Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade riktlinjer för den statliga exportkreditgarantiverksamheten m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1959-04-24 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:74, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade riktlinjer för den statliga exportkreditgarantiverksamheten m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

Nr 74

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

ändrade riktlinjer för den statliga exportkreditgarantiverksamheten

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(1 :a avd.)

I propositionen nr 112 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 13 mars 1959,

föreslagit riksdagen att dels medgiva, att staten må intill utgången av budgetåret

1962/63 åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

till ett belopp av högst 600 miljoner kronor, dels ock godkänna

i berörda statsrådsprotokoll angivna riktlinjer för den statliga exportkreditgarantiverksamheten.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Domö m. fl. (1:445) och den andra inom andra kammaren av

herr Bohman m. fl. (II: 552), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala,

att garanti mot förlust på grund av lagerhållning av svenska exportvaror

utomlands samt garanti till stöd för finansiering av sådan lagerhållning

bör ingå i exportkreditnämndens normala garantiverksamhet,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Kronstrand och Anders Johansson (I: 446) och den andra inom

andra kammaren av herr Stenberg m. fl. (II: 551), i vilka hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts förevarande proposition måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att särskilt intresse ägnas åt möjligheterna

att vid lämnande av exportkreditgaranti stärka de mindre företagens

avsättning på utlandsmarknaden.

Beträffande motiveringen för yrkandena hänvisas till motionerna II: 551

och II: 552.

De syften som tillgodosetts genom den statliga exportkreditgarantigivningen

har varierat. Då garantisystemet tillskapades år 1933, var huvudsyftet

att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen inom landet.

Sedan arbetslöshetskrisen övervunnits, blev det mera allmänna näringspolitiska

överväganden som betingade verksamheten. Även den synpunkten

spelade in att garantier lämnades på många håll i utlandet och att

det därför av konkurrensskäl ansågs motiverat att ge de svenska expor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

7

törerna ett motsvarande stöd. Efter andra världskriget har verksamheten

tidvis i betydande utsträckning kommit att tillgodose handels- och valutapolitiska

ändamål. På senare tid har åter det önskemålet trätt i förgrunden

att genom aktivering av exportansträngningarna stimulera sysselsättningen

inom industrien.

Som en allmän erfarenhet av garantisystemet kan sägas, att under goda

konjunkturer, då svårigheter icke föreligger att finna avsättning för exporten,

näringslivets intresse för garantierna är tämligen ringa. Exportörerna

har då i allmänhet möjlighet att välja kunder och marknader, och

försäljningens inriktning bestämmes främst med hänsyn till vad som ur

vinstsynpunkt ter sig mest fördelaktigt. Förutsättningarna för att under sådana

förhållanden genom garanlistöd påverka exportens inriktning på

länder och köpare har visat sig vara förhållandevis begränsade. Ett helt annat

intresse får garantierna i ett konjunkturläge som dagens, då utlandsmarknaderna

präglas av hård konkurrens och avsättningssvårigheter. Köparens

anspråk på krediter växer då, och möjligheterna att nå kontraktsavslut

blir ofta beroende av säljarens förmåga att erbjuda gynnsamma betalningsvillkor.

Härvidlag ökar betydelsen av det garantistöd som står exportörerna

till buds.

Från det svenska näringslivets sida har på senare tid i olika sammanhang

framhållits, att en förutsättning för att vår exportindustri under nuvarande

förhållanden skall kunna hävda sin ställning är att den erhåller ett garantistöd

motsvarande det som erbjudes dess utländska konkurrenter. För egen

del är departementschefen väl medveten om de svårigheter som den långtgående

konkurrensen i kredithänseende innebär. Redan de ökade kreditengagemangen

utgör för många företag en kännbar belastning. Härtill

kommer att riskerna i samband med kreditgivning allmänt tilltar med försämringen

i det internationella betalningsläget och med det förhållandet att

exportörerna i dagens läge endast har begränsade möjligheter att välja kunder

och marknader. Han anser det under sådana förhållanden angeläget att

en förstärkning och koncentration kommer till stånd av de statliga exportkreditgarantierna.

Icke minst är detta påkallat med hänsyn till exportens

betydelse för sysselsättningen inom stora delar av vårt näringsliv. — I detta

sammanhang må erinras om den betydande utvidgning av ramen för

garantigivningen som vidtogs i fjol. Utvidgningen — från 300 till 600 milj.

kronor — avvägdes med hänsyn dels till den ökade omfattningen av den

export som försäkras i dagens läge, dels till de förlängda kredittider som

numera tillämpas. Enbart en utvidgning av garantiramen har dock icke

ansetts tillräcklig för att ge exportnäringen möjligheter att i kredithänseende

konkurrera med andra länder. Även eu effektivisering av garantiformerna

och en förstärkning av garantiskyddet har bedömts påkallad. Detta

har ansetts motiverat bl. a. för att öka möjligheterna för svensk export att

komma in på nya marknader, där gynnsamma utvecklingsmöjligheter föreligger

på längre sikt men där konkurrensen i kredithänseende i dagens läge

erbjuder särskilda svårigheter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

Mot bakgrunden av här angivna förhållanden har frågan om utformningen

av exportkreditgarantiverksamheten närmare övervägts av exportkreditnämnden,

som i en nyligen avgiven promemoria framlagt förslag i ämnet.

En förutsättning för att garantisystemet skall kunna verka effektivt är

enligt exportkreditnämnden, att en sådan flexibilitet i garantigiv

n i n g e n kan åstadkommas, att denna smidigt kan anpassas och varieras

i styrka efter lägets växlingar. För närvarande kännetecknas verksamheten

av en viss bundenhet. Detta sammanhänger med att garantivillkoren

under årens lopp — för att tillgodose skiftande ändamål — ändrats och

byggts på genom relativt detaljerade anvisningar, som fastställts av riksdagen.

Följden har blivit, att ändring i de nuvarande garantibestämmelserna i

betydande utsträckning kräver dennas medverkan. Då det i många fall kan

vara förenat med olägenheter att låta av utvecklingen motiverade jämkningar

i verksamheten anstå i avvaktan på en riksdagsbehandling hör enligt

nämnden en sådan ordning lämpligen åvägabringas, att riksdagens ställningstagande

i fortsättningen begränsas till de mera väsentliga elementen

i garantisystemet, medan det bör ankomma på Kungl. Maj:t att i anslutning

till de av riksdagen givna riktlinjerna bestämma den närmare utformningen

av delta. För en sådan uppläggning — vilken allmänt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av remissinstanserna — kan enligt departementschefens

uppfattning vägande skäl anföras. Även den närmare kompetensfördelning

mellan riksdag och Kungl. Maj :t som nämnden antytt

synes lämpligt avvägd. Departementschefen tillstyrker alltså nämndens

förslag. Enligt den ordning som sålunda förordats skulle — förutom den

finansiella ramen för verksamheten — sådana frågor vara underkastade

riksdagens prövning som vilka slag av krediter som kan omfattas av garantier,

den huvudsakliga omfattningen av risktäckningsområdet samt den

högsta tillåtna garantiprocentsatsen. Den angivna ordningen skulle göra

det möjligt att vid ändrade konjunkturer snabbt anpassa kreditstödet till

marknadsförhållandena och sysselsättningsläget. Förutsättningarna för att

i verksamheten beakta uppkomna svårigheter för viss industribransch eller

för industrien inom visst område skulle också öka.

Vad angår frågan vilka risker som bör täckas genom statliga

exportkreditgarantier gäller för närvarande att garanti

icke meddelas mot utebliven betalning av annan anledning än köparens insolvens

eller sådana åtgärder utomlands som allmänt moratorium, valutaspärr

och dylikt. Dock får garanti beviljas mot förlust till följd av opåräknat

införande av krav på importlicenser eller återtagande av meddelade licenser.

Från exportörhåll har framställts önskemål om förbättring av garantiskyddet

såväl vad gäller försummelser från köparens sida (s. k. kommersiella

risker) som beträffande sådana omständigheter vilka ligger utanför

såväl köparens som säljarens kontroll (s. k. politiska risker). Vid sina

överväganden av möjligheterna att utvidga garantiskyddet har nämnden

företagit en genomgång av olika politiska risker, som kan leda till

förlust i samband med export. Därvid har beaktats dels i vad mån sådana

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

9

risker i utlandet läcks av garantier, dels vilka möjligheter svenska exportörer

redan nu har att i annan ordning försäkra sig mot dem. Som resultat av

denna genomgång har nämnden utarbetat en förteckning på risker, som

bör omfattas av garantiskyddet. Förteckningen torde ange flertalet av de

politiskt betingade förlustfall som kan komma i fråga. Bortsett från vissa

smärre kompletteringsönskemål har den också av remissinstanserna ansetts

motsvara föreliggande försäkringsbehov. Några remissinstanser — liksom

två ledamöter av nämnden — har emellertid uttalat betänkligheter

mot att garantiskyddet utvidgas att innefatta även förlust på grund av

ändrade valutakurser. Departementschefen vill i denna fråga endast erinra

om att kursriskförsäkring icke avsetts ske annat än i undantagsfall, då

kurssäkring i annan ordning — genom terminsaffärer etc. — icke kunnat

ordnas och då omständigheterna i övrigt särskilt motiverar garantiskydd.

Av de kommersiella riskerna kan för närvarande endast

täckas sådana som avser utebliven betalning på grund av köparens insolvens.

Garantiskyddet omfattar sålunda ej risken för att köparen av annan

anledning än insolvens icke fullgör sina kontraktsförpliktelser. I likhet med

nämnden anser departementschefen goda skäl tala för att låta även sådana

tall täckas av garantier. Givetvis bör därvid tillses att garantiskydd icke

lämnas då köparens bristande fullgörande av ett kontrakt beror på omständigheter

som helt eller delvis kan läggas säljaren till last. — Allmänt

kan om förslaget till utvidgad politisk och kommersiell risktäckning sägas,

att det avser att såvitt möjligt ge exportören ett i tiden sammanhängande

och komplett försäkringsskydd. Det är givetvis icke uteslutet, att det framdeles

kan vara påkallat att låta garantierna omfatta även andra risker än

de här nämnda. Med hänsyn härtill synes Kungl. Maj:t böra ha möjlighet

att anpassa risktäckningsområdet till vad utvecklingen kräver i olika lägen.

Riksdagens ställningstagande skulle alltså i enlighet härmed icke innefatta

ett fastställande av de särskilda riskerna utan gälla risktäckningens

mera allmänna omfattning.

Vissa remissinstanser — liksom en ledamot av exportkreditnämnden —- har uttalat tveksamhet huruvida försäkring av kommersiella

risker bör ske i statlig regi. Denna fråga bör — som nämnden

påpekat — bedömas bl. a. med hänsyn till vilka möjligheter som i övrigt

töreligger att säkra sig mot sådana risker. Den enskilda försäkringsverksamheten

på kundkreditområdet har för närvarande en begränsad omfattning.

Delvis sammanhänger detta med den restriktiva koncessionspraxis

som tillämpats sedan ett tjugutal år och som föranletts av vissa tidigare rådande

missförhållanden inom berörda delar av försäkringsbranschen. I vad

mån förutsättningar i dagens läge föreligger för en utbyggnad av den enskilda

försäkringsverksamhetcn på området kan icke i detta sammanhang

bedömas. Möjligt är att en sådan utbyggnad i ändamålsenliga former kan

komma till stånd. Det är emellertid uppenbart, att tillräcklig enskild försäkringskapacitet

för närvarande icke står till buds för alt kunna övertaga

den kommersiella risktäckning som sker i exportkreditnämndens regi. Vad

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

angår frågan i vad mån den statliga garantiverksamheten även framdeles —

efter en eventuell utbyggnad av den enskilda försäkringsrörelsen —- bör omfatta

kommersiella risker, finnes enligt departementschefens mening vägande

skäl som talar för att så blir fallet. Han vill härvidlag bl. a. erinra

om att i fråga om huvuddelen av vår export, som går till näraliggande,

ekonomiskt och politiskt stabila marknader, de kommersiella riskerna i samband

med exportkrediter är av helt avgörande betydelse. Med hänsyn till

önskvärdheten att i ett vikande konjunkturläge kunna hävda och utveckla

exporten även på dessa marknader är det angeläget att möjligheter då finnes

att ge försäkringen av kommersiella risker en tillfredsställande omfattning.

Om sådan försäkring skulle helt ombesörjas av det privata försäkringsväsendet

— som handlar strikt affärsmässigt — kan svårigheter

uppkomma att i ett försämrat ekonomiskt läge bereda önskvärt utrymme

för exportkrediter. Vid bedömningen av denna fråga får naturligtvis hänsyn

också tagas till att exportkreditgarantierna i utlandet i allmänhet omfattar

även de kommersiella riskerna. — I detta sammanhang må framhållas,

att den statliga garantiverksamheten givetvis i princip bör drivas

affärsmässigt. Detta bör emellertid icke hindra, att verksamheten får den

flexibilitet, som ur allmänna synpunkter är önskvärd.

Som tidigare framhållits kan garanti mot politiska risker och insolvensrisker

erhållas redan i samband med igångsättandet av viss fabrikation för

export. Garantien, som benämnes fabrikationsriskgaranti, avser

att ge skydd åt en tillverkare mot den förlust som drabbar honom, om

på grund av vissa inträffade politiska omständigheter eller köparens iråkade

insolvens leverans icke kommer till stånd av varor för vilka tillverkaren

haft framställningskostnader. Exportkreditnämnden föreslår, att sådan garanti

i fortsättningen skall kunna meddelas icke endast tillverkare utan även

handelsföretag. För närvarande kan nämligen en handelsfirma, som låter

hos ett annat företag tillverka en vara för export, icke erhålla täckning för

förlust som uppstår om exporten sedermera icke kommer till stånd. En sådan

utvidgning av tillämpningsområdet — som allmänt förordats av remissinstanserna

— synes välmotiverad icke minst med hänsyn till den betydelse

för svensk export som handelshusen har på åtskilliga varuområden.

Departementschefen vill i sammanhanget framhålla, att den föreslagna

ändringen kan ha särskilt värde för att främja exporten av småindustriens

produkter, vilkas försäljning på utlandsmarknaderna ofta går över mellanled.

—- Exportkreditnämnden har i sin promemoria vidare tagit upp frågan

vilka varor som kan bli föremål för en fabrikationsriskgaranti och därvidlag

föreslagit en uppmjukning av hittillsvarande praxis. I fortsättningen

borde sålunda garanti knnna meddelas icke endast för specialtillverkade

varor utan även för mera standardbetonade varor, givetvis under förutsättning

att tillverkningen av dem påbörjas först sedan försäljningsavtal träffats

och att de under tillverkningsprocessen och därefter är identifierbara.

En sådan uppmjukning av praxis synes i hög grad ägnad att öka garantiens

användbarhet. Allmänt sett bör i fråga om den närmare utformningen av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

11

fabrikationsriskgarantien framhållas, att den i princip bör omfatta samma

riskmoment som garanti avseende risker efter leverans och att den bör avgränsas

så att de båda garantierna tillsammans ger ett i tiden sammanhängande

försäkringsskydd.

Enligt nuvarande bestämmelser kan garanti meddelas även mot

förlust på grund av lagerhållning av svenska exportvaror

utomlands. Garantien — som närmast avser att täcka förlust till följd

av nedgång i lagervärdet — tillkom i början av 1950-talet som ett led i

strävandena att stimulera exporten till hårdvalutaländer och är enligt av

riksdagen godkända riktlinjer i princip förbehållen denna export. De valutapolitiska

skäl som motiverat den särskilda inriktningen av ifrågavarande

garanti är icke längre för handen. För det fall den bibehålies synes den därför

icke böra reserveras för försäljning på vissa marknader utan gälla exporten

överhuvud. Exportkreditnämnden har dock ifrågasatt om det finns

anledning att genom garantier skydda särskilt den lagerhållning som sker

utomlands. Det framhålles, att skillnaden mellan att hålla lager hemma och

i utlandet icke bör övervärderas och att risk för värdeminskning åvilar alla

osålda exportvaror oavsett var de finns lagrade. Härtill kommer de särskilda

administrativa problem som är förenade med en sådan garantigivning.

Nämnden — mot vars uppfattning remissinstanserna i allmänhet icke

haft något att erinra — kommer därför till slutsatsen, att lagerhållningsgarantien

i fortsättningen icke bör ingå i den normala garantiverksamheten.

För egen del finner departementschefen icke heller denna garantiform särskilt

ändamålsenlig. Man kan dock icke bortse från att upprättandet av lager

utomlands, särskilt då på nya och mera avlägsna marknader, ur kommersiella

synpunkter kan vara värdefullt eller ibland rent av nödvändigt. En

sådan lageruppläggning kan vara förenad med risker, som icke rimligen kan

bäras av lagerhållaren själv eller täckas genom sedvanliga försäkringar.

Med hänsyn bl. a. härtill anser han, att garantiformen bör bibehållas. Den

bör dock — som nämnden framhållit — icke ingå i den normala garantiverksamhelen

utan endast komma till användning för särskilda fall eller i

särskilda lägen och efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, som då har att utfärda

närmare direktiv för berörda garantigivning. Det förutsättes därvid

att Kungl. Maj:t bär befogenhet att närmare ange de risker som kan täckas.

Exportkreditnämnden har vid sin översyn av garantisystemet närmare

övervägt i vad mån finansieringsunderlättande garantier

bör ingå i verksamheten. Det må i sammanhanget nämnas, att tidigare berörda

fabrikationsriskgarantier och garantier avseende risker efter leverans

i viss utsträckning användes som underlag för att tillgodose exportörens

kapitalbehov i samband med viss exporttransaktion. Garantien överlåtes därvid

av exportören på eu bank eller annan kreditgivare som förskotterar köpeskillingen.

Möjligheterna att ordna kapitalförsörjningen på denna väg är

emellertid begränsade, vilket sammanhänger med att ifrågavarande garantier

är förknippade med vissa villkor, som minskar deras värde för en kreditgivare.

Framför allt inverkar den omständigheten, att garantierna icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

gäller vid försummelser från exportörens sida. Det har därför tillskapats

särskilda finansieringsunderlättande garantier, vilka utformats i direkt syfte

att utgöra underlag för kreditgivning till exportör. Sådana kan tillhandahållas

i samband med leverans till utlandet, tillverkning för export samt

lagerhållning utomlands. Garantierna — av vilka de som avser tillverkning

formellt är reserverade för dollarbetald export — innebär, att exportkreditnämnden

ikläder sig ansvaret för den betalningsskyldighet som åvilar vederbörande

exportör i anledning av en för honom öppnad kredit. Enligt departementschefens

mening kan man i likhet med nämnden ifrågasätta lämpligheten

av att sådant garantistöd fortsättningsvis lämnas på denna väg. Påpekas

bör här den avgjorda skillnad som föreligger mellan å ena sidan de

vanliga garantierna avseende risker före och efter leverans samt å andra

sidan finansieringsgarantierna. De förra hänför sig sålunda endast till köparens

förpliktelser, medan de senare avser förhållanden som återgår på säljaren,

t. ex. dennes soliditet. För risker av sistnämnt slag torde nämnden i

normala fall icke böra ikläda sig något ansvar. I den mån säljaren är i behov

av kapital för att genomföra en viss exportaffär synes den riktiga ordningen

vara att han vänder sig till en bank som enligt bankmässiga bedömningsgrunder

avgör om förutsättningar föreligger för erhållande av lån. För

vissa delar av näringslivet finns dessutom särskilda statliga garanti- och låneformer,

som tar sikte direkt på kapitalförsörjningen. Likväl finner departementschefen

det icke otänkbart att det i vissa situationer kan uppkomma

behov av att använda även finansieringsunderlättande exportkreditgarantier

i syfte att på grund av t. ex. sysselsättningssvårigheter stimulera exporten.

Möjligheten härför bör enligt hans mening hållas öppen. Om sålunda

ifrågavarande garantier enligt vad nyss sagts icke bör ingå i den normala

garantiverksamheten, synes de alltså ändå böra bibehållas för att kunna

komma till användning i särskilda lägen. Detta torde i så fall böra ske efter

bemyndigande av Kungl. Maj :t, som förutsättes ha befogenhet att meddela

nämnden närmare anvisningar i fråga om utformningen av garantistödet.

Sådana anvisningar bör exempelvis avse vilka slag av exporttransaktioner

som skall omfattas av garantierna, vilken garantiprocentsats som skall tilllämpas

och vilka kostnadselement som skall beaktas. Den begränsning till

dollarbetald export som för närvarande gäller i fråga om finansieringsgarantier

i samband med tillverkning bör bortfalla. Vad sålunda ansetts böra

gälla överensstämmer i stort sett med exportkreditnämndens förslag, som av

det helt övervägande antalet remissinstanser lämnats utan erinran.

I sin promemoria har exportkreditnämnden föreslagit, att garantier

i fortsättningen bör kunna meddelas för inflytande av royalty,

licensavgifter o. d., därvid dock garantistödet — närmast med hänsyn

till nödvändigheten av en gränsdragning gentemot andra slag av osynliga

inkomster från utlandet — borde förbehållas sådana fall där de bakomliggande

upplåtelserna är av beskaffenhet att främja svensk varuexport. En

sådan utvidgning av tillämpningsområdet, vilken av remissinstanserna allmänt

tillstyrkts eller lämnats utan erinran, synes väl motiverad. I och för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

13

sig kan enligt departementschefens mening försäljning till utlandet av idéer

och tekniskt kunnande många gånger vara lika förtjänt av stöd som försäljning

av varor. Det bör därför icke vara uteslutet att kunna lämna exportkreditgarantier

även i fall, då sambandet med varuexport icke är så klart

framträdande. Några närmare riktlinjer härvidlag är det emellertid av naturliga

skäl svårt att ge. Det får bli beroende av omständigheterna i de särskilda

fallen hur långt nämnden anser sig kunna gå.

I fråga om garantiskyddet gäller för närvarande, att garantiprocentsatsen

icke må överstiga 75 procent. Dock kan den, då särskilda

skäl föranleder därtill, höjas till 85 procent. I likhet med exportkreditnämnden

anser departementschefen att den övre gränsen nu bör sättas vid 90

procent. Inom den sålunda bestämda ramen bör det sedan ankomma på

Kungl. Maj :t att alltefter omständigheterna genom direktiv till nämnden

ange vilka procentsatser som generellt skall tillämpas. Nämnas må i sammanhanget

att nämnden, som tidigare tillämpat garantiprocentsatser växlande

mellan 75 och 60 procent för politiska och kommersiella risker, från

och med den 1 januari 1959 efter bemyndigande av Kungl. Maj :t tillämpar

procentsatser växlande mellan 85 och 75 procent såvitt gäller de politiska

riskerna. — Ytterligare en förbättring har redan genomförts av nämnden. I

stället för att meddela kreditandelsförsäkring, d. v. s. garanti för inflytandet

av viss del av den lämnade krediten, har nämnden nämligen från och med

1959 års ingång övergått till s. k. förlustriskförsäkring, som avser täckning

av viss del av uppkommande slutlig förlust. Det speciella värdet för en exportör

av sistnämnda slag av garanti ligger däri att den löper avsevärt längre

tid, vilket givetvis är av särskilt stor betydelse vid långa kredittider. —

Den förbättring av garantiskyddet som skett genom höjningen av garantiprocentsatserna

och övergången till förlustriskförsäkring torde i väsentlig

mån öka garantiernas värde för exportörerna.

Nämnden har i sin promemoria slutligen behandlat vissa spörsmål, beträffande

vilka det uttalats önskemål om att de måtte beaktas vid en översyn

av garantisystemet. Däribland ingår frågan om garantistöd

åt småindustrien. Nämnden har haft samråd med företrädare för

småindustriens exportintressen, därvid framgått att de mindre företagens

export i stor utsträckning sker genom mellanled och att företagen i den män

de själva ombesörjer sin export vanligen säljer på kontantbasis. Nämnden

har också kommit till den uppfattningen, att småindustriens exportproblem

icke i första hand sammanhänger med behovet av kreditgivning till köparna

utan mera är av organisatorisk och finansiell art. De organisatoriska problemen

ligger därvid närmast i de svårigheter som kan uppstå för företagen

att kapacitetsmässigt klara beställningar av den storleksordning det

ofta blir fråga om vid utlandsförsäljningar, medan de finansiella sammanhänger

med företagens behov av kapital för erforderliga rationaliseringsoch

utbyggnadsarbeten. Givetvis har de organisatoriska och de finansiella

problemen ett nära samband med varandra. Departementschefen vill i sammanhanget

framhålla, att det framstår som angeläget att från statsmakter
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

nas sida stödja småindustrien i dess strävanden att öka sin konkurrenskraft.

De mindre företagens kapitalförsörjningsproblem bär också varit föremål

för särskild uppmärksamhet från statsmakternas sida under de senaste

åren. Sålunda har den av kommerskollegium bedrivna lånegarantiverksamheten

väsentligt utvidgats samtidigt som företagareföreningarnas utlåningsmöjligheter

ökats. I betydande utsträckning måste dock lösningen av aktuella

problem ankomma på näringslivet självt. Bl. a. synes kapacitetssvårigheterna

vid export i många fall kunna lösas genom ökat samarbete mellan

företagen, t. ex. i den formen att flera företag slår sig samman för genomförande

av viss försäljning. Möjligheterna att utnyttja exportkreditgarantierna

skulle säkerligen också öka i den mån exporten kunde på lämpligt

sätt samordnas. Givetvis är det angeläget, att exportkreditnämnden å

sin sida i möjlig mån lämnar sin medverkan till en lösning av hithörande

problem.

Även frågan om garantigivning som medel att främja

exporten till underutvecklade länder har berörts i promemorian.

Nämndens uppfattning torde i korthet kunna anges så att sådant

stöd till underutvecklade länder, som främst syftar till dessas ekonomiska

utveckling, i första hand bör ges i form av direkta statliga krediter.

Vill man vidtaga stödåtgärder som har det dubbla syftet att dels öka den

svenska hjälpinsatsen till berörda länder, dels direkt främja svenska exportintressen

på dessa, kan det emellertid enligt nämnden övervägas att

låta sådana åtgärder få formen av exportkreditgarantier. Härvid bör enligt

nämnden beaktas att, medan den ordinära verksamheten bör bedrivas efter

affärsmässiga grunder och premiesättningen sålunda anpassas efter föreliggande

risker, en garantigivning av nyssnämnt slag för att få önskvärd

effekt måste få karaktären av en medveten exportsubventionering. Då det är

angeläget att den affärsmässiga uppläggningen av verksamheten även i fortsättningen

bibehålies, torde det därför bli nödvändigt att ett eventuellt särskilt

garantistöd till förmån för underutvecklade länder hålles skilt från

övrig garantigivning. Särskilda direktiv kräves angående den närmare utformningen

av garantistödet och medel måste i särskild ordning anvisas för

att täcka de förluster som kan väntas uppstå.

För egen del vill departementschefen framhålla, att frågan om den närmare

utformningen av det stöd som från svensk sida kan lämnas till de s. k.

underutvecklade länderna inrymmer en rad frågeställningar som här icke

torde behöva närmare beröras. I vad mån sådant stöd bör lämnas i form av

exportkreditgarantier eller på annat sätt blir beroende av omständigheterna

i de särskilda fallen — syftet med stödet, omfattningen av detta samt andra

inverkande faktorer. Som framhållits av Landsorganisationen och Kooperativa

förbundet kan särskilda fördelar vara förenade med exportkreditgarantiformen.

Affärsförbindelser, som på detta sätt bygges upp, kan bli utgångspunkten

för ett expanderande handelsutbyte till gagn för såväl svenska

exportintressen som de underutvecklade ländernas näringsliv. Vid bedömningen

av hithörande spörsmål bör emellertid även beaktas, att garan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

15

tier redan nu i stor utsträckning meddelas vid export till underutvecklade

länder och att utrymmet för ytterligare sådana garantier är betydande.

Härtill kommer att genomförandet av nämndens förslag — ökning av antalet

försäkringsbara risker, höjning av garantiprocentsatserna, övergång

till förlustriskförsäkring — innebär att garantierna får ett ökat värde för

exportörerna. Uessa avlastas sålunda från risker vilka kanske tidigare i

särskild grad avhållit dem från exportaffärer på de underutvecklade marknaderna.

Enligt departementschefens mening är det därför lämpligt att i

första hand avvakta erfarenheterna av den redan genomförda och nu föreslagna

ytterligare omläggningen av garantiverksamheten för att säkrare

kunna bedöma i vilken utsträckning denna tillgodoser intresset att utveckla

vår export till berörda marknader. Han anser emellertid, att möjlighet bör

finnas att vid behov kunna lämna särskilda direktiv för att genom garantier

utöver den ordinarie verksamheten stödja önskvärd export till ifrågavarande

länder. Han utgår från att Kungl. Maj:t kan meddela beslut därom

förutsatt att ifrågavarande garantier hålles inom den av riksdagen fastställda

garantiramen. För att säkra att utrymme inom denna finnes för en sådan

mera riskbetonad garantigivning synes Kungl. Maj :t lämpligen böra tills

vidare reservera ett par tiotal miljoner kronor för ändamålet. Departementschefen

förutsätter dock, att för det fall en eventuell garantiverksamhet av

detta slag medför förluster riksdagen i särskild ordning anvisar medel för

deras täckning.

Slutligen bör upptagas frågan om förlängning av det av riksdagen

lämnade bemyndigandet att meddela exportkreditgarantier.

Detta bemyndigande omfattar som tidigare framhållits en

treårsperiod och gäller intill utgången av budgetåret 1959/60. Det innebär,

att staten får åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

till ett belopp av högst 600 milj. kronor. Med hänsyn till att endast

ett år återstår till dess frågan om en förlängning av bemyndigandet blir aktuell,

synes det lämpligt att nu utverka en sådan för en ny treårsperiod,

d. v. s. för tiden 1960/61—1962/63. Någon förändring av totalramen för

garantigivningen synes icke för närvarande påkallad med hänsyn till det

betydande outnyttjade utrymme som alltjämt finnes. Icke heller torde det

föreligga någon anledning att nu vidtaga ändring i den ram å 100 milj. kronor,

som uppställts för lagerhållnings- och finansieringsgarantierna.

Utskottet. Avsättningssvårigheterna på utlandsmarknaderna och exportörernas

i samband därmed ökade behov av garantistöd för att i krcdilhänscende

kunna hävda sig i konkurrensen om kunderna ha aktualiserat frågan

om en förstärkning av det statliga exportkredilgarantisysteinet. För att skapa

ökat utrymme för garantier medgav fjolårets B-riksdag en betydande utvidgning

av garantiramen, eller från 300 till 600 miljoner kronor. Enbart

detta har dock icke ansetts tillräckligt. Även eu effektivisering av garantiformerna

och eu ökning av garantiskyddet har bedömts motiverad. För att

möjliggöra de önskvärda förbättringarna i garantiverksamheten har i före
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 7i år 1959

varande proposition framlagts förslag till ändrade riktlinjer för densamma.

En grundtanke i förslaget är, att garantisystemet i fortsättningen bör få

en mera flexibel karaktär än hittills. Större möjligheter anses sålunda böra

finnas att smidigt anpassa verksamheten med hänsyn till konjunktur- och

marknadsutvecklingen och garantibehovens i samband därmed växlande

styrka och inriktning. En sådan flexibilitet kan enligt departementschefen

åvägabringas, om riksdagens ställningstagande i fortsättningen begränsas till

de mera väsentliga elementen i systemet — såsom den finansiella ramen

för verksamheten, de slag av krediter som kunna omfattas av garantier, den

huvudsakliga omfattningen av risktäckningsområdet och den högsta tillåtna

garantiprocentsatsen — medan Kungl. Maj :t bemyndigas att inom ramen för

de sålunda givna riktlinjerna bestämma om den närmare utformningen av

verksamheten.

Utskottet är för sin del väl medvetet om olägenheterna med den bundenhet,

som för närvarande kännetecknar garantisystemet och som i vissa lägen

kan tänkas motverka de syften, garantigivningen avses tillgodose. Med

hänsyn härtill anser sig utskottet böra tillstyrka, att Kungl. Maj :t -— på

sätt föreslagits — erhåller vidgade befogenheter att utforma garantiverksamheten

efter lägets krav. Icke minst ur sysselsättningssynpunkt framstår

det som angeläget, att exportindustrien får ett garantistöd, som smidigt

och utan tidsomgång kan varieras i styrka och anpassas med hänsyn till

skiftande marknads- och konkurrensförhållanden.

En annan grundtanke i förslaget är att i fortsättningen koncentrera verksamheten

till sådana garanti former, som ur exportnäringens synpunkt te sig

särskilt angelägna, närmast då leverans- och fabrikationsriskgarantierna,

medan lagerhållnings- och finansieringsgarantierna icke normalt böra ingå

i verksamheten. Departementschefens uppfattning delas av utskottet. Vad

angår lagerhållningsgarantierna synas mot dessa tala särskilt de administrativa

svårigheter, som äro förenade med deras tillämpning. Beviljande av

garanti för förlust i samband med lagerhållning utomlands förutsätter sålunda,

att exportkreditnämnden i varje fall dels finner åtskilliga ofta svårbedömbara

förhållanden styrkta, t. ex. att tillräcklig efterfrågan på varor

föreligger, dels anser sig ha möjlighet att följa lagrens faktiska handhavande,

t. ex. att en effektiv försäljningsverksamhet bedrives. En sådan fortlöpande

övervakning skulle kräva, att nämnden förfogade över en särskild

kontrollapparat. Till de administrativa olägenheterna kommer, att ifrågavarande

garantier icke torde vara särskilt ändamålsenliga. Intresset för desamma

har också varit ringa.

Vad angår finansieringsgarantierna, ha dessa tillskapats för att utgöra ett

slags säkerhet för bankernas kreditgivning till exportörer. Sådana garantier

kunna tillhandahållas i samband med leverans till utlandet, tillverkning för

export samt lagerhållning utomlands. I likhet med departementschefen anser

utskottet, att frågan om kapitalförsörjningen till exportindustrien i första

band bör tillgodoses på sedvanlig väg via bankväsendet. Staten bör sålunda

i princip icke påtaga sig risker för svenska företags solvens, som bankerna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

17

för sin del icke äro villiga att acceptera. Likväl kan det — såsom departementschefen

framhåller — under vissa förhållanden framstå som motiverat

att genom garantier underlätta tillgodoseendet av exportföretagens kapitalbehov.

I vilken utsträckning detta bör ske får bero på omständigheterna. I

vissa fall kan det bli fråga om garantigivning av mera generell karaktär, i

andra fall kan garantistödet tänkas begränsat till enstaka fall. Det bör på

sätt föreslagits i propositionen få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om

de närmare förutsättningarna och formerna för ifrågavarande garantiers

tillämpning. Även i fråga om de tidigare omnämnda lagerhållningsgarantierna

synas möjligheter böra finnas för Kungl. Maj :t att under särskilda förhållanden

medgiva deras användning.

I motionerna I: 445 och II: 552 har framställts yrkande, att garanti mot

förlust på grund av lagerhållning utomlands av svenska exportvaror samt

garanti till stöd för finansiering av sådan lagerhållning bör ingå i exportkreditnämndens

normala garantiverksamhet. I anslutning till vad utskottet

i det föregående uttalat synas de omständigheter, vilka i motionerna anförts

som skäl för yrkandet, i stort sett kunna bli beaktade inom ramen för det

angivna bemyndigandet för Kungl. Maj :t.

1 syfte att ge garantierna — och då närmast leverans- och fabrikationsriskgarantierna

— ett ökat värde för exportörerna föreslår departementschefen,

att garantiskyddet uLsträckes till att omfatta ett ökat antal politiska

och kommersiella risker. Om förslaget — vid vars utarbetande beaktats de

möjligheter exportörerna ha att i annan ordning säkra sig mot risker av

ifrågavarande slag — kan helt allmänt sägas, att detsamma avser att ge

exportörerna ett såvitt möjligt komplett och i tiden sammanhängande garantiskydd.

Utskottet tillstyrker den föreslagna utvidgningen av risktäckningsområdet

och har icke något att erinra mot att åt Kungl. Maj:t gives

bemyndigande att anpassa detsamma med hänsyn till vad utvecklingen

kräver.

Utskottet tillstyrker, att den övre gränsen för garantiskyddet höjes från

85 till 90 procent. Inom den sålunda bestämda gränsen synes det sedan böra

ankomma på Kungl. Maj:t att genom direktiv till exportkreditnämnden från

tid till annan — alltefter rådande förhållanden — närmare ange, vilka garantiprocentsatser

som generellt skola tillämpas. Erinras må i sammanhanget,

att nämnden, som tidigare tillämpat garanLiprocentsatser växlande

mellan 60 och 75 procent, från och med den 1 januari 1959 efter bemyndigande

av Kungl. Maj :t tillämpar procentsatser växlande mellan 75 och 85

procent, såvitt gäller politiska risker. Denna höjning jämte det förhållandet,

att nämnden från samma tidpunkt i princip övergått från kreditandelsförsäkring

till förlustriskförsäkring, har i hög grad stärkt garantiskyddet.

Departementschefen har även tagit upp vissa spörsmål, vilka tidigare varit

föremål för riksdagens uppmärksamhet, hl. a. frågan om garantistöd åt småindustrien.

Det upplyses, att den utredning, som legat till grund för propositionen,

gett vid handen, all småindustriens exportproblem icke så mycket

2 llihang till riksdagens protokoll 1959. ti samt. Nr 73—76

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959

sammanhänga med behovet av kreditgivning till köparna utan mera är av

organisatorisk och finansiell art, därvid de organisatoriska problemen närmast

ligga i svårigheterna för företagen att kapacitetsmässigt klara beställningar

av den storleksordning, det ofta blir fråga om vid utlandsförsäljning,

medan de finansiella sammanhänga med företagens kapitalbehov för rationaliserings-

och utbyggnadsarbeten. Vad angår de senare, erinrar departementschefen

om de särskilda garanti- och lånemöjligheter, som statsmakterna

i särskild ordning tillhandahållit ifrågavarande företag. I fråga om

kapacitets- och liknande svårigheter av mer eller mindre strukturell art

måste det emellertid enligt departementschefen i första hand åvila näringslivet

självt att lösa aktuella problem. Departementschefen förutsätter dock, att

exportkreditnämnden i möjlig mån lämnar sin medverkan till en lösning av

hithörande problem. Utskottet delar departementschefens uppfattning, att

de mindre och medelstora företagen böra få verksamt stöd från det allmännas

sida i strävandena att öka sin konkurrenskraft. Detta förhållande torde

på sikt kunna underlättas i samband med företagens successivt ökade inriktning

på och anpassning till utlandsmarknaderna. Att Kungl. Maj :t och

exportkreditnämnden böra ägna hithörande problem ett fortlöpande intresse

framstår som självklart och torde icke — såsom påyrkats i motionerna I: 446

och II: 551 — särskilt behöva framhållas i skrivelse från riksdagen.

Även spörsmålet om garantigivning som medel att främja exporten till

underutvecklade länder har behandlats i propositionen. Departementschefen

framhåller, att frågan om i vad mån stöd till s. k. underutvecklade länder

bör lämnas i form av exportkreditgarantier eller på annat sätt får bli

beroende av omständigheterna i de särskilda fallen men att fördelar kunna

vara förenade med exportkreditgarantiformen. Det erinras dock om att en

effektivisering av garantiformerna och en förbättring av garantiskyddet —

genom en ökning av antalet försäkringsbara risker, höjning av garantiprocentsatserna,

övergång till förlustriskförsäkring — kan förväntas öka intresset

för den redan nu betydande garantigivningen till förmån för ifrågavarande

länder och att det därför synes lämpligt att avvakta erfarenheterna

av omläggningen av garantiverksamheten, innan något särskilt garantistöd

för berörda export närmare överväges. Utskottet delar departementschefens

uppfattning om lämpligheten härav men anser att — på sätt föreslagits i

propositionen — Kungl. Maj :t bör ha möjlighet att, om så längre fram befinnes

motiverat, lämna direktiv för sådant särskilt garantistöd i viss utsträckning,

därvid berörda garantier böra hållas inom den av riksdagen

fastställda garantiramen. Utskottet är medvetet om att förluster, som uppkomma

i samband med sådan särskild garantiverksamhet, i särskild ordning

få täckas genom av riksdagen anvisade medel.

Den föreslagna förlängningen av bemyndigandet att meddela exportkreditgarantier

till utgången av budgetåret 1962/63 tillstyrker utskottet.

Vad i övrigt föreslagits och anförts av departementschefen föranleder icke

någon erinran från utskottets sida.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1959 19

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) medgiva, att staten må intill utgången av budgetåret

1962/63 åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för

exportkredit till ett belopp av högst 600 miljoner kronor;

b) godkänna de i statsrådsprotokollet över handelsärenden

för den 13 mars 1959 angivna riktlinjerna för den statliga

exportkreditgarantiverksamheten;

II. att motionerna I: 445 och II: 552 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionerna I: 446 och II: 551 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 april 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 73.

Reservation

av herr Ståhl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal om fortsatt drift av svenska träforskningsinstitutet in. m. a1 i texten