Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1959/60 till vissa kostnader för läkarutbildningen jämte i ämnet väckta motioner.
1959-04-28 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:82, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1959/60 till vissa kostnader för läkarutbildningen jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
1
Nr 82
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1959/60 till vissa kostnader
för läkarutbildningen jämte i ämnet väckta
motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkten
100 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1959) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1959/60 beräkna till Vissa kostnader för
läkarutbildningen ett förslagsanslag av 400 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 93, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6
mars 1959, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordade åtgärder för att öka de medicinska lärosätenas utbildningskapacitet,
dels ock till Vissa kostnader för läkarutbildningen för budgetåret
1959/60 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 332 000
kronor.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom andra
kammaren av fru Kristensson och herr Björkman väckt motion (II: 528),
vari hemställts, att riksdagen vid behandling av proposition nr 93 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala dels att rekryteringsunderlaget till de
medicinska studierna måtte breddas bland annat genom att kompletteringar
i realämnen underlättas för studenter från allmänna linjen och latinlinjen,
dels att tvångsförflyttningen av medicine studerande i möjligaste utsträckning
upphör, då de föreslagna nya kliniska platserna i Lund och
Uppsala tillskapas, dels att kontinuerliga prognosstudier rörande läkarbehovet
efter 1965 snarast påbörjas, dels ock att tillgängliga medel för införande
till Sverige av medicine studerande med utländsk grundexamen i
stället bör användas för att vid utländskt universitet meddela svenska
studerande, antagna enligt gällande intagningsbestämmelser, medicinsk
grundutbildning under i motionen angivna förutsättningar.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande motionsvis gjorda yrkanden
får utskottet hänvisa till motionen.
1 — B ihan g till riksdagens protokoll 1959. 6 sand. Nr 82
2
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
Framtida läkartillgång och läkarbehov
I fråga om dessa spörsmål liar departementschefen anfört huvudsakligen
följande.
Såsom 1949 års arbetskraftsutredning och kommittén för översyn av
hälso- och sjukvården inom riket framhållit, karakteriseras läget inom sjukvården
under efterkrigstiden av en exceptionellt snabb utbyggnad främst av
den slutna men även av den öppna sjukvården. Detta har lett till ett läge
med brist på sjukvårdspersonal av nästan alla kategorier.
En sådan bristsituation har särskilt vad gäller läkarna speciella återverkningar
på vissa delar av sjukvården. Läkarna söker sig i första hand till de
med hänsyn till arbetsförhållanden och ekonomiska omständigheter gynnsammare
tjänsterna medan områden med i olika avseenden mindre lockande
villkor har svårt att få även det mest blygsamma behov av läkare tillgodosett.
Så kommer det sig, att sjukvårdssituationen för närvarande karakteriseras
av en kvalitativt sett god utveckling av kroppssjukvården, medan mentalsjukvården
lider brist på läkare. Discipliner med dålig proportion mellan
sluttjänster och underordnade tjänster på grund av mycket hög specialisering
eller en mycket snabb utbyggnad har rekryteringssvårigheter. Av dessa och
liknande skäl föreligger brist på neurokirurger, radioterapeuter, narkosläkare,
rättsläkare och en del laboratorieläkare. Geografiskt sett mera avlägsna
delar av landet har svårigheter att få läkare, vilket medför att befolkningen
särskilt i Norrland får nöja sig med ett ytterst otillräckligt antal
läkare särskilt för den öppna vården. Bristsituationen har nödvändiggjort
och möjliggjort ett utnyttjande av läkare, vilka som flyktingar eller immigranter
sökt sig till vårt land, och även läkare från de nordiska länderna har
i ökat antal sökt arbete för längre eller kortare tid i den svenska sjukvården.
Utan dessa tillskott av läkare från andra länder skulle sjukvårdssituationen
givetvis vara ytterligare starkt försämrad.
För läget i stort gäller således, att det är bristen på läkare som framstår
som en väsentlig orsak till de aktuella svårigheterna. Denna brist är
också det avgörande hindret för en fortsatt utveckling av sjukvårdens olika
delar i enlighet med de planer, som successivt växer fram genom det pågående
utredningsarbetet på olika fronter.
Beträffande läkarbehovet på relativt kort sikt synes den bedömning, som
1949 års arbetskraftsutredning gjorde i sitt 1955 framlagda betänkande, ha
vunnit en relativt allmän anslutning. Såväl kommittén för översyn av hälsooch
sjukvården i riket som medicinalstyrelsen och Sveriges läkarförbund
torde nu vara ense om att läkarbehovet i stort sett år 1965 kan uppskattas
till 8 500 yrkesverksamma läkare eller något mera. Emellertid
bryter sig alltjämt meningarna huruvida landet vid denna tid kommer att
förfoga över det härför erforderliga antalet läkare. Både medicinalstyrelsen
och kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket håller
före, att ett avsevärt underskott kommer att bestå vid denna tidpunkt.
Sveriges läkarförbund menar däremot, att totalsumman av legitimerade
läkare och i Sverige verksamma läkare med utländsk examen (såväl ickenordisk
som nordisk) skall uppgå till det behövliga antalet. Väsentligt
härvidlag är om tillflödet av särskilt nordiska läkare till vårt land verkligen
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
3
kommer att ökas i den takt som läkarförbundet antagit. En sådan ökning
har hittills ej kunnat fastställas och kan ej för framtiden bli annat än en
relativt obestämd möjlighet. Jag kan för min del icke biträda åsikten att
läkarbristen i vårt land skulle hävas inom en relativt nära framtid utan
några ytterligare åtgärder från de ansvariga samhällsorganens sida. Jag
finner, att de under medicinalstyrelsens medverkan utarbetade prognoser,
som utvisar ett avsevärt läkarunderskott under större delen av 60-talet,
alltjämt i huvudsak står orubbade.
Men även om antalet tillgängliga yrkesverksamma läkare år 1965 skulle
nå upp till det tal som tidigare prognoser angett för behovet av läkare
nämnda år, är detta enligt min mening likväl inte ett fullgott skäl att intaga
en avvaktande attityd i fråga om läkarutbildningskapaciteten. Under det
senaste året har nämligen granskningar av sjukvårdsbehovet på flera områden
visat hän på ytterligare behov utöver tidigare beriiknade. I många
fall är dessa behov av en sådan art, att de kan göra sig gällande på kort tid.
Så har kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket pekat på
dylika behov inom landstingsområdenas tjänsteläkarorganisation. Regionvårdsutredningen
har klarlagt nödvändigheten av en utbyggnad av den
högt specialiserade sjukvården, och mentalsjukvårdsdelegationen har beräknat
en oväntat stor behovsökning inom mentalsjukvården. Det fulla förverkligandet
av åtgärder på de nu berörda områdena i enlighet med respektive
utredningars intentioner utgör visserligen en utveckling på längre sikt,
men delar av de berörda handlingsprogrammen aktualiseras redan nu. Här
avslöjas sålunda nya behov av hög angelägenhetsgrad, vilka ytterligare tenderar
att öka efterfrågekonkurrensen kring de läkare som utbildas under de
närmaste åren.
Vad jag sålunda anfört ger mig anledning konstatera, att den i förhållande
till den väntade efterfrågan allt knappare tillgången på läkare under
den närmaste 1 O-årsperioden inger allvarliga farhågor. Den för närvarande
starkt kännbara läkarbristen kan, trots ett under de närmaste åren med
oförändrad intagning ytterligare ökat nettotillskott av läkare från våra
utbildningsanstalter, icke förväntas bli hävd med hänsyn till den takt,
vari sjukvården nu utbvgges, samtidigt som nya angelägna sjukvårdsbehov
anmäler sig, vilka de för sjukvården ansvariga myndigheterna i eu situation
med lättande byggnadsregleringar kan komma att tillgodose snabbare
än vad hittills kunnat förutses. Ett ökat antal läkare måste enligt min mening
tillföras vår sjukvård under det kommande decenniet. I första hand bör
detta givetvis ske genom att om möjligt öka läkarutbildningskapaciteten
vid våra medicinska läroanstalter. Såsom jag redan antytt och närmare
återkommer till i det följande, föreligger i detta avseende vissa möjligheter.
Det torde emellertid här vara lämpligt att också något beröra läkarbehovct
på längre sikt. Härvid möter många svårigheter. Det kan vara
svårt att definiera, vad del verkliga, ur medicinska synpunkter helt berättigade,
aktuella behovet av läkare för olika slag av medicinsk vård och
behandling kan vara. Uppenbart är att mänga såväl rent medicinska som
mera psykologiska faktorer spelar in härvidlag. Även befolkningens ekonomiska
standard utgör en viktig faktor i detta sammanhang. Än större måste
ovissheten bli när man försöker definiera kikarbehovet i en framtid. Härvid
gör sig sä (»lika faktorer gällande som ell ändrat sjukdomspanorama pa
grund av förändringar i befolkningens levnadsförhållanden och ekonomiska
standard, kikarnas möjligheter till nya undersöknings- och behandlingsme
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
toder genom den medicinska forskningens framsteg och organisatoriska förändringar
inom sjukvården genom kommunala och statliga myndigheters
beslut och personalorganisationernas fordringar på t. ex. reglerad arbetstid.
Det är givet att ett samspel av så många växlande faktorer inte låter sig
förutse under någon längre tid framåt. Prognoser för läkarbehovet har
hittills i regel avsett en tidrymd av 10 år, och längre framåt än allra högst
15 år torde det vara ogörligt att förutse medicinens och därmed sjukvårdens
utveckling. Emellertid måste försök till en långsiktig bedömning av läkarbehovet
göras som ett led i den fortsatta planeringen för samhällsutvecklingen,
eftersom läkarutbildningen är en dyrbar och långvarig yrkesutbildning.
En försummelse att i tillräcklig omfattning öka läkarutbildningens
kapacitet ställer samhället i en mycket svår och brydsam situation i den
framtid, då ett ökat behov yppar sig och då tiden för verksamma åtgärder
sedan länge gått förbi.
För tiden efter år 1965, slutpunkten för arbetskraftsutredningens prognos,
och vidare in på 1970-talet bör nya behovsberäkningar komma till
stånd för att ge ledning vid bedömningen av den behövliga läkarutbildningskapaciteten
för kommande år. Jag erinrar om att flera utredningar
och instanser i den tidigare diskussionen understrukit nödvändigheten
av nya prognoser för sjuk vårdsutvecklingen och för läkarbehovet. Jag
biträder helt denna uppfattning och anser det ur såväl utbildningsanstalternas
som sjukvårdens synpunkt nödvändigt, att en fortlöpande bedömning
genom en prognosverksamhet får i görligaste mån klarlägga utvecklingstendenserna
inom sjukvården och underbygga de nödvändiga åtgärderna
att på personalsidan fylla uppkommande behov. Med tanke på
betydelsen för sjukvårdsplaneringen och nödvändigheten att i denna prognosverksamhet
tillgodose de intentioner rörande den framtida sjukvårdsorganisationen
som ansvariga sjukvårdsmyndigheter på olika sätt arbetar
fram, bör en sådan prognos utarbetas inom inrikesdepartementet, och chefen
för inrikesdepartementet har också under ärendets beredning förklarat
sig ämna inhämta Kungl. Maj:ts bemyndigande att genom särskilda sakkunniga
närmare utreda förevarande spörsmål.
Ökad utbildningskapacitet vid de medicinska
läroanstalterna
Det nuvarande antalet platser per läsår för preklinisk utbildning (år 1
och 2), propedeutisk utbildning (år 3) och klinisk utbildning (år 4—7) framgår
av följande sammanställning:
Preklinisk utbildning
Uppsala universitet....................... 90
Lunds universitet......................... 110
Göteborgs universitet..................... 70
Karolinska institutet...................... 138
Summa 408
5
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
Propedeutisk utbildning
Uppsala universitet ...................... 80
Lunds universitet ........................ 90
Göteborgs universitet..................... 100
Karolinska institutet...................... 120
Summa 390
Klinisk utbildning
Uppsala universitet ...................... 60
Lunds universitet ........................ 70
Göteborgs universitet..................... 100
Karolinska institutet ..................... 120
Medicinska högskolan i Umeå.............. 40
Summa 390
I anledning av propositionen 1957: 188 fattade riksdagen beslut om inrättande
av den medicinska högskolan i Umeå, vid vilken från och med
vårterminen 1959 intagas 20 medicine studerande per termin för undervisning
i de ämnen, som ingå i studierna efter den propedeutiska utbildningen.
I enlighet med nyssnämnda riksdagsbeslut beräknas undervisning i Umeå
i de propedeutiska ämnena kunna börja läsåret 1962/63 för 20 studerande
per termin. Härigenom kommer vid denna tidpunkt antalet propedeutiska
platser att öka från nu 390 till 430.
Vad beträffar Göteborgs universitet medgiva de nybyggda och under
uppförande varande teoretiska medicinska institutionerna därstädes en
ökad uttagning med 45 studerande per läsår från och med läsåret 1960/61.
Det vid de medicinska högskolorna förefintliga sammanlagda antalet prekliniska
utbildningsplatser skulle vid sådant förhållande komma att uppgå
till 453 per läsår i stället för nu 408 per läsår.
Möjligheterna att öka med 45 nya platser i Göteborg för preklinisk utbildning
från och med läsåret 1960/61 och med 40 nya platser för propedeutisk
utbildning från och med läsåret 1962/63 aktualiserar frågan om
möjligheterna att också utöka antalet platser för klinisk utbildning.
1955 års läkarutbildningsutredning påvisade i sitt betänkande med utredning
och förslag rörande utökning av antalet kliniska utbildningsplatser
för blivande läkare (SOU 1956:34) de möjligheter som vid universiteten i
Uppsala och Lund fanns att öka antalet platser för studier i de kliniska
ämnena med vid vartdera lärosätet 20 per läsår (alternativet »Befintliga
lärosäten»). I remissyttrandena över utredningens förslag framkom inga
synpunkter som innebar att alternativet »Befintliga lärosäten» icke skulle
vara i och för sig genomförbart, även om alternativet på grund av det
6
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
begränsade patientmaterialet vid vederbörande undervisningssjukhus —•
särskilt vad beträffar Uppsala — vore behäftat med vissa svagheter.
För att utföra de kompletterande undersökningar som ansetts erforderliga
för att ur olika synpunkter bedöma de nuvarande förutsättningarna att
genomföra det tidigare i vederbörlig ordning remissbehandlade förslaget
angående alternativet »Befintliga lärosäten» redan från och med läsåret
1959/60 har inom ecklesiastikdepartementet professorn B. Rexed i enlighet
med bemyndigande den 27 juni 1957 biträtt med särskild utredning. Utredningsmannen
har redovisat sina överväganden i olika promemorior samt
avlåtit skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 februari
1959 angående förutsättningar för en utökning av utbildningskapaciteten
vid de medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg.
Utredningsmannen har — under erinran om ovannämnda möjligheter att
öka antalet prekliniska och propedeutiska utbildningsplatser — anfört bland
annat följande.
Finns det då någon möjlighet att på den kliniska sidan meddela undervisning
till ett sålunda ökat intag av elever? I den utredning, som föregick
beslutet om inrättande av en medicinsk högskola i Umeå, beräknades i
själva verket två alternativ för klinisk utbildning av 40 nya medicine studerande,
nämligen dels vid de befintliga lärosätena och dels vid den medicinska
högskolan i Umeå (betänkande av 1955 års läkarutbildningsutredning
SOU 1956: 34). Alternativet utvidgning av den kliniska utbildningskapaciteten
vid befintliga lärosäten, som således icke kom till utförande, upptog en
ökning av den kliniska utbildningen i Uppsala, Lund och Göteborg med tillhopa
40 utbildningsplatser. De nya utbildningsplatserna fördelade sig sä,
att antalet kliniska studerande i Uppsala höjdes från 60 till 80 och i Lund
från 70 till 90. I Göteborg höjdes samma antal till 100, vilket skedde även i
alternativet Umeå. Utbildningen i Stockholm bibehölls vid det tidigare
antalet 120 studerande. Alternativet »Befintliga lärosäten» utgör således
efter igångsättande av utbildningen vid den medicinska högskolan i Umeå
eu realistisk möjlighet till utökning av de kliniska utbildningsplatserna med
40. Denna utbildningskapacitet kan tas i bruk först när de 40 elever, som
avses bli flyttade till Umeå, verkligen kan förflyttas dit och där fullgöra det
propedeutiska året och de följande kliniska utbildningsåren. Enligt planerna
för utbyggnaden av den medicinska högskolan i Umeå skall propedeutisk
undervisning där påbörjas 1 september 1962. Om det av 1955 års läkarutbildningsutredning
utredda alternativet »Befintliga lärosäten» också skall
förverkligas, så bör intaget av de nya studerande för de sålunda tillkomna
40 utbildningsplatserna på propedeutiska och kliniska kurser tas in vid de
medicinska lärosätena 2 år tidigare, d.v. s. 1 september 1960. Vid denna
tidpunkt skall således intagningen vid medicinska fakulteten i Göteborg
ökas så att 2 år senare 40 medicine studerande ytterligare vinner tillträde
till propedeutisk undervisning vid de befintliga lärosätena.
Antalet nyintagna elever vid de medicinska högskolorna får beräknas
efter tillgången på kliniska utbildningsplatser. Fördelningen av de propedeutiska
platserna mellan de medicinska lärosätena skulle vid det diskuterade
alternativet bli som följer: Uppsala 80 platser, Lund 90 platser, Stockholm
120 platser, Göteborg 100 platser och Umeå 40 platser. Detta gör ett sam
-
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
7
manlagt antal propedeutiska och kliniska utbildningsplatser på 430. Om
man såsom hittills skett räknar med 5 procents avgång av elever mellan
intagningen och tillträdet till propedeutiska undervisningen, så skulle en
intagning på 453 studerande behövas för att förse den kliniska utbildningen
med tillräckligt antal elever. Dessa 453 intagna skulle, med hänsyn till nuvarande
utbildningskapaciteter, lämpligen fördela sig sålunda, att intagningen
på de teoretiska, prekliniska institutionerna i Uppsala, Lund och
Stockholm finge förbli vid det nuvarande, medan intagningen i Göteborg
höjdes i tillräcklig grad att komma upp i den nya intagningssiffran. Fördelningen
av platser för medicine studerande vid intagningen till den anatomiska
undervisningen skulle då bli följande: Uppsala 90 elever, Lund 110
elever, Stockholm 138 elever och Göteborg 115 elever.
Utredningsmannen har närmare granskat förutsättningarna för en utökning
av utbildningskapaciteten vid de medicinska fakulteterna i Uppsala,
Lund och Göteborg i enlighet med nyss redovisade plan. Av utredningsmannens
överväganden inhämtas bland annat följande.
En näraliggande möjlighet att öka antalet kliniska utbildningsplatser föreligger
genom att förverkliga det förslag, som 1955 års läkarutbildningsutredning
uppställde som alternativ till en klinisk medicinsk högskola i Umeå.
Ifrågavarande förslag godtogs av de medicinska fakulteterna och lärarkollegiet
vid karolinska institutet, vilka även granskade av läkarutbildningsutredningen
framlagda förslag till i sammanhanget nödvändiga förstärkningsanordningar
rörande personal, utrustning, materielkostnader
in. m. Tillkomsten av de nya institutionsbyggnaderna för de teoretiska
ämnena vid medicinska fakulteten i Göteborg synes vidare öppna möjligheten
att i motsvarande grad öka utbildningsplatserna även under studierna
fram till medicine kandidatexamen.
För att i detalj undersöka de aktuella förutsättningarna för nu nämnda
åtgärder har utredningsmannen vid sammanträden i Uppsala, Lund och
Göteborg berett ämnesföreträdarna vid de berörda institutionerna och klinikerna
samt vederbörande fakulteters dekaner tillfälle att ta del av förslagen
och framföra sina synpunkter. För Göteborgs vidkommande har
frågan icke tidigare diskuterats, då de nya lokalerna, som möjliggör den
utökade undervisningen, ännu icke i sin helhet tagits i bruk (anatomi- och
histologiinstitutionerna har dock flyttat in i de nybyggda husen redan
hösten 1958). För Uppsalas och Lunds vidkommande tog vederbörande
medicinska fakulteter ställning även till detaljproblemen vid en utökad
klinisk undervisning vid remissbehandlingen av 1955 års läkarutbildningsutredning.
Emellertid har efter denna tidpunkt förändringar inträffat vid
de nämnda lärosätena i olika avseenden. I fråga om undervisningspersonalen
har såväl beträffande lärartjänster som tekniska tjänster vissa utökningar
skett. På sjukvårdssidan har relativt betydande tillskott av läkarkrafter
kommit till stånd. Om- och tillbyggnadsarbeten, som vid tidigare remisstilllallen
var under planering, har nu i flera fall förverkligats. Ett behov av
översyn av de tidigare framlagda förslagen förelåg därför.
De i enlighet med 1955 års läkarutbildningsförslag (alternativ »Befintliga
lärosäten») tillkommande 20 kliniska utbildningsplatserna i Uppsala och 20
i Lund måste ställas till förfogande från och med det fjärde studieåret (medicin-kirurgiårct)
och framåt. Under det tredje studieåret (det propedeutiska
aret) intages i Uppsala och Lund redan ifrågavarande antal studerande. En
8
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
utökning av antalet elever under detta studieår till det nödvändiga antalet
platser kan ske när medicinska högskolan i Umeå från höstterminen 1962
övertar utbildningen på det propedeutiska skedet av sina 40 elever. Personaluppsättningen
för utbildningen i detta skede finns redovisad och i princip
beslutad i och med riksdagens behandling av propositionen 1957: 188.
Det ökade intaget under de två första studieåren (det morfologiska året och
det medicinskt kemisk-fysiologiska året) kan komma till stånd i Göteborg
med början från och med höstterminen 1960 på anatomiska institutionen.
Då en viss avgång, schematiskt beräknad till 5 procent, sker fram till medicine
kandidatexamen, blir ökningen av elevantalet 45 för de två första
studieåren. De nu nämnda utökningarna av utbildningsplatserna och de förflyttningar
av studerande, som de föranleder, finns redovisade i förevarande
tabell.
Tabell. Ökad intagning med början höstterminen 1960
A. Intagning av studerande
till de ''prekliniska stu-
Uppsala
Lund
Göteborg
Stockholm
Umeå
Totalt
dierna ...............
B. Siffrorna under A mins- kade med 5 procent (be- räknad\ avgång efter de
90 (of.)
110 (of.)
115 (+ 45)
138 (of.)
i53 (+ 45)
två första studieåren) .
C. Omflyttning av stude- rande efter andra studie- året, beräknad efter an- talet tillgängliga platser
under det propedeutiska
året (det tredje studie-
85
104
109
132
430
året) ................
D. Tillgängliga platser un- der det propedeutiska
året; såvitt gäller Umeå
— 5
— 14
— 9
— 12
+ 40
fr. o. m. 1962/63 ......
E. Omflyttning av stude- rande efter tredje studie- året, beräknad efter an- talet tillgängliga platser
under det kliniska ske- det (fr. o. m. det fjärde
80 (of.)
90 (of.)
100 (of.)
120 (of.)
40 (+ 40)
430 (+ 40)
studieåret) ...........
F. Tillgängliga platser un-
—
—
—
—
—
der det kliniska skedet
80 (+ 20)
90 (+ 20)
100 (of.)
120 (of.)
40 (of.)
m (+ 40)
Anm. Tabellen illustrerar den av 1955 års läkarutbildningsutredning föreslagna ökningen av den kliniska
utbildningskapaciteten i Uppsala och Lund (alternativet »Befintliga lärosäten»). Se SOU 1956: 31 samt prop,
1957:91. Vidare höjes intagningen till de prekliniska studierna i Göteborg så, att studerandeantalet där —
efter reduktion med hänsyn till avbrottsfrekvensen — svarar mot tillgängliga propedeutiska och kliniska
platser. — Siffrorna på rad B korrigerade för överensstämmelse med rad C. — Siffrorna inom parentes
avser jämförelse med nuläget.
Beträffande de av utredningsmannen redovisade förändringarna och förstärkningarna
av personella och övriga resurser för en utökning
av utbildningskapaciteten vid de medicinska fakulteterna
i Göteborg (de två första studieåren), Uppsala (klinisk undervisning
under 4—6 studieåren) och Lund (klinisk undervisning under 4—6
studiåren) hänvisas till förevarande proposition s. 22—34.
9
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
I fråga om en omedelbar utökning av den kliniska utbildningskapaciteten
framgår av utredningsmannens utredning
huvudsakligen följande.
Utnyttjandet av den ökade utbildningskapacitet, som inträder när de
teoretiska institutionerna vid universitetet i Göteborg kan tas i anspråk,
avser att öka antalet utbildningsplatser under hela den medicinska grundutbildningen
från de teoretiska ämnena över den kliniska perioden. En
sådan ökad utbildning kan såsom förut anförts komma till stånd i olika
etapper från och med 1960, varigenom de kliniska utbildningsplatserna ökas
i antal från och med budgetåret 1963/64.
Att denna ökade medicinska utbildningskapacitet inte genast kan tagas
i anspråk beror på att det inte omedelbart finns tillgång till ett ökat antal
utbildningsplatser på de teoretiska medicinska institutionerna. Däremot
finns denna möjlighet omedelbart på de kliniska avdelningarna. Detta gör
att man, om behov härav föreligger, redan innan den omtalade ökningen av
hela den medicinska utbildningsgången kommer till stånd, kan utnyttja ett
ökat antal kliniska utbildningsplatser från och med det fjärde studieåret
och framåt, d. v. s. från och med medicin-kirurgikurserna och till slutet av
grundutbildningen. Antalet kliniska utbildningsplatser utgör i enlighet med
vad tidigare anförts 40, och platserna ifråga kan tas i anspråk med 20
platser per år i Uppsala och 20 platser per år i Lund. Dessa utbildningsplatser
finns tillgängliga från och med läsåret 1959/60 till och med läsåret
1962/63. Från och med läsåret 1963/64 skall nämligen dessa platser beläggas
av de ordinarie studerande, som enligt tidigare framlagd plan avses ha
vunnit inträde i den medicinska utbildningsgången hösten 1960. För utbildning
efter det propedeutiska året finns således under nämnda fyra läsår ett
sammanlagt antal av 160 kliniska utbildningsplatser. Därtill kommer att
man under ett läsår, d. v. s. det första av de ovan nämnda eller året
1959/60, även kan utnyttja platser under det femte och sjätte utbildningsåret,
nämligen i de speciella kliniska ämnena. Detta antal platser blir
emellertid endast hälften av 40, då 20 av platserna tas i bruk för den elevgrupp,
som utgör första intaget för utbildning i Umeå men vars första hälft
dock måste utbildas på de nuvarande lärosätena. För ifrågavarande utbildningsperiod
finns alltså tillhopa 20 kliniska platser i Uppsala och Lund
under läsåren 1959/60 och 1960/61.
Utredningsmannen har diskuterat, vilka studerande som kan ta dessa
kliniska utbildningsplatser i anspråk, då antalet medicine studerande vid
landets teoretiska och propedeutiska kurser är för litet för att utnyttja
dem. Utredningsmannen anför, att sådana studerande uppenbarligen på
annat sätt måste ha fullgjort grundutbildningens tre första studieår, d. v. s.
studierna fram till medicine kandidatexamen samt under det propedeutiska
året. Utredningsmannen nämner flera olika grupper av elever, vilka kan
tänkas för en sådan avkortad studiegång.
Enligt utredningsmannen utgöres den första gruppen av utländska, ickenordiska
läkare, som redan arbetar i Sverige men som ännu inte fått behörighet
att i riket utöva läkarkonsten. Såsom särskilt tillkallad sakkunnig
inom inrikesdepartementet för att utreda frågan om efterutbildning av vissa
utländska läkare m.m. har utredningsmannen den 10 februari 1959 till
chefen för inrikesdepartementet avgivit utredning med förslag härom.
10
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
För att möjliggöra för de utländska, icke-nordiska läkarna att få ifrågasatt
efterutbildning vid de medicinska läroanstalterna bör enligt utredningsmannen
dessas kliniska utbildningskapacitet under lämplig tid utökas huvudsakligen
i enlighet med förslag av 1955 års läkarutbildningsutredning.
Enligt medicinalstyrelsen utgjorde läkarna i fråga den 30 september 1958
ett 80-tal. Emellertid torde de enligt utredningsmannen icke behöva utnyttja
ett lika stort antal kliniska utbildningsplatser för sin efterutbildning,
eftersom de befinner sig i varierande stadier av utbildning, utan ett väsentligt
mindre antal utbildningsplatser kan bli tillfyllest härför.
En annan grupp av studerande som enligt utredningsmannen är tänkbar
för en enbart klinisk utbildning i Sverige utgörs av sådana svenskar som
nu genomgår medicinsk utbildning i utlandet. Särskilt de medicinska lärosätena
i Västtyskland, Österrike och Schweiz torde besökas av ett antal
svenskar, som inte kunnat beredas plats i den svenska läkarutbildningen.
Antalet synes vara okänt, men lägst måste de uppskattas till något 10-tal
studerande. Utredningsmannen anför, att det visserligen ur rättvisesynpunkt
kan synas betänkligt att dessa elever nu får tillfälle att genomgå
läkarutbildning i Sverige, men i föreliggande läge synes det likväl vara
riktigt att de nu finge möjlighet att återkomma till hemlandet och att man
därmed definitivt löste deras utbildningsproblem. Sannolikheten talar nämligen
för att dessa läkare söker sig till Sverige för arbete i vår sjukvård, och
det är även troligt, att de liksom andra läkare med utländsk examen kommer
att erbjudas möjlighet till arbete i den bristsituation beträffande läkare,
som förmodas komma att råda framöver. Under sådana förhållanden synes
det enligt utredningsmannen riktigare att omedelbart lösa deras utbildningsproblem.
I detta sammanhang betonar utredningsmannen, att det
måste göras klart att det rör sig om en engångsåtgärd, som icke kan beräknas
bli upprepad i fortsättningen. Utbildningen för dessa svenska medicine
studerande från utlandet skulle avse tiden från det 4:e studieåret, d. v. s.
från och med mediein-kirurgikurserna.
Enligt utredningsmannen kan även en tredje grupp studerande tänkas
för de nyss diskuterade kliniska utbildningsplatserna. Det är nämligen
tänkbart, att man utvalde utländska läkare som i hemlandet avslutat sin
grundutbildning men ännu icke fullgjort någon praktisk tjänstgöring vid
sjukhus, s.k. turnustjänstgöring, för avslutande utbildning här i landet.
Det skulle för läkare i vissa länder på detta utbildningsstadium säkerligen
icke synas orimligt, att ett erbjudande om ytterligare drygt 3 års utbildning
i Sverige skulle kunna godtas, då dessa läkares situation i Sverige i fortsättningen
skulle bli fullt jämförbar med svenska läkares, eftersom de finge
svensk medicine licentiatexamen och legitimation. Enligt utredningsmannens
mening syns det inte osannolikt, att sådana läkare kunde rekryteras
från t. ex. Västtyskland, där för närvarande ett stort antal läkare utbildas
och dit dessutom betydande grupper av östtyska flyktingläkare söker sig.
Utbildningen för dylika utländska läkare skulle således i den svenska läkarutbildningen
ske från det 4:de studieåret, d. v. s. från och med medieinkirurgikurserna,
och framåt till utbildningens slut.
Utredningsmannen föreslår att de förstärkta undervisningsresurserna
för en ökad utbildningskapacitet enligt
angivna linjer sker med hjälp av anslagshöjningar
i följande ordning:
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
11
Budgetåret 1959/60
Totalsumma kronor
4:e studieåret Uppsala .................
4:e studieåret Lund....................
Förstärkning för vissa utländska läkares
efterutbildning ......................
98 944
66 100
50 000
Summa kronor årlig kostnad
engångskostnad
195 044
20 000
Årlig kostnad
195 044
Budgetåret 1960/61
l:a studieåret Göteborg ................
5:e studieåret Uppsala .................
5:e studieåret Lund ...................
Förstärkning för del av 6:e studieåret ....
102 736
132 008
171 864
30 000
Summa kronor årlig kostnad
engångskostnad
431 608
5 000
Ärlig kostnad
626 652
Budgetåret 1961/62
2:a studieåret Göteborg ................
6:e studieåret Uppsala .................
6:e studieåret Lund ...................
Avgår förstärkningsanordningar.........■
313 228
62 260
50 740
— 80 000
Summa kronor årlig kostnad
engångskostnad
271 228
75 000
Årlig kostnad
897 880
Budgetåret 1962/63
Senare fastställt Uppsala................
151 412
Summa kronor årlig kostnad
engångskostnad
76 412
75 000
Årlig kostnad
97-4 292
Universitetskanslern framhåller i sitt yttrande över utredningsmannens
förslag att på grund av den begränsade remisstiden det icke varit möjligt
att infordra yttranden från de av utredningen berörda lärosätena, varför
kanslern saknade vägledning i dylika yttranden vid sitt ställningstagande
till förevarande utredning.
Efter att ha framställt vissa erinringar och påpekanden har kanslern
framhållit, att det icke varit möjligt för honom att bedöma, huruvida utredningsmannens
beräkning av medelsbehovet under de närmaste budgetåren
för utökning av antalet kliniska utbildningsplatser är realistisk.
Kanslern anser sig i detta sammanhang böra framhålla följande. Den propedeutiska
kurs, som börjat innevarande vårtermin i Göteborg, är icke
fullbesatt. Till följd härav torde ett 15-tal platser vid den huvudkurs i
medicin, som skall taga sin början i januari 1960, icke komma att — såsom
beräknats — erfordras för medicine studerande vid Göteborgs universitet.
Härtill bör hänsyn tagas vid ställningstagande till frågan om en utökning
från och med nästa budgetår av antalet kliniska utbildningsplatser i Uppsala
och Lund.
Slutligen framhåller kanslern att om avsikten är, såsom utredningsman
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
nen tänkt sig, att den föreslagna ökade utbildningskapaciteten på det kliniska
stadiet skall utnyttjas bland annat för att bereda svenskar, som erhållit
viss medicinsk grundutbildning utomlands, tillfälle till fortsatta medicinska
studier i Sverige, vill kanslern framhålla angelägenheten av att
dessa svenskar icke erhålla företrädesrätt till de kliniska utbildningsplatser,
som må tillkomma vid universiteten i Uppsala och Lund.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.
Som framgår av vad jag tidigare anfört, anser jag den aktuella och nu
förutsebara bristen på läkare vara så stor och behovet att öka tillgången
för vår sjukvård av i landet utbildade läkare vara så markant, att man nu
om möjligt bör öka intagningen av medicine studerande vid våra medicinska
läroanstalter.
Det finns självklart starka skäl för att antalet utbildningsplatser vid en
medicinsk läroanstalt är fixerat. Tillgången till laboratorieplatser och tillgången
till patienter gör det nödvändigt att begränsa antalet studerande
vid ett och samma undervisningssjukhus. Även de självklara kraven på
högsta möjliga kvalitet på utbildningen av de medicine studerandena, vilka
krav bland annat tar sig uttryck i behovet av små elevgrupper med möjlighet
till personlig handledning av eleverna, måste under alla förhållanden
tillgodoses så långt det är möjligt och rimligt. Å andra sidan är det lika
självfallet att ett en gång beslutat antal utbildningsplatser för medicine
studerande vid en utbildningsanstalt inte får betraktas som så fixerat, att
det inte under några förhållanden får överskridas. Den medicinska grundutbildningen
är fortfarande starkt skolmässigt bunden med en bestämd
följd för de olika kurserna. Emedan de studerande ofta ej kan hålla den
planenliga studiegången uppstår behov av att kunna överskrida det för en
given kurs bestämda platsantalet. Självfallet måste man i dylika fall kunna
tillfälligt tänja den givna organisationen så att det möjliggöres för ett
mindre antal studerande utöver det normalt beräknade att delta i undervisningen.
Så torde nu också ske i åtskilliga fall.
Men det bör även vara möjligt att genom en förstärkning av de personella
och materiella resurserna mer stadigvarande i dagens läge möjliggöra
en ökning av antalet utbildningsplatser vid undervisningssjukhusen.
Det är självklart att en mer stadigvarande ökning av antalet utbildningsplatser
kommer att för många vårdavdelningar vid undervisningssjukhusen
innebära en ökad belastning framför allt beträffande patientmaterialets
utnyttjande. Denna nackdel måste dock i dagens läge tolereras med hänsyn
till det oavvisliga kravet att tillföra sjukvården fler läkare. Det bör också
tilläggas att just den aktuella bristen på läkare hindrar och försvårar en
önskad medicinsk utveckling till förmån för sjukvården.
Jag förordar därför att åtgärder nu vidtages för att utöka antalet utbildningsplatser
för medicine studerande.
I det föregående har redovisats den av utredningsmannen utarbetade
planen för en mer varaktig utökning av den medicinska utbildningskapaciteten
med omkring 45 platser för det prekliniska skedet (i Göteborg) och
40 platser för det kliniska skedet (20 i Uppsala och 20 i Lund). Den gjorda
utredningen utgår från att utökningen av den prekliniska undervisningen
skal] ske från och med läsåret 1960/61. Anledningen till att ökningen av
antalet platser under det prekliniska skedet ej bör genomföras dessförinnan
är att antalet platser under det propedeutiska året i utbildningsgången kan
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
13
ökas i erforderlig omfattning först från och med läsåret 1962/63, vilket
läsår utbyggnaden av högskolan i Umeå av utredningsmannen förutsatts
ha fullföljts så långt, att undervisning i det propedeutiska skedets ämnen
skall kunna påbörjas där.
För egen del vill jag förorda att den av utredningsmannen framlagda
planen för en utökning av antalet medicinska utbildningsplatser nu antages.
Enligt vad jag inhämtat kommer det att bli möjligt att från och med läsåret
1962/63 meddela undervisning för minst 40 studerande årligen i det propedeutiska
årets ämnen vid högskolan i Umeå.
Jag har i det föregående förutskickat, att Kungl. Maj:t på föredragning
av chefen för inrikesdepartementet torde få pröva frågan om igångsättande
av särskild utredning rörande läkarbehovet på lång sikt och därmed
sammanhängande spörsmål. Med hänsyn härtill synes det riktigast
att, i avvaktan på resultatet av det kommande prognosarbetet och därav
föranledda åtgärder, den nu förordade ökningen av intagningen till medicinska
studier tills vidare fastställes att gälla en begränsad period, förslagsvis
fem år, d. v. s. för intagningen till första studieåret perioden 1960/61—
1964/65. Detta innebär för den ifrågavarande perioden en nyintagning av
omkring 453 medicine studerande årligen. Till frågan om kostnaderna för
denna utökning och därav föranledda anslagsbehov torde jag få återkomma
i det följande.
Med den beräknade studietiden för medicine licentiatexamen skulle
denna ökning av antalet medicine studerande leda till ett ökat antal färdigutbildade
läkare under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet Det
totala tillskottet av läkare till följd av den förordade ökningen skulle för
femårsperioden uppgå till i runt tal 200.
Som framgått av vad jag redan tidigare anfört är emellertid den aktuella
bristen på läkare mycket stor. Med hänsyn härtill och då förutsättningar
finnes för att omedelbart utöka antalet kliniska utbildningsplatser vid de
medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund, finner jag det angeläget att
om möjligt utnyttja också denna ytterligare utbildningskapacitet för det
kliniska skedet redan innan den från och med läsåret 1963/64 blir erforderlig
till följd av den förordade ökningen av nybörjarintagningen från och
med läsåret 1960/61.
För egen del vill jag förorda, att redan från och med läsåret 1959/60 vid
de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund antalet utbildningsplatser i
de kliniska ämnena — med början i de till det s. k. medicin-kirurgiåret (år 4
i utbildningsgången) hörande ämnena — ökas med omkring 20 vid vardera
fakulteten. Den genom denna ökning av antalet utbildningsplatser uppkomna
totala kapacitetsökningen under det kliniska skedet vid landets
medicinska lärosäten — som alltså bör resultera i ett engångstillskott av
omkring 160 läkare innan den reguljärt ökade kapaciteten för utbildningsgången
i hela dess längd börjar ge resultat — bör enligt min mening i första
hand utnyttjas för utbildning av sådana medicine studerande av svensk
eller annan nationalitet, som i utlandet genomgått en medicinsk grundutbildning
tillräcklig för att de vid våra medicinska läroanstalter skall kunna
fullborda sin utbildning till färdiga läkare genom att genomgå det kliniska
utbildningsskcdet. Till frågan om kostnaderna för detta förslag och därav
föranledda anslagsbehov återkommer jag i det följande.
Som framgår av den föregående redogörelsen för utredningsmannens plan
för en utökning av utbildningskapaciteten vid de medicinska läroanstalterna
14
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
finns för närvarande inom landet ett antal verksamma utländska, ickenordiska
läkare utan generell behörighet att utöva läkaryrket. För att
möjliggöra för dessa utländska läkare att genomgå erforderlig efterutbildning
för vinnande av behörighet synes det mig i enlighet med utredningsmannens
plan nu böra skapas förutsättningar för att under läsåren 1959/60
och 1980/61 i mån av behov möjliggöra en dylik utbildning i de delar av
det kliniska skedet av utbildningen som normalt infaller under femte och
sjätte studieåren. Jag förordar att så sker på sätt föreslagits av utredningsmannen.
Till frågan om kostnaderna för detta förslag och därav föranledda
anslagsbehov torde jag få återkomma i det följande.
De nu förordade åtgärderna att från och med budgetåret 1959/60 utöka
antalet kliniska utbildningsplatser för att möjliggöra för personer med en
utländsk medicinsk grundutbildning att genomgå svensk klinisk utbildning
skulle för det kliniska skedets första utbildningsår, det s. k. medicin-kirurgiåret,
avse de fyra läsåren 1959/60—1962/63. För övriga ämnen under det
kliniska skedet skulle åtgärderna avse en motsvarande fyraårsperiod längre
fram i tiden. För att möjliggöra en lämplig rekrytering av studerande till
dessa kliniska utbildningsplatser torde vissa åtgärder snarast böra vidtagas;
även de förordade möjligheterna för i landet redan verksamma utländska,
icke-nordiska läkare till viss kompletterande medicinsk utbildning läsåren
1959/60 och 1960/61 inom ämnen, som normalt infaller under femte och
sjätte studieåren, torde förutsätta vissa åtgärder. Såvitt nu kan bedömas
synes förutsättningarna för att få de ifrågavarande ytterligare utbildningsutrymmena
fyllda med personer med tillfredsställande förutbildning vara
goda. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de närmare
åtgärder, som blir erforderliga härutinnan. För bidrag till resekostnader,
utgifter for språkkurser och andra liknande utgifter i samband med ifrågavarande
studerandes inordnande i den svenska utbildningsgången torde,
därest riksdagen ej riktar någon erinran däremot, få disponeras medel ur
förefintlig behållning å investeringsanslaget till Lån till utländska läkare för
viss efterutbildning eller andra för ändamålet tillgängliga medel. I avseende
på studiesociala förmåner torde de av ifrågavarande studerande, som skall
undergå en fullständig klinisk utbildning, böra vara jämställda med motsvarande
svenska studerande. Jag vill bär också slutligen erinra om att
frågan om formerna för efterutbildning av vissa utländska läkare för närvarande
är föremål för Kungl. Maj:ts prövning med anledning av en den
10 februari 1959 till chefen för inrikesdepartementet avgiven utredning
härutinnan.
Som framgår av universitetskanslerns yttrande över den av utredningsmannen
framlagda planen för en utökning av antalet utbildningsplatser vid
de medicinska lärosätena är den propedeutiska kurs, som börjat innevarande
vårtermin i Göteborg, icke fullbesatt. Bland annat till följd härav
torde under nästa läsår antalet sökande till de propedeutiska kurserna bli
väsentligt större än det antal som totalt kan beredas plats vid dessa kurser.
Med hänsyn till angelägenheten av att största möjliga antal läkare blir utexaminerade
de närmaste åren finner jag mig föranlåten att nu förorda att för
läsåret 1959/60 såsom en engångsanordning vidtages extraordinära åtgärder
för att största möjliga antal studerande skall kunna beredas platser vid
propedeutiska kurser under år 1959/60. De till följd härav uppkommande
kostnadsökningarna och därav föranledda anslagsbehov har jag för avsikt
att återkomma till i det följande.
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
15
Det nu anförda föranleder mig emellertid att i detta sammanhang beröra
en fråga av stor vikt för den medicinska utbildningens organisation, nämligen
frågan om bestämmelserna rörande tillträde till olika kurser under den
medicinska utbildningen.
Dessa bestämmelser, som kanslersämbetet har att utfärda, innehåller
bland annat föreskrifter om turordningen mellan sökande till olika kurser.
Genom dessa turordningsbestämmelser regleras för närvarande de flyttningar
av medicine studerande mellan skilda lärosäten under de olika skedena
av den medicinska utbildningen, som är nödvändiga med hänsyn till att
antalet utbildningsplatser vid ett och samma lärosäte ej är lika stort för de
tre skedena.
Jag är fullt medveten om de besvärligheter, som följer av att ett
antal studerande måste flytta under studiernas gång. å andra sidan är
det från samhällets synpunkter ytterligt angeläget att tillgängliga utbildningsplatser
verkligen till fullo utnyttjas av de studerande. Vad nyss
anförts om det stora antalet outnyttjade platser vid de propedeutiska kurserna
innevarande läsår i Göteborg utgör ett exempel på att de nuvarande
bestämmelserna rörande tillträde till skilda kurser i den medicinska utbildningen
icke fungerar tillfredsställande. Dessa bestämmelser bör därför omprövas.
Jag vill i anslutning härtill erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut
tidigare denna dag ställt medel till förfogande åt kanslersämbetet för anlitande
av experter för en översyn av gällande bestämmelser. Det ger mig
anledning att här något beröra vissa problem, som aktualiseras genom de av
mig förordade åtgärderna för en ökning av utbildningskapaciteten vid de
medicinska fakulteterna.
Till en början vill jag konstatera att en utökning av den prekliniska utbildningskapaciteten
med omkring 45 utbildningsplatser i Göteborg från
och med läsåret 1960/61, omkring 40 platser till den propedeutiska kursen
från och med läsåret 1962/63 i Umeå i kombination med ytterligare omkring
20 utbildningsplatser i de kliniska ämnena vid vardera av de medicinska
fakulteterna i Uppsala och Lund i och för sig innebär att totala antalet
flyttningar för de studerande kommer att kunna avsevärt reduceras. Detta
framgår bäst vid en jämförelse mellan de förut återgivna tabellerna 1 och 2.
Icke desto mindre erfordras även efter ett genomförande av ifrågavarande
ökning av utbildningsplatserna ett antal flyttningar, vilka samtliga i princip
avser flyttningar till Umeå från vart och ett av de övriga lärosätena. Det
finns enligt min mening anledning att nu överväga att beträffande dem, som
kommer att inleda sina medicinska studier från och med läsåret 1960/61.
redan före studiernas påbörjande — givetvis efter tillbörligt beaktande av
de enskilda studerandenas skiftande önskemål —- utvälja ett antal som
måste räkna med att de kan komma att få fullgöra sina studier från och
med det propedeutiska året på annan ort än där de prekliniska studierna
fullgöres. Stannar man för ett dylikt system förefaller det mig naturligt att
hänsyn tas bland annat till hemorternas belägenhet i förhållande till de
olika studieorterna.
Vid översynen finns det därjämte anledning att beakta den utökning av
antalet kliniska utbildningsplatser redan från och med läsåret 1959/60,
som jag i det föregående förordat. Som framgått av det anförda iir avsikten
med detta förslag att vid de medicinska lärosätena, innan det reguljärt
ökade studerandcantalet når fram lill del kliniska skedet, möjliggöra utbild
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
ning i första hand av sådana medicine studerande av svensk eller annan
nationalitet som i utlandet genomgått medicinsk grundutbildning. Bestämmelserna
bör i detta hänseende självfallet utformas så, att under inga förhållanden
den situationen inträffar att samtliga eller huvuddelen av de från
utlandet kommande studerandena placeras vid ett och samma lärosäte.
Jag vill i detta sammanhang påpeka att tillkomsten av det större antalet
kliniska utbildningsplatser i Uppsala och Lund redan från och med läsåret
1959/60 kommer att innebära att antalet flyttningar mellan lärosätena för
svenska studerande sannolikt kommer att kunna nedbringas.
Beträffande de för utökning av utbildningskapaciteten erforderliga medelsförstärkningarna
ansluter jag mig i huvudsak till det av utredningsmannen
framlagda förslaget.
Jag förordar sålunda, bland annat, att en ny professur inrättas vid den
medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg från och med budgetåret
1961/62. I likhet med utredningsmannen anser jag att det tills vidare bör
hållas öppet, huruvida professurens ämnesområde bör vara fysiologi eller
medicinsk fysik. Jag förutsätter, att vederbörande myndigheter tar upp
frågan till behandling och förslag vid utarbetande av anslagsäskandena för
budgetåret 1961/62.
Vidare förordar jag att vid universitetet i Uppsala inrättas en professur i
ämnet neurokirurgi från och med budgetåret 1962/63.
Utredningsmannens förslag att i vartdera av ämnena pediatrik och psykiatri
vid universitetet i Uppsala skulle inrättas en laboratur från och med
budgetåret 1961/62 med samtidig indragning av en tjänst såsom biträdande
överläkare anser jag mig däremot icke kunna biträda. Utredningsmannen
har här berört en fråga av stort principiellt intresse. För egen del är jag i
nuvarande läge ej övertygad om att den av utredningsmannen förordade
lösningen för att tillgodose behovet av en effektivisering av undervisningen
i dessa ämnen är den mest ändamålsenliga. Frågan förtjänar enligt min
mening ytterligare överväganden. För att tillgodose det ökade undervisningsbehovet
i pediatrik och psykiatri vid universitetet i Uppsala bör från
och med budgetåret 1962/63 tills vidare beräknas undervisningsarvoden,
vartdera om 3 900 kronor.
Utredningsmannen har beträffande ämnena medicin och kirurgi vid medicinska
fakulteten i Uppsala föreslagit att från och med budgetåret 1959/60
inrättas en tjänst såsom andre underläkare respektive en tjänst såsom
förste underläkare. Jag förordar att dessa befattningar för budgetåret
1959/60 inrättas såsom extra tjänster i respektive lönegrader. Erforderliga
avlöningsmedel för dessa läkartjänster beräknar jag för budgetåret 1959/60
under det anslag, varom äskande framlägges i det följande. Från och med
budgetåret 1960/61 bör däremot ifrågavarande läkartjänster reguljärt inordnas
i undervisningssjukhusets stat. Motsvarande gäller naturligtvis för
de övriga läkartjänster, som enligt vad jag här förordar skall inrättas under
de närmaste budgetåren.
Beträffande ämnet radioterapi har utredningsmannen föreslagit att från
och med budgetåret 1959/60 inrättas en tjänst såsom biträdande överläkare
varjämte samtidigt en tjänst såsom förste underläkare skulle indragas. Jag
förordar att tjänsten såsom förste underläkare bibehålies budgetåret
1959/60 och att ett mot den ökade undervisningen svarande undervisningsarvode
beräknas för ämnet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
efter förslag av kanslern för rikets universitet fastställa storleken av nämn
-
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
17
da arvode. Vidare torde det böra ankomma på vederbörande myndigheter
att till prövning upptaga frågan om lämplig tidpunkt för ombildning av
tjänsten som förste underläkare till en tjänst såsom biträdande överläkare i
lönegrad Ae 24.
Efter att nu ha tagit ställning till de från principiell synpunkt viktigaste
frågorna i utredningsmannens förslag till förstärkningar övergår jag till att
lärosäte för lärosäte och ämne för ämne taga ställning till de framlagda förslagen.
Jag följer därvid den av utredningsmannen i det föregående redovisade
ordningen av lärosäten och ämnen. I syfte att förtydliga mitt förslag
anger jag efter varje ämne inom parentes det budgetår från och med vilket
den förordade anslagsförstärkningen bör komma till stånd.
I fråga om de vid medicinska fakidteten vid universitetet i Göteborg
berörda ämnena ansluter jag mig helt till utredningsmannens förslag (jfr
propositionen s. 22—25) beträffande ämnena anatomi (1960/61), histologi
(1960/61), medicinsk statistik (1960/61), medicinsk genetik (1960/61),
medicinsk kemi (1961/62), fysiologi (1961/62), medicinsk fysik (1961/62)
och psykologi (1961/62). I fråga om den förordade professuren erinrar jag
om vad jag tidigare anfört. Vid denna frågas kommande behandling torde
även ställning böra tagas till de med professurens inrättande sammanhängande
förstärkningarna av övriga avlönings-, materiel- och utrustningsanslag.
I fråga om de vid medicinska jakulteten vid universitetet i Uppsala berörda
ämnena ansluter jag mig helt till utredningsmannens förslag (jfr propositionen
s. 25—30) beträffande ämnena klinisk bakteriologi (1959/60),
ortopedi (1959/60), röntgendiagnostik (1959/00), barnpsykiatri (1961/62),
dermato-venereologi (1960/61), klinisk epidemiologi 1960/61), neurologi
(1961/62), neurokirurgi (1961/62), obstetrik-gvnekologi (1961/62), oftalmiatrik
(1960/61), oto-rhino-laryngologi (1960/61), hygien (1960/61), socialmedicin
(1961/62), rättsmedicin (1960/61) krigsmedicin (1960/61) samt
neurokirurgi (1962/63). Med beaktande av vad jag tidigare anfört tillstyrker
jag vidare vad utredningsmannen i övrigt förordat i fråga om ämnena
medicin (1959/60), kirurgi (1959/60), radioterapi (1959/60), pediatrik
(1961/02) och psykiatri (1961/62).
I fråga om de vid medicinska fakulteten vid universitetet i Lund berörda
ämnena ansluter jag mig helt till utredningsmannens förslag (jfr propositionen
s. 30—34) beträffande ämnena klinisk bakteriologi (1959/60),
medicin (1959/60), kirurgi (1959/60), ortopedi (1959/00), röntgendiagnostik
(1959/60), radioterapi (1959/60), pediatrik (19öl/02), psykiatri (1901/
62), barnpsykiatri (1961/62), dermato-venereologi (1960/61), ftisiologi
(1960/61), neurologi (1901/62), obstetrik och gynekologi (1961/62), otorhino-laryngologi
(1960/01), hygien (1900/61), socialmedicin (1961/62),
rättsmedicin (1900/61) samt krigsmedicin (1960/61).
I fråga om ämnet klinisk epidemiologi (1960/61) biträder jag utredningsmannens
förslag, dock att befattningen som klinisk amanuens bör inrättas
redan budgetåret 1959/60. I fråga om ämnet oftalmiatrik (1960/61) förordar
jag i likhet med utredningsmannen en personalförstärkning med en
lärare i lönegrad Ae 24 och en förstärkning av anslaget till materiel m.m.
med 4 500 kronor. Den av utredningsmannen föreslagna sänkningen av
arvodet till biträdande lärare torde böra begränsas till 2 860 kronor.
Såsom utredningsmannen förordat, torde ett belopp av 30 000 kronor för
budgetåret 1960/61 böra ställas till kanslerns disposition för att vid behov
2 — Bihan g till riksdagens protokoll 1050. 0 samt. AV SJ
18
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
användas för anordnande av kurser i sådana ämnen, tillhörande det s. k.
fria skedet, för vilka i det föregående medel beräknats först från och med
budgetåret 1961/62.
Vad därefter beträffar de i det föregående förordade åtgärderna för att
under läsåren 1959/60 och 1960/61 möjliggöra utbildning av i landet verksamma
utländska, icke-nordiska läkare inom ämnen som normalt studeras
under femte och sjätte studieåren, föreslår jag i likhet med utredningsmannen
att för bestridande av kostnaderna för den erforderliga undervisningen
beräknas ett medelsbehov av 50 000 kronor för vartdera av budgetåren
1959/60 och 1960/61. Jag förordar att dessa medel ställes till förfogande för
kanslern att av honom vid behov disponeras för här avsett ändamål.
Vad slutligen gäller de av mig förordade engångsåtgärderna för att öka
antalet utbildningsplatser vid propedeutiska kurser under budgetåret
1959/60 föreslår jag för detta ändamål en medelsanvisning av 100 000
kronor. Dessa medel torde böra ställas till förfogande av kanslern att av
honom i mån av behov disponeras för här avsett ändamål.
De av mig nu förordade medelsförstärkningarna vid de medicinska fakulteterna
vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg avseende löner och
materiel m. m. beräknar jag uppgå till sammanlagt 162 000 kronor för
budgetåret 1959/60. För budgetåren 1960/61, 1961/62, 1962/63 beräknar
jag nu erforderliga medelsförstärkningar i jämförelse med riksstaten för
innevarande budgetår till omkring 580 000 kronor, 905 000 kronor respektive
980 000 kronor. Därtill kommer medel ställda till kanslerns förfogande
för anordnande vid behov av ytterligare kurser dels under propedeutiska
året, dels för vissa utländska läkares utbildning, vilka jag beräknat till sammanlagt
150 000 kronor under budgetåret 1959/60 och 50 000 kronor under
budgetåret 1960/61. Slutligen tillkommer medel för täckande av vissa engångskostnader
för inredning och utrustning vilka jag beräknar till sammanlagt
175 000 kronor under budgetåren 1959/60—1962/63, varav för
budgetåret 1959/60 20 000 kronor.
Den av mig i det föregående föreslagna förstärkningen av anslagsmedlen
för nästa budgetår uppgår till sammanlagt (312 000 + 20 000 =) 332 000
kronor. Ifrågavarande belopp fördelar sig på följande poster:
Till universitetskanslersämbetets förfogande.................. ISO 000
Uppsala universitet: avlöningar ............................ 69 000
materiel m. m.......................... 13 000
utrustning (engångsanslag) .............. 20 000
Lunds universitet: avlöningar.............................. 67 000
materiel m. m............................ 13 000
Summa kronor 332 000
Beloppet torde för nästa budgetår böra anvisas under ett särskilt förslagsanslag
med rubriken Vissa kostnader för läkarutbildningen. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av kanslersämbetet meddela
erforderliga närmare föreskrifter rörande anslagets disposition.
Utskottet
Med anledning av vad departementschefen inledningsvis anfört får utskottet
framhålla, att utskottet delar departementschefens uppfattning om
19
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
nödvändigheten av att under det kommande decenniet tillföra vår sjukvård
ett ökat antal läkare. Detta synes i första hand böra ske genom att
öka utbildningskapaciteten vid våra medicinska läroanstalter.
Vad beträffar läkarbehovet på längre sikt har departementschefen funnit
det från såväl utbildningsanstalternas som sjukvårdens synpunkt nödvändigt
att en fortlöpande bedömning genom prognosverksamhet kommer
till stånd i syfte att klarlägga utvecklingstendenserna inom sjukvården och
underbygga de erforderliga åtgärderna för att på personalsidan fylla uppkommande
behov. Enligt departementschefen borde en sådan prognos utarbetas
inom inrikesdepartementet, och departementschefen har upplyst, att
chefen för inrikesdepartementet hade för avsikt att inhämta Kungl. Maj:ts
bemyndigande att genom särskilda sakkunniga närmare utreda ifrågavarande
spörsmål.
Utskottet vill för sin del understryka angelägenheten av att en dylik
prognosverksamhet snarast igångsättes.
På grund av vad såväl departementschefen som utskottet anfört rörande
behovet av nya prognoser för sjuk vårdsutvecklingen och läkarbehovet har
vad i motionen II: 528 påyrkats rörande prognosstudier blivit tillgodosett,
varför anledning saknas för utskottet att biträda motionärernas yrkande om
att riksdagen skulle avlåta skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet.
Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår föreligga
möjligheter att öka dels antalet propedeutiska utbildningsplatser per läsår
från och med läsåret 1962/63 med 40 genom programenligt utbyggande
av den medicinska högskolan i Umeå, dels ock antalet prekliniska utbildningsplatser
per läsår från och med läsåret 1960/61 med 45 vid medicinska
fakulteten i Göteborg, innebärande att antalet nybörjare därstädes ökar
från nu 70 till 115. Den av utredningsmannen, professorn B. Rexed, verkställda
utredningen har utvisat, att möjligheter jämväl förefinnas för att
på den kliniska sidan meddela undervisning till ett sålunda ökat intag av
medicine studerande. Departementschefen, som räknat med att Umeahögskolan
skall från och med läsåret 1962/63 komma att vara utbyggd för
propedeutisk undervisning på sätt ovan angivits, har i enlighet med den
av utredningsmannen framlagda planen föreslagit, dels att omförmälda
ökade intag till den prekliniska utbildningen i Göteborg kommer till stånd,
dels ock att antalet utbildningsplatser i de kliniska ämnena ökas med 40,
varav 20 vid medicinska fakulteten i Uppsala och 20 vid medicinska fakulteten
i Lund.
Ehuru, såsom departementschefen framhållit, en dylik ökning av antalet
kliniska utbildningsplatser för många avdelningar vid de därav berörda
undervisningssjukhusen kan komma att innebära en merbelastning framför
allt beträffande patientmaterialets utnyttjande, anser utskottet liksom
departementschefen att detta måste i dagens läge accepteras med hänsyn
20 Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
till angelägenheten av att tillföra sjukvården ett ökat antal läkare. Utskottet
ansluter sig alltså till departementschefens ifrågavarande förslag.
Enligt departementschefen bör ovannämnda utökning av platserna för
den kliniska utbildningen ske redan från och med läsåret 1959/60 och i
första hand utnyttjas för utbildning av sådana medicine studerande av
svensk eller annan nationalitet, som i utlandet genomgått en medicinsk
grundutbildning, tillräcklig för att de vid våra medicinska läroanstalter
skola kunna fullborda sin utbildning till färdiga läkare genom att genomgå
det kliniska utbildningsskedet.
Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att de ytterligare
kliniska utbildningsplatserna böra utnyttjas redan från och med
läsåret 1959/60. Beträffande användningen av dessa platser, intill dess de
från och med läsåret 1963/64 bli erforderliga till följd av den förordade
ökningen av nybörj arintagningen, vill utskottet i anledning av departementschefens
uttalande endast framhålla att utskottet uppfattat detta så,
att givetvis också studerande, som erhållit sin prekliniska och propedeutiska
utbildning här i landet, skola kunna få tillträde till dessa utbildningsplatser,
i den mån behov därav skulle befinnas föreligga.
Departementschefen har erinrat om att för närvarande inom vårt land
funnes ett antal verksamma utländska, icke-nordiska läkare utan generell
behörighet att utöva läkaryrket. För att möjliggöra för dessa läkare att
genomgå erforderlig efterutbildning för vinnande av behörighet har departementschefen
i enlighet med utredningsmannens plan förordat att åtgärder
nu vidtagas i syfte att i mån av behov under läsåren 1959/60 och 1960/61
åstadkomma en dylik utbildning i de delar av det kliniska skedet av utbildningen,
som normalt infaller under femte och sjätte studieåren.
Utskottet ansluter sig till vad departementschefen sålunda förordat.
Utskottet får vidare framhålla, att utskottet icke har något att erinra
mot att medel ur förefintlig behållning å investeringsanslaget till Lån till
utländska läkare för viss efterutbildning eller andra för ändamålet tillgängliga
medel disponeras för bidrag till resekostnader, utgifter för språkkurser
och andra liknande kostnader, som stå i samband med ovannämnda
grupper av utländska studerandes inordnande i den svenska utbildningsgången.
I motionen II: 528 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t uttala, att tillgängliga medel för införande till Sverige av medicine
studerande med utländsk grundexamen i stället borde användas för att
meddela svenska studerande, antagna enligt gällande intagningsbestämmelser
i Sverige, medicinsk grundutbildning vid utländska universitet.
Utskottet får framhålla, att en dylik anordning under föreliggande premisser
icke låter sig genomföra av den anledningen att då dylika svenska
studerande efter avlagd utländsk grundexamen återvända till vårt land
samtliga medicinska utbildningsplatser äro ianspråktagna av medicine stu
-
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
21
derande som från och med läsåret 1960/61 i vanlig ordning vunnit inträde
för utbildning vid våra medicinska högskolor. Utskottet avstyrker därför
bifall till ifrågavarande motion i nu angivna del.
Departementschefen har erinrat därom, att universitetskanslersämbetet
har att utfärda bestämmelser rörande tillträde till olika kurser under den
medicinska utbildningen samt att Kungl. Maj:t genom beslut den 6 mars
1959 ställt medel till ämbetets förfogande för anlitande av experter för
en översyn av ifrågavarande bestämmelser. Enligt departementschefen
funnes det anledning att vid denna översyn beakta den av honom förordade
utökningen från och med läsåret 1959/60 av antalet kliniska utbildningsplatser.
I förevarande sammanhang har departementschefen framhållit, att
bestämmelserna i detta hänseende självfallet borde utformas så, att under
inga förhållanden den situationen inträffade att samtliga eller huvuddelen
av de från utlandet kommande studerandena placerades vid ett och samma
lärosäte.
Utskottet vill för sin del understryka detta uttalande av departementschefen.
Det torde böra övervägas huruvida icke de studerande, som enligt
departementschefens förslag avses att i särskild ordning intagas för klinisk
utbildning vid våra medicinska lärosäten, kunde fördelas i visst förhållande
till antalet ordinarie studerande vid varje lärosäte.
Utskottet anser sig i förevarande sammanhang böra särskilt betona, att
ehuru förflyttningar under studietiden givetvis för vederbörande kunde
medföra vissa olägenheter, den medicinska högskolans i Umeå utbildningskapacitet
enligt utskottets mening bör i största möjliga utsträckning tagas
i anspråk. På grund av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit avstyrker
utskottet bifall till motionen II: 528, i vad den avser skrivelse till Kungl.
Maj:t rörande förhindrande i möjligaste män av förflyttning av medicine
studerande.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot den till följd av departementschefens
ovannämnda förslag erforderliga förstärkningen av anslagsmedlen
för nästa budgetår. Utskottet har icke heller ansett sig böra resa
några invändningar mot de av departementschefen framlagda beräkningarna
av medelsförstärkningarna för budgetåren 1960/61, 1961/62 och 1962/
63, vilka påkallas av ett genomförande av ifrågavarande förslag.
Vidkommande slutligen det i motionen II: 528 gjorda yrkandet om skrivelse
till Kungl. Maj:t, åsyftande ett uttalande från riksdagens sida att
rekryteringsunderlaget till de medicinska studierna måtte breddas bland
annat genom att kompletteringar i realämnen underlättades för studenter
från den allmänna linjen och latinlinjen, får utskottet erinra därom, att
departementschefen vid behandlingen av frågan om kompletteringsgymnasiet
i Stockholm (1959 års åttonde huvudtitel, punkten 194) förordat vidtagandet
av vissa åtgärder i syfte att stimulera rekryteringen av studerande
till högre studier i naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Departe
-
22 Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1959
mentschefen har sålunda biträtt skolöverstyrelsens förslag om intagning vid
gymnasiet av elever med studentexamen på allmän linje och latinlinje. Departementschefen
har framhållit, att det härigenom bleve möjligt för den,
som utan att ha härför erforderliga betyg i sin studentexamen ville inrikta
sig på matematisk-naturvetenskapliga studier i fortsättningen, att i en mera
organiserad och effektiv form bedriva de nödiga kompletteringsstudierna.
Utskottet har (utlåtandet nr 51, punkten 2) icke funnit något att erinra
mot ifrågavarande förslag, vilket jämväl vunnit riksdagens bifall. Med
hänvisning till sålunda angivna förhållanden avstyrker utskottet bifall till
motionen II: 528 även i nu förevarande del.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 6 mars 1959 förordade
åtgärder för att öka de medicinska lärosätenas utbildningskapacitet;
b)
till Vissa kostnader för läkarutbildningen för budgetåret
1959/60 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 332 000 kronor;
II. att motionen II: 528 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 april 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid jörestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Ivar Johansson, Birger Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson,
Axel Johannes Andersson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson, Jacobsson,
Kaijser och Nestrup; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Ståhl, Gustafsson i
Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, Nilsson i Göingegården,
fröken Elmén, herrar Cassel, Almgren och Nihlfors.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:230 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om översyn av expropriationslagens bestämmelser om rättegångskostnader. a1 i texten