Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1959/60 till vissa kostnader för läkarutbildningen jämte i ämnet väckta motioner.

1959-04-28 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:82, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1959/60 till vissa kostnader för läkarutbildningen jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

1

Nr 82

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för budgetåret 1959/60 till vissa kostnader

för läkarutbildningen jämte i ämnet väckta

motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkten

100 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 3 januari 1959) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1959/60 beräkna till Vissa kostnader för

läkarutbildningen ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 93, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6

mars 1959, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen

förordade åtgärder för att öka de medicinska lärosätenas utbildningskapacitet,

dels ock till Vissa kostnader för läkarutbildningen för budgetåret

1959/60 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 332 000

kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom andra

kammaren av fru Kristensson och herr Björkman väckt motion (II: 528),

vari hemställts, att riksdagen vid behandling av proposition nr 93 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala dels att rekryteringsunderlaget till de

medicinska studierna måtte breddas bland annat genom att kompletteringar

i realämnen underlättas för studenter från allmänna linjen och latinlinjen,

dels att tvångsförflyttningen av medicine studerande i möjligaste utsträckning

upphör, då de föreslagna nya kliniska platserna i Lund och

Uppsala tillskapas, dels att kontinuerliga prognosstudier rörande läkarbehovet

efter 1965 snarast påbörjas, dels ock att tillgängliga medel för införande

till Sverige av medicine studerande med utländsk grundexamen i

stället bör användas för att vid utländskt universitet meddela svenska

studerande, antagna enligt gällande intagningsbestämmelser, medicinsk

grundutbildning under i motionen angivna förutsättningar.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande motionsvis gjorda yrkanden

får utskottet hänvisa till motionen.

1 — B ihan g till riksdagens protokoll 1959. 6 sand. Nr 82

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

Framtida läkartillgång och läkarbehov

I fråga om dessa spörsmål liar departementschefen anfört huvudsakligen

följande.

Såsom 1949 års arbetskraftsutredning och kommittén för översyn av

hälso- och sjukvården inom riket framhållit, karakteriseras läget inom sjukvården

under efterkrigstiden av en exceptionellt snabb utbyggnad främst av

den slutna men även av den öppna sjukvården. Detta har lett till ett läge

med brist på sjukvårdspersonal av nästan alla kategorier.

En sådan bristsituation har särskilt vad gäller läkarna speciella återverkningar

på vissa delar av sjukvården. Läkarna söker sig i första hand till de

med hänsyn till arbetsförhållanden och ekonomiska omständigheter gynnsammare

tjänsterna medan områden med i olika avseenden mindre lockande

villkor har svårt att få även det mest blygsamma behov av läkare tillgodosett.

Så kommer det sig, att sjukvårdssituationen för närvarande karakteriseras

av en kvalitativt sett god utveckling av kroppssjukvården, medan mentalsjukvården

lider brist på läkare. Discipliner med dålig proportion mellan

sluttjänster och underordnade tjänster på grund av mycket hög specialisering

eller en mycket snabb utbyggnad har rekryteringssvårigheter. Av dessa och

liknande skäl föreligger brist på neurokirurger, radioterapeuter, narkosläkare,

rättsläkare och en del laboratorieläkare. Geografiskt sett mera avlägsna

delar av landet har svårigheter att få läkare, vilket medför att befolkningen

särskilt i Norrland får nöja sig med ett ytterst otillräckligt antal

läkare särskilt för den öppna vården. Bristsituationen har nödvändiggjort

och möjliggjort ett utnyttjande av läkare, vilka som flyktingar eller immigranter

sökt sig till vårt land, och även läkare från de nordiska länderna har

i ökat antal sökt arbete för längre eller kortare tid i den svenska sjukvården.

Utan dessa tillskott av läkare från andra länder skulle sjukvårdssituationen

givetvis vara ytterligare starkt försämrad.

För läget i stort gäller således, att det är bristen på läkare som framstår

som en väsentlig orsak till de aktuella svårigheterna. Denna brist är

också det avgörande hindret för en fortsatt utveckling av sjukvårdens olika

delar i enlighet med de planer, som successivt växer fram genom det pågående

utredningsarbetet på olika fronter.

Beträffande läkarbehovet på relativt kort sikt synes den bedömning, som

1949 års arbetskraftsutredning gjorde i sitt 1955 framlagda betänkande, ha

vunnit en relativt allmän anslutning. Såväl kommittén för översyn av hälsooch

sjukvården i riket som medicinalstyrelsen och Sveriges läkarförbund

torde nu vara ense om att läkarbehovet i stort sett år 1965 kan uppskattas

till 8 500 yrkesverksamma läkare eller något mera. Emellertid

bryter sig alltjämt meningarna huruvida landet vid denna tid kommer att

förfoga över det härför erforderliga antalet läkare. Både medicinalstyrelsen

och kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket håller

före, att ett avsevärt underskott kommer att bestå vid denna tidpunkt.

Sveriges läkarförbund menar däremot, att totalsumman av legitimerade

läkare och i Sverige verksamma läkare med utländsk examen (såväl ickenordisk

som nordisk) skall uppgå till det behövliga antalet. Väsentligt

härvidlag är om tillflödet av särskilt nordiska läkare till vårt land verkligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

3

kommer att ökas i den takt som läkarförbundet antagit. En sådan ökning

har hittills ej kunnat fastställas och kan ej för framtiden bli annat än en

relativt obestämd möjlighet. Jag kan för min del icke biträda åsikten att

läkarbristen i vårt land skulle hävas inom en relativt nära framtid utan

några ytterligare åtgärder från de ansvariga samhällsorganens sida. Jag

finner, att de under medicinalstyrelsens medverkan utarbetade prognoser,

som utvisar ett avsevärt läkarunderskott under större delen av 60-talet,

alltjämt i huvudsak står orubbade.

Men även om antalet tillgängliga yrkesverksamma läkare år 1965 skulle

nå upp till det tal som tidigare prognoser angett för behovet av läkare

nämnda år, är detta enligt min mening likväl inte ett fullgott skäl att intaga

en avvaktande attityd i fråga om läkarutbildningskapaciteten. Under det

senaste året har nämligen granskningar av sjukvårdsbehovet på flera områden

visat hän på ytterligare behov utöver tidigare beriiknade. I många

fall är dessa behov av en sådan art, att de kan göra sig gällande på kort tid.

Så har kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket pekat på

dylika behov inom landstingsområdenas tjänsteläkarorganisation. Regionvårdsutredningen

har klarlagt nödvändigheten av en utbyggnad av den

högt specialiserade sjukvården, och mentalsjukvårdsdelegationen har beräknat

en oväntat stor behovsökning inom mentalsjukvården. Det fulla förverkligandet

av åtgärder på de nu berörda områdena i enlighet med respektive

utredningars intentioner utgör visserligen en utveckling på längre sikt,

men delar av de berörda handlingsprogrammen aktualiseras redan nu. Här

avslöjas sålunda nya behov av hög angelägenhetsgrad, vilka ytterligare tenderar

att öka efterfrågekonkurrensen kring de läkare som utbildas under de

närmaste åren.

Vad jag sålunda anfört ger mig anledning konstatera, att den i förhållande

till den väntade efterfrågan allt knappare tillgången på läkare under

den närmaste 1 O-årsperioden inger allvarliga farhågor. Den för närvarande

starkt kännbara läkarbristen kan, trots ett under de närmaste åren med

oförändrad intagning ytterligare ökat nettotillskott av läkare från våra

utbildningsanstalter, icke förväntas bli hävd med hänsyn till den takt,

vari sjukvården nu utbvgges, samtidigt som nya angelägna sjukvårdsbehov

anmäler sig, vilka de för sjukvården ansvariga myndigheterna i eu situation

med lättande byggnadsregleringar kan komma att tillgodose snabbare

än vad hittills kunnat förutses. Ett ökat antal läkare måste enligt min mening

tillföras vår sjukvård under det kommande decenniet. I första hand bör

detta givetvis ske genom att om möjligt öka läkarutbildningskapaciteten

vid våra medicinska läroanstalter. Såsom jag redan antytt och närmare

återkommer till i det följande, föreligger i detta avseende vissa möjligheter.

Det torde emellertid här vara lämpligt att också något beröra läkarbehovct

på längre sikt. Härvid möter många svårigheter. Det kan vara

svårt att definiera, vad del verkliga, ur medicinska synpunkter helt berättigade,

aktuella behovet av läkare för olika slag av medicinsk vård och

behandling kan vara. Uppenbart är att mänga såväl rent medicinska som

mera psykologiska faktorer spelar in härvidlag. Även befolkningens ekonomiska

standard utgör en viktig faktor i detta sammanhang. Än större måste

ovissheten bli när man försöker definiera kikarbehovet i en framtid. Härvid

gör sig sä (»lika faktorer gällande som ell ändrat sjukdomspanorama pa

grund av förändringar i befolkningens levnadsförhållanden och ekonomiska

standard, kikarnas möjligheter till nya undersöknings- och behandlingsme
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

toder genom den medicinska forskningens framsteg och organisatoriska förändringar

inom sjukvården genom kommunala och statliga myndigheters

beslut och personalorganisationernas fordringar på t. ex. reglerad arbetstid.

Det är givet att ett samspel av så många växlande faktorer inte låter sig

förutse under någon längre tid framåt. Prognoser för läkarbehovet har

hittills i regel avsett en tidrymd av 10 år, och längre framåt än allra högst

15 år torde det vara ogörligt att förutse medicinens och därmed sjukvårdens

utveckling. Emellertid måste försök till en långsiktig bedömning av läkarbehovet

göras som ett led i den fortsatta planeringen för samhällsutvecklingen,

eftersom läkarutbildningen är en dyrbar och långvarig yrkesutbildning.

En försummelse att i tillräcklig omfattning öka läkarutbildningens

kapacitet ställer samhället i en mycket svår och brydsam situation i den

framtid, då ett ökat behov yppar sig och då tiden för verksamma åtgärder

sedan länge gått förbi.

För tiden efter år 1965, slutpunkten för arbetskraftsutredningens prognos,

och vidare in på 1970-talet bör nya behovsberäkningar komma till

stånd för att ge ledning vid bedömningen av den behövliga läkarutbildningskapaciteten

för kommande år. Jag erinrar om att flera utredningar

och instanser i den tidigare diskussionen understrukit nödvändigheten

av nya prognoser för sjuk vårdsutvecklingen och för läkarbehovet. Jag

biträder helt denna uppfattning och anser det ur såväl utbildningsanstalternas

som sjukvårdens synpunkt nödvändigt, att en fortlöpande bedömning

genom en prognosverksamhet får i görligaste mån klarlägga utvecklingstendenserna

inom sjukvården och underbygga de nödvändiga åtgärderna

att på personalsidan fylla uppkommande behov. Med tanke på

betydelsen för sjukvårdsplaneringen och nödvändigheten att i denna prognosverksamhet

tillgodose de intentioner rörande den framtida sjukvårdsorganisationen

som ansvariga sjukvårdsmyndigheter på olika sätt arbetar

fram, bör en sådan prognos utarbetas inom inrikesdepartementet, och chefen

för inrikesdepartementet har också under ärendets beredning förklarat

sig ämna inhämta Kungl. Maj:ts bemyndigande att genom särskilda sakkunniga

närmare utreda förevarande spörsmål.

Ökad utbildningskapacitet vid de medicinska

läroanstalterna

Det nuvarande antalet platser per läsår för preklinisk utbildning (år 1

och 2), propedeutisk utbildning (år 3) och klinisk utbildning (år 4—7) framgår

av följande sammanställning:

Preklinisk utbildning

Uppsala universitet....................... 90

Lunds universitet......................... 110

Göteborgs universitet..................... 70

Karolinska institutet...................... 138

Summa 408

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

Propedeutisk utbildning

Uppsala universitet ...................... 80

Lunds universitet ........................ 90

Göteborgs universitet..................... 100

Karolinska institutet...................... 120

Summa 390

Klinisk utbildning

Uppsala universitet ...................... 60

Lunds universitet ........................ 70

Göteborgs universitet..................... 100

Karolinska institutet ..................... 120

Medicinska högskolan i Umeå.............. 40

Summa 390

I anledning av propositionen 1957: 188 fattade riksdagen beslut om inrättande

av den medicinska högskolan i Umeå, vid vilken från och med

vårterminen 1959 intagas 20 medicine studerande per termin för undervisning

i de ämnen, som ingå i studierna efter den propedeutiska utbildningen.

I enlighet med nyssnämnda riksdagsbeslut beräknas undervisning i Umeå

i de propedeutiska ämnena kunna börja läsåret 1962/63 för 20 studerande

per termin. Härigenom kommer vid denna tidpunkt antalet propedeutiska

platser att öka från nu 390 till 430.

Vad beträffar Göteborgs universitet medgiva de nybyggda och under

uppförande varande teoretiska medicinska institutionerna därstädes en

ökad uttagning med 45 studerande per läsår från och med läsåret 1960/61.

Det vid de medicinska högskolorna förefintliga sammanlagda antalet prekliniska

utbildningsplatser skulle vid sådant förhållande komma att uppgå

till 453 per läsår i stället för nu 408 per läsår.

Möjligheterna att öka med 45 nya platser i Göteborg för preklinisk utbildning

från och med läsåret 1960/61 och med 40 nya platser för propedeutisk

utbildning från och med läsåret 1962/63 aktualiserar frågan om

möjligheterna att också utöka antalet platser för klinisk utbildning.

1955 års läkarutbildningsutredning påvisade i sitt betänkande med utredning

och förslag rörande utökning av antalet kliniska utbildningsplatser

för blivande läkare (SOU 1956:34) de möjligheter som vid universiteten i

Uppsala och Lund fanns att öka antalet platser för studier i de kliniska

ämnena med vid vartdera lärosätet 20 per läsår (alternativet »Befintliga

lärosäten»). I remissyttrandena över utredningens förslag framkom inga

synpunkter som innebar att alternativet »Befintliga lärosäten» icke skulle

vara i och för sig genomförbart, även om alternativet på grund av det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

begränsade patientmaterialet vid vederbörande undervisningssjukhus —•

särskilt vad beträffar Uppsala — vore behäftat med vissa svagheter.

För att utföra de kompletterande undersökningar som ansetts erforderliga

för att ur olika synpunkter bedöma de nuvarande förutsättningarna att

genomföra det tidigare i vederbörlig ordning remissbehandlade förslaget

angående alternativet »Befintliga lärosäten» redan från och med läsåret

1959/60 har inom ecklesiastikdepartementet professorn B. Rexed i enlighet

med bemyndigande den 27 juni 1957 biträtt med särskild utredning. Utredningsmannen

har redovisat sina överväganden i olika promemorior samt

avlåtit skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 februari

1959 angående förutsättningar för en utökning av utbildningskapaciteten

vid de medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg.

Utredningsmannen har — under erinran om ovannämnda möjligheter att

öka antalet prekliniska och propedeutiska utbildningsplatser — anfört bland

annat följande.

Finns det då någon möjlighet att på den kliniska sidan meddela undervisning

till ett sålunda ökat intag av elever? I den utredning, som föregick

beslutet om inrättande av en medicinsk högskola i Umeå, beräknades i

själva verket två alternativ för klinisk utbildning av 40 nya medicine studerande,

nämligen dels vid de befintliga lärosätena och dels vid den medicinska

högskolan i Umeå (betänkande av 1955 års läkarutbildningsutredning

SOU 1956: 34). Alternativet utvidgning av den kliniska utbildningskapaciteten

vid befintliga lärosäten, som således icke kom till utförande, upptog en

ökning av den kliniska utbildningen i Uppsala, Lund och Göteborg med tillhopa

40 utbildningsplatser. De nya utbildningsplatserna fördelade sig sä,

att antalet kliniska studerande i Uppsala höjdes från 60 till 80 och i Lund

från 70 till 90. I Göteborg höjdes samma antal till 100, vilket skedde även i

alternativet Umeå. Utbildningen i Stockholm bibehölls vid det tidigare

antalet 120 studerande. Alternativet »Befintliga lärosäten» utgör således

efter igångsättande av utbildningen vid den medicinska högskolan i Umeå

eu realistisk möjlighet till utökning av de kliniska utbildningsplatserna med

40. Denna utbildningskapacitet kan tas i bruk först när de 40 elever, som

avses bli flyttade till Umeå, verkligen kan förflyttas dit och där fullgöra det

propedeutiska året och de följande kliniska utbildningsåren. Enligt planerna

för utbyggnaden av den medicinska högskolan i Umeå skall propedeutisk

undervisning där påbörjas 1 september 1962. Om det av 1955 års läkarutbildningsutredning

utredda alternativet »Befintliga lärosäten» också skall

förverkligas, så bör intaget av de nya studerande för de sålunda tillkomna

40 utbildningsplatserna på propedeutiska och kliniska kurser tas in vid de

medicinska lärosätena 2 år tidigare, d.v. s. 1 september 1960. Vid denna

tidpunkt skall således intagningen vid medicinska fakulteten i Göteborg

ökas så att 2 år senare 40 medicine studerande ytterligare vinner tillträde

till propedeutisk undervisning vid de befintliga lärosätena.

Antalet nyintagna elever vid de medicinska högskolorna får beräknas

efter tillgången på kliniska utbildningsplatser. Fördelningen av de propedeutiska

platserna mellan de medicinska lärosätena skulle vid det diskuterade

alternativet bli som följer: Uppsala 80 platser, Lund 90 platser, Stockholm

120 platser, Göteborg 100 platser och Umeå 40 platser. Detta gör ett sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

7

manlagt antal propedeutiska och kliniska utbildningsplatser på 430. Om

man såsom hittills skett räknar med 5 procents avgång av elever mellan

intagningen och tillträdet till propedeutiska undervisningen, så skulle en

intagning på 453 studerande behövas för att förse den kliniska utbildningen

med tillräckligt antal elever. Dessa 453 intagna skulle, med hänsyn till nuvarande

utbildningskapaciteter, lämpligen fördela sig sålunda, att intagningen

på de teoretiska, prekliniska institutionerna i Uppsala, Lund och

Stockholm finge förbli vid det nuvarande, medan intagningen i Göteborg

höjdes i tillräcklig grad att komma upp i den nya intagningssiffran. Fördelningen

av platser för medicine studerande vid intagningen till den anatomiska

undervisningen skulle då bli följande: Uppsala 90 elever, Lund 110

elever, Stockholm 138 elever och Göteborg 115 elever.

Utredningsmannen har närmare granskat förutsättningarna för en utökning

av utbildningskapaciteten vid de medicinska fakulteterna i Uppsala,

Lund och Göteborg i enlighet med nyss redovisade plan. Av utredningsmannens

överväganden inhämtas bland annat följande.

En näraliggande möjlighet att öka antalet kliniska utbildningsplatser föreligger

genom att förverkliga det förslag, som 1955 års läkarutbildningsutredning

uppställde som alternativ till en klinisk medicinsk högskola i Umeå.

Ifrågavarande förslag godtogs av de medicinska fakulteterna och lärarkollegiet

vid karolinska institutet, vilka även granskade av läkarutbildningsutredningen

framlagda förslag till i sammanhanget nödvändiga förstärkningsanordningar

rörande personal, utrustning, materielkostnader

in. m. Tillkomsten av de nya institutionsbyggnaderna för de teoretiska

ämnena vid medicinska fakulteten i Göteborg synes vidare öppna möjligheten

att i motsvarande grad öka utbildningsplatserna även under studierna

fram till medicine kandidatexamen.

För att i detalj undersöka de aktuella förutsättningarna för nu nämnda

åtgärder har utredningsmannen vid sammanträden i Uppsala, Lund och

Göteborg berett ämnesföreträdarna vid de berörda institutionerna och klinikerna

samt vederbörande fakulteters dekaner tillfälle att ta del av förslagen

och framföra sina synpunkter. För Göteborgs vidkommande har

frågan icke tidigare diskuterats, då de nya lokalerna, som möjliggör den

utökade undervisningen, ännu icke i sin helhet tagits i bruk (anatomi- och

histologiinstitutionerna har dock flyttat in i de nybyggda husen redan

hösten 1958). För Uppsalas och Lunds vidkommande tog vederbörande

medicinska fakulteter ställning även till detaljproblemen vid en utökad

klinisk undervisning vid remissbehandlingen av 1955 års läkarutbildningsutredning.

Emellertid har efter denna tidpunkt förändringar inträffat vid

de nämnda lärosätena i olika avseenden. I fråga om undervisningspersonalen

har såväl beträffande lärartjänster som tekniska tjänster vissa utökningar

skett. På sjukvårdssidan har relativt betydande tillskott av läkarkrafter

kommit till stånd. Om- och tillbyggnadsarbeten, som vid tidigare remisstilllallen

var under planering, har nu i flera fall förverkligats. Ett behov av

översyn av de tidigare framlagda förslagen förelåg därför.

De i enlighet med 1955 års läkarutbildningsförslag (alternativ »Befintliga

lärosäten») tillkommande 20 kliniska utbildningsplatserna i Uppsala och 20

i Lund måste ställas till förfogande från och med det fjärde studieåret (medicin-kirurgiårct)

och framåt. Under det tredje studieåret (det propedeutiska

aret) intages i Uppsala och Lund redan ifrågavarande antal studerande. En

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

utökning av antalet elever under detta studieår till det nödvändiga antalet

platser kan ske när medicinska högskolan i Umeå från höstterminen 1962

övertar utbildningen på det propedeutiska skedet av sina 40 elever. Personaluppsättningen

för utbildningen i detta skede finns redovisad och i princip

beslutad i och med riksdagens behandling av propositionen 1957: 188.

Det ökade intaget under de två första studieåren (det morfologiska året och

det medicinskt kemisk-fysiologiska året) kan komma till stånd i Göteborg

med början från och med höstterminen 1960 på anatomiska institutionen.

Då en viss avgång, schematiskt beräknad till 5 procent, sker fram till medicine

kandidatexamen, blir ökningen av elevantalet 45 för de två första

studieåren. De nu nämnda utökningarna av utbildningsplatserna och de förflyttningar

av studerande, som de föranleder, finns redovisade i förevarande

tabell.

Tabell. Ökad intagning med början höstterminen 1960

A. Intagning av studerande

till de ''prekliniska stu-

Uppsala

Lund

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

dierna ...............

B. Siffrorna under A mins- kade med 5 procent (be- räknad\ avgång efter de

90 (of.)

110 (of.)

115 (+ 45)

138 (of.)

i53 (+ 45)

två första studieåren) .

C. Omflyttning av stude- rande efter andra studie- året, beräknad efter an- talet tillgängliga platser

under det propedeutiska

året (det tredje studie-

85

104

109

132

430

året) ................

D. Tillgängliga platser un- der det propedeutiska

året; såvitt gäller Umeå

— 5

— 14

— 9

— 12

+ 40

fr. o. m. 1962/63 ......

E. Omflyttning av stude- rande efter tredje studie- året, beräknad efter an- talet tillgängliga platser

under det kliniska ske- det (fr. o. m. det fjärde

80 (of.)

90 (of.)

100 (of.)

120 (of.)

40 (+ 40)

430 (+ 40)

studieåret) ...........

F. Tillgängliga platser un-

—

—

—

—

—

der det kliniska skedet

80 (+ 20)

90 (+ 20)

100 (of.)

120 (of.)

40 (of.)

m (+ 40)

Anm. Tabellen illustrerar den av 1955 års läkarutbildningsutredning föreslagna ökningen av den kliniska

utbildningskapaciteten i Uppsala och Lund (alternativet »Befintliga lärosäten»). Se SOU 1956: 31 samt prop,

1957:91. Vidare höjes intagningen till de prekliniska studierna i Göteborg så, att studerandeantalet där —

efter reduktion med hänsyn till avbrottsfrekvensen — svarar mot tillgängliga propedeutiska och kliniska

platser. — Siffrorna på rad B korrigerade för överensstämmelse med rad C. — Siffrorna inom parentes

avser jämförelse med nuläget.

Beträffande de av utredningsmannen redovisade förändringarna och förstärkningarna

av personella och övriga resurser för en utökning

av utbildningskapaciteten vid de medicinska fakulteterna

i Göteborg (de två första studieåren), Uppsala (klinisk undervisning

under 4—6 studieåren) och Lund (klinisk undervisning under 4—6

studiåren) hänvisas till förevarande proposition s. 22—34.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

I fråga om en omedelbar utökning av den kliniska utbildningskapaciteten

framgår av utredningsmannens utredning

huvudsakligen följande.

Utnyttjandet av den ökade utbildningskapacitet, som inträder när de

teoretiska institutionerna vid universitetet i Göteborg kan tas i anspråk,

avser att öka antalet utbildningsplatser under hela den medicinska grundutbildningen

från de teoretiska ämnena över den kliniska perioden. En

sådan ökad utbildning kan såsom förut anförts komma till stånd i olika

etapper från och med 1960, varigenom de kliniska utbildningsplatserna ökas

i antal från och med budgetåret 1963/64.

Att denna ökade medicinska utbildningskapacitet inte genast kan tagas

i anspråk beror på att det inte omedelbart finns tillgång till ett ökat antal

utbildningsplatser på de teoretiska medicinska institutionerna. Däremot

finns denna möjlighet omedelbart på de kliniska avdelningarna. Detta gör

att man, om behov härav föreligger, redan innan den omtalade ökningen av

hela den medicinska utbildningsgången kommer till stånd, kan utnyttja ett

ökat antal kliniska utbildningsplatser från och med det fjärde studieåret

och framåt, d. v. s. från och med medicin-kirurgikurserna och till slutet av

grundutbildningen. Antalet kliniska utbildningsplatser utgör i enlighet med

vad tidigare anförts 40, och platserna ifråga kan tas i anspråk med 20

platser per år i Uppsala och 20 platser per år i Lund. Dessa utbildningsplatser

finns tillgängliga från och med läsåret 1959/60 till och med läsåret

1962/63. Från och med läsåret 1963/64 skall nämligen dessa platser beläggas

av de ordinarie studerande, som enligt tidigare framlagd plan avses ha

vunnit inträde i den medicinska utbildningsgången hösten 1960. För utbildning

efter det propedeutiska året finns således under nämnda fyra läsår ett

sammanlagt antal av 160 kliniska utbildningsplatser. Därtill kommer att

man under ett läsår, d. v. s. det första av de ovan nämnda eller året

1959/60, även kan utnyttja platser under det femte och sjätte utbildningsåret,

nämligen i de speciella kliniska ämnena. Detta antal platser blir

emellertid endast hälften av 40, då 20 av platserna tas i bruk för den elevgrupp,

som utgör första intaget för utbildning i Umeå men vars första hälft

dock måste utbildas på de nuvarande lärosätena. För ifrågavarande utbildningsperiod

finns alltså tillhopa 20 kliniska platser i Uppsala och Lund

under läsåren 1959/60 och 1960/61.

Utredningsmannen har diskuterat, vilka studerande som kan ta dessa

kliniska utbildningsplatser i anspråk, då antalet medicine studerande vid

landets teoretiska och propedeutiska kurser är för litet för att utnyttja

dem. Utredningsmannen anför, att sådana studerande uppenbarligen på

annat sätt måste ha fullgjort grundutbildningens tre första studieår, d. v. s.

studierna fram till medicine kandidatexamen samt under det propedeutiska

året. Utredningsmannen nämner flera olika grupper av elever, vilka kan

tänkas för en sådan avkortad studiegång.

Enligt utredningsmannen utgöres den första gruppen av utländska, ickenordiska

läkare, som redan arbetar i Sverige men som ännu inte fått behörighet

att i riket utöva läkarkonsten. Såsom särskilt tillkallad sakkunnig

inom inrikesdepartementet för att utreda frågan om efterutbildning av vissa

utländska läkare m.m. har utredningsmannen den 10 februari 1959 till

chefen för inrikesdepartementet avgivit utredning med förslag härom.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

För att möjliggöra för de utländska, icke-nordiska läkarna att få ifrågasatt

efterutbildning vid de medicinska läroanstalterna bör enligt utredningsmannen

dessas kliniska utbildningskapacitet under lämplig tid utökas huvudsakligen

i enlighet med förslag av 1955 års läkarutbildningsutredning.

Enligt medicinalstyrelsen utgjorde läkarna i fråga den 30 september 1958

ett 80-tal. Emellertid torde de enligt utredningsmannen icke behöva utnyttja

ett lika stort antal kliniska utbildningsplatser för sin efterutbildning,

eftersom de befinner sig i varierande stadier av utbildning, utan ett väsentligt

mindre antal utbildningsplatser kan bli tillfyllest härför.

En annan grupp av studerande som enligt utredningsmannen är tänkbar

för en enbart klinisk utbildning i Sverige utgörs av sådana svenskar som

nu genomgår medicinsk utbildning i utlandet. Särskilt de medicinska lärosätena

i Västtyskland, Österrike och Schweiz torde besökas av ett antal

svenskar, som inte kunnat beredas plats i den svenska läkarutbildningen.

Antalet synes vara okänt, men lägst måste de uppskattas till något 10-tal

studerande. Utredningsmannen anför, att det visserligen ur rättvisesynpunkt

kan synas betänkligt att dessa elever nu får tillfälle att genomgå

läkarutbildning i Sverige, men i föreliggande läge synes det likväl vara

riktigt att de nu finge möjlighet att återkomma till hemlandet och att man

därmed definitivt löste deras utbildningsproblem. Sannolikheten talar nämligen

för att dessa läkare söker sig till Sverige för arbete i vår sjukvård, och

det är även troligt, att de liksom andra läkare med utländsk examen kommer

att erbjudas möjlighet till arbete i den bristsituation beträffande läkare,

som förmodas komma att råda framöver. Under sådana förhållanden synes

det enligt utredningsmannen riktigare att omedelbart lösa deras utbildningsproblem.

I detta sammanhang betonar utredningsmannen, att det

måste göras klart att det rör sig om en engångsåtgärd, som icke kan beräknas

bli upprepad i fortsättningen. Utbildningen för dessa svenska medicine

studerande från utlandet skulle avse tiden från det 4:e studieåret, d. v. s.

från och med mediein-kirurgikurserna.

Enligt utredningsmannen kan även en tredje grupp studerande tänkas

för de nyss diskuterade kliniska utbildningsplatserna. Det är nämligen

tänkbart, att man utvalde utländska läkare som i hemlandet avslutat sin

grundutbildning men ännu icke fullgjort någon praktisk tjänstgöring vid

sjukhus, s.k. turnustjänstgöring, för avslutande utbildning här i landet.

Det skulle för läkare i vissa länder på detta utbildningsstadium säkerligen

icke synas orimligt, att ett erbjudande om ytterligare drygt 3 års utbildning

i Sverige skulle kunna godtas, då dessa läkares situation i Sverige i fortsättningen

skulle bli fullt jämförbar med svenska läkares, eftersom de finge

svensk medicine licentiatexamen och legitimation. Enligt utredningsmannens

mening syns det inte osannolikt, att sådana läkare kunde rekryteras

från t. ex. Västtyskland, där för närvarande ett stort antal läkare utbildas

och dit dessutom betydande grupper av östtyska flyktingläkare söker sig.

Utbildningen för dylika utländska läkare skulle således i den svenska läkarutbildningen

ske från det 4:de studieåret, d. v. s. från och med medieinkirurgikurserna,

och framåt till utbildningens slut.

Utredningsmannen föreslår att de förstärkta undervisningsresurserna

för en ökad utbildningskapacitet enligt

angivna linjer sker med hjälp av anslagshöjningar

i följande ordning:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

11

Budgetåret 1959/60

Totalsumma kronor

4:e studieåret Uppsala .................

4:e studieåret Lund....................

Förstärkning för vissa utländska läkares

efterutbildning ......................

98 944

66 100

50 000

Summa kronor årlig kostnad

engångskostnad

195 044

20 000

Årlig kostnad

195 044

Budgetåret 1960/61

l:a studieåret Göteborg ................

5:e studieåret Uppsala .................

5:e studieåret Lund ...................

Förstärkning för del av 6:e studieåret ....

102 736

132 008

171 864

30 000

Summa kronor årlig kostnad

engångskostnad

431 608

5 000

Ärlig kostnad

626 652

Budgetåret 1961/62

2:a studieåret Göteborg ................

6:e studieåret Uppsala .................

6:e studieåret Lund ...................

Avgår förstärkningsanordningar.........■

313 228

62 260

50 740

— 80 000

Summa kronor årlig kostnad

engångskostnad

271 228

75 000

Årlig kostnad

897 880

Budgetåret 1962/63

Senare fastställt Uppsala................

151 412

Summa kronor årlig kostnad

engångskostnad

76 412

75 000

Årlig kostnad

97-4 292

Universitetskanslern framhåller i sitt yttrande över utredningsmannens

förslag att på grund av den begränsade remisstiden det icke varit möjligt

att infordra yttranden från de av utredningen berörda lärosätena, varför

kanslern saknade vägledning i dylika yttranden vid sitt ställningstagande

till förevarande utredning.

Efter att ha framställt vissa erinringar och påpekanden har kanslern

framhållit, att det icke varit möjligt för honom att bedöma, huruvida utredningsmannens

beräkning av medelsbehovet under de närmaste budgetåren

för utökning av antalet kliniska utbildningsplatser är realistisk.

Kanslern anser sig i detta sammanhang böra framhålla följande. Den propedeutiska

kurs, som börjat innevarande vårtermin i Göteborg, är icke

fullbesatt. Till följd härav torde ett 15-tal platser vid den huvudkurs i

medicin, som skall taga sin början i januari 1960, icke komma att — såsom

beräknats — erfordras för medicine studerande vid Göteborgs universitet.

Härtill bör hänsyn tagas vid ställningstagande till frågan om en utökning

från och med nästa budgetår av antalet kliniska utbildningsplatser i Uppsala

och Lund.

Slutligen framhåller kanslern att om avsikten är, såsom utredningsman
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

nen tänkt sig, att den föreslagna ökade utbildningskapaciteten på det kliniska

stadiet skall utnyttjas bland annat för att bereda svenskar, som erhållit

viss medicinsk grundutbildning utomlands, tillfälle till fortsatta medicinska

studier i Sverige, vill kanslern framhålla angelägenheten av att

dessa svenskar icke erhålla företrädesrätt till de kliniska utbildningsplatser,

som må tillkomma vid universiteten i Uppsala och Lund.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.

Som framgår av vad jag tidigare anfört, anser jag den aktuella och nu

förutsebara bristen på läkare vara så stor och behovet att öka tillgången

för vår sjukvård av i landet utbildade läkare vara så markant, att man nu

om möjligt bör öka intagningen av medicine studerande vid våra medicinska

läroanstalter.

Det finns självklart starka skäl för att antalet utbildningsplatser vid en

medicinsk läroanstalt är fixerat. Tillgången till laboratorieplatser och tillgången

till patienter gör det nödvändigt att begränsa antalet studerande

vid ett och samma undervisningssjukhus. Även de självklara kraven på

högsta möjliga kvalitet på utbildningen av de medicine studerandena, vilka

krav bland annat tar sig uttryck i behovet av små elevgrupper med möjlighet

till personlig handledning av eleverna, måste under alla förhållanden

tillgodoses så långt det är möjligt och rimligt. Å andra sidan är det lika

självfallet att ett en gång beslutat antal utbildningsplatser för medicine

studerande vid en utbildningsanstalt inte får betraktas som så fixerat, att

det inte under några förhållanden får överskridas. Den medicinska grundutbildningen

är fortfarande starkt skolmässigt bunden med en bestämd

följd för de olika kurserna. Emedan de studerande ofta ej kan hålla den

planenliga studiegången uppstår behov av att kunna överskrida det för en

given kurs bestämda platsantalet. Självfallet måste man i dylika fall kunna

tillfälligt tänja den givna organisationen så att det möjliggöres för ett

mindre antal studerande utöver det normalt beräknade att delta i undervisningen.

Så torde nu också ske i åtskilliga fall.

Men det bör även vara möjligt att genom en förstärkning av de personella

och materiella resurserna mer stadigvarande i dagens läge möjliggöra

en ökning av antalet utbildningsplatser vid undervisningssjukhusen.

Det är självklart att en mer stadigvarande ökning av antalet utbildningsplatser

kommer att för många vårdavdelningar vid undervisningssjukhusen

innebära en ökad belastning framför allt beträffande patientmaterialets

utnyttjande. Denna nackdel måste dock i dagens läge tolereras med hänsyn

till det oavvisliga kravet att tillföra sjukvården fler läkare. Det bör också

tilläggas att just den aktuella bristen på läkare hindrar och försvårar en

önskad medicinsk utveckling till förmån för sjukvården.

Jag förordar därför att åtgärder nu vidtages för att utöka antalet utbildningsplatser

för medicine studerande.

I det föregående har redovisats den av utredningsmannen utarbetade

planen för en mer varaktig utökning av den medicinska utbildningskapaciteten

med omkring 45 platser för det prekliniska skedet (i Göteborg) och

40 platser för det kliniska skedet (20 i Uppsala och 20 i Lund). Den gjorda

utredningen utgår från att utökningen av den prekliniska undervisningen

skal] ske från och med läsåret 1960/61. Anledningen till att ökningen av

antalet platser under det prekliniska skedet ej bör genomföras dessförinnan

är att antalet platser under det propedeutiska året i utbildningsgången kan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

13

ökas i erforderlig omfattning först från och med läsåret 1962/63, vilket

läsår utbyggnaden av högskolan i Umeå av utredningsmannen förutsatts

ha fullföljts så långt, att undervisning i det propedeutiska skedets ämnen

skall kunna påbörjas där.

För egen del vill jag förorda att den av utredningsmannen framlagda

planen för en utökning av antalet medicinska utbildningsplatser nu antages.

Enligt vad jag inhämtat kommer det att bli möjligt att från och med läsåret

1962/63 meddela undervisning för minst 40 studerande årligen i det propedeutiska

årets ämnen vid högskolan i Umeå.

Jag har i det föregående förutskickat, att Kungl. Maj:t på föredragning

av chefen för inrikesdepartementet torde få pröva frågan om igångsättande

av särskild utredning rörande läkarbehovet på lång sikt och därmed

sammanhängande spörsmål. Med hänsyn härtill synes det riktigast

att, i avvaktan på resultatet av det kommande prognosarbetet och därav

föranledda åtgärder, den nu förordade ökningen av intagningen till medicinska

studier tills vidare fastställes att gälla en begränsad period, förslagsvis

fem år, d. v. s. för intagningen till första studieåret perioden 1960/61—

1964/65. Detta innebär för den ifrågavarande perioden en nyintagning av

omkring 453 medicine studerande årligen. Till frågan om kostnaderna för

denna utökning och därav föranledda anslagsbehov torde jag få återkomma

i det följande.

Med den beräknade studietiden för medicine licentiatexamen skulle

denna ökning av antalet medicine studerande leda till ett ökat antal färdigutbildade

läkare under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet Det

totala tillskottet av läkare till följd av den förordade ökningen skulle för

femårsperioden uppgå till i runt tal 200.

Som framgått av vad jag redan tidigare anfört är emellertid den aktuella

bristen på läkare mycket stor. Med hänsyn härtill och då förutsättningar

finnes för att omedelbart utöka antalet kliniska utbildningsplatser vid de

medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund, finner jag det angeläget att

om möjligt utnyttja också denna ytterligare utbildningskapacitet för det

kliniska skedet redan innan den från och med läsåret 1963/64 blir erforderlig

till följd av den förordade ökningen av nybörjarintagningen från och

med läsåret 1960/61.

För egen del vill jag förorda, att redan från och med läsåret 1959/60 vid

de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund antalet utbildningsplatser i

de kliniska ämnena — med början i de till det s. k. medicin-kirurgiåret (år 4

i utbildningsgången) hörande ämnena — ökas med omkring 20 vid vardera

fakulteten. Den genom denna ökning av antalet utbildningsplatser uppkomna

totala kapacitetsökningen under det kliniska skedet vid landets

medicinska lärosäten — som alltså bör resultera i ett engångstillskott av

omkring 160 läkare innan den reguljärt ökade kapaciteten för utbildningsgången

i hela dess längd börjar ge resultat — bör enligt min mening i första

hand utnyttjas för utbildning av sådana medicine studerande av svensk

eller annan nationalitet, som i utlandet genomgått en medicinsk grundutbildning

tillräcklig för att de vid våra medicinska läroanstalter skall kunna

fullborda sin utbildning till färdiga läkare genom att genomgå det kliniska

utbildningsskcdet. Till frågan om kostnaderna för detta förslag och därav

föranledda anslagsbehov återkommer jag i det följande.

Som framgår av den föregående redogörelsen för utredningsmannens plan

för en utökning av utbildningskapaciteten vid de medicinska läroanstalterna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

finns för närvarande inom landet ett antal verksamma utländska, ickenordiska

läkare utan generell behörighet att utöva läkaryrket. För att

möjliggöra för dessa utländska läkare att genomgå erforderlig efterutbildning

för vinnande av behörighet synes det mig i enlighet med utredningsmannens

plan nu böra skapas förutsättningar för att under läsåren 1959/60

och 1980/61 i mån av behov möjliggöra en dylik utbildning i de delar av

det kliniska skedet av utbildningen som normalt infaller under femte och

sjätte studieåren. Jag förordar att så sker på sätt föreslagits av utredningsmannen.

Till frågan om kostnaderna för detta förslag och därav föranledda

anslagsbehov torde jag få återkomma i det följande.

De nu förordade åtgärderna att från och med budgetåret 1959/60 utöka

antalet kliniska utbildningsplatser för att möjliggöra för personer med en

utländsk medicinsk grundutbildning att genomgå svensk klinisk utbildning

skulle för det kliniska skedets första utbildningsår, det s. k. medicin-kirurgiåret,

avse de fyra läsåren 1959/60—1962/63. För övriga ämnen under det

kliniska skedet skulle åtgärderna avse en motsvarande fyraårsperiod längre

fram i tiden. För att möjliggöra en lämplig rekrytering av studerande till

dessa kliniska utbildningsplatser torde vissa åtgärder snarast böra vidtagas;

även de förordade möjligheterna för i landet redan verksamma utländska,

icke-nordiska läkare till viss kompletterande medicinsk utbildning läsåren

1959/60 och 1960/61 inom ämnen, som normalt infaller under femte och

sjätte studieåren, torde förutsätta vissa åtgärder. Såvitt nu kan bedömas

synes förutsättningarna för att få de ifrågavarande ytterligare utbildningsutrymmena

fyllda med personer med tillfredsställande förutbildning vara

goda. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de närmare

åtgärder, som blir erforderliga härutinnan. För bidrag till resekostnader,

utgifter for språkkurser och andra liknande utgifter i samband med ifrågavarande

studerandes inordnande i den svenska utbildningsgången torde,

därest riksdagen ej riktar någon erinran däremot, få disponeras medel ur

förefintlig behållning å investeringsanslaget till Lån till utländska läkare för

viss efterutbildning eller andra för ändamålet tillgängliga medel. I avseende

på studiesociala förmåner torde de av ifrågavarande studerande, som skall

undergå en fullständig klinisk utbildning, böra vara jämställda med motsvarande

svenska studerande. Jag vill bär också slutligen erinra om att

frågan om formerna för efterutbildning av vissa utländska läkare för närvarande

är föremål för Kungl. Maj:ts prövning med anledning av en den

10 februari 1959 till chefen för inrikesdepartementet avgiven utredning

härutinnan.

Som framgår av universitetskanslerns yttrande över den av utredningsmannen

framlagda planen för en utökning av antalet utbildningsplatser vid

de medicinska lärosätena är den propedeutiska kurs, som börjat innevarande

vårtermin i Göteborg, icke fullbesatt. Bland annat till följd härav

torde under nästa läsår antalet sökande till de propedeutiska kurserna bli

väsentligt större än det antal som totalt kan beredas plats vid dessa kurser.

Med hänsyn till angelägenheten av att största möjliga antal läkare blir utexaminerade

de närmaste åren finner jag mig föranlåten att nu förorda att för

läsåret 1959/60 såsom en engångsanordning vidtages extraordinära åtgärder

för att största möjliga antal studerande skall kunna beredas platser vid

propedeutiska kurser under år 1959/60. De till följd härav uppkommande

kostnadsökningarna och därav föranledda anslagsbehov har jag för avsikt

att återkomma till i det följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

15

Det nu anförda föranleder mig emellertid att i detta sammanhang beröra

en fråga av stor vikt för den medicinska utbildningens organisation, nämligen

frågan om bestämmelserna rörande tillträde till olika kurser under den

medicinska utbildningen.

Dessa bestämmelser, som kanslersämbetet har att utfärda, innehåller

bland annat föreskrifter om turordningen mellan sökande till olika kurser.

Genom dessa turordningsbestämmelser regleras för närvarande de flyttningar

av medicine studerande mellan skilda lärosäten under de olika skedena

av den medicinska utbildningen, som är nödvändiga med hänsyn till att

antalet utbildningsplatser vid ett och samma lärosäte ej är lika stort för de

tre skedena.

Jag är fullt medveten om de besvärligheter, som följer av att ett

antal studerande måste flytta under studiernas gång. å andra sidan är

det från samhällets synpunkter ytterligt angeläget att tillgängliga utbildningsplatser

verkligen till fullo utnyttjas av de studerande. Vad nyss

anförts om det stora antalet outnyttjade platser vid de propedeutiska kurserna

innevarande läsår i Göteborg utgör ett exempel på att de nuvarande

bestämmelserna rörande tillträde till skilda kurser i den medicinska utbildningen

icke fungerar tillfredsställande. Dessa bestämmelser bör därför omprövas.

Jag vill i anslutning härtill erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut

tidigare denna dag ställt medel till förfogande åt kanslersämbetet för anlitande

av experter för en översyn av gällande bestämmelser. Det ger mig

anledning att här något beröra vissa problem, som aktualiseras genom de av

mig förordade åtgärderna för en ökning av utbildningskapaciteten vid de

medicinska fakulteterna.

Till en början vill jag konstatera att en utökning av den prekliniska utbildningskapaciteten

med omkring 45 utbildningsplatser i Göteborg från

och med läsåret 1960/61, omkring 40 platser till den propedeutiska kursen

från och med läsåret 1962/63 i Umeå i kombination med ytterligare omkring

20 utbildningsplatser i de kliniska ämnena vid vardera av de medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund i och för sig innebär att totala antalet

flyttningar för de studerande kommer att kunna avsevärt reduceras. Detta

framgår bäst vid en jämförelse mellan de förut återgivna tabellerna 1 och 2.

Icke desto mindre erfordras även efter ett genomförande av ifrågavarande

ökning av utbildningsplatserna ett antal flyttningar, vilka samtliga i princip

avser flyttningar till Umeå från vart och ett av de övriga lärosätena. Det

finns enligt min mening anledning att nu överväga att beträffande dem, som

kommer att inleda sina medicinska studier från och med läsåret 1960/61.

redan före studiernas påbörjande — givetvis efter tillbörligt beaktande av

de enskilda studerandenas skiftande önskemål —- utvälja ett antal som

måste räkna med att de kan komma att få fullgöra sina studier från och

med det propedeutiska året på annan ort än där de prekliniska studierna

fullgöres. Stannar man för ett dylikt system förefaller det mig naturligt att

hänsyn tas bland annat till hemorternas belägenhet i förhållande till de

olika studieorterna.

Vid översynen finns det därjämte anledning att beakta den utökning av

antalet kliniska utbildningsplatser redan från och med läsåret 1959/60,

som jag i det föregående förordat. Som framgått av det anförda iir avsikten

med detta förslag att vid de medicinska lärosätena, innan det reguljärt

ökade studerandcantalet når fram lill del kliniska skedet, möjliggöra utbild
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

ning i första hand av sådana medicine studerande av svensk eller annan

nationalitet som i utlandet genomgått medicinsk grundutbildning. Bestämmelserna

bör i detta hänseende självfallet utformas så, att under inga förhållanden

den situationen inträffar att samtliga eller huvuddelen av de från

utlandet kommande studerandena placeras vid ett och samma lärosäte.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att tillkomsten av det större antalet

kliniska utbildningsplatser i Uppsala och Lund redan från och med läsåret

1959/60 kommer att innebära att antalet flyttningar mellan lärosätena för

svenska studerande sannolikt kommer att kunna nedbringas.

Beträffande de för utökning av utbildningskapaciteten erforderliga medelsförstärkningarna

ansluter jag mig i huvudsak till det av utredningsmannen

framlagda förslaget.

Jag förordar sålunda, bland annat, att en ny professur inrättas vid den

medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg från och med budgetåret

1961/62. I likhet med utredningsmannen anser jag att det tills vidare bör

hållas öppet, huruvida professurens ämnesområde bör vara fysiologi eller

medicinsk fysik. Jag förutsätter, att vederbörande myndigheter tar upp

frågan till behandling och förslag vid utarbetande av anslagsäskandena för

budgetåret 1961/62.

Vidare förordar jag att vid universitetet i Uppsala inrättas en professur i

ämnet neurokirurgi från och med budgetåret 1962/63.

Utredningsmannens förslag att i vartdera av ämnena pediatrik och psykiatri

vid universitetet i Uppsala skulle inrättas en laboratur från och med

budgetåret 1961/62 med samtidig indragning av en tjänst såsom biträdande

överläkare anser jag mig däremot icke kunna biträda. Utredningsmannen

har här berört en fråga av stort principiellt intresse. För egen del är jag i

nuvarande läge ej övertygad om att den av utredningsmannen förordade

lösningen för att tillgodose behovet av en effektivisering av undervisningen

i dessa ämnen är den mest ändamålsenliga. Frågan förtjänar enligt min

mening ytterligare överväganden. För att tillgodose det ökade undervisningsbehovet

i pediatrik och psykiatri vid universitetet i Uppsala bör från

och med budgetåret 1962/63 tills vidare beräknas undervisningsarvoden,

vartdera om 3 900 kronor.

Utredningsmannen har beträffande ämnena medicin och kirurgi vid medicinska

fakulteten i Uppsala föreslagit att från och med budgetåret 1959/60

inrättas en tjänst såsom andre underläkare respektive en tjänst såsom

förste underläkare. Jag förordar att dessa befattningar för budgetåret

1959/60 inrättas såsom extra tjänster i respektive lönegrader. Erforderliga

avlöningsmedel för dessa läkartjänster beräknar jag för budgetåret 1959/60

under det anslag, varom äskande framlägges i det följande. Från och med

budgetåret 1960/61 bör däremot ifrågavarande läkartjänster reguljärt inordnas

i undervisningssjukhusets stat. Motsvarande gäller naturligtvis för

de övriga läkartjänster, som enligt vad jag här förordar skall inrättas under

de närmaste budgetåren.

Beträffande ämnet radioterapi har utredningsmannen föreslagit att från

och med budgetåret 1959/60 inrättas en tjänst såsom biträdande överläkare

varjämte samtidigt en tjänst såsom förste underläkare skulle indragas. Jag

förordar att tjänsten såsom förste underläkare bibehålies budgetåret

1959/60 och att ett mot den ökade undervisningen svarande undervisningsarvode

beräknas för ämnet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

efter förslag av kanslern för rikets universitet fastställa storleken av nämn
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

17

da arvode. Vidare torde det böra ankomma på vederbörande myndigheter

att till prövning upptaga frågan om lämplig tidpunkt för ombildning av

tjänsten som förste underläkare till en tjänst såsom biträdande överläkare i

lönegrad Ae 24.

Efter att nu ha tagit ställning till de från principiell synpunkt viktigaste

frågorna i utredningsmannens förslag till förstärkningar övergår jag till att

lärosäte för lärosäte och ämne för ämne taga ställning till de framlagda förslagen.

Jag följer därvid den av utredningsmannen i det föregående redovisade

ordningen av lärosäten och ämnen. I syfte att förtydliga mitt förslag

anger jag efter varje ämne inom parentes det budgetår från och med vilket

den förordade anslagsförstärkningen bör komma till stånd.

I fråga om de vid medicinska fakidteten vid universitetet i Göteborg

berörda ämnena ansluter jag mig helt till utredningsmannens förslag (jfr

propositionen s. 22—25) beträffande ämnena anatomi (1960/61), histologi

(1960/61), medicinsk statistik (1960/61), medicinsk genetik (1960/61),

medicinsk kemi (1961/62), fysiologi (1961/62), medicinsk fysik (1961/62)

och psykologi (1961/62). I fråga om den förordade professuren erinrar jag

om vad jag tidigare anfört. Vid denna frågas kommande behandling torde

även ställning böra tagas till de med professurens inrättande sammanhängande

förstärkningarna av övriga avlönings-, materiel- och utrustningsanslag.

I fråga om de vid medicinska jakulteten vid universitetet i Uppsala berörda

ämnena ansluter jag mig helt till utredningsmannens förslag (jfr propositionen

s. 25—30) beträffande ämnena klinisk bakteriologi (1959/60),

ortopedi (1959/60), röntgendiagnostik (1959/00), barnpsykiatri (1961/62),

dermato-venereologi (1960/61), klinisk epidemiologi 1960/61), neurologi

(1961/62), neurokirurgi (1961/62), obstetrik-gvnekologi (1961/62), oftalmiatrik

(1960/61), oto-rhino-laryngologi (1960/61), hygien (1960/61), socialmedicin

(1961/62), rättsmedicin (1960/61) krigsmedicin (1960/61) samt

neurokirurgi (1962/63). Med beaktande av vad jag tidigare anfört tillstyrker

jag vidare vad utredningsmannen i övrigt förordat i fråga om ämnena

medicin (1959/60), kirurgi (1959/60), radioterapi (1959/60), pediatrik

(1961/02) och psykiatri (1961/62).

I fråga om de vid medicinska fakulteten vid universitetet i Lund berörda

ämnena ansluter jag mig helt till utredningsmannens förslag (jfr propositionen

s. 30—34) beträffande ämnena klinisk bakteriologi (1959/60),

medicin (1959/60), kirurgi (1959/60), ortopedi (1959/00), röntgendiagnostik

(1959/60), radioterapi (1959/60), pediatrik (19öl/02), psykiatri (1901/

62), barnpsykiatri (1961/62), dermato-venereologi (1960/61), ftisiologi

(1960/61), neurologi (1901/62), obstetrik och gynekologi (1961/62), otorhino-laryngologi

(1960/01), hygien (1900/61), socialmedicin (1961/62),

rättsmedicin (1900/61) samt krigsmedicin (1960/61).

I fråga om ämnet klinisk epidemiologi (1960/61) biträder jag utredningsmannens

förslag, dock att befattningen som klinisk amanuens bör inrättas

redan budgetåret 1959/60. I fråga om ämnet oftalmiatrik (1960/61) förordar

jag i likhet med utredningsmannen en personalförstärkning med en

lärare i lönegrad Ae 24 och en förstärkning av anslaget till materiel m.m.

med 4 500 kronor. Den av utredningsmannen föreslagna sänkningen av

arvodet till biträdande lärare torde böra begränsas till 2 860 kronor.

Såsom utredningsmannen förordat, torde ett belopp av 30 000 kronor för

budgetåret 1960/61 böra ställas till kanslerns disposition för att vid behov

2 — Bihan g till riksdagens protokoll 1050. 0 samt. AV SJ

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

användas för anordnande av kurser i sådana ämnen, tillhörande det s. k.

fria skedet, för vilka i det föregående medel beräknats först från och med

budgetåret 1961/62.

Vad därefter beträffar de i det föregående förordade åtgärderna för att

under läsåren 1959/60 och 1960/61 möjliggöra utbildning av i landet verksamma

utländska, icke-nordiska läkare inom ämnen som normalt studeras

under femte och sjätte studieåren, föreslår jag i likhet med utredningsmannen

att för bestridande av kostnaderna för den erforderliga undervisningen

beräknas ett medelsbehov av 50 000 kronor för vartdera av budgetåren

1959/60 och 1960/61. Jag förordar att dessa medel ställes till förfogande för

kanslern att av honom vid behov disponeras för här avsett ändamål.

Vad slutligen gäller de av mig förordade engångsåtgärderna för att öka

antalet utbildningsplatser vid propedeutiska kurser under budgetåret

1959/60 föreslår jag för detta ändamål en medelsanvisning av 100 000

kronor. Dessa medel torde böra ställas till förfogande av kanslern att av

honom i mån av behov disponeras för här avsett ändamål.

De av mig nu förordade medelsförstärkningarna vid de medicinska fakulteterna

vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg avseende löner och

materiel m. m. beräknar jag uppgå till sammanlagt 162 000 kronor för

budgetåret 1959/60. För budgetåren 1960/61, 1961/62, 1962/63 beräknar

jag nu erforderliga medelsförstärkningar i jämförelse med riksstaten för

innevarande budgetår till omkring 580 000 kronor, 905 000 kronor respektive

980 000 kronor. Därtill kommer medel ställda till kanslerns förfogande

för anordnande vid behov av ytterligare kurser dels under propedeutiska

året, dels för vissa utländska läkares utbildning, vilka jag beräknat till sammanlagt

150 000 kronor under budgetåret 1959/60 och 50 000 kronor under

budgetåret 1960/61. Slutligen tillkommer medel för täckande av vissa engångskostnader

för inredning och utrustning vilka jag beräknar till sammanlagt

175 000 kronor under budgetåren 1959/60—1962/63, varav för

budgetåret 1959/60 20 000 kronor.

Den av mig i det föregående föreslagna förstärkningen av anslagsmedlen

för nästa budgetår uppgår till sammanlagt (312 000 + 20 000 =) 332 000

kronor. Ifrågavarande belopp fördelar sig på följande poster:

Till universitetskanslersämbetets förfogande.................. ISO 000

Uppsala universitet: avlöningar ............................ 69 000

materiel m. m.......................... 13 000

utrustning (engångsanslag) .............. 20 000

Lunds universitet: avlöningar.............................. 67 000

materiel m. m............................ 13 000

Summa kronor 332 000

Beloppet torde för nästa budgetår böra anvisas under ett särskilt förslagsanslag

med rubriken Vissa kostnader för läkarutbildningen. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av kanslersämbetet meddela

erforderliga närmare föreskrifter rörande anslagets disposition.

Utskottet

Med anledning av vad departementschefen inledningsvis anfört får utskottet

framhålla, att utskottet delar departementschefens uppfattning om

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

nödvändigheten av att under det kommande decenniet tillföra vår sjukvård

ett ökat antal läkare. Detta synes i första hand böra ske genom att

öka utbildningskapaciteten vid våra medicinska läroanstalter.

Vad beträffar läkarbehovet på längre sikt har departementschefen funnit

det från såväl utbildningsanstalternas som sjukvårdens synpunkt nödvändigt

att en fortlöpande bedömning genom prognosverksamhet kommer

till stånd i syfte att klarlägga utvecklingstendenserna inom sjukvården och

underbygga de erforderliga åtgärderna för att på personalsidan fylla uppkommande

behov. Enligt departementschefen borde en sådan prognos utarbetas

inom inrikesdepartementet, och departementschefen har upplyst, att

chefen för inrikesdepartementet hade för avsikt att inhämta Kungl. Maj:ts

bemyndigande att genom särskilda sakkunniga närmare utreda ifrågavarande

spörsmål.

Utskottet vill för sin del understryka angelägenheten av att en dylik

prognosverksamhet snarast igångsättes.

På grund av vad såväl departementschefen som utskottet anfört rörande

behovet av nya prognoser för sjuk vårdsutvecklingen och läkarbehovet har

vad i motionen II: 528 påyrkats rörande prognosstudier blivit tillgodosett,

varför anledning saknas för utskottet att biträda motionärernas yrkande om

att riksdagen skulle avlåta skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår föreligga

möjligheter att öka dels antalet propedeutiska utbildningsplatser per läsår

från och med läsåret 1962/63 med 40 genom programenligt utbyggande

av den medicinska högskolan i Umeå, dels ock antalet prekliniska utbildningsplatser

per läsår från och med läsåret 1960/61 med 45 vid medicinska

fakulteten i Göteborg, innebärande att antalet nybörjare därstädes ökar

från nu 70 till 115. Den av utredningsmannen, professorn B. Rexed, verkställda

utredningen har utvisat, att möjligheter jämväl förefinnas för att

på den kliniska sidan meddela undervisning till ett sålunda ökat intag av

medicine studerande. Departementschefen, som räknat med att Umeahögskolan

skall från och med läsåret 1962/63 komma att vara utbyggd för

propedeutisk undervisning på sätt ovan angivits, har i enlighet med den

av utredningsmannen framlagda planen föreslagit, dels att omförmälda

ökade intag till den prekliniska utbildningen i Göteborg kommer till stånd,

dels ock att antalet utbildningsplatser i de kliniska ämnena ökas med 40,

varav 20 vid medicinska fakulteten i Uppsala och 20 vid medicinska fakulteten

i Lund.

Ehuru, såsom departementschefen framhållit, en dylik ökning av antalet

kliniska utbildningsplatser för många avdelningar vid de därav berörda

undervisningssjukhusen kan komma att innebära en merbelastning framför

allt beträffande patientmaterialets utnyttjande, anser utskottet liksom

departementschefen att detta måste i dagens läge accepteras med hänsyn

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

till angelägenheten av att tillföra sjukvården ett ökat antal läkare. Utskottet

ansluter sig alltså till departementschefens ifrågavarande förslag.

Enligt departementschefen bör ovannämnda utökning av platserna för

den kliniska utbildningen ske redan från och med läsåret 1959/60 och i

första hand utnyttjas för utbildning av sådana medicine studerande av

svensk eller annan nationalitet, som i utlandet genomgått en medicinsk

grundutbildning, tillräcklig för att de vid våra medicinska läroanstalter

skola kunna fullborda sin utbildning till färdiga läkare genom att genomgå

det kliniska utbildningsskedet.

Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att de ytterligare

kliniska utbildningsplatserna böra utnyttjas redan från och med

läsåret 1959/60. Beträffande användningen av dessa platser, intill dess de

från och med läsåret 1963/64 bli erforderliga till följd av den förordade

ökningen av nybörj arintagningen, vill utskottet i anledning av departementschefens

uttalande endast framhålla att utskottet uppfattat detta så,

att givetvis också studerande, som erhållit sin prekliniska och propedeutiska

utbildning här i landet, skola kunna få tillträde till dessa utbildningsplatser,

i den mån behov därav skulle befinnas föreligga.

Departementschefen har erinrat om att för närvarande inom vårt land

funnes ett antal verksamma utländska, icke-nordiska läkare utan generell

behörighet att utöva läkaryrket. För att möjliggöra för dessa läkare att

genomgå erforderlig efterutbildning för vinnande av behörighet har departementschefen

i enlighet med utredningsmannens plan förordat att åtgärder

nu vidtagas i syfte att i mån av behov under läsåren 1959/60 och 1960/61

åstadkomma en dylik utbildning i de delar av det kliniska skedet av utbildningen,

som normalt infaller under femte och sjätte studieåren.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen sålunda förordat.

Utskottet får vidare framhålla, att utskottet icke har något att erinra

mot att medel ur förefintlig behållning å investeringsanslaget till Lån till

utländska läkare för viss efterutbildning eller andra för ändamålet tillgängliga

medel disponeras för bidrag till resekostnader, utgifter för språkkurser

och andra liknande kostnader, som stå i samband med ovannämnda

grupper av utländska studerandes inordnande i den svenska utbildningsgången.

I motionen II: 528 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t uttala, att tillgängliga medel för införande till Sverige av medicine

studerande med utländsk grundexamen i stället borde användas för att

meddela svenska studerande, antagna enligt gällande intagningsbestämmelser

i Sverige, medicinsk grundutbildning vid utländska universitet.

Utskottet får framhålla, att en dylik anordning under föreliggande premisser

icke låter sig genomföra av den anledningen att då dylika svenska

studerande efter avlagd utländsk grundexamen återvända till vårt land

samtliga medicinska utbildningsplatser äro ianspråktagna av medicine stu
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

21

derande som från och med läsåret 1960/61 i vanlig ordning vunnit inträde

för utbildning vid våra medicinska högskolor. Utskottet avstyrker därför

bifall till ifrågavarande motion i nu angivna del.

Departementschefen har erinrat därom, att universitetskanslersämbetet

har att utfärda bestämmelser rörande tillträde till olika kurser under den

medicinska utbildningen samt att Kungl. Maj:t genom beslut den 6 mars

1959 ställt medel till ämbetets förfogande för anlitande av experter för

en översyn av ifrågavarande bestämmelser. Enligt departementschefen

funnes det anledning att vid denna översyn beakta den av honom förordade

utökningen från och med läsåret 1959/60 av antalet kliniska utbildningsplatser.

I förevarande sammanhang har departementschefen framhållit, att

bestämmelserna i detta hänseende självfallet borde utformas så, att under

inga förhållanden den situationen inträffade att samtliga eller huvuddelen

av de från utlandet kommande studerandena placerades vid ett och samma

lärosäte.

Utskottet vill för sin del understryka detta uttalande av departementschefen.

Det torde böra övervägas huruvida icke de studerande, som enligt

departementschefens förslag avses att i särskild ordning intagas för klinisk

utbildning vid våra medicinska lärosäten, kunde fördelas i visst förhållande

till antalet ordinarie studerande vid varje lärosäte.

Utskottet anser sig i förevarande sammanhang böra särskilt betona, att

ehuru förflyttningar under studietiden givetvis för vederbörande kunde

medföra vissa olägenheter, den medicinska högskolans i Umeå utbildningskapacitet

enligt utskottets mening bör i största möjliga utsträckning tagas

i anspråk. På grund av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit avstyrker

utskottet bifall till motionen II: 528, i vad den avser skrivelse till Kungl.

Maj:t rörande förhindrande i möjligaste män av förflyttning av medicine

studerande.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot den till följd av departementschefens

ovannämnda förslag erforderliga förstärkningen av anslagsmedlen

för nästa budgetår. Utskottet har icke heller ansett sig böra resa

några invändningar mot de av departementschefen framlagda beräkningarna

av medelsförstärkningarna för budgetåren 1960/61, 1961/62 och 1962/

63, vilka påkallas av ett genomförande av ifrågavarande förslag.

Vidkommande slutligen det i motionen II: 528 gjorda yrkandet om skrivelse

till Kungl. Maj:t, åsyftande ett uttalande från riksdagens sida att

rekryteringsunderlaget till de medicinska studierna måtte breddas bland

annat genom att kompletteringar i realämnen underlättades för studenter

från den allmänna linjen och latinlinjen, får utskottet erinra därom, att

departementschefen vid behandlingen av frågan om kompletteringsgymnasiet

i Stockholm (1959 års åttonde huvudtitel, punkten 194) förordat vidtagandet

av vissa åtgärder i syfte att stimulera rekryteringen av studerande

till högre studier i naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Departe
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959

mentschefen har sålunda biträtt skolöverstyrelsens förslag om intagning vid

gymnasiet av elever med studentexamen på allmän linje och latinlinje. Departementschefen

har framhållit, att det härigenom bleve möjligt för den,

som utan att ha härför erforderliga betyg i sin studentexamen ville inrikta

sig på matematisk-naturvetenskapliga studier i fortsättningen, att i en mera

organiserad och effektiv form bedriva de nödiga kompletteringsstudierna.

Utskottet har (utlåtandet nr 51, punkten 2) icke funnit något att erinra

mot ifrågavarande förslag, vilket jämväl vunnit riksdagens bifall. Med

hänvisning till sålunda angivna förhållanden avstyrker utskottet bifall till

motionen II: 528 även i nu förevarande del.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 6 mars 1959 förordade

åtgärder för att öka de medicinska lärosätenas utbildningskapacitet;
b)

till Vissa kostnader för läkarutbildningen för budgetåret

1959/60 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 332 000 kronor;

II. att motionen II: 528 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid jörestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,

Ivar Johansson, Birger Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson,

Axel Johannes Andersson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson, Jacobsson,

Kaijser och Nestrup; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Ståhl, Gustafsson i

Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, Nilsson i Göingegården,

fröken Elmén, herrar Cassel, Almgren och Nihlfors.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:230 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om översyn av expropriationslagens bestämmelser om rättegångskostnader. a1 i texten