Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till distriktsläkaren Sigrid Nggren i anledning av obefogat åtal.

1959-04-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:70, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till distriktsläkaren Sigrid Nggren i anledning av obefogat åtal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1959

1

Nr 70

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning

till distriktsläkaren Sigrid Nggren i anledning

av obefogat åtal.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lundström (I: 79) och den andra inom andra kammaren av herr

Gustafsson i Skellefteå (II: 102), har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att 5 000 kronor utbetalas till dr Sigrid Nygren såsom en symbolisk

ersättning för vad hon fått utstå genom att hon på myndigheternas tillskyndan

blivit töremål för ett i sak obefogat åtal för oriktig självdeklaration.

Till stöd för ifrågavarande yrkande har anförts följande.

Hösten 1953 företogs vid länsstyrelsen i Västerbottens län en kontroll av

ett hundratal praktiserande läkares deklarationsuppgifter.

Undersökningen resulterade i att ett fyrtiotal av läkarna åtalades.

En av de åtalade var nuvarande distriktsläkaren i Skellefteå, dr Sigrid

Nygren, som vid tillfället i fråga upprätthöll tjänsten som andre stadsläkare

i staden. Med stöd av den utredning taxeringsmyndigheterna framlagt fälldes

dr Nygren av rådhusrätten till ansvar för oriktig deklaration.

Dr Nygren överklagade rådhusrättens dom och verkställde samtidigt på

eget initiativ kontrollräkning av taxeringsmyndigheternas utredning beträffande

sjukkasseinkomsten.

Vid denna kontroll framkom, att den sammanlagda sjukkasseinkomsten

utgjorde 16 800 kronor medan den av taxeringsmyndigheterna oriktigt angivits

till 21 600 kronor. Då dr Nygren i sin för året avgivna självdeklaration

som inkomst av läkarpraktik upptagit 18 000 kronor fann hovrätten

icke styrkt, att läkaren underlåtit att uppta någon del av sin inkomst, varför

hon friades från åtal.

Efter en privat hänvändelse till JO upptog denne saken till behandling

och överlämnade i april 1958 en PM till Kungl. Maj :t med förslag till åtgärder

i syfte att åstadkomma effektivare kontroll av de uppgifter, vilka

läggas till grund för åtal i liknande skattemål.

JO föreslog vidare, att dr Nygren av det allmänna skulle tillerkännas en

symbolisk ersättning för det lidande hon förorsakats. Detta förslag avvisades

emellertid av Kungl. Maj:t.

Det torde icke råda något tvivel om att dr Nygren, som har en framskjuten

plats i sin stads kommunala liv, genom åtalet och den uppmärksamhet

saken väckt, har åsamkats avsevärt obehag. Det kan hl. a. nämnas, att dr

Nygren, som varit ledamot av stadsfullmäktige och landstinget, i anledning

r>83 so Bihang till riksdagens protokoll 1959. (i samt. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1959

av det inträffade inte blev nominerad på de officiella listorna vid valet

1954.

Enligt min mening är regeringens åtgärd att ogilla justitieombudsmannens

förslag till symbolisk gottgörelse därför mycket svårförståelig.

Det är för övrigt icke endast i den enskildes intresse som en gottgörelse

borde utgå — dr Nygren har icke heller själv yrkat på ersättning — utan

det torde i lika hög grad vara angeläget för myndigheterna, att ett misstag

som det inträffade blir helt tillrättalagt. Jag vill därvid instämma i justitieombudsmannens

yttrande att det är »av vikt för medborgarnas förtroende

för myndigheterna, att det allmänna i ett fall som det förevarande icke undandrager

sig att erkänna, att ett fel blivit begånget».

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Västerbottens län och

statskontoret.

Länsstyrelsen har anfört följande.

Olika meningar råda beträffande förefintligheten och omfattningen av

statens skadeståndsansvar för sina tjänstemäns felaktiga tjänsteåtgärder.

Praxis synes dock gå mot ett vidgat erkännande av skadeståndsskyldigheten.

Härvid synes man närmast avsett att den skadelidande bör skyddas

mot de ekonomiska verkningarna av ett påvisat missgrepp från viss eller

vissa tjänstemäns sida. Statens ersättningsansvar skulle därvid tjäna såsom

en rättssäkerhetsgaranti för den enskilde.

Justitieombudsmannens utredning i föreliggande fall har visat att av

tjänsteman vidtagen åtgärd icke kan anses innefatta tjänstefel av beskaffenhet

att böra föranleda ansvar, ehuru vissa erinringar, delvis av principiellt

allvarlig beskaffenhet, kunna riktas mot taxeringsmyndighetens

handläggning av saken.

Justitieombudsmannen har fastslagit, att Sigrid Nygren på myndigheternas

tillskyndan blivit föremål för ett i sak obefogat åtal.

Det syntes för justitieombudsmannen vara av vikt för medborgarnas

förtroende för myndigheterna, att det allmänna i ett fall som det förevarande

icke undandroge sig att erkänna, att ett fel blivit begånget, ett fel

som för Sigrid Nygren uppenbarligen medfört avsevärda personliga obehag.

Länsstyrelsen konstaterar, att de mot Sigrid Nygren riktade åtgärderna,

såsom icke sakligt motiverade, icke bort komma till utförande.

Länsstyrelsen vill därför i detta sammanhang beklaga de mot henne

vidtagna, felaktiga åtgärderna.

Verkningarna för Sigrid Nygrens del av myndigheternas åtgöranden hava

icke varit av ekonomisk natur utan hava rubricerats som avsevärda personliga

obehag. Sigrid Nygren har icke heller, såvitt är för länsstyrelsen

bekant, rest krav på ekonomisk gottgörelse.

Länsstyrelsen finner det naturligt att myndigheterna icke undandraga

sig att erkänna fel och att i fall av ekonomiska förluster det allmänna träder

emellan för att lindra verkningarna av dessa fel. Det kan ifrågasättas

huruvida denna princip i fråga om ekonomisk gottgörelse bör utsträckas

att gälla även för de fall då ekonomisk förlust icke påvisats. Detta med

hänsyn till de konsekvenser som kunna uppstå vid en mera allmän tilllämpning

av symboliska ersättningar som gottgörelse för det lidande någon

förorsakats genom myndighets åtgärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 70 är 1959

3

Med hänsyn till de speciella förhållandena i förevarande fall anser dock

länsstyrelsen — lika med justitieombudsmannen — att det vore rimligt

att Sigrid Nygren tillerkändes en skälig symbolisk ersättning för det personliga

obehag hon fått utstå på grund av åtalet.

Statskontoret har anfört följande.

För ställningstagande till förevarande yrkande om ekonomisk gottgörelse

åt Sigrid Nygren torde det vara nödvändigt att beakta de allmänna

principerna för den rättsliga regleringen av frågan om kronans ansvar för

sina tjänstemäns åtgärder i tjänsten. Härutinnan gäller, att någon allmän

skadeståndsskyldighet för staten i anledning av felaktigt förfarande av

dess befattningshavare ej föreligger i vårt land (se redogörelse i betänkande

SOU 1958: 43 ang. skadestånd i offentlig verksamhet, s. 18). Statens

ansvar är sålunda inskränkt genom att beslut av statens omedelbara organ

enligt praxis icke grunda rätt till skadestånd av staten (Sundberg: Stats

och kommuns ansvar för befattningshavares tjänsteåtgärder, 1933 s. 94—95;

Strahl: Utvecklingen av den svenska skadeståndsrätten, uppsats i Minnesskrift

ägnad 1734 års lag, del II s. 906; Karlgren: Skadeståndsrätt, 2:dra

uppl. 1958 s. 190). Härutöver må erinras, att utrymmet för skadeståndsansvar

vad beträffar ideell skada över huvud taget är mycket begränsat

(Karlgren; a.a., s. 104 ff; Strahl: Förberedande utredning ang. lagstiftning

på skadeståndsrättens område, SOU 1950: 16 s. 38—39). En talan

från Sigrid Nygrens sida gentemot kronan om ersättning för ideell skada

lärer på grund av vad nu sagts icke kunnat föras med utsikt till framgång.

Vad angår frågan om kronan oaktat den förutsatta ansvarsfriheten bör

utgiva ersättning till Sigrid Nygren för det psykiska lidande hon tillfogats

i förevarande fall, torde det — att döma av justitieombudsmannens redogörelse—

få anses klarlagt, att de berörda tjänstemännen vid taxerings- och

åklagarmyndigheterna icke iakttagit all den omsorg och aktsamhet, som

varit tillbörlig. Detta förhållande har emellertid, såsom också framhållits

av justitieombudsmannen, haft sin grund i ett flertal samverkande omständigheter,

vilka icke enbart äro att hänföra till felaktigheter eller förbiseende

från tjänstemännens sida. Vidare må understrykas att Sigrid

Nygren kunnat genom användande av ordinära rättsmedel få rådhusrättens

dom prövad och även begagnat sig härav med frikännande som följd.

Statskontoret kan alltså för sin del ej finna, att sådana särskilda omständigheter

föreligga som motivera, att gottgörelse beredes Sigrid Nygren.

Under hänvisning till vad nu sagts får ämbetsverket -— som anser sig ej

kunna underlåta att fästa uppmärksamheten på att ett bifall till motionärernas

yrkande torde komma att medföra konsekvenser för behandlingen

av liknande fall — föreslå att motionerna ej måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Utskottet. I sin senast avgivna ämbetsberättelse har justitieombudsmannen

utförligt uppehållit sig vid de mot distriktsläkaren Sigrid Nygren vidtagna

åtgärderna i anledning av förment vårdslös deklaration (berättelsen

s. 391—421). Vad i ärendet förekommit har av justitieombudsmannen betecknats

som eu allvarlig händelse, som påkallade prövning inte blott huruvida

tjänstefel förelupit vid ärendets handläggning utan även och framför

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1959

allt, huruvida särskilda åtgärder erfordrades till förebyggande av liknande

händelser i fortsättningen. Justitieombudsmannen har emellertid inte

funnit berörda tjänstemäns åtgöranden kunna läggas dem till last som

tjänstefel av beskaffenhet att böra föranleda ansvar. Att Sigrid Nygren på

grundval av ett oriktigt siffermaterial åtalats och dömts för vårdslös deklaration

har enligt justitieombudsmannens mening haft sin grund i flera samverkande

omständigheter, som inte enbart varit att hänföra till felaktigheter

eller förbiseenden från tjänstemäns sida. Sammanfattningsvis uttalar

justitieombudsmannen, att vid en helhetsbedömning av de omständigheter,

som lett fram till åtalet, så framstår händelsen såsom tillkommen mera

av våda än av vållande från någon enskild tjänstemans sida. Då emellertid

Sigrid Nygren på myndigheternas tillskyndan blivit föremål för ett obefogat

åtal, har justitieombudsmannen funnit det rimligt, att hon av det allmänna

erhölle ersättning, låt vara en mera symbolisk sådan, för det lidande

hon förorsakats, och i enlighet därmed i skrivelse till Kungi. Maj :t gjort

framställning om utbetalande till henne av en ersättning å förslagsvis

5 000 kronor. Tillika har justitieombudsmannen därvid hemställt om utfärdande

av föreskrifter till förebyggande av att åtgärder mot skattskyldiga

grundas på okontrollerat eller eljest otillförlitligt material. I vad ersättningsfrågan

angår, har Kungl. Maj :t lämnat framställningen utan bifall.

Vad justitieombudsmannens skrivelse i övrigt beträffar, har Kungl. Maj :t

förordnat om dess överlämnande till riksskattenämnden för den på nämnden

ankommande åtgärd med avseende å taxeringskontrollen, vartill nämnden

kunde finna densamma föranleda.

I de föreliggande motionerna har nu, på motsvarande sätt som justitieombudsmannen

föreslog, framställts yrkande om att Sigrid Nygren av det

allmänna måtte tillerkännas ett belopp å 5 000 kronor såsom en symbolisk

ersättning för vad hon fått utstå genom att hon på myndigheternas tillskyndan

blivit föremål för ett i sak obefogat åtal för oriktig självdeklaration.

När utskottet prövat förslaget om ersättning åt Sigrid Nygren, har det

stått klart att något rättsligt grundat skadeståndsanspråk från hennes sida

icke kan göras gällande vare sig mot staten eller mot de berörda tjänstemännen.

Med hänsyn till vad statskontoret anfört framstår det vidare såsom

tämligen osannolikt, att skadeståndsskyldighet hade förelegat ens om

de mot Sigrid Nygren riktade åtgärderna hade varit att bedöma såsom

straffbart tjänstefel.

Justitieombudsmannen har, som framgår av det nyss anförda, icke

funnit att tjänstemännens åtgöranden kan läggas dem till last som tjänstefel

av beskaffenhet att böra föranleda ansvar. Han har även konstaterat,

att de obefogade — och även enligt utskottets mening beklagliga — åtgärder

som vidtagits mot Sigrid Nygren har haft sin grund i flera samverkande

omständigheter, vilka inte enbart varit att hänföra till felaktigheter eller

förbiseenden från tjänstemäns sida. Därmed torde ha åsyftats bl. a. det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1959

o

förhållandet, att Sigrid Nygren icke själv upprättat sin deklaration utan

överlåtit detta till andra. Deklarationen har underskrivits av henne in

blanco och har avlämnats utan att hon granskat densamma. Sigrid Nygren

har vidare underlåtit att, såsom bort ske, bevara den anteckningsbok i

vilken praktikinkomsterna förtecknats.

Vid övervägande av nu nämnda och övriga omständigheter har utskottet

funnit sig böra ansluta sig till den i Kungl. Maj :ts beslut uttalade meningen,

att tillräckliga skäl icke anförts för förslaget om ersättning åt Sigrid

Nygren.

I likhet med justitieombudsmannen anser utskottet angeläget, att ett

upprepande av liknande händelser så långt möjligt undvikes. Genom Kungl.

Maj :ts beslut har det överlämnats åt riksskattenämnden att vidtaga de

åtgärder som för detta ändamål kan vara påkallade.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 79 och II: 102 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 21 april 1959

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, fröken

Andersson, herrar Sundelin, Holmqvist, Pålsson, Axel Johannes Andersson,

Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Bertil

Petersson, Bengt Gustavsson och Thorsten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Åkerström, Petterson i Degerfors,

Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Staxäng, Persson i Växjö,

Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Karlsson i Olofström, Nilsson i Göingegården,

Gustafsson i Skellefteå, Bohman och Gustafsson i Kårby.

Reservationer

1) av herr Roman, fröken Andersson, herrar Sundelin, Axel Johannes

Andersson, Malmborg, Staxäng, Ståhl, Nilsson i Göingegården, Gustafsson i

Skellefteå och Bohman, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan

hort ha följande lydelse:

»Det i motionerna relaterade fallet, som utförligt redovisas i justitieombudsmannens

senast avgivna ämbetsberättelse, belyser på ett slående

sätt vådorna av mot skattskyldiga vidlagna, på oriktiga eller okontrollerade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1959

förhållanden grundade fiskaliska åtgärder. Ur rättssäkerhetssynpunkt och

med hänsyn till det allmänna förtroendet för myndigheternas oväld måste

enligt utskottets mening som ett oavvisligt krav kunna uppställas, att för

den enskilde så ingripande åtgärder som åtal för brott mot skattestrafflagen

icke vidtages utan att de för åtgärden ansvariga myndigheterna förvissat

sig om riktigheten av det material, på vilket åtalet grundas. I likhet

med justitieombudsmannen anser utskottet alltså det vara ett fundamentalt

rättssäkerhetskrav, att en myndighet — med den auktoritet den äger

och det ansvar varunder den handlar — icke i eget namn lämnar uppgift

om sakförhållande, som den själv ej prövat och vars riktighet följaktligen

kan med större eller mindre fog dragas i tvivelsmål. Av justitieombudsmannens

redogörelse framgår därjämte, att handläggningen av berörda

ärende icke skett med den objektiva bedömning av föreliggande omständigheter,

på vilken myndighets utövning bör grundas. De erinringar justitieombudsmannen

funnit sig böra framföra mot taxeringsmyndigheternas

handläggning av saken anser han vara av principiellt allvarlig beskaffenhet.

Sigrid Nygren har sålunda förorsakats betydande personliga lidanden

och obehag, som förstärkts genom den framträdande ställning hon intagit

i sin hemstad. Såsom justitieombudsmannen understrukit, anser utskottet

det vara av vikt för medborgarnas förtroende för myndigheterna, att det

allmänna i ett fall som det förevarande icke undandrar sig att erkänna att

ett fel blivit begånget. Detta erkännande bör enligt utskottets mening ta

sig ett otvetydigt uttryck och ges i sådana former, att Sigrid Nygren i någon

mån gottgöres den oförrätt som åsamkats henne. I likhet med justitieombudsmannen

anser utskottet det icke mer än rimligt, att Sigrid Nygren av

det allmänna erhåller ersättning, låt vara en mera symbolisk sådan. Mot

avvägningen av den av motionärerna i likhet med justitieombudsmannen

föreslagna gottgörelsen 5 000 kronor har utskottet inte funnit anledning

till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 79 och

II: 102, till Ersättning åt distriktsläkaren Sigrid Nygren i anledning

av obefogat åtal å tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1958/59 under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag

av 5 000 kronor.»

2) av herrar Pålsson, Thorsten Larsson, Rnbbestad och Gustafsson i

Kårby, vilka ansett att utskottets yttrande fr. o. in. det stycke på s. 4, som

börjar med »När utskottet», t. o. in. det stycke på s. 5, som slutar med

»vara påkallade», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill i anledning härav understryka, att utskottet delar den

kritiska inställning till vederbörandes åtgöranden, som innefattas i justitieombudsmannens

redogörelse för det föreliggande fallet och som även

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1959

7

kommer till synes i motiveringen för motionsyrkandet. Jämväl utskottet

anser det vara av vikt för den enskildes förtroende för myndigheterna, att

det allmänna i ett fall som det förevarande erkänner att ett fel blivit begånget,

som för den enskilde medfört avsevärda personliga obehag; länsstyrelsen

i Västerbottens län har också i sitt ovan återgivna yttrande reservationslöst

uttalat sitt beklagande av de mot Sigrid Nygren vidtagna felaktiga

åtgärderna. Utskottet kan emellertid inte finna det tillräckligt

motiverat, att ett erkännande av det begångna missgreppet därutöver skulle

ta sig uttryck i den formen, att Sigrid Nygren — som inte själv gjort

anspråk på gottgörelse —- nu skulle genom särskilt beslut av riksdagen

beredas ekonomisk kompensation i anledning av de utståndna obehagen.

Frånsett att någon allmän skadeståndsskyldighet för staten på grund av

felaktigt förfarande av dess befattningshavare inte föreligger i gällande

svensk rätt och att, vad angår ideell skada, utrymmet för skadeståndsansvar

över huvud taget är synnerligen begränsat, skulle ett beslut av

sådan innebörd otvivelaktigt vara ägnat att medföra vittgående konsekvenser.

Med hänsyn härtill och då frågan om beredande av ekonomisk

gottgörelse åt Sigrid Nygren redan prövats av Kungl. Maj :t, kan utskottet

inte ansluta sig till motionärernas yrkande, trots att utskottet som nämnts

i sak instämmer i den kritik mot myndigheternas åtgöranden, som utgör

bakgrunden till motionsyrkandet.

I detta sammanhang vill utskottet även fästa uppmärksamheten på vad

justitieombudsmannen anfört därom, att det skedda framför allt påkallar

prövning av huruvida åtgärder erfordras till förebyggande av liknande

händelser i fortsättningen. Såsom nämnts har justitieombudsmannen uttalat

sig för utfärdandet av föreskrifter till förhindrande av att åtgärder

mot skattskyldiga grundas på okontrollerat eller eljest otillförlitligt material.

I denna del har justitieombudsmannens framställning överlämnats

till riksskattenämnden för vidare överväganden. Utskottet anser sig kunna

räkna med att, i den mån en effektivare kontroll på förevarande område

kan ernås, redan detta medför en viss garanti mot ett återupprepande av

händelser likartade med den i motionerna påtalade.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.