Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 till sjöbefålsskolor na m. m.
1959-04-24 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:72, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 till sjöbefålsskolor na m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
1
Nr 72
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 till sjöbefålsskolor
na m. m.
(l:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under tionde huvudtiteln (punkten
64) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1959/60 beräkna dels till Sjöbefälsskolorna: Avlöningar ett
förslagsanslag av 1 832 000 kronor, dels till Sjöbefälsskolorna: Omkostnader
ett förslagsanslag av 140 000 kronor, dels till Sjöbefälsskolorna: Utrustning
ett reservationsanslag av 250 000 kronor, dels till Sjöbefälsskolorna:
Fortbildningskurser ett reservationsanslag av 10 000 kronor, dels ock
till Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt författare av läroböcker m. m. ett reservationsanslag
av 10 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 81, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 6 mars
1959, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de
ändringar i personalförteckningen för sjöbefälsskolorna, som föranledas av
vad departementschefen i berörda statsrådsprotokoll anfört, dels godkänna
av departementschefen förordad avlöningsstat för sjöbefälsskolorna, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1959/60, dels ock för samma
budgetår anvisa till Sjöbefälsskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av
1 844 000 kronor, till Sjöbefälsskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag av
127 200 kronor, till Sjöbefälsskolorna: Utrustning ett reservationsanslag av
250 000 kronor, till Sjöbefälsskolorna: Fortbildningskurser m. in. ett reservationsanslag
av 10 000 kronor samt till Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt
författare av läroböcker m. m. ett reservationsanslag av 10 000 kronor.
Den svenska handelsflottan har under de senaste femton åren genomgått
eu utveckling, som tidigare knappast kunde förutses. Vid det andra världskrigets
slut fanns i Sverige 2 076 fartyg om sammanlagt 1,6 milj. bruttoton.
År 1958 bestod flottan av cirka 1 500 fartyg med ett sammanlagt tonnagetal
av 3,2 milj. Antalet fartyg över 2 000 bruttoton hade under denna tid —
trots minskningen av det totala antalet fartyg inom handelsflottan — ökat
från 196 till cirka 430. Jämsides med ökningen i tonnage har sålunda en
övergång ägt rum mot större och värdefullare enheter, sammanhängande
med att varuutbytet över haven icke blott vidgats utan även förskjutits mot
avlägsnare marknader. Under 1920-talet hade nordsjöfarten den största andelen
av vår sjöfart — i dag representerar det oceangående tonnaget ej
mindre än 90 procent av hela vår sjögående handelsflotta. Utvecklingen har
1 Bihatuj till riksdagens protokoll 1959. G samt. .Yr 72
2
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
också gått mot allt snabbare fartyg med tekniskt allt mera komplicerad utrustning.
Både de teoretiska och de praktiska kraven på sjöbefälet, som har
att ansvara för fartygen, bär härigenom ökat.
På det hela taget har denna utveckling varit gynnsam för folkliushållningen.
De totala sjöfartsintäkterna uppgår för närvarande till mer än 2 000
milj. kronor för år, och handelsflottans betydelse i valutahänseende visas av
att under år 1957 dess nettoinkomster av frakter i utrikes fart motsvarade
tretton procent av hela den svenska varuexportens värde. Sjöfarten är därmed
en av vårt lands viktigaste näringsgrenar.
En för sjöfarten besvärande omständighet utgör emellertid den rådande
bristen på befäl med utbildning motsvarande behoven för skilda befattningar.
Vid jämförelse år 1957 mellan behovet enligt gällande befälsförordning
av befäl av skilda kategorier inom den svenska handelsflottan och den faktiska
befälsbemanningen kunde konstateras, att av 2 610 befattningar, för
vilka krävdes sjökaptens- eller styrmansbehörighet, endast 68,6 procent
upprätthölls av behörigt fartygsbefäl och att av 1 687 befattningar, för vilka
krävdes behörighet som sjöingenjör eller maskintekniker, endast 50,7 procent
innehades av behörigt maskinbefäl.
Bristen på kompetent befäl är givetvis till nackdel för sjöfartssäkerheten.
Departementschefen tänker ej blott på den direkta fara som ligger däri,
att vakttjänst i stor utsträckning måste utföras av personal, som saknar
erforderlig utbildning eller erfarenhet för sin uppgift. Måhända ligger en
än större fara därutinnan, att det behöriga befälet på grund av sin fåtalighet
utsättes för stark belastning i form av långa arbetsdygn och avsevärt
ökat ansvar. Under tiden 1953—1957 förlorade vårt land i genomsnitt
årligen närmare 23 000 bruttoton genom totalförlisningar. Satt i relation
till det totala tonnaget ger denna siffra ett jämförelsetal, som är bland de
högsta i världen. — En annan ogynnsam faktor av befälsbristen sammanhänger
med våra möjligheter att möta den ständigt ökade konkurrensen
från andra länders handelsflottor. Kvaliteten hos sjöbefälet och den utbildning,
som detta erhåller, torde här spela en ej oväsentlig roll.
Utbildningen av sjöbefäl i vårt land har icke moderniserats i takt med
den tekniska utvecklingen. Visserligen har 1943 års sjöbefälssakkunnigas
utredningsarbete resulterat i vissa partiella reformer på sjöbefälsutbildningens
område, men i huvudsak grundar sig den nuvarande utbildningsgången
på beslut av statsmakterna i början av 1930-talet. Vad som framför allt kan
invändas mot den gällande studieordningen är förekomsten av ett stort antal
behörighetsformer, vilka i hög grad försvårar en följdriktig och kontinuerlig
kursuppläggning. Ordningen med förberedande kurser och upprepade
examina och inträdesprov jämte kravet på att maskinist- och maskinteknikerklasserna,
liksom nordsjöskeppar- och styrmansklasserna, var för
sig skall utgöra ett avslutat helt minskar den effektiva undervisningstiden,
bl. a. genom att i de olika klasserna omläsning i stor utsträckning måste ske
av tidigare inhämtat kunskapsstoff.
Det är särskilt ur dessa synpunkter, som departementschefen har ansett
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
3
att en omprövning av frågan om sjöbefälsutbildningens organisation och
innehåll bör äga rum. De härför tillkallade sakkunniga, som kallar sig sjöbefälsutredningen,
har i september 1958 avlämnat betänkande med förslag
till ny studieordning vid sjöbefälsskolorna. Enligt denna skall i fortsättningen
— frånsett viss lägre nautisk utbildning, som nu ej behandlas — utbildas
endast två kategorier av befäl: vaktbefäl (vaktstyrman och vaktmaskinist)
samt högre befäl (sjökapten och sjöingenjör). Vaktbefälsutbildningen
förutsättes leda fram till kunskaper, vilka är högre än dem som
nu kräves i nordsjöskeppar- och maskinistexamina men lägre än som fordras
i nuvarande styrmans- och maskinteknikerexamina. Undervisningsplanerna
har lagts upp med sikte på fortlöpande studier till den högre examen,
byggande på vaktbefälsklassen som i princip obligatorisk. I huvudsak
har utredningen hållit sig inom den nuvarande sammanlagda utbildningstiden
men förordat en ändrad fördelning mellan lägre och högre utbildning.
Sålunda föreslås vaktbefälsutbildningen avsevärt reducerad jämfört
med nuvarande styrmans- och maskinteknikerexamina, särskilt när det gäller
praktiktidens längd. Samtidigt ökar emellertid sjökaptens- och sjöingenjörskurserna
från ett till två år, och även den praktik som krävs för den
högre utbildningen föreslås förlängd. En annan nyhet är att den praktiska
tjänstgöringen i vaktbefälsklassen helt förlägges till tiden före den ettåriga
kursen vid sjöbefälsskolan. Den nuvarande förberedande kursen slutligen
bär inarbetats i vaktbefälsklassen.
Den föreslagna nya studiegången har av de hörda myndigheterna
och organisationerna genomgående hälsats med tillfredsställelse. Man
uttalar bl. a. att reformen är välbetänkt och innefattar en rationalisering
av sjöbefälsutbildningen till gagn för sjöfartsnäringen. I stort kan departementschefen
ansluta sig härtill; han anser att förslaget innebär en väsentlig
och behövlig förbättring av sjöbefälsutbildningen som ett led i våra strävanden
att skapa ökad säkerhet till sjöss och över huvud taget gynnsammare
betingelser för svensk sjöfart. Det är också hans förhoppning, att den
nya utbildningen redan genom sin modernare utformning kan medverka till
en ökad rekrytering till sjöbefälsyrket och även till en minskad avgång
genom den större trivsel i yrket, som en riktig utbildning ger. Framför allt
finner departementschefen det tillfredsställande att den nuvarande splittringen
på flera olika examina häves, eftersom den fördröjer studierna och
försvårar eu enhetlig uppläggning av dem.
I fråga om detaljerna inom den nya studiegången har vid remissbehandlingen
självfallet olika uppfattningar kommit till uttryck. Innan departementschefen
går in närmare härpå, torde dock få erinras om att utbildningsgången
vid sjöbefälsskolorna kommer alt slutligt utformas först i
samband med Kungl. Maj :ts prövning av ny stadga för sjöbefälsskolorna
och av ny befälsförordning. Innan dessa författningar anmäles, kommer
de erinringar, som nu gjorts på olika puukter, att göras till föremål för
utredning och överväganden. I några frågor vill departementschefen emellertid
redan på delta stadium tillkännage sin principiella inställning.
4
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
Sjöbefälsutredningens förslag i fråga om de teoretiska inträdeskraven
för vaktbefälsklassen möter kritik i många av remissyttrandena, och det
hävdas bestämt, att utredningen har satt kraven på teoretiska insikter —
avgångsbetyg från sjuårig folkskola med minst betyget godkänd i samtliga
ämnen — för lågt. För egen del har departementschefen visserligen samma
uppfattning som utredningen, att vaktbefälsklassen i princip bör stå öppen
för alla med intresse och lämplighet för yrket och att därvid en betydande
praktisk erfarenhet bör kunna uppväga vissa brister i det teoretiska kunskapsunderlaget.
Det kan dock ej förbises, att en olämplig avvägning mellan
inträdesfordringar och examensfordringar har många olägenheter i
släptåg: större kuggningsprocent, ökad avgång under studietiden och, kanske
framförallt, utbildningsmässiga hinder av olika slag, som alltid följer
med att i en och samma kurs ha elevkategorier med olika förutbildning.
Erinras må också om att vaktbefälsklassen skall ligga till grund för krävande
högre studier. Garantier måste skapas för att sjöbefälsskoleeleverna
redan från början besitter sådana teoretiska kunskaper, att de på ett tillfredsställande
sätt kan tillgodogöra sig undervisningen. Detta synes icke
komma att bli fallet med utredningens förslag. Departementschefen förordar
därför att intagning i vaktbefälsklassen i princip skall grunda sig på
genomgången enhetsskola eller motsvarande utbildning med godkända betyg
i de ämnen, som är av särskild betydelse för utbildningen till vaktbefäl,
d. v. s. matematik, fysik, engelska och modersmål. Under tiden intill dess
enhetsskolan blivit allmänt genomförd måste även annan kompetens godtagas.
Sålunda bör givetvis godkända betyg i nämnda ämnen i realexamen
berättiga till inträde, men även den som genom korrespondensstudier eller
på annat sätt inhämtat kunskaper i dessa ämnen motsvarande godkända
betyg vid avgång från enhetsskola eller i realexamen bör få tillträde till
vaktbefälsklassen. För den som inte på annat sätt kan styrka, att han innehar
de erforderliga kunskapsmåtten, bör särskilda inträdesprov anordnas
vid sjöbefälsskolorna. Departementschefen förutsätter att vid den stundande
överarbetningen av sjöbefälsskolornas tim- och kursplaner dessa kommer
att, såvitt gäller vaktbefälsundervisningen, anpassas efter vad nu föreslagits
beträffande fordringarna för tillträde till undervisningen.
Vaktbefälskompetens bör tillkomma var och en som genomgått vaktbefälsklassen,
även om han blivit underkänd i högst två ämnen, dock icke
i något av ämnena navigation, sjömanskap och signalering respektive maskinteknik
och elektroteknik. För tillträde till den högre utbildningen bör
emellertid krävas, såvitt nu är i fråga, godkända betyg i samtliga i vaktbefälsklassen
ingående ämnen vari betyg meddelas. Till den av några remissmyndigheter
aktualiserade frågan om krav på viss tids aspiranttjänstgöring,
innan behörighetsbevis som vaktbefäl utfärdas, återkommes i det följande.
I fråga om benämningarna på det nya lägre befälet föreslår departementschefen
bibehållande av nu närmast motsvarande titlar, styrman och maskintekniker.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
o
Omfattningen av praktisk tjänstgöring respektive teoretiska studier inom
utbildningsgången är en avvägningsfråga, där självfallet olika meningar kan
hävdas. För egen del anser departementschefen i likhet med bl. a. Svenska
maskinbefälsförbundet, att de sakkunnigas förslag till lösning i huvudsak
innebär en rimlig avvägning, ägnad att ligga till grund för den kommande
detaljplaneringen av utbildningsplanerna. I anledning av vad Sveriges redareförening
uttalar rörande den inom sjöingenjörsklassen ifrågasatta praktiktiden,
förordar han emellertid, att densamma förkortas från nio till sex
månader. Härigenom kommer också den sammanlagda utbildningstiden för
sjökaptener och sjöingenjörer att bli lika. Valfrihet bör gälla mellan att
förlägga praktiken till varv eller till annan i utbildningshänseende lämplig
industrirörelse.
Några av de hörda instanserna, däribland sjöfartsstyrelsen och Sveriges
fartygsbefälsförening, har gjort uttalanden till förmån för en obligatorisk
aspiranttjänstgöring, innan behörighetsbevis som styrman eller maskintekniker
utfärdas. Det är riktigt att en dylik tjänstgöring under erfaret befäls
ledning skulle i utbildningshänseende vara ett värdefullt komplement till
de teoretiska studierna och gagna säkerheten till sjöss. Såsom utredningen
anfört är det emellertid ovisst om föreskriven aspiranttjänstgöring under
nuvarande förhållanden skulle i praktiken få en sådan uppläggning, att den
verkligen tjänade sitt syfte. Dessutom fordrar arrangemanget en aktiv medverkan
från redarnas sida, som måhända icke kan påräknas för närvarande
— i vart fall bär icke Sveriges redareförening i sitt yttrande gjort något uttalande
till förmån för en obligatorisk aspiranttjänstgöring. Departementschefen
nödgas därför här intaga samma ståndpunkt som utredningen, d. v. s.
att krav på obligatorisk aspiranttjänstgöring, med därav följande förlängning
av utbildningstiden, ej bör uppställas i nuvarande läge med redovisad
stor befälsbrist.
Yrkandet att sedvanliga lån och stipendier ulan begränsning skall kunna
utgå till eleverna i styrmans- och maskinteknikerklasserna föranleder icke
någon erinran från departementschefens sida. Merkostnaderna uppskattas
till drygt 300 000 kronor och belastar vederbörligt förslagsanslag å åttonde
huvudtiteln. Såsom statskontoret och riksräkenskapsverket har uttalat synes
däremot — med hänsyn till den principiella uppläggningen av den statliga
studiehjälpen, beslutad av 1952 års riksdag — särskilt studiebidrag ej
böra ifrågakomma vid sjöbefälsskolorna. Sådan studiehjälp förekommer
icke vid närmast jämförbara läroanstalter — fackutbildningsanstalter i allmänhet
samt lärarutbildningsanstalter. Ej heller fria skolmåltider förekommer
vid jämförbara läroanstalter och införande härav avstyrkcs därför vid
sjöbefälsskolorna. Utbyggnad av skolmåltidsverksamheten har också avstyrkts
av de särskilda sakkunniga för statsbidragsfrågor på skolväsendets
område.
Vid såväl de allmänna som de tekniska läroverken har efter beslut av
statsmakterna under de senaste åren förekommande intagnings- och kursavgifter
slopats, och departementschefen tillstyrker att motsvarande avgif
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 72 år t959
ter vid sjöbefälsskolorna upphör från och med budgetåret 1959/60. Avgifterna
uppgår sammanlagt till 40 600 kronor för år. Då medlen för närvarande
tas till uppbörd å omkostnadsanslaget, ökar anslagsbehovet därunder
med motsvarande belopp.
I likhet med utredningen vitsordar departementschefen behovet av efterutbildningskurser
inom skilda områden av fartygstekniken. Hittills har sådana
kurser — det har framför allt gällt utbildning i radartjänst — kunnat
anordnas i endast begränsad utsträckning och då med anlitande av fondmedel
eller av anslag, som de enskilda rederierna har ställt till förfogande.
Det tillstyrkes nu att från och med budgetåret 1959/60 medel till ändamålet
anvisas å riksstaten under ett särskilt reservationsanslag till Fortbildningskurser
in. in. Utgiftsbehovet under nästa läsår uppskattas till 10 000 kronor.
Anslaget bör även få användas för inköp och distribution till sjöbefälet
av kursmaterial.
I anledning av sjöbefälsutredningens förslag om förbättrade arvodesförmåner
åt deltagare i praktisk lärarkurs vid sjöbefälsskola må erinras om
att Kungl. Maj:t redan genom beslut den 23 januari 1959 har föreskrivit,
att deltagare i dylik kurs skall äga uppbära arvode enligt samma grunder,
som gäller för deltagare i praktisk lärarkurs vid allmänt läroverk.
Vad utredningen eljest föreslagit under avsnittet Särskilda utbildningsfrågor
in. m. föranleder icke för närvarande annat uttalande än att departementschefen
knappast anser det befogat att förlägga särskild utbildning
av kylmaskinister till sjöbefälsskolorna.
Beträffande ikraftträdandet slutligen av den nya studieordningen föreslår
departementschefen i likhet med de sakkunniga, att densamma börjar
tillämpas med intagning av nybörjare höstterminen 1959, då de nuvarande
förberedande klasserna, nordsjöskeppar- och maskinistklasserna samt styrmans-
och maskinteknikerklassernas A-linjer bör ersättas med de nya styrmans-
och maskinteknikerklasserna. Vissa övergångsbestämmelser erfordras.
Den nya utbildningen kommer att vara helt genomförd höstterminen
1961.
Vad angår sjöbefälsskolornas organisation har utredningen
grundat sitt förslag på en uppskattning av examineringsbehovet.
Därvid har räknats med att den svenska handelsflottan kommer att under
det närmaste decenniet tillväxa i ungefär samma takt som för närvarande
och att tendensen till minskning i antalet enheter men ökning i fråga om
tonnaget skall fortsätta. På grundval härav beräknar utredningen det erforderliga
antalet elevplatser vid sjöbefälsskolorna till 930, därav 520 inom
den lägre utbildningen och 410 inom den högre. Till jämförelse med detta
förslag må nämnas, att för närvarande kan undervisas vid skolornas samtliga
utbildningslinjer, utom östersjöskeppar- och förberedande kurser, under
höstterminen 865 elever och under vårterminen 815. Eleverna skall enligt
förslaget fördelas på 10 nautiska och 12 maskintekniska vaktbefälsklasser
samt 5 sjökaptens- och 5 sjöingenjör sklasser i första och lika många
i andra årskursen. Vårterminen 1959 finns 2 nordsjöskepparklasser, 8 styr
-
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
7
mansklasser, 3 maskinistklasser, 5 maskinteknikerklasser samt 7 sjökaptens-
och 5 sjöingenjörsklasser.
Utredningen anför att därest elevrekryteringen blir så god, att alla tillgängliga
elevplatser fortlöpande tas i anspråk, kommer det nuvarande underskottet
på befäl att vara hävt efter omkring 15 år. — Från några håll,
däribland sjöfartsstyrelsen och Sveriges fartygsbefälsförening, understrykes
osäkerheten i de sakkunnigas uppskattning om erforderligt elevplatsantal,
och det framhålles att utredningen borde ha räknat med större marginaler,
särskilt för sjökaptensutbildningen men även för utbildningen av vaktstyrmän.
Skilda osäkra faktorer, såsom utvecklingen på exportmarknaden, fördelningen
mellan land-, sjö- och flygtransporter, de nybyggda fartygens storlek
etc., försvårar varje bedömning på sikt av den svenska handelsflottans
befälsbehov. Departementschefen anser sig emellertid kunna i huvudsak
godtaga utredningens beräkningar av examineringsbehovet vid sjöbefälsskolorna
och tillstyrker alltså, att elevplatsantalet bestäms till omkring 930
med den fördelning på olika linjer och klassavdelningar, som utredningen
angivit. Detta innebär en icke obetydlig ökning av det totala antalet elevplatser.
Det är emellertid icke uteslutet att antalet sjökaptensklasser har
beräknats för lågt. Frågan härom behöver dock icke prövas omedelbart,
eftersom de första sjökaptensklasserna enligt den nya ordningen icke inrättas
förrän höstterminen 1960. Slutlig ställning till spörsmålet synes böra
tas först om några år, då man säkrare kan bedöma i vilken utsträckning
de utexaminerade styrmännen kommer att fortsätta sin utbildning vid sjöbefälsskolorna
och man har vunnit erfarenheter av den nya studieordningens
tillämpning i praktiken. Departementschefen finner det givetvis olyckligt
om befälsbristens hävande skulle behöva ta så lång tid som 15 år. Möjligheterna
med hänsyn till elevtillströmningen och i övrigt att övergångsvis
anordna extra klasser bör därför övervägas.
De två huvudspörsmålen för utredningen, när det gäller sjöbefälsskolornas
yttre organisation, har varit frågan om överflyttning av den högre maskintekniska
utbildningen vid dessa skolor till de högre tekniska läroverken —•
alternativt sammanförande av nämnda utbildning till en enda skola — och
frågan om en begränsning av det nuvarande antalet sjöbefälsskolor i landet.
Båda spörsmålen har varit föremål för tidigare utredningar, första gången
av 1930 års navigationssakkunniga och sedermera, som nämnts, av 1943 års
sjöbefälsakkunniga. Sjöbefälsutredningen har nu vid sin granskning av
skolorganisationen stannat för att densamma bör bibehållas oförändrad, både
i fråga om den högre maskintekniska utbildningens förläggning och i fråga
om skolornas antal. Rörande den maskintekniska undervisningens förläggning
gör utredningen gällande, alt denna utbildning och utbildningen vid de
tekniska läroverken är så artskilda, all av den anledningen icke något sammanförande
bör äga rum. Utredningen anför också kostnadsskäl. När det
gäller skolornas antal åberopas främst att indragning av eu eller flera skolor
skulle minska utbildningsmöjligheterna och därmed även rekryteringen
8
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
till sjöbefälsyrket. I båda frågorna delar flertalet remissinstanser utredningens
förslag.
Till stöd för bibehållande av den högre maskintekniska utbildningen vid
sjöbefälsskolorna åberopar utredningen, att undervisningen vid de tekniska
läroverken har sin tyngdpunkt i sådana ämnen, som fordras för blivande
konstruktörer, medan utbildningen av maskintekniker vid sjöbefälsskolorna
är mera inriktad på drift av bestående anläggningar. Redan samhörigheten
mellan utbildningsformerna skulle alltså enligt utredningen vara så ringa,
att i undervisningshänseende något egentligt icke står att vinna med ett
sammanförande. Departementschefen ifrågasätter det berättigade i detta
argument. I vart fall tillmäter lian det inte utslagsgivande betydelse. Då han
likväl har stannat för att biträda utredningens förslag om den högre maskintekniska
undervisningens kvarblivande vid sjöbefälsskolorna har skälen
härtill varit huvudsakligen av ekonomisk art. En överflyttning av nämnda
undervisning till exempelvis tre högre tekniska läroverk, närmast Stockholm,
Göteborg och Malmö, kräver omfattande materielanskaffningar och byggnadsarbeten.
Tekniska läroverket i Stockholm anses redan vara så stort, att
ytterligare undervisningsgrenar knappast bör föras dit. Tekniska läroverket
i Göteborg saknar eget maskintekniskt laboratorium och disponerar Chalmers
tekniska högskolas äldre laboratorium. Dessa lokaler är emellertid
hårt utnyttjade. Detsamma gäller vid de tekniska läroverken i Stockholm
och Malmö. En omläggning av ifrågasatt innebörd skulle alltså medföra
betydande utgifter för statsverket.
Av nu anförda skäl och av rekryteringsskäl — vartill återkommes mera
i det följande — har departementschefen även avstått från att ta upp tanken
på ett sammanförande av den högre maskintekniska utbildningen vid sjöbefälsskolorna
till en enda skola.
Utredningens förslag att bibehålla nuvarande fem sjöbefälsskolor vinner
stöd hos nästan samtliga remissinstanser. Förslaget motiveras främst med
den negativa inverkan på rekryteringen till sjöbefälsskolorna, som en centralisering
av organisationen till någon eller några orter skulle ha. Utredningen
visar på att varje skola i stort sett får sina elever från det egna eller
närbelägna länen och att särskilt skolstäderna därvidlag har stor betydelse.
Vad utredningen anfört om riskerna av en försämrad rekrytering till sjöbefälsskolorna,
därest undervisningen skulle sammanföras till någon eller
några orter, bär nästan enstämmigt vitsordats av remissinstanserna, och
departementschefen känner sig övertygad om riktigheten härav. Dessutom
visar det sig beträffande olika av utredningen granskade alternativ — nuvarande
organisation, centralisering till tre skolor och centralisering till en
skola för vardera utbildningslinjen — att skillnaderna i löpande utgifter för
löner och omkostnader m. m. mellan de tre varianterna är relativt måttlig.
När det gäller engångskostnader för anskaffande av utrustning synes visserligen
alternativet med en skola för vardera utbildningslinjen innebära besparingar
för staten å drygt en milj. kronor, men departementschefen har i likhet
med utredningen ej kunnat bortse från att byggnadskostnaderna enligt
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
9
detta alternativ skulle bli så väsentliga — de uppskattas till 12 milj. kronor
— att staten antagligen skulle få påtaga sig en del av dessa kostnader. Även
en mindre långt driven centralisering av skolorganisationen skulle föra med
sig rätt betydande byggnadskostnader. Departementschefen anser sig av nu
anförda skäl böra förorda, att de fem nuvarande skolorna bibehålies.
Frågorna om storleken av sjöbefälsskolerektorernas löneförmåner och om
längden av deras undervisningsskyldighet torde icke böra prövas i detta
sammanhang. Det bör erinras om att så sent som vid 1958 års B-riksdag beslut
fattades om höjd lönegradsplacering för rektorerna vid sjöbefälsskolorna.
Departementschefen är ense med utredningen om olägenheterna av det
nuvarande systemet vid sjöbefälsskolorna med ett mycket stort antal extra
lärare, huvudsakligen timlärare, och är beredd medverka till en förbättring
därvidlag. Utredningen har för budgetåret 1959/60 föreslagit anställande av
10 adjunkter i Ao 23 för språkundervisningen. För egen del anser departementschefen
visserligen icke behovet av fast anställda språklärare vara lika
angeläget som en förstärkning av lärarkrafterna för den tekniska undervisningen.
Frågan om ytterligare lärartjänster i sådana ämnen som navigation
och maskinteknik blir emellertid aktuell först när den nya studieordningen
börjar tillämpas i den högre undervisningen, d. v. s. läsåren 1960/61 och
1961/62, och torde alltså av sjöfartsstyrelsen få upptagas i petitaskrivelserna
för motsvarande budgetår. Departementschefen nöjer sig därför nu med att
i anledning av utredningsförslaget — som på denna punkt i allmänhet har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de hörda instanserna — förorda
inrättande från och med nästa budgetår av 5 adjunktstjänster för språkundervisningen.
Av dessa bör två placeras i lönegraden Ao 21 och tre i lönegraden
Ao 23. Härav framgår att förslaget att samtliga adjunktstjänster vid
sjöbefälsskolorna skall placeras i den högre adjunktslönegraden icke ansetts
kunna tillstyrkas.
Departementschefen kommer i det följande att föreslå ökade medel till
anskaffande vid sjöbefälsskolorna av laboratorie- och annan undervisningsmateriel.
Måhända är det i och för sig önskvärt att skolorna därvid får särskild
personal till sitt förfogande för skötsel och tillsyn av utrustningen.
För nästa budgetår föreslås emellertid endast inrättande för ändamålet av
eu tjänst att placeras vid göteborgsskolan, där behovet av sådan arbetskraft
är störst. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera, efter förslag
av sjöfartsslyrelsen, besluta om inplacering i lönegrad av nämnda tjänst.
Rektorsexpeditionerna vid sjöbefälsskolorna torde kräva en förhållandevis
större insats av kontorspersonal än vid eljest jämförbara utbildningsanstalter.
Bland annat går mycken lid och arbetskraft åt för de omfattande sammanställningarna
över elevernas praktiktider etc. liksom för intygsskrivning.
Med hänsyn härtill och på de skäl som utredningen i övrigt anfört tillstyrker
departementschefen inrättande från och med nästa budgetår av en
tjänst som kanslibiträde i Ae 7 vid envar av de fem sjöbefälsskolorna.
Utredningen har ingående uppehållit sig vid frågan om förbättring av
10
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
sjöbefälsskolornas undervisningsmateriel. Den anges vara bristfällig och i
behov av modernisering, särskilt med hänsyn till de krav, som den nya studiegången
kommer att ställa på en fullgod laboratorie- och maskinutrustning.
Medelsbehovet uppskattas till sammanlagt nära 2,6 milj. kronor, som emellertid
föreslås fördelade på tre år.
För närvarande står endast omkring 50 000 kronor för år till sjöfartsstyrelsens
förfogande för anskaffande av utrustning till sjöbefälsskolorna.
Departementschefen är ense med utredningen om att anspråken på materielanskaffning
inom såväl den nautiska som den maskintekniska utbildningen
har ökat under särskilt de senaste åren i takt med den snabba utvecklingen
inom fartygstekniken. Ökade medel för utrustningsändamål bör därför nu
ställas till sjöbefälsskolornas förfogande. Det är likväl icke möjligt att helt
biträda utredningens förslag, bl. a. med hänsyn till nödvändigheten att i nuvarande
läge begränsa utgifterna över den statliga budgeten. Departementschefen
föreslår därför till materielanskaffning vid sjöbefälsskolorna anvisande
å riksstaten för budgetåret 1959/60 av 250 000 kronor, att upptagas
under ett särskilt reservationsanslag till Utrustning. Då emellertid utrustningsbehovet
i samband med övergången till den nya studieordningen överstiger
nämnda belopp, synes ytterligare medel böra ställas till sjöbefälsskolornas
förfogande för anskaffande av utrustning. Departementschefen är beredd
tillstyrka att för ändamålet i runt tal 450 000 kronor anvisas från fonden
för beredande av fyllnadsarvoden och tilläggsersättningar åt skeppsmätare.
Denna fond utgöres av överskottsmedel från den före år 1955 gällande
skeppsmätningsorganisationen. I en framställning år 1952, i sammanhang
med utredning om ny organisation för skeppsmätningsväsendet, föreslog
kommerskollegium, att fonden, som helt utgöres av medel, vilka influtit från
sjöfarten, borde — sedan samtliga med den nya skeppsmätningsorganisationen
förbundna övergångskostnader bestritts — användas för ändamål, som
är till gagn för den svenska sjöfartsnäringen. I proposition nr 119 till 1953
års riksdag uttalade dåvarande departementschefen i anledning härav, att
ställning till frågan om användningen av fondens återstående behållning bör
tas i ett senare sammanhang, då bl. a. storleken av behållningen kan med
större säkerhet beräknas.
Innestående medel å skeppsmätningsfonden utgör för närvarande omkring
490 000 kronor. Viss del därav, kanske 50 000 kronor, bör reserveras för
skeppsmätningsändamål. Fondens behållning i övrigt torde, därest riksdagen
icke reser någon invändning häremot, få efter Kungl. Maj :ts prövning användas
till anskaffande av utrustning vid sjöbefälsskolorna.
I likhet med riksräkenskapsverket avstyrkes bemyndigande för sjöfartsstyrelsen
att lägga ut beställningar å utrustning till större belopp än som
svarar mot omedelbart tillgängliga medel.
Departementschefen förutsätter att det skall bli möjligt för sjöfartsstyrelsen
att inom ramen för det av honom förordade reservationsanslaget till
Utrustning även bestrida uppkommande kostnader för underhåll och reparation
av undervisningsmaterielen. Dylika kostnader, vilka av utredningen
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
11
uppskattas till 10 000 kronor för år, betalas för närvarande ur det särskilda
reservationsanslaget till Materiel, böcker m. in. Då i det följande kommer att
föreslås att löpande utgifter till bokinköp fortsättningsvis belastar sjöbefälsskolornas
omkostnadsanslag, behöver från och med budgetåret 1959/60 sistnämnda
reservationsanslag ej längre uppföras å riksstaten. Därunder vid
utgången av innevarande budgetår eventuellt förefintlig reservation bör överföras
till det nya anslaget till Utrustning.
Vidkommande förslaget om särskild medelsanvisning till ersättning åt
författare av läroböcker in. in. må erinras om att Kungl. Maj :t i några tidigare
fall, med anlitande av särskilda medel, beslutat om dylika ersättningar.
Departementschefen tillstyrker att medel till ändamålet nu anvisas å riksstaten
och beräknar för budgetåret 1959/60 under ett särskilt reservationsanslag
till Ersättning åt författare av läroböcker in. in.''det av utredningen
föreslagna beloppet 10 000 kronor. Såsom statskontoret förordat bör det ankomma
på Kungl. Maj :t att bestämma storleken av utgående ersättningsbelopp.
Prövning av frågan om den centrala ledningen för sjöbefälsskolorna bör,
såsom utredningen föreslagit, anstå till dess pågående utredning slutförts
angående en gemensam överstyrelse för hela yrkesutbildningen. Ej heller
sjöfartsstyrelsens förslag om tillfällig utökning av sjöbefälsskoleavdelningen
och om löneförstärkning åt de båda översinspektörerna bör upptas i förevarande
sammanhang.
Vid behandlingen av de anslag för budgetåret 1959/6 0, vilka
beröres av den förordade omorganisationen av sjöbefälsundervisningen,
utgår propositionen från utredningens förslag till medelsanvisning och -— i
den mån motsvarande frågor icke tagits upp av utredningen — från sjöfartsstyrelscns
i petitaskrivelse den 30 augusti 1958 framförda äskanden.
Sjöbefälsskolorna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen
(prop. s. 47—49) att dels godkänna av departementschefen förordade ändringar
i personalförteckningen för sjöbefälsskolorna, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för sjöbefälsskolorna, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1959/60, dels ock till Sjöbefälsskolorna:
Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 1 844 000 kronor.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 1 773 400 kronor.
I anledning av sjöbefälsulredningens förslag om inrättande av nya läraroch
andra tjänster vid sjöbefälsskolorna har departementschefen i det föregående
tillstyrkt inrättande från och med budgetåret 1959/60 av 3 tjänster
som adjunkt i Ao 23, 2 tjänster som adjunkt i Ao 21, 1 tjänst för skötsel
och tillsyn av utrustningen vid sjöbefälsskolan i Göteborg samt 5 kanslibiträdestjänster
i Ae 7. Det härigenom under ordinarie och icke-ordinariepostcrna
erforderliga medelstillskoltet uppskattas till sammanlagt 173 800
kronor. Å andra sidan minskar anslagsbehovet till timlärare och till extra
skrivhjälp på rektorsexpedilionerna med 164 900 kronor.
12
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
I anledning av redan beslutad höjning av utgående löner till sjöbefälsskolerektorerna
torde anslaget uppräknas med 9 500 kronor. Frågan om ytterligare
förbättring av rektorernas löneförmåner bör icke prövas i detta
sammanhang. Däremot föreslås höjning av skolsköterskornas arvoden resp.
omplacering av vissa lärartjänster och beräknas till löneklassförändringar
minskning med 4 400 kronor, till kompensation för höjda folkpensionsavgifter
It 400 kronor och till rörligt tillägg ökning med 27 800 kronor. Vid
bifall slutligen till förslag om ändrad redovisning av inflytande hyresintäkter,
ökar medelsbehovet under förevarande anslag med 16 000 kronor.
Sjöbefälsskolorna: Omkostnader. Ivungl. Maj :t har föreslagit riksdagen
(s. 50 och 51) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1959/60 anvisa
ett förslagsanslag av 127 200 kronor.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 73 100 kronor.
Departementschefen föreslår uppräkning av posten till Reseersättningar
med 4 000 kronor, likaså ökad medelsanvisning till bränsle, lyse och vatten.
I fråga om delposten till Övriga expenser förordas höjning med 14 500 kronor.
Till sjukvårdsersättningar beräknas oförändrat 1 500 kronor.
Kostnaderna för anskaffande av böcker vid sjöbefälsskolorna bör från och
med nästa budgetår betalas från förevarande anslag, och till ändamålet upptages
5 000 kronor.
I det föregående har med godkännande av utredningens motivering tillstyrkts,
att elev- och kursavgifter ej längre skall utgå vid sjöbefälsskolorna.
Det härav betingade ökade medelsbehovet under förevarande anslag beräknas
för nästa budgetår till 40 600 kronor. Å andra sidan torde vissa inflytande
hyresersättningar, vilka för närvarande redovisas under avlöningsanslaget,
från och med nästa budgetår i stället tas till uppbörd under omkostnadsanslaget.
Nämnda hyresinkomster uppskattas för budgetåret 1959/60
till 16 000 kronor.
Sjöbefälsskolorna: Utrustning. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen (s.
51) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag
av 250 000 kronor.
Kostnaderna för anskaffande av utrustning m. in. till sjöbefälsskolorna
bestrides för närvarande ur det särskilda reservationsanslaget till Materiel,
böcker m. m., vilket för budgetåret 1958/59 är uppfört med 60 000 kronor.
Under åberopande av vad tidigare anförts om anvisande under ny rubrik
å riksstaten för budgetåret 1959/60 av medel till upprustning av undervisningsmaterielen
vid sjöbefälsskolorna föreslår departementschefen att under
förevarande anslag upptages 250 000 kronor.
Sjöbefälsskolorna: Fortbildningskurser m. m. Kungl. Maj:t har föreslagit
riksdagen (s. 51) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1959/60
anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
13
Särskilt anslag å riksstaten till bekostande av fortbildningskurser in. m.
för sjöbefäl finns icke för närvarande.
Under åberopande av vad tidigare anförts om anvisande å riksstaten för
nästa budgetår av medel till detta ändamål föreslår departementschefen,
att anslaget upptages med 10 000 kronor.
Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt författare av läroböcker m. m. Kungl.
Maj :t bar föreslagit riksdagen (s. 52) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1959/60 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor.
Särskilt anslag å riksstaten till ersättning åt författare av läroböcker och
för rätt till dylika verk finns icke för närvarande.
Under åberopande av vad tidigare uttalats om anvisande å riksstaten för
nästa budgetår av medel till detta ändamål föreslår departementschefen
att härför upptages 10 000 kronor.
Utskottet. Det har sedan länge stått klart, att sjöbefälsutbildningen i vårt
land icke hållit jämna steg med sjöfartens och fartygsteknikens utveckling.
Övergången till större och snabbare fartyg, den alltmer avancerade utrustningen
på såväl maskinsidan som i fråga om nautisk instrumentering har
ställt allt större anspråk på sjöbefälets tekniska kunnande men även på dess
administrativa och arbetsledande förmåga. För att tillgodose sjöfartsnäringens
behov av välutbildad personal framstår det därför som angeläget, att,
såsom utskottet tidigare understrukit, en upprustning kommer till stånd av
sjöbefälsskoleväsendet. Det är vidare nödvändigt, att utbildningskapaciteten
ökas. Bristen på befäl med utbildning, motsvarande behoven för skilda
befattningar, är nämligen i dagens läge besvärande. Detta är givetvis till
nackdel för sjöfartssäkerheten. Härtill komma de konkurrensmässiga olägenheterna
i förhållande till utlandet av att icke i tillräcklig utsträckning
ha tillgång på kvalificerad personal.
I förevarande proposition har — på grundval av ett av sjöbefälsutredningen
avgivet betänkande — framlagts förslag till en upprustning av sjöbefälsskoleväsendet.
Vad angår utbildningen har det ansetts nödvändigt att frångå den nuvarande
ordningen med ett betydande antal behörighetsformer, vilka ställa
sådana krav på utbildningsgången vid sjöbefälsskolorna, att en följdriktig
och kontinuerlig kursuppläggning försvåras. En koncentration föreslås därför
ske till endast två kategorier av befäl, nämligen styrmän och maskintekniker
respektive sjökaptener och sjöingenjörer. Den lägre utbildningen tänkes
därvid upplagd med sikte på fortlöpande studier till den högre examen.
Den föreslagna studieplanen håller sig i stort sett inom ramen för den nuvarande
sammanlagda utbildningstiden men med ökat utrymme för högre
undervisning.
Utskottet anser i likhet med departementschefen, att den nya studiegången,
sådan den närmare utvecklas i propositionen, innebär en väsentlig för
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
bättring i förhållande till vad som för närvarande gäller. Samtidigt som det
varit möjligt att i stort sett hålla sjöbefälsutbildningen inom nuvarande tidsschema,
synes sålunda genom den tidsvinst, som uppnås genom koncentration
och modernisering av kursplanerna, avskaffande av ett omfattande examinationsförfarande
liksom genom användning av effektivare undervisningsmateriel,
en icke obetydlig kvalitativ höjning av utbildningen, som
helhet sedd, vara möjlig. Utskottet är därför berett tillstyrka den av departementschefen
förordade studiegången liksom vad i sammanhanget föreslagits
om inträdesprov, praktisk tjänstgöring, låne- och stipendieförmåner till
eleverna etc. Såsom departementschefen förutsatt, torde ikraftträdandet av
den nya ordningen böra ske med ingången av höstterminen 1959, varigenom
den skulle kunna vara helt genomförd höstterminen 1961.
Vad angår frågan om sjöbefälsskolornas organisation har i propositionen
redovisade överväganden grundats på en bestämning av examineringsbehovet.
Givetvis föreligga ett flertal osäkra faktorer vid beräkningen av den
svenska handelsflottans befälsbeliov på längre sikt. Departementschefens
bestämning av antalet elevplatser till omkring 930 synes dock böra godtagas
liksom den förordade fördelningen av platserna på olika linjer och klassavdelningar.
Förslagets genomförande innebär eu icke obetydlig ökning av
skolornas utbildningskapacitet.
Vid behandlingen av sjöbefälsskolornas yttre organisation diskuteras i
propositionen dels frågan i vad mån den högre maskintekniska utbildningen
kan tänkas överflyttad till de högre tekniska gymnasierna, alternativt sammanförd
till en enda skola, dels frågan i vad mån antalet sjöbefälsskolor i
landet kan begränsas. Utskottet bär vid sina överväganden av hithörande
spörsmål i likhet med departementschefen kommit till den uppfattningen,
att nuvarande yttre organisation bör bibehållas. Skäl synas utskottet visserligen
kunna anföras för en förläggning till de tekniska gymnasierna av
den högre maskintekniska utbildningen, men fördelarna av en sådan ordning
torde dock icke svara mot de kostnader, som en överflyttning medför. Vad
angår frågan om antalet sjöbefälsskolor känner sig utskottet liksom departementschefen
övertygat om riktigheten av vad som från olika håll anförts
om riskerna för en försämrad rekrytering till skolorna vid en centralisering
av dessa. Icke heller torde något mera väsentligt stå att vinna i kostnadshänseende
med en sådan omläggning.
I propositionen föreslås vidare inrättandet av ett antal tjänster vid sjöbefälsskolorna
från och med nästa budgetår. Vad angår lärartjänsterna kommer
dessas inrättande att följas av en motsvarande minskning av antalet
timlärartjänster. Mot departementschefens förslag härutinnan har utskottet
icke något att erinra.
I fråga om skolornas undervisningmateriel föreligger ett starkt behov av
upprustning och modernisering. Anspråken på materielanskaffning äro
störst beträffande den maskintekniska utbildningen, där utrustningen också
ställer sig dyrast, men även den nautiska utbildningen kräver modernare
materiel. De medel, som hittills anvisats, ha icke varit tillräckliga för en
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
15
önskvärd förnyelse. En successiv upprustning ter sig med hänsyn härtill
angelägen. Den av departementschefen föreslagna anvisningen av riksstatsoch
fondmedel synes med hänsyn härtill böra godtagas.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då utskottet vid sin granskning
av de verkställda beräkningarna under ettvart av ifrågavarande anslag icke
funnit anledning till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för sjöbefälsskolorna, som föranledas av
vad departementschefen i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 6 mars 1959 förordat;
II. godkänna följande avlöningsstat för sjöbefälsskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1959/60:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-
vis ...................................... 989 700
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis
...................................... 12 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 652 800
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 178 100
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................ 11 400
Summa kronor 1 844 000
III. för budgetåret 1959/60 under tionde huvudtiteln anvisa
a)
till Sjöbefälsskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av
1 844 000 kronor;
b) till Sjöbefälsskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 127 200 kronor;
c) till Sjöbefälsskolorna: Utrustning ett reservationsanslag
av 250 000 kronor;
d) till Sjöbefälsskolorna: Fortbildningskurser in. m. ett
reservationsanslag av 10 000 kronor;
e) till Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt författare av läroböcker
in. in. ett reservationsanslag av 10 000 kronor.
Stockholm den 24 april 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
16
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Birger Andersson, Sundelin, Bergman, Holmqvist, Pålsson, fru Wallentheim,
herrar Nils Theodor Larsson, Jacobsson, Bengt Gustavsson, Herbert Larsson,
Svärd och Edström; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson
i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Staxäng, Persson i
Växjö, Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården,
Blidfors, Andreasson och Nihlfors.
590712 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 a1 i texten