Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny organisation för civilförsvaret m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1959-04-28 · 64 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 64 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:85, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny organisation för civilförsvaret m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

1

Nr 85

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny

organisation för civilförsvaret m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(3 :e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkterna

171—186, och beträffande kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond,

bilaga 32 punkterna 12 och 13, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, upptagit anslag för budgetåret 1959/60 till civilförsvaret med allenast

preliminärt beräknade belopp.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 114, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 13 mars

1959, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen angivna grunder för organisationen

av civilförsvaret,

dels besluta, att civilförsvarsstyrelsen skall organiseras efter i huvudsak

de riktlinjer som angivits av departementschefen,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för civilförsvarsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen

föreslagit,

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för civilförsvarsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60,

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för civilförsvarsområdenas

administration, att tillämpas under budgetåret 1959/60,

dels under elfte huvudtiteln för budgetåret 1959/60 anvisa

1) till Civilförsvarsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 858 000

2) till Civilförsvarsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av ............................................... 715 000

3) till Civilförsvarsområdenas administration: Avlöningar ett

förslagsanslag av ........................................ 5 770 000

4) till Civilförsvarsområdenas administration: Omkostnader

ett förslagsanslag av...................................... 1 420 000

5) till Utbildnings- och övningsverksamhet ett förslagsanslag

av .............................................. ^ 760 000

6) till Inspelning av instruktionsfilm ett reservationsanslag av 40 000

7) till Bidrag till vissa frivilliga organisationer ett anslag av 322 000

8) till Försöksverksamhet ett reservationsanslag av 400 000

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. G samt. Nr 85

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

9) till Engångsanskaffning av materiel ett reservationsan
-

slag av.................................................. 1 500 000

10) till Anskaffning av viss förbrukningsmateriel ett reservationsanslag

av ........................................ 100

11) till Förvaring och underhåll av viss materiel m. m. ett

förslagsanslag av ........................................ 4 500 000

12) till Vissa löpande kostnader för civilförsvarets verksamhet

inom civilförsvarsområdena ett förslagsanslag av........ 620 000

13) till Bidrag till kommuner för anordnande av branddam
mar

för civilförsvarsändamål ett reservationsanslag av ...... 500 000

14) till Kostnader för anordnande av allmänna skyddsrum

m. m. ett reservationsanslag av .......................... 3 100 000

15) till Bidrag till kommuner för anordnande av vissa trafik
och

skolskyddsrum ett förslagsanslag av.................... 1 500 000

16) till Viss sambandsverksamhet ett förslagsanslag av . 273 000

17) till Anskaffning av viss sambandsmateriel ett reservationsanslag

av .......................................... 550 000

Summa kronor 29 828 100;

dels ock under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet, för

budgetåret 1959/60 anvisa

1) till Vissa skyddsrumsanläggningar ett investeringsanslag av 1 900 000

2) till Anordnande av en civilförsvarsskola m. m. ett investeringsanslag

av .......................................... 1 300 000

Summa kronor 3 200 000

Propositionen

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades år 1953 fem sakkunniga

för att pröva civilförsvarets behov och överse dess planläggning.

Uppdraget avsåg i huvudsak att för såväl freds- som krigsförhållanden

klarlägga civilförsvarets verksamhet och utforma därav föranledda organisations-

och personalförslag samt att uppgöra en tids- och kostnadsplan

för civilförsvarsorganisationens fortsatta uppbyggnad. De sakkunniga,

vilka antog benämningen 1953 års civilförsvar sutredning och som i det

följande benämnes civilförsvarsutredningen, har utgjorts av förre landshövdingen

Torsten Löfgren, ordförande, numera ledamoten av riksdagens

första kammare, riksombudsmannen Birger Lundström, dåvarande ledamoten

av riksdagens första kammare, numera ledamoten av andra kammaren,

disponenten A. Tage Magnusson samt ledamöterna av riksdagens andra

kammare, lantbrukaren Johannes Onsjö och trämassearbetaren E. Oskar

åkerström. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 1 april

1955 överdirektören i arbetsmarknadsstyrelsen Erik Montell såsom ytter
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 är 1959

3

ligare ledamot i utredningen. De sakkunniga har i enlighet med sina direktiv

nära samarbetat med statens organisationsnämnd, som med början i november

1952 utfört undersökningar av personal- och arbetsförhållandena inom

civilförsvarets fredsorganisation.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 oktober 1953 tillkallades

vidare ledamoten av riksdagens andra kammare, numera statsrådet S. Lindholm

för att överse planerna för den obligatoriska civilförsvarsutbildningen

samt därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen antog benämningen

1953 års utredning om civilförsvarsutbildning, fortsättningsvis benämnd utbildningsutredningen.

Sedan Lindholm begärt entledigande såsom utredningsman,

uppdrogs den 30 september 1955 åt ledamoten av riksdagens

andra kammare, seminarieläraren T. E. J. Blidfors att vara utredningsman.

Efter det civilförsvarsutredningen och utbildningsutredningen i gemensam

skrivelse hemställt, att utredning måtte ske beträffande lämpligaste

sättet för att tillgodose lokalbehovet för en fast statens civilförsvarsskola

samt kostnaderna härför, tillkallade chefen för inrikesdepartementet enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 juli 1956 ledamoten av riksdagens

första kammare, lantbrukaren Lars Eliasson att verkställa ifrågavarande utredning.

På därom av Eliasson gjord framställning entledigades han den 16

februari 1957 från detta uppdrag. Samtidigt uppdrog departementschefen

åt ledamoten av riksdagens andra kammare, numera lantbrukaren Einar

Gustafsson i Ivårby alt i Eliassons ställe vara utredningsman. Den sakkunnige

har benämnt utredningen 1956 års civilförsvarsskoleutredning.

Civilförsvarsutredningen avgav i november 1955 ett delbetänkande (stencilerat),

vari de grundläggande frågorna om civilförsvarets inriktning och

fortsatta uppbyggnad behandlades. I huvudsak avsåg förslagen den framtida

utrymningsplanläggningen samt skyddsrummens betydelse och fortsatta

anordnande. Sedan betänkandet remissbehandlats, förelädes 1956 års riksdag

förslag till principiellt ställningstagande i dessa frågor (prop. 185/1956).

Propositionen godkändes av riksdagen.

I februari 1958 avgav civilförsvarsutredningen sitt huvudbetänkande

(SOU 1958: 13) vilket innefattade dels förslag avseende omfattningen och

utformningen av civilförsvarsorganisationen i krig, dels förslag rörande

civilförsvarsstyrelsens organisation och dels principförslag angående den

fredstida civilförsvarsorganisationen i länen. Slutligt förslag beträffande

sistnämnda fråga avlämnades i juni 1958. Därjämte har civilförsvarsutredningen

i ett slutbetänkande (stencilerat) den 21 januari 1959 avgivit förslag

angående civilförsvarets materielanskaffning och förrådshållning, skyddsrum

för civilförsvarets ledning och enheter, civilförsvarsinstruktörernas

arvoden samt frivillig civilförsvarsverksamhet.

Samtidigt med civilförsvarsutredningens huvudbetänkande avgav utbildningsutredningen

betänkande angående civilförsvarsutbildningen (SOU

1958:12).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

Resultatet av civilförsvarsskoleutredningens arbete redovisades i februari

1958 i en promemoria med utredning och förslag om tillgodoseende av lokalbehov

för en fast civilförsvarsskola m. m.

En redogörelse för dessa förslag och däröver avgivna yttranden jämte

civilförsvarsstyrelsens anslagsäskanden rörande civilförsvaret för budgetåret

1959/60 lämnas i propositionen, till vilken torde få hänvisas.

I det följande lämnas en redogörelse för vad departementschefen anfört

i anledning av föreliggande förslag.

Civilförsvarets allmänna betydelse och uppgifter

Den väsentligaste nyheten på krigföringens område, som det andra världskriget

uppvisade, var den hänsynslösa hemortsbekämpningen. Ett av dess

syften var att åstadkomma så stora förluster bland civilbefolkningen att

folkets motståndsvilja knäcktes. Med hänsyn till erfarenheterna från kriget

måste det anses sannolikt att det på detta sätt är möjligt att betvinga

ett land utan att nedkämpa dess krigsmakt.

Vad som möjliggjorde den nya betvingelsemetoden var den oerhörda utveckling

som skett på luftkrigföringens område. Denna utveckling har med

oförminskad kraft fortsatt under tiden efter andra världskriget och som

resultat avsatt bl. a. så fruktansvärda förstörelseverktyg som vätebomberna

och så effektiva medel att föra dem till deras mål som de nya robottyperna.

Den senaste krigstekniska utvecklingen har sålunda framför allt varit inriktad

på medel för hemortsbekämpning. Visserligen har försvarsmedlen

häremot också undergått en betydande utveckling — särskilt i fråga om

radartekniken och försvarsrobotar — men det måste konstateras, att enbart

det aktiva luftförsvaret inte kan ge tillräckligt skydd. Man måste

sålunda räkna med att stridsmedlen kommer att kunna nå sina mål och

att skadeverkningarna på ett oförberett samhälle skulle bli katastrofala.

De undersökningar som gjorts utomlands och av civilförsvarsutredningen

ger emellertid otvetydigt vid handen, att ett väl förberett civilförsvar kan

avsevärt begränsa förlusterna i människoliv även vid anfall med de svåraste

nu kända stridsmedlen. Civilförsvaret är sålunda av väsentlig betydelse för

medborgarnas skydd i krig och spelar därigenom en avgörande roll för att

stärka befolkningens motståndsvilja. Genom att skapa denna ökade motståndskraft

medverkar civilförsvaret samtidigt indirekt till att minska

riskerna för anfall mot vårt land.

Med vad här anförts har departementschefen velat visa civilförsvarets

utomordentliga betydelse för vårt totalförsvar. Det är helt enkelt så, att

bryter hemmafronten samman så blir de militära ansträngningarna meningslösa.

Vårt civilförsvar har alltsedan dess uppbyggnad under andra världs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

5

kriget från tid till annan översetts och reformerats i olika avseenden. Detta

har skett i syfte att söka anpassa civilförsvaret efter den krigstekniska

utvecklingen. Det var framför allt för att mot bakgrunden av den hastiga

utvecklingen på atomstridsmedlens område få en överblick över civilförsvarets

behov och kunna åstadkomma en tidsplan för dess uppbyggnad som

1953 års civilförsvarsutredning tillkallades. Utredningen avgav sitt första

betänkande 1955, vilket i huvudsak innehöll förslag till nya riktlinjer för

utrymningsplanläggning och skyddsrumsbyggande. Vid sitt ställningstagande

till detta förslag gav statsmakterna 1956 uttryck åt den uppfattningen

att civilförsvaret måste ges ökad effektivitet, om dess uppgift inom det

totala försvaret skall kunna fullgöras. Departementschefen konstaterar, att

statsmakternas ställningstagande utgjort en god grund för höjande av

beredskapen, såvitt avser nämnda förebyggande åtgärder. I dag föreligger

sålunda preliminära planer för snabbutrymning av våra mest utsatta orter

och arbetet med planläggningen för den successiva utrymningen är långt

framskridet. Vad skyddsrumssidan beträffar innebar 1956 års beslut att

det fortsatta skyddsrumsbyggandet koncentrerades till sådana områden, som

kan betraktas såsom anfallsmål. Det bestånd av normalskyddsrum, som tillkommit

och alltjämt tillväxer i takt med byggnadsverksamheten, och de allmänna

befolkningsskyddsrum, som anlagts i våra större städer, utgör enligt

departementschefens mening en oskattbar tillgång från beredskapssynpunkt.

Visserligen har de förebyggande åtgärderna med hänsyn till de nya

stridsmedlen kommit i förgrunden mera än tidigare, men som ett nödvändigt

komplement till dessa åtgärder måste civilförsvaret kunna bedriva en

skadeavhjälpande verksamhet, vilken även den ökat i betydelse, inte minst

mot bakgrunden av de omfattande skador, som kan uppkomma genom

radioaktiv beläggning. Det är frågor rörande den skadeavhjälpande verksamheten

och civilförsvarets organisation i krig och fred, som nu upptages

till bedömande. Till grund för denna bedömning ligger ett synnerligen vidlyftigt

material, som framkommit genom det nu slutförda arbetet av 1953

års civilförsvarsutredning, statens organisationsnämnd, 1953 års utredning

om civilförsvar sutbildning och 1956 års civilförsvarsskoleutredning samt

genom de yttranden, som ett stort antal remissinstanser avgivit över utredningsförslagen.

Genom det sålunda frambragta materialet har det blivit möjligt att lå

en samlad överblick över civilförsvarets personal- och materielbehov, vilket

tidigare icke varit fallet. Det framgår vid en sådan överblick, att en fortsatt

nydaning och upprustning av civilförsvaret med avseende på såväl

krigsorganisationen som fredsorganen är utomordentligt angelägen. En avvägning

måste därvid givetvis ske med beaktande av våra personella och

materiella resurser. Departementschefen har för sin del blivit övertygad om

atl det är möjligt atl inom en rimlig kostnadsram få till stånd en fast, effektiv

och smidig organisation av välutbildad och välutrustad personal. Därvid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

kan han i stort sett ansluta sig till de framlagda utredningsförslagen, som

också i det väsentliga biträtts av de flesta remissinstanserna.

I åtskilliga hänseenden förutsätter genomförandet av förslagen ändringar

i gällande lagstiftning. Inom inrikesdepartementet utarbetas f. n. på grundval

av ett utkast av civilförsvarsutredningen förslag till ny civilförsvarslag

m. m. Detta förslag avser departementschefen att framlägga för årets

riksdag.

En faktor, som departementschefen tillmäter stor betydelse för civilförsvarets

verksamhet i krig, är den samverkan med övriga samhällsorgan som kan

och bör äga rum i syfte att de samlade resurserna skall användas där de bäst

behövs. Av särskild vikt är härvid det bistånd i räddningsarbetet, som kan

lämnas av krigsmakten. Överbefälhavaren har för sin del förklarat att

förutsättningarna för sådant bistånd är gynnsamma.

Civilförsvarsutredningen har i sitt förslag strävat efter att renodla civilförsvarets

verksamhet och sålunda därifrån avskilja sådana uppgifter, som

kan fullgöras av de ordinära samhällsorganen. Departementschefen finner

denna linje riktig, och den har allmänt accepterats under remissbehandlingen.

Avgränsningen av civilförsvarets verksamhet enligt den nu berörda

principen torde komma att i huvudsak medföra överflyttning på kommunerna

av uppgifter, som hittills ansetts åvila civilförsvaret. Såsom framhållits

av ett flertal remissinstanser bör med anledning härav ett närmare klarläggande

ske rörande kommunernas uppgifter med avseende på beredskap

och krig samt beträffande behovet av författningsmässig reglering av kommunernas

skyldigheter härutinnan. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 23 januari 1959 har tillkallats särskilda sakkunniga för att utreda

bl. a. nyssnämnda spörsmål.

Särskilda frågor angående civilförsvarets uppgifter

I sin strävan att koncentrera civilförsvarets verksamhet kring dess huvuduppgift

att skydda civilbefolkning och egendom mot skador av fientliga

anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall har civilförsvarsutredningen

undersökt möjligheterna att befria civilförsvaret från vissa uppgifter

och överföra dessa till andra organ.

Undersökningen har helt naturligt i första hand avsett ordning soch

bevakningstjänsten, som civilförsvarsstyrelsen redan 1951

begärt få överflyttad till polisväsendet. Ehuru utredningen funnit en sådan

överflyttning förenad med fördelar i organisatoriskt avseende, har utredningen,

främst med hänsyn till att någon central polisledning i riket icke

finnes, ansett sig icke böra förorda överflyttningen i vidare mån än såvitt

avser andra på civilförsvaret ankommande åtgärder till skydd mot spioneri

och sabotage än markbevakning. Denna utredningens bedömning har bi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

7

trätts av de flesta remissinstanserna men i åtskilliga yttranden uttalar man

sig till förmån för civilförsvarsstyrelsens ståndpunkt.

För egen del skulle departementschefen helst se att civilförsvaret kunde

avlastas alla ordnings- och bevakningsuppgifter. Därigenom skulle civilförsvaret

bli en rent humanitär organisation utan inslag av enheter med stridsuppgifter,

vilket vore fördelaktigt bl. a. från folkrättsliga synpunkter. Emellertid

delar departementschefen utredningens och flertalet remissinstansers

uppfattning att ett överförande till polisväsendet av ifrågavarande uppgifter

i varje fall inte bör ske så länge en central myndighet saknas, som skulle

kunna leda det erforderliga förberedelsearbetet i fred. Ett ytterligare skäl

för att inte nu göra några förändringar i angiven riktning är att utredning

just pågår om polisväsendets framtida organisation. Ej heller bör i nuvarande

läge övervägas att överföra bevakningsuppgifterna till krigsmakten.

Däremot torde utredningens förslag att civilförsvarets uppgifter beträffande

säkerhetstjänsten skall övertagas av polisväsendet, vilket förslag inte mött

någon invändning under remissbehandlingen, böra genomföras nu.

Frågan om civilförsvarspolisens utnyttjande som allmän polisreserv anses

icke kräva någon särskild reglering. De ökade ordningsuppgifter, som

kan uppkomma under beredskap och krig, torde nämligen i regel ha sådan

karaktär att de utan vidare får anses falla inom civilförsvarspolisens verksamhetsområde.

Utredningens uppfattning att ansvaret för röjnings- och repar ationsuppgifter

inte bör åvila civilförsvaret annat än när sådana uppgifter

ingår i räddningsarbetet anser departementschefen riktig. Ståndpunkten

överensstämmer helt med den tidigare berörda allmänt godtagna principiella

inställningen, att civilförsvaret inte skall belastas med uppgifter som

i fred fullgöres av andra samhällsorgan. De skador på samfärdsleder och

ledningar av olika slag, som uppkommer vid luftanfall, torde visserligen ofta

ställa vederbörande myndighet inför uppgifter av helt andra dimensioner än

i fred. Detta motiverar dock inte någon överflyttning av ansvaret för uppgifterna

men väl att bistånd ges från andra samhällsorgan. Särskild betydelse

får härvid den militära organisationen för byggnads- och reparationsberedskapen

(BRB). Som tidigare framhållits bör även civilförsvaret

utan att övertaga ansvaret för verksamheten biträda med sina resurser så

långt det är möjligt utan att eftersätta sina egna uppgifter.

En följd av den sålunda förordade avgränsningen av civilförsvarets uppgifter

är att de kommunala tekniska verken i krig måste få behålla sina

arbetsredskap och sin specialutbildade personal. Samtidigt måste emellertid

civilförsvaret ha möjlighet att tillfälligt taga dessa resurser i anspråk

för röjningsarbete i samband med räddningsverksamheten. En samordning

blir alltså nödvändig, och eftersom civilförsvarets verksamhet i detta fall

måste ges prioritet synes samordningen böra säkerställas genom att civilförsvarets

ledning erhåller direktivrätt gentemot de kommunala myndig
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

heterna. I detta sammanhang framhålles vikten av att den värnpliktiga personal,

som erfordras för skötseln av arbetsredskapen, erhåller uppskov från

tjänstgöringen i krigsmakten.

Ansvaret för b o in b r ö j n i n g bör enligt departementschefens mening

helt vila på krigsmakten, således även såvitt angår bombröjningsuppgifter,

som hittills ankommit på civilförsvaret. Denna uppfattning har överbefälhavaren

förklarat sig kunna biträda. Någon organisation för bombröjning

behövs således inte vidare inom civilförsvaret. Däremot skall detta givetvis

när så är möjligt biträda vid avspärrning och bevakning i samband med

bombröjning.

Skyddet av civilbefolkningen mot krigsskador måste i fortsättningen även

avse åtgärder för att hindra att människor utsättes för skador av radioaktiv

strålning, vilka åtgärder i fortsättningen benämnes radiakskydd.

Det är att märka att sådant skydd erfordras även om vårt land inte utsättes

för anfall, eftersom radioaktiva partiklar, som uppkommit vid atombombsdetonation

utomlands, kan föras med vinden långa sträckor och falla

ut över vårt land. De omfattande skador en radioaktiv beläggning kan medföra

gör det utomordentligt viktigt att en organisation finns, som kan varna

och hjälpa allmänheten, samt att förberedelser för denna verksamhet vidtages

under fredstid. Av särskild betydelse är härvid dels anskaffning av de

instrument, som erfordras för att man skall kunna konstatera om radioaktiv

nedsmittning ägt rum, dels utbildning av personal för att handha dessa

instrument och dels utarbetandet av en metod som gör det möjligt att i tid

varna befolkningen för väntad nedsmittning. Ingen tvekan kan råda om att

civilförsvaret måste påtaga sig väsentliga uppgifter i detta sammanhang.

Genom det arbete, som på senaste tid utförts av försvarsstaben tillsammans

med bl. a. civilförsvarsstyrelsen, synes en god grund ha lagts för en ändamålsenlig

samverkan mellan krigsmakten och civilförsvaret på ifrågavarande

område. På civilförsvaret skulle därvid närmast ankomma att

upprätta fasta mätställen som komplement till de militära luftbevakningsstationerna,

att verkställa indikering av radioaktivitet med rörliga enheter,

att varna och råda allmänheten inför befarad nedsmittning, att biträda vid

utrymning och avspärrning av nedsmittat område samt att utföra sanering

av människor från sådana områden. En betydelsefull uppgift för civilförsvaret

i fred blir också att meddela upplysning till allmänheten rörande åtgärder,

som samhället planerar i fråga om radiakskydd och som den enskilde

själv kan vidtaga i samma syfte. De åtgärder civilförsvarsstyrelsen

ansett böra genomföras för att öka möjligheterna till radiakskydd på landsbygden

torde tills vidare böra begränsas till sådan upplysningsverksamhet,

varom nyss talats. Den enskilde fastighetsägaren bör sålunda få anvisningar

om vad han kan göra för att höja fastighetens radiakskyddande

egenskaper och vilka beredskapsåtgärder han bör vidtaga i detta syfte.

Ett naturligt samband förefinnes mellan radiakskydd och skydd mot

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

9

stridsgaser. Skyddsåtgärderna är i mångt och mycket likartade. Så

är fallet med indikering och sanering. Utrymning och avspärrning ingår

också som ett led i verksamheten till skydd mot stridsgaser. Vidare ger gasmasker

och luftreningsanordningar i skyddsrum skydd mot båda slagen av

stridsmedel. Slutligen är det även beträffande gasskyddet väsentligt, att allmänheten

upplyses om möjligheterna för den enskilde att skydda sig mot

skador. Det är alltså givet, att gasskyddet skall bibehållas som en uppgift

för civilförsvaret och nära samordnas med radiakskyddet.

Att vidtaga vissa åtgärder till skydd mot biologisk krigföring

bör även i fortsättningen vara en civilförsvarsuppgift. Däremot anser

departementschefen det tveksamt, om civilförsvarets sanitetsverksamhet bör

utökas på det sätt som föreslagits av medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd

och överbefälhavaren. Departementschefen är medveten om att

en förstärkning av beredskapen på ifrågavarande område bör ske, men det

förefaller honom naturligast att söka åstadkomma detta inom ramen för det

allmänt civila medicinalväsendet. Frågan kräver sålunda enligt departementschefens

mening ytterligare överväganden.

Vad beträffar undanförsel av varuförråd, boskap, maskiner

m. m. samt åtgärder för förstöring av egendom är de

ansvariga myndigheterna inom olika grenar av totalförsvaret i viss motsättning

till utredningen av den uppfattningen, att ansvaret för planläggning

och verkställighet nu bör läggas på det ekonomiska försvaret. Även för

departementschefen synes en sådan ordning naturlig och han förordar sålunda

att civilförsvaret befrias från undanförsel- och förstöringsuppgifterna,

vilket dock inte bör hindra, att civilförsvaret i verkställighetsskedet medverkar

genom att ställa handräckningsmanskap och transportmedel till förfogande,

i den mån så kan ske utan att de egna uppgifterna eftersättes. Det

sagda bör äga motsvarande tillämpning i fråga om åtgärder till skyddande

av arkivalier, samlingar m. m. Vad utredningen anfört om

bildandet av ett kulturskyddsråd, sammansatt av representanter för berörda

verk och institutioner, anses beaktansvärt, men det är med den lösning departementschefen

här förordat en fråga till vilken ställning får tagas i annat

sammanhang.

Som förut framhållits har utvecklingen på vapenteknikens område lett

till att de förebyggande civilförsvarsåtgärderna fått allt större betydelse,

och bland dessa åtgärder har u t r y m ningen kommit att framstå som

den viktigaste. Uppenbarligen bör utrymning även i fortsättningen planläggas

och genomföras i civilförsvarets regi. Frågan gäller här bara var gränsen

bör gå mellan civilförsvarets och övriga samhällsorgans uppgifter beträffande

omhändertagandet av de utrymda på inkvarteringsorten. I denna

fråga är departementschefen för sin del av den uppfattningen, att man inte

bör gå så långt i överflyttning av uppgifter från civilförsvaret som föreslagits

av civilförsvarsstyrelsen samt rik snämnden för ekonomisk försvars
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

beredskap och jordbruksnämnden. I likhet med utredningen anser departementschefen

nämligen, att civilförsvaret måste se till att erforderliga förberedelser

för inkvarteringen blir vidtagna och även svara för det första omhändertagandet

av de utrymmande på inkvarteringsorten. En annan sak är.

att det bör åligga bl. a. kommunerna att biträda civilförsvaret i nämnda

verksamhet. Sedan utrymningsrörelsen i och med inkvarteringen avslutats,

bör däremot ansvaret för de evakuerade övergå från civilförsvaret till de

övriga samhällsorgan, som har att tillse att människor inte lider nöd.

Utredningen har också i detta sammanhang berört frågan om tillsyn av

fastigheterna inom slutligt utrymd ort. Enligt departementschefens mening

synes skäl föreligga för att vidtaga vissa åtgärder i detta syfte, men departementschefen

är ense med utredningen om att en särskild organisation för

ändamålet inte skall finnas inom civilförsvaret.

Vad slutligen beträffar omhändertagande, identifiering

och begravning av döda delar departementschefen helt utredningens

mening att ansvaret för identifieringen även i krig bör åvila polisväsendet.

Självfallet måste dock civilförsvarets personal biträda i denna verksamhet.

Också när det gäller omhändertagandet av döda i bårhus och begravning

anser departementschefen det riktigt, att de ordinarie organen i största möjliga

utsträckning får handha verksamheten och därvid kan påräkna hjälp av

civilförsvaret. Det förefaller emellertid samtidigt ofrånkomligt, att civilförsvaret

i denna del ålägges ansvar för att erforderlig planläggning kommer

till stånd och att man från civilförsvarets sida är beredd att vid svårare

anfall självständigt vidtaga nödvändiga åtgärder för att omhändertaga och

begrava döda. Någon särskild personal anses däremot inte behöva inskrivas

för ändamålet.

Civilförs varsorganisationens huvuddrag

Enligt civilförsvarsutredningens förslag till organisation för civilförsvarets

förebyggande och skadeavhjälpande verksamhet skall det alltjämt finnas

ett allmänt civilförsvar, uppbyggt på grundval av en indelning av riket

i civilförsvarsområden och med lokal anknytning till kommunerna. Denna

lokala organisation skall emellertid ges en betydligt mindre omfattning

än enligt hittillsvarande planer. Utredningen har funnit detta nödvändigt

bl. a. av det skälet, att personalen under beredskap och krig måste hållas

ständigt utryckningsberedd i en tidigare icke förutsedd utsträckning. En

grundtanke i utredningens förslag är därför, att i organisationen skall inskrivas

endast sådan personal, som för att kunna fullgöra sina uppgifter

måste ha särskild utbildning i fred, samt att organisationen skall dimensioneras

blott för att tillgodose de väsentligaste behoven.

Utredningen är på det klara med att en på detta sätt uppbyggd lokal

organisation inte ensam kan bemästra alla uppkommande situationer utan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

11

i sin skadeavhjälpande verksamhet är beroende av att kunna erhålla bistånd.

Sådant skall enligt utredningens förslag kunna lämnas dels av det

lokala civilförsvaret i angränsande civilförsvarsområden och dels av regionala

undsättningskårer, som upprättas inom det allmänna civilförsvaret.

Denna regionala organisation, som innebär den väsentligaste nyheten i förslaget,

avses skola rekryteras så gott som uteslutande bland män i de

värnpliktiga åldrarna, vilka ges en grundlig utbildning och träning i räddningsverksamhet.

Vid sidan av det allmänna civilförsvaret skall enligt utredningen fortfarande

finnas en skadeavhjälpande organisation — verkskydd — avsedd för

särskilda anläggningar och byggnader. Även för denna organisation skall

den principen gälla, att endast sådan personal inskrives, som behöver ges

särskild utbildning i fred. Från denna utgångspunkt har utredningen funnit,

att verkskyddens personella omfattning kan begränsas. Vidare anser utredningen,

att någon hemskyddsorganisation inte längre erfordras. Utan inskrivning

i hemskydd skall det dock åligga varje civilförsvarspliktig, som

inte tages i anspråk för särskilda uppgifter, att under beredskap och krig

deltaga i räddningsarbete var helst situationen så kräver.

Till de sålunda återgivna grunddragen i utredningens förslag till organisation

för civilförsvaret kan departementschefen ge sin fulla anslutning.

Särskilt värdefullt i förslaget anser han vara, att organisationen begränsats

så att rekryteringen av lämplig personal underlättas och denna kan ges god

utbildning och utrustning samt att organisationen får en sådan uppbyggnad

att dess resurser kan utnyttjas effektivt.

Den närmare utformningen av civilförsvarsorganisationen behandlas i

följande avsnitt. I förevarande sammanhang upptages blott vissa spörsmål

av principiell betydelse för organisationen i dess helhet.

Först anföres ytterligare några synpunkter beträffande organisationens

omfattning.

Utredningen har föreslagit att den skadeavhjälpande organisationen skall

dimensioneras med utgångspunkt från att, när organisationen kan behöva

träda i verksamhet, beredskapsutrymning av de icke förvärvsarbetande

befolkningsgrupperna skett och planerad omflyttning genomförts av befolkningen

i särskilt riskfyllda områden. Denna förutsättning för dimensioneringen

har allmänt godtagits av remissinstanserna och för egen del

anser departementschefen den realistisk. Med hänsyn till våra personella och

materiella resurser synes det icke möjligt att anpassa den skadeavhjälpande

organisationen efter det svåraste läget, nämligen att någon utrymning inte

hunnit påbörjas före anfallet. Å andra sidan skulle det innebära alltför stort

risktagande att utgå från att slutlig utrymning genomförts dessförinnan.

Departementschefen finner sålunda den valda utgångspunkten innefatta en

rimlig avvägning mellan tänkbara behov och våra möjligheter alt tillgodose

dem.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

För att säkerställa att uppbyggnaden av civilförsvarsorganisationen sker

planmässigt anser utredningen nödvändigt att organisationens omfång i

personellt och materiellt hänseende fastställes av statsmakterna. Denna

uppfattning, som delas av flertalet remissinstanser, biträdes. Endast på detta

sätt synes det departementschefen möjligt att få erforderlig fasthet i organisationen.

En del remissinstanser har i detta sammanhang framhållit, att

organisationen inte bör genom statsmakternas beslut bindas så att en anpassning

till utvecklingen försvåras. Med anledning härav uttalar departementschefen,

att hans avsikt blott är, att ramen för organisationen skall

läggas fast och allmänna riktlinjer uppdragas för organisationens uppbyggnad,

varefter det får ankomma på civilförsvarsmyndigheterna att inom den

fastställda ramen och enligt de närmare föreskrifter som kan erfordras utforma

organisationen på ändamålsenligaste sätt. En sådan ordning är särskilt

nödvändig nu, när de föreslagna organisatoriska nyheterna ännu icke

blivit tillräckligt prövade.

Under remissbehandlingen har överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen

och Sveriges civilförsvarsförbund anfört, att de tider, inom vilka

civilförsvaret skall kunna intaga olika beredskapsgrader

också bör fastställas. Det är enligt departementschefens mening en

viktig fråga som här tagits upp. I sakens natur ligger, att civilförsvarets mobiliseringsberedskap

bör svara mot beredskapen för vårt luftförsvar eller, när

det gäller utrymningsorganisationen, vara ännu högre. Emellertid föreligger

f. n. icke tillräckligt underlag för en bedömning av vilka konsekvenser med

avseende på den nya organisationen som ett fastställande av mobiliseringsberedskapen

skulle få. Med hänsyn härtill torde det tills vidare få ankomma

på civilförsvarsstyrelsen att meddela föreskrifter rörande tider för organisering

av olika slag av enheter. Strävan bör därvid givetvis vara att ernå

en så hög beredskap, som de vid varje tidpunkt förefintliga tillgångarna på

materiel och utbildad personal medger. Därest särskilda åtgärder anses erforderliga

för att nöjaktiga beredskapstider skall kunna upprätthållas, torde

civilförsvarsstyrelsen ha att inge förslag härom i vanlig ordning.

Slutligen upptages i detta sammanhang också frågan om c i v i 1 försvarsorganisationens

beväpning.

En del remissinstanser, framför allt överbefälhavaren och civilbefälhavarna,

har kritiserat utredningens ståndpunkt, att civilförsvaret bör vara

en obeväpnad organisation. Därvid har man särskilt framhållit, att civilförsvarets

enheter och i synnerhet undsättningskårerna ofta icke torde

kunna lösa sina uppgifter, om de icke beväpnas, eftersom militära styrkor

icke kan avdelas för att ombesörja skyddet av civilförsvarsenheterna mot

femtekolonnare och luftlandsatta fiender.

För egen del betonar departementschefen, att civilförsvaret är och alltjämt

skall vara en civil organisation, som så långt möjligt bör ges en rent humanitär

inriktning. Man bör nämligen från folkrättsliga synpunkter söka undvika

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

13

att tilldela civilförsvarets enheter stridsuppgifter. I föregående avsnitt har

departementschefen måst konstatera, att avsteg från denna princip tills vidare

får göras, såvitt avser civilförsvarspolisen. Framför allt vid fullgörandet

av bevakningsuppgifter måste nämligen denna kår vara beredd att upptaga

strid. Civilförsvarspolis skall enligt utredningens förslag också ingå i undsättningskår

för att bevaka dess depå och vid kårens förflyttning skydda den

mot sabotage och mot anfall av enstaka fientliga soldater eller patruller.

Enligt departementschefens mening bör undsättningskårens övriga del inte

ha någon stridsuppgift. Utöver vad nu anförts framhålles, att en beväpning

av civilförsvaret — vilka vapen som skulle komma i fråga är oklart men överbefälhavaren

har i detta sammanhang t. o. m. nämnt luftvärn — skulle medföra

krav på utbildning och övning av personalen i vapnens bruk och skötsel,

vilket allt skulle inkräkta på den tid som står till förfogande för att göra

personalen skickad att lösa de egentliga civilförsvarsuppgifterna. Departementschefen

anser alltså i likhet med utredningen, att civilförsvaret med

förut angivna undantag bör vara en obeväpnad organisation utan stridsuppgifter.

Av nyssnämnda ställningstagande följer, att departementschefen även delar

utredningens uppfattning att värnpliktiga som erhållit uppskov för

tjänstgöring i civilförsvaret icke under sådan tjänstgöring bör vara skyldiga

att jämväl tjänstgöra i hemvärnet. Dock anses hinder icke böra möta mot att

verkskyddets personal jämväl tjänstgör som hemvärns- eller driftvärnsmän.

Det allmänna civilförsvaret

Såsom framgår av vad departementschefen anfört om huvuddragen av den

nya civilförsvarsorganisationen avses stommen i det allmänna civilförsvaret

alltjämt skola utgöras av ett inom civilförsvarsområde organiserat lokalt

civilförsvar.

Utredningen har föreslagit en sådan ändring av rikets indelning

i civilförsvarsområden, att områdena blir betydligt större, varigenom

antalet områden minskas avsevärt. Förslaget, som främst föranletts

av att ledningen av civilförsvarsverksamheten med hänsyn till verkningarna

av de nya anfallsvapen måste avse större områden än tidigare,

har i princip godtagits av remissinstanserna. För egen del finner departementschefen

av nyss angivna skäl en indelningsändring i den föreslagna riktningen

ofrånkomlig. Liksom hittills torde det få ankomma på Kungl. Maj :t

att bestämma gränserna för de särskilda civilförsvarsområdena.

I den mån så befinnes lämpligt med hänsyn till ledningen av civilförsvaret

bör de nuvarande civilförsvarsområdena, såsom civilförsvarsstyrelsen

föreslagit, kunna bilda civilförsvarsdistrikt med särskild ledning

under civilförsvarschefen. Departementschefen ansluter sig också till utred
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

ningens tanke, att i varje kommun, utom där civilförsvarschefen har sin

uppehållsplats, skall finnas ett ombud för honom med uppgift att svara för

samverkan mellan kommunen och civilförsvaret, biträda vid inkvartering

o. d.

Av de nuvarande tj änstegr enarna inom civilförsvaret, nämligen

ordnings- och bevakningstjänst, observations- och förbindelsetjänst, brandtjänst,

teknisk tjänst, gasskyddstjänst, sjukvårdstjänst, utrymnings- och

socialtjänst samt undanförsel- och förstöringstjänst, kommer med hänsyn

till vad tidigare anförts om civilförsvarets uppgifter endast den sistnämnda

att helt utgå. Begränsningar i andra tjänstegrenar kan dock

göras genom att säkerhetstjänst inte skall ingå i ordnings- och bevakningstjänsten,

genom att bombröjning bortfaller från den tekniska tjänsten och

i denna ingående röjnings- och reparationsverksamhet inskränkes till vad

som erfordras i samband med räddningsarbete samt genom att socialtjänst

i samband med utrymning delvis upphör.

Utredningen anser att beteckningen tjänstegren i fortsättningen endast

bör avse verksamheten och icke såsom hittills även den organisation, som

skall utföra verksamheten. Denna organisation finner utredningen i stället

lämpligen kunna benämnas kår. Departementschefen delar utredningens

uppfattning i denna terminologiska fråga.

I fråga om uppdelningen av civilförsvars verksamheten

på kårer har vissa invändningar gjorts mot utredningens förslag,

främst med avseende på gas- och radiakskydd. Som förut framhållits

bör den närmare utformningen av organisationen inte nu bindas

genom beslut av statsmakterna. Det synes emellertid av vad som anförts

i ärendet som om en fullständigt genomförd organisation av det lokala

civilförsvaret lämpligen bör bestå av sex kårer, nämligen ledningskår,

bevakningskår, brandkår, räddningskår, sjukvårdskår och skyddskår. Till

sistnämnda kår skulle då såsom civilförsvarsstyrelsen föreslår kunna

hänföras gas- och radiakskydd samt socialtjänst. I detta sammanhang

betonas att det inte bör vara nödvändigt att göra samma uppdelning av

tjänstegrenarna inom alla civilförsvarsområden. Det bör sålunda vara möjligt

att i vissa områden sammanföra tjänstegrenarna på ett mindre antal

kårer.

Flertalet av de erinringar som i övrigt gjorts mot utredningens förslag

till lokal civilförsvarsorganisation hänför sig till den av utredningen beräknade

personalramen. För hela riket har utredningen räknat med

högst 175 000 personer i de lokala kårerna, varav ca 23 100 i ledningskårerna,

35 000 i bevakningskårerna, 39 900 i brandkårerna, 27 700 i räddningskårerna,

31 600 i sjukvårdskårerna och 16 800 i utrvmningskårerna. Mot

den princip som utredningen därvid följt, nämligen att personal uttages

i fred huvudsakligen blott för de väsentligaste uppgifterna som kräver särskild

utbildning, har invändningar rests endast beträffande vissa personal
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

15

kategorier inom olika kårer. Till denna utredningens principiella uppfattning

ger departementschefen sin fulla anslutning. Personalramen för det lokala

allmänna civilförsvaret enligt de nuvarande planerna upptar, inberäknat de

kommunala tekniska verken, omkring 450 000 personer, ett antal som icke

kunnat vare sig rekryteras eller administreras eller tillräckligt utbildas och

utrustas. Departementschefen understryker kraftigt, att den nya organisationen

från början måste ges erforderlig fasthet genom att dess personal

uttages enligt planerna och blir ordentligt utbildad och utrustad. Vid beredskap

kan organisationen sedan förstärkas med personal för uppgifter avenklare

slag, som inte fordrar särskild utbildning eller utrustning. Redan i

fred bör dock, som civilförsvarsstyrelsen påpekat, organisationen tillföras

en mobiliseringsreserv om ca 10 %, en förstärkning som förefaller särskilt

angelägen mot bakgrunden av det förhållandet att utredningen inte räknat

med någon personal för skifttjänstgöring.

På vissa punkter synes också med anledning av civilförsvarsstyrelsens

påpekanden ytterligare personal böra i begränsad omfattning tillföras de

särskilda kårerna. Sålunda torde en förstärkning böra ske med ca 3 000

man inom gas- och radiakskyddet för indikering, med ett fåtal experter

på samma område i ledningsorganisationen samt med personal för observationstjänst,

administrationstjänst, samarittjänst och socialtjänst. Däremot

delar departementschefen utredningens uppfattning, att medicinalpersonal

inte skall inskrivas i civilförsvaret utan att dess tjänstgöring där bör

grundas på krigsplacering av vederbörande medicinalmyndighet. Behovet av

övning av denna personal kan, enligt de förslag avseende utbildnings- och

övningsverksamheten som behandlas i det följande, tillgodoses utan inskrivning

i civilförsvaret. I detta sammanhang omnämnes ett förslag till sjukhärbärgesorganisation,

som berörts i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag. Som där anförts synes det av praktiska skäl ofrånkomligt

att på civilförsvaret lägga uppgiften att upprätta sådana härbärgen. Denna

verksamhet anses böra samordnas med de åtgärder, som vidtages för att

upprätta härbärgen åt utbombade, och ombesörjas av den härför avsedda

personalen. En förstärkning av denna personal kan från beredskapssynpunkt

visa sig nödvändig men tills vidare torde frågan härom få lämnas öppen.

Från de sålunda anförda utgångspunkterna har departementschefen funnit

att personalramen för det lokala allmänna civilförsvaret kan sättas till

ca 210 000 personer. Det anses böra ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa

personalramen för organisationen. Utbyggnadstakten får främst bestämmas

av tillförseln av materiel och utbildningsorganisationens kapacitet.

Viss kritik har slutligen också riktats mot den föreslagna lokala civilförsvarsorganisationens

befälsförhållanden. Kritiken bar gått ut

på att en förstärkning är nödvändig, främst beträffande brand- och räddningskårerna.

Som närmare utvecklas i det följande i samband med frågor

rörande personalrekryteringen för det allmänna civilförsvaret, anser även

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

departementschefen en förstärkning av befälet i det lokala civilförsvaret

erforderlig.

Den väsentligaste nyheten i det allmänna civilförsvarets organisation

utgör de föreslagna regionala undsättningskårerna. Departementschefen anser

att dessa kårer kommer att innebära ett utomordentligt värdefullt tillskott

till civilförsvarsorganisationen. Meningen är att enheterna skall bestå

av vältränad personal, som i beredskap och krig hålles ständigt utryckningsberedd,

och vars uppgift är att vid behov förstärka det lokala civilförsvaret

inom viss region. Enligt departementschefens mening bör undsättningskårerna

huvudsakligen insättas för räddningsverksamhet och utföra eldsläckning

endast i den mån så erfordras för räddningsarbetet.

Vad beträffar undsättningskårernas antal och storlek

har någon invändning inte gjorts mot utredningens förslag att personalstyrkan

totalt i riket skall uppgå till 10 000 man. Däremot har civilförsvar sstyrelsen

ansett, att varje kår bör omfatta ungefär 100 man mer än vad utredningen

beräknat, vilket medför att styrelsen begränsar antalet kårer till 16 i

stället för 22 enligt utredningens förslag. Styrelsen motiverar sitt ändringsförslag

med att kårernas ledning måste förstärkas med särskilda stabsorgan.

För egen del finner departementschefen den föreslagna personalramen för

samtliga undsättningskårer, 10 000 man, lämplig. Utan att taga slutlig ställning

till kårernas organisation — härutinnan synes ytterligare överväganden

och försöksverksamhet böra komma till stånd — ansluter departementschefen

sig till civilförsvarsstyrelsens ståndpunkt, att ledningsorganisationen

bör förstärkas med stabsorgan. Dock anses dessa organ böra ges mindre omfattning

än vad styrelsen tänkt sig. Enligt departementschefens mening skulle

personalstyrkan för en undsättningskår, inberäknat mobiliseringsreserv,

lämpligen kunna sättas till ca 500 man, varigenom 20 kårer skulle kunna

organiseras.

Som utredningen föreslagit bör undsättningskårerna inom

sina regioner grupperas så att de snabbt kan insättas i de huvudorter,

för vilka kårerna i första hand är avsedda. Förläggningen torde

kunna ordnas i lokaler, som tages i anspråk vid beredskap.

Uppsättningen av undsättningskår bör ankomma på den länsstyrelse

inom vars län kåren grupperas. I den mån undsättningsområdet berör

flera län, bör övervägas att låta civilbefälhavarna i första hand förfoga

över kårerna.

I enlighet med utredningens förslag bör i det regionala civilförsvaret

bibehållas den nuvarande organisationen av gasskgddslaboratorier.

Det råder heller ingen tvekan om värdet av att kunna utnyttja helikoptrar

och flygplan i civilförsvarets verksamhet, men hur organisationen

härför bör utformas torde få ytterligare övervägas.

Slutligen upptages här vissa spörsmål angående personalrekryteringen

till det allmänna civilförsvaret.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

17

Huvuddelen av de ca 210 000 personer, som enligt departementschefens

beräkningar skulle inskrivas i det allmänna lokala civilförsvaret,

måste med stöd av civilförsvarsplikt rekryteras bland kvinnor och bland

män, som utträtt ur värnpliktsåldern. Emellertid är det väsentligt att personer

med särskilda för civilförsvarsuppgifterna nödvändiga yrkeskvalifikationer

kan tillföras organisationen, även om de är värnpliktiga. Behovet

härav framträder i synnerhet inom sådana tjänstegrenar som ordningstjänst

och brandtjänst, men även beträffande räddningstjänsten är behovet

påtagligt. Vad nu anförts får särskild betydelse vid tillämpningen av uppskovsbestämmelserna

för värnpliktiga. Utredningen har funnit att för en

nöjaktig rekrytering av det lokala civilförsvaret skulle behövas ca 20 000 personer

med uppskov. F. n. torde uppskovspersonalen uppgå till inemot 14 700.

En ökning av uppskovsramen för det lokala civilförsvaret bör alltså ske

under beaktande att personalen tillföres den del av totalförsvaret, där den

bäst behövs.

När det gäller det regionala civilförsvaret, föreligger ingen

erinran mot utredningens förslag att 9 500 värnpliktiga skall tillföras undsättningskårerna.

Däremot anser överbefälhavaren att personalen bör överföras

till civilförsvaret först vid 35 års ålder med en kvarstående repetitionsövning

och inte som utredningen föreslagit vid 28 år med två kvarstående

sådana övningar. Enligt departementschefens mening är personalens ålder

inom angivna gränser icke av avgörande betydelse. Det väsentligaste synes

vara att fullgod personal överföres till civilförsvaret, överföringen till civilförsvaret

bör dock om möjligt ske vid sådan tidpunkt att två repetitionsövningar

kvarstår, som kan utnyttjas för utbildning i civilförsvar stjänst, och

senast vid 35 års ålder.

Av största intresse är de förslag rörande särskild befälsrekrytering

till det allmänna civilförsvaret, som framkommit under remissbehandlingen.

Sålunda har överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen i

samråd funnit, att en reservbefälskår bör bildas inom civilförsvaret, varifrån

skulle rekryteras befäl till såväl det lokala som det regionala allmänna

civilförsvaret. Vid ytterligare överläggningar i denna fråga har man

enats om att det lämpligaste vore att till civilförsvaret överföra dels 700 ä

800 reservofficerare i 35-årsåldern, vilka i stället för kaptenskurs genomgår

civilförsvarsutbildning, dels ungefär samma antal 35-åriga värnpliktiga

som genomgått underofficersutbildning. Departementschefen finner en

befälskader av nämnda storlek och sammansättning utgöra en utomordentlig

tillgång för civilförsvaret. Den torde kunna ge stadga åt såväl den lokala som

den regionala organisationen. Departementschefen förordar alltså att civilförsvaret

tillföres nämnda reservofficers- och underofficersutbildade personal.

De närmare formerna härför torde få ytterligare utredas.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. (I samt. Nr 85

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

Enskilda civilförsvarsåtgärder

I den nuvarande civilförsvarsorganisationen utgör verkskyddet ett komplement

till det allmänna civilförsvaret och syftar till att tillgodose det särskilda

behov av skydd, som föreligger vid anläggningar och företag. Av den

nya organisationen av det allmänna civilförsvaret kan man visserligen förvänta

större effektivitet än av den hittillsvarande, men det torde dock innebära

en överskattning av det allmänna civilförsvarets förmåga att anta, att

det skulle kunna övertaga verkskyddets uppgifter. På grund av omfattningen

av skadegörelsen under ett krig med moderna hemortsbekämpningsmedel

måste verkskyddet alltjämt anses ha en betydelsefull uppgift att

fylla. Av särskild betydelse är härvidlag att verkskyddets personal — i motsats

till det allmänna civilförsvarets — alltid befinner sig på skadeplatsen,

då skadan inträffar, och är väl förtrogen med lokaliteterna där och med

föreliggande möjligheter alt begränsa skadorna; i synnerhet gäller detta

skador genom brand. I likhet med utredningen anser departementschefen att

verkskydd även framdeles bör organiseras till skydd för särskilda anläggningar,

under förutsättning att anläggningarna på grund av sin belägenhet

och sina uppgifter kan förväntas vara utsatta för mera påtaglig risk för

skadegörelse genom krigshandlingar.

Utredningen anses emellertid ha ådagalagt att organisationen också på

verkskyddens område kan i väsentlig utsträckning skäras ned — till

båtnad för de företag, vilka det åligger att anordna och bekosta verkskydd —

utan att fördenskull syftet med verkskydden förfelas. Begränsningen synes

kunna omfatta både uppgifterna inom verkskydden och, framför allt, antalet

i fred organiserade verkskydd.

Vad beträffar verkskyddens uppgifter har utredningen föreslagit

att bevakning icke längre skall utgöra en verkskyddsuppgift utan

övertagas av särskild vaktpersonal, som förordnas av polismyndighet. Detta

förslag anser departementschefen sig emellertid icke kunna biträda med hänsyn

till att under nuvarande ordning tillskapats en bevakningsberedskap vid

enskilda företag, som måste anses värdefull och som därför bör bibehållas.

Däremot delar departementschefen utredningens uppfattning att ordningshållning

i fortsättningen icke bör vara en uppgift för verkskyddet. Behov av

ordningshållning vid särskilda anläggningar torde nämligen föreligga endast

i sällsynta undantagsfall. Verkskyddens uppgifter bör sålunda omfatta räddnings-,

brand-, samarit- och bevakningstjänst. Självfallet måste också ledningen

av verkskydden organiseras i fred. Flertalet av dessa verkskyddsuppgifter

har, åtminstone vid de större industrierna och anläggningarna, sin

motsvarighet även under fullt fredsmässiga förhållanden, vilket skapar en

god grund för verkskydden att bygga på.

I fråga om den närmare sammansättningen av verkskydden

och formerna för deras verksamhet samt deras ut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

19

rustning ansluter departementschefen sig i huvudsak till utredningens förslag,

under framhållande dock att personalen inom verkskydden måste bli

något större än utredningen föreslagit, eftersom bevakning alltjämt skall utgöra

en verkskyddsuppgift. Därjämte bör, då så är påkallat, personalbehovet

vid verkskydden bestämmas med beaktande av eventuell skiftgång. I enlighet

med utredningens förslag skall i verkskydden icke inskrivas annan personal

än den som måste erhålla särskild utbildning för att kunna utföra sina

uppgifter. Departementschefen delar utredningens uppfattning att företagsledare

eller annan personal i företagsledningarna i större utsträckning än

hittills bör engageras för ledningen av verkskydden. Liksom utredningen

anser departementschefen det icke påkallat att ledningscentraler för verkskydden

alltid skall iordningställas. Inrättandet av sådana bör i stället vara

beroende av förhållandena i det enskilda fallet, såsom att företagets anläggningar

är utspridda över ett större område och liknande.

Vad beträffar den omfattning, vari verkskydd skall organiseras,

föreslår utredningen att verkskydd i allmänhet skall anordnas

endast i orter med mer än 5 000 invånare och vid anläggningar, där

minst 100 anställda finnes. Förslaget innebär i stort att verkskydden koncentreras

till de större anläggningarna på platser, där risken för anfall

måste anses vara mera påtaglig. Den föreslagna regeln anses väl ägnad att

läggas till grund för uttagningen av de anläggningar, vid vilka verkskydd

skall anordnas. Med hänsyn till riskerna för ett krigsutbrott innan slutlig utrymning

hunnit genomföras anser departementschefen, att man på detta område

— liksom eljest vid bestämmandet av grunderna för uppbyggnaden av

civilförsvarets skadeavhjälpande organisation — bör utgå från förhållandena,

då beredskapsutrymning skett. Undantag från dessa regler bör emellertid

kunna göras, dels så att verkskydd icke organiseras i de större städernas

inre områden, dels så att anläggningar på orter med mindre än 5 000 invånare

förses med verkskydd om de på grund av sin särskilda betydelse för

krigsproduktionen måste anses utsatta för betydande risker för anfall. I

särskilda fall kan det också visa sig nödvändigt att organisera verkskydd

vid anläggningar, vilkas personal understiger 100 anställda, exempelvis då

flera företag bedriver sin verksamhet i omedelbar närhet av varandra. Verkskydd

bör i sådant fall organiseras gemensamt för företagen. Uttagningen

av de anläggningar, vid vilka verkskydd skall organiseras, bör liksom hittills

ske genom länsstyrelsernas försorg.

Såsom utredningen framhållit torde det i vissa fall vara rationellt att

bilda en gemensam organisation för det allmänna civilförsvaret

och verkskyddet. Framför allt torde detta vara

fallet i industrisamhällen, där en enda eller några få industrier dominerar

samhället. Ett sådant samgående synes böra bygga på överenskommelse

mellan företaget eller företagen och civilförsvarsmyndigheten. För att

underlätta tillkomsten av dylika överenskommelser bör möjligheter tillska
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

pas att kompensera företagen för merkostnader, som föranleds av att verkskydden

utbyggs för att kunna fullfölja även det allmänna civilförsvarets

uppgifter i sådana orter.

En fråga som utredningen upptagit till särskild behandling är spörsmålet

om ver k skydd bör anordnas vid hamnar. Utredningen har

stannat för att föreslå att verkskydd liksom hittills skall upprättas till

skydd för själva hamnanläggningarna, dock endast i den mån de kan förväntas

vara i bruk under krig. För egen del anser departementschefen att de

uppgifter, som hittills åvilat verkskydden vid hamnanläggningarna, bör kunna

övertagas av det allmänna civilförsvaret och förordar därför, att särskilda

hamnverkskydd icke skall organiseras i fortsättningen. Vid anläggningar,

som är belägna inom hamnområden, exempelvis fabriker, skall dock självfallet

verkskydd organiseras, om förutsättningar i övrigt föreligger för

skyldighet att anordna verkskydd.

Vid skolor och andra undervisningsanstalter samt vid bank- och

försäkringsföretag, varuhus o. dyl. torde organiserandet av

verkskydd i regel ej vara erforderligt.

Kostnaderna för verkskydden bör liksom hittills åvila ägaren

eller innehavaren av den anläggning, till vars skydd verkskyddet är

anordnat. De föreslagna och av departementschefen nu förordade nya grunderna

för verkskyddens organisation och omfattning och därmed följande

förenklingar torde emellertid, även om de samtidigt förutsätter en intensifiering

av planläggningen och utbildningen på verkskyddets område, innebära

väsentliga lättnader för företagarna.

Utbildningen av verkskyddets personal bör i stort sett

följa samma principer som utbildningen inom det allmänna civilförsvaret.

Departementschefen återkommer härtill i ett senare avsnitt. Med hänsyn till

likformigheten i verkskyddets och det allmänna civilförsvarets utbildning

bör civilförsvarets utbildningsorganisation kunna påtaga sig utbildningen av

verkskyddens personal. Kostnaderna för denna utbildning, utom såvitt avser

personalen i högsta ledningen, bör emellertid liksom hittills bäras av de

företag verkskydden tillhör. Hinder bör med hänsyn till ansvaret för kostnaderna

ej föreligga för det enskilda företaget att självt anordna erforderlig utbildning

med anlitande av de enskilda organisationer, som kan vara beredda

att åtaga sig uppgiften. Från civilförsvar smyndigheternas sida måste emellertid

kontrolleras, att verkskyddspersonalens utbildning är tillfredsställande,

liksom kontroll av verkskyddens ändamålsenlighet i övrigt ej heller

kan undvaras. Kontrollen bör förenas med rådgivning i verkskyddsfrågor.

Vid den tid, då den nuvarande hemskyddsorganisationen tillskapades,

var det av stor betydelse att en organisation stod till förfogande för att tillvarataga

de enskilda människornas möjligheter att göra en insats till skydd

mot hemortsbekämpningen. Karakteristiskt för det moderna krigets me
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

21

toder för hemortsbekämpning är emellertid den blixtsnabba, totala förstöringen

av mycket stora områden och den samtidiga partiella skadegörelsen

i ännu större områden. Därjämte kan synnerligen omfattande områden beläggas

med radioaktivt utfall, mot vilket envar måste i görligaste mån

skydda sig. I sådana lägen träder den enskildes förmåga att oberoende av

en organisation hjälpa sig själv och bispringa andra i förgrunden. Departementschefen

anser det därför angeläget, att förutsättningar skapas för en sådan

självskyddsverksamhet av de enskilda, men finner åtskilliga skäl tala

emot att en särskild organisation i fred uppbygges för denna verksamhet.

Med hänsyn till de omfattande befolkningsomflyttningar, som kommer att

äga rum under beredskap och krig, kan det icke antagas att en i fred upprättad

organisation för självskyddet annat än i mycket begränsad omfattning

skulle vara funktionsduglig, då den skulle träda i verksamhet. Administrativt

skulle organisationen, som ju nödvändigtvis måste få en mycket stor omfattning,

bli synnerligen tungrodd och någon effektiv kontroll över den skulle

knappast kunna äga rum. Härtill kommer att det alltid skulle vara i hög grad

tveksamt om de för organisationen uttagna personerna verkligen skulle visa

sig vara de för uppgifterna lämpligaste. Departementschefen finner med hänsyn

till det sagda, att man icke bör i fred tillskapa en organisation för självskyddet;

självskyddsverksamhet bör kunna förberedas och utövas utan att

en stor och otymplig organisation därför tillskapas. Däremot bör möjlighet

finnas för civilförsvarsmyndigheterna att under beredskap och krig låta utse

ledare för självskyddet inom de särskilda fastigheterna eller inom större enheter.

Det vore också värdefullt om de frivilliga organisationernas verksamhet

kunde leda till att i fred en kader av självskyddsledare skapades.

Om sålunda någon självskyddsorganisation icke bör uppbyggas i fred

bör emellertid förutsättningar i fred skapas för självskyddsverksamheten

genom att tillgång till den nödvändigaste materielen för sådan verksamhet

tryggas och allmänheten bibringas elementära kunskaper om vad den

bör iakttaga för att skydda sig själv och för att kunna göra en insats vid

begränsningen av skadeverkningarna av anfall.

Intresset av att erforderlig materiel finnes att tillgå synes liksom hittills

böra tillgodoses genom att skyldighet föreskrives för fastighetsägare att

anskaffa och underhålla enklare brandskyddsutrustning och förbandsmateriel.

Lämpligt torde vara att skyldigheten att hålla materiel i huvudsak knytes

till skyldigheten att anordna normalskyddsrum. Tillsynen över att materiel

finnes i föreskriven omfattning kan då utövas i samband med inspektionen

av skyddsrummen.

Vad slutligen beträffar behovet av anvisningar till allmänheten rörande

självskyddsåtgärder torde detta kunna tillgodoses på olika sätt. Självfallet

bör från myndigheternas sida eftersträvas att väcka intresse för dessa frågor

bland allmänheten, och vidare bör de möjligheter till spridning av informa
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

tion tillvaratagas, som de enskilda civilförsvars- och försvarsorganisationernas

verksamhet erbjuder. Just när det gäller självskyddsverksamheten

räknar departementschefen med att de frivilliga organisationerna skall

kunna göra betydelsefulla insatser både i fråga om upplysning och frivillig

utbildning och framhåller, att han fäster särskild vikt vid dessa insatser.

Utbildningsfrågor

Civilförsvarsutredningen har vid sin genomgång av civilförsvarets olika

verksamhetsområden även sökt bilda sig en uppfattning om ändamålsenligheten

och effektiviteten av civilförsvarsutbildningen. Härvid har utredningen

ansett sig kunna konstatera vissa svagheter hos den nuvarande

undervisningen, såväl i fråga om dennas organisation som i avseende å

dess innehåll. Såsom en väsentlig brist nämner utredningen frånvaron på

vissa områden av centralt fastställda riktlinjer och anvisningar för utbildningen,

vilket lett till att undervisningens uppläggning i alltför stor omfattning

överlåtits på de enskilda instruktörerna och till följd därav blivit

oenhetlig. En annan svaghet i nuvarande ordning finner utredningen vara

att kursplanerna stundom gjorts alltför omfattande med hänsyn till den

tid, som stått till förfogande för undervisningen, varför eleverna icke kunnat

tillfredsställande tillgodogöra sig kunskapsstoffet. De angivna förhållandena

synes innefatta allvarliga anmärkningar mot den nuvarande civilförsvarsutbildningen.

De måste icke desto mindre anses förklarliga. Den

osäkerhet i fråga om civilförsvarets uppgifter och om metoderna för uppgifternas

fullföljande, som uppstått såsom en följd av den snabba krigstekniska

utvecklingen i förening med en i huvudsak oförändrad civilförsvarsorganisation,

måste självfallet återspegla sig även i utbildningsverksamheten.

Det förslag till omorganisation av civilförsvaret, som nu framlägges,

syftar emellertid till att undanröja denna tvekan genom att så långt

möjligt klart avgränsa och konkret bestämma civilförsvarets uppgifter

under hänsynstagande till krigstekniken i dag. Härmed skapas den primära

förutsättningen för en ändamålsenlig uppläggning av civilförsvarsutbildningen

i materiellt hänseende. Stoffet är likväl — inom det avgränsade

området — stort och mångskiftande. De organ, som har att sörja för undervisningens

uppläggning och för kursplanernas omsättning i praktisk undervisning,

måste därför omsorgsfullt sovra bland materialet så att det väsentligaste

och för civilförsvarsverksamheten grundläggande i första hand får

tillbörligt utrymme och blir ordentligt inlärt. Härigenom vinnes i regel

också att den utbildade personalen blir användbar för flera uppgifter än

om utbildningen anordnas som en utpräglad specialistutbildning. Differentieringen

i utbildningen bör sålunda icke drivas längre än som måste anses

absolut oundgängligt. Vid sovringen bland materialet måste självfallet det

för utbildningen ansvariga centrala organets bedömning vara utslagsgivande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

23

och komma till uttryck i kursplaner och tydliga anvisningar till dem, som

ute på fältet omhänderhar undervisningen.

De anmärkningar, som framförts mot den hittillsvarande civilförsvarsutbildningen,

rör emellertid även den organisatoriska sidan av verksamheten,

och i icke oväsentlig utsträckning har kritik också riktats mot den

pedagogiska uppläggningen av undervisningen. I den mån brister härvidlag

föreligger, vilket i viss utsträckning synes vara fallet, måste orsakerna vara

att finna i andra förhållanden än osäkerheten om civilförsvarets uppgifter

och om tillvägagångssättet vid fullföljandet av uppgifterna. Vad som kan

vara anledningen till dessa brister är emellertid i förevarande sammanhang

av underordnat intresse, då redan avgränsningen av civilförsvarets uppgifter

och den därmed följande omorganisationen av civilförsvaret nödvändiggör

en omprövning från grunden av utbildningsverksamheten, varvic

givetvis också organisationen av denna och metoderna för undervisningei

kommer under bedömande.

När det gäller att bestämma de allmänna utgångspunkterna för uppbyggnaden

av civilförsvarets utbildningsverksamhet i fred och att fixera

målsättningen för denna måste avgörande vikt fästas vid den omständigheten,

att i den nya civilförsvarsorganisationen i princip icke skall inskrivas

annan personal än sådan som måste i fred utbildas för sina uppgifter och

att denna personal skall utgöra stommen i det civilförsvar, som skall vara

verksamt under beredskap och krig. Avsikten är att det i fred organiserade

civilförsvaret skall i mån av behov under beredskap och krig utbyggas

genom att civilförsvarspliktiga, som tidigare inte inskrivits och utbildats,

tages i anspråk. Man måste otvivelaktigt räkna med att åtminstone under

krig den inskrivna och utbildade personalen icke förslår för alla de uppgifter,

som möter civilförsvaret, utan måste utökas med personal, som icke

är förtrogen med dess uppgifter och verksamhetsformer. Om en krigsorganisation,

som uppbygges på detta sätt, skall kunna utföra sina uppgifter

under ett kris- eller krigsläges påfrestningar, fordras självfallet att de som

utbildats i förväg, behärskar sina uppgifter så väl, alt de i sin tur kan leda

och instruera dem som tillföres organisationen såsom förstärkning. Departementschefen

anser emellertid att detta anspråk på utbildningen bör kunna tillgodoses.

En förutsättning härför är dock att utbildningsverksamheten får en

kraftfull ledning och en fast organisation, som tillföres erforderliga peisonclla

och materiella resurser; härvid anses det vara av särskild vikt, att pedagogisk

sakkunskap får göra sig gällande vid utformningen av undervisningsmetoderna.

Den organisatoriska stadga och klara avgränsning av utbildningens innehåll,

som måste sätta sin prägel på utbildningsverksamheten, får självfallet

icke utesluta att vunna erfarenheter och nya krav, som den krigstekniska

utvecklingen kan komma att ställa på civilförsvaret, föranleder jämkningar

i en gång antagna riktlinjer och kursplaner. Det måste emellertid vid dylika

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

jämkningar tillses, att utbildningen icke går sin egen väg utan ständigt

ansluter sig till de uppgifter, som enligt föreliggande planer åvilar civilförsvaret.

Frågan vilka civilförsvar spliktiga som skall utbilda

s i fred är i första hand en fråga om vilka som skall i fred inskrivas i

civilförsvaret. Den grundläggande tankegången i den nya civilförsvarsorganisationen

är nämligen, såsom nyss framhållits, att i huvudsak endast sådan

personal skall inskrivas, vars uppgifter fordrar särskild utbildning.

Härjämte skall emellertid av beredskapsskäl inskrivning i mindre omfattning

ske av annan personal. Med utgångspunkt från de för inskrivningen

gällande principerna synes kretsen av dem, som skall utbildas i

fred, kunna bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med utbildningsutredningens

förslag. Detta innebär i stort sett att all befälspersonal utbildas

och att därjämte sådana manskapskategorier, vilkas civilförsvarsuppgifter är

av den karaktären att de inte kan fullföljas med mindre personalen besitter

speciella kunskaper och färdigheter, skall erhålla utbildning. Någon skillnad

i utbildning göres icke mellan det allmänna civilförsvaret och verkskyddet,

då uppgifterna i princip är av enahanda karaktär, vare sig de skall

fullgöras inom ett civilförsvarsområde eller vid en särskild anläggning.

Vidare skall all inskriven personal undervisas i personligt skydd. Denna

undervisning måste enligt departementschefens mening tillmätas särskild

betydelse, då den bidrar till att bevara organisationen intakt och säkra dess

funktionsduglighet under verksamheten i krig. Undervisningen i personligt

skydd bör självfallet meddelas i samband med civilförsvar sutbildningen i

övrigt för de personalkategorier, som skall undergå sådan utbildning.

De personalgrupper, som enligt utbildningsutredningens förslag undantages

från utbildning i fred, utgör huvudsakligen sådan personal, som i

sina civila yrken fullgör uppgifter av i stort sett samma slag som de civilförsvarsuppgifter,

som avses för dem, exempelvis brandmän, medicinalpersonal,

telefonister och radiotekniker. Även om verksamheten i civilförsvaret

givetvis i olika avseenden skiljer sig från motsvarande verksamhet

i de civila yrkena, torde dock skillnaderna icke vara större och bör heller

icke göras större än att denna personal snabbt kan anpassa sig efter de

speciella förhållandena inom civilförsvaret utan att någon särskild utbildning

härför erfordras. Tillräcklig förtrogenhet med uppgifterna torde

personalen kunna få i samband med de övningar, i vilka den — liksom

alla civilförsvarspliktiga — kan beordras deltaga. Departementschefen

anser därför icke att den kritik har fog för sig, som i några remissyttranden

uttalats mot utbildningsutredningens urval av utbildningskategorier och som

går ut på att alltför stora grupper inskriven personal undantagits från utbildning.

Den sovring som skett understryker emellertid ytterligare betydelsen av

att de personalgrupper som utbildas får en verkligt effektiv utbildning, som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nv 85 år 1959

25

möjliggör att de kan ge de icke utbildade handledning i viss utsträckning vid

övningarna och självfallet även under beredskap och krig.

Det närmare bestämmandet av utbildningskategorierna bör lämpligen ske

i samband med att utbildningstiderna fastställes. I vilken ordning detta

skall ske beröres i samband med spörsmålet om utbildningstidernas längd.

De anspråk på förtrogenhet med civilförsvarsuppgifterna, som den nya —

mindre men effektivare — organisationen ställer på personalen, fordrar i än

högre grad än den hittillsvarande att utbildningen blir obligatorisk. Skyldigheten

att undergå utbildning bör grundas på civilförsvarsplikten.

I vilken utsträckning denna får tagas i anspråk för utbildning

i fred bör såsom hittills angivas i civilförsvarslagen och regleras närmare

för de olika personalgrupperna i en särskild kungörelse. Civilförsvarsutredningen

har härvidlag föreslagit att inskriven civilförsvarspliktig skall

vara skyldig att undergå utbildning i högst 30 dagar, dock att den som

krigsplaceras i högre befälsbefattning eller i särskilt kvalificerad specialistbefattning

skall vara skyldig att underkasta sig utbildning i högst 60 dagar.

De angivna tiderna gäller utbildningen under hela den tid som vederbörande

är civilförsvarspliktig. Denna tidsram för utbildningen, från vilken utbildningsutredningen

utgått vid utarbetandet av sina förslag till utbildningstid

för olika personalkategorier, anses lämna tillräckligt utrymme för den

nödvändiga utbildningen även i de mest kvalificerade befattningarna. Departementschefen

är emellertid angelägen framhålla att för det alldeles övervägande

flertalet utbildningspliktiga utbildningstiden kommer att kunna sättas

väsentligt kortare än de angivna maximitiderna. För lägre befäl torde sålunda

utbildningstiden komma att röra sig mellan en och två veckor och för manskap,

som skall utbildas huvudsakligen i deltidskurser, mellan 40 och 50

timmar. De förhållandevis korta utbildningstiderna förutsätter att ett sådant

urval sker vid inskrivningen av personalen, att de civilförsvarspliktigas

civila utbildning och sysselsättning kan utgöra en grund, på vilken

civilförsvar sutbildningen kan bygga. Vidare förutsätter tiderna — enligt

vad förut anförts — att undervisningen koncentreras till det väsentligaste

kunskapsstoffet. Hur lång utbildningstid som, inom ramen för utbildningsplikten,

skall gälla för de olika personalgrupperna anses böra fastställas

av Kungl. Maj :t. Avgörande för ställningstagandet härvidlag är

dels den omständigheten, att fastställandet av utbildningstiderna i åtskilliga

fall, särskilt när utbildningen skall äga rum i form av heltidskurser, innebär

relativt långtgående ingripanden i ett stort antal enskilda civilförsvarspliktigas

förhållanden, dels att utbildningstidernas längd väsentligt återverkar

på kostnaderna för utbildningsverksamheten.

För utbildningen av undsättningskårernas värnpliktiga

personal bör emellertid gälla särskilda tider. På dessa kårer

ställs mycket stora anspråk; de skall framför allt sättas in på de håll, där

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

katastrofsituationer uppkommit och där det lokala civilförsvaret icke rår

med uppgifterna. Undsättningskårerna sammansättes därför till stor del av

värnpliktig personal, som överförts till civilförsvaret från krigsmakten vid

en ålder av 28—35 år. Den tid, som dessa värnpliktiga bör vara skyldiga att

underkasta sig utbildning inom civilförsvaret, bör motsvara den tid, de eljest

skulle ha för repetitionsövning tjänstgjort i krigsmakten. Med hänsyn till

att dessa värnpliktiga om möjligt bör överföras till civilförsvaret när det

återstår för dem att fullgöra två repetitionsövningar om vardera 30 dagar, för

befäl 40 dagar, bör utbildningstiden i civilförsvaret bestämmas till högst 60,

respektive högst 80 dagar. För den personal i undsättningskårerna, som icke

är värnpliktig, bör utbildningstiden bestämmas efter samma grunder, som

gäller för civilförsvarspersonal i allmänhet; utbildningen bör också i övrigt

anordnas efter de kursplaner som i allmänhet gäller för de olika personalkategorierna.

Vid sidan av den utbildning, som syftar till att göra den civilförsvarspliktige

skickad för den uppgift, för vilken han ursprungligen inskrivits,

kan stundom en vidareutbildning visa sig erforderlig. Så kan vara

fallet, om organisatoriska förändringar måste vidtagas, vilka leder till att

den inskrivne omplaceras för annan tjänstgöring än den ursprungliga.

Vidareutbildning bör då ske för den nya uppgiften, förutsatt att den tidigare

utbildningen icke på grund av sin allmänna karaktär och koncentration

på väsentligheterna kan anses vara tillfyllest jämväl för den inskrivnes

nya befattning. Självfallet bör omplaceringar, vilka föranleder vidareutbildning

inom annat verksamhetsområde än det ursprungliga, i möjligaste

mån undvikas. Även om vidareutbildningen alltid måste hålla sig

inom ramen för den maximala utbildningstiden enligt civilförsvarslagen,

är riskerna för att en förnyad utbildning skall väcka olust och negativism

hos den civilförsvarspliktige påtagliga. Lika stor restriktivitet i fråga om

omplaceringar som föranleder vidareutbildning torde däremot icke behöva

iakttagas, då omplaceringen innebär uppflyttning till befälsbefattning

inom samma kår. I sådant fall innebär ju omplaceringen icke att den tidigare

utbildningen blir onyttig.

Det intresse för frivillig utbildning inom civilförsvaret, som kan antagas

föreligga i viss utsträckning, bör självfallet på allt sätt tillvaratagas och

uppmuntras. Vid den obligatoriska utbildningen bör intresset för frivillig

fortbildning stimuleras genom att värdet av god förtrogenhet

med civilförsvarsuppgifterna framhålles. Däremot anser departementschefen

det knappast rationellt att fortbildningskurser anordnas av utbildningsmyndigheterna,

dels därför att anslutningen till sådana kurser måste antagas bli

mycket varierande både lokalt och i fråga om ämnesområdena, dels därför

att under avsevärd tid svårigheter torde komma att föreligga att frigöra lärare

och instruktörer för undervisning vid fortbildningskurser, som ju faller

utom ramen för den ordinarie utbildningsverksamheten. Det anses därför

lämpligast att den frivilliga utbildningen anförtros de enskilda organisa
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande nr 85 dr 1959

27

tionerna, vilka enligt vad i fortsättningen konnner att föreslås bör erhålla

bidrag till sin verksamhet.

Ett fullgott resultat av utbildningen förutsätter att denna kompletteras

med tillämpningsövningar. Endast härigenom får de utbildade

en konkret bakgrund till de inlärda kunskaperna, vilket torde vara ett

grundläggande villkor för att dessa icke skall snabbt förflyktigas. Övningarna

bör dessutom, när de anordnas längre tid efter det utbildningen ägt rum,

ha den funktionen att de återupplivar tidigare förvärvade kunskaper och

färdigheter. Såsom ulbildningsutredningen föreslagit kan övningsverksamheten

väl organisatoriskt skiljas från själva undervisningen men en samordning

med denna synes dock nödvändig, övningarna måste sålunda,

om de skall fylla syftet att befästa de teoretiskt inhämtade kunskaperna,

avse samma kunskapsområden som undervisningen behandlat och i allt

utgöra en tillämpning av det kunskapsstoff, som de utbildade tillägnat sig

vid den teoretiska undervisningen. Då övningarna —- bortsett från dem

som anordnas av civilförsvarsstyrelsen — skall äga rum i länsstyrelsernas

regi, medan ansvaret för undervisningen enligt vad i fortsättningen föreslås

skall ligga på ett särskilt centralt organ, måste samordningen mellan

övning och undervisning åvägabringas genom att länsstyrelserna fortlöpande

hålles underrättade om undervisningens innehåll och om hur långt

den framskridit, övningarna bör såsom utredningarna föreslagit till en

början ske med mindre enheter för att senare omfatta de större organisatoriska

eller territoriella enheterna, dvs. hela kårer eller hela civilförsvarsområden.

Den av länsstyrelserna bedrivna övningsverksamheten bör vidare

kompletteras med övningar, anordnade av civilförsvarsstyrelsen, vid vilka

även samverkan mellan civilförsvaret och andra grenar av totalförsvaret

kan prövas.

Enligt utbildningsutredningens förslag skall särskild repetitionsutbildning

icke längre förekomma. Detta förslag anser departementschefen sig

kunna biträda, varvid emellertid förutsättes att övningsverksamheten får

sådan omfattning, att den förmår fylla den hittillsvarande repetitionsutbildningens

uppgift. Detta torde endast kunna ske, om det elementära kunskapsstoffet

ägnas en kort genomgång i anslutning till sådana övningar, som anordnas

längre tid efter det den deltagande personalen undergått sin utbildning.

Härvid bör också nyheter inom civilförsvarets organisation och verksamhet

bringas till deltagarnas kännedom. Dessa moment i övningsverksamheten,

vilka står utbildningen nära, kräver enligt departementschefens

mening att instruktörer i någon utsträckning medverkar vid dylika övningar.

Det är emellertid att märka, att regelmässigt endast en begränsad del av de i

övningen deltagande torde ha sin utbildning så långt bakom sig, att behov

av en teoretisk genomgång av kunskapsstoffet föreligger.

Departementschefen är icke nu beredd att taga ställning till frågan, i vilken

omfattning övningar skall anordnas. Såsom redan angivits bör fre
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

kvensen av övningarna göras beroende av undervisningens fortskridande.

Den bör också ansluta till den takt, vari civilförsvaret tillföres materiel.

Vid sådant förhållande anses det lämpligast att omfattningen av övningsverksamheten

får närmare bestämmas först sedan den nya utbildningsorganisationen

blivit verklighet och tillförlitligt underlag finnes för ett

bedömande av i vilken takt färdigutbildade enheter kommer att kunna

organiseras. En yttersta gräns för övningsverksamhetens omfattning bör

dock sättas genom att den tid, under vilken civilförsvarspliktig skall vara

skyldig deltaga i övningar, bestämmes till 60 timmar under varje treårsperiod.

Det är departementschefens avsikt att föreslå ett stadgande av sådant

innehåll i den nya civilförsvarslag, som nu är under utarbetande i inrikesdepartementet.

Denna tid torde vara tillräcklig för att erforderliga övningar

skall kunna anordnas såväl med mindre enheter genom länsstyrelsernas försorg

som med större enheter på centralt initiativ. I samband med att frekvensen

av övningarna närmare bestämmes, bör planer för såväl den lokala som

den centrala övningsverksamheten på längre sikt upprättas.

Särskild utbildning av 18-åriga kvinnor i sjukvård torde

även framdeles böra anordnas i civilförsvarets regi och äga rum oavsett

att vederbörande ej inskrivits i civilförsvaret. Härigenom skapas nämligen

en reserv av personal, som besitter elementära kunskaper i att omhändertaga

skadade och att lämna första hjälpen vid olycksfall och som efter kompletterande

undervisning kan inlemmas i civilförsvaret i krig. Därjämte

har utbildningen stort värde som förutsättning för ett effektivt självskydd

bland allmänheten. Utbildningen bör, såsom utbildningsutredningen föreslagit,

omfatta 12 timmar. Det bör — i likhet med vad som gäller för annan

lokal utbildning —- ankomma på länsstyrelserna att sörja för att utbildningen

kommer till stånd, antingen med anlitande av civilförsvarets utbildningsorganisation

eller genom att enskilda organisationer genomför utbildningen

enligt avtal med länsstyrelserna. Hittills har skyldigheten att undergå

sådan utbildning knutits till stadigvarande bosättning eller sysselsättning

vid anläggning eller byggnad, där verkskydd eller hemskydd skall

vara organiserat. Då hemskyddet försvinner i den nya organisationen bör

skyldigheten givas annan anknytning exempelvis till stadigvarande bosättning

i ort, där skyldighet att anordna enskilda skyddsrum föreligger.

Utbildningsutredningen har vidare föreslagit att undervisningen

i brandskydd och olycksfallsvård i de allmänna skolorna

skall utvidgas från nuvarande 10 timmar till 20 timmar. På de

skäl, som skolöverstyrelsen åberopat i sitt remissvar, finner departementschefen

sig icke kunna förorda en sådan utökning av tiden.

Ett spörsmål som anmäler sig vid omorganisationen av civilförsvaret och

fastställandet av nya tider för skyldigheten att undergå utbildning är frågan

i vilken utsträckning tidigare genomgången

utbildning bör anses tillfyllest och -— sett ur den enskildes

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

29

synvinkel — få tillgodoräknas såsom fullgjord utbildningstid. Riktpunkten

härvidlag bör självfallet vara att så långt möjligt undvika förnyad utbildning

som huvudsakligen skulle innebära en upprepning av vad den civilförsvarspliktige

tidigare inhämtat. Vid uttagning till utbildning bör därför

undersökas om den tillämnade utbildningen helt eller delvis motsvarar

utbildning, som den civilförsvarspliktige tidigare genomgått, och om så

befinnes vara fallet, bör han befrias från förnyad utbildning i motsvarande

avsnitt.

Då den hittillsvarande utbildningsplikten varit bestämd till visst antal

timmar per kalenderår torde några komplikationer i samband med tillgodoräknande

av tidigare fullgjord utbildningstid icke behöva inträda vid övergången

till den nya ordningen.

Behovet av att meddela allmänheten anvisningar i

sj älvskydd synes kunna tillfredsställande tillgodoses genom att en

upplysningsskrift sprides bland allmänheten, behandlande de elementäraste

skyddsåtgärderna och upptagande en redogörelse för de hjälporgan, som i

krig skall bistå allmänheten. Det torde också kunna förväntas att intresset

för olika skyddsåtgärder i ett skärpt läge stegras och leder till att tidningar,

radio och television sprider kunskap om hur man bör skydda sig. Att de frivilliga

organisationerna genom informations- och utbildningsverksamhet på

detta område kan förväntas fylla en väsentlig uppgift har departementschefen

haft anledning att betona i flera sammanhang.

Härefter behandlas organisationen för utbildningen och därmed sammanhängande

spörsmål.

Vad därvid först beträffar ledningen av civilförsvarets utbildningsverksamhet

synes den kritik, som, enligt vad förut

angivits, riktats mot nuvarande ordning, ge vid handen, att en centralisering

av ansvaret för utbildningen är påkallad i syfte att åvägabringa

samordning mellan kurserna för de olika utbildningskategorierna och

enhetlighet i utbildningen av varje kategori för sig. Med en dylik centralisering

skapas också förutsättningar för att undervisningen får en pedagogiskt

lämplig uppläggning över hela linjen, i det den centrala ledningen kan tillgodogöra

sig pedagogisk sakkunskap vid utarbetandet av kursplanerna och

meddelandet av riktlinjer för undervisningen på ett helt annat sätt än de

lokala utbildningsorganen. Dessa torde nämligen endast i begränsad utsträckning

ha tillgång till pedagogisk sakkunskap för en så pass speciell utbildning

som civilförsvarsutbildningen. Kontrollen av i vad mån utbildningen

förmår tillgodose de krav på tjänstbarhet hos personalen, som den

nya organisationen förutsätter, torde också bli väsentligt effektivare, om

samtliga kursplaner fastställes centralt och lokala avvikelser i utbildningen

därigenom undvikes. Däremot torde det böra ankomma på länsstyrelserna

att fullgöra de uppgifter som hänför sig till administrationen av utbildningsverksamheten

i länen, varmed bl. a. avses uttagning av den personal som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

skall utbildas, tillhandahållande av lokaler för utbildningen, anskaffande av

instruktörer och undervisningsmateriel, handläggning av kostnadsfrågor i

samband med utbildningen och dylikt.

Utbildningsutredningen har föreslagit att den centrala ledningen av utbildningsverksamheten

skall utbrytas ur civilförsvarsstyrelsen och anförtros

en särskild utbildningsnämnd, vilken skulle tillföras sakkunskap på

det pedagogiska området och även i övrigt sammansättas så, att den skulle

bli ett utpräglat specialorgan för utbildningsverksamheten. Utredningen

förutsätter att ett sådant nybildat specialorgan har större möjligheter att få

allmänheten att omfatta utbildningen med förtroende än ett inom civilförsvarsstyrelsen

utbyggt organ för utbildningsfrågor. Mot utredningens förslag

har åtskilliga remissinstanser haft invändningar att göra, vilka företrädesvis

gått ut på att civilförsvarsstyrelsen såsom den centrala, ansvariga

civilförsvarsmyndigheten också bör bära ansvaret för utbildningen. För

egen del finner departementschefen att båda uppfattningarna har fog för

sig och att i själva verket skillnaden mellan dem inte är så stor som det vid

första anblicken kan synas. Enligt utredningens förslag skall det nämligen

sörjas för att erforderligt samband mellan nämnden och styrelsen kommer

till stånd genom att styrelsens chef jämte chefen för styrelsens organisationsbyrå

skall ingå i nämnden, den förre såsom nämndens ordförande,

medan enligt den andra uppfattningen utbildningsfrågorna bör inom styrelsen

åvila en särskild byrå, vilken skall tillföras sakkunskap i dylika frågor.

Med hänsyn till att utbildningsverksamheten under tiden för den nya civilförsvars-

och utbildningsorganisationens uppbyggnad kommer att ställas

inför mycket stora och uppenbarligen även svårbemästrade arbetsuppgifter

anser departementschefen emellertid utbildningsverksamheten mest betjänt

av att ett särskilt och på utbildningen i hög grad specialiserat organ

handhar ledningen av verksamheten och förordar därför att denna ledning

under uppbyggnadsskedet anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med

utbildningsutredningens förslag, varefter en omprövning av frågan bör äga

rum. Det betonas emellertid att en nära samverkan mellan styrelsen och

nämnden måste etableras, dels därför att garantier måste föreligga för att

utbildningen täcker de områden, som civilförsvarsverksamheten avser, dels

med hänsyn till att styrelsen fastställer riktlinjer för och i viss omfattning

själv anordnar övningar, vilka givetvis måste utgöra en praktisk tillämpning

av sådana kunskaper och färdigheter, som utbildningen avsett att bibringa

personalen.

De återverkningar på civilförsvarsstyrelsens organisation, som inrättandet

av en utbildningsnämnd medför, liksom den närmare sammansättningen

av nämnden, beröres i ett senare sammanhang.

För att uppnå det bästa resultatet av undervisningen vore det givetvis

önskvärt att undervisningen i sin helhet ägde rum koncentrerat i form av

heldagsundervisning. Av kostnadsskäl låter sig emellertid detta

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

31

göra endast i begränsad omfattning; heldagsutbildningen måste huvudsakligen

förbehållas personalen i befälsställning, medan manskapsutbildningen

regelmässigt måste äga rum såsom kvällskurser. Vissa möjligheter

att i manskapsutbildningen, exempelvis såsom avslutning på kurserna,

lägga in heldagsundervisning bör emellertid föreligga.

För heldagsundervisningen bör mera permanenta utbildningsanordningar

finnas att tillgå. Vad härvidlag beträffar utbildningen av det högre befälet

anses det nu nödvändigt att en permanent statlig civilt örsvarsskola

inrättas, vid vilken eleverna förlägges i internat och en

koncentrerad undervisning bedrives. Skolan bör vidare sörja för utbildningen

av instruktörer, vilka skall stå till förfogande för undervisning på

det lokala och regionala planet av lägre befäl och manskap. Den sakkunskap

i utbildningsfrågor, som skolan företräder, bör dessutom kunna tagas i

anspråk för att utöva överinseendet över den lokala utbildningen. Skolan

kommer härigenom att utgöra ett viktigt komplement till utbildningsnämnden;

skolan blir ej blott ett slags verkställande organ i förhållande till

nämnden utan kommer också att kunna förse den med material för bedömningen

av utbildningsläget. Vid sådant förhållande anses det lämpligt att

skolan och nämnden får ett gemensamt kansli.

Skolan anses böra inrättas för samtidig undervisning av omkring 60

elever, vilket torde ungefärligen kunna täcka behovet av utbildning av högre

befäl och instruktörer, då civilförsvaret omorganiserats. Under uppbyggnadsskedet

torde utbildningsbehovet emellertid bli väsentligt större med

hänsyn till att vid sidan om befälsutbildningen ett förhållandevis stort antal

instruktörer måste nyutbildas eller erhålla kompletterande utbildning. Vid

denna ökade tillströmning av elever, liksom då framdeles utbildningsbehovet

tillfälligt kan komma att överstiga det normala, bör utbildning, i stort

sett motsvarande den som äger rum vid skolan, meddelas vid de f ä 11 a vdelningar

av skolan, som bör inrättas för att i första hand omhänderha

utbildningen av det lägre befälet. Enligt utredningen skulle fyra

sådana fältavdelningar motsvara det varaktiga behovet av undervisningsanstalter

för den lägre befälsutbildningen. Departementschefen förordar att

under den centrala civilförsvarsskolan upprättas erforderligt antal fältavdelningar,

vid vilka eleverna — liksom vid centralskolan — erhåller koncentrerad

heltidsundervisning och förlägges i internat.

Vid centralskolan bör undervisningen handhavas av civilförsvarslärare,

av vilka ett mindre antal bör vara fast knutna till skolan genom heltidsanställning

och övriga lärare ha deltidstjänstgöring eller tjänstgöring mot

arvode per timme. Undervisningen vid fältavdelningarna bör ombesörjas av

väl kvalificerade instruktörer. Därjämte bör, i den mån vid fältavdelningarna

bedrives utbildning av högre befäl, som på grund av platsbrist icke

kunnat emottagas vid centralskolan, dennas lärarkrafter såvitt möjligt tillfälligt

biträda vid fältavdelningarna med undervisning i särskilt viktiga av
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

snitt. Den lokala utbildningen slutligen bör helt omhänderhavas av instruktörer

och äga rum i tillfälligt disponerade lokaler. Liksom hittills bör kommunerna

vara skyldiga att tillhandahålla lokaler och ställa sin materiel till

förfogande för undervisningen.

Även för utbildningen av undsättningskårernas värnpliktiga

personal bör, såsom utredningen föreslagit, en fast utbildningsanstalt

inrättas. Alternativet härtill, nämligen att denna

utbildning anordnas vid militära anläggningar, där plats tillfälligt kan beredas,

kan departementschefen icke förorda. Detta alternativ skulle nämligen

skapa alltför stor osäkerhet om möjligheterna att genomföra utbildning

vid tidpunkter, då sådan behövs och då tillgången på lärarpersonal och

utbildningsläget i övrigt gör utbildningen lämplig. Vidare är det sannolikt

att svårigheter skulle uppstå att erhålla kvalificerad lärarpersonal, som vore

villig att bedriva undervisningen på ständigt växlande platser. Från kostnadssynpunkt

inställer sig också betänkligheter mot detta alternativ, i det

rese- och traktamentskostnaderna för lärarpersonalen och erforderlig administrationspersonal

tydligen skulle bli avsevärda.

Vid den fasta utbildningsanstaiten bör undervisningen med hänsyn till

de särskilda krav, som ställes på undsättningskårernas funktionsduglighet,

i de viktigaste avsnitten handhavas av heltidsanställda civilförsvarslärare

och i övrigt av timlärare och kvalificerade instruktörer. Liksom vid

den centrala civilförsvarsskolan erfordras vid utbildningsanstaiten viss

administrationspersonal.

Anstalten synes böra inrättas i anslutning till den centrala civilförsvarsskolan,

varigenom förutsättningarna för ett effektivt utnyttjande av lärårkrafterna

vid de båda skolorna väsentligt förbättras. Vidare kan vid centralskolan

inrättade övningsanordningar utnyttjas gemensamt, och den fördelen

vinnes, att eleverna vid centralskolan får tillgång till övningstrupp.

Även administrativt torde det vara fördelaktigt att skolorna är belägna i

anslutning till varandra.

Såsom av det föregående framgått förutsätter också den nya utbildningsorganisationen,

att instruktörer anlitas för utbildningen av

manskapet och det lägre befälet. Därjämte måste, såsom tidigare framhållits,

instruktörer medverka vid övningsverksamheten ehuru i begränsad

omfattning. Antalet instruktörer torde emellertid kunna bestämmas avsevärt

lägre än det nuvarande, dels och framför allt därför att civilförsvarsutbildningen

i fred enligt förslaget omfattar betydligt färre civilförsvarspliktiga

än med den nuvarande organisationen, dels med hänsyn till att

väsentliga undervisningsuppgifter lägges på civilförsvarslärarna vid de fasta

utbildningsanstalterna. Utbildningsutredningen har — med utgångspunkt

från förhållandena då den nya organisationen realiserats — beräknat behovet

av instruktörer till 240 mot nuvarande ca 2 700. Departementschefen

är emellertid icke övertygad om att man kan skära ned instruktörskåren så

radikalt som utredningen föreslagit. Såsom civilförsvarsstyrelsen påpekat i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

33

sitt remissyttrande torde man redan av geografiska skäl böra räkna med ett

större antal instruktörer. Utredningen har ej heller räknat med något

behov av instruktörer i samband med övningsverksamheten. Sannolikt

torde med hänsyn till dessa förhållanden i allt omkring 400 instruktörer

behövas. Departementschefen är angelägen att i detta sammanhang

framhålla att en ökning av instruktörskadern icke betyder ökade kostnader

för utbildningsverksamheten sedan instruktörerna väl själva utbildats, eftersom

de åtnjuter ersättning efter den tid de tjänstgör. Kostnaderna för

utbildningen av ytterligare ett antal instruktörer torde i det långa loppet

kompenseras av att rese- och traktamentskostnader i samband med

instruktörernas undervisningsverksamhet kan nedbringas på grund av

större spridning av instruktörerna över landet.

Självfallet är det av största vikt såväl för möjligheterna att planmässigt

genomföra utbildningen av civilförsvarets personal som ekonomiskt att instruktörerna

efter avslutad utbildning ställer sig till förfogande för undervisning.

Heltidsanställning synes kunna komma i fråga endast i undantagsfall

såsom vid fältavdelningarna. Emellertid bör, såsom utbildningsutredningen

föreslagit, en minimitjänstgöring fixeras för instruktörerna i samband

med att tjänstgöringsavtal upprättas.

Frågan om instruktörsarvodenas storlek avses att upptagas till behandling

i samband med prövningen av anslagsäskandena för budgetåret 1960/61.

Såsom i det föregående betonats medför den minskade civilförsvarsorganisationen

att skärpta krav måste ställas på utbildningen av personalen.

Detta medför i sin tur att större anspråk än hittills kommer att ställas på

instruktörernas kunskaper och förmåga att meddela undervisning. Med

hänsyn härtill anser departementschefen i likhet med utbildningsutredningen,

vars förslag på denna punkt icke mött någon gensaga under remissbehandlingen,

att utbildningen av instruktörerna måste förbättras,

särskilt i vad det gäller att bibringa dem insikter i pedagogik. I

stort sett biträdes utredningens förslag rörande uppläggningen av instruktörsutbildningen.

Departementschefen anser emellertid att man icke kan

undvara en högre instruktörskurs, avsedd att ge kompetens för undervisning

av högre befäl och för den mest kvalificerade civilförsvarsundervisningen i

övrigt, exempelvis vid undsättningskårernas ^bildningsanstalt. Av vad tidigare

anförts framgår att instruktörer i viss utsträckning måste anlitas även

för utbildning av högre befäl, nämligen vid civilförsvarsskolans fältavdelningar

i den mån dessa mottager elever, som icke kunnat beredas plats vid

centralskolan. Därjämte måste instruktörer med högre utbildning anses

vara en värdefull tillgång vid de större civilförsvarsövningarna, vilka —

särskilt för ledningspersonalens del — för att ge det bästa utbytet bör föregås

av en koncentrerad genomgång av de viktigaste uppgifterna. Högre instruktörskurser

torde emellertid behöva anordnas endast sporadiskt för att

täcka uppkommande behov av högt kvalificerade instruktörer och bör då

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. ti sund. Nr 85

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

kunna anordnas vid den centrala civilförsvarsskolan vid tidpunkt som är

lämplig med hänsyn till tillströmningen av elever i övrigt.

Vad slutligen beträffar utbildningsförhållandena under uppbyggnaden

av det nya civilförsvaret och den nya utbildningsorganisationen

har i det föregående antytts några utvägar att bemästra uppkommande

svårigheter, nämligen den förstärkning av ledningen av utbildningsverksamheten,

som utbildningsnämnden innebär, och den elasticitet i fråga

om civilförsvarsskolans kapacitet, som fältavdelningarna möjliggör. Tillgången

på instruktörer, som förvärvat kompetens enligt den nya ordningen

måste däremot självfallet i början bli synnerligen begränsad. Intill dess

instruktörsutbijdningen, vilken bör vara en av civilförsvarsskolans första

uPPgifter, börjat lämna resultat, bör de mest kvalificerade av de hittillsvarande

instruktörerna anlitas för undervisning enligt nya ordningen.

Takten i utbildningen av personalen i den nya organisationen torde delvis

böra ansluta sig till den takt, vari materielanskaffningen till civilförsvaret

sker. Utbildningsorganisationen torde däremot böra uppbyggas så

snabbt förhållandena medger.

Civilförsvarsstyrelsen

Statens organisationsnämnds förslag angående civilförsvarsstyrelsen har

utarbetats på grundval av det förslag till organisation av vårt civilförsvar,

som civilförsvarsutredningen redovisat i sitt huvudbetänkande. I det föregående

har departementschefen icke förordat några sådana ändringar att de

på något mera genomgripande sätt inverkar på den föreslagna organisationen

av civilförsvarsstyrelsen. Organisationsnämndens förslag — som tillkommit

efter ingående undersökningar och som i allt väsentligt godtagits av

remissinstanserna — bör därför i huvudsak kunna läggas till grund för en

omorganisation av styrelsen. Ett effektivt arbetande centralt organ för ledningen

av vårt civilförsvar är nämligen en oavvislig förutsättning för att den

nya civilförsvarsorganisationen i sin helhet skall kunna förverkligas.

Såsom organisationsnämnden framhållit har civilförsvarsstyrelsen f. n.

icke en adekvat organisation för de arbetsuppgifter, som redan nu åvilar

styrelsen. Planeringsverksamhet, varmed avses fastställandet av målet för

civilförsvarsverksamheten och samordningen av denna, samt krigsplanläggningsarbete

och skyddsrumsbyggande är tre områden, inom vilka styrelsen

måste effektiviseras. Då remissmyndigheterna tillstyrkt, att styrelsen erhåller

en starkare organisation, har de särskilt framhållit behovet av ett

stabsorgan inom styrelsen.

För egen del anser departementschefen sig sålunda i huvudsak kunna godtaga

organisationsnämndens förslag till central civilförsvarsorganisation.

Beträffande vissa speciella organisationsfrågor anföres dock följande. På

organisationsbyrån har föreslagits särskild personal för handläggning av

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

35

ärenden rörande verkskydd, undanförsel och förstöring. I anslutning härtill

erinras om att i det föregående förordats, att ansvaret för undanförsel

och förstöring skall överflyttas till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Verkskyddsuppgifterna torde utan särskild personalutökning

kunna anförtros sektionen för skadeavhjälpande åtgärder. För handläggning

av de speciella frågorna angående undsättningslcårerna erfordras

däremot ytterligare personal inom organisationsbyrån. Denna personal bör

ingå i sektionen för skadeavhjälpande åtgärder. Beträffande tekniska

byråns organisation har departementschefen icke något annat att invända

än att det föreslagna ritkontoret bör ingå som en del i planeringssektionen.

Det förutsättes vidare, att Kungl. Maj :t skall äga vidtaga de jämkningar i

civilförsvarsstyrelsens organisation, som betingas av omständigheterna.

Beträffande ledningen av utbildningsverksamheten har i det föregående

i samband med behandlingen av utbildningsfrågorna förordats, att denna

verksamhet i enlighet med utbildningsutredningens förslag skall ledas och

genomföras av en utbildningsnämnd. Styrelsens chef skall vara självskriven

ordförande i nämnden, som även i övrigt bör sammansättas på sätt utbildningsutredningen

föreslagit, nämligen dels av självskrivna ledamöter, däribland

civilförsvarsskolans rektor, dels ock av ledamöter utsedda av Kungl.

Maj:t. Utbildningsnämnden och civilförsvarsskolan bör ha ett gemensamt

kansli, som ställes under ledning av nämndens verkställande ledamot,

skolans rektor.

Riksbrandinspektören torde i avbidan på brandlagsrevisionens förslag

höra vara brandteknisk rådgivare åt civilförsvarsstyrelsen men icke föredragande

i krigsbrandärenden. Ansvaret för civilförsvarets brandtjänst skall

i stället, som organisationsnämnden föreslagit, åvila organisationsbyrån.

De befattningshavare för fredsbrandförsvaret, som civilförsvarsstyrelsen f. n.

tillhandahåller riksbrandinspektören, bör alltjämt tills vidare stå till riksbrandinspektörens

förfogande. Beträffande riksbrandinspektörens ställning

och uppgifter tillstyrkes således helt organisationsnämndcns förslag.

Beträffande personalen vid civilförsvarsstyrelsens förråd anses anledning

icke nu föreligga att vidtaga några ändringar. Det föreslås alltså, att verkstadsrörelsen

i Hyllstofta alltjämt tills vidare får äga bestånd.

Departementschefen biträder i huvudsak organisationsnämndens förslag

beträffande civilförsvarsstyrelsens sammansättning men föreslår därutöver,

att chefen för det nya stabsorganet skall vara ledamot av styrelsen.

Departementschefen övergår härefter till att närmare behandla själva personalorganisationen

inom civilförsvarsstyrelsen och föreslår därvid — under

hänvisning till bilaga B — följande förändringar i förhållande till organisationsnämndens

förslag.

Inrättandet av 1 assistenttjänst på organisationsbyrån (sektionen för

skadeavhjälpande åtgärder), 1 tjänst som assistent/ingenjör på tekniska

byrån (planeringssektionen) samt 2 kontorsbiträden på organisations
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

byråns resp. tekniska byråns expeditioner anser departementschefen sig

icke f. n. kunna tillstyrka. I övrigt anföres följande beträffande personalorganisationen.

Centralplaneringen. Chefen för detta stabsorgan kommer att få en mycket

betydelsefull ställning inom ämbetsverket särskilt under tiden för uppbyggnaden

av vårt nya civilförsvar. Med hänsyn härtill föreslås, att ifrågavarande

befattningshavare med tjänstebenämning byråchef placeras såsom

extra tjänsteman i lönegraden B 1. Den f öreslagne förste byråsekreteraren

torde med hänsyn till arbetsuppgifternas art böra erhålla placering i 23

lönegraden. Vidare föreslås, att det föreslagna kontorsbiträdet utbytes mot

ett kanslibiträde.

Civilförsvarsöverläkaren anses med hänsyn till den beräknade tjänstgöringstiden

böra upptagas i 25 lönegraden å löneplan A.

Administrativa byrån. Den föreslagna amanuenstjänsten å kamerala

sektionen bör i stället upptagas som byråassistent i 19 lönegraden. Den föreslagna

kontorsskrivaren avses skola svara för anskaffning, förrådshållning

och distribution av kontorsmateriel för styrelsens interna behov, förande av

inventarieförteckning m. m. Med hänsyn till arten av dessa göromål föreslås

i stället för tjänsten som kontor sskrivare en expeditionsvaktstjänst.

Vidare anses behov föreligga av ytterligare en expeditionsvakt (bilförare) i

7 lönegraden att disponeras i första hand vid skolverksamheten. Beträffande

inköpsverksamheten föreslås icke någon annan ändring i förhållande till

organisationsnämndens förslag än att en assistent i 17 lönegraden placeras

i 15 lönegraden. Vad härefter angår förrådsverksamheten kan departementschefen

icke tillstyrka den föreslagna befattningen som förste byråingenjör

i 21 lönegraden utan föreslår i stället inrättandet av en byråingenjörsbefattning

i 19 lönegraden. Icke heller tillstyrkes assistenttjänstens placering

i 17 lönegraden utan föreslås i stället 15 lönegraden. Beträffande biträdespersonalen

å förrådssektionen föreslås en kontorist, ett kanslibiträde och

ett kontorsbiträde. Dessutom bör under denna byrå redovisas en förrådsförvaltare

i 17 lönegraden avsedd för civilförsvarsstyrelsens centrala förråd

i Malmby. Den kollektivanställda förrådspersonalen anses böra avlönas

från förrådsanslag.

Organisationsbyrån. Under chefen på planeringssektionen erfordras två

byråinspektörer i 21 lönegraden, 1 byråassistent i 19 lönegraden, 2 assistenter

i 17 lönegraden, 1 assistent i 15 lönegraden och 1 kansliskrivare i

10 lönegraden. För sektionen för skadeförebyggande åtgärder erfordras utöver

sektionschefen en byråinspektör i 21 lönegraden, 1 byråassistent i 19

lönegraden och 1 assistent i 17 lönegraden. I sektionen för skadeavhjälpande

åtgärder torde utöver sektionschefen böra ingå 2 byråinspektörer i 21

lönegraden (därav en för verkskyddsärenden), 1 byråassistent i 19 lönegraden

samt 1 assistent i 17 lönegraden. För organiserandet av undsättningskårerna

föreslås dessutom följande personal, nämligen 1 förste byrå
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

37

inspektör i 23 lönegraden samt 1 assistent i 15 lönegraden. Förste byråinspektören

bör besitta erfarenhet av militär organisation. Personaldetaljens personal

torde böra utgöras av 1 byråinspektör i 21 lönegraden och 1 assistent

i 17 lönegraden.

Tekniska byrån. Cheferna för sektionerna anses böra placeras i 24 lönegraden.

Av de byråingenjörer, som föreslagits inplacerade i 19 lönegraden

på de 4 sektionerna, bör 1 befattningshavare på varje sektion (på planeringssektionen

med kompetens från väg- och vattenbyggnadslinje eller

husbyggnadsteknisk linje och på elektrosektionen med kompetens från

mekanistlinje) i stället placeras i 17 lönegraden (ingenjör). Ritpersonalen

bör utgöras av 1 byråingenjör i 19 lönegraden och 1 ingenjör i 15 lönegraden.

I övrigt föreslås icke någon annan ändring i förhållande till organisationsnämndens

förslag till lönegradsplacering än att 1 föreslagen förste byråingenjör

i 21 lönegraden på byggnadssektionen (med kompetens från vägoch

vattenbyggnadslinje eller husbyggnadsteknisk linje) upptages som byråingenjör

i 19 lönegraden samt 1 föreslagen ingenjör i 17 lönegraden på elektrosektionen

placeras i 15 lönegraden.

För övnings sektionen föreslås följande personalstat, nämligen 1 byrådirektör

i 24 lönegraden, 2 byråassistenter i 19 lönegraden, 1 tekniker i 12

lönegraden och 1 kontorsbiträde.

Beträffande den personal, som alltjämt tills vidare skall stå till riksbrandinspektörens

förfogande, föreslås icke någon ändring. Detta föranleder

att på personalförteckningen bör upptagas 1 förste byråsekreterare i lönegrad

Ao 23. Vidare bör 2 arvodesanställda ingenjörer, som tillfälligt erfordras

för slutförande av vissa uppgifter rörande brandmateriel, överföras

från sakanslag till civilförsvarsstyrelsens avlöningsanslag.

Oaktat utbildningsverksamheten inom civilförsvaret — såsom föreslås

i det följande — kommer alt bedrivas i nuvarande provisoriska former för

nästa budgetår anser departementschefen det nödvändigt, att utbildningsnämndens

verksamhet påbörjas redan under nämnda budgetår för att förbereda,

planlägga och organisera hela den nya utbildningsverksamheten.

Detta förutsätter att någon del av den blivande permanenta civilförsvarsskolans

personal kan träda i funktion samtidigt med utbildningsnämnden

för att medverka i planläggningsarbetet. Härför ävensom för handläggning av

utbildningsfrågor beträffande undsättningskårerna beräknas följande personal:

1 rektor i lönegrad Be 1, 1 förste byråsekreterare i Ae21, 1 byråassistent

i Ae 19 och 1 kanslibiträde i Ae 7. Departementschefen har även

övervägt atL för utbildningsverksamheten föreslå inrättande av 1 befattning

som studierektor i 24 lönegraden, men anser all med inrättandet av denna

tjänst bör kunna anstå något år. För den nuvarande innehavaren av tjänsten

som chef för utbildnings-, övnings- och krigsplanläggningsbyrån beräknas

för vissa speciella arbetsuppgifter för tiden t. o. m. augusti 1960 en särskild

tjänst i lönegrad Be 1.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

Vid bifall till vad sålunda föreslagits kommer civilförsvarsstyrelsens

personal — bortsett från civilförsvarsskolans nuvarande personal som bör

provisoriskt bibehållas, samt övrig tillfällig personal — fr. o. m. nästa budgetår

att uppgå till sammanlagt 133 tjänstemän. Av dessa bör 42 — därav

15 i lönegrad A 5 — erhålla ordinarie anställning. I förhållande till civilförsvarsstyrelsens

nuvarande personaluppsättning innebär departementschefens

förslag en ökning med 12 tjänstemän.

Det föreslås få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser

som kan befinnas erforderliga för organisationens genomförande.

Civilförsvarets administration i länen

För att civilförsvarets administration skall bli rationell och effektiv måste

uppenbarligen en omorganisation ske även på det regionala och lokala planet.

Av särskild betydelse anses vara, att civilförsvarscheferna därvid

ges bättre möjligheter än nu att förbereda sig för sina uppgifter i krig och

att ägna sig åt krigsplanläggningen. Från denna synpunkt vore det av stort

värde, om civilförsvarscheferna kunde befrias från administrationsarbetet

i fred.

Som organisationsnämnden visat, skulle en betydande rationalisering av

civilförsvarets fredsorganisation i länen vinnas, om det administrativa

arbetet centraliserades till länsstyrelserna. Den försöksverksamhet som

bedrivits i Södermanlands län har givit de bästa erfarenheter av en sådan

organisation. Undersökningarna ger också vid handen att, trots den förstärkning

av länsstyrelsernas civilförsvarssektioner, som därvid måste företagas,

väsentliga kostnadsbesparingar står att vinna av omorganisationen.

Genom den fortlöpande kontakt och de ofta återkommande konferenser,

som civilförsvar ssektionen enligt förslaget skall hålla med varje civilförsvarschef

i länet, torde denne bli väl orienterad om organisationen i civilförsvarsområdet

och om planläggningen för civilförsvaret.

Med hänsyn till vad nu anförts förordar departementschefen i princip, att

det av organisationsnämnden framlagda förslaget till ny fredsorganisation

för civilförsvaret i länen, vilket biträtts av utredningen och det alldeles övervägande

antalet remissinstanser, genomföres. Klart är emellertid, att en

omedelbar övergång till centraliserad administration inte kan ske. Det anses

fördenskull lämpligt att övergången i huvudsak får anstå till budgetåret

1960/61, men den bör med all kraft förberedas av civilförsvarsstyrelsen och

länsstyrelserna redan under nästa budgetår.

Givet är att man vid den närmare utformningen av organisationen bör

beakta de särskilda förhållandena i de olika länen. Hur denna utformning

bör göras, torde få prövas i samband med anslagsäskandena för den nya

organisationen. Till dess anses också böra anstå med ställningstagandet

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

39

till frågan, om några principiella avsteg från organisationsnämndens förslag

kan behöva göras, framför allt med avseende på våra största städer,

och om det är möjligt att i stället för civilförsvarssektionen inrätta en

försvarssektion i länsstyrelserna, avsedd för alla grenar av det civila försvaret.

Vad slutligen beträffar frågan huruvida ledande civilförsvarspersonal

inom länsstyrelsen i krig bör placeras i det lokala civilförsvaret anses

denna böra bedömas helt efter de särskilda förhållandena i länen. Liksom

hittills bör det sålunda ankomma på länsstyrelsen att utse civilförsvarscheferna.

Principerna för materielanskaffning och förrådshållning

Avsaknaden av en plan för civilförsvarets materielanskaffning har utan

tvekan utgjort en allvarlig svaghet i uppbyggnadsarbetet. Det har sålunda

inte varit möjligt att få en överblick över anslagsbehoven och inte heller

har civilförsvarsmyndigheternas planeringsverksamhet kunnat bedrivas

fullt ändamålsenligt. I samband med att civilförsvarets omfattning och

organisation prövas bör därför en anskaffningsplan för materielen upprättas.

Utredningen har som en allmän princip utgått från att anskaffning i

fredstid bör ske av sådan materiel som eljest icke finns att tillgå med tillräcklig

grad av snabbhet vid ett mobiliseringstillfälle. Övrig materiel anses

vid behov kunna tagas i anspråk med förfoganderätt. Med hänsyn till betydelsen

av att snabbt kunna krigsorganisera civilförsvaret måste principen

anses riktig och departementschefen förordar att den lägges till grund

för materielanskaffningen. Därvid förutsättes, att för anskaffning endast

kommer i fråga sådana materielslag, som oundgängligen erfordras för att

god beredskap skall vinnas, och att en noggrann prövning sker från fall till

fall av möjligheten att tillföra organisationen den erforderliga materielen

först i ett beredskapsläge. Departementschefen understryker utredningens

påpekande, att nyanskaffning av materiel bör ske på sådant sätt, att ett visst

antal enheter inom samtliga kårer alltid är funktionsdugliga.

En särskild fråga i detta sammanhang är i vilken utsträckning personlig

beklädnadsutrustning skall anskaffas till civilförsvarspersonalen och i vilken

omfattning lämpliga sådana persedlar kan tillhandahållas av de civilförsvarspliktiga

själva. Att viss del av personalen bör förses med tjänstedräkt

synes klart. Så är redan nu avsett beträffande civilförsvarspolisen.

Några remissinstanser har hävdat att all civilförsvarspersonal borde kunna

utrustas enhetligt med tjänstedräkt. Departementschefen är f. n. inte beredd

att ansluta sig till denna uppfattning och vill inte nu förorda en längre

gående anskaffningsplan i denna del än vad utredningen föreslagit. Slutligt

ställningstagande till omfattningen av ifrågavarande anskaffning torde få

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

ske i samband med prövningen av de årliga anslagsbehoven till verksamheten.

Vad utredningen anfört beträffande anskaffning av gasmasker biträdes.

Som tidigare anförts är det också angeläget att erforderliga instrument anskaffas

för indikering av radioaktivitet.

I fråga om materielens förvaring och vård anses tillräckliga skäl inte

föreligga att göra ändring i de principer som nu gäller för ansvarsfördelningen

mellan stat och kommun. Den nuvarande ordningen medför obestridliga

fördelar, framför allt därigenom att sakkunnig tillsyn erhålles

över sådana materielslag, som användes i den kommunala verksamheten.

Beträffande frågan i vad mån materiel skall kunna utlämnas till de enskilda

civilförsvarspliktiga anser departementschefen i likhet med civilförsvarsstyrelsen

det böra ankomma på den myndighet som har att svara för

beredskapen att efter anvisningar av central myndighet göra bedömningen.

Frivillig civilförsvars verksamhet

Värdet av de insatser, som de frivilliga försvarsorganisationerna gjort

för civilförsvaret, framhålles. Den upplysnings- och utbildningsverksamhet

organisationerna bedrivit har varit av största betydelse för att hos allmänheten

skapa intresse för civilförsvaret och förståelse för dess mål och medel.

Det förslag till fortsatt nydaning av civilförsvaret, som nu framlägges,

minskar på intet sätt betydelsen av frivilliga insatser, fastän självfallet

en anpassning efter de nya förhållandena bör ske. I likhet med utredningen

framhålles särskilt vikten av att de frivilliga organisationerna medverkar

till att söka höja allmänhetens förmåga till självskydd. En annan betydelsefull

uppgift har organisationerna i fråga om fortbildningen av inskriven

personal.

Med hänsyn till vad nu anförts, anser departementschefen att statsmakterna

även i fortsättningen bör stödja den frivilliga verksamheten på civilförsvarets

område. Därvid bör, såsom utredningen och ett flertal remissinstanser

framhållit, eftersträvas att denna verksamhet får bredast möjliga

förankring hos de olika organisationerna. Däremot synes det departementschefen

inte lämpligt att man från statsmakternas sida söker åstadkomma

någon uppdelning av verksamheten mellan organisationerna utan i den mån

flera organisationer kan vara ägnade att bedriva samma verksamhet bör de

kunna erhålla statligt stöd för sin verksamhet.

Som utredningen anfört bör de statliga stödåtgärderna avse även andra

utbildningsbehov än dem som sammanhänger med självskyddet och fortbildningen.

Departementschefen anser också, att stöd liksom förut bör lämnas

till den upplysningsverksamhet rörande civilförsvaret, som utövas av de

frivilliga organisationerna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

41

Kostnader och tidsplan för uppbyggnaden av den nya

organisationen

Civilförsvarsutredningen har vid sina kostnadsberäkningar utgått från

att den föreslagna organisationen skall metodiskt uppbyggas under en tioårsperiod.

Sammanlagda kostnaderna för denna uppbyggnad har beräknats

till 760 milj. kronor, varav cirka 280 milj. kronor till materielanskaffning

och 200 milj. kronor till skyddsrum. I enlighet härmed skulle statens

kostnader för civilförsvaret komma att uppgå till 76 milj. kronor årligen

under en tioårsperiod.

Redan i direktiven för civilförsvarsutredningen framhölls angelägenheten

av att en tidsplan för civilförsvarets uppbyggnad upprättades; att

man framlade en plan för hur civilförsvarets behov skulle kunna tillgodoses

inom en rimlig kostnadsram. I remissyttrandena har också mycket

kraftigt understrukits nödvändigheten av att en sådan tidsplan upprättas.

För egen del kan departementschefen ansluta sig till nyssnämnda synpunkter.

En viss tidsplan och en ungefärlig kostnadsram måste anses som

en förutsättning för att civilförsvaret i dess nya utformning skall nå stabilitet

och verkligen bli effektivt. Uppbyggnaden av civilförsvarsorganisationen

kan därigenom grundas på en målmedveten och långsiktig planering, vilket

inte minst ur ekonomiska synpunkter är av största betydelse. Vad angår

kostnaderna torde de ändringar i utredningens förslag till organisation av

civilförsvaret, som i det föregående förordats, icke nämnvärt påverka de

kostnadsberäkningar, som civilförsvarsutredningen framlagt. Dessa torde

därför i stort sett kunna tjäna som riktlinjer för uppbyggnaden av vårt nya

civilförsvar. Även när det gäller uppbyggnadstidens längd anses utredningens

förslag böra tjäna som riktlinje, men givetvis måste här liksom på

andra områden det statsfinansiella läget bli avgörande för den takt, med

vilken en utbyggnad kan äga rum. Utbyggnaden anses av olika skäl böra

ske successivt även så till vida att kostnadsökningarna under de närmaste

budgetåren får begränsas i förhållande till vad utredningen tänkt sig. Därefter

bör emellertid frågan om avvägningen av kostnaderna för civilförsvaret

— framför allt på grund av civilförsvarets stora betydelse i vårt totalförsvar

— upptagas till prövning i samband med att kostnadsramarna för

det militära försvaret omprövas för tiden efter budgetåret 1960/61.

I enlighet med vad tidigare anförts måste uppbyggnaden av civilförsvaret

börja med att de centrala organen ges resurser att påbörja allt det

organisations- och planläggningsarbete m. m., som är oundgängligen nödvändigt

för att den nya civilförsvarsorganisationen skall kunna börja genomföras.

För nästa budgetår bör därför medel anvisas för påbörjandet

av den förstärkning och omorganisation av civilförsvarsstyrelsen som blir

erforderlig. Härutöver torde endast en förhållandevis obetydlig ökning av

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

kostnaderna erfordras, sammanlagt omkring 2,3 milj. kronor. Uppbyggnaden

i övrigt av civilförsvaret anses böra påbörjas först fr. o. m. budgetåret

1960/61.

Anslag å driftbudgeten för budgetåret 1959/60

Civilförsvarsstyrelsen: Avlöningar. Med utgångspunkt från vad i det föregående

föreslagits beräknas medelsbehovet till avlöningar på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör upptagas till

600 000 kronor.

Från anslagsposten till arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, torde böra

utgå arvode till generaldirektörens ställföreträdare med 1 800 kronor, arvoden

till fyra lekmannarepresentanter med tillhopa 6 000 kronor, arvode till

en militärassistent med 1 500 kronor samt arvode motsvarande lön enligt

24 löneklassen till en tjänsteman för handläggning av ärenden huvudsakligen

avseende det förebyggande brandförsvaret. Departementschefen förutsätter

liksom hittills att å befattningen förordnas ett högre brandbefäl och

att en tjänst som byråassistent i lönegrad Ae 19 hålles vakant under den

tid dylik sakkunnig finnes förordnad. Anslagsposten bör upptagas till avrundat

37 000 kronor.

För de pensionsavgifter nämnda brandbefäl kan ha att erlägga under

tjänstledighet från ordinarie befattning beräknas ett belopp av 5 000 kronor.

Denna ersättning föreslås såsom hittills skola utgå från en särskild anslagspost

benämnd vissa pensionskostnader. Då ersättningen kan bli av växlande

storlek, bör denna anslagspost uppföras förslagsvis.

Vad beträffar anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

beräknas för avlöningar till extra ordinarie personal m. m. 1 710 000

kronor. För arvoden åt särskilda sakkunniga avses 125 000 kronor, vilket

belopp icke torde få disponeras utan särskilt medgivande av Kungl. Maj:t,

samt för arvoden åt ledamöter, suppleanter och sekreterare i krigsskyddsnämnden

för kraftanläggningar 6 000 kronor. Anslagsposten beräknas alltså

till 1 841 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknas till 360 000 kronor.

För kompensation för höjda folkpensionsavgifter beräknas 15 000 kronor.

Det för budgetåret 1959/60 erforderliga avlöningsanslaget uppskattas alltså

till 2 858 000 kronor.

Civilförsvarsstyrelsen: Omkostnader. Anslagsposten till sjukvård föreslås

uppräknad med 1 000 kronor till 7 000 kronor.

Till reseersättningar upptages ett med 30 000 kronor förhöjt belopp.

Delposten till övriga expenser upptages med 209 000 (+ 79 000) kronor.

Vidare förordas, att anslagsposten till publikationstryck uppräknas med

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

43

200 000 kronor för att möjliggöra för styrelsen att bland allmänheten sprida

en informationsskrift.

Anslaget bestämmes alltså till 715 000 kronor.

Civilförsvarsområdenas administration: Avlöningar. Såsom tidigare anförts

bör nuvarande organisation i civilförsvarsområdena i huvudsak bibehållas

oförändrad under nästa budgetår. Vissa automatiska utgiftsstegringar

för löneklassuppflyttningar, kompensation för höjda folkpensionsavgifter

m. m. medför ett ökat medelsbehov med i runt tal 50 000 kronor.

På grund härav bör anslaget uppräknas med motsvarande belopp. Anslaget

bör alltså uppföras med 5 770 000 kronor.

Civilförsvarsområdenas administration: Omkostnader. För reseersättningar

beräknas för nästa budgetår 248 000 (+ 73 000) kronor. Anslagsposten

till expenser föreslås i enlighet med styrelsens förslag uppräknad med

480 000 kronor. Anslaget bestämmes alltså till 1 420 000 kronor.

Utbildnings- och övningsverksamhet. Såsom tidigare framhållits bör utbildnings-

och övningsverksamheten under nästa budgetår bibehållas vid

sin nuvarande utformning och omfattning. Medelsbehovet under anslaget

minskar emellertid dels emedan organisationen med biträdande länsinstruktörer

numera helt avvecklats, dels ock till följd av att kostnaderna för utbildning

och övning i viss sambandstjänst fr. o. m. nästa budgetår torde få

bestridas från annat anslag. Med anledning härav föreslås, att anslaget nedräknas

med 144 000 kronor. I enlighet med det anförda skulle anslaget för

nästa budgetår uppföras med 5 760 000 kronor.

Inspelning av instruktionsfilm. I enlighet med vad tidigare anförts anses

anslaget böra upptagas med samma belopp som i gällande riksstat eller med

40 000 kronor.

Bidrag till vissa frivilliga organisationer. Det föreslås, att ifrågavarande

anslag till följd av vad tidigare anförts för nästa budgetår upptages med

samma belopp som i gällande riksstat eller med 322 000 kronor. Det föreslås

få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare bestämma om anslagets fördelning

på avsedda ändamål.

Försöksverksamhet. Det torde icke råda någon tvekan om forskningens

betydelse, då det gäller att skapa anordningar för ett effektivt skydd åt

civilbefolkningen och den civila verksamheten mot de moderna anfallsmedlen.

De forskningsarbeten och försök, som omfattas av styrelsens äskande,

finner departementschefen värdefulla, och de anses därför böra komma till

stånd. Det föreslås att anslaget i enlighet med civilförsvarsuIredningens

förslag och styrelsens yrkande uppföres med 400 000 (+ 150 000) kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

Engångsanskaffning av materiel. Reservationen på anslaget per den 31

december 1958 utgjorde 17 493 360 kronor, varav 8 889 716 kronor bundits

genom beställningar. De vid samma tidpunkt disponibla medlen uppgick

således till 8 603 644 kronor. I sistnämnda belopp ingick besparingar med

i runt tal 2 500 000 kronor.

Såsom framgår av det föregående har civilförsvarsutredningen ingående

övervägt och redovisat det totala behovet av den civilförsvarsmateriel, som

bör anskaffas i fred, samt framlagt kostnadsberäkningar härför. Utredningens

förslag torde i stort få tjäna som grundval för civilförsvarets framtida

materiella uppbyggnad. Medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår

anses dock böra bedömas från samma utgångspunkter som för innevarande

budgetår. Med hänsyn till uppkomna besparingar anses anslaget för nästa

budgetår icke böra upptagas till högre belopp än 1 500 000 kronor. Föreslagen

medelsanvisning jämte uppkomna besparingar torde medgiva anskaffning

av bl. a. brand-, alarmerings- och radiomateriel samt radiakinstrument

för tillgodoseende av de mest trängande behoven.

Det föreslås få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma, för vilka ändamål

de för nästa budgetår anvisade medlen och de uppkomna besparingarna

å anslaget må användas.

Anskaffning av viss förbrukningsmateriel. Det belopp, som alltjämt är

disponibelt på anslaget, anses vara tillräckligt för den materielanskaffning,

som erfordras under nästa budgetår. Anslaget anses därför även för nästa

budgetår kunna uppföras med ett formellt belopp av 100 kronor.

Förvaring och underhåll av viss materiel m. m. Ett flertal förrådslokaler

är f. n. olämpliga för sitt ändamål. I fråga om materielens förpackning och

uppläggning på ett ur beredskapssynpunkt lämpligt sätt är läget i flera län

otillfredsställande. Med hänsyn till nämnda förhållanden anses, att anslagsposten

till förrådshållning bör uppräknas.

Till lokalhyror beräknas i likhet med styrelsen 840 000 (+ 120 000) kronor.

Till avlöning av den fast anställda förrådspersonalen beräknas ett belopp

av 1 020 000 (+ 30 000) kronor och till ersättning till tillfällig personal

520 000 (+ 140 000) kronor. Till underhåll och reparation föreslås oförändrat

1 250 000 kronor. Därvid har beräknats 400 000 kronor för förrådsbyggnader

i länen. De för ifrågavarande förrådsbyggnader avsedda medlen torde

icke få disponeras av civilförsvarsstyrelsen utan särskilt medgivande av

Kungl. Maj :t. För kontrollkostnader rörande vapen och ammunition m. m.

upptages oförändrat 50 000 kronor och för övriga utgifter 450 000 (+ 75 000)

kronor.

Till drift av statsägda alarmerings- och radioanläggningar beräknas oförändrat

belopp 215 000 kronor.

Anslaget uppföres alltså med 4 500 000 (+ 365 000) kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

45

Vissa löpande kostnader för civilförsvarets verksamhet inom civilförsvarsområdena.

Beträffande statsbidrag till Aktiebolaget Stockholms spårvägar

för anordnande av vissa skyddsrum torde samtliga ifrågavarande anläggningar

icke komma att utföras under nästa budgetår. Med hänsyn härtill

och på grund av viss ofullständighet i det förebragta utredningsmaterialet

förordas, att medelstilldelningen för nästa budgetår begränsas till 300 000

(— 189 000) kronor. Till kostnader för demontering av skyddsrum m. m.

föreslås en med 6 000 kronor ökad medelsanvisning. I övrigt har departementschefen

intet att erinra mot styrelsens förslag till medelsanvisning.

I enlighet med det anförda uppföres anslaget med 620 000 (—70 000)

kronor.

Bidrag till kommuner för anordnande av branddammar för civilförvarsändamål.

Med utgångspunkt från vad anförts inledningsvis i detta avsnitt

torde anslaget för nästa budgetår böra uppföras med oförändrat 500 000

kronor.

Kostnader för anordnande av allmänna skyddsrum m. m. Beträffande befolkningsskyddsrummen

pågår alltjämt utredning om bl. a. behovet av platser

och skyddsrummens lokalisering. Underlag för förslag till lämpliga

objekt för utbyggnad saknas därför. Härtill kommer att medel å tillhopa

cirka 11 miljoner kronor redan finns tillgängliga för byggande av befolkningsskyddsrum.

Styrelsens medelsäskanden för nya skyddsrumsanläggningar

för nästa budgetår har därför liksom för innevarande budgetår i huvudsak

begränsats till ledningscentraler i s. k. fullträffsäkert utförande.

Med hänsyn till reservationerna på anslaget, vilka uppgick till cirka 37

miljoner kronor den 30 juni 1958 och till cirka 40 miljoner kronor vid

1958 års utgång, anser departementschefen icke erforderligt, att medel nu

äskas för täckande av merkostnader på grund av höjda byggnadskostnader.

Hittills har medel anvisats för 63 s. k. fullträffsäkra ledningscentraler.

För en av dessa avser medelsanvisning endast första etappen och erfordras

för anläggningens färdigställande 400 000 kronor. Det förordas, att detta

belopp anvisas för nästa budgetår. Härjämte tillstyrkes, att 800 000 kronor

anvisas för färdigställande av två anläggningar i södra delen av landet. Styrelsens

begäran om medel för påbörjande av sex nya ledningscentraler biträder

departementschefen så till vida, att han för första etappens utbyggnad

av fem centraler beräknar 1 500 000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle till fullträffsäkra ledningscentraler för

nästa budgetår böra anvisas 2 700 000 kronor.

Till frågan om anvisande av medel för inträffade kostnadsfördyringar

för bcfolkningsskyddsrum i Stockholm och Västerås kan departementschefen

— enär fullständiga redovisningar beträffande kostnaderna ännu ej

föreligger och underlaget för bedömningen även i övrigt är bristfälligt —

icke nu taga ställning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

För statsbidrag till kompletteringskostnader för tidigare färdigställda

normalskyddsrumsanläggningar beräknas 110 000 kronor.

Vad angår de kommunala tekniska verken förordas, att medel anvisas

för nästa budgetår för utförande av vissa kompletterande skyddsanordningar

vid vattenverket i Alelyckan och transformatorstationerna K 2 och

K 3 i Göteborg. Departementschefen har intet att erinra mot de av styrelsen

härför beräknade beloppen 53 000, 170 000 resp. 67 000 kronor.

Tillhopa anses sålunda till statsbidrag för merkostnader vid kommunala

tekniska verk för nästa budgetår böra anvisas 290 000 kronor.

Vid bifall till förslagen skulle för nästa budgetår böra anvisas sammanlagt

3 100 000 (— 1 200 000) kronor.

Bidrag till kommuner för anordnande av vissa trafik- och skolskyddsrum.

I likhet med civilförsvarsstyrelsen anser departementschefen anslaget böra

upptagas med samma belopp som i gällande riksstat eller 1 500 000 kronor.

Viss sambandsverksamhet. Anslag för detta ändamål finnes icke uppfört

i gällande riksstat.

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 186) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Viss sambandsverksamhet

för budgetåret 1959/60 beräkna ett förslagsanslag av 823 000

kronor.

För ifrågavarande ändamål erforderliga medel anses böra uppdelas på två

anslag, ett förslagsanslag, benämnt Viss sambandsverksamhet, och ett reservationsanslag,

benämnt Anskaffning av viss sambandsmateriel. Anslaget

till Viss sambandsverksamhet anses för nästa budgetår böra uppföras med

273 000 kronor.

Anskaffning av viss sambandsmateriel. Anslag för detta ändamål finnes

icke uppfört i gällande riksstat.

Under åberopande av vad anförts under föregående punkt föreslås, att

anslaget uppföres med 550 000 kronor. Vidare förordas att vid utgången

av innevarande budgetår förefintlig behållning av de medel under anslaget

till Engångsanskaffning av materiel, som under budgetåren 1957/58 och

1958/59 anvisats till anskaffning av viss sambandsmateriel, överföres till

förevarande anslag.

Kapitalinvesteringar budgetåret 1959/60

Vissa skyddsrumsanläggningar. För telestyrelsens m. fl. statliga myndigheters

anläggningar beräknas 1 220 000 kronor samt för komplettering av

vissa anläggningar för länsstyrelserna 30 000 kronor. Vidare föreslås, att

650 000 kronor anvisas för viss särskild skyddsrumsanläggning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

47

Anordnande av en civilförsvarsskola m. m. I det föregående har redogjorts

för departementschefens ställningstagande till civilförsvarsutbildningens

framtida utformning och omfattning. Därvid har föreslagits, att i

utbildningsorganisationen skall ingå en civilförsvarsskola för högre befälsutbildning

och utbildning av civilförsvarsinstruktörer. Därjämte har föreslagits,

att utbildningen av undsättningskårernas personal skall äga rum

vid en härför avsedd utbildningsanstalt.

Det är enligt departementschefens mening uppenbart, att nuvarande provisoriska

anordningar för den centrala utbildningen, som kom till stånd i

samband med omläggningen av undervisningen år 1951, icke är till fyllest

för tillgodoseende av de utbildningsbehov, som han i det föregående tagit

principiell ställning till. Departementschefen anser därför att civilförsvaret

är i behov av en permanent anläggning för ifrågavarande ändamål.

Utredningens förslag om uppförande av en särskild internatanläggning

i Sigtuna för den centrala civilförvarsskolan har av flertalet remissmyndigheter

icke rönt någon erinran. Vissa remissmyndigheter — överbefälhavaren,

fortifikationsförvaltningen och statskontoret — har dock erinrat om

de möjligheter, som efter genomförandet av 1958 års försvarsbeslut kan

föreligga att utnyttja vissa friställda kasernetablissement. Härvid har bl. a.

framhållits att infanteriskjutskolan, som f. n. är förlagd till Rosersberg, enligt

uttalande i prop. 110/1958 på grund av den beslutade utbyggnaden av

storflygplatsen vid Halmsjön måste förflyttas under år 1960 eller senast

1961. För egen del kan departementschefen under nuvarande ekonomiska

förhållanden icke tillstyrka utredningens förslag om en nybyggnad i Sigtuna.

Med hänsyn till vad som uttalats i förenämnda proposition har departementschefen

låtit undersöka möjligheterna att övertaga någon militär anläggning,

som kommer att friställas. Då såväl statsfinansiella som utbildningstekniska

skäl talar för att undsättningskårernas utbildningsanstalt

förlägges till samma plats som civilförsvarsskolan eller till plats i närheten

av denna, har även denna fråga beaktats i detta sammanhang.

Det har vid undersökningen konstaterats att av olika tänkbara projekt

Rosersberg med hänsyn till sitt läge bäst lämpar sig för en civilförsvarsskola

av internatkaraktär. Slottet med flyglar, slottsstallet, elevförläggningar

m. m. torde till storleken väl lämpa sig för civilförsvarsskolans behov.

Dock bör enligt byggnadsstyrelsen vissa ombyggnader och reparationer

genomföras hl. a. för att kunna nedbringa kostnaderna för drift och underhåll

och för att i möjligaste mån eliminera de bullerstörningar, som kommer

att uppstå när storflygplatsen tages i bruk. Byggnadsstyrelsen har erfarenhetsmässigt

uppskattat kostnaderna för modernisering och uppsnyggning

(omläggning av elektriska systemet och värmeanläggningarna samt ommålning

ocli golvläggning m. m.) till 1 1100 000 kronor. Även om denna beräkning

får anses som preliminär torde de slutliga kostnaderna icke komma

att understiga nämnda belopp. Vad beträffar frågan om lämplig förläggning

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

för undsättningskårernas utbildningsanstalt har den gjorda undersökningen

utvisat, att vissa i Rosersberg belägna förläggningsbaracker, som f. n. användes

för skjutskolans övningstrupp, ur flera synpunkter är lämpliga som

förläggningsplats för undsättningskårernas personal. Enligt byggnadsstyrelsen

måste dock även här vissa ombyggnads- och reparationsarbeten genomföras

varjämte brandtorn, garage, verkstäder m. m. bör uppföras. Byggnadsstyrelsen

har uppskattat kostnaderna för nybyggnader till 1 500 000

kronor och för upprustning av befintliga byggnader till 700 000 kronor.

Byggnadsstyrelsens beräkningar, som är preliminära, torde ge en föreställning

om den ungefärliga kostnadsramen för iståndsättande av ifrågavarande

utbildningsanstalter. Det är departementschefens avsikt att föreslå Kungl.

Maj :t att byggnadsstyrelsen erhåller i uppdrag att föranstalta om upprättande

av mera detaljerade kostnadsberäkningar.

Då det är synnerligen angeläget, att frågan om anordnande av lokaler för

den centrala civilförsvarsskolan och för undsättningskårerna snarast erhåller

sin lösning, anser departementschefen sig efter samråd med chefen

för försvarsdepartementet böra tillstyrka att — därest riksdagen beslutar

om infanteriskjutskolans förflyttning — nämnda utbildningsanstalter förlägges

till Rosersbergsområdet. Härvid förutsättes, att vissa markområden

och vissa byggnader inom nämnda område alltjämt kommer att disponeras

för militärt ändamål. Även om skjutskolans förflyttning icke kommer att

aktualiseras under nästa budgetår räknar departementschefen dock med att

vissa ombyggnader och reparationer i de lokaler, som är avsedda för den

centrala civilförsvarsskolan, kan påbörjas oberoende härav. Departementschefen

förordar därför, att för detta ändamål ett investeringsanslag av

1 300 000 kronor anvisas för nästa budgetår.

Motioner

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Sundelin (I: 267) och den andra inom andra kammaren av herr Ståhl

m. fl. (II: 329), i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen vid sin

behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 1, bil. 13, till Civilförsvarsstyrelsen:

Omkostnader och Civilförsvarsområdenas administration: Omkostnader

för budgetåret 1959/60 måtte anvisa förslagsanslag om 643 500 kronor

respektive 1 278 000 kronor,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Osvald och Ewerlöf (1:439) och den andra inom andra kammaren

av herrar Heckscher och Thapper (II: 535), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte besluta om inrättande av en personlig tjänst som civilförsvarsöverläkare

i Bp 1 för med. lic. Walo von Greyerz och att — därest riksdagen be
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

49

slutar om inrättande av befattningen i Ae 25 — sistnämnda befattning skall

hållas vakant så länge von Greyerz utövar den förstnämnda tjänsten,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Domö m. fl. (1:448) och den andra inom andra kammaren av herr

Sehlstedt m. fl. (II: 553), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att

ansvaret för civilförsvarets utbildningsverksamhet liksom hittills skall vila

på civilförsvarsstyrelsen och — under denna — på länsstyrelserna, att i

enlighet härmed den föreslagna övningssektionen i civilförsvarsstyrelsen

organiseras som en utbildnings- och övningsbyrå, att ytterligare erforderlig

pedagogisk expertis ställes till civilförsvarsstyrelsens förfogande genom

antingen en rådgivande nämnd eller ökat antal lekmannarepresentanter

samt att länsstyrelsernas personalorganisation enligt 1953 års civilförsvarsutrednings

förslag bör förses med en administrativt kunnig befattningshavare,

som dessutom besitter lämplighet och utbildning att delta i civilförsvarsutbildningen

och att planlägga och genomföra erforderliga övningar

och spel inom länets civilförsvarsområden,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Jacobsson m. fl. (1:449) och den andra inom andra kammaren av

herr Carlsson i Huskvarna m. fl. (II: 557), i vilka hemställts, att i motionerna

påyrkad utredning om samordning av propaganda- och upplysningsverksamhet

inom totalförsvaret göres, innan medel anvisas till de frivilliga civilförsvarsorganisationerna

för sådan verksamhet, att fortbildningen av den

inskrivna civilförsvarspersonalen skall handhas av den föreslagna utbildningsnämnden,

att en fast tidsplan för civilförsvarsorganisationens uppbyggnad

fastställes samt att riksdagen i övrigt måtte beakta i motionerna

anförda synpunkter.

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Sigfrid Larsson m. fl. (I: 450) och den andra inom andra kammaren

av herr Svensson i Stenkyrka m. fl. (II: 559), i vilka hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av propositionen nr 114 måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om prövning och förslag angående beväpning av

de regionala undsättningskårerna i det lokala civilförsvaret i enlighet med

vad i motionerna anförts,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Nyström m. fl. (I: 451) och den andra inom andra kammaren av herr

Lassinantti m. fl. (II: 555), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta,

att fältavdelningarnas antal skall vara minst fem, varav en avdelning skall

ha sin verksamhet förlagd till Norrbottens och Västerbottens län,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Nyström m. fl. (I: 452) och den andra inom andra kammaren av herr

Lassinantti m. fl. (11:554), i vilka hemställts, alt riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 114 måtte besluta att i motionerna

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 85

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

anförda synpunkter lämpligen beaktas vid de ytterligare överväganden och

utredningar som kommer till stånd inom civilförsvarets område,

dels en inom andra kammaren av herr Nyberg m. fl. väckt motion (II: 556),

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att civilförsvarsstyrelsen ges

möjlighet att utom en pressombudsman, lönegrad 21, även anställa en bildman

i lönegrad 17 samt en kontorist i lönegrad 9,

dels en inom andra kammaren av herrar Adamsson och Bengtsson i Landskrona

väckt motion (II: 558), vari hemställts, att riksdagen med ändring av

Kungl. Maj:ts förslag härutinnan måtte besluta att den frivilliga utbildningen

av inskriven och obligatoriskt utbildad civilförsvarspersonal skall

anförtros åt utbildningsmyndigheterna,

dels ock en inom andra kammaren av herrar Edlund och Wachtmeister

väckt motion (II: 560), vari hemställts, att riksdagen vid fastställandet av

grunderna för organisation av civilförsvaret måtte besluta 1) att översyn

göres beträffande bestämmelser angående skyddsrum, så att kravet tillgodoses

på omedelbart skydd för personal i tätorternas industrier och verkstäder

m. m.; 2) att åtgärder vidtages för effektivisering även av det lokala

hemskyddet och verkskyddet; 3) att skolornas undervisning i brandskydd

och olycksfallsvård kompletteras med undervisning om de elementära

grunderna för självskydd; 4) att utfärdade anvisningar till allmänheten

angående självskydd — i exempelvis broschyren »Om kriget kommer» —•

revideras; 5) att de regionala undsättningskårerna utrustas med vapen för

självförsvar.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas

till motionerna 11:248, 11:535, 11:553, 1:449, 1:450, 1:451, 1:452,

II: 556, II: 558 och II: 560.

Utskottet

Vissa riktlinjer för en nydaning av civilförsvaret beslöts av statsmakterna

år 1956. Beslutet gällde då i huvudsak principerna för en ny utrymningsplanläggning

och för det fortsatta skyddsrumsbyggandet. Det nu framlagda

förslaget avser en reformering i övrigt av civilförsvaret. Det är härvid främst

frågor rörande den skadeavhjälpande verksamheten samt civilförsvarets

organisation i krig och fred som behandlas. Förslaget syftar till att klarlägga

civilförsvarets uppgifter och att ange den organisatoriska ramen för

verksamheten. Civilförsvaret i krig föreslås få en mindre men effektivare

organisation än enligt hittillsvarande planer. Fredsorganisationen föreslås

vidare rationaliserad. I propositionen behandlas även principerna för utbildningsverksamheten

samt slutligen anslagen till civilförsvaret för budgetåret

1959/60. Genom det framlagda förslaget, som grundar sig på omfattande

organisationsundersökningar och studier, har det varit möjligt att få en sam
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

51

lad överblick över civilförsvarets personal- och materielbehov, vilken man

tidigare icke haft. Civilförsvarets uppgifter har också kunnat bestämmas och

klarare avgränsas mot andra samhällsorgans uppgifter än vad hittills varit

fallet.

Förevarande förslag till ny organisation för civilförsvaret har framkommit

mot bakgrunden av den senaste krigstekniska utvecklingen, vilken icke

minst varit inriktad på medel för hemortsbekämpning. Civilförsvarets

allmänna betydelse för vårt totalförsvar har under senare

tid alltmer trätt i förgrunden. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen

framhållit om civilförsvarets utomordentliga vikt för medborgarnas

skydd i krig och för befolkningens motståndsvilja. Utskottet har härvid

särskilt beaktat, att undersökningar såväl här hemma som utomlands otvetydigt

visar, att ett väl förberett civilförsvar avsevärt kan begränsa förlusterna

i människoliv även vid mycket svåra anfall. Otvivelaktigt är våra

försvarsansträngningar i hög grad beroende av civilförsvarets möjligheter att

lösa sina uppgifter inom det totala försvaret. Det synes med hänsyn härtill

ofrånkomligt, att civilförsvaret ges en ökad effektivitet. Det framlagda förslaget

till ny civilförsvarsorganisation synes utskottet mot bakgrunden av de

ökade anspråken på civilförsvarets verksamhet vara väl avvägt.

Vad beträffar de särskilda frågorna om civilförsvarets uppgifter

förordar departementschefen i likhet med civilförsvarsutredningen,

att verksamheten koncentreras kring huvuduppgiften att skydda

civilbefolkning och egendom mot följderna av fientliga anfall samt att rädda

överlevande. Vissa uppgifter, som nu ankommer på civilförsvaret, föreslås

överförda till andra organ i samhället. Bland annat överföres till polisväsendet

de åtgärder rörande säkerhetstjänst, som civilförsvaret enligt nuvarande

ordning har att vidtaga. Civilförsvarets bombröjningsuppgifter övertages

av det militära försvaret samt undanförsel- och förstöringsuppgifter av

det ekonomiska försvarets organ. Den föreslagna avgränsningen av civilförsvarets

verksamhet innebär även, att på kommunerna överföres vissa

uppgifter, som hittills ansetts åvila civilförsvaret, såsom röjning och reparationer

av samfärdsleder och ledningsnät samt sociala hjälpåtgärder, som inte

ingår som ett direkt led i civilförsvarets utrymnings- och räddningsåtgärder.

Nu nämnda förslag att befria civilförsvaret från uppgifter, som icke direkt

sammanhänger med dess huvuduppgift, och alt överföra dem till andra

organ i samhället, som har förutsättningar att fullgöra dem, föranleder

icke någon erinran från utskottets sida. Utskottet förutsätter dock, att på

sätt som synes vara avsett i propositionen åtgärder vidtages, så att beredskapen

på de områden, som berörs av omläggningen, icke försämras som

en följd härav. Beträffande de föreslagna anordningarna på radiakskyddets

område vill utskottet erinra om alt årets riksdag anvisat medel till ett nät

av mätstationer för registrering av joniserande strålning och radioaktivt

stoft, närmast med tanke på risker som kan finnas till följd av reaktor
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

olyckor eller kärnvapenprov. Det synes utskottet angeläget framhålla vikten

av att de anordningar, som av beredskapsskäl och för krigsförhållanden nu

förordas inom civilförsvaret, blir ändamålsenligt samordnade med de nämnda

åtgärderna för strålskyddet i fred.

I huvuddragen i den nya civilförsvarsorganisationen

ingår att i stort sett endast sådan personal skall inskrivas i organisationen,

som behöver särskilt utbildas, och att organisationen skall dimensioneras

för att tillgodose endast de väsentligaste behoven. Avsikten är att det

sålunda förberedda civilförsvaret skall i mån av behov kunna utbyggas

under beredskap och krig genom att även andra civilför svar spliktiga tages

i anspråk. Utskottet vill ansluta sig till denna uppfattning och till förslaget

att en ram för organisationen bestämmes från denna utgångspunkt. På civilförsvarsmyndigheterna

bör det härefter ankomma att inom den fastställda

ramen och efter de direktiv, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt att meddela,

närmare utforma organisationen på ändamålsenligaste sätt.

Civilförsvaret bör enligt utskottets mening i princip vara en civil, humanitärt

inriktad och icke beväpnad organisation. Departementschefens bedömning

att civilförsvaret icke skall ha några stridsuppgifter med undantag av

vad som följer av ordnings- och bevakningsuppgifterna synes överensstämma

med i andra länder allmänt rådande uppfattning i denna fråga. Med

hänsyn härtill är utskottet icke berett att tillstyrka yrkandena i motionerna

I: 450 och II: 559 samt II: 560 i fråga om beväpning av de regionala

undsättningskårerna. Då det uppenbarligen är av vikt, att särskilt de regionala

undsättningskårerna icke alltför lätt skall kunna förhindras att

fullgöra sina uppgifter, förutsätter emellertid utskottet, att frågan om väpnat

skydd av framför allt dessa förband, med utgångspunkt från folkrättsliga

förhållanden och civilförsvarets verksamhet, ägnas fortsatt uppmärksamhet

i samband med den närmare utformningen av organisationen.

I anslutning till vad departementschefen anfört i fråga om det allmänna

civilförsvarets organisation och omfattning

samt enskilda civilförsvarsåtgärder vill utskottet särskilt

understryka betydelsen av att de föreslagna nya undsättningskårerna kommer

till stånd. Utskottet förutsätter härvid, att dessa kårer rekryteras med

personal i värnpliktiga åldrar på sätt i propositionen föreslagits och att

civilförsvarsutbildningen kan ske med utnyttjande av den tid, under vilken

ifrågavarande värnpliktiga eljest skulle ha fullgjort sina två sista repetitionsövningar

i militär tjänst. Utskottet vill även i övrigt tillmäta de föreslagna

grunderna för personalrekryteringen till civilförsvaret en stor betydelse.

I likhet med departementschefen finner utskottet lämpligt att i fred

icke uppbygga någon organisation av självskyddet. Denna verksamhetsgren,

som berör snart sagt varje enskild medborgare, bör lämpligen kunna

förberedas och utövas på annat sätt, varvid icke minst frivillig verksamhet

kan få stor betydelse. Utskottet kan sålunda ansluta sig till vad departe
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

53

mentschefen i nu förevarande avseenden föreslagit. Däremot är utskottet

icke berett att i anledning av motionen II: 560 föreslå riksdagen besluta

om ytterligare åtgärder i fråga om självskydd och verkskydd m. m. utöver

de i propositionen förordade. Utskottet avstyrker sålunda sagda motionsyrkanden.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att nya riktlinjer för

det fortsatta skyddsrumsbyggandet beslutats av riksdagen så sent som år

1956 och att denna fråga icke är föremål för prövning i nu förevarande

sammanhang.

Civilförsvarsutredningen har vid sin genomgång av civilförsvarets olika

verksamhetsområden även sökt bilda sig en uppfattning om ändamålsenligheten

av civilförsvarsutbildningen. Utredningen har ansett sig

kunna konstatera vissa svagheter hos den nuvarande undervisningen, såväl

i fråga om dennas organisation som i avseende å dess innehåll. Såsom en

brist nämner utredningen frånvaron på vissa områden av centralt fastställda

riktlinjer och anvisningar för utbildningen. Undervisningens uppläggning

synes i alltför stor omfattning ha överlåtits på de enskilda instruktörerna

och därför blivit oenhetlig. Brister synes även ha funnits i den

pedagogiska uppläggningen av undervisningen.

Utskottet finner i likhet med departementschefen synnerligen angeläget,

att de här påtalade svagheterna i civilförsvarets utbildningsverksamhet

undanröjes. I allt väsentligt finner utskottet de i propositionen på grundval

av utbildningsutredningens förslag förordade åtgärderna härför ändamålsenliga.

Det synes sålunda betydelsefullt, att en fastare central ledning av

utbildningen kommer till stånd, att utbildningstiderna och utbildningens

innehåll blir centralt prövade för de olika personalkategorier, som skall utbildas,

och att såväl pedagogiska som civilförsvarsmässiga synpunkter härvid

vinner tillräckligt beaktande. Självfallet får icke utbildningen i något

fall göras vidlyftigare än vad vederbörandes funktioner i organisationen

ovillkorligen kräver. Utskottet, som förutsätter att utbildningen får den här

åsyftade fasta ledningen och uppläggningen, tillstyrker de i propositionen

föreslagna tiderna för civilförsvarspliktigas skyldighet att undergå utbildning

och deltaga i övningar. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att närmare

föreskriva hur lång utbildningstid som skall gälla för varje särskild personalgrupp.

Vad beträffar den centrala ledningen av civilförsvarets

utbildningsverksamhet finner utskottet ofrånkomligt att

denna utformas så att såväl pedagogiskt som lekmannamässigt inflytande

blir större än vad tidigare varit fallet. Ett villkor härför synes utskottet

vara, att de grundläggande besluten i utbildningsfrågorna kommer till

avgörande genom en kollegial beslutandeform. Vidare måste det organ,

som har att utöva den centrala ledningen av civilförsvarets utbildning,

ha härför lämplig sammansättning. Därest nämnda förutsättningar är för

handen, synes det utskottet vara en mindre väsentlig fråga om lednings
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

organet, såsom förordats i propositionen, har en i förhållande till civilförsvarsstyrelsen

fristående ställning eller om civilförsvarsstyrelsen handhar

den centrala ledningen av utbildningen.

Sist berörda fråga behandlas i motionerna I: 448 och II: 553. Tillskapandet

av en helt ny organisation för utbildningens centrala ledning vid sidan

av civilförsvarsstyrelsen synes motionärerna onödigt, särskilt som civilförsvarsstyrelsen

av beredskapsskäl måste följa och avväga utbildningen efter

sin egen planläggning av organisationen. En särskild utbildningsnämnd befaras

försvåra den erforderliga samordningen av organisations- och utbildningsverksamheten.

För motionärerna ter det sig smidigare och effektivare,

att civilförsvarsstyrelsen även i fortsättningen står som huvudman för utbildningen.

Utskottet anser för sin del att vissa skäl talar för att en ändamålsenlig

samordning av civilförsvarets olika verksamhetsgrenar lättare kan ernås,

därest det beslutande utbildningsorganet, under de förutsättningar som

utskottet angivit i det föregående, utgöres av civilförsvarsstyrelsen. Utskottet

vill med hänsyn härtill och till vad motionärerna anfört förorda, att den

centrala ledningen av civilförsvarets utbildning tillkommer civilförsvarsstyrelsen.

Utskottet förutsätter härvid att de utbildningsärenden, som är av

beskaffenhet att böra behandlas i plenum, avgöres efter omröstning och att

vid behandlingen av dylika ärenden i styrelsen skall såsom ledamöter ingå

representanter för pedagogisk verksamhet och med erfarenhet av folkbildningsarbete.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de härav påkallade

ändringarna i gällande instruktion för civilförsvarsstyrelsen. Utskottet

föreslår riksdagen besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet nu anfört.

Vad angår länsstyrelsernas befattning med utbildning

av civilförsvarspersonal vill utskottet framhålla, att den av departementschefen

förordade centraliseringen av ansvaret för utbildningen icke

torde innebära, att länsstyrelserna i förhållande till vad nu gäller fråntages

ansvaret för civilförsvarsorganisationens beredskap i länen. Länsstyrelserna

måste alltjämt följa utbildningsverksamheten och kunna påkalla, att de för

verksamheten tid efter annan mest angelägna utbildningsbehoven tillgodoses

och att utbildningen vid civilförsvarsskolan och dess fältavdelningar

samt direktiven för utbildningen i länen utformas med hänsyn till länsstyrelsernas

bedömning av utbildningsbehoven. Då förslaget i propositionen

enligt utskottets mening i allt väsentligt tillgodoser vad i motionerna I: 448

och II: 553 anförts i denna fråga, finner utskottet motionerna i denna del

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet är vidare icke berett

tillstyrka i sagda motioner framfört förslag om utökning av länsstyrelsernas

personalorganisation i avseende å civilförsvaret. Denna fråga torde,

såsom departementschefen förutsatt, böra ytterligare övervägas i samband

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

55

med den årliga prövningen av anslagen till civilförsvaret. Utskottet avstyrker

sålunda ifrågavarande motionsyrkande.

I motionerna II: 558 samt 1: 449 och II: 557 yrkas, att frivillig fortbildning

av inskriven och obligatoriskt utbildad civilförsvarspersonal

skall bandbas av utbildningsmyndigheterna och icke, såsom i propositionen

förordats, av de frivilliga organisationerna. Enligt utskottets mening bör

utbildningsmyndigheterna icke åläggas något direkt ansvar för denna utbildning.

Detta ställningstagande bör emellertid icke utgöra hinder för

utbildningsmyndigheterna att låta inskriven personal frivilligt deltaga i

även obligatoriska utbildningskurser, i den mån detta ur organisatoriska

och ekonomiska synpunkter är lämpligt. Utskottet finner med hänsyn till,

det anförda icke skäl att tillstyrka förenämnda motionsyrkanden.

Inrättandet av en permanent statlig civilt örsvarsskola och till

denna anslutna fältavdelningar finner utskottet ändamålsenligt.

Som lämplig förläggningsplats för civilförsvarsskolan vill utskottet — under

förutsättning att riksdagen beslutar om infanteriskjutskolans förflyttning

— tillstyrka Rosersberg, dit även den föreslagna utbildningsanstalten

för undsättningskårernas utbildning lämpligen bör förläggas. Som en följd

av utskottets förslag att den centrala ledningen av utbildningsverksamheten

skall handhas av eivilförsvarsstyrelsen bör civilförsvarsskolan sortera

under denna myndighet. I motionerna 1:451 och 11:555 förordas att

antalet fältavdelningar bestämmes till minst fem, varav en förlägges till Norrbottens

eller Västerbottens län. Frågan om antalet sådana fältavdelningar

och deras förläggning synes utskottet icke nu böra bestämmas utan i stället

göras beroende av den närmare planläggning av utbildningsorganisationen,

som måste äga rum under hänsynstagande till ekonomiska och andra synpunkter.

Utskottet, som förutsätter att motionärernas synpunkter beaktas i

nämnda sammanhang, är under sådana omständigheter icke berett tillstyrka

motionerna.

Det synes utskottet motiverat, att en omorganisation och förstärkning av

eivilförsvarsstyrelsen genomföres redan under nästkommande

budgetår. Utskottet kan ansluta sig till vad departementschefen härutinnan

anfört, dock att övningssektionen och kansliet för utbildningsnämnden genom

utskottets förslag i det föregående i fråga om ledningen av utbildningsverksamheten

bör ersättas av cn utbildnings- och övningsbyrå i styrelsen.

Utskottet biträder sålunda motionerna 1:448 och 11:553, i vad de berör

denna fråga. Utskottet förutsätter, att nämnda ändring i organisationen

icke medför behov av personal i chefsställning utöver vad som föreslagits

av departementschefen. I fråga om personalen i övrigt utgår utskottet från

att Kungl. Maj :t tillvaratar förefintliga möjligheter att begränsa behovet.

Den i motionen II: 556 föreslagna utökningen av civilförsvarsstyrelsens personal

för informationstjänst finner utskottet icke skäl tillstyrka. Icke heller

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

anser sig utskottet böra förorda förslaget i motionerna 1:439 och 11:535

om inrättande av en personlig tjänst som civilförsvarsöverläkare i Bp 1.

Vad gäller civilförsvarets administration i länen kan

utskottet godtaga det framlagda principförslaget om en centralisering av

verksamheten till länsstyrelserna. Utskottet vill härvid erinra om de kostnadsbesparingar,

som ett genomförande av förslaget möjliggör. Då frågan

nu endast gäller själva principen att övergå från en lokal till en regional

organisation, finner utskottet icke anledning att i detta sammanhang pröva

i vad mån avsteg från organisationsnämndens förslag kan vara erforderligt.

En sådan prövning torde, såsom departementschefen förordat, få ske i samband

med behandlingen av de årliga anslagsäskandena för civilförsvaret.

Utskottet är inte berett att i vidare mån biträda det förslag som härutinnan

framlagts i motionerna 1:452 och 11:554.

De i propositionen angivna principerna för anskaffning av materiel

till civilförsvaret -— innebärande främst att sådan materiel bör

anskaffas i fredstid, som eljest icke finns att tillgå med tillräcklig grad

av snabbhet vid ett mobiliseringstillfälle — kan av utskottet godtagas.

Vad beträffar frivillig civilförsvars verksamhet vill utskottet

framhålla betydelsen av att denna i görligaste mån inriktas på åtgärder

för att söka höja allmänhetens förmåga till självskydd. Vad departementschefen

anfört härom och om den frivilliga verksamheten i övrigt

föranleder icke någon erinran från utskottets sida. Utskottet finner vidare

tillräckliga skäl icke anförda för den i motionerna I: 449 och II: 557 föreslagna

utredningen om samordning av propaganda- och upplysningsverksamhet

inom totalförsvaret. Utskottet förutsätter att även frågan om upprättande

av en till Svenska aeroklubben anknuten frivillig flygkår, som

kan utnyttjas i civilförsvarets tjänst, blir föremål för övervägande vid fördelningen

av de medel vilka anvisas till stöd åt frivillig verksamhet.

Civilförsvarsutredningen har beträffande kostnadsberäkningar

och tidsplan för uppbyggnaden utgått från att den föreslagna

nya organisationen skall metodiskt uppbyggas under en tioårsperiod.

Sammanlagda kostnaderna har beräknats till 760 miljoner kronor, varav

ca 280 miljoner kronor till materielanskaffning och 200 miljoner kronor

till skyddsrum. I enlighet härmed skulle statens kostnader för civilförsvaret

komma att uppgå till 76 miljoner kronor årligen under en tioårsperiod.

Dessa kostnadsberäkningar torde, såsom anförts i propositionen,

i stort kunna tjäna som riktlinjer för uppbyggnaden. Denna bör enligt utskottets

mening kunna grundas på en målmedveten och långsiktig planering,

vilket inte minst ur ekonomiska synpunkter är av största betydelse.

Utskottet anser emellertid i likhet med departementschefen, att utbyggnaden

av bland annat statsfinansiella skäl bör ske successivt och att kostnadsökningarna

till en början får begränsas i förhållande till vad utred
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

57

ningen tänkt sig. Såsom i propositionen förutsätts bör på grund av civilförsvarets

stora betydelse i vårt totalförsvar en avvägning av kostnaderna

för civilförsvaret i anslutning till den förenämnda uppbyggnadsramen tagas

under övervägande i samband med att kostnadsramarna för det militära

försvaret omprövas. Utskottet utgår sålunda från att, sedan tiden för nu

gällande överenskommelse rörande de militära försvarskostnaderna gått till

ända, en eventuell ny avvägning kommer att omfatta kostnaderna för det

totala försvaret. Av det anförda följer att utskottet icke är berett tillstyrka

motionerna 1:449 och 11:557, i vad de avser en fast tidsplan för uppbyggnaden.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt, att civilförsvarsstyrelsen förstärkes

fr. o. m. den 1 juli 1959. Då uppbyggnaden av civilförsvaret i övrigt

enligt de nya riktlinjerna till stor del inte beräknas kunna påbörjas samtidigt

härmed, synes medelsbehoven för dessa ändamål för budgetåret

1959/60, såsom i propositionen förutsatts, böra bedömas från samma utgångspunkter

som för innevarande budgetår. I anslutning till vad departementschefen

anfört i fråga om anslag å driftbudgeten jämte

däröver avgivna motionsyrkanden får utskottet anföra följande.

De i motionerna 1:267 och 11:329 framställda yrkandena i fråga om

beräkningen av anslagen till Civilförsvarsstyrelsen: Omkostnader och Civ ilförsvarsområdenas

administration: Omkostnader utgör ett led i en av

samma motionärer framlagd plan för en generell minskning med tio procent

av vissa i statsverkspropositionen under olika huvudtitlar upptagna

omkostnadsanslag. Utskottet har i tidigare sammanhang förklarat sig icke

kunna tillstyrka en sådan metod för anslagsminskning och avstyrker därför

förevarande motioner jämväl i vad de berör nu nämnda anslag. Departementschefens

beräkningar av medelsbehoven under de båda anslagen har

utskottet funnit sig kunna godtaga. Vad gäller det sistnämnda anslaget

förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t i syfte att nedbringa kostnaderna

låter undersöka i vad mån det är möjligt att i stället för de av statens

organisationsnämnd föreslagna registreringsmaskinerna utnyttja folkbokföringens

maskiner.

Med hänsyn till ärendenas natur har beräkningen av medelsbehovet

under anslagen till Viss sambandsverksamhet och Anskaffning av viss sambandsmateriel

icke närmare redovisats i propositionen. Utskottet, som därför

inhämtat upplysningar angående innebörden av här förevarande förslag,

tillstyrker att dessa anslag uppföres med av Kungl. Maj:t äskade

belopp.

Med utgångspunkt från sitt ställningstagande i det föregående till de

föreslagna principerna för en omorganisation av civilförsvaret har utskottet

icke heller funnit anledning till erinran mot beräkningarna av övriga

anslag på driftbudgeten.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag i fråga om kapitalinvesteringar

budgetåret 195 9/6 0 tillstyrker utskottet —- efter att ha

inhämtat upplysningar utöver dem som ansetts kunna lämnas i statsrådsprotokollet

— att till Vissa skyddsrumsanläggningar anvisas ett belopp om

1 900 000 kronor.

I anslutning till behandlingen av frågan om civilförsvarsutbildningens

framtida organisation och omfattning har utskottet ansett sig kunna tillstyrka,

att i utbildningsorganisationen skall ingå en civilförsvarsskola för

högre befälsutbildning och utbildning av civilförsvarsinstruktörer. Med

hänvisning härtill tillstyrker utskottet, att till Anordnande av en civilförsvarsskola

m. m. under kapitalbudgeten anvisas ett belopp om 1 300 000

kronor.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit i förevarande sammanhang

har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. avslå i motionerna I: 450 och II: 559 samt II: 560 framställda

yrkanden beträffande beväpning av undsättningskårerna;
II.

beträffande det allmänna civilförsvarets organisation

och omfattning samt enskilda civilförsvarsåtgärder med bifall

till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionen

II: 560, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

III. beträffande den centrala ledningen av civilförsvarets

utbildningsverksamhet i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt motionerna 1: 448 och II: 553, såvitt nu är i fråga, i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
IV.

beträffande länsstyrelsernas befattning med utbildning

av civilförsvarspersonal med bifall till Kungl. Maj :ts

förslag samt med avslag å motionerna I: 448 och II: 553,

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

V. beträffande frivillig fortbildning av civilförsvarspersonal

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag

å motionerna 11:558 samt 1:449 och 11:557, sistnämnda

bägge motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

VI. beträffande anordnande av till civilförsvarsskolan anknutna

fältavdelningar med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 451 och II: 555 godkänna

vad utskottet anfört;

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

59

VII. beträffande civilförsvarsstyrelsens organisation för utbildningsfrågor

i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt

med bifall till motionerna 1: 448 och II: 553 i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

Vill. avslå i motionen II: 556 föreslagen utökning av civilförsvarsstyrelsens

personal för informationstjänst;

IX. avslå i motionerna 1: 439 och II: 535 framställt förslag

om inrättandet av en personlig tjänst som civilförsvarsöverläkare

i Bp 1;

X. beträffande civilförsvarets administration i länen med

bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt i anledning av motionerna

I: 452 och II: 554 godkänna vad utskottet anfört;

XI. avslå i motionerna 1: 449 och II: 557 framställt yrkande

om utredning rörande samordning av propaganda- och upplysningsverksamhet

inom totalförsvaret;

XII. beträffande kostnadsberäkningar och tidsplan för

uppbyggnaden med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt

med avslag å motionerna I: 449 och II: 557, såvitt nu är i

fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XIII. beträffande organisationen av civilförsvaret och civilförsvarsstyrelsen,

i vad den ej behandlats under I.—XII., med

bifall till Kungl. Maj :ts förslag och under erinran om vad

utskottet anfört godkänna i statsrådsprotokollet förordade

grunder och riktlinjer;

XIV. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för civilförsvarsstyrelsen, som föranledes

av vad departementschefen i statsrådsprotokollet och

utskottet föreslagit;

XV. godkänna följande avlöningsstat för civilförsvarsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................ 600 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 37 000

3. Vissa pensionskostnader, förslagsvis ...... 5 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 841 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 360 000

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 15 000

Summa kronor 2 858 000;

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

XVI. godkänna följande avlöningsstat för civilförsvarsområdenas

administration, att tillämpas under budgetåret

1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, för
-

slagsvis ................................ 31 000

2. Arvoden till civilförsvarschefer m. m., förslagsvis

................................ 365 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal .... 4 807 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 535 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 32 000

Summa kronor 5 770 000;

XVII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 267 och II: 329, såvitt nu är i fråga, till

Civilförsvarsstgrelsen: Omkostnader för budgetåret 1959/60

under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 715 000

kronor;

XVIII, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 267 och II: 329, såvitt nu är i fråga, till

Civilförsvar sområdenas administration: Omkostnader för

budgetåret 1959/60 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 420 000 kronor;

XIX. för budgetåret 1959/60 under elfte huvudtiteln anvisa
-

1) till Civilförsvarsstgr elsen: Avlöningar ett

förslagsanslag av .......................... 2 858 000

2) till Civilförsvarsområdenas administration:

Avlöningar ett förslagsanslag av.............. 5 770 000

3) till Utbildnings- och övningsverksamhet ett

förslagsanslag av .......................... 5 760 000

4) till Inspelning av instruktionsfilm ett reservationsanslag

av ........................ 40 000

5) till Bidrag till vissa frivilliga organisationer

ett anslag av............................ 322 000

6) till Försöksverksamhet ett reservationsanslag

av .................................. 400 000

7) till Engång sanskaffning av materiel ett reservationsanslag

av ........................ 1 500 000

8) till Anskaffning av viss förbrukningsmateriel

ett reservationsanslag av................ 100

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

61

9) till Förvaring och underhåll av viss materiel

m. m. ett förslagsanslag av .............. 4 500 000

10) till Vissa löpande kostnader för civilförsvarets

verksamhet inom civilförsvarsområdena

ett förslagsanslag av ........................ 620 000

11) till Bidrag till kommuner för anordnande

av branddammar för civilförsvarsändamål ett reservationsanslag

av ........................ 500 000

12) till Kostnader för anordnande av allmänna

skyddsrum m. m. ett reservationsanslag av ... . 3 100 000

13) till Bidrag till kommuner för anordnande

av vissa trafik- och skolskyddsrum ett förslagsanslag

av .................................. 1 500 000

14) till Viss sambandsverksamhet ett förslagsanslag

av .................................. 273 000

15) till Anskaffning av viss sambandsmate
riel

ett reservationsanslag av ................ 550 000;

XX. för budgetåret 1959/60 under statens allmänna fastighetsfond

anvisa

1) till Vissa skyddsrumsanläggningar ett in
vesteringsanslag

av ........................ 1 900 000

2) till Anordnande av en civilförsvarsskola

m. m. ett investeringsanslag av.............. 1 300 000;

XXI. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade

motioner, till den del de icke blivit under punkterna I.—XX.

särskilt berörda, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,

Ivar Johansson, Birger Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson,

Axel Johannes Andersson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson, Ragnar

Bergh, Jacobsson och Nestrup; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Thapper, Rubbestad, Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka,

Karlsson i Olofström, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herrar Blidfors,

Cassel, Almgren, Nihlfors och Lassinantti.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

Reservationer

1) av herr Svensson i Stenkyrka beträffande beväpning av undsättningskårerna;
2)

beträffande den centrala ledningen av civilförsvarets utbildningsverksamhet
a)

av herrar Åkerström, Karlsson i Olofström, Blidfors och Almgren,

vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med sista meningen i det stycke, som

på s. 53 börjar med »Vad beträffar», till och med det stycke på s. 54, som

slutar med »nu anfört», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Med hänsyn bl. a. till att utbildningsverksamheten under tiden för den

nya civilförsvars- och utbildningsorganisationens uppbyggnad kommer att

ställas inför mycket stora och uppenbarligen även svårbemästrade arbetsuppgifter

synes ledningen av verksamheten lämpligen böra handhas av ett

särskilt och på utbildningen i hög grad specialiserat organ. Utskottet vill

därför tillstyrka, att den i propositionen förordade utbildningsnämnden inrättas.

Utskottet avstyrker sålunda motionerna I: 448 och II: 553, i vad de berör

denna fråga.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»III. beträffande den centrala ledningen av civilförsvarets

utbildningsverksamhet med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna 1: 448 och II: 553, såvitt

nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

b) av fru Wallentheim;

3) av herr Ståhl beträffande länsstyrelsernas befattning med utbildning

av civilförsvarspersonal;

4) av herrar Axel Johannes Andersson, Jacobsson, Nestrup, Åkerström,

Ståhl, Karlsson i Olofström, fröken Elmén, herrar Blidfors och Nihlfors,

vilka beträffande frivillig fortbildning av civilförsvarspersonal ansett att

dels de tre sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 55, som

börjar med »I motionerna» och slutar med »förenämnda motionsyrkanden»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet, som räknar med att den ifrågasatta fortbildningen inte blir av

någon större omfattning, finner i likhet med motionärerna, att den i propositionen

föreslagna anknytningen av denna till de frivilliga organisationerna

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

63

kommer att bli mera komplicerad och även mera kostnadskrävande än om

den anförtros åt de ordinarie utbildningsmyndigheterna. Dessa torde även,

såsom i motionen II: 558 anförts, bättre än de frivilliga organisationerna

kunna tillgodose önskemål om bl. a. sådan fortbildning, som på grund av

ringa deltagarantal knappast kan anordnas i annan form än genom frivilligt

deltagande i lämpliga avsnitt av den obligatoriska civilförsvarsutbildningen.

Därjämte finns anledning förmoda, att den i propositionen föreslagna uppräkningen

av antalet instruktörer inrymmer möjlighet att tillgodose jämväl

det lärarbehov, som en åt utbildningsmyndigheterna anförtrodd frivillig

fortbildningsverksamhet kan föranleda. Med hänsyn till det anförda tillstyrker

utskottet ifrågavarande motionsyrkanden. Utskottet föreslår riksdagen

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet nu

anfört.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»V. beträffande frivillig fortbildning av civilförsvarspersonal

i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom med bifall

till motionerna 11:558 samt 1:449 och 11:557, sistnämnda

bägge motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

5) av herr Lassinantti beträffande anordnande av till civilförsvarsskolan

anknutna fältavdelningar;

6) av herr Lassinantti beträffande civilförsvarets administration i länen;

7) av herrar Axel Johannes Andersson, Jacobsson, Nestrup, Ståhl, fröken

Elmén och herr Nihlfors, vilka beträffande upplysningsverksamhet inom

totalförsvaret ansett att

dels andra och tredje meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s.

56, som börjar med »Vad beträffar» och slutar med »frivillig verksamhet»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»I propositionen föreslås, att upplysningsverksamhet om civilförsvaret

även i fortsättningen delvis skall kunna handhas av de till civilförsvaret

knutna frivilliga organisationerna. Civilförsvarsutredningen framhåller härom,

alt den inte nu vill föreslå statsbidrag för denna verksamhet till frivilligorganisationerna.

Utredningen anser nämligen, att frågan om upplysningsverksamhetens

samordning inom totalförsvaret först bör bli föremål för särskilt

övervägande. Utredningen ställer sig således inte avvisande till principen

att upplysningsverksamhet beträffande försvaret delvis skulle kunna

skötas av frivilligorganisationer men anser det mindre lämpligt att statsbidrag

utgår från olika huvudtitlar till upplysningsverksamhet om totalförsvarets

olika grenar. Med hänvisning härtill framhålles i motionerna I: 449

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 85 år 1959

och 11:557, att upplysningsverksamheten för totalförsvaret bör samordnas

och att medel för denna verksamhet bör anvisas under samma huvudtitel.

Utskottet, som delar denna uppfattning, tillstyrker motionerna, såvitt nu är

i fråga, och föreslår därför riksdagen besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om en utredning om samordning av propaganda- och upplysningsverksamhet

inom totalförsvaret.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XI. med bifall till motionerna I: 449 och II: 557, såvitt nu

är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

rörande samordning av propaganda- och upplysningsverksamhet

inom totalförsvaret;»

8) av herrar Axel Johannes Andersson, Ragnar Bergh, Jacobsson, Nestrup,

Skoglund i Doverstorp, Ståhl, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herrar

Cassel och Nihlfors, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka yrkandena i

motionerna 1:267 och 11:329 om lägre anslag till Civilförsvarsstyrelsen:

Omkostnader och Civilförsvarsområdenas administration: Omkostnader och

att därför

dels de tre första meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 57,

som börjar med »De i» och slutar med »folkbokföringens maskiner», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Då det i nuvarande statsfinansiella läge framstår som angeläget att alla

möjligheter till besparingar inom statsverksamheten tillvaratages, finner

utskottet välbetänkt att i motionerna föreslagna nedskärningar i medelsäskandena

på omkostnadssidan vidtages. Utskottet tillstyrker därför bifall

till motionerna I: 267 och II: 329, i vad de berör anslagen till Civilförsvarsstgrelsen:

Omkostnader och Civilförsvarsområdenas administration: Omkostnader.

»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 267 och II: 329, såvitt nu är i fråga, till

Civilförsvarsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1959/60

under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 643 500

kronor;

XVIII, i anledning av Kungl. Maj: ts förslag samt med bifall

till motionerna 1:267 och 11:329, såvitt nu är i fråga, till

Civilförsvarsområdenas administration: Omkostnader för

budgetåret 1959/60 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 278 000 kronor;»

1DUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 59

904805

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny organisation för civilförsvaret m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten