fram förslag

till plan för en allmän bostadsräkning år 1960 in. m. Kostnaderna för

bostadsräkningens genomförande har av styrelsen uppskattats till ca 7 milj.

kronor.

Departementschefen är inte beredd att på föreliggande material taga

ställning till frågan om hur en plan för en bostadsräkning år 1960 bör utformas.

Möjligheterna att åstadkomma en bostadsräkning inom en lägre kostnadsram

än vad bostadsstyrelsen har antagit anses böra närmare undersökas.

Av betydelse är härvid bl. a. hur den tänkta samordningen med den

samtidiga folkräkningen kan ordnas när det gäller såväl insamlingen som

bearbetningen av uppgifterna.

Departementschefen har för avsikt att låta närmare undersöka dessa och

andra frågor i samråd med berörda myndigheter. Vid denna undersökning

bör även omfattningen av de erforderliga förberedelserna närmare prövas.

Emellertid är det viktigt att förberedelsearbetet kan fortgå. Det föreslås

därför, att för nästa budgetår för detta ändamål anvisas ett anslag av

300 000 kronor. Det anses böra få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta

om anslagets disposition.

Kapitalbudgeten

Lånefonden för bostadsbyggande. Från fonden, till vilken medel anvisas

endast i den mån så erfordras för utbetalning av beviljade lån, utlämnas

tertiärlån till flerfamiljshus samt räntebärande egnahemslån och förbättringslån.

För varje budgetår fastställes en ram för långivningen. För innevarande

budgetår har anslaget till fonden uppförts med 600 000 000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 4!) år 1959

13

Departementschefen har intet att erinra mot bostadsstyrelsens förslag

att man icke längre under alla förhållanden bör kräva att ett med bostadsanskaffningslån

finansierat egethem skall innehålla endast en lägenhet.

Vad styrelsen föreslagit i fråga om enhetlig ränta å egnahemslån och tertiärlån

godtages även. Departementschefen finner det vidare rimligt, att för

ram, som tillkommer för att bereda bostad åt elever vid musikhögskolan,

lån bör kunna beviljas på de för studentbostäder gällande villkoren.

Vid anmälan angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1958/59 har departementschefen förordat att det för budgetåret

uppställda byggnadsprogrammet skall utökas med 8 000 lägenheter

från 03 000 till 71 000 lägenheter. Anledningen härtill är främst att det av

arbetsmarknadspolitiska skäl visat sig önskvärt att avsevärt öka igångsättningen

av bostadsbyggnadsföretag utöver vad som enligt programmet bort

komma i fråga. För alt bereda byggnadsarbetarna sysselsättning under

vintern 1959/60 är det vidare nödvändigt att igångsättningen under andra

kvartalet i år ges stor omfattning. Den nämnda utvidgningen av byggnadsprogrammet

för innevarande budgetår tar sikte på att åstadkomma en dylik

igångsättning.

Behovet av en planering av bostadsbyggandet på längre sikt är allmänt

omvittnat. Det är vidare angeläget, att bostadsbyggandet såvitt möjligt hålles

på en jämn nivå. Tvära kastningar i fråga om produktionens storlek

försvårar ett rationellt byggande och verkar uppdrivande på kostnaderna.

Härav kan emellertid inte dragas den slutsatsen att det är önskvärt att uppställa

ett fixerat, stelt program för bostadsbyggandet för två eller flera år

framöver. Erfarenheterna från efterkrigstiden visar, att förändringar i den

allmänna ekonomiska konjunkturen i hög grad påverkar förhållandena på

byggnadsmarknaden. Investeringar i framför allt industrianläggningar är

mycket konjunkturkänsliga. Även om det är möjligt att med olika ekonomiskt-politiska

medel utjämna svängningarna i dylika investeringar blir

variationerna ändock betydande. Under sådana förhållanden kan det inte

undvikas, att en viss anpassning av bostadsbyggandets storlek efter konjunkturlägets

växlingar får ske. Ett uttryck härför är den planerade stora

igångsättningen av bostadsbyggen under innevarande budgetår, avseende

företag med inte mindre än 71 000 lägenheter. Om konjunkturläget förbättras

i eu nära framtid och därmed övriga byggnadsinvesteringar på nytt

ökas, får man försöka undvika stockningar i produktionen och förlängda

byggnadstider med åtföljande kostnadsfördyringar genom alt i någon mån

hålla tillbaka den ökade igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag.

IT bosladsmarknadssynpunkt har det ansetts angeläget, att bostadsbyggandet

omfattar åtminstone 65 000 lägenheter per år. Denna bedömning

torde i stort sett vara riktig. Inom denna ram förefaller det angeläget att

ytterligare öka bostadsbyggandet i de största städerna, där bostadsunderskottet

är betydande. Man får dock räkna med att en mera betydande och

snabb ökning av bostadsproduktionen på dessa orter stöter på olika slags

praktiska binder. Å andra sidan finns tecken, som tyder på att den nuva
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

rande bostadsproduktionen på en del medelstora och små orter är så stor,

att bostadsunderskottet där snart är täckt. Efterfrågan på bostäder har på

sina håll dämpats till följd av nedgången i konjunkturen. Det är därför

tänkbart att i vissa samhällen redan under nästa budgetår tveksamhet om

lämpligheten av en fortsatt stor bostadsproduktion kommer att yppa sig.

Utvecklingen av bostadsmarknaden bör därför följas mycket noga. Kommuner

och byggherrar bör vara beredda att snabbt anpassa sina byggnadsprogram

till förändringar på marknaden.

Med det sagda har departementschefen försökt ange skälen till att han

funnit det lämpligt att för nästa budgetår liksom skett för innevarande budgetår

uppställa ett minimiprogram för bostadsbyggandet avseende 63 000

lägenheter. Programmet förutsätter att planeringen av byggnadsprojekt

sker i sådan takt, att produktionen, om behov därav visar sig föreligga, kan

ökas avsevärt i förhållande till programmet.

Det är naturligtvis svårt att nu bedöma konjunkturläget i slutet av detta

år. Om emellertid det nuvarande konjunkturläget blir bestående ännu en

tid, får man räkna med att i likhet med vad fallet var under 1958 behov

kommer att föreligga av en stor igångsättning under tredje kvartalet i år.

En avsevärd del av en medelsram, som beräknats på grundval av nämnda

minimiprogram för bostadsbyggandet, kommer i så fall att få tagas i anspråk

för företag, som skall påbörjas före den 1 januari 1960. Om så blir

fallet måste medelsramen utvidgas för att igångsättningen under första

halvåret 1960 skall bli tillräcklig.

Bostadsbyggandets fördelning på olika hustyper antar departementschefen

komma att förbli i stort sett oförändrad. De genomsnittliga lånebeloppen

per lägenhet bör beräknas med ledning av bostadsstyrelsens uppgifter

om lånebeloppens hittillsvarande storlek med de jämkningar, som betingas

dels av att pensionärshem i fortsättningen kommer att finansieras med tertiärlån

i stället för med särskilda statsbidrag, dels av att de ortsdifferentierade

tilläggslånen i enlighet med vad som föreslås i det följande slopas

fr. o. m. den 1 juli 1959. Departementschefen utgår från att belåningsvärdena

inte mera allmänt kommer att ändras.

Den för genomförande av minimiprogrammet för bostadsbyggandet under

nästa budgetår erforderliga medelsramen beräknas därför enligt följande

uppställning:

Milj.

kronor

Tertiärlån till flerfamiljshus (41 500 lägenh. X 9 600 kr.) .......... 400

Egnahemslån till nybyggnad (16 000 lägenh. X 18 650 kr.) .......... 300

Tertiärlån till rad- och kedjehus (1 500 lägenh. X 12 000 kr.) ...... 18

Egnahemslån till ombyggnad samt förbättringslån ................ 37

Summa 755

Ramen för preliminära beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för

bostadsbyggande, bör alltså för nästa budgetår fastställas till 755 000 000

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr it) år 1959

15

kronor. Vid beräkningen har inle hänsyn tagits till ett eventuellt införande

av ett kreditgarantisystein på egnahemsområdet.

Vad härefter angår anslaget till lånefonden för bostadsbyggande godtages

i huvudsak hostadsslyrelsens beräkning av anslagsbehovet. På grund av

det förslag om slopande av de ortsdifferentierade tilläggslånen, som framlägges

i det följande, kommer utbetalningarna av tertiärlån att bli något

större än styrelsen beräknat. Å andra sidan torde förskottsgivningen i

fråga om egnahemslån och förbättringslån böra begränsas så, att en viss

minskning av medelsbehovet uppkommer. Vidare framlägges i det följande

förslag om återbetalning av beviljade tilläggslån. Det lånebelopp som sålunda

uppsäges till återbetalning torde böra överföras från fonden för låneunderstöd

till lånefonden för bostadsbyggande, varigenom inflytande amorteringar

kommer att bli disponibla för ny utlåning. Departementschefen

föreslår därför, att anslaget till lånefonden för bostadsbyggande för nästa

budgetår upptages med 700 000 000 kronor.

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien. Från fonden

utlämnas lån till anskaffande av byggnadsmaskiner in. in. Till fonden har

för innevarande budgetår anvisats ett formellt anslag av 100 kronor.

Räntesatsen å ifrågavarande lån har alltsedan fonden inrättades den 1

juli 1952 varit 4 procent. Efter samråd med chefen för finansdepartementet

föreslår departementschefen, att räntan höjes till 5 procent. Höjningen bör

avse lån, som beviljas fr. o. in. den 1 juli 1959.

Eftersom numera en fast praxis utbildats i fråga om prövningen av ansökningar

om lån, anses beslutanderätten i låneärenden fr. o. m. den 1 juli

1959 böra överföras från Kungl. Maj:t till bostadsstyrelsen.

Med hänsyn till storleken av de kapitalavbetalningar som beräknas inflyta

till fonden under nästa budgetår anser departementschefen sig inte

böra tillstyrka, att nya medel anvisas för utlåningsverksamheten, utan föreslår,

att anslaget upptages med ett formellt belopp av 100 kronor.

Räntefria lån till bostadsbyggande. Från anslaget utbetalas räntefria stående

delar av egnahemslån samt tilläggslån till flerfamiljshus. Från anslaget

skall också utbetalas vissa av de bidrag för specialinredning av invalidlägenheter,

varom 1958 års riksdag fattat beslut. För innevarande budgetår

har anvisats ett anslag av 180 000 000 kronor.

År 1957 slopades de provisoriska tilläggslån för flerfamiljshus, som hade

införis 1951 på grund av de då starkt stigande byggnadskostnaderna. Beviljade

lån har genom beslut av 1957 års riksdag delvis återkrävts. Älerbetalningstiden

är satt till 25 år. Fortfarande utgår till nya flerfamiljshus s. k.

ortsdifferentierade tilläggslån på i huvudsak de villkor som fastställdes

1946.

Vid behandling av frågan om anslag till bostadsförsörjningens främjande

för budgetåret 1958/59 framhöll statsutskottet (uti. B 37), att skäl kunde

anföras för en snar avveckling av tilläggslånen. Del borde enligt utskol
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

lets mening ankomma på Ivungl. Maj:t att pröva vid vilken tidpunkt lånen

lämpligen borde avvecklas. För att markera att lånen hade tillfällig karaktär

ansåg utskottet, att beslut om tilläggslån av det lånebeviljande organet

i fortsättningen borde förses med förbehåll om att förräntning och amortering

av lånet kunde komma att krävas redan från utbetalningsdagen. Vad

utskottet sålunda anfört godkändes av riksdagen.

Tilläggslånen har karaktär av en kapitalsubvention med uppgift främst

att i tider med stigande byggnadskostnader förhindra att kapitalkostnaderna

för nyproducerade bostadshus blir så höga, att igångsättningen av nya

företag hämmas. Under det senaste året har byggnadskostnaderna sjunkit

något. En viss ytterligare sänkning kan inte anses utesluten. En avveckling

av de ortsdifferentierade tilläggslånen torde därför nu böra beslutas.

Departementschefen föreslår, att ifrågavarande långivning skall upphöra

med utgången av innevarande budgetår.

I anslutning härtill bör vidare övervägas i vad mån redan beviljade provisoriska

och ortsdifferentierade tilläggslån skall återkrävas. Det kan beräknas,

att intill den 1 juli 1959 dylika tilläggslån, som fortfarande är ränte-

och amorteringsfria, har beviljats till ett sammanlagt belopp av i det

närmaste 1 000 miljoner kronor. För byggnadsföretag, som påbörjats efter

den 1 januari 1958, gäller ändrade lånevillkor, vilket medverkar till att

hyrorna i dessa hus blir högre än hyrorna i övriga under 1950-talet färdigställda

hus, om förutsättningarna i övrigt är lika. Räntan på tertiärlån har

sålunda höjts från 3 till 4 procent och amorteringstiden sänkts från 40 till

30 år. Ett återkrav av beviljade tilläggslån får till följd, att en hyreshöjning

måste medges i de tidigare tillkomna husen. Departementschefen anser

emellertid, att förutsättningar bör skapas för återkrav till en viss del av

sådana tilläggslån.

För hus, som har tillkommit efter den 1 april 1957, har kunnat beviljas

endast ortsdifferentierat tilläggslån. I de fall slutligt beslut om tilläggslån

för dylika hus inte meddelats före den 1 juli 1959 talar praktiska skäl för

att vid slutlig prövning av låneärendet i stället för tilläggslån medges en

mot detta lån svarande höjning av tertiärlånet. I stället för två statliga lån,

som förräntas och amorteras, får man i varje låneobjekt i så fall ett enda

lån med enhetliga ränte- och amorteringsvillkor.

I fråga om övriga hus, för vilka beviljats antingen endast ortsdifferenlierat

tilläggslån eller både dylikt lån och provisoriskt tilläggslån, torde viss

del av beviljat tilläggslån böra återbetalas på 25 år med början den 1 juli

1959. Utestående ränte- och amorteringsfria tilläggslån motsvarar i regel

det kapitaliserade värdet av ett bidrag som för hus tillkomna 1951—53

uppgår till 3 å 4: 60 kronor per kvm bostadslägenhetsyta, för hus färdigställda

under 1954 till 2 å 3: 60 kronor per kvm, för hus tillkomna 1 januari

1955—31 mars 1956 till 1 krona å 2: 60 kronor per kvm samt för hus tillkomna

1 april 1956—31 mars 1957 till högst 1: 60 kronor per kvm bostadslägenhetsyta.

För huvuddelen av de berörda flerfamiljshusen har alltså tilläggslån ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr >t9 år 1959

17

gått med belopp, som motsvarar det kapitaliserade värdet av ett bidrag av

minst 2 kronor per kvm. Om ett lånebelopp motsvarande nämnda värde

återkräves på 25 år, kan den erforderliga hyreshöjningen beräknas till ca

5 procent för hus färdigställda 1951—1954 och till i regel 2 ä 3 procent för

hus tillkomna under tiden 1 januari 1955—31 mars 1957. Departementschefen

föreslår, att tilläggslån, som den 1 juli 1959 fortfarande helt eller

delvis är ränte- och amorteringsfria, skall återbetalas på 25 år om det ränteoch

amorteringsfria beloppet motsvarar det kapitaliserade värdet av ett

bidrag av högst 2 kronor per kvm bostadslägenhetsyta och i annat fall med

så stor del av lånet som motsvarar det angivna värdet. I fråga om sådana

tilläggslån, som enligt vad förut förordats skall ersättas med tertiärlån,

kan av naturliga skäl i detta sammanhang inte något återbetalningskrav

ställas.

De av departementschefen förordade återbetalningarna av tilläggslån torde

avse ett lånebelopp av drygt 700 miljoner kronor. Av beloppet torde ca

600 miljoner kronor avse sådana tilläggslån som skall återbetalas på 25 år.

Den årliga amorteringen kan därför beräknas till ca 25 miljoner kronor.

Av beviljade tilläggslån skulle ett belopp av ca 250 miljoner kronor alltjämt

vara räntefritt och stående.

Vad angår ramen för preliminära beslut om räntefria lån under nästa

budgetår medför ett godtagande av det framlagda förslaget om att slopa

det ortsdifferentierade tilläggslånet, att långivningen kan beräknas minska

med ca 50 000 000 kronor. Långivningen skulle i fortsättningen avse tillläggslån

till studentbostäder, tilläggslån för täckande av vissa vinterbyggnadskostnader,

räntefria stående delar av egnahemslån samt bidrag för

specialinredning av lägenheter för invalider.

Eftersom ramen för innevarande budgetår har fastställts till 130 000 000

kronor, beräknas ramen för nästa budgetår till 80 000 000 kronor. Vid denna

beräkning har hänsyn ej tagits till ett eventuellt införande av ett kreditgarantisystem

på egnahemsområdet.

Anslaget till räntefria lån till bostadsbyggandet för nästa budgetår har

av bostadsstyrelsen beräknats till 150 000 000 kronor. Förslaget om att i

viss idsträckning ersätta beviljade tilläggslån med tertiärlån gör att anslagsbehovet

blir mindre än styrelsen antagit. Departementschefen uppskattar

det till 120 000 000 kronor.

MOTIONERNA

I de likalydandc motionerna I: 72 (av herr Mattsson) och II: 99 (av herrar

Jansson i Benestad och Gustavsson i Alvesta) hemställes, all riksdagen måtte

besluta, all pensionärsbostadsbidrag må kunna utgå även för pensionärer

i tvåfamilj shus, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till

härför erforderlig författningsändring.

I de likalydandc motionerna I: 82 (av herr Ragnar Bergh) och II: 100

2 Itihang till riksdagens protokoll 1059. 6 samt. Nr 40

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr W år 1959

(av herrar Magnusson i Borås och Nordgren) hemställes, att riksdagen måtte

besluta, att kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag skall vara

underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.

I de likalydande motionerna I: 1H (av herrar Birke och Sveningsson)

och II: 156 (av herr Björkman m. fl.) hemställes, såvitt nu är i fråga, att

riksdagen måtte

a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, afl tillämpas tills

vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 1 057 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Ivungl. Maj :t,

förslagsvis .............................................. 65 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal..................... 1 371 900

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis........ 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................ 545 600

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis .... 25 700

Summa kronor 3 080 500

b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1959/60 anvisa ett

förslagsanslag av 3 080 500 kronor;

c) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1959/60 anvisa ett

förslagsanslag av 600 000 kronor;

a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna, att tilllämpas

tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis............ 833 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis .............................................. 110 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ................ 2 276 500

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis........ 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis................................. 562 900

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis .... 25 300

Summa kronor 4 088 000

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret 1959/60 anvisa

ett förslagsanslag av 4 088 000 kronor;

c) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader för budgetåret 1959/60 anvisa

ett förslagsanslag av 576 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 115 (av herr Ewerlöf in. fl.) och II: 159

(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta alt

långivning till flerfamiljshus och egnahem från lånefonden för bostadsbyggande

skall upphöra vid utgången av juni månad 1959 och ersättas med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959 10

ett kreditgarantisystem enligt de närmare anvisningar härom, som utfärdas

av Kungl. Maj :t.

I de likalydande motionerna 1: 116 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 157

(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes,

att riksdagen måtte besluta,

A. 1) att den statliga bostadslångivningen fr. o. in. den 1 juli 1959 skall

ersättas av ett kreditgarantisystem;

2) att i anledning därav varken preliminära beslut skall meddelas angående

lån från Lånefonden för bostadsbyggande eller anslag anvisas till

samma fond från nämnda datum;

3) att utgivandet av räntefri stående del av egnahemslån och förbättringslån

skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1959;

4) att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva återbetalas

i andra fall än då egnahemmet försålts med vinst och endast i den mån

köpeskillingen överstigit senast åsatt taxeringsvärde samt i intet fall, om det

räntefria stående lånet innehafts mer än tio år;

5) att ränlegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden

å tio år utgått;

6) att räntegarariti, som utgives fr. o. in. den 1 juli 1959, skall grundas

på en räntesats av 5 %;

7) att för erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 % skall

erläggas;

8) att avslå Kungl. Maj :ts förslag om ändring i villkoren för åtnjutande

av familjebostadsbidrag;

9) att för budgetåret 1959/60 anvisa å driftbudgeten under femte huvudtiteln

till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

ett förslagsanslag av 135 000 000 kronor;

10) att till Bostadsrabatter anvisa ett förslagsanslag av 110 000 000 kronor;
B.

att, om förslagen under A. 1) och 2) ovan icke vinner riksdagens bifall,

1) tertiärlån, som utlämnas tidigast den 1 juli 1959, skall beviljas upp

till 85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet,

oavsett förvaltningsformerna, upp till 97 % för s. k. allmännyttiga företag

mot kommunal borgen och upp till 92 % för kooperativa och enskilda

företag mot borgen av kommun, industriföretag eller annat företag av motsvarande

ekonomisk styrka samt, till den del de överstiger 85 % av belåningsvärdet,

amorteras på 25 år;

2) egnahemslån och förhättringslån samt tertiärlån som ligger mellan

70 och 85 % av belåningsvärdet skall fr. o. in. den 1 juli 1959 förräntas

efter en räntesats av 5,5 %;

3) tertiärlån överstigande 85 % av belåningsvärdet skall fr. o. in. den

1 juli 1959 förräntas efter eu räntesats av 6,5 %;

4) vid utgivande av statliga bostadslån en förvaltningsavgift om 0,5 %

skall uttagas i samband med lånets utbetalande;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

5) medgiva, att under budgetåret 1959/60 preliminära beslut om lån,

som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett

belopp av 825 000 000 kronor;

6) till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1959/60 anvisa ett

investeringsanslag av 810 000 000 kronor;

7) medgiva, att under budgetåret 1959/60 preliminära beslut om lån, som

skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas

intill ett belopp av 10 000 000 kronor;

8) till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret 1959/60 anvisa

ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor; samt

C. att i övrigt beakta vad i motionerna anförts.

I de likalydande motionerna I: 117 (av herr Aastrup m. fl.) och 11: 158

(av herr Ohlin m. fl.) föreslås, att riksdagen vid sin behandling av Kungl.

Maj :ts proposition nr 1 bil. 7, V huvudtiteln, måtte besluta

1. att den garanterade räntan å primär- och sekundärlån för bostadshus

som tillkom före år 1951 skall höjas med en halv procent från och med

1 juli 1959;

2. att räntan på tertiär- och egnahemslån, som utbetalas efter 1 juli 1959,

skall utgöra 5 procent;

3. att vid försäljning rätt skall medges köparen att återlåna den del av

egnahems- eller tertiärlånet som amorterats utöver vad som föreskrives i

lånevillkoren;

4. att avslå Kungl. Maj:ts förslag om att inkomstgränserna för erhållande

av familjebostadsbidrag och räntefritt förbättringslån skall höjas med 1 000

kr.;

5. att lånegränserna för flerfamiljshus som påbörjas efter 1 juli 1959

skall utgöra 97 procent av belåningsvärdet för företagsformer som nu får

upp till 100 procent, 92 procent för dem som nu får upp till 95 procent

samt 85 procent för övriga;

6. att den räntefria stående delen av egnahemslånen skall inkomstprövas

på sätt som i motionerna anges för egnahem, som ei-håller preliminärt beslut

efter den 1 juli 1959;

7. att till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret 1959/60 anvisa

ett förslagsanslag av 4 198 000 kronor, vilket innebär en minskning i

förhållande till Kungl. Maj :ts förslag med 290 000 kronor;

8. att till Bostadsrabatter för budgetåret 1959/60 anvisa ett förslagsanslag

av 120 000 000 kronor, vilket innebär en minskning i förhållande till Kungl.

Maj :ts förslag med 20 000 000 kronor;

9. att till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret

1959/60 anvisa ett reservationsanslag av 11 000 000 kronor, vilket i förhållande

till Kungl. Maj :ts förslag innebär en minskning av 2 000 000 kr.

I de likalydande motionerna 1: 206 (av herr Sundelin) och II: 261 (av

herr Ståhl m. fl.) hemställes, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte för

budgetåret 1959/60 såsom förslagsanslag anvisa till Bostadsstyrelsen: Om
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

21

kostnader 853 200 kronor och till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader

608 400 kronor.

1 de likalydande motionerna 1: 209 (av herr Bengtson m. fl.) och 11: 264

(av herr Hedlund m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte

I. besluta, att den av staten garanterade räntan för primär- och sekundärlån

med verkan från den 1 januari 1959 må höjas med 0,5 procent, samt

anvisa å driftbudgeten för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln,

punkt 88, till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att med verkan från den 1 juli 1959 höja tertiär-

och egnahemslåneräntan med 0,5 procent, därest icke dessförinnan en

sänkning av det allmänna ränteläget genomförts;

III. besluta, att nuvarande bestämmelser i fråga om inkomststrecken för

familjebostadsbidrag tills vidare må gälla, samt

anvisa å driftbudgeten för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln,

punkt 89, till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 120 000 000 kronor;

IV. besluta, att nuvarande inkomstgräns för erhållande av förbättringslån,

som helt eller delvis utgör räntefrilt, stående lån, tills vidare må gälla, samt

anvisa å driftbudgeten för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln,

punkt 90, till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 11 000 000 kronor;

V. besluta, att med verkan från den 1 juli 1959 räntefri, stående del av

egnahemslån må utgöra högst 3 000 kronor;

VI. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning av frågan

om införande av individuell kreditgarantigivning från staten, avseende långivning

till såväl en- och tvåfamilj shus som flerfamiljshus, samt i samband

härmed allsidig utredning om den statliga bostadslångivningen och dess organisation

i syfte att uppnå förenklingar och besparingar i densamma, samt

VII. beakta även vad i övrigt i motionerna anförts.

I de likalydande motionerna 1: 212 (av herr Lindblom) och II: 269 (av

herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén) hemställes, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam förnyad utredning beträffande

ett frigörande ifrån den statliga kapitalbudgeten av bostadslån under för

bostadsproduktionens omfattning och villkor lämpliga former och med anlitande

av kreditgarantisystem.

I motionen II: 34 (av herrar Larsson i Julita och Ekström i Björkvik)

hemställes, att riksdagen ville besluta att genom skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville utreda frågan huruvida gällande egnahemslånekungörelse

lämpligen bör ändras på sådant sätt, alt, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som f. n. gäller i fråga om bostäder som bebos av

lantarbetare, egnahemslån må kunna beviljas ägare eller brukare av jordbruksfastighet

jämväl då lägenheten skall bebos av fastighetens arrendator,

samt alt Kungl. Maj it ville för riksdagen framlägga det förslag vartill utredningen

må föranleda.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 4.9 år 1959

I motionen II: 106 (av herrar Senander och Holmberg) hemställes, att

riksdagen måtte besluta, att det i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln,

punkt 90. Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet, uppförda anslaget

på 13 miljoner kronor i enlighet med bostadsstyrelsens förslag höjes

till 20 miljoner kronor.

I motionen II: 160 (av herr Haglund och fru Thunvall) hemställes att i

det framförda förslaget om slopande av de ortsdifferentierade tilläggslånen

norrlandslänen Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och

Norrbotten uteslutes och att tilläggslånen får löpa enligt nu gällande normer,

samt att en översyn göres av familjebostadsbidragens konstruktion,

för att åstadkomma en rättvisare avvägning mellan byggnadskostnader och

bostadsbidrag i ovannämnda län.

I motionen II: 265 (av herr Johansson i Stockholm in. fl.) hemställes att

riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts under punkten 9 a) i kapitalbudgeten

för socialdepartementet gjorda hemställan om ändringar i långivningen avseende

dels avveckling av tilläggslånen från och med nästa budgetår och

dels återbetalning av redan beviljade sådana lån, samt att de under punkterna

b) och c) föreslagna beloppen om resp. 80 och 120 miljoner i enlighet

med bostadsstyrelsens förslag uppräknas till vartdera 150 miljoner kronor.

I motionen II: 267 (av herrar Wedén och Rydén) hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning beträffande införande

av värdebeständiga bostadslån i avsikt att inledningsvis reducera bostadskostnaderna

i nybyggda hus och på längre sikt underlätta övergången

till en fri bostadsmarknad vid tillräcklig behovstäckning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna I: 72, II: 100, I: 114, II: 159, II: 157, II: 158, II: 261,

II: 264, II: 269, II: 34, II: 106, II: 160, II: 265 och II: 267.

RIKSDAGENS REVISORERS FÖREVARANDE

UTTALANDEN

Synpunkter på den statliga långivningen till egna hem. Revisorernas uttalande

är av följande lydelse.

Enligt de förutsättningar och villkor som gälla i fråga om egnahemslån

må dylikt lån endast beviljas om bostadshus, som uppföres eller ombygges

med hjälp av lånet, kan beräknas få stadigvarande användning för bostadsändamål;

vidare skall säkerhet i form av inteckning lämnas för lånet. Fastighetens

kreditvärde skall med andra ord beaktas vid långivningen.^ Bland

de faktorer som komma in i bilden vid prövningen av detta värde ingår även

fastighetens lokalisering, d. v. s. dennas belägenhet i förhållande till annan

bebyggelse. Frågan härom har under senare år uppmärksammats i skilda

sammanhang; den har sålunda bl. a. vid upprepade tillfällen föranlett diskussioner

i riksdagen. De uttalanden från statsmakternas sida som härutinnan

skola vara vägledande återfinnas i den förut omnämnda propositio
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr M) år 1951)

23

nen 1953: 138 samt statsutskottets utlåtande nr 153 med anledning därav.

Det heter i propositionen, att då fråga är om egnahemslån till hus på landsbygden

lån icke bör beviljas, då en uppenbart olämplig plats för egnahemmet

valts. Uttrycket »uppenbart olämplig plats» är till sin natur sådant,

att någon entydig tolkning av dess innebörd icke är möjlig; för tydlighets

skull bör dock framhållas att uttrycket knappast tar sikte på sådana fall,

där fråga är om tomtplatsens själva beskaffenhet. Såsom statsutskottet

framhöll i sitt nämnda utlåtande ankommer det på länsbostadsnämnderna

att med beaktande av departementschefens nyss återgivna uttalande och

omständigheterna i varje enskilt fall avgöra, huruvida lån bör beviljas eller

ej. Till ledning för nämndernas verksamhet härutinnan har, såsom framgår

av det föregående, bostadsstyrelsen gemensamt med lantmäteristyrelsen utfärdat

vissa anvisningar.

Mot bakgrunden av den förda diskussionen och då nu gällande direktiv

i ämnet tillämpats under så lång tid, att viss erfarenhet därav bör ha vunnits,

ha revisorerna funnit det vara av intresse att genom besök i vissa län

närmare informera sig om hur nämnda normerande uttalanden kommit att

tillämpas vid långivningen till egnahem. I anslutning till de iakttagelser

som därvid gjorts ha revisorerna ansett sig böra sammanfatta sin syn på

här avsedda frågor, vilka med hänsyn till den pågående samhällsutvecklingen

uppenbarligen måste antagas få stor betydelse jämväl i framtiden.

Det är enligt revisorernas mening två huvudsynpunkter som i första hand

böra beaktas vid en diskussion av förevarande spörsmål, nämligen dels de

risker som ur statsekonomisk synpunkt äro förenade med långivningen

till egnahem, dels angelägenheten av att åstadkomma en ur olika synpunkter

lämplig bebyggelse. Helt allmänt kan konstateras, att ett tillgodoseende

av sistnämnda synpunkt även innebär, att de ekonomiska riskerna elimineras

i väsentlig grad. I syfte att ge en uppfattning om storleken av dessa

må erinras, att statens utestående fordringar i egnahemslån f. n. uppgå

till över två miljarder kronor.

En fastighet har en sådan livslängd, att man vid övervägande av frågan

huruvida lån bör medgivas icke kan beakta enbart den lånesökandes intressen.

Jämväl förhållandena sådana de kunna gestalta sig i framtiden

måste tagas med i bilden. Fastigheten måste med andra ord beräknas få

varaktig användning för sitt ändamål. Detta krav ansluter sig således till

det villkor som i jorddelningslagen uppställts för avstyckning vid glesbebyggelse.

Det är enligt revisorernas mening naturligt, att den som önskar utnyttja

befintliga lånemöjligheter måste finna sig i att samhällets organ vid bedömande

av lånefrågan tager hänsyn till även andra förhållanden än dem

som åberopas av den lånesökande och som ofta kunna vara av så speciell

art, att det knappast tillkommer samhället att tillgodose dem. Vidare bör

i detta sammanhang erinras, att långivningen under de senaste åren skett

under eu i stort sett fortlöpande högkonjunktur. Förändrade samhällsekonomiska

förhållanden kunna möjligen komma att ändra förutsättningarna

för långivningen. A andra sidan är det uppenbart, att vissa risker måste

tagas för att tillgodose sociala önskemål; hela vår bostadspolitik har f. ö.

som bekant en starkt social inriktning.

Då man har alt bedöma de ekonomiska konsekvenserna av el t bostadsföretag

är det nödvändigt att även uppmärksamma, att med varje bosättning

följa andra utgifter än de som direkt sammanhänga med själva lius^yk.

g0!• Eu olämplig lokalisering kan sålunda medföra ökade utgifter för

samhälle! i form av kostnader för skolskjutsar, läkarvård o. s. v. Det är

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

vidare ett självklart krav att bebyggelse lokaliseras på sådant sätt, att befintliga

eller projekterade vatten- och avloppsanläggningar kunna ulnyttjas

i avsedd omfattning.

Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att de bostadspolitiska

organen ha en viktig uppgift att fylla, när det gäller upplysningsverksamhet

på detta område. Erfarenheten synes f. ö. visa, att en lånesökande som

till följd av länsbostadsnämndernas direktiv nödgas bygga ett eget hem

på annan plats än den ursprungligen avsedda oftast med tillfredsställelse

accepterar nämndens inställning, därest han tillräckligt informeras om de

vådor som kunna vara förbundna med en olämplig tomtplats.

Det göres stundom gällande att nu anförda synpunkter, som i väsentlig

mån anknutits till statsverkets intressen, skulle stå i motsatsförhållande

till de kommunala. En sådan uppfattning är emellertid enligt revisorernas

mening icke hållbar. Såsom är allmänt känt pågår bl. a. till följd av jordbrukets

rationalisering en uttunning av befolkningen på landsbygden. Oavsett

politisk uppfattning råder allmän enighet om att icke önskvärda konsekvenser

komma att uppstå, därest denna utveckling fortsätter alltför

länge; det göres f. ö. stundom gällande att den redan gått för långt. Revisorerna

ha icke anledning att taga ställning till hur därmed må förhålla

sig. Det kan dock konstateras, att det ur landsbygdssynpunkt måste vara

ett betydande intresse, att landskommunerna kunna bibehålla ett tillräckligt

befolkningsunderlag, som gör det möjligt för dem att åstadkomma

sådana levnadsbetingelser som icke blott uppmuntra till kvarboende på

landsbygden utan även kunna locka till viss utflyttning från städer och

andra större tätorter. Speciellt med tanke på ungdomen och dess betydelse

för landsbygdens framtid är det nödvändigt, att landskommunerna få förutsättningar

att ordna med sådana gemensamhetsanordningar som kunna

bidraga till att ungdomen kvarbliver på landsbygden. Erfarenheten visar att

möjligheterna härtill äro större, om bebyggelsen lokaliseras på lämpligt

sätt. Vid överläggningar som revisorerna haft med representanter för större

skogsbolag har framkommit, att det är lättare att exempelvis åstadkomma

livskraftiga s. k. skogsarbetarbyar, om dessa anslutas till redan befintlig

bebyggelse än om man söker skapa helt nya centralorter inom en kommun.

Det säger sig f. ö. självt, att ju mer man satsar på en enda sådan centralort,

desto större äro förutsättningarna för att man skall kunna giva denna en

tillfredsställande standard i olika hänseende. Denna uppfattning delas

uppenbarligen av ansvariga kommunalmän, även om kommunindelningsreformen

fört med sig speciella problem i detta avseende. Utredningar som

utförts i olika sammanhang ge även vid handen, att handel och hantverk

i väsentlig grad äro beroende av tillräckligt stora tätorter för att kunna

erbjuda en tillfredsställande service. 1 anslutning till vad sålunda anförts

må understrykas det angelägna i att länsbostadsnämnderna realistiskt söka

bedöma den framtida utvecklingen i fråga om bebyggelselokaliseringen, när

det gäller att bevilja lån till hus avsett att innehålla även affärslokaler. I

annat fall föreligger risker för betydande felinvesteringar.

Under senare år har en medveten strävan förelegat att om möjligt förlägga

industri till landsbygden. Arbetsmarknadsmyndigheterna ha bl. a.

genom sin rådgivningsverksamhet sökt att verksamt bidraga därtill. En

fortsatt sådan utveckling är ur olika synpunkter önskvärd, i den mån tillräckliga

förutsättningar därför finnas. Man bör dock icke förbise att vid

nyetablering av företag vissa problem kunna uppkomma i fråga om bostadsbebyggelsens

lämpliga lokalisering. Revisorerna vilja därför understryka

betydelsen av det samarbete som redan förekommer mellan nämnda

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

25

myndigheter och länsbostadsnämnderna; av vikt är givetvis att även företagareföreningarna

i sin verksamhet beakta dessa synpunkter.

Såvitt revisorerna kunnat konstatera ha här redovisade synpunkter i

stort sett beaktats av de länsbostadsnämnder vilkas verksamhet närmare

studerats. Givetvis ha inom denna verksamhet förekommit även sådana

låneärenden, beträffande vilka olika meningar kunna råda; avgörande för

ställningstagandet i ett tveksamt fall måste alltid bli, vilken synpunkt som

skall anses väga tyngst. Det kan då ofta bli beroende på t. ex. intresseinriktningen

hos vederbörande vilket beslut som till sist fattas. Men oavsett

dessa fall bör den bedrivna lokaliseringspolitiken, vilken måste — och detta

anse sig revisorerna särskilt böra framhålla — vara till gagn för landsbygdens

framtid, med all kraft fullföljas, och detta gäller givetvis icke blott

i här aktuella län utan även i landet i dess helhet. Med den inställning

nämnderna i regel synas intaga till förevarande spörsmål tala goda skäl

för att så även skall bli fallet. Här må jämväl erinras om all nämnderna ha

en sådan sammansättning, att man kan utgå från att de lokala synpunkterna

i tillbörlig mån bli beaktade. Särskilt med bänsvn härtill måste det enligt

revisorernas mening föreligga synnerligen starka skäl för att överordnad

myndighet skall upphäva av vederbörande länsbostadsnämnd fattat beslut

i ärende rörande lokalisering.

I det föregående ha revisorerna understrukit betydelsen av samarbete

mellan bl. a. arbetsmarknadsmyndigheterna och länsbostadsnämnderna i

ärenden av förevarande natur. Än angelägnare framstår detta samarbete

mellan de bostadspolitiska och de jordbrukspolitiska organen, något som

f. ö. understrukits även från riksdagens sida. Revisorerna ha emellertid fått

kännedom om sådana fall, där vederbörande lantbruksnämnd vid överlåtelse

av jordbruksfastighet i rationaliseringssyfte icke i tillräcklig grad

beaktat, huruvida den nödvändiga bostadsförbättring som redan på ett

tidigt stadium av ärendets handläggning måste ha varit uppenbar även för

lantbruksnämnden kunde anses svara mot fastighetens framtida avkastning.

Ett av dessa ärenden har befunnits vara av den karaktär, att revisorerna

ansett påkallat att redovisa det i särskild ordning; till denna redogörelse

torde här få hänvisas. De sålunda gjorda iakttagelserna ge revisorerna

anledning att understryka det synnerligen angelägna i att lantbruksnämnderna

före påbörjande av rationaliseringsföretag noga beakta de

konsekvenser en tillfredsställande lösning av bostadsfrågan kan få för jordbrukets

framtida avkastning. Det kan vidare ifrågasättas, huruvida icke de

anvisningar som gälla för samarbetet mellan lantbruksnämnder och länsbostadsnämnder

och som utfärdats år 1949 av lantbruksstyrelsen i ljuset

av numera vunna erfarenheter bör ersättas av nya sådana, utfärdade gemensamt

av lantbruksstyrelsen och bostadsstyrelsen. De förut omnämnda

anvisningarna angående samverkan mellan lantmäteri- och bostadsmyndigheter

in. in. synas i åtskilliga hänseenden kunna tjäna som förebild härför.

Det kan f. ö. konstateras, alt samarbetet mellan å ena sidan de bostadspolitiska

organen och å andra sidan lantmäteri- och (ivriga planmyndigheter

i stort selt synes vara gott, även om jämväl på detta område förekommit

fall som kunna ge anledning till erinran. Som eu förklaring till att

samarbetet i vissa fall icke synes ha varit helt ändamålsenligt må erinras,

alt länsbostadsnämnderna i sin långivandc verksamhet i några hänseenden

äro skyldiga att uppställa högre krav på tomtplatsen än vad lantmäteri- och

planmyndiglielerna i sin verksamhet för fastighetsbildning kunna göra med

stöd av jorddelnings- och liyggnadslagarna.

Som eu sammanfattning av sålunda gjorda iakttagelser må erinras, all

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

enligt nu gällande direktiv egnahemslån må vägras endast i det fall en

uppenbart olämplig plats valls. Även om man från länsbostadsnämndernas

sida tydligen strävar efter att giva detta uttryck och de i anslutning därtill

meddelade anvisningarna en så entydig tolkning som möjligt, måste dock

stora svårigheter uppkomma vid bestämmelsernas tillämpning. Å andra

sidan bör framhållas, att vilka regler som än gälla i detta avseende det i

största utsträckning måste ankomma på de tillämpande myndigheterna att

på grundval av desamma finna praktiska lösningar. Det kan likväl ifrågasättas,

om det icke vore lämpligt att giva direktiven en mera positiv innebörd

och icke som nu är fallet en helt negativ. Revisorerna anse sig icke

kunna hysa någon bestämd uppfattning om hur dessa nya direktiv böra

närmare utformas. Helt allmänt må dock framhållas att innebörden bör

vara sådan, att den möjliggör för de bostadspolitiska organen att bidraga

till en aktiv utveckling av landsbygden. Det torde få ankomma på bostadsstvrelsen

att på grundval av vad här anförts och etter hörande av länsbostadsnämnderna

framlägga erforderliga förslag i ämnet.

Samernas bostadsfråga. Revisorerna har gjort följande uttalande.

De samer som bedriva renskötsel uppehålla sig med renarna i fjällområdena

under månaderna maj—november/december och i barrskogsområdet

under återstående del av året. När renarna föras på bete i fjällområdet,

bo renskötarfamiljerna i egna hus eller kåtor i närheten av den fasta

bebyggelsen i trakten; under uppehållet i barrskogsområdet hyras i allmänhet

familjebostäder hos den bofasta befolkningen. Skolpliktiga barn

äro under läsåret inackorderade på statens nomadskolor, medan barnen i

förskolåldern hela året vistas hos föräldrarna.

Renskötseln är numera praktiskt taget helt inriktad på köttproduktion,

och arbetet därmed utföres i regel endast av de arbetsföra männen i familjen,

vilka följa renhjordarna. De övriga familjemedlemmarna bo under sommarhalvåret

på en och samma plats. Vintertid däremot medföljer hela familjen,

utom skolpliktiga barn, till betesmarkerna inom barrskogsområdet. Dessa

äro i allmänhet för små för att en familjs renar skola kunna få sin föda

på samma trakt under hela vintern; renhjordarna måste därför flyttas en

eller flera gånger till andra betesmarker. I syfte att undvika långa resor

mellan renhjord och bostad byter hela familjen om möjligt bostad.

De samer som driva skogsrenskötsel eller ägna sig åt annan näring än

renskötsel ha hela året fasta boplatser.

De bostäder som f. n. stå till samernas förfogande äro med få undantag

dåliga. Under sommartid är kåtan visserligen en ej hälsovådlig bostad, men

den är obekväm och fyller ej ens de blygsamma fordringar samerna ha

på en bostad. Vintertid få samerna ofta hålla till godo med de bostäder

den bofasta befolkningen ej önskar bebo under denna årstid.

Under de resor revisorerna under innevarande år företagit i Jämtlands

och Västerbottens län har intresse ägnats åt bl. a. samernas bostadsfråga.

Revisorerna ha därvid, hl. a. genom överläggningar som hållits med lappfogdar

och andra vederbörande tjänstemän, kommit till den uppfattningen,

att särskilda åtgärder i olika avseenden snarast måste vidtagas i syfte att

ernå mera tillfredsställande förhållanden på detta område. Vad särskilt gäller

fjällsamerna — vilka i det följande i första hand komma att uppmärksammas

— kan på grund av deras nomadiserande liv förevarande spörsmål

ej lösas på samma sätt som för samebefolkningen i övrigt.

De möjligheter som stå till buds för samerna när det gäller statlig hjälp

till bostadsbyggande äro i första hand desamma som tillkomma rikets övriga

medborgare, nämligen bl. a. egnahems- och förbättringslån. De senare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

■11

kunna utgå icke blott till egentliga förbättringsarbeten ulan även till ersättningsbyggnad

av enklare slag. Vidare kunna samerna erhålla bidrag ur

statens lappfond om högst 5 000 kronor för uppförande av bostadsbyggnad

på höst- och vårvistet eller annat huvudviste. Dessutom äga samerna för

ifrågavarande ändamål rätt till fritt virke pa rot från kronomark. Bidraget

ur lappfonden beviljas av vederbörande lantbruksnämnd, medan övriga bidrag

och lån i stort sett medgivas av länsbostadsnämnd.

Under senare år har från statsmakternas sida förelegat en medveten strävan

att i medborgerligt avseende jämställa samerna med landets övriga

innevånare. Denna utveckling bör enligt revisorernas mening i möjligaste

mån fortsätta. Särskilda bestämmelser inom exempelvis socialvården böra

därför endast ifrågakomma, då detta är betingat av samernas speciella levnadsförhållanden

och yrkesutövning. Av de i det föregående lämnade uppgifterna

och av vad eljest härom är känt torde framgå, att det nu sagda

äger tillämplighet i fråga om lån och bidrag till samernas bostäder. Som

nyss erinrats finnas också i viss utsträckning särbestämmelser utfärdade

på förevarande område. Erfarenheten visar emellertid att dessa bestämmelser,

sådana de nu äro utformade, icke i tillräcklig grad tillgodose de speciella

krav om vilka här är fråga. Så gäller t. ex. enligt nuvarande grunder

att den tillämnade byggnaden, om vederbörande länsbostadsnämnd skall

äga bevilja egnahemslån, som regel måste utrustas med centraluppvärmning

samt vatten och avlopp. Byggnaden får ej heller annat än undantagsvis

omfatta mindre än tre rum och kök eller två rum och kök med inredningsbar

vind; även badrum skall i princip finnas. Hus med en sådan standard

äro dyra att uppföra, och för att ej ta skada måste de hållas uppvärmda

även vintertid, även om de då icke äro bebodda. Såsom tidigare nämnts vistas

samerna under december—april i barrskogsområdet; de kunna därför

i sitt huvudviste i fjällområdet utnyttja sina hus endast under den varmare

delen av året. Därest huset uppföres på en trakt där samerna vistas vintertid,

ställa sig kostnaderna alltför höga bl. a. med tanke på den begränsade

tid huset kan utnyttjas. En del år kommer samerna kanske aldrig till den

trakt där huset är uppfört, men likväl måste det hållas uppvärmt. Visserligen

kan undantag medgivas från bl. a. kravet på att husen skola vara utrustade

med värmeledning och bad. I de fall varom bär är fråga föreligga

emellertid ofta sådana speciella förhållanden, afl det kan ifrågasättas om

lån över huvud bör lämnas enligt egnahemslånekungörelsen, som uppenbarligen

icke tager sikte på fall som de förevarande.

Förbättringslånen äro på visst sätt begränsade; i den mån lånen skola

amorteras, skola de vara slutbetalade inom viss tid, dock senast inom 25 år.

Nu gällande lånevillkor kunna i allmänhet ej uppfyllas av samerna. Över

huvud må framhållas all dessas ekonomiska möjligheter ofta äro mindre

goda. I sammanhanget må även erinras atl avgörande för om eu same skall

erhålla det förut omnämnda bidraget om 5 (100 kronor är förmågan alt själv

bidraga med penningar, material, transporter och eget arbete. Endast ett

fåtal samer ha begärt och erhållit dylika bidrag. De uppförda husen äro

enligt vad revisorerna inhämtat mestadels av sådan kvalitet, all de ej fylla

nutida krav på eu familjebostad.

Av vad sålunda anföris torde framgå alt de bestämmelser som f. n. finnas

meddelade i fråga om lån och bidrag till bostäder för de renskötande samerna

knappast tillgodose de förhandenvarande speciella förhållandena i

ekonomiska och andra avseenden. Därtill kommer atl föreskrifterna förorsaka

ett omständligt och tidsödande administrativt arbete. I det fall en

same önskar uppföra ett bostadshus och härför söker statliga lån måste

sålunda hans ärende passera eu mängd myndigheter. Sedan sökanden er
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr i9 år 1959

hållit länsstyrelsens upplåtelse av mark för byggnaden och förmedlingsorganet

i vederbörande kommun hjälpt honom med erforderliga ansökningshandlingar,

sändes ärendet till länsbostadsnämnden. Efter en förberedande

granskning har nämnden att infordra yttrande över ansökningen från lappfogde,

lantbruksnämnd och revir jägmästare. Sedan alla utredningar i ämnet

slutförts, skall länsbostadsnämnden underställa ärendet bostadsstyrelsens

prövning, om lån bör beviljas. Om styrelsen lämnar bemyndigande

härtill, meddelar länsbostadsnämnden erforderliga beslut.

Såsom i det föregående omnämnts framlade särskilda sakkunniga i början

av 1950-talet vissa förslag i förevarande ämne, vilka dock ej föranledde

några åtgärder från statsmakternas sida. Enligt revisorernas mening äro de

här aktualiserade frågorna av sådan räckvidd, att de böra underkastas en

ny och allsidig prövning. Syftet därmed hör vara att åstadkomma bestämmelser

som kunna bidraga till att på ett smidigt sätt och i snabbast möjliga

takt förbättra samernas bostadsförhållanden. Hur dylika bestämmelser närmare

skola utformas, därom kunna revisorerna givetvis ej hysa någon bestämd

mening. Här må endast antydas några frågor som böra närmare prövas.

Sålunda bör till behandling upptagas bostadsstandarden, d. v. s. byggnadens

storlek och utrustning, till vilket högsta belopp lån skall beviljas,

vilken säkerhet som skall ställas för beviljade lån, vilken låneform som bör

ifrågakomma, lokaliseringen av bebyggelsen, byggnadssättet in. in.

Vad revisorerna här anfört tager såsom nämnts i första hand sikte på de

renskötande samerna. Flera av de spörsmål som berörts ha jämväl avseende

å andra samer, även om deras förhållanden äro mera likartade med andra

medborgargruppers. Bostadsfrågan för dessa samer bör emellertid även

uppmärksammas i förevarande sammanhang.

Revisorerna få sålunda föreslå, att en allsidig prövning av samernas

bostadsfråga snarast kommer till stånd.

UTSKOTTET

Allmänna grunder för bostadspolitiken. Enligt statsverkspropositionen, bilaga

26, bör de för bostadsbyggandets storlek och inriktning avgörande låneramarna

fastställas från den utgångspunkten, att man eftersträvar en igångsättning

under nästa budgetår av företag avseende minst 63 000 lägenheter.

Departementschefen framhåller, att programmet förutsätter att planeringen

av byggnadsobjekt sker i sådan takt att produktionen, om behov därav visar

sig föreligga, kan ökas avsevärt i förhållande till programmet. Om det

nuvarande konjunkturläget blir bestående ännu en tid, anser departementschefen

att man får räkna med att i likhet med vad fallet var under 1958

behov kommer att föreligga av en stor igångsättning under tredje kvartalet

i år. En avsevärd del av en medelsram, som beräknats på grundval av nämnda

minimiprogram för bostadsbyggandet, kommer däi''vid att få tagas i anspråk

för företag, som skall påbörjas före den 1 januari 1960. Om så blir

fallet måste medelsramen utvidgas för att igångsättningen under första halvåret

1960 skall bli tillräcklig. Beträffande bostadsbyggandets fördelning på

olika hustyper antar departementschefen, att den kommer alt förbli i stort

sett oförändrad.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

29

I motionerna I: 117 och II: 158 uttalas, att det är troligt att efterfrågan

på egnahem samt rad- och kedjehus kommer att öka kraftigt under de närmaste

åren. Det i statsverkspropositionen framlagda minimiprogrammet på

63 000 lägenheter anses innebära en kraftig minskning i jämförelse med innevarande

budgetår. Vidare framhålles, att om riksdagen bifaller de förslag

till ändrade lånegränser, som framlägges i motionerna, kommer anspråken

på statliga lånemedel att minska, varvid det blir möjligt att för samma medelsramar

igångsätta minst 65 000 lägenheter samt att något öka de mindre

hustypernas andel i produktionen.

I motionerna 1:209 och 11:264 uttalas, att igångsättningen av bostadskyg''gnadsföretag

icke bör överskrida 63 000 lägenheter. Det anses att den

ökning av sysselsättningsmöjligheterna, som arbetsmarknadsläget kan kräva,

i stället bör sökas inom det produktiva näringslivet och vägbyggandet.

Vidare understrykes, att en ytterligare ökning av bostadsbyggnadsprogrammet

skulle medföra alltför hård belastning för statsbudgeten i det ansträngda

läge, som kännetecknar densamma nu och för de närmaste åren. I motionerna

uttalas ytterligare, att en viktig målsättning för bostadspolitiken

bör vara att söka uppnå en sådan fördelning av bostadsbyggandet, att egnahemsbebyggelsen

blir den dominerande bebyggelseformen. Med hänsyn till

nuvarande statsfinansiella och arbetsmarknadspolitiska läge accepteras

dock för tillfället den av Kungl. Maj :t föreslagna fördelningen mellan flerfamiljshus

och egnahem.

Bostadsbyggandet har under de senaste fem åren legat på en hög nivå. De

två sista åren har tillskottet av lägenheter varit ovanligt stort och utgjort

närapå 65 000 lägenheter per år. Efterfrågan på bostäder har under hela efterkrigstiden

vuxit kraftigt. Tillskottet av nya bostadslägenheter har därför

varit otillräckligt. Det under krigsåren uppkomna underskottet på bostäder

bär inte kunnat täckas. Särskilt i de största städerna men också på en del

mindre orter har bristen varit svår och fått allvarliga sociala skadeverkningar.

På grund härav har en ökad bostadsproduktion varit ett allmänt

omfattat önskemål. Det har ansetts, att en årlig produktion av minst 65 000

lägenheter erfordras för att bristen relativt snabbt skall kunna täckas, en

produktionsnivå som alltså i det närmaste uppnåtts under de två sista åren.

I det under 1958 rådande arbetsmarknadsläget har förutsättningar förelegat

för en igångsättning av nya bostadsbyggnadsföretag avsevärt överstigande

det minimiprogram av 63 000 lägenheter, som ursprungligen fastställdes

för budgetåret 1958/59. Riksdagen har nyligen beslutat om en utökning

av programmet till att avse ca 71 000 lägenheter.

De praktiska möjligheterna att öka bostadsbyggandet har också under

det gångna året tillvaratagits väl; igångsättningen under 1958 har avsett

lörelag omfattande inemot 70 000 lägenheter. En markerad ökning av igångsättningen

av bostadsbyggnadsföretag i de större orterna, där underskottet

på bostäder är mest påtagligt, har ägt rum. Den stora, vid ingången av 1959

pågående produktionen kommer i huvudsak att mogna ut under 1959. Innevarande

års tillskott kan därför beräknas bli i det närmaste 70 000 lägen
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

heter. Härigenom torde ett viktigt steg komma att tagas mot en avveckling

av bristen på bostäder.

Såsom departementschefen understryker, har den under 1958 kraftigt ökade

igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag inte endast varit önskvärd

ur bostadsmarknadssynpunkt utan också haft en arbetsmarknadspolitisk

motivering. I den vikande konjunktur, som rådde under 1958, tenderade

arbetslösheten att stiga. Olika slags åtgärder har vidtagits i syfte att främja

sysselsättningen. Särskild vikt har därvid tillmätts åtgärder för att åstadkomma

en större bostadsproduktion. En utökning av bostadsbyggandet kan

nämligen antagas allmänt stimulera produktion och sysselsättning inom industrien

inte bara därigenom att byggnadsarbetarna beredes flera arbetstillfällen

utan också på grund av att ett ökat bostadsbyggande medför att efterfrågan

på olika slags byggnadsmaterial stiger, vilket främjar produktion

och sysselsättning inom berörda materialindustrier. Utskottet delar därför

departementschefens uppfattning, att en viss anpassning av bostadsbyggandets

storlek efter konjunkturlägets växlingar får ske. Om konjunkturläget

inte den allra närmaste tiden påtagligt förbättras, bör en fortsatt produktion

på nuvarande mycket höga nivå eftersträvas. En stor igångsättning av

nya bostadsbyggnadsföretag i törsta hand under andra och tredje kvartalet

i år bör i så fall komma till stånd. Såsom departementschefen framhåller,

kommer därvid en betydande del av de på ett minimiprogram för nästa budgetår

av 63 000 lägenheter beräknade medelsramarna för statliga bostadslån

att tagas i anspråk för företag, som påbörjas före 1959 års utgång. En

utökning av byggnadsprogrammet för hela budgetåret 1959/60 blir i dylikt

fall aktuell.

Om å andra sidan konjunkturläget i en nära framtid avsevärt förbättias,

kan det visa sig svårt att gå nämnvärt utöver det av departementschefen

förordade minimiprogrammet för nästa budgetår. Den pågående och för den

allra närmaste tiden planerade bostadsproduktionen är utomordentligt stor.

En förbättring av konjunkturen kan antagas medföra, att investeringar i

andra byggnader än bostadshus ökar. För att i ett dylikt tänkt läge undvika

stockningar i bostadsbyggandet kan det visa sig nödvändigt att tillfälligt

något hålla tillbaka igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag. Med hänsyn

till angelägenheten av att snabbt täcka underskottet på bostäder anser

emellertid utskottet att bostadsbyggandet under nästa budgetår såvitt

möjligt bör bibehållas på nuvarande höga nivå.

Den av utskottet intagna ståndpunkten till bostadsbyggandets storlek under

nästa budgetår innebär, att utskottet godtager Kung], Maj :ts förslag att

— i likhet med vad som urspungligen beslutades för innevarande budgetår

__till grund för beräkning av medelsramarna för bostadslångivningen läg
ges

ett minimiprogram av 63 000 lägenheter.

Av det anförda framgår, att utskottet inte kan ansluta sig till det i motionerna

I: 209 och II: 264 gjorda uttalandet, att igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag

nästa budgetår inte bör överstiga 63 000 lägenhetei. Utskottet

kan ej heller tillstyrka, att såsom föreslås i motionerna I: 117 och II: 158

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr i!) år 1959

31

till grund för beräkning av medelsramarna för långivningen lägges ett bvggnadsprogram

avseende (55 000 lägenheter. I överensstämmelse med vad förut

anförts anser utskottet det icke möjligt att redan nu överväga, i vad mån

det förenämnda minimiprogrammet för nästa budgetår skall kunna utökas.

Med ett slutligt ståndpunktstagande till programmets storlek bör anstå och

en förnyad bedömning av produktionsmöjligheterna göras beroende av hur

stor igångsättningen blir instundande höst.

I likhet med departementschefen räknar utskottet inte med att någon förändring

i bostadsbyggandets fördelning på småhus och flerfamiljshus inträffar

under nästa budgetår. Utskottet vill dock erinra om att det särskilt i

fråga om mindre orter kan visa sig tveksamt, huruvida en fortsatt stor produktion

av flerfamiljshus svarar mot en varaktig efterfrågan på bostäder i

dylika hus. Det kan i varje fall anses sannolikt att på något längre sikt efterfrågan

på småhus kommer att stiga. Under sådana förhållanden kan det

vara välbetänkt att — även om någon påtaglig förskjutning i bostadsproduktionens

inriktning på hustyper för landet i dess helhet inte är omedelbart

förestående — i vissa kommuner räkna med att hyreshusbyggandet

kan komma att relativt minska i betydelse.

I propositionen anmäles, att inom socialdepartementet utarbetats en promemoria

med förslag angående utformningen av ett kreditgarantisystem på

egnahemsområdet. I samband härmed uttalar departementschefen att han

har för avsikt att, om förutsättningar för införandet av ett kreditgarantisystem

redan under nästa budgetår visar sig föreligga, föreslå Kungl. Maj :t

att anmäla frågan för årets riksdag.

I motionerna I: 115 och II: 159 hemställes, att riksdagen måtte besluta

att långivningen till flerfamiljshus och egnahem från lånefonden för bostadsbyggande

skall upphöra vid utgången av juni månad 1959 och ersättas

med ett kreditgarantisystem enligt de närmare anvisningar härom, som utfärdas

av Kungl. Maj:t. Enligt motionerna bör de risker staten ikläder sig

genom kreditgarantier för bostadsbyggandet täckas på så sätt, att en riskfond

upplägges genom att låntagaren vid lånets utlämnande avkräves en engångsavgift

om 0,5 procent av lånebeloppet. Samma förslag återfinnes i motionerna

I: 116 och II: 157, i vilka därjämte yrkas att varken preliminära

beslut skall meddelas angående lån från lånefonden för bostadsbyggande

eller anslag anvisas till samma fond från den 1 juli 1959. 1 motionerna I:

209 och II: 264 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om skyndsam prövning av frågan om införande av individuell kreditgarantigivning

från staten, avseende långivning till såväl en- och tvåfamiljshus

som flerfamiljshus, samt i samband härmed allsidig utredning

om den statliga bostadslångivningen och dess organisation i syfte att uppnå

förenklingar och besparingar i densamma. Även i motionerna I: 212 och II:

269 anhålles om skyndsam förnyad utredning beträffande ett frigörande

ifrån den statliga kapitalbudgeten av bostadslån under för bostadsproduktionens

omfattning och villkor lämpliga former och med anlitande av kreditgarantisystem.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

Enligt vad utskottet erfarit kommer proposition med förslag om införande

av ett kreditgarantisystem på egnahemsområdet inte att avlåtas till

årets riksdag. Utskottet har tagit del såväl av den inom socialdepartementet

upprättade promemorian med förslag angående utformningen av ett dylikt

system som av de över promemorian avgivna utlåtandena. Delade meningar

råder i fråga om både hur ett kreditgarantisystem bör utformas och de

praktiska möjligheterna alt i en nära framtid genomföra ett dylikt system

utan att egnahemsbyggandets storlek och fördelning på olika delar av landet

menligt påverkas. Utskottet finner liksom förra året (uti. nr B 37, s. 35)

angeläget särskilt understryka, att en förutsättning för att ett kreditgarantisystem

skall kunna godtagas är, att en försämring av bostadsbyggandets

villkor och möjligheter inte uppkommer. I stort sett råder enighet om att

det är önskvärt att egnahemsbyggandet uppmuntras och att i nuvarande

arbetsmarknadsläge det är synnerligen angeläget att bostadsbyggandet får

fortgå utan störningar. Att på sätt förordas i motionerna I: 115 och II: 159

samt I: 116 och II: 157 redan fr. o. in. den 1 juli 1959 ersätta den statliga

bostadslångivningen med statliga kreditgarantier vill därför utskottet bestämt

motsätta sig. Motionsyrkandet innebär bl. a. att redan färdigställda

företag, för vilka slutligt beslut om statligt lån meddelats, icke skulle erhålla

det beviljade statslånet utan skulle tvingas söka utverka mot detsamma

svarande lånebelopp i enskild kreditinrättning. Någon som helst garanti

för att dylikt lån skulle kunna erhållas kan uppenbarligen inte lämnas.

Vidare skulle räntevillkoren bli avsevärt sämre än som förutsatts i beslutet

om statligt lån.

En så brysk övergång från statliga lån till statliga kreditgarantier på

bostadsområdet som den i berörda motioner föreslagna finner utskottet

oantagbar bl. a. därför att den skulle innebära att staten vägrade fullfölja

redan ingångna låneavtal. Ett dylikt förfarande är principiellt oriktigt. Dess

praktiska konsekvenser skulle också för ett stort antal låntagare vara av

mycket allvarlig natur. Icke minst de, som under det senaste året med

stöd av beviljat egnahemslån påbörjat byggandet av ett egethem, skulle få

uppenbara svårigheter att slutligt finansiera egnahemmet. Åtskilliga egnahemsbyggare

skulle på grund av de starkt försämrade räntevillkoren tvingas

söka försälja sitt egethem. Mera allmänt skulle det inte kunna undvikas att

igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag kraftigt inskränktes på åtskilliga

håll. Såsom utskottet utvecklat i det föregående är det på grund

av såväl förefintligt underskott på bostäder som läget på arbetsmarknaden

synnerligen angeläget, att igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag

under den närmaste tiden får stor omfattning. Även ur denna allmänna

sypunkt är motionärernas förslag oantagbart.

Utskottet avstyrker alltså förevarande yrkande om ett omedelbart införande

av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet.

I anledning av yrkandena i motionerna I: 209 och II: 264 samt I: 212 och

11:269 om fortsatt utredning om övergång till ett kreditgarantisystem på

bostadsområdet vill utskottet förorda, att en allsidig och förutsättningslös

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr A9 år 1959

33

prövning av frågan kommer till stånd. Inte minst viktigt är att övergångsproblemen

blir noggrant utredda. Möjligheten att komma till rätta med

dessa problem genom ett successivt genomförande av ett kreditgarantisystem

torde böra undersökas närmare. Utskottet anser det av praktiska

skäl lämpligt att prövningen av frågan nu begränsas att gälla endast egnahemsområdet.

Förenämnda motionsyrkanden om en skyndsam utredning

av frågan om övergång till ett kreditgarantisystem på hela bostadsområdet

kan utskottet därför inte tillstyrka.

Departementschefen utgår från att belånings värdena inte mera allmänt

kommer att ändras.

Enligt vad departementschefen anfört i annat sammanhang (prop. nr 2,

s. 43, 44) torde Kungl Maj:t i en nära framtid komma att ompröva de bestämmelser,

som gäller beträffande belåningsvärdena. Utskottet anser sig

ändock böra anföra några allmänna synpunkter i frågan. Maximeringen

av belåningsvärdena får i första hand ses som ett led i strävandena att hålla

byggnads- och tomtkostnaderna nere. Angelägenheten av att såvitt möjligt

pressa ned kostnaderna för bostadshus torde inte bestridas på något håll.

För att på längre sikt kostnadsutvecklingen skall bli gynnsam krävs ett

fortgående forsknings- och rationaliseringsarbete på byggnadsområdet. Det

är önskvärt att bestämmelserna om belåningsvärden anpassas härtill och

att bestämmelserna omprövas i den mån förändringar i fråga om byggnadsmetoder

och byggnadsteknik ger anledning därtill. Det är också önskvärt

att belåningsvärdena mera allmänt jämkas vid en påtaglig förändring i

kostnadsnivån.

I motionen 11:267 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhåller om utredning beträffande införande av värdebeständiga bostadslån

i avsikt att inledningsvis reducera bostadskostnaderna i nybyggda hus och

på längre sikt underlätta övergången till en fri bostadsmarknad vid tillräcklig

behovstäckning.

Fördelarna med värdebeständiga bostadslån anges i motionen vara dels

att bostadslånemarknaden kan tillföras ett för stora och små kapitalplacerare

attraktivt objekt, som kan underlätta finansieringen av en växande

bostadsproduktion genom ett ökat sparande, dels alt räntan på värdebeständiga

lån kommer att ligga lägre än räntan på lån utan värdebeständighetsklausul,

varför kapitalkostnaderna för med sådana lån uppförda hus

under avsevärd tid framåt kan hållas på en väsentligt lägre nivå än den

för nybyggda hus nu vanliga, dels ock att, då på lång sikt bostadskostnaderna

i hus, byggda med värdebeständiga lån, måste anpassas efter den

faktiska penningvärdeutvecklingen, eu mera allmän användning av denna

låneform bidrar till eu utjämning av bostadskostnaderna i likvärdiga fastigheter,

byggda vid olika tidpunkter.

Utskottet anser att stabilitet i fastighetsförvaltningen är önskvärd. Inte

minst bör snabba förändringar i ränteutgifterna för fastighetslån om möjligt

undvikas. Ett uttryck för denna ståndpunkt utgör den räntegaranti,

staten lämnar i fråga om primär- och sekundärlån i slatsbelånade 1''aslig8

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 40

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr A9 år 1959

heter. Att göra ränteutgifternas storlek direkt beroende av förändringar

i penningvärdet synes på grund härav inte vara lämpligt. Utskottet avstyrker

motionen.

I motionerna I: 82 och II: 100 föreslås, att kommunala och s. k. allmännyttiga

bostadsföretag skall vara underkastade upphandlingskungöretsens

bestämmelser.

Såsom utskottet framhöll, då denna fråga behandlades vid förra årets

riksdag (uti. B 37, s. 37), följes upphandlingskungörelsens bestämmelser

i tillämpliga delar av de flesta av de åsyftade företagen. Utskottet finner

inte anledning frångå sin tidigare intagna ståndpunkt, att tillräckliga skäl

inte föreligger, att såsom villkor för statslån uppställa att kungörelsen skall

tillämpas. Utskottet avstyrker förevarande motioner.

Ränteeftergifter. I statsverkspropositionen förordas, att i fall där lång tid

förflyter från det ett hus färdigställts till dess primär- och sekundärlån

kan lyftas ränteeftergift skall kunna beviljas för tid innan nämnda lån har

lyfts. Vad gäller den garanterade räntans höjd anser departementschefen

det inte vara välbetänkt att i nuvarande ovissa läge allmänt höja densamma.

I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås dels att räntegarantien skall upphöra,

då den tidigare fastställda giltighetstiden av tio år utgått, dels att

räntegaranti, som utgives fr. o. m. den 1 juli 1959, skall grundas på en

räntesats av 5 procent. I motionerna I: 117 och II: 158 förordas, att den

garanterade räntan på primär- och sekundärlån för bostadshus, som tillkommit

före 1951, skall höjas med 0,5 procent fr. o. m. den 1 juli 1959.

I motionerna I: 209 och II: 264 slutligen yrkas, att den garanterade räntan

på primär- och sekundärlån skall höjas med 0,5 procent med verkan fr. o. in.

den 1 januari 1959.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förevarande förslag. Vad angår de berörda

motionsyrkandena vill utskottet till en början anföra några allmänna

synpunkter på frågan om generella subventioner åt bostadsbyggandet.

Under en följd av år har riksdagen haft att pröva förslag om avveckling,

helt eller delvis, av olika slags generella subventioner. De år 1951 införda

provisoriska tilläggslånen har successivt avvecklats. De slopades helt genom

beslut av 1956 års riksdag. Den räntefria stående delen av egnahemslån

har sänkts från 8 000 kronor per lån till först 6 000 kronor och genom

beslut 1956 till 4 000 kronor. Den av staten garanterade räntan å primäroch

sekundärlån har höjts två gånger, senast år 1957 med 0,5 procent.

Räntan å tertiär- och egnahemslån har för hus som påbörjas fr. o. in. den

1 januari 1958 höjts från 3 till 4 procent. Tidigare beviljade räntefria lån

till bostadsbyggandet har genom beslut 1953 och 1957 delvis återkrävts.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av de nämnda subventionsfrågorna

intagit den ståndpunkten, att en successiv avveckling av vissa generella

subventioner kan godtagas. Utskottet har emellertid, senast förra året,

understrukit dels att för den som anser att en fortsatt allmän förbättring av

bostadsförhållandena bör vara bostadspolitikens mål det icke kan komma i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr A9 år 1959

35

fråga att brådstörtat avveckla de generella subventionerna (uti. B 37, s. 37),

dels att krav på en stabilisering av ränteutgifterna för nya hus på en relativt

låg nivå enligt utskottets mening alltfort måste ställas (uti. B 37, s. 45). I

de förenämnda motionerna framlägges förslag icke endast om en höjning

av den garanterade räntan utan också om höjning av räntan på de statliga

bostadslånen m. m. Motionärerna godtar dessutom det av Kungl. Maj :t framlagda

förslaget om att slopa det ortsdifferentierade tilläggslånet, till vilket

utskottet återkommer i det följande.

Utskottet har närmare undersökt vilken ökning av de årliga kapitalutgifterna

för nya bostadshus, som ett bifall till de åsyftade motionsyrkandena

jämte ett slopande av det ortsdifferentierade tilläggslånet skulle föranleda.

Tilläggslånets slopande kan beräknas öka kapitalutgifterna med i genomsnitt

ca en krona per kvm. Utskottet har därvid funnit, att i fråga om flerfamiljshus

de i motionerna I: 116 och II: 157 framlagda ändringsförslagen

skulle medföra en ökning av de årliga kapitalutgifterna med i genomsnitt

ca 10 kronor per kvm bostadslägenhetsyta. För en tvårumslägenhet av vanlig

storlek skulle den årliga ökningen bli ca 600 kronor. För ett egethem av vanlig

typ skulle kapitalutgifterna enligt motionärernas förslag öka med ca

750 kronor per år. De i motionerna I: 117 och II: 158 föreslagna åtgärderna

skulle föranleda en ökning av kapitalutgifterna för ett nytt flerfamiljshus

med ca 3 kronor per kvm och för ett ordinärt egethem med 100 å 400 kronor

per år, medan de i motionerna I: 209 och II: 264 förordade ändringarna

kan beräknas ge upphov till en ökning av nämnda utgifter med i fråga om

flerfamiljshus ca 4 kronor per kvm och för ett egethem ca 200 kronor per år.

Utskottet anser, att det i nuvarande läge på såväl bostads- som arbetsmarknaden

är särskilt angeläget att undvika en mera påtaglig ytterligare

fördyring av nya bostäder, önskemålet om en fortsatt stor bostadsproduktion

gör, att finansieringsvillkoren i huvudsak bör bibehållas tillsvidare.

Drastiska ändringar i dessa villkor, såsom förordas i motionerna I: 116 och

II: 157, kan beräknas kraftigt hämma bostadsbyggandet. Vidare skulle möjligheterna

för såväl nybildade familjer som barnfamiljer, vilka på grund

av familjens tillväxt är i behov av en större bostad, att skaffa sig en passande

bostadslägenhet försämras högst avsevärt. Även de i motionerna I: 117

och II: 158 samt 1:209 och 11:264 föreslagna försämringarna av lånevillkoren

kan befaras få ogynnsamma verkningar på produktionsomfattningen

och barnfamiljernas möjligheter att skaffa sig en godtagbar bostad.

Utskottet finner därför övervägande skäl tala mot att de av staten garanterade

räntorna på primär- och sekundärlån nu höjes. Förenämnda ändringsförslag

avslyrkes.

Familjebostadsbidrafr. I statsverkspropositionen föreslås, att de för familjebostadsbidrag

fastställda inkomststrecken skall böjas med 1 000 kronor

fr. o. in. den 1 januari 1960.

I motionerna I: 116 och II: 157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och 11:264

hemställes, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

Kungl. Maj :ts förslag innebär, att alla inkomststreck skall höjas med 1 000

kronor, alltså även de låga streck, som gäller för erhållande av förhöjt bidrag.

Om inkomststrecken inte höjes, blir resultatet bl. a. att åtskilliga

barnfamiljer med små inkomster, vilka f. n. åtnjuter förhöjt familjebostadsbidrag,

endast skulle kunna beviljas helt bidrag. Deras årliga bostadskostnader

skulle därigenom öka med ca 300 kronor. Om Kungl. Maj :ts förenämnda

förslag i fråga om slopande av tilläggslån godtages, skulle en del

av dessa familjer jämväl få vidkännas en allmän hyreshöjning. Kungl. Maj :ts

förslag om höjning av inkomststrecken står i överensstämmelse med tidigare

av riksdagen godkända principer och innebär endast en anpassning av strecken

till inträffad minskning av penningvärdet. På grund av det anförda

tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet kan alltså inte biträda

motionsyrkandena.

Bidrag till pensionärsbostäder. I statsverkspropositionen föreslås ingen

ändring i bestämmelserna om bidrag till pensionärsbostäder. I motionerna

I: 72 och II: 99 yrkas, att pensionärsbostadsbidrag må kunna utgå även för

pensionärer i tvåfamilj shus.

Nya bestämmelser om stöd åt pensionärsbostäder trädde i kraft den 1 januari

1959. En viss utvidgning av stödåtgärderna ägde därvid rum. Pensionärsbostadsbidrag

kan numera beviljas för lägenhet i hus, som tillkommit

tidigast den 1 juli 1946 och som finansierats med tertiärlån. Lägenhet i

hus, som finansierats med egnahemslån, är däremot inte bidragsberättigande.

På grund härav kan bidrag inte beviljas för lägenhet i tvåfamilj shus.

Utskottet anser, att det bör övervägas att utsträcka bidragsgivningen till

att avse jämväl lägenheter i hus, som finansierats med egnahemslån, ökade

möjligheter torde härigenom ges framför allt landskommuner att på ett tillfredsställande

sätt ordna åldringarnas bostadsfråga. Utskottet är dock inte

berett att nu föreslå ett genomförande av den angivna ändringen i bidragsbestämmelserna.

Det torde få ankomma på Kungl Maj :t att närmare pröva

huruvida och på vilka villkor pensionärsbostadsbidrag skall kunna beviljas

för lägenhet i hus, finansierat med egnahemslån, samt att för riksdagen

framlägga förslag i ämnet. I vidare mån än vad som framgår av det nu

anförda kan utskottet inte biträda det i förevarande motioner framlagda

förslaget.

Förbättringslån. I statsverkspropositionen föreslås, att det för räntefritt

stående förbättringslån fastställda inkomststrecket skall höjas med 1 000

kronor fr. o. in. den 1 juli 1959.

I motionerna 1:117 och 11:158 samt 1:209 och 11:264 hemställes, att

riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande förslag. I motionerna I: 116

och II: 157 yrkas, att utgivandet av räntefri stående del av förbättringslån

skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1959.

Vad först angår förslaget om att utgivandet av räntefri stående del av förbättringslån

skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1959 vill utskottet erinra om

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

37

att förra årets riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t beslutade att ifrågavarande

lånedel, som dittills utgjort högst 8 000 kronor per lån, i vissa fall

skulle kunna utgå med högst 10 000 kronor per lån. Bland de fall i vilka

räntefritt stående lån borde kunna utgå med upp till 10 000 kronor nämndes

främst upprustning av åldringars bostäder. Utskottet, som enhälligt tillstyrkte

förslaget, hälsade detsamma med tillfredsställelse. På grund härav

avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkande.

Kungl. Majt:s förslag om höjning av inkomststrecket för räntefritt stående

förbättringslån är liksom motsvarande förslag beträffande familjebostadsbidrag

betingat av inträffad minskning av penningvärdet. Utskottet tillstyrker

förslaget och kan inte biträda nämnda motionsyrkanden.

I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås, att, om den statliga bostadslångivningen

inte den 1 juli 1959 ersättes med ett kreditgarantisystem, räntan

på förbättringslån fr. o. m. nämnda tidpunkt skall utgöra 5,5 procent.

Utskottet har i det föregående vid prövning av frågan om ränteeftergifternas

storlek ansett, att en mera påtaglig försämring av lånevillkoren inte nu bör

genomföras. Ifrågavarande motionsyrkande avstyrkes därför.

Tertiärlån. I statsverkspropositionen föreslås endast en mindre jämkning

i de för tertiärlån gällande villkoren, vilken syftar till att åstadkomma en

enhetlig räntesättning i fråga om tertiärlånen. I skilda motioner förordas

ändringar av allmän räckvidd, avseende lånets ränta, amorteringstid och

storlek m. m.

Vad gäller tertiärlånets ränta föreslås i motionerna I: 116 och II: 157 att,

om den statliga bostadslångivningen inte den 1 juli 1959 ersättes med ett

kreditgarantisystem, tertiärlån, som ligger mellan 70 och 85 procent av belåningsvärdet,

skall fr. o. in. nämnda dag förräntas efter en räntesats av

5,5 procent och att tertiärlån, som överstiger 85 procent av belåningsvärdet,

skall fr. o. in. samma dag förräntas efter en räntesats av 6,5 procent. I motionerna

I: 117 och II: 158 yrkas, att räntan på tertiärlån, som utbetalas efter

den 1 juli 1959, skall utgöra 5 procent. I motionerna I: 209 och II: 264

slutligen hemställes, att riksdagen måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj:t

att med verkan från den 1 jidi 1959 höja räntan på tertiärlån med 0,5 procent,

därest icke dessförinnan en sänkning av det allmänna ränteläget genomförts.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag och kan på förut anförda grunder

icke tillstyrka i berörda motioner framförda ändringsförslag.

I fråga om tertiärlånets storlek och amorteringstid föreslås i motionerna

I: 116 och II: 157, att, om den statliga bostadslångivningen inte den 1 juli

1959 ersättes med ett kreditgarantisystem, tertiärlån, som utlämnas tidigast

den 1 juli 1959, skall beviljas upp till 85 procent av den totala produktionskostnaden

mot enbart inteckningssäkerhet, oavsett förvaltningsformerna,

upp till 97 procent för s. k. allmännyttiga företag mot kommunal borgen

och upp till 92 procent för kooperativa och enskilda företag mot borgen av

kommun, industriföretag eller annat företag av motsvarande ekonomisk

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

styrka, samt till den del de överstiger 85 procent av belåningsvärdet amorteras

på 25 år. I motionerna I: 117 och II: 158 yrkas, att lånegränserna för

flerfamiljshus, som påbörjas efter den 1 juli 1959, skall utgöra 97 procent

av belåningsvärdet för företagsformer, som nu får låna upp till 100 procent,

92 procent för dem, som nu får låna till 95 procent, samt 85 procent

för övriga.

Denna lånefråga var föremål för prövning av förra årets riksdag. Utskottet

ansåg därvid (uti. B 37, s. 44), att med hänsyn till att införandet år

1956 av högsta belåningsvärden för bostadshus inneburit vissa anpassningssvårigheter,

en sänkning av övre belåningsgränserna för tertiärlån inte

borde företagas. Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill jämväl erinra

om att ett godtagande av den föreslagna minskningen av tertiärlånen

skulle innebära risk för störningar i bostadsbyggandet. Ifrågavarande motionsyrkanden

avstyrkes därför.

I motionerna I: 117 och II: 158 föreslås, att vid försäljning köparen skall

medges rätt att återlåna den del av tertiärlån, som amorterats utöver vad

som föTeskrives i lånevillkoren.

Förra årets riksdag avslog ett motionsyrkande av samma innehåll som

det nu framställda. Utskottet, som inte finner tillräckliga skäl anförda för

en omprövning av denna ståndpunkt, avstyrker förslaget.

I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås, att vid utgivande av statliga bostadslån

en förvaltningsavgift om 0,5 procent skall uttagas i samband med

lånets utbetalande.

Förra årets riksdag avslog motionsyrkande av i huvudsak samma innehåll

som det nu framställda. Enär tillräckliga skäl för uttagandet av en förvaltningsavgift

inte anförts, avstyrker utskottet förslaget.

Tilläggslån. I statsverkspropositionen föreslås, att de ortsdifferentierade

tilläggslånen skall slopas fr. o. m. den 1 juli 1959.

I motionen II: 160 hemställes, att i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget

angående slopande av det ortsdifferentierade tilläggslånet Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län uteslutes

och att tilläggslånen får löpa enligt nu gällande normer, samt att en översyn

göres av familjebostadsbidragens konstruktion för att åstadkomma en

rättvisare avvägning mellan byggnadskostnader och bostadsbidrag i ovannämnda

län. I motionen II: 265 hemställes, att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj :ts förevarande förslag.

Utskottet vill erinra om att denna fråga varit föremål för riksdagens prövning

vid upprepade tillfällen, senast förra året. Utskottet uttalade därvid

(uti. B 37, s. 43), att skäl kunde anföras för en snar avveckling av tilläggslånen

och att det borde ankomma på Kungl. Maj :t att pröva vid vilken tidpunkt

tilläggslånen lämpligen borde avvecklas. För att markera att lånen

hade tillfällig karaktär ansåg utskottet, att i fortsättningen beslut om tillläggslån

av det lånebeviljande organet borde förses med ett förbehåll om

att förräntning och amortering av lånet kunde komma att krävas redan från

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr t9 år 1959

39

utbetalningsdagen. Såsom departementschefen anfört har under det senaste

året byggnadskostnaderna sjunkit något; en viss ytterligare sänkning anses

inte utesluten. I likhet med departementschefen finner därför utskottet, att

de ortsdifferentierade tilläggslånen nu bör slopas.

Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj :ts förevarande förslag och kan inte

biträda förenämnda yrkanden i motionerna II: 160 och II: 265 om att tillläggslånen

skall bibehållas antingen helt eller också delvis.

Kungl. Maj :t föreslår, att beviljade såväl ortsdifferentierade som provisoriska

tilläggslån, vilka f. n. är ränte- och amorteringsfria, skall återbetalas på

25 år intill ett belopp, motsvarande det kapitaliserade värdet av ett bidrag

av två kronor per kvm bostadslägenhetsyta.

I motionerna I: 116 och II: 157 förordas, att tilläggslån, som enligt Kungl.

Maj :ts förslag skall återbetalas, skall förräntas efter en räntesats av 5 procent.

I motionen II: 265 hemställes, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

förevarande förslag.

Kungl. Maj :ts förslag om att viss del av tidigare beviljade tilläggslån skall

återbetalas får ses i samband med nyss behandlade, av utskottet tillstyrkta

förslag om slopande av det ortsdifferentierade tilläggslånet. Utskottet biträder

förslaget och kan inte tillstyrka förenämnda motionsyrkanden.

Egnahemslån. I statsverkspropositionen föreslås endast en mindre jämkning

i de för egnahemslån gällande villkoren, vilken syftar till att åstadkomma

en enhetlig räntesättning i fråga om egnahemslånet. I skilda motioner

förordas ändringar av allmän räckvidd; de avser egnahemslånets

ränta, den räntefria stående delens storlek, villkoren för återkrävande av

den räntefria stående delen m. in.

I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås, att, om bostadslångivningen inte

den 1 juli 1959 ersättes med ett kreditgarantisystem, räntan på egnahemslån

fr. o. m. den 1 juli 1959 skall utgöra 5,5 procent. I motionerna I: 117 och

II: 158 förordas, att räntan på egnahemslån, som utbetalas efter den 1 juli

1959, skall utgöra 5 procent. I motionerna I: 209 och II: 264 hemställes, att

riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att med verkan från den 1 juli

1959 höja räntan på egnahemslån med 0,5 procent, därest icke dessförinnan

en sänkning av det allmänna ränteläget genomförts.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag. Med erinran om vad utskottet

anfört i det föregående beträffande avveckling av de generella subventionerna

till bostadsbyggandet avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkanden.

I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås, alt utgivandet av räntefri stående

del av egnahemslån skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1959. I motionerna

1:117 och II: 158 yrkas, att den räntefria stående delen av egnahemslån

skall inkomstprövas på sätt som i motionerna anges för egnahem, som erhåller

preliminärt beslut efter den 1 juli 1959. I motionerna 1:209 och II:

264 förordas, alt med verkan från den 1 juli 1959 räntefri stående del av

egnahemslån må utgöra högst 3 000 kronor.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

Utskottet har i det föregående tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om slopande

av det ortsdifferentierade tilläggslånet. Vissa skäl kan anföras jämväl

för ett slopande eller en minskning av den räntefria stående delen av

egnahemslån. Utvecklingen av egnahemsbyggandet under de senaste åren

tyder emellertid på att redan gällande lånevillkor föranleder relativt höga

årliga kapitalutgifter för egnahemsägarna. En ytterligare höjning av dessa

utgifter torde i nuvarande läge medföra att egnahemsbyggandet kommer att

minska på skilda håll i landet. Barnfamiljer med vanliga inkomster skulle

i ökad utsträckning få avstå från att fullfölja planer på anskaffandet av

ett egethem. Utskottet har i det föregående ansett, att en ökning av egnahemsbyggandet

bör eftersträvas på längre sikt. Det kan då inte vara välbetänkt

att genom en försämring av lånevillkoren hämma egnahemsbyggandet.

Under sådana förhållanden anser utskottet, att den räntefria stående delen

av egnahemslån å 4 000 kronor bör bibehållas tillsvidare. Ifrågavarande motionsyrkanden

kan utskottet alltså inte biträda.

I motionerna I: 116 och II: 157 föreslås, att räntefri stående del av egnahemslån

icke skall behöva återbetalas i andra fall än då egnahemmet försålts

med vinst och endast i den mån köpeskillingen överstigit senast åsatt

taxeringsvärde samt i intet fall, om det räntefria stående lånet innehafts

mer än tio år.

F. n. gäller att vid överlåtelse av statsbelånat egethem i vässa fall egnahemslånet

uppsäges till inbetalning. Så är bl. a. förhållandet om köpeskillingen

anses för hög. Syftet härmed är att förhindra att de relativt sett mycket

gynnsamma villkoren beträffande statligt egnahemslån verkar uppdrivande

på köpeskillingarna.

Vidare gäller att den räntefria stående delen av egnahemslån i regel inte

kan återkrävas förrän tidigast efter tio år. Egnahemsägaren är, om han

behåller sitt egethem och använder det för avsett ändamål, garanterad förmånen

av det räntefria lånet under minst tio år.

Den nu ifrågavarande stödformen infördes 1942. Räntefria lån till småhus,

som beviljats med stöd av de äldre bestämmelser, vilka gällde till den

1 juli 1948, har genom beslut av 1957 års riksdag slutligt reglerats. Enligt

beslutet skall dessa lån avskrivas. Hur det skall förfaras med de räntefria

lån, som beviljats jämlikt de sedan den 1 juli 1948 gällande bestämmelserna,

är ännu inte avgjort. Enligt vad utskottet inhämtat torde dylika lån

ha beviljats till ett sammanlagt belopp av drygt 800 miljoner kronor. Liksom

fallet var vid den slutliga prövningen av hur det borde förfaras med

de enligt äldre bestämmelser beviljade räntefria lånen, synes praktiska skäl

tala för att en prövning år för år av lån som vid varje prövningstillfälle har

utestått i tio år undvikes och att en allmän ståndpunkt i ett sammanhang

tages till alla eller huvuddelen av de under de senaste tio åren beviljade

lånen. Att därvid såsom föreslås i förenäinnda motioner utan närmare övervägande

av de skäl för och emot ett efterskänkande av lånen, som otvivelaktigt

kan anföras, besluta att lånen skall avskrivas sedan de utestått i tio

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1950

41

år finner utskottet inte välbetänkt. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att efter vederbörlig prövning av frågan framlägga förslag i ämnet.

Utskottet avstyrker alltså berörda motionsyrkande.

I motionerna I: 117 och II: 158 föreslås, att vid försäljning köparen skall

medges rätt att återlåna den del av egnahemslån, som amorterats utöver

vad som föreskrives i lånevillkoren.

Med hänvisning till vad utskottet förut anfört beträffande motsvarande

yrkande angående tertiärlån avstyrker utskottet ifrågavarande förslag.

I motionen 11:34 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhåller om utredning av frågan huruvida gällande egnahemslånekungörelse

lämpligen bör ändras på sådant sätt, att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som f. n. gäller i fråga om bostäder som bebos av lantarbetare,

egnahemslån må kunna beviljas ägare eller brukare av jordbruksfastighet

jämväl då lägenheten skall bebos av fastighetens arrendator samt att Kungl.

Maj :t för riksdagen framlägger det förslag, vartill utredningen må föranleda.

För egnahemslån gäller huvudregeln att lån beviljas endast för den som

skall äga och bebo egnahemmet. Olika undantag gives dock. Kommun kan

beviljas egnahemslån för uppförande av småhus, avsedda att uthyras. Industriföretag

kan likaså beviljas egnahemslån för anskaffande av småhus, som

anställda vid företaget skall bebo. Även ägare och brukare av jordbruksfastighet

kan, såsom anges i motionen, erhålla egnahemslån för att bereda

fastighetens lantarbetare bostad. Utskottet delar motionärernas uppfattning,

att skäl kan anföras för att undantag även göres då fråga är om arrendatorer,

varför utskottet tillstyrker att den begärda utredningen kommer till utförande.

Av Kungl. Maj :t framlagda förslag beträffande grunderna för låne- och

bidragsverksamheten, vilka icke upptagits till behandling i det föregående,

har icke givit utskottet anledning till särskilt yttrande.

Vissa av riksdagens revisorer väckta frågor. Riksdagens revisorer har anfört

synpunkter på den statliga långivningen till egnahem på landsbygden

och särskilt fäst uppmärksamheten på bestämmelserna att egnahemslån må

vägras endast i det fall en uppenbart olämplig plats bär valts. Enligt revisorerna

bör nya direktiv i denna del övervägas i syfte att möjliggöra för de

bostadspolitiska organen att bidraga till en aktiv utveckling av landsbygden.

Frågan om i vilka fall egnahemslån bör vägras beträffande egnahem på

landsbygden har varit föremål för riksdagens prövning upprepade gånger.

Alltjämt gäller uttalandet av 1953 års riksdag enligt vilket egnahemslån

endast bör vägras för det fall eu uppenbart olämplig plats för egnahemmet

valts. Vid behandling av denna fråga förra året framhöll utskottet (uti. R

37, s. 36), att bebyggelsen på landsbygden bör främjas, och utskottet förutsatte,

att förenämnda uttalande av 1953 års riksdag alltjämt ägde giltighet

och alt Kungl. Maj :t hade uppmärksamheten riktad på denna fråga. Utskottet

anser, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att överväga, till
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

ruvida och i vad mån behov föreligger av en omprövning av de riktlinjer

för egnahemslångivningen på landsbygden, som med stöd av riksdagens

förenämnda uttalande tillämpas av de lånebeviljande organen.

Riksdagens revisorer har vidare föreslagit att en allsidig prövning av samernas

bostadsfråga snarast kommer till stånd.

Utskottet vill erinra om att riksdagen förra året beslutade om en höjning

av maximibeloppet för räntefri stående del av förbättringslån i fråga

om vissa grupper, bland dem samerna, från 8 000 till 10 000 kronor. Ändringen

trädde i kraft den 1 januari 1959. Skäl kan åberopas för att en allsidig

prövning av samernas bostadsfråga bör anstå i avvaktan på erfarenheter

av den nyss beslutade höjningen av den räntefria stående delen av

förbättringslån. Huruvida anledning föreligger att överväga ändringar i fråga

om det administrativa förfarandet vid prövning av ansökning om statligt

stöd för nybyggnad eller förbättring av bostäder åt samer torde det få

ankomma på Kungl. Maj :t att pröva.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten. Enligt Kungl. Maj:ts

beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1959/60 bör anslaget till Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån uppföras

med 150 000 000 kronor.

I motionerna 1:116 och 11:157 yrkas, att anslaget upptages med

135 000 000 kronor, medan i motionerna I: 209 och II: 264 föreslås, att ett

belopp av 130 000 000 kronor anvisas för ändamålet.

Motionsyrkandena är betingade av förslag i nämnda motioner om reducering

av ränteeftergifterna. Enär utskottet i det föregående avstyrkt dessa

förslag, ansluter sig utskottet till Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet.

Anslaget till Bostadsrabatter föreslås av Kungl. Maj:t uppfört med

140 000 000 kronor.

I motionerna I: 116 och II: 157 yrkas, att anslaget sänkes till 110 000 000

kronor, medan i motionerna I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264 föreslås

en sänkning till 120 000 000 kronor.

Utskottet, som i det föregående tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om höjning

av inkomststrecken för familjebostadsbidrag, förordar det av Kungl.

Maj:t äskade beloppet.

Anslaget till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet föreslår Kungl.

Maj:t skall uppföras med ett belopp av 13 000 000 kronor.

I motionerna I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264 yrkas, att anslaget

sänkes till 11 000 000 kronor, medan i motionen II: 106 föreslås, att anslaget

upptages med 20 000 000 kronor.

Utskottet, som i det föregående tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om höjning

av inkomststrecket för räntefritt stående förbättringslån, biträder

Kungl. Maj :s beräkning av medelsbehovet.

Med utgångspunkt från de förut nämnda antagandena beträffande bostadsbyggandets

storlek föreslår Kungl. Maj :t att ramen för preliminära be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

43

slut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande samt

från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, för budgetåret 1959/60

fastställes till 755 000 000 kronor resp. 80 000 000 kronor.

I motionerna I: 116 och II: 157 yrkas, att ifrågavarande ramar fastställes

till 825 000 000 kronor resp. 10 000 000 kronor. I motionen II: 265 föreslås,

att ramen för preliminära beslut angående lån, som skall utgå från anslaget

till räntefria lån till bostadsbyggande, fastställes till 150 000 000 kronor.

Ifrågavarande yrkanden är beroende av de i nämnda motioner framförda,

av utskottet i det föregående behandlade förslagen i fråga om lånevillkoren.

Utskottet, som anslutit sig till Kungl. Maj :ts förslag i fråga om bostadsbyggandets

finansieringsvillkor, biträder även Kungl. Maj :ts beräkning av

långivningens storlek och avstyrker berörda motionsyrkanden.

Enligt Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet bör anslaget till Lånefonden

för bostadsbyggande anvisas med 700 000 000 kronor och anslaget

till Räntefria lån till bostadsbyggande med 120 000 000 kronor.

I motionerna I: 116 och II: 157 yrkas, att anslaget till lånefonden för bostadsbyggande

skall anvisas med 810 000 000 kronor och anslaget till räntefria

lån till bostadsbyggande med 10 000 000 kronor. I motionen II: 265 föreslås,

att till räntefria lån till bostadsbyggande skall anvisas 150 000 000

kronor.

Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till

grunderna för långivningen förordar utskottet, att ifrågavarande anslag

upptages med de av Kungl. Maj :t äskade beloppen. Förevarande motionsyrkanden

avstyrkes därför.

Mot Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt

nämnda anslag till låne- och bidragsverksamheten har utskottet icke

funnit anledning till erinran.

Den bostadspolitiska organisationen; anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

Med utgångspunkt från ett av bostadsstyrelsen framlagt

förslag förordar Kungl. Maj :t en ytterligare överflyttning från styrelsen till

länsbostadsnämnderna av ärenden angående lån till flerfamiljshus.

Med anledning av såväl tidigare beslutad som nu föreslagen decentralisering

av ärenden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna förordar

Kungl. Maj :t att antalet tjänster i bostadsstyrelsen minskas med 33 och att

länsbostadsnämnderna erhåller en förstärkning av sin personalorganisation

med 22 tjänster.

I motionerna I: 117 och II: 158 föreslås, att av sistnämnda tjänster endast

två ingenjörsbefattningar i Ae 15 inrättas. I anledning härav yrkas i

motionerna, att det av Kungl. Maj :t föreslagna anslaget till länsbostadsnämndernas

avlöningar skall minskas med 290 000 kronor.

I motionerna I: 114 och II: 156 föreslås dels ändringar i de av Kungl.

Maj:t förordade avlöningsstaterna för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna,

dels att till bostadsstyrelsens avlöningar anvisas ett förslags
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

anslag av 3 080 500 kronor samt till länsbostadsnämndernas avlöningar ett

förslagsanslag av 4 088 000 kronor.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag om överflyttning från bostadsstyrelsen

till länsbostadsnämnderna av huvuddelen av ärenden angående lån

till flerfamiljshus. Jämväl Kungl. Maj :ts förslag till ändringar i bostadsstyrelsens

personalorganisation kan utskottet godtaga. Utskottet tillstyrker

därför Kungl. Maj :ts förslag i fråga om styrelsens avlöningsanslag. Av det

anförda framgår att utskottet icke kan biträda det häremot avvikande yrkandet

i motionerna I: 114 och 11:156.

Utskottet tillstyrker även de i propositionen föreslagna ändringarna i personalorganisationen

för länsbostadsnämnderna liksom beräkningen av

nämndernas avlöningsanslag. Förevarande yrkanden i motionerna I: 114 och

II: 156 samt I: 117 och II: 158 avstyrkes därför.

I motionerna I: 114 och II: 156 föreslås, att till bostadsstyrelsens omkostnader

anvisas ett förslagsanslag av 600 000 kronor och till länsbostadsnämndernas

omkostnader ett förslagsanslag av 576 000 kronor. I motionerna I:

206 och II: 261 hemställes, att här förevarande anslag upptages med 853 200

kronor resp. 608 400 kronor.

Utskottet kan icke finna tillräckliga skäl anförda för den minskning av

styrelsens och nämndernas omkostnader, som föreslås i motionerna I: 114

och II: 156. Yrkandena i motionerna 1:206 och II: 261 utgör ett led i en

av samma motionärer framlagd plan för generell minskning med 10 procent

av vissa i statsverkspropositionen under olika huvudtitlar upptagna omkostnadsanslag.

Utskottet har i tidigare sammanhang förklarat sig icke kunna

tillstyrka en sådan metod för anslagsminskning. I enlighet härmed biträder

utskottet Kungl. Maj :ts förslag. Förevarande motionsyrkanden avstyrkes.

Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt föreslagit

och anfört har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Förberedelser till en bostadsräkning. Kungl. Maj:ts förslag att ett anslag

av 300 000 kronor skall anvisas för förberedelser till en bostadsräkning år

1960 biträder utskottet. Eftersom en allmän bostadsräkning senast utfördes

1945, föreligger ett behov av information beträffande bostadsförhållandenas

förändringar under efterkrigstiden. Utskottet förutsätter, att alla tänkbara

åtgärder vidtages, bl. a. genom samordning med den till 1960 planerade

folkräkningen, för att hålla kostnaderna för bostadsräkningen nere.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

45

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. beträffande bostadsbyggandets storlek och inriktning

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å

motionerna I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

II. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet

med avslag å motionerna I: 115 och II: 159

samt I: 116 och II: 157, sistnämnda bägge motioner såvitt nu

är i fråga, ävensom i anledning av motionerna I: 212 och II:

269 samt I: 209 och II: 264, sistnämnda bägge motioner såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet anfört;

III. avslå i motionen II: 267 framställt yrkande beträffande

utredning angående värdebeständiga bostadslån;

IV. avslå i motionerna I: 82 och II: 100 framställt yrkande

beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens bestämmelser

på kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag;
V.

beträffande bestämmelser om ränteeftergift med bifall

till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag å motionerna

I: 116 och II: 157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

VI. beträffande grunderna för inkomstprövning av familjebostadsbidrag

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom

med avslag å motionerna I: 116 och II: 157, I: 117 och

II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

VII. beträffande pensionärsbostadsbidrag för lägenhet i tvåfamiljshus

i anledning av motionerna I: 72 och II: 99 i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;

VIII. beträffande omprövning av bestämmelserna om räntefritt

stående förbättringslån med bifall till Kungl. Maj :ts

förslag ävensom med avslag å motionerna 1:116 och II: 157,

1:117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

IX. beträffande räntesatsen för förbättringslån med avslag

å motionerna I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga,

godkänna vad utskottet anfört;

X. beträffande räntesatsen för tertiärlån med bifall till

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna

I: 116 och II: 157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

XI. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid med

avslag å motionerna I: 116 och II: 157 samt I: 117 och II: 158,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

XII. avslå i motionerna 1:117 och II: 158 framställt yrkande

beträffande rätt att återlåna del av tertiärlån;

XIII. avslå i motionerna I: 116 och II: 157 framställt yrkande

om uttagande av en särskild förvaltningsavgift;

XIV. beträffande slopande av det ortsdifferentierade tillläggslånet

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna II: 160 och II: 265, sistnämnda motion

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XV. beträffande återkrav av beviljade tilläggslån med bifall

till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna

I: 116 och II: 157 samt II: 265, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XVI. beträffande räntesatsen för egnahemslån med bifall

till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna

I: 116 och II: 157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

XVII. beträffande slopande eller minskning av den räntefria

stående delen av egnahemslån med avslag å motionerna

I: 116 och II: 157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

XVIII, beträffande återbetalning av beviljad räntefri stående

del av egnahemslån med avslag å motionerna I: 116

och II: 157, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t

giva till känna vad utskottet anfört;

XIX. avslå i motionerna I: 117 och II: 158 framställt yrkande

beträffande rätt att återlåna del av egnahemslån;

XX. beträffande egnahemslån för anordnande av bostad

åt arrendator med bifall till motionen II: 34 i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

XXI. beträffande egnahemsbyggandet på landsbygden i

anledning av riksdagens revisorers förevarande uttalande i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
XXII.

beträffande utredning av samernas bostadsfråga i

anledning av riksdagens revisorers förevarande uttalande i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

47

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
XXIII.

beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten

till förmån för bostadsförsörjningen, såvitt

de ej behandlats under I.—XXII., med bifall till Kungl.

Maj :ts förslag och under erinran om vad utskottet anfört

godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar;

XXIV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 116 och II: 157 samt I: 209 och II; 264, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, till Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån för budgetåret

1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 150 000 000 kronor;

XXV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 116 och II: 157, I; 117 och II: 158 samt

1:209 och 11:264, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

till Bostadsrabatter för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 140 000 000 kronor;

XXVI. med bifall till Kungl. Majt:s förslag samt med avslag

å motionerna I: 117 och II: 158, I: 209 och II: 264 samt

II: 106, förstnämnda fyra motioner såvitt nu är i fråga, till

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret

1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 13 000 000 kronor;

XXVII. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för

budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 10 000 000 kronor;

XXVIII. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande

byggnadstekniska frågor för budgetåret 1959/60 under femte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 25 000 kronor;

XXIX. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga,

medgiva, att under budgetåret 1959/60 preliminära beslut

angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

må meddelas intill ett belopp av 755 000 000 kronor;
XXX.

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga, till

Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1959/60 under

statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av

700 000 000 kronor;

XXXI. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

för budgetåret 1959/60 under statens utlåningsfonder

anvisa ett investeringsanslag av 100 kronor;

XXXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

avslag å motionerna I: 116 och II: 157 samt II: 265, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, medgiva, att under budgetåret

1959/60 preliminära beslut angående lån, som skall utgå

från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas

intill ett belopp av 80 000 000 kronor;

XXXIII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 116 och II: 157 samt II: 265, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, till Räntefria lån till bostadsbyggande

för budgetåret 1959/60 under fonden för låneunderstöd

anvisa ett investeringsanslag av 120 000 000 kronor;

XXXIV. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes

av vad departementschefen i statsrådsprotokollet förordat;

XXXV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 114 och II: 156, såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 1 057 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis.................... 65 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 2 371 900

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

.................................. 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis................... 545 600

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 25 700

Summa kronor 4 080 500;

b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1959/

60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

4 080 500 kronor.

XXXVI. bemyndiga Kungl. Maj :t att å personalförteckningen

för länsbostadsnämnderna uppföra ytterligare 3

tjänster som kontorsbiträde i Ao 5;

XXXVII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom

med avslag å motionerna I: 114 och II: 156 samt I: 117 och

II: 158, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

49

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 833 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................. 110 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 2 676 500

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

.................................. 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 562 900

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis................................ 25 300

Summa kronor 4 488 000;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret

1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 4 488 000 kronor;

XXXVIII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 114 och II: 156 samt I: 206 och II: 261,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, för budgetåret 1959/60

under femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 948 000 kronor;

b) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 676 000 kronor;

XXXIX. till Förberedelser till en bostadsräkning för budgetåret

1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 300 000 kronor;

XXXX. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade

motioner, till den del de icke blivit under punkterna I.—

XXXIX. särskilt berörda, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

4 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 49

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr W år 1959

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Einar Persson, Birger Andersson,

Thun, Bergman, Pålsson, Axel Johannes Andersson, Rikard Svensson,

Mårtensson, Bertil Petersson, Nils Theodor Larsson, Ragnar Bergh, fröken

Ranmark, herrar Jacobsson och Edström; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Persson i Växjö, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården,

fröken Elmén, fröken Olsson, herrar Blidfors, Hansson i Skegrie,

Andreasson, fröken Karlsson, herrar Gustafsson i Skellefteå och Johansson

i Norrköping.

Särskilt yttrande

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka anfört:

»I motionerna 1:115 och II: 159 liksom i motionerna I: 116 och II: 157

har hemställts att riksdagen måtte besluta, att den statliga långivningen

för bostadsbyggandet skall upphöra från och med den 1 juli 1959 och ersättas

med ett statligt kreditgarantisystem. I särskild reservation tillstyrkes

från vårt håll bifall till detta yrkande. Trots detta kommer vi, för det fall

att nämnda motionsyrkande icke bifalles av riksdagen, att reservationsledes

taga ställning till och framföra yrkanden i anslutning till olika i Kungl.

Maj :ts proposition och i avgivna motioner berörda problem även med utgångspunkt

från att den statliga långivningen bibehålies. Våra yrkanden

rörande dessa senare punkter är alltså alternativa.»

Reservationer

1) beträffande bostadsbyggandets storlek och inriktning

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka ansett att

dels före de tre sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s.

30, som börjar med »Såsom departementschefen» och slutar med »fall aktuell»,

bort infogas en mening av följande lydelse:

»Dock måste behörig hänsyn tagas till de resurser som kan stå till förfogande

på kapitalmarknaden.»

dels till det stycke i utskottets yttrande på s. 30, som börjar med »Den

av» och slutar med »63 000 lägenheter», bort fogas text av följande lydelse:

»Utskottet vill här betona det angelägna i att kommunernas bostadsbyggnadsprogram

icke fixeras i antal lägenheter utan i medelsramar och att kommunerna

får disponera dessa medelsramar på sådant sätt att så stort antal

lägenheter som möjligt kan produceras. Det finns enligt utskottets mening

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

51

ingen anledning att man från statsmakternas sida skulle vidtaga åtgärder

för att åstadkomma någon viss fördelning mellan olika produktionsformer.

Kommunerna bör ha full frihet att i detta sammanhang förfara på det sätt

de finner mest ändamålsenligt för att komma till rätta med bostadsbristen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. beträffande bostadsbyggandets storlek och inriktning

i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag

å motionerna 1:117 och 11:158 samt 1:209 och 11:264,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Axel Johannes Andersson, Jacobsson, Edström, Malmborg,

fröken Elmén och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 29, som börjai

med »Bostadsbyggandet har», till och med det stycke på s. 31, som slutar

med »i betydelse», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Tillskottet av nya bostadslägenheter har under 1950-talet varit otillräckligt;

bostadsbristen är fortfarande besvärande särskilt i de största städerna.

Under 1958 har emellertid igångsättningen av nya lägenheter avsevärt överstigit

det minimiprogram av 63 000 lägenheter, som av riksdagsmajoriteten

fastställdes för budgetåret 1958/59. Riksdagen har nyligen beslutat om en

utökning av programmet till att avse ca 71 000 lägenheter.

Den ökade igångsättningen har dock främst haft arbetsmarknadspolitisk

motivering och vidtagits i syfte att främja sysselsättningen inom byggnadsindustrien.

Kungl. Maj :ts förslag för nästa budgetår innebär att till grund för

beräkningen av medelsramarna lägges ett minimiprogram av endast 63 000

lägenheter. Om konjunkturläget inte påtagligt förbättras bör dock enligt

departementschefens mening en fortsatt bostadsproduktion på hög nivå eftersträvas.

Utskottet delar visserligen departementschefens uppfattning att en viss

anpassning av bostadsbyggandets omfattning efter konjunkturlägets växlingar

är motiverad. Men även om konjunkturläget i en nära framtid förbättras

bör bostadsbyggandet enligt utskottets mening inte pressas ner så kraftigt

att igångsättningen stannar vid 63 000 lägenheter. Så starka svängningar i

bostadsbyggandets volym försvårar ett rationellt planerande av bostadsbyggandet.

Det av Kungl. Maj:t angivna minimiprogrammet är därför otillräckligt

även vid ett förbättrat konjunkturläge.

I motionerna I: 116 och II: 157 samt I: 117 och II: 158 föreslås vissa ändringar

i nu gällande lånegränser. Härigenom minskas anspråken på lånemedel

och en igångsättning av minst 65 000 lägenheter samt viss övergång

till ökad småhusbebyggelse blir möjlig utan höjning av de av Kungl. Maj:t

föreslagna låneramarna. Dessa motionsyrkanden kommer utskottet i det

följande att tillstyrka.

Om clt bostadsbyggnadsprogram av stor omfattning skall bli genomför
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

bart i ett förbättrat konjunkturläge utan intrång på andra viktiga investeringar,

måste de statliga lånevillkoren utformas så att de stimulerar till ett

ökat bostadssparande. Detta har enligt utskottets mening inte tillräckligt

beaktats vid det statliga bostadsstödets konstruktion. Utskottet kommer i det

följande att tillstyrka motionsförslag om ändringar i nu tillämpade lånevillkor

som är avsedda att verka i denna riktning.

I motionerna I: 117 och II: 158 framhålles att en viss försiktighet är tillrådlig

i fråga om uppförande av stora hyreshus i mindre städer och tätorter,

där bostadsbristen är obetydlig. Ett forcerat hyreshusbyggande på småorterna

kan innebära risk för felinvestering. Utskottet delar motionärernas mening

i detta avseende. Efterfrågan på egnahem samt rad- och kedjehus kommer

med säkerhet att öka kraftigt under de närmaste åren. I den riktningen

verkar såväl en allmän standardhöjning som motorismens utbredning. Det

är angeläget att det allmänna och inte minst kommunerna tar hänsyn till

detta förhållande vid planeringen av bostadsbyggandet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. beträffande bostadsbyggandets storlek och inriktning

i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna

1:209 och 11:264 ävensom med bifall till motionerna

I: 117 och II: 158, samtliga motioner såvitt nu är i

fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört;»

c) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson, Svensson i Stenkyrka och

Hansson i Skegrie, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 30, som börjar med

»Såsom departementschefen», till och med det stycke på s. 31, som slutar

med »i betydelse», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Från myndigheternas sida har tidigare uttalats, att ett bostadsbyggande

av cirka 65 000 lägenheter per år kan anses önskvärt ur bostadsmarknadssynpunkt.

Det hade enligt utskottets mening varit motiverat, att igångsättningen

av bostadsbyggnadsföretag för innevarande budgetår inriktats på en

produktion av 65 000 lägenheter. Utskottet har dock tidigare tillstyrkt Kungl.

Maj :ts förslag om ökning av byggnadsprogrammet för innevarande budgetår

till 71 000 lägenheter med hänsyn dels till det arbetsmarknadspolitiska

läget, dels till att planläggningen från myndigheternas sida framskridit så

långt, att ändring icke ansetts böra ske.

Den i statsverkspropositionen föreslagna ramen för preliminära lånebeslut

under budgetåret 1959/60 har beräknats efter ett minimiprogram av

63 000 lägenheter. Men departementschefen förutsätter, att byggnadsprogrammet

skall kunna ökas avsevärt, om det nuvarande konjunkturläget blir

bestående ännu en tid. Enligt utskottets mening bör igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag

— med hänsyn till ökningen för innevarande budgetår

— icke överskrida det angivna antalet, 63 000 lägenheter, för budgetåret

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

53

1959/60. Man kan icke bortse från att ett alltför kraftigt ökat tillskott av

lägenheter vid samtidig stagnation i inkomstutvecklingen medför risk för

att färdiga bostäder icke kan avyttras. Svårigheter härvidlag har redan

framträtt beträffande vissa lägenhetstyper.

De åtgärder till främjande av sysselsättningen, som konjunkturläget kan

kräva, bör i stället främst avse det produktiva näringslivet och vägbyggandet.

Konkurrensen på världsmarknaden har skärpts, bl. a. till följd av sexstatsunionens

tillkomst, och kan för framtiden beräknas bli ännu hårdare.

Det framstår därför som angeläget, att resurserna i så stor utsträckning som

möjligt användes till stärkande av vårt näringslivs internationella konkurrenskraft.

Det är enligt utskottets mening också anledning att understryka, att en

ytterligare utökning av bostadsbyggnadsprogrammet skulle medföra en alltför

hård belastning för statsbudgeten i det ansträngda läge, som kännetecknar

densamma nu och för de närmast följande åren. Utskottet delar alltså

den uppfattning, som anförts i motionerna I: 209 och II: 264.

Utskottet ansluter sig vidare till den i de nämnda motionerna uttryckta

meningen, att man bör söka påverka bostadsutvecklingen i sådan riktning,

att människorna i ökad utsträckning får möjligheter att bo i egnahem. En

viktig målsättning för bostadspolitiken bör vara att söka uppnå en sådan

fördelning av bostadsbyggandet, att egnahemsbebyggelsen blir den dominerande

bebyggelseformen. Med hänsyn till nuvarande statsfinansiella och arbetsmarknadspolitiska

läge anser sig utskottet dock för tillfället böra acceptera

den av Kungl. Maj :t föreslagna fördelningen mellan flerfamiljshus och

egnahem.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. beträffande bostadsbyggandets storlek och inriktning

i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å

motionerna I: 117 och II: 158 ävensom med bifall till motionerna

1:209 och 11:264, samtliga motioner såvitt nu är

i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört;»

2) beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 32, som börjar med

»Enligt vad», till och med det stycke på s. 33, som slutar med »inte tillstyrka»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Statens långivning på bostadsområdet har visat sig innebära en övermäktig

påfrestning på de redan den förutan hårt ansträngda statsfinanserna.

Den har drivits till priset av en icke acceptabel statsupplåning i riksbanken

och affärsbankssystemet. Att med bibehållet statligt stöd åt bostads
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

produktionen minska anspråken på statlig långivning ner till en rimligare

gräns synes vara huvudsyftet i föreliggande motioner I: 115 och II: 159 samt

I: 116 och II: 157. Därjämte framhålles att den anvisade vägen — utbyte av

långivning till flerfamiljshus och egnahem mot ett kreditgarantisystem —

skulle innebära en avlastning av förvaltningsuppgifter från statliga organ.

Sedan motionerna väcktes, har remissyttrandena över socialdepartementets

promemoria av den 5 december 1958 inkommit och redovisats för utskottet.

Principiella tillstyrkanden av önskvärdheten att utforma ett statligt

kreditgarantisystem på egnahemsområdet — till vilket promemorian var

begränsad — avgavs av flertalet remissinstanser, fortsatt utredning föreslogs

från vissa håll medan avstyrkande yttranden lämnades endast av sex hörda

instanser. Av de i princip tillstyrkande instanserna uttalade sig följande för

garanti av den natur som motionärerna med användande av promemorians

terminologi kallar kollektiv: Länsbostadsnämnden i Värmlands län, arbetsmarknadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket, länsstyrelserna

i Stockholms och Östergötlands län, Svenska sparbanksföreningen, Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska arkitekters riksförbund, Svenska riksbyggen,

Svenska byggnadsentreprenörföreningen, statskontoret, statens organisationsnämnd.

Till förmån för »individuell garanti» uttalade sig följande remissinstanser:

Bostadsstyrelsen, flertalet länsbostadsnämnder, lantbruksstyrelsen,

sparbanksinspektionen, länsstyrelserna i Västmanlands och Västernorrlands

län, Svenska stadsförbundet, SABO, länsstyrelsen i Malmöhus län.

Även om promemorian, som ovan nämnts, icke går så långt beträffande

omfattningen av ett kreditgarantisystem som motionerna, bör de till principen

övervägande positiva remissvaren kunna anses stödja motionärernas

tankegångar.

Vad först beträffar motionernas huvudsyfte — att minska bostadsbyggandets

anspråk på statskassan genom att ersätta långivningen med kreditgarantigivning

— kan erinras om att garantigivning redan nu förekommer på

områden där statliga insatser bedömts som önskvärda. Som exempel på verkställd

omläggning från direkt långivning till kreditgarantigivning — stundom

jämsides med direkt långivning för likartade syften — kan nämnas lån för

yttre och inre rationalisering på jordbrukets område samt lån för förvärv

av egnaliemsjordbruk. Vanligen lämnas de statliga kreditgarantierna utan

avgift för låntagaren. Exportkreditnämndens finansieringsgaranti erbjuder

likväl exempel på en avgiftsbelagd statlig garantigivning, syftande till kreditgivning

hos bank eller annan kreditgivare.

Vid jämförelse mellan direktfinansiering och kreditgarantigivning gäller

givetvis, som ofta påpekats, att de kapitalresurser som står till buds ej påverkas

av den teknik som väljes för utlåningen. Lika tydligt är att anpassningen

till befintliga ekonomiska resurser försvåras genom generell prioritering

av ett omfattande kreditbehov. Att också framdeles överanstränga kapitalmarknaden

för att kunna genomföra en sådan prioritering, innebär med hänsyn

till våra konvertibilitetsåtaganden en ökad risk.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr \9 år 1959

55

Sådana överväganden måste enligt utskottets uppfattning tillmätas större

vikt än eventuella farhågor för att svårighet skall uppstå för långivande kreditinstitut

att effektuera de statsgaranterade låneansökningarna.

Utskottet vill framhålla, att möjligheterna att ställa prognoser på kapitalmarknadens

område i högsta grad försvårats genom att förslag om tilläggspensionering

framlagts utan att utredningen om detta förslags samhällsekonomiska

konsekvenser avvaktats. Det är likväl utan vidare tydligt, att de

för bostadsbyggandet aktuella beloppen — ca 400 miljoner kronor för vardera

av grupperna egnahem och flerfamiljshus — skulle komma att innebära

en stark påfrestning på de långivande kreditinstitutens kapacitet. I

sammanhanget kan dock pekas på initiativ, som redan tidigare tagits av kreditorganisationerna

för att bemästra svåra kreditgivningsproblem, t. ex.

Svensk Fartygskredit AB och AB Företagsfinans samt Sparbankernas Intecknings

AB. Genom samarbetsorgan av liknande struktur bör även svårigheterna

med kapitalöverföring från överskottsområden till underskottsområden

kunna bemästras i den mån icke redan förekomsten av riksomspännande

kreditinstitut bland långivarna kan tänkas lösa detta högst väsentliga

problem. Det kan vidare erinras om att kreditväsendets för närvarande

höga likviditet erbjuder ett gynnsamt tillfälle för omläggning. Inplaceringen

av nya betydande lånebelopp i kreditinstituten ger ökad betydelse

åt framförda förslag att skattevägen uppmuntra såväl ökade amorteringar

på den »gamla» bostadslånestocken som nysparande med sikte på bostadsanskaffning.

Utskottet är medvetet om att många samhällsekonomiska och kredittekniska

problem aktualiseras i sammanhanget. Några skall här i korthet beröras.

1 sparbanksinspektionens remissyttrande framhålles, att vårt lands sparbanksväsen

redan har en ovanligt hög kvot av utlåningen redovisad i bostadslån.

En ytterligare »immobilisering» av lånestocken skulle därför icke framstå

som önskvärd. Häremot kan invändas att, i den mån alternativet till bostadsutlåning

är köp av statspapper, det vore en illusion att betrakta dessa

senare som en väsentligt mera likvid tillgång. Vid likviditetspåfrestningar

på banksystemet kan ingen köpare påräknas för i större poster utbjudna

statliga obligationer. Om riksbanken anser sig nödsakad att träda till, kan

sådant stöd lika väl lämnas genom övertagande av andra tillgångsposter.

Liknande resonemang kan föras beträffande den transformering av affärsbankernas

korta inlåning till långfristiga krediter som affärsbankernas medverkan

som långivare mot statsgaranti skulle innebära. I realiteten bleve resultatet

inget annat än det som nu föreligger till följd av riksgäldskontorets

konstanta upplåning i formellt kortfristig form inom affärsbankssystemet.

Utskottet förutsätter dock att i ett normalt läge på kreditmarknaden affärsbankernas

huvudsakliga medverkan i bostadsfinansieringen skall bestå i utlämnandet

av lån under byggnadstiden.

Här må även erinras om att ett genomförande av statsgarantigivning på

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

bostadskrediter^ område aktualiserar frågan om statsgaranterad utlånings

jämställbarhet med statliga skuldförbindelser.

Det må framhållas, att en omläggning av den statliga bostadslångivningen

till kreditgarantigivning i och för sig på intet vis omöjliggör sådan ränteeller

kapitalsubvention som kan anses motiverad. Förslag till teknisk utformning

av sådana subventioner har framlagts i socialdepartementets förenämnda

PM och bedömts positivt av flertalet remissinstanser. Ej heller omöjliggöres

genom omläggningen beslut om »ramar» för bostadsbyggandet — tvärtom

synes det riktigt att garantiåtagandet årligen fastställes till sin högsta

gräns. Tekniskt möter ej hinder, att garantiutfästelserna t. ex. av arbetsmarknadsskäl

uppdelas på olika län eller andra regionala enheter.

Vad därefter beträffar den tekniska och administrativa utformningen av

en statlig kreditgaranti på bostadsområdet, av motionärerna berörd som ett

resonemang kring möjligheterna av minskade statliga förvaltningsuppgifter,

delar utskottet motionärernas uppfattning, att kreditgarantierna för flerfamiljshus

i varje fall tills vidare bör utfärdas efter individuell prövning genom

nuvarande instanser. För egnahemslånens vidkommande förefaller det

utskottet lämpligast att tills erfarenhet vunnits tillämpa ett »blandat system»

enligt de linjer som förordats av länsstyrelsen i Älvborgs län och även

antytts av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Även vid en sådan till större delen »individuell» garantigivning synes det

uppenbart, att samhällets, kreditinrättningarnas och låntagarnas sammanlagda

kostnader för administrativa göromål kommer att minskas i jämförelse

med de nuvarande. Låt vara att besparingarna vid själva garantibeviljandet

ej blir så stora som vid »kollektiv garantigivning», återstår dock

arbetsbesparingarna vid utbetalning och låneförvaltning.

Anlitandet av ett »blandat» system ger även appellmöjlighet, om rättighet

stadgas för lånesökande, som normalt skulle varit hänvisad till »kollektiv

garantigivning», att efter avslag ansöka om individuell kreditgaranti. Det

möjliggör också prövning av garantigivning till den typ av bostäder som kan

betecknas som experimenthus.

Till den del det i det »blandade» systemet komme att ingå »kollektiv

garantigivning» skulle denna innebära, att bedömningen av huruvida författningsmässiga

förutsättningar förelåge för garantibeviljande skulle överlåtas

på vissa kreditgivare. I första hand skulle kreditinstitut i större städer

komma i fråga, vilka i efterhand skulle till vederbörande myndighet anmäla

de samlade lånebelopp som utlämnats under statsgarantivillkor. De farhågor

som framförts om försämrad kvalitet på egnahemsbebyggelsen genom

bortfall av nuvarande detaljgranskning från förmedlingsorganets sida förefaller

ogrundade i betraktande av stadsplanemyndigheters och byggnadsnämnders

skyldigheter i dessa hänseenden. För kreditinstituten är bedömningen

av byggnaders kreditvärde en välbekant uppgift, ombesörjd av egna

tjänstemän eller konsulterad expertis.

Lämplig omfattning av statsgarantien synes vara den del av lån som lig
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

57

ger mellan vad som normalt kan beviljas som bottenlån och det lånetak

som fastställts för respektive produktionsform. Statens beredvillighet att

stå topprisk kommer därvid till uttryck genom bestämningen av lånetakets

höjd. En sådan konstruktion hindrar ej kommunerna att eventuellt engagera

sig som garantigivare för högre belåning, ej heller det långivande kreditinstitutet

från att efter sedvanliga kreditvärdighetsbedömanden lämna låntagaren

lån utöver lånetaket.

För handläggning av låneärenden, där statens kreditgarantiansvar utkräves,

finner utskottet lämpligt taga fasta på den tanke, som i remissvar på socialdepartementets

PM framförts av statskontoret, nämligen att Sveriges

riksbank och dess avdelningskontor i sammanhanget skulle tillvarataga statens

intresse.

Motionärerna föreslår att en garantiavgift — en engångsavgift — om 0,5 %

på lånesumman skall avkrävas dem som erhåller lånegaranti. Dessa avgifter

skulle fonderas och ur fonden skulle de förluster täckas som staten genom

garantigivningen kan komma att åsamka sig.

Utskottet finner detta förslag välbetänkt. Det finns enligt utskottets mening

icke anledning att staten själv skulle stå dessa icke obetydliga risker,

och ur fastighetsekonomisk synpunkt spelar utgiften ingen nämnvärd roll.

Uppenbarligen måste vissa komplikationer vara förenade med en övergång

från ett system med direkta lån till ett system med kreditgaranti. Dessa får

emellertid icke överdrivas. De sammanlagda anspråken på krediter ökas ju

inte genom omläggningen. Efterfrågan på lånemedel hos de nya långivarna

kommer vidare inte på en gång utan successivt. Under övergångstiden bör

det vara möjligt för staten att, t. ex. via riksbanken, vid behov stödja de

kreditorgan som har svårt att anskaffa tillräckliga medel för den nya långivningen

genom direkta lån eller inköp av obligationer. I detta sammanhang

vill utskottet erinra om att medel undan för undan inströmmar såsom räntor

och amortering å utestående bostadslån.

För dem som erhållit förhandsbesked om lån för redan påbörjade fastigheter

måste under alla förhållanden tillses att medel ställes till förfogande

så att de kan utfå slutliga lån i utlovad omfattning.

I och för sig möter det ej hinder att låta en kreditgaranti omfatta såväl

räntebärande som räntefria lån. Systemet vinner dock onekligen i enkelhet

om det begränsas så att de helt räntefria lånen frånskiljes. Vad angår bostadsförbättringslån

för aldringar och bidrag för specialinredning av lägenheter

för invalider talar även andra skäl för att de alltjämt ombesörjes av

enbart statliga organ. Detsamma torde kunna sägas beträffande tilläggslån

till studentbostäder och tilläggslån för täckande av vissa vinterbyggnadskostnader.

Utskottet förordar att nämnda lån bibehålies. Under fonden för

låneunderstöd bör för angivna ändamål till räntefria lån till bostadsbyggande

uppföras ett anslag av 25 000 000 kronor.

Vad angår den räntefria slående delen av egnahemslånet, tillstyrker utskottet

motionärernas förslag att densamma skall upphöra att utgå fr. o. in.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

den 1 juli 1959. Motsvarande förslag återfinnes i socialdepartementets PM.

Utskottet vill emellertid betona, att en dylik avveckling icke följer av själva

omläggningen till ett kreditgarantisystem.

Beträffande kreditgarantigivningens omfattning förordar utskottet en

maximering för budgetåret 1959/60 å 800 000 000 kronor. Någon anledning

att föreslå ändrade belåningsvärden synes utskottet ej föreligga. Detsamma

gäller — vad beträffar budgetåret 1959/60 — lånegränserna, vilka alltså bör

bilda det »lånetak» utöver vilket statlig kreditgaranti ej skall givas. I anslutning

till föreliggande motionsyrkande vill dock utskottet förorda, att

för hus påbörjade tidigast den 1 juli 1959 lånegränsen fastställes till 97 %

i stället för 100 % för kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag

med kommunal borgen och till 92 % i stället för 95 % för kooperativa bostadsföretag

med kommunal borgen.

Ränteeftergiften å bottenlån samt den räntesubvention som ligger i den

nuvarande räntesättningen beträffande de statliga tertiär- och egnahemslånen

synes tills vidare böra i viss mån bibehållas vid övergång till ett kreditgarantisystem.

I anslutning till gjorda motionsyrkanden förordar utskottet

såsom gräns för denna räntegaranti 4 % för lån upp till 60 %, 4,5 % för

lån mellan 60 och 70 %, 5 % för egnahemslån över 70 % och för lån till

flerfamiljshus mellan 70 och 85 % samt 5,5 % för lån till flerfamiljshus

överstigande 85 %, allt räknat i förhållande till belåningsvärdet. Då det

synes utskottet att — vad tidpunkten beträffar — räntebidraget bör tillkomma

dem som erhållit kreditgaranti i samma ordning som nu gäller i

fråga om ränteeftergiften, föreligger ej behov att för budgetåret 1959/60

uppföra speciellt anslag i samband härmed.

Vad angår ränteeftergift för bottenlån utlämnade före den 1 juli 1959

bör denna höjas med 0,5 %. Det i motionerna I: 116 och II: 157 framlagda

förslaget att ränteeftergift ej skall förekomma sedan räntegaranti förekommit

i 10 år tillstyrker utskottet. Härigenom kan anslaget för 1959/60 nedbringas

med 15 000 000 kronor.

Utskottet, som sålunda tillstyrker yrkandena i motionerna I: 115 och

II: 159 samt I: 116 och II: 157 om övergång från statlig bostadslångivning till

ett kreditgarantisystem fr. o. m. den 1 juli 1959 — i enlighet med vad utskottet

ovan närmare utvecklat -— är medvetet om att föreliggande förslag

aktualiserar vissa författningsändringar. Utskottet förutsätter, att Kungl.

Maj:t utan dröjsmål förelägger riksdagen förslag till sådana ändringar.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»II. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på

bostadsområdet i anledning av motionerna I: 115 och II: 159

samt I: 116 och II: 157, sistnämnda bägge motioner såvitt nu

är i fråga, ävensom med avslag å motionerna I: 212 och II:

269 samt I: 209 och II: 264, sistnämnda bägge motioner såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad

utskottet anfört;»

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

59

b) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Jacobsson, Edström, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar

Hansson i Skegrie och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 32 börjar med »I anledning

av» och på s. 33 slutar med »inte tillstyrka», bort ha följande lydelse:

»Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget, att en övergång snarast

möjligt sker till statliga kreditgarantier, så att statsbudgeten i största

möjliga utsträckning kan avlastas utgifter för bostadslån. Meningarna synes

vara delade om hur ett sådant kreditgarantisystem skall utformas. Den s. k.

kollektiva kreditgarantigivning, som förordats i den inom socialdepartementet

upprättade promemorian, har kritiserats av ett flertal remissorgan. Utskottet

anser därför att beslut om utformningen av ett kreditgarantisystem

för egnahem inte kan fattas, innan frågan ytterligare prövats förutsättningslöst.

Samtidigt bör frågan om kreditgarantisystem för flerfamiljshus bli

föremål för skyndsam utredning i enlighet med vad som förordas i motionerna

I: 209 och II: 264 samt I: 212 och II: 269. Med hänsyn till den genomgripande

förändring i bostadslångivningen, som en övergång till kreditgarantisystem

innebär, bör i samband härmed hela den statliga långivningen

och dess organisation göras till föremål för en allsidig prövning för uppnående

av de förenklingar och besparingar, som härigenom blir möjliga.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»II. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på

bostadsområdet med avslag å motionerna I: 115 och II: 159

samt I: 116 och II: 157, sistnämnda bägge motioner såvitt nu

är i fråga, ävensom med bifall till motionerna I: 212 och

11:269 samt 1:209 och 11:264, sistnämnda bägge motioner

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet anfört;»

3) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i

Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande

utredning angående värdebeständiga bostadslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 33 börjar med »Utskottet

anser» och på s. 34 slutar med »avstyrker motionen», bort ha följande lydelse:
»Utskottet

finner de i motionen framförda synpunkterna beaktansvärda

och anser, att en undersökning i den i motionen angivna riktningen bör företagas.

Utskottet vill emellertid erinra om att förslag i annat sammanhang

framförts till årets riksdag om tillsättande av en särskild utredning rörande

åtgärder för att värdesäkra olika former av långsiktigt sparande. Utskottet

finner det naturligt att den undersökning som angivits i motionen II: 267

företas inom ramen för nyssnämnda mera allmänt omfattande utredning.

Då emellertid förslaget om alt nu tillsätta en särskild utredning rörande åt
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

gärder för att värdesäkra olika former av långsiktigt sparande — vilket behandlats

i bankoutskottets utlåtande nr 5 — avvisats av riksdagens majoritet

vill utskottet föreslå, att en undersökning om möjligheterna att införa

värdebeständiga bostadslån nu företages. Denna bör då ses som en

första etapp i en senare, mera allmänt omfattande utredning om olika möjligheter

att värdesäkra långsiktigt sparande. Utskottet förutsätter nämligen

att frågan om värdebeständiga bostadslån slutligt prövas i sammanhang med

den större frågan om att värdesäkra skilda former av långsiktigt sparande.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»III. beträffande utredning angående värdebeständiga bostadslån

med bifall till motionen II: 267 i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

4) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens

bestämmelser på allmännyttiga bostadsföretag ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 34, som börjar med »Såsom

utskottet» och slutar med »förevarande motioner», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner i likhet med motionärerna, att s. k. allmännyttiga bostadsföretag,

vilka ju arbetar praktiskt taget utan eget kapital, bör ha skyldighet

att handha dem anförtrodda statliga medel under samma ansvar som

egentliga statsorgan samt att upphandlingskungörelsens bestämmelser vid

infordran av anbud fördenskull bör gälla även dessa företag. Utskottet tillstyrker

sålunda förevarande motionsyrkande.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»IV. beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens

bestämmelser på kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag

med bifall till motionerna I: 82 och II: 100 i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
5)

av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i

Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande

bestämmelser om ränteeftergift ansett att

dels utskottets yttrande från och med andra meningen i det stycke på s. 34,

som börjar med »Utskottet biträder», till och med det stycke på s. 35, som

slutar med »ändringsförslag avstyrkes», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Enligt utskottets mening bör generella räntesubventioner inte ingå som

ett varaktigt led i bostadspolitiken. Den av staten garanterade räntan å primär-

och sekundärlån har höjts två gånger, senast år 1957 med 0,5 procent.

Bostadspolitiska utredningen föreslog i sitt betänkande, att ytterligare

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

61

höjning av garantiräntorna skulle ske med 0,5 procent från och med hyresåret

1959/60. Statskontoret har nu, såsom redovisas i statsverkspropositionen,

understrukit angelägenheten av en omedelbar höjning av de garanterade

räntesatserna med i varje fall 0,5 procent. Med hänsyn till nuvarande

statsfinansiella läge är utskottet berett att tillstyrka, att den av staten garanterade

räntan å primär- och sekundärlån höjes med 0,5 procent med verkan

från den 1 januari 1959. Härigenom vinnes för budgetåret 1959/60 en

besparing för staten på cirka 25 miljoner kronor och för budgetåret 1960/61

en besparing på cirka 50 miljoner kronor».

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»V. beträffande bestämmelser om ränteeftergift i anledning

av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna I: 116 och

II: 157, I: 117 och II: 158 ävensom med bifall till motionerna

I: 209 och II: 264, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
6)

av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i

Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande

grunderna för inkomstprövning av familjebostadsbidrag ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36, som börjar med »Kungl.

Maj :ts förslag» och slutar med »biträda motionsyrkandena», bort ha följande

lydelse:

»En höjning av inkomststrecken för familjebostadsbidragen i samband

med en försämring av penningvärdet är även enligt utskottets mening i och

för sig motiverad. Med hänsyn till nödvändigheten av att i nuvarande läge

begränsa statens utgifter så långt detta är möjligt finner sig utskottet dock

icke kunna tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet delar alltså den uppfattning

som kommit till uttryck i förenämnda motioner att höjningen tills

Vidare måste anstå och tillstyrker motionsyrkandet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VI. beträffande grunderna för inkomstprövning av familj

ebostadsbidrag med bifall till motionerna I: 116 och II:

157, I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förevarande

förslag;»

7) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i

Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

omprövning av bestämmelserna om räntefritt stående förbättringslån ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »KungL

Maj:ts förslag» och slutar med »nämnda motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

»Kungl. Maj:ts förslag om höjning av inkomststrecket för räntefritt stående

förbättringslån har samband med motsvarande förslag beträffande

familjebostadsbidraget. Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört rörande

familjebostadsbidraget avstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och biträder alltså motionsyrkandet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VIII. beträffande omprövning av bestämmelserna om

räntefritt stående förbättringslån med avslag å motionerna

I: 116 och II: 157 ävensom med bifall till motionerna I: 117

och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förevarande förslag;»

8) beträffande räntesatsen för förbättringslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»I anslutning till vad utskottet i det följande anför beträffande räntesatserna

för tertiärlån och egnahemslån förordar utskottet, att räntan på förbättringslån

skall fr. o. m. den 1 juli 1959 utgöra 5 %.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»IX. beträffande räntesatsen för förbättringslån i anledning

av motionerna I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga, i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
b)

av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Jacobsson, Edström, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar

Hansson i Skegrie och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att det stycke i

utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet har» och slutar

med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»Förbättringslånen har enligt utskottets mening stor betydelse genom att

de underlättar för personer med små inkomster att skaffa sig goda bostäder.

En höjning av räntan från 4 till 5,5 procent skulle medföra en betydande

försämring av lånevillkoren. Utskottet anser att nuvarande ränta på förbättringslånen

bör bibehållas och avstyrker sålunda ifrågavarande motionsyrkande.

»

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr W år 1959

63

9) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i

Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande

räntesatsen för tertiärlån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet

biträder» och slutar med »framförda ändringsförslag», bort ha följande lydelse:
»För

att statens utgifter för det generella bostadsstödet skall minskas, bör

tertiärlåneräntan höjas för lån som utbetalas efter 1 juli 1959. Det i motionerna

I: 116 och II: 157 framförda förslaget om att tertiärlåneräntan skall

vara högre för lån som ligger över 85 procent av belåningsvärdet finner utskottet

motiverat. Härigenom skulle konkurrensvillkoren för olika företagsformer

bli mera likvärdiga. Utskottet föreslår därför med anledning av motionerna

I: 117 och II: 158 samt I: 116 och II: 157 att tertiärlåneräntan för

lån som utbetalas efter 1 juli 1959 skall utgöra 5 procent för den del av lånet

som ligger under 85 procent av belåningsvärdet samt 5,5 procent för

den övriga delen av lånet. Övriga motionsyrkanden om ändringar i räntevillkoren

för tertiärlån kan utskottet inte tillstyrka.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»X. beträffande räntesatsen för tertiärlån i anledning av

Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna 1:116 och 11:157,

I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet anfört;»

10) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i

Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande

tertiärlånets storlek och amorteringstid ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38, som börjar med »Denna lånefråga»

och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»En sänkning av lånegränserna för flerfamiljshus i enlighet med motionsyrkandena

föreslogs redan av bostadspolitiska utredningen. En sådan

ändring skulle innebära att låneramar och anslag räckte till ett större antal

lägenheter. Samtidigt skulle ett ökat sparande tillskapas, vilket utskottet

anser synnerligen önskvärt. Utskottet finner därför motionsyrkandena välmotiverade

och föreslår, att nämnda lånegränser tillämpas beträffande flerfamiljshus,

som påbörjas tidigast den 1 juli 1959.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XI. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid

i anledning av motionerna I: 116 och II: 157 ävensom med

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

bifall till motionerna I: 117 och II: 158, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet anfört»;

11) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i

Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande

rätt att återlåna del av tertiärlån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38, som börjar med »Förra årets»

och slutar med »avstyrker förslaget», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som anser att det är angeläget att stimulera låntagare till

extra amorteringar på de statliga bostadslånen, delar motionärernas uppfattning

att många underlåter att göra sådana amorteringar, emedan de

räknar med att fastigheten blir svårare att försälja om lånen nedamorterats.

Om lånevillkoren för tertiärlån utformas så, att den del av lånet som amorterats

utöver vad lånevillkoren föreskriver får återlånas av köparen vid försäljning

under förutsättning att fastigheten är i gott skick, blir detta hinder

för extra amorteringar undanröjt. Utskottet tillstyrker alltså motionärernas

förslag om återlånerätt.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XII. bifalla i motionerna I: 117 och II: 158 framställt yrkande

beträffande rätt att återlåna del av tertiärlån;»

12) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka beträffande uttagande av särskild förvaltningsavgift

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38, som börjar med »Förra årets»

och slutar med »utskottet förslaget», bort ha följande lydelse;

»Utskottet finner motionärernas yrkande motiverat och tillstyrker detsamma.

»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIII. bifalla i motionerna I: 116 och II: 157 framställt

yrkande om uttagande av en särskild förvaltningsavgift;»

13) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka beträffande återkrav av beviljade tilläggslån

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 39, som börjar med »Kungl.

Maj :ts förslag» och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet finner det motiverat att de tilläggslån som enligt Kungl. Maj :ts

förslag skall återbetalas även göres räntepliktiga. En räntesats av 5 % synes

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr W år 1959

65

utskottet rimlig. Utskottet tillstyrker alltså yrkandet i motionerna I: 116

och II: 157. Yrkandet i motionen II: 265 avstyrkes därmed.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XV. beträffande återkrav av beviljade tilläggslån i anledning

av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till motionerna

I: 116 och II: 157 ävensom med avslag å motionen II: 265,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

14) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Dergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i

Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande

räntesatsen för egnahemslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 39, som börjar med »Utskottet

biträder» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet finner det motiverat, att räntan på egnahemslån fastställes till

5 procent för lån, som utbetalas efter den 1 juli 1959. Genom en sådan åtgärd

stimuleras till extra amorteringar och därmed till ökat bostadssparande.

Egnahemslånen utgör emellertid en större andel av anskaffningskostnaden

för fastigheten än tertiärlånen. Räntehöjningen kommer därför att innebära

större kostnadsökning för egnahem än den motsvarande höjning av

tertiärlåneräntan, som utskottet i det föregående tillstyrkt, medför för flerfamiljshus.

Det synes utskottet därför motiverat, att särskild ränteeftergift

medges för den kostnadsökning, som följer av höjning av räntan med 0,5

procent på den del av egnahemslånen, som ligger under 70 procent av fastighetens

belåningsvärde. Det schablonhidrag, som utgår till egnahem på grund

av räntegarantien på bottenlånen, hör bestämmas så, att det inkluderar

även ifrågavarande ersättning för ökade räntekostnader i fråga om egnahemslånet.

Vid den av utskottet förordade ordningen kan den verkliga egnahemslåneräntan

beräknas till i genomsnitt 4,5 procent.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVI. beträffande räntesatsen för egnahemslån i anledning

av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 116 och II: 157,

I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna

vad utskottet anfört;»

15) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Rergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmcn, herr Hansson i

Skegrie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande

5 Bihang till riksdagens protokoll 1959. (i samt. Nr 49

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Statsutskottets utlåtande nr 4.9 år 1959

slopande eller minskning av den räntefria stående delen av egnahemslån ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »inte biträda», bort ersättas med text av följande lydelse:
Ȁven

om småhusbebyggelsen i fortsättningen bör erhålla en ökad andel

av den årliga bostadsproduktionen måste enligt utskottets mening på grund

av det statsfinansiella läget en vass avveckling ske även av kapitalsubventionen

till egnahem. Den räntefria stående delen av egnahemslånen bör därför

från den 1 juli 1959 utgå med högst 3 000 kronor. Utskottet tillstyrker

alltså motionerna I: 209 och II: 264 i denna del.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om att det

ortsdifferentierade tilläggslånet, som är den enda kapitalsubvention som

f. n. utgår till flerfamiljshusen, skall upphöra att utgå. Om kapitalsubventionen

till egnahem bibehålies även sedan den helt avskaffats för hyreshusen,

kan motiveringen inte vara enbart av bostadspolitisk natur utan

sociala hänsyn måste också ha inverkat på bedömningen. Det kan emellertid

ifrågasättas om stödet i så fall skall utgå även till egnahemsbyggare med

relativt höga inkomster. I motionerna I: 117 och II: 158 föreslås att den

räntefria stående delen av egnahemslån skall inkomstprövas för låntagare,

som erhåller preliminärt beslut efter den 1 juli 1959. Utskottet tillstyrker

detta förslag. Inkomstgränsen bör sättas så att den som under de tre senaste

åren i genomsnitt haft en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst som inte

överstigit 13 000 kronor erhåller 3 000 kronor i räntefri stående del, medan

de som har haft högre inkomst inte erhåller någon kapitalsubvention. Övriga

motionsyrkanden om kapitalsubventionen till egnahem kan utskottet

inte tillstyrka.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVII. beträffande slopande eller minskning av den räntefria

stående delen av egnahemslån i anledning av motionerna

I: 209 och II: 264 samt I: 117 och II: 158 ävensom med

avslag å motionerna I: 116 och II: 157, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet anfört;»

16) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka beträffande återbetalning av beviljad räntefri

stående del av egnahemslån ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 40, som börjar med

»F. n. gäller», till och med det stycke på s. 41, som slutar med »berörda

motionsyrkande», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet finner motionärernas yrkande skäligt och överensstämmande

med den hänsyn man bör visa egnahemsägaren. Utskottet tillstyrker därför

förevarande motionsyrkande.»

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr VJ år 11)50

67

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan hort ha följande

lydelse:

»XVIII, beträffande återbetalning av beviljad räntefri stående

del av egnahemslån med bifall till motionerna I: 116

och II: 157, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva till känna vad utskottet anfört;»

17) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie,

fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande rätt

att återlåna del av egnahemslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Med hänvisning»

och slutar med »ifrågavarande förslag», bort ha följande lydelse:

»Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående beträffande

tertiärlån tillstyrker utskottet motionärernas förslag om att lånevillkoren

för egnahemslån ändras så att rätt medges köparen att vid försäljning återlåna

den del av egnahemslånet, som amorterats utöver vad lånevillkoren

föreskriver.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIX. bifalla i motionerna I: 117 och II: 158 framställt yrkande

beträffande rätt att återlåna del av egnahemslån;»

18) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie,

fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under

förutsättning av bifall till den med 5) betecknade reservationen anslaget till

kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån bör

anvisas med lägre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Motionsyrkandena

är» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse:

»Vad utskottet ovan förordat rörande reducering av ränteeftergifterna

innebär en minskning av medelsbehovet med 25 000 000 kronor, varför utskottet

förordar alt anslaget uppföres med 125 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXIV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna

I: 116 och II: 157 samt I: 209 och II: 264, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, till Kapitalmedelsförluster och

ränteeftergifter å vissa bostadsbgggnadslån för budgetåret

1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 125 000 000 kronor;»

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

19) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie,

fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under

förutsättning av bifall till den med 6) betecknade reservationen anslaget till

bostadsrabatter bör upptagas med lägre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »äskade beloppet», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående avstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om höjning

av inkomststrecken för familjebostadsbidrag, föreslår att anslaget uppföres

med 120 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 116 och II: 157 ävensom med bifall till motionerna

I: 117 och II: 158 samt I: 209 och II: 264, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, till Bostadsrabatter för budgetåret 1959/

60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

120 000 000 kronor;»

20) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie,

fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under

förutsättning av bifall till den med 7) betecknade reservationen anslaget till

bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet bör anvisas med lägre belopp

och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående avstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om höjning

av inkomststrecket för räntefritt stående förbättringslån, förordar att

anslaget uppföres med 11 000 000 kronor, innebärande en besparing på

2 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXVI. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionen

II: 106 ävensom med bifall till motionerna I: 117 och

II: 158 samt I: 209 och II: 264, sistnämnda fyra motioner

såvitt nu är i fråga, till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet

för budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 11 000 000 kronor;»

21) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skeg
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

69

rie, fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under

förutsättning av bifall till den med 15) betecknade reservationen ramen för

preliminära beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

bör fastställas till lägre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt vissa ändringar i fråga om bostadsbyggandets

finansieringsvillkor, förordar de ändringarna i Kung].

Maj :ts förslag att ramen för preliminära beslut angående lån, som skall utgå

från lånefonden för bostadsbyggande samt från anslaget till räntefria

lån till bostadsbyggande, för budgetåret 1959/60 fastställes till 770 000 000

kronor resp. 65 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXIX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga, medgiva, att

under budgetåret 1959/60 preliminära beslut angående lån,

som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må

meddelas intill ett belopp av 770 000 000 kronor;»

22) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, lierr Hansson i Skegrie,

fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under

förutsättning av bifall till den med 15) betecknade reservationen anslaget till

lånefonden för bostadsbyggande bör anvisas med högre belopp och att därför
dels

det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Under

hänvisning» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till

grunderna för långivningen förordar utskottet, att anslaget till lånefonden

för bostadsbyggande uppföres med 715 000 000 kronor och anslaget till räntefria

lån till bostadsbyggande med 105 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

I: 116 och II: 157, såvitt nu är i fråga, till Lånefonden

för bostadsbyggande för budgetåret 1959/60 under statens

utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av 715 000 000

kronor;»

23) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson

i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmcn, herr Hansson i Skcgrie,

fröken Karlsson ocli herr Gustafsson i Skellcfleå, vilka ansett att under

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

''förutsättning av bifall till den med 21) betecknade reservationen ramen

''för preliminära beslut angående lån, som skall utgå från anslaget till

räntefria lån till bostadsbyggande, bör fastställas till lägre belopp och att

därför nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»XXXII.

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

1:116 och 11:157 ävensom med avslag å motionen

II: 265, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, medgiva, att

under budgetåret 1959/60 preliminära beslut angående lån,

som skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande,

må meddelas intill ett belopp av 65 000 000 kronor;»
24)

av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Nils Theodor Larsson,

Ragnar Bergh, Jacobsson, Edström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svens
''

sou i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herr Hansson i Skegrie,

fröken Karlsson och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under

förutsättning av bifall till den med 22) betecknade reservationen anslaget

till räntefria lån till bostadsbyggande bör anvisas med lägre belopp och att

därför nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»XXXIII.

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 116 och II: 157 ävensom med avslag å motionen

1 II: 265, samtliga motioner såvitt nu är ifråga, till Räntefria

1 lån till bostadsbyggande för budgetåret 1959/60 under fon
*

. den för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av

105 000 000 kronor;»

25) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegår!

den och fröken Karlsson, vilka beträffande avlöningsstat för bostadsstyrel''

sen under förutsättning av bifall till den med 2 a) betecknade reservationen

iansett att

dels de tre sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 44,

som börjar med »Utskottet biträder» och slutar med »och II: 156», bort

ersättas med text av följande lydelse:

- »Utskottet, som i det föregående tillstyrkt införande av ett kreditgaranti‘

system på bostadsområdet fr. o. m. den 1 juli 1959, tillstyrker förevarande

yrkanden i motionerna I: 114 och II: 156.»

i dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna I: 114 och II: 156, såvitt nu är i fråga,

. a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,

v att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

71v>

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 1 057 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ................ 65 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 1 371 900

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

.................................. 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 545 600

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 25 700

Summa kronor 3 080 500y

b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1959/

60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av*

3 080 500 kronor;»

l

26) beträffande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna ''

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka under förutsättning av bifall till den med 25)i

betecknade reservationen ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Utskottet,

tillstyrker» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse: i

»Utskottet biträder yrkandena i motionerna I: 114 och II: 156 och kan.

alltså inte tillstyrka förslagen i motionerna I: 117 och II: 158.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse: .

»XXXVII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt mo-.

tionerna I: 117 och II: 158 ävensom med bifall till motionerna

I: 114 och II: 156, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,!

a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 833 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 110 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 2 276 500

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

.................................. 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. 562 900

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ............................... 25 300

Summa kronor 4 088 000;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret

1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

4 088 000 kronor;»

b) av herrar Axel Johannes Andersson, Jacobsson, Edström, Malmborg,

fröken Elmén och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Utskottet

tillstyrker» och slutar med »avstyrkes därför», bort ersättas med text av

följande lydelse:

\ »Utskottet anser att, icke minst med hänsyn till det ansträngda statsfinansiella

läget, stor återhållsamhet måste iakttagas i fråga om den personalökning

som kan uppkomma för länsbostadsnämndernas del. Utskottet

biträder därför det i de likalydande motionerna I: 117 och II: 158 framförda

förslaget att begränsa personalökningen till två ingenjörsbefattningar i Ae

15, vilket under remissbehandlingen föreslagits av statskontoret. Utskottet

vill vidare erinra om att utskottet i det föregående hemställt om utredning

rörande bl. a. de tekniska förberedelserna för övergång till statligt kreditgarantisystem

på bostadslåneområdet, vilket utskottet förutsätter skall komma

till stånd inom en nära framtid. Vid genomförandet av ett sådant system

kommer arbetsuppgifterna för de bostadspolitiska organen att minska. Detta

utgör ytterligare ett skäl till återhållsamhet med förstärkningen av den nuvarande

organisationen.

Med vad utskottet ovan förordat kan avlöningsanslaget till länsbostadsnämnderna

för budgetåret 1959/60 nedsättas med 290 000 kronor till

4 198 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXVII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

I: 114 och II: 156 ävensom med bifall till motionerna

I: 117 och II: 158, samtliga motioner såvitt nu är i

fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

vis ..................................... 833 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 110 000

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 2 386 500

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, för
-

slagsvis ................................. 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 562 900

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 25 300

Summa kronor 4 198 000;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret

1959/60 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

4 198 000 kronor;»

27) beträffande anslag till omkostnader för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
a)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Utskottet

kan» och slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ha följande lydelse:

»Utskottet biträder yrkandena i motionerna I: 114 och II: 156 och kan

alltså inte tillstyrka förslagen i motionerna I: 206 och II: 261.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXVIII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna

I: 206 och II: 261 samt med bifall till motionerna I: 114

och II: 156, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, för budgetåret

1959/60 under femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 600 000 kronor;

b) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 576 000 kronor;»

b) av herrar Axel Johannes Andersson, Jacobsson, Edström, Malmborg,

fröken Elmén och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Utskottet

kan» och slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ha följande lydelse:

»Då det i nuvarande statsfinansiella läge framstår som angeläget att alla

möjligheter till besparingar inom statsverksamheten tillvaratas, finner utskottet

det välbetänkt att i motionerna I: 206 och II: 261 föreslagna nedskärningar

i medelsäskandena pa omkostnadssidan vidtas. Respektive anslag bör

enligt utskottets förslag således uppföras med 853 200 kronor för bostadsstyrelsen

och 608 400 kronor för länsbostadsnämnderna.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan hort ha följande

lydelse:

0 Bihang till riksdagens protokoll 1059. 6 samt. Nr 49

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1959

»XXXVIII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

I: 114 och II: 156 ävensom med bifall till motionerna

I: 206 och II: 261, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, för

budgetåret 1959/60 under femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av

853 200 kronor;

b) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 608 400 kronor;»

28) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och fröken Karlsson, vilka beträffande förberedelser till en bostadsräkning

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Kungl.

Maj :ts förslag» och slutar med »bostadsräkningen nere», bort ha följande

lydelse:

»Kungl. Maj :ts förslag att ett anslag av 300 000 kronor skall anvisas till

förberedelser till en bostadsräkning år 1960 kan utskottet icke biträda. Frågan

bör anstå tills det statliga budgetläget förbättras.»,

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXIX. avslå Kungl. Maj :ts förslag om anvisande av anslag

till Förberedelser till en bostadsräkning.»

590458

Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:145 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 till främjande av b a1 i texten