Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 till sjöbefålsskolor na m. m.

1959-04-24 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:72, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 till sjöbefålsskolor na m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

1

Nr 72

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 till sjöbefålsskolor

na m. m.

(l:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under tionde huvudtiteln (punkten

64) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1959/60 beräkna dels till Sjöbefälsskolorna: Avlöningar ett

förslagsanslag av 1 832 000 kronor, dels till Sjöbefälsskolorna: Omkostnader

ett förslagsanslag av 140 000 kronor, dels till Sjöbefälsskolorna: Utrustning

ett reservationsanslag av 250 000 kronor, dels till Sjöbefälsskolorna:

Fortbildningskurser ett reservationsanslag av 10 000 kronor, dels ock

till Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt författare av läroböcker m. m. ett reservationsanslag

av 10 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 81, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 6 mars

1959, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de

ändringar i personalförteckningen för sjöbefälsskolorna, som föranledas av

vad departementschefen i berörda statsrådsprotokoll anfört, dels godkänna

av departementschefen förordad avlöningsstat för sjöbefälsskolorna, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1959/60, dels ock för samma

budgetår anvisa till Sjöbefälsskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av

1 844 000 kronor, till Sjöbefälsskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag av

127 200 kronor, till Sjöbefälsskolorna: Utrustning ett reservationsanslag av

250 000 kronor, till Sjöbefälsskolorna: Fortbildningskurser m. in. ett reservationsanslag

av 10 000 kronor samt till Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt

författare av läroböcker m. m. ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

Den svenska handelsflottan har under de senaste femton åren genomgått

eu utveckling, som tidigare knappast kunde förutses. Vid det andra världskrigets

slut fanns i Sverige 2 076 fartyg om sammanlagt 1,6 milj. bruttoton.

År 1958 bestod flottan av cirka 1 500 fartyg med ett sammanlagt tonnagetal

av 3,2 milj. Antalet fartyg över 2 000 bruttoton hade under denna tid —

trots minskningen av det totala antalet fartyg inom handelsflottan — ökat

från 196 till cirka 430. Jämsides med ökningen i tonnage har sålunda en

övergång ägt rum mot större och värdefullare enheter, sammanhängande

med att varuutbytet över haven icke blott vidgats utan även förskjutits mot

avlägsnare marknader. Under 1920-talet hade nordsjöfarten den största andelen

av vår sjöfart — i dag representerar det oceangående tonnaget ej

mindre än 90 procent av hela vår sjögående handelsflotta. Utvecklingen har

1 Bihatuj till riksdagens protokoll 1959. G samt. .Yr 72

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

också gått mot allt snabbare fartyg med tekniskt allt mera komplicerad utrustning.

Både de teoretiska och de praktiska kraven på sjöbefälet, som har

att ansvara för fartygen, bär härigenom ökat.

På det hela taget har denna utveckling varit gynnsam för folkliushållningen.

De totala sjöfartsintäkterna uppgår för närvarande till mer än 2 000

milj. kronor för år, och handelsflottans betydelse i valutahänseende visas av

att under år 1957 dess nettoinkomster av frakter i utrikes fart motsvarade

tretton procent av hela den svenska varuexportens värde. Sjöfarten är därmed

en av vårt lands viktigaste näringsgrenar.

En för sjöfarten besvärande omständighet utgör emellertid den rådande

bristen på befäl med utbildning motsvarande behoven för skilda befattningar.

Vid jämförelse år 1957 mellan behovet enligt gällande befälsförordning

av befäl av skilda kategorier inom den svenska handelsflottan och den faktiska

befälsbemanningen kunde konstateras, att av 2 610 befattningar, för

vilka krävdes sjökaptens- eller styrmansbehörighet, endast 68,6 procent

upprätthölls av behörigt fartygsbefäl och att av 1 687 befattningar, för vilka

krävdes behörighet som sjöingenjör eller maskintekniker, endast 50,7 procent

innehades av behörigt maskinbefäl.

Bristen på kompetent befäl är givetvis till nackdel för sjöfartssäkerheten.

Departementschefen tänker ej blott på den direkta fara som ligger däri,

att vakttjänst i stor utsträckning måste utföras av personal, som saknar

erforderlig utbildning eller erfarenhet för sin uppgift. Måhända ligger en

än större fara därutinnan, att det behöriga befälet på grund av sin fåtalighet

utsättes för stark belastning i form av långa arbetsdygn och avsevärt

ökat ansvar. Under tiden 1953—1957 förlorade vårt land i genomsnitt

årligen närmare 23 000 bruttoton genom totalförlisningar. Satt i relation

till det totala tonnaget ger denna siffra ett jämförelsetal, som är bland de

högsta i världen. — En annan ogynnsam faktor av befälsbristen sammanhänger

med våra möjligheter att möta den ständigt ökade konkurrensen

från andra länders handelsflottor. Kvaliteten hos sjöbefälet och den utbildning,

som detta erhåller, torde här spela en ej oväsentlig roll.

Utbildningen av sjöbefäl i vårt land har icke moderniserats i takt med

den tekniska utvecklingen. Visserligen har 1943 års sjöbefälssakkunnigas

utredningsarbete resulterat i vissa partiella reformer på sjöbefälsutbildningens

område, men i huvudsak grundar sig den nuvarande utbildningsgången

på beslut av statsmakterna i början av 1930-talet. Vad som framför allt kan

invändas mot den gällande studieordningen är förekomsten av ett stort antal

behörighetsformer, vilka i hög grad försvårar en följdriktig och kontinuerlig

kursuppläggning. Ordningen med förberedande kurser och upprepade

examina och inträdesprov jämte kravet på att maskinist- och maskinteknikerklasserna,

liksom nordsjöskeppar- och styrmansklasserna, var för

sig skall utgöra ett avslutat helt minskar den effektiva undervisningstiden,

bl. a. genom att i de olika klasserna omläsning i stor utsträckning måste ske

av tidigare inhämtat kunskapsstoff.

Det är särskilt ur dessa synpunkter, som departementschefen har ansett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

3

att en omprövning av frågan om sjöbefälsutbildningens organisation och

innehåll bör äga rum. De härför tillkallade sakkunniga, som kallar sig sjöbefälsutredningen,

har i september 1958 avlämnat betänkande med förslag

till ny studieordning vid sjöbefälsskolorna. Enligt denna skall i fortsättningen

— frånsett viss lägre nautisk utbildning, som nu ej behandlas — utbildas

endast två kategorier av befäl: vaktbefäl (vaktstyrman och vaktmaskinist)

samt högre befäl (sjökapten och sjöingenjör). Vaktbefälsutbildningen

förutsättes leda fram till kunskaper, vilka är högre än dem som

nu kräves i nordsjöskeppar- och maskinistexamina men lägre än som fordras

i nuvarande styrmans- och maskinteknikerexamina. Undervisningsplanerna

har lagts upp med sikte på fortlöpande studier till den högre examen,

byggande på vaktbefälsklassen som i princip obligatorisk. I huvudsak

har utredningen hållit sig inom den nuvarande sammanlagda utbildningstiden

men förordat en ändrad fördelning mellan lägre och högre utbildning.

Sålunda föreslås vaktbefälsutbildningen avsevärt reducerad jämfört

med nuvarande styrmans- och maskinteknikerexamina, särskilt när det gäller

praktiktidens längd. Samtidigt ökar emellertid sjökaptens- och sjöingenjörskurserna

från ett till två år, och även den praktik som krävs för den

högre utbildningen föreslås förlängd. En annan nyhet är att den praktiska

tjänstgöringen i vaktbefälsklassen helt förlägges till tiden före den ettåriga

kursen vid sjöbefälsskolan. Den nuvarande förberedande kursen slutligen

bär inarbetats i vaktbefälsklassen.

Den föreslagna nya studiegången har av de hörda myndigheterna

och organisationerna genomgående hälsats med tillfredsställelse. Man

uttalar bl. a. att reformen är välbetänkt och innefattar en rationalisering

av sjöbefälsutbildningen till gagn för sjöfartsnäringen. I stort kan departementschefen

ansluta sig härtill; han anser att förslaget innebär en väsentlig

och behövlig förbättring av sjöbefälsutbildningen som ett led i våra strävanden

att skapa ökad säkerhet till sjöss och över huvud taget gynnsammare

betingelser för svensk sjöfart. Det är också hans förhoppning, att den

nya utbildningen redan genom sin modernare utformning kan medverka till

en ökad rekrytering till sjöbefälsyrket och även till en minskad avgång

genom den större trivsel i yrket, som en riktig utbildning ger. Framför allt

finner departementschefen det tillfredsställande att den nuvarande splittringen

på flera olika examina häves, eftersom den fördröjer studierna och

försvårar eu enhetlig uppläggning av dem.

I fråga om detaljerna inom den nya studiegången har vid remissbehandlingen

självfallet olika uppfattningar kommit till uttryck. Innan departementschefen

går in närmare härpå, torde dock få erinras om att utbildningsgången

vid sjöbefälsskolorna kommer alt slutligt utformas först i

samband med Kungl. Maj :ts prövning av ny stadga för sjöbefälsskolorna

och av ny befälsförordning. Innan dessa författningar anmäles, kommer

de erinringar, som nu gjorts på olika puukter, att göras till föremål för

utredning och överväganden. I några frågor vill departementschefen emellertid

redan på delta stadium tillkännage sin principiella inställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

Sjöbefälsutredningens förslag i fråga om de teoretiska inträdeskraven

för vaktbefälsklassen möter kritik i många av remissyttrandena, och det

hävdas bestämt, att utredningen har satt kraven på teoretiska insikter —

avgångsbetyg från sjuårig folkskola med minst betyget godkänd i samtliga

ämnen — för lågt. För egen del har departementschefen visserligen samma

uppfattning som utredningen, att vaktbefälsklassen i princip bör stå öppen

för alla med intresse och lämplighet för yrket och att därvid en betydande

praktisk erfarenhet bör kunna uppväga vissa brister i det teoretiska kunskapsunderlaget.

Det kan dock ej förbises, att en olämplig avvägning mellan

inträdesfordringar och examensfordringar har många olägenheter i

släptåg: större kuggningsprocent, ökad avgång under studietiden och, kanske

framförallt, utbildningsmässiga hinder av olika slag, som alltid följer

med att i en och samma kurs ha elevkategorier med olika förutbildning.

Erinras må också om att vaktbefälsklassen skall ligga till grund för krävande

högre studier. Garantier måste skapas för att sjöbefälsskoleeleverna

redan från början besitter sådana teoretiska kunskaper, att de på ett tillfredsställande

sätt kan tillgodogöra sig undervisningen. Detta synes icke

komma att bli fallet med utredningens förslag. Departementschefen förordar

därför att intagning i vaktbefälsklassen i princip skall grunda sig på

genomgången enhetsskola eller motsvarande utbildning med godkända betyg

i de ämnen, som är av särskild betydelse för utbildningen till vaktbefäl,

d. v. s. matematik, fysik, engelska och modersmål. Under tiden intill dess

enhetsskolan blivit allmänt genomförd måste även annan kompetens godtagas.

Sålunda bör givetvis godkända betyg i nämnda ämnen i realexamen

berättiga till inträde, men även den som genom korrespondensstudier eller

på annat sätt inhämtat kunskaper i dessa ämnen motsvarande godkända

betyg vid avgång från enhetsskola eller i realexamen bör få tillträde till

vaktbefälsklassen. För den som inte på annat sätt kan styrka, att han innehar

de erforderliga kunskapsmåtten, bör särskilda inträdesprov anordnas

vid sjöbefälsskolorna. Departementschefen förutsätter att vid den stundande

överarbetningen av sjöbefälsskolornas tim- och kursplaner dessa kommer

att, såvitt gäller vaktbefälsundervisningen, anpassas efter vad nu föreslagits

beträffande fordringarna för tillträde till undervisningen.

Vaktbefälskompetens bör tillkomma var och en som genomgått vaktbefälsklassen,

även om han blivit underkänd i högst två ämnen, dock icke

i något av ämnena navigation, sjömanskap och signalering respektive maskinteknik

och elektroteknik. För tillträde till den högre utbildningen bör

emellertid krävas, såvitt nu är i fråga, godkända betyg i samtliga i vaktbefälsklassen

ingående ämnen vari betyg meddelas. Till den av några remissmyndigheter

aktualiserade frågan om krav på viss tids aspiranttjänstgöring,

innan behörighetsbevis som vaktbefäl utfärdas, återkommes i det följande.

I fråga om benämningarna på det nya lägre befälet föreslår departementschefen

bibehållande av nu närmast motsvarande titlar, styrman och maskintekniker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

o

Omfattningen av praktisk tjänstgöring respektive teoretiska studier inom

utbildningsgången är en avvägningsfråga, där självfallet olika meningar kan

hävdas. För egen del anser departementschefen i likhet med bl. a. Svenska

maskinbefälsförbundet, att de sakkunnigas förslag till lösning i huvudsak

innebär en rimlig avvägning, ägnad att ligga till grund för den kommande

detaljplaneringen av utbildningsplanerna. I anledning av vad Sveriges redareförening

uttalar rörande den inom sjöingenjörsklassen ifrågasatta praktiktiden,

förordar han emellertid, att densamma förkortas från nio till sex

månader. Härigenom kommer också den sammanlagda utbildningstiden för

sjökaptener och sjöingenjörer att bli lika. Valfrihet bör gälla mellan att

förlägga praktiken till varv eller till annan i utbildningshänseende lämplig

industrirörelse.

Några av de hörda instanserna, däribland sjöfartsstyrelsen och Sveriges

fartygsbefälsförening, har gjort uttalanden till förmån för en obligatorisk

aspiranttjänstgöring, innan behörighetsbevis som styrman eller maskintekniker

utfärdas. Det är riktigt att en dylik tjänstgöring under erfaret befäls

ledning skulle i utbildningshänseende vara ett värdefullt komplement till

de teoretiska studierna och gagna säkerheten till sjöss. Såsom utredningen

anfört är det emellertid ovisst om föreskriven aspiranttjänstgöring under

nuvarande förhållanden skulle i praktiken få en sådan uppläggning, att den

verkligen tjänade sitt syfte. Dessutom fordrar arrangemanget en aktiv medverkan

från redarnas sida, som måhända icke kan påräknas för närvarande

— i vart fall bär icke Sveriges redareförening i sitt yttrande gjort något uttalande

till förmån för en obligatorisk aspiranttjänstgöring. Departementschefen

nödgas därför här intaga samma ståndpunkt som utredningen, d. v. s.

att krav på obligatorisk aspiranttjänstgöring, med därav följande förlängning

av utbildningstiden, ej bör uppställas i nuvarande läge med redovisad

stor befälsbrist.

Yrkandet att sedvanliga lån och stipendier ulan begränsning skall kunna

utgå till eleverna i styrmans- och maskinteknikerklasserna föranleder icke

någon erinran från departementschefens sida. Merkostnaderna uppskattas

till drygt 300 000 kronor och belastar vederbörligt förslagsanslag å åttonde

huvudtiteln. Såsom statskontoret och riksräkenskapsverket har uttalat synes

däremot — med hänsyn till den principiella uppläggningen av den statliga

studiehjälpen, beslutad av 1952 års riksdag — särskilt studiebidrag ej

böra ifrågakomma vid sjöbefälsskolorna. Sådan studiehjälp förekommer

icke vid närmast jämförbara läroanstalter — fackutbildningsanstalter i allmänhet

samt lärarutbildningsanstalter. Ej heller fria skolmåltider förekommer

vid jämförbara läroanstalter och införande härav avstyrkcs därför vid

sjöbefälsskolorna. Utbyggnad av skolmåltidsverksamheten har också avstyrkts

av de särskilda sakkunniga för statsbidragsfrågor på skolväsendets

område.

Vid såväl de allmänna som de tekniska läroverken har efter beslut av

statsmakterna under de senaste åren förekommande intagnings- och kursavgifter

slopats, och departementschefen tillstyrker att motsvarande avgif
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 72 år t959

ter vid sjöbefälsskolorna upphör från och med budgetåret 1959/60. Avgifterna

uppgår sammanlagt till 40 600 kronor för år. Då medlen för närvarande

tas till uppbörd å omkostnadsanslaget, ökar anslagsbehovet därunder

med motsvarande belopp.

I likhet med utredningen vitsordar departementschefen behovet av efterutbildningskurser

inom skilda områden av fartygstekniken. Hittills har sådana

kurser — det har framför allt gällt utbildning i radartjänst — kunnat

anordnas i endast begränsad utsträckning och då med anlitande av fondmedel

eller av anslag, som de enskilda rederierna har ställt till förfogande.

Det tillstyrkes nu att från och med budgetåret 1959/60 medel till ändamålet

anvisas å riksstaten under ett särskilt reservationsanslag till Fortbildningskurser

in. in. Utgiftsbehovet under nästa läsår uppskattas till 10 000 kronor.

Anslaget bör även få användas för inköp och distribution till sjöbefälet

av kursmaterial.

I anledning av sjöbefälsutredningens förslag om förbättrade arvodesförmåner

åt deltagare i praktisk lärarkurs vid sjöbefälsskola må erinras om

att Kungl. Maj:t redan genom beslut den 23 januari 1959 har föreskrivit,

att deltagare i dylik kurs skall äga uppbära arvode enligt samma grunder,

som gäller för deltagare i praktisk lärarkurs vid allmänt läroverk.

Vad utredningen eljest föreslagit under avsnittet Särskilda utbildningsfrågor

in. m. föranleder icke för närvarande annat uttalande än att departementschefen

knappast anser det befogat att förlägga särskild utbildning

av kylmaskinister till sjöbefälsskolorna.

Beträffande ikraftträdandet slutligen av den nya studieordningen föreslår

departementschefen i likhet med de sakkunniga, att densamma börjar

tillämpas med intagning av nybörjare höstterminen 1959, då de nuvarande

förberedande klasserna, nordsjöskeppar- och maskinistklasserna samt styrmans-

och maskinteknikerklassernas A-linjer bör ersättas med de nya styrmans-

och maskinteknikerklasserna. Vissa övergångsbestämmelser erfordras.

Den nya utbildningen kommer att vara helt genomförd höstterminen

1961.

Vad angår sjöbefälsskolornas organisation har utredningen

grundat sitt förslag på en uppskattning av examineringsbehovet.

Därvid har räknats med att den svenska handelsflottan kommer att under

det närmaste decenniet tillväxa i ungefär samma takt som för närvarande

och att tendensen till minskning i antalet enheter men ökning i fråga om

tonnaget skall fortsätta. På grundval härav beräknar utredningen det erforderliga

antalet elevplatser vid sjöbefälsskolorna till 930, därav 520 inom

den lägre utbildningen och 410 inom den högre. Till jämförelse med detta

förslag må nämnas, att för närvarande kan undervisas vid skolornas samtliga

utbildningslinjer, utom östersjöskeppar- och förberedande kurser, under

höstterminen 865 elever och under vårterminen 815. Eleverna skall enligt

förslaget fördelas på 10 nautiska och 12 maskintekniska vaktbefälsklasser

samt 5 sjökaptens- och 5 sjöingenjör sklasser i första och lika många

i andra årskursen. Vårterminen 1959 finns 2 nordsjöskepparklasser, 8 styr
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

7

mansklasser, 3 maskinistklasser, 5 maskinteknikerklasser samt 7 sjökaptens-

och 5 sjöingenjörsklasser.

Utredningen anför att därest elevrekryteringen blir så god, att alla tillgängliga

elevplatser fortlöpande tas i anspråk, kommer det nuvarande underskottet

på befäl att vara hävt efter omkring 15 år. — Från några håll,

däribland sjöfartsstyrelsen och Sveriges fartygsbefälsförening, understrykes

osäkerheten i de sakkunnigas uppskattning om erforderligt elevplatsantal,

och det framhålles att utredningen borde ha räknat med större marginaler,

särskilt för sjökaptensutbildningen men även för utbildningen av vaktstyrmän.

Skilda osäkra faktorer, såsom utvecklingen på exportmarknaden, fördelningen

mellan land-, sjö- och flygtransporter, de nybyggda fartygens storlek

etc., försvårar varje bedömning på sikt av den svenska handelsflottans

befälsbehov. Departementschefen anser sig emellertid kunna i huvudsak

godtaga utredningens beräkningar av examineringsbehovet vid sjöbefälsskolorna

och tillstyrker alltså, att elevplatsantalet bestäms till omkring 930

med den fördelning på olika linjer och klassavdelningar, som utredningen

angivit. Detta innebär en icke obetydlig ökning av det totala antalet elevplatser.

Det är emellertid icke uteslutet att antalet sjökaptensklasser har

beräknats för lågt. Frågan härom behöver dock icke prövas omedelbart,

eftersom de första sjökaptensklasserna enligt den nya ordningen icke inrättas

förrän höstterminen 1960. Slutlig ställning till spörsmålet synes böra

tas först om några år, då man säkrare kan bedöma i vilken utsträckning

de utexaminerade styrmännen kommer att fortsätta sin utbildning vid sjöbefälsskolorna

och man har vunnit erfarenheter av den nya studieordningens

tillämpning i praktiken. Departementschefen finner det givetvis olyckligt

om befälsbristens hävande skulle behöva ta så lång tid som 15 år. Möjligheterna

med hänsyn till elevtillströmningen och i övrigt att övergångsvis

anordna extra klasser bör därför övervägas.

De två huvudspörsmålen för utredningen, när det gäller sjöbefälsskolornas

yttre organisation, har varit frågan om överflyttning av den högre maskintekniska

utbildningen vid dessa skolor till de högre tekniska läroverken —•

alternativt sammanförande av nämnda utbildning till en enda skola — och

frågan om en begränsning av det nuvarande antalet sjöbefälsskolor i landet.

Båda spörsmålen har varit föremål för tidigare utredningar, första gången

av 1930 års navigationssakkunniga och sedermera, som nämnts, av 1943 års

sjöbefälsakkunniga. Sjöbefälsutredningen har nu vid sin granskning av

skolorganisationen stannat för att densamma bör bibehållas oförändrad, både

i fråga om den högre maskintekniska utbildningens förläggning och i fråga

om skolornas antal. Rörande den maskintekniska undervisningens förläggning

gör utredningen gällande, alt denna utbildning och utbildningen vid de

tekniska läroverken är så artskilda, all av den anledningen icke något sammanförande

bör äga rum. Utredningen anför också kostnadsskäl. När det

gäller skolornas antal åberopas främst att indragning av eu eller flera skolor

skulle minska utbildningsmöjligheterna och därmed även rekryteringen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

till sjöbefälsyrket. I båda frågorna delar flertalet remissinstanser utredningens

förslag.

Till stöd för bibehållande av den högre maskintekniska utbildningen vid

sjöbefälsskolorna åberopar utredningen, att undervisningen vid de tekniska

läroverken har sin tyngdpunkt i sådana ämnen, som fordras för blivande

konstruktörer, medan utbildningen av maskintekniker vid sjöbefälsskolorna

är mera inriktad på drift av bestående anläggningar. Redan samhörigheten

mellan utbildningsformerna skulle alltså enligt utredningen vara så ringa,

att i undervisningshänseende något egentligt icke står att vinna med ett

sammanförande. Departementschefen ifrågasätter det berättigade i detta

argument. I vart fall tillmäter lian det inte utslagsgivande betydelse. Då han

likväl har stannat för att biträda utredningens förslag om den högre maskintekniska

undervisningens kvarblivande vid sjöbefälsskolorna har skälen

härtill varit huvudsakligen av ekonomisk art. En överflyttning av nämnda

undervisning till exempelvis tre högre tekniska läroverk, närmast Stockholm,

Göteborg och Malmö, kräver omfattande materielanskaffningar och byggnadsarbeten.

Tekniska läroverket i Stockholm anses redan vara så stort, att

ytterligare undervisningsgrenar knappast bör föras dit. Tekniska läroverket

i Göteborg saknar eget maskintekniskt laboratorium och disponerar Chalmers

tekniska högskolas äldre laboratorium. Dessa lokaler är emellertid

hårt utnyttjade. Detsamma gäller vid de tekniska läroverken i Stockholm

och Malmö. En omläggning av ifrågasatt innebörd skulle alltså medföra

betydande utgifter för statsverket.

Av nu anförda skäl och av rekryteringsskäl — vartill återkommes mera

i det följande — har departementschefen även avstått från att ta upp tanken

på ett sammanförande av den högre maskintekniska utbildningen vid sjöbefälsskolorna

till en enda skola.

Utredningens förslag att bibehålla nuvarande fem sjöbefälsskolor vinner

stöd hos nästan samtliga remissinstanser. Förslaget motiveras främst med

den negativa inverkan på rekryteringen till sjöbefälsskolorna, som en centralisering

av organisationen till någon eller några orter skulle ha. Utredningen

visar på att varje skola i stort sett får sina elever från det egna eller

närbelägna länen och att särskilt skolstäderna därvidlag har stor betydelse.

Vad utredningen anfört om riskerna av en försämrad rekrytering till sjöbefälsskolorna,

därest undervisningen skulle sammanföras till någon eller

några orter, bär nästan enstämmigt vitsordats av remissinstanserna, och

departementschefen känner sig övertygad om riktigheten härav. Dessutom

visar det sig beträffande olika av utredningen granskade alternativ — nuvarande

organisation, centralisering till tre skolor och centralisering till en

skola för vardera utbildningslinjen — att skillnaderna i löpande utgifter för

löner och omkostnader m. m. mellan de tre varianterna är relativt måttlig.

När det gäller engångskostnader för anskaffande av utrustning synes visserligen

alternativet med en skola för vardera utbildningslinjen innebära besparingar

för staten å drygt en milj. kronor, men departementschefen har i likhet

med utredningen ej kunnat bortse från att byggnadskostnaderna enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

9

detta alternativ skulle bli så väsentliga — de uppskattas till 12 milj. kronor

— att staten antagligen skulle få påtaga sig en del av dessa kostnader. Även

en mindre långt driven centralisering av skolorganisationen skulle föra med

sig rätt betydande byggnadskostnader. Departementschefen anser sig av nu

anförda skäl böra förorda, att de fem nuvarande skolorna bibehålies.

Frågorna om storleken av sjöbefälsskolerektorernas löneförmåner och om

längden av deras undervisningsskyldighet torde icke böra prövas i detta

sammanhang. Det bör erinras om att så sent som vid 1958 års B-riksdag beslut

fattades om höjd lönegradsplacering för rektorerna vid sjöbefälsskolorna.

Departementschefen är ense med utredningen om olägenheterna av det

nuvarande systemet vid sjöbefälsskolorna med ett mycket stort antal extra

lärare, huvudsakligen timlärare, och är beredd medverka till en förbättring

därvidlag. Utredningen har för budgetåret 1959/60 föreslagit anställande av

10 adjunkter i Ao 23 för språkundervisningen. För egen del anser departementschefen

visserligen icke behovet av fast anställda språklärare vara lika

angeläget som en förstärkning av lärarkrafterna för den tekniska undervisningen.

Frågan om ytterligare lärartjänster i sådana ämnen som navigation

och maskinteknik blir emellertid aktuell först när den nya studieordningen

börjar tillämpas i den högre undervisningen, d. v. s. läsåren 1960/61 och

1961/62, och torde alltså av sjöfartsstyrelsen få upptagas i petitaskrivelserna

för motsvarande budgetår. Departementschefen nöjer sig därför nu med att

i anledning av utredningsförslaget — som på denna punkt i allmänhet har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de hörda instanserna — förorda

inrättande från och med nästa budgetår av 5 adjunktstjänster för språkundervisningen.

Av dessa bör två placeras i lönegraden Ao 21 och tre i lönegraden

Ao 23. Härav framgår att förslaget att samtliga adjunktstjänster vid

sjöbefälsskolorna skall placeras i den högre adjunktslönegraden icke ansetts

kunna tillstyrkas.

Departementschefen kommer i det följande att föreslå ökade medel till

anskaffande vid sjöbefälsskolorna av laboratorie- och annan undervisningsmateriel.

Måhända är det i och för sig önskvärt att skolorna därvid får särskild

personal till sitt förfogande för skötsel och tillsyn av utrustningen.

För nästa budgetår föreslås emellertid endast inrättande för ändamålet av

eu tjänst att placeras vid göteborgsskolan, där behovet av sådan arbetskraft

är störst. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera, efter förslag

av sjöfartsslyrelsen, besluta om inplacering i lönegrad av nämnda tjänst.

Rektorsexpeditionerna vid sjöbefälsskolorna torde kräva en förhållandevis

större insats av kontorspersonal än vid eljest jämförbara utbildningsanstalter.

Bland annat går mycken lid och arbetskraft åt för de omfattande sammanställningarna

över elevernas praktiktider etc. liksom för intygsskrivning.

Med hänsyn härtill och på de skäl som utredningen i övrigt anfört tillstyrker

departementschefen inrättande från och med nästa budgetår av en

tjänst som kanslibiträde i Ae 7 vid envar av de fem sjöbefälsskolorna.

Utredningen har ingående uppehållit sig vid frågan om förbättring av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

sjöbefälsskolornas undervisningsmateriel. Den anges vara bristfällig och i

behov av modernisering, särskilt med hänsyn till de krav, som den nya studiegången

kommer att ställa på en fullgod laboratorie- och maskinutrustning.

Medelsbehovet uppskattas till sammanlagt nära 2,6 milj. kronor, som emellertid

föreslås fördelade på tre år.

För närvarande står endast omkring 50 000 kronor för år till sjöfartsstyrelsens

förfogande för anskaffande av utrustning till sjöbefälsskolorna.

Departementschefen är ense med utredningen om att anspråken på materielanskaffning

inom såväl den nautiska som den maskintekniska utbildningen

har ökat under särskilt de senaste åren i takt med den snabba utvecklingen

inom fartygstekniken. Ökade medel för utrustningsändamål bör därför nu

ställas till sjöbefälsskolornas förfogande. Det är likväl icke möjligt att helt

biträda utredningens förslag, bl. a. med hänsyn till nödvändigheten att i nuvarande

läge begränsa utgifterna över den statliga budgeten. Departementschefen

föreslår därför till materielanskaffning vid sjöbefälsskolorna anvisande

å riksstaten för budgetåret 1959/60 av 250 000 kronor, att upptagas

under ett särskilt reservationsanslag till Utrustning. Då emellertid utrustningsbehovet

i samband med övergången till den nya studieordningen överstiger

nämnda belopp, synes ytterligare medel böra ställas till sjöbefälsskolornas

förfogande för anskaffande av utrustning. Departementschefen är beredd

tillstyrka att för ändamålet i runt tal 450 000 kronor anvisas från fonden

för beredande av fyllnadsarvoden och tilläggsersättningar åt skeppsmätare.

Denna fond utgöres av överskottsmedel från den före år 1955 gällande

skeppsmätningsorganisationen. I en framställning år 1952, i sammanhang

med utredning om ny organisation för skeppsmätningsväsendet, föreslog

kommerskollegium, att fonden, som helt utgöres av medel, vilka influtit från

sjöfarten, borde — sedan samtliga med den nya skeppsmätningsorganisationen

förbundna övergångskostnader bestritts — användas för ändamål, som

är till gagn för den svenska sjöfartsnäringen. I proposition nr 119 till 1953

års riksdag uttalade dåvarande departementschefen i anledning härav, att

ställning till frågan om användningen av fondens återstående behållning bör

tas i ett senare sammanhang, då bl. a. storleken av behållningen kan med

större säkerhet beräknas.

Innestående medel å skeppsmätningsfonden utgör för närvarande omkring

490 000 kronor. Viss del därav, kanske 50 000 kronor, bör reserveras för

skeppsmätningsändamål. Fondens behållning i övrigt torde, därest riksdagen

icke reser någon invändning häremot, få efter Kungl. Maj :ts prövning användas

till anskaffande av utrustning vid sjöbefälsskolorna.

I likhet med riksräkenskapsverket avstyrkes bemyndigande för sjöfartsstyrelsen

att lägga ut beställningar å utrustning till större belopp än som

svarar mot omedelbart tillgängliga medel.

Departementschefen förutsätter att det skall bli möjligt för sjöfartsstyrelsen

att inom ramen för det av honom förordade reservationsanslaget till

Utrustning även bestrida uppkommande kostnader för underhåll och reparation

av undervisningsmaterielen. Dylika kostnader, vilka av utredningen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

11

uppskattas till 10 000 kronor för år, betalas för närvarande ur det särskilda

reservationsanslaget till Materiel, böcker m. in. Då i det följande kommer att

föreslås att löpande utgifter till bokinköp fortsättningsvis belastar sjöbefälsskolornas

omkostnadsanslag, behöver från och med budgetåret 1959/60 sistnämnda

reservationsanslag ej längre uppföras å riksstaten. Därunder vid

utgången av innevarande budgetår eventuellt förefintlig reservation bör överföras

till det nya anslaget till Utrustning.

Vidkommande förslaget om särskild medelsanvisning till ersättning åt

författare av läroböcker in. in. må erinras om att Kungl. Maj :t i några tidigare

fall, med anlitande av särskilda medel, beslutat om dylika ersättningar.

Departementschefen tillstyrker att medel till ändamålet nu anvisas å riksstaten

och beräknar för budgetåret 1959/60 under ett särskilt reservationsanslag

till Ersättning åt författare av läroböcker in. in.''det av utredningen

föreslagna beloppet 10 000 kronor. Såsom statskontoret förordat bör det ankomma

på Kungl. Maj :t att bestämma storleken av utgående ersättningsbelopp.

Prövning av frågan om den centrala ledningen för sjöbefälsskolorna bör,

såsom utredningen föreslagit, anstå till dess pågående utredning slutförts

angående en gemensam överstyrelse för hela yrkesutbildningen. Ej heller

sjöfartsstyrelsens förslag om tillfällig utökning av sjöbefälsskoleavdelningen

och om löneförstärkning åt de båda översinspektörerna bör upptas i förevarande

sammanhang.

Vid behandlingen av de anslag för budgetåret 1959/6 0, vilka

beröres av den förordade omorganisationen av sjöbefälsundervisningen,

utgår propositionen från utredningens förslag till medelsanvisning och -— i

den mån motsvarande frågor icke tagits upp av utredningen — från sjöfartsstyrelscns

i petitaskrivelse den 30 augusti 1958 framförda äskanden.

Sjöbefälsskolorna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen

(prop. s. 47—49) att dels godkänna av departementschefen förordade ändringar

i personalförteckningen för sjöbefälsskolorna, dels godkänna av departementschefen

förordad avlöningsstat för sjöbefälsskolorna, att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1959/60, dels ock till Sjöbefälsskolorna:

Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 1 844 000 kronor.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 1 773 400 kronor.

I anledning av sjöbefälsulredningens förslag om inrättande av nya läraroch

andra tjänster vid sjöbefälsskolorna har departementschefen i det föregående

tillstyrkt inrättande från och med budgetåret 1959/60 av 3 tjänster

som adjunkt i Ao 23, 2 tjänster som adjunkt i Ao 21, 1 tjänst för skötsel

och tillsyn av utrustningen vid sjöbefälsskolan i Göteborg samt 5 kanslibiträdestjänster

i Ae 7. Det härigenom under ordinarie och icke-ordinariepostcrna

erforderliga medelstillskoltet uppskattas till sammanlagt 173 800

kronor. Å andra sidan minskar anslagsbehovet till timlärare och till extra

skrivhjälp på rektorsexpedilionerna med 164 900 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

I anledning av redan beslutad höjning av utgående löner till sjöbefälsskolerektorerna

torde anslaget uppräknas med 9 500 kronor. Frågan om ytterligare

förbättring av rektorernas löneförmåner bör icke prövas i detta

sammanhang. Däremot föreslås höjning av skolsköterskornas arvoden resp.

omplacering av vissa lärartjänster och beräknas till löneklassförändringar

minskning med 4 400 kronor, till kompensation för höjda folkpensionsavgifter

It 400 kronor och till rörligt tillägg ökning med 27 800 kronor. Vid

bifall slutligen till förslag om ändrad redovisning av inflytande hyresintäkter,

ökar medelsbehovet under förevarande anslag med 16 000 kronor.

Sjöbefälsskolorna: Omkostnader. Ivungl. Maj :t har föreslagit riksdagen

(s. 50 och 51) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1959/60 anvisa

ett förslagsanslag av 127 200 kronor.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 73 100 kronor.

Departementschefen föreslår uppräkning av posten till Reseersättningar

med 4 000 kronor, likaså ökad medelsanvisning till bränsle, lyse och vatten.

I fråga om delposten till Övriga expenser förordas höjning med 14 500 kronor.

Till sjukvårdsersättningar beräknas oförändrat 1 500 kronor.

Kostnaderna för anskaffande av böcker vid sjöbefälsskolorna bör från och

med nästa budgetår betalas från förevarande anslag, och till ändamålet upptages

5 000 kronor.

I det föregående har med godkännande av utredningens motivering tillstyrkts,

att elev- och kursavgifter ej längre skall utgå vid sjöbefälsskolorna.

Det härav betingade ökade medelsbehovet under förevarande anslag beräknas

för nästa budgetår till 40 600 kronor. Å andra sidan torde vissa inflytande

hyresersättningar, vilka för närvarande redovisas under avlöningsanslaget,

från och med nästa budgetår i stället tas till uppbörd under omkostnadsanslaget.

Nämnda hyresinkomster uppskattas för budgetåret 1959/60

till 16 000 kronor.

Sjöbefälsskolorna: Utrustning. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen (s.

51) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag

av 250 000 kronor.

Kostnaderna för anskaffande av utrustning m. in. till sjöbefälsskolorna

bestrides för närvarande ur det särskilda reservationsanslaget till Materiel,

böcker m. m., vilket för budgetåret 1958/59 är uppfört med 60 000 kronor.

Under åberopande av vad tidigare anförts om anvisande under ny rubrik

å riksstaten för budgetåret 1959/60 av medel till upprustning av undervisningsmaterielen

vid sjöbefälsskolorna föreslår departementschefen att under

förevarande anslag upptages 250 000 kronor.

Sjöbefälsskolorna: Fortbildningskurser m. m. Kungl. Maj:t har föreslagit

riksdagen (s. 51) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1959/60

anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

13

Särskilt anslag å riksstaten till bekostande av fortbildningskurser in. m.

för sjöbefäl finns icke för närvarande.

Under åberopande av vad tidigare anförts om anvisande å riksstaten för

nästa budgetår av medel till detta ändamål föreslår departementschefen,

att anslaget upptages med 10 000 kronor.

Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt författare av läroböcker m. m. Kungl.

Maj :t bar föreslagit riksdagen (s. 52) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret

1959/60 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

Särskilt anslag å riksstaten till ersättning åt författare av läroböcker och

för rätt till dylika verk finns icke för närvarande.

Under åberopande av vad tidigare uttalats om anvisande å riksstaten för

nästa budgetår av medel till detta ändamål föreslår departementschefen

att härför upptages 10 000 kronor.

Utskottet. Det har sedan länge stått klart, att sjöbefälsutbildningen i vårt

land icke hållit jämna steg med sjöfartens och fartygsteknikens utveckling.

Övergången till större och snabbare fartyg, den alltmer avancerade utrustningen

på såväl maskinsidan som i fråga om nautisk instrumentering har

ställt allt större anspråk på sjöbefälets tekniska kunnande men även på dess

administrativa och arbetsledande förmåga. För att tillgodose sjöfartsnäringens

behov av välutbildad personal framstår det därför som angeläget, att,

såsom utskottet tidigare understrukit, en upprustning kommer till stånd av

sjöbefälsskoleväsendet. Det är vidare nödvändigt, att utbildningskapaciteten

ökas. Bristen på befäl med utbildning, motsvarande behoven för skilda

befattningar, är nämligen i dagens läge besvärande. Detta är givetvis till

nackdel för sjöfartssäkerheten. Härtill komma de konkurrensmässiga olägenheterna

i förhållande till utlandet av att icke i tillräcklig utsträckning

ha tillgång på kvalificerad personal.

I förevarande proposition har — på grundval av ett av sjöbefälsutredningen

avgivet betänkande — framlagts förslag till en upprustning av sjöbefälsskoleväsendet.

Vad angår utbildningen har det ansetts nödvändigt att frångå den nuvarande

ordningen med ett betydande antal behörighetsformer, vilka ställa

sådana krav på utbildningsgången vid sjöbefälsskolorna, att en följdriktig

och kontinuerlig kursuppläggning försvåras. En koncentration föreslås därför

ske till endast två kategorier av befäl, nämligen styrmän och maskintekniker

respektive sjökaptener och sjöingenjörer. Den lägre utbildningen tänkes

därvid upplagd med sikte på fortlöpande studier till den högre examen.

Den föreslagna studieplanen håller sig i stort sett inom ramen för den nuvarande

sammanlagda utbildningstiden men med ökat utrymme för högre

undervisning.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att den nya studiegången,

sådan den närmare utvecklas i propositionen, innebär en väsentlig för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

bättring i förhållande till vad som för närvarande gäller. Samtidigt som det

varit möjligt att i stort sett hålla sjöbefälsutbildningen inom nuvarande tidsschema,

synes sålunda genom den tidsvinst, som uppnås genom koncentration

och modernisering av kursplanerna, avskaffande av ett omfattande examinationsförfarande

liksom genom användning av effektivare undervisningsmateriel,

en icke obetydlig kvalitativ höjning av utbildningen, som

helhet sedd, vara möjlig. Utskottet är därför berett tillstyrka den av departementschefen

förordade studiegången liksom vad i sammanhanget föreslagits

om inträdesprov, praktisk tjänstgöring, låne- och stipendieförmåner till

eleverna etc. Såsom departementschefen förutsatt, torde ikraftträdandet av

den nya ordningen böra ske med ingången av höstterminen 1959, varigenom

den skulle kunna vara helt genomförd höstterminen 1961.

Vad angår frågan om sjöbefälsskolornas organisation har i propositionen

redovisade överväganden grundats på en bestämning av examineringsbehovet.

Givetvis föreligga ett flertal osäkra faktorer vid beräkningen av den

svenska handelsflottans befälsbeliov på längre sikt. Departementschefens

bestämning av antalet elevplatser till omkring 930 synes dock böra godtagas

liksom den förordade fördelningen av platserna på olika linjer och klassavdelningar.

Förslagets genomförande innebär eu icke obetydlig ökning av

skolornas utbildningskapacitet.

Vid behandlingen av sjöbefälsskolornas yttre organisation diskuteras i

propositionen dels frågan i vad mån den högre maskintekniska utbildningen

kan tänkas överflyttad till de högre tekniska gymnasierna, alternativt sammanförd

till en enda skola, dels frågan i vad mån antalet sjöbefälsskolor i

landet kan begränsas. Utskottet bär vid sina överväganden av hithörande

spörsmål i likhet med departementschefen kommit till den uppfattningen,

att nuvarande yttre organisation bör bibehållas. Skäl synas utskottet visserligen

kunna anföras för en förläggning till de tekniska gymnasierna av

den högre maskintekniska utbildningen, men fördelarna av en sådan ordning

torde dock icke svara mot de kostnader, som en överflyttning medför. Vad

angår frågan om antalet sjöbefälsskolor känner sig utskottet liksom departementschefen

övertygat om riktigheten av vad som från olika håll anförts

om riskerna för en försämrad rekrytering till skolorna vid en centralisering

av dessa. Icke heller torde något mera väsentligt stå att vinna i kostnadshänseende

med en sådan omläggning.

I propositionen föreslås vidare inrättandet av ett antal tjänster vid sjöbefälsskolorna

från och med nästa budgetår. Vad angår lärartjänsterna kommer

dessas inrättande att följas av en motsvarande minskning av antalet

timlärartjänster. Mot departementschefens förslag härutinnan har utskottet

icke något att erinra.

I fråga om skolornas undervisningmateriel föreligger ett starkt behov av

upprustning och modernisering. Anspråken på materielanskaffning äro

störst beträffande den maskintekniska utbildningen, där utrustningen också

ställer sig dyrast, men även den nautiska utbildningen kräver modernare

materiel. De medel, som hittills anvisats, ha icke varit tillräckliga för en

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

15

önskvärd förnyelse. En successiv upprustning ter sig med hänsyn härtill

angelägen. Den av departementschefen föreslagna anvisningen av riksstatsoch

fondmedel synes med hänsyn härtill böra godtagas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då utskottet vid sin granskning

av de verkställda beräkningarna under ettvart av ifrågavarande anslag icke

funnit anledning till erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för sjöbefälsskolorna, som föranledas av

vad departementschefen i statsrådsprotokollet över handelsärenden

för den 6 mars 1959 förordat;

II. godkänna följande avlöningsstat för sjöbefälsskolorna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

vis ...................................... 989 700

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis

...................................... 12 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 652 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 178 100

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 11 400

Summa kronor 1 844 000

III. för budgetåret 1959/60 under tionde huvudtiteln anvisa
a)

till Sjöbefälsskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av

1 844 000 kronor;

b) till Sjöbefälsskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 127 200 kronor;

c) till Sjöbefälsskolorna: Utrustning ett reservationsanslag

av 250 000 kronor;

d) till Sjöbefälsskolorna: Fortbildningskurser in. m. ett

reservationsanslag av 10 000 kronor;

e) till Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt författare av läroböcker

in. in. ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

Stockholm den 24 april 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1959

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,

Birger Andersson, Sundelin, Bergman, Holmqvist, Pålsson, fru Wallentheim,

herrar Nils Theodor Larsson, Jacobsson, Bengt Gustavsson, Herbert Larsson,

Svärd och Edström; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson

i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Staxäng, Persson i

Växjö, Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården,

Blidfors, Andreasson och Nihlfors.

590712 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 a1 i texten