Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959

1959-05-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:92, Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959

1

Nr 92

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående ändring i förordningen den

21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, m. m., jämte

i ämnet väckta motioner, såvitt propositionen och

motionerna hänvisats till statsutskottet.

(5:e avd.)

I propositionen nr 97 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 13 mars 1959, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till 1) förordning angående

ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt;

2) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni

1951 (nr 457) om särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock om

fortsatt giltighet av samma förordning; samt 3) förordning angående fortsatt

giltighet av förordningen den 8 juni 1951 (nr 458) om tillägg till förordningen

den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.

Propositionen har hänvisats till statsutskottet i vad rör författningsförslagen

under 2) och 3) samt i övrigt till bevillningsutskottet.

De vid propositionen fogade, till statsutskottets behandling hänvisade författningsförslagen

har följande lydelse.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951

(nr 457) om särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock om

fortsatt giltighet av samma förordning

Härigenom förordnas, dels att 5 § förordningen den 8 juni 1951 om särskilt

bidrag till producent av svensk film1, vilken enligt förordning den 6

maj 1955 (nr 169) gäller intill utgången av juni månad 1959, skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att förordningen i sålunda

ändrat skick skall äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1960,

1 Senaste lydelse av 5 § se 1955: 169

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 92

Omtryck

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959

(Nuvarande lydelse)

5 §•

Bidraget utgår beträffande film,

som framställts helt i färg, med trettiofem

procent och beträffande annan

film med tjugo procent av statens

andel i nöjesskatten för biografföreställning,

vid vilken bidragsberättigande

film visas och i vilken till

högst femton procent ingå utländska

filmer. Annonsfilm anses icke utgöra

del av föreställningen.

(Föreslagen lydelse)

5 §•

Bidraget utgår beträffande film,

som framställts helt i färg, med fyrtiofem

procent och beträffande annan

film med trettio procent av statens

andel i nöjesskatten för biografföreställning,

vid vilken bidragsberättigande

film visas och i vilken till

högst femton procent ingå utländska

filmer. Annonsfilm anses icke utgöra

del av föreställningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959.

Förslag

till

förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1951

(nr 458) om tillägg till förordningen den 21 december 1945

(nr^823) om nöjesskatt

Härigenom förordnas, att förordningen den 8 juni 1951 om tillägg till

förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, vilken förstnämnda

förordning gäller intill utgången av juni månad år 19591, skall äga

fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1960.

Propositionen

I avbidan på en slutlig prövning av 1957 års filmstödutrednings förslag

förordas vissa provisoriska åtgärder i fråga om filmstödet och biografnöjesskatten.

Förslag framlägges sålunda om förlängning på ett år av nu

utgående producentbidrag till den svenska filmindustrin samt om höjning

av bidragsprocenterna från 20 till 30 för svartvit film och från 35 till 45

beträffande färgfilm. Biografnöjesskatten föreslås sänkt med fyra procentenheter

till 34 procent.

Vidare föreslås, att revyer skall undantas från skatteplikt enligt nöjesskatteförordningen.

Förslagen beräknas medföra en sänkning av statens nöjesskatteintäkter

med omkring 5,5 milj. kronor.

I statsrådsprotokollet redogöres för hittillsvarande anordningar i fråga om

stöd åt den svenska filmproduktionen samt för ett av 1957 års filmstödutredning

avgivet betänkande angående filmstöd och biografnöjesskatt jäm
-

* Se 1955: 170.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959

3

te däröver avgivna remissyttranden. Härutinnan får utskottet hänvisa till

s. 4—14 i statsrådsprotokollet.

Departementschefen har anfört följande.

»Filinstödutredningen har efter ingående undersökningar av den svenska

filmproduktionens och biografbranschens ekonomiska förhållanden framlagt

förslag till omläggning och höjning av nu utgående stöd till svensk

filmproduktion samt om en sänkning av biograf nöjesskatten. Beträffande

stödet åt filmproduktionen har utredningen, delvis på grundval av ett

tidigare utredningsförslag, utformat ett system, som skall göra det möjligt

att tillgodose de önskemål om särskilt stöd åt kvalitetsfilm som uttalats

bl. a. från riksdagens sida. Tillsammantagna innebär utredningens förslag

att det allmänna — i huvudsak staten — på olika vägar tillför filmbranschen

del av nöjesskatten till ett belopp av drygt 5 milj. kronor.

Remissbehandlingen visar, att man på de flesta håll anser nödvändigt att

medge filmbranschen lättnader, och man har därvid i regel velat gå ännu

något längre än utredningen. Meningarna går emellertid starkt isär om de

lämpliga formerna för det stöd som kan ifrågakomma. Från branschens sida

har man i denna del i huvudsak ställt sig avvisande till utredningens förslag.

Mot bakgrunden härav är det tydligt, att ingående överväganden erfordras,

innan en mera slutgiltig ståndpunkt kan tas till förslaget. För ett uppskov

talar även att förhållandena på området kan ändras ganska snabbt. Den

av biografägareförbundet lämnade uppgiften om publikfrekvensen på biograferna

i Stockholm kan sålunda tyda på att biografbesöken kan minska

ännu mera än utredningen på grundval av för den tillgängligt material ansett

sig böra räkna med. I detta sammanhang kan erinras om att antalet televisionslicenser

ökat mycket snabbt under innevarande år. Detta belyses av

följande uppgifter om antalet licenser i hela landet vid olika tidpunkter.

1/1 1957 ................................ 16 389

1/1 1958 ................................ 86 790

1/7 1958 ................................ 164 832

1/1 1959 ................................ 244 479

4/3 1959 ................................ 333 176

Vad här anförts synes emellertid också med tydlighet ge vid handen, att

man i den föreliggande situationen inte kan inskränka sig till att förlänga

det nuvarande filmstödet och i övrigt uppskjuta frågan till nästa års riksdag.

I likhet med utredningen och det stora flertalet remissinstanser har

jag kommit till den uppfattningen att branschen under den närmaste framliden

inte kan bära en skattebelastning av nuvarande storlek. Trots de allvarliga

betänkligheter som måste hysas mot att avstå från statsinkomster i

dagens läge anser jag sålunda ofrånkomligt att redan nu föreslå vissa lättnader.

Beslutet härom måste emellertid, såsom antytts redan i inledningen

få provisorisk karaktär.

Med denna utgångspunkt synes endast kunna övervägas åtgärder inom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959

den nu gällande lagstiftningens ram, d. v. s. att höja det nuvarande filmstödet

och att jämka procentsatsen för biografnöjesskatten nedåt. Vad

särskilt angår det av utredningen anvisade alternativet för en skattesänkning,

d. v. s. ett bottenavdrag som uteslutande skulle tillkomma biografägaren,

far jag erinra om den kritik som från branschhåll framförts mot avdragets

konstruktion. En närmare prövning av denna fråga är uppenbarligen

nödvändig, innan det kan övervägas att härutinnan följa utredningens

förslag. Jag förutsätter emellertid, att någon ändring från branschens sida

inte göres i fråga om hittills medgivet bottenavdrag för småbiograferna. Den

ståndpunkt som härvidlag kommer att intas från branschens sida anser jag

böra tillmätas väsentlig betydelse vid den kommande prövningen av filmfrågan.

Beträffande storleken av de lättnader som nu kan ifrågakomma synes

utredningens förslag innebära en godtagbar utgångspunkt. Den av utredningen

förordade avvägningen mellan vad som bör utgå i ökat producentstöd

och vad som bör användas till sänkning av biografnöjesskatten synes

likaledes i huvudsak lämplig. Jag anser mig dock böra förorda en något

längre gående sänkning av biografnöjesskatten än som motsvarar utredningens

förslag. I enlighet härmed förordar jag, att biografnöjesskatten

fr. o. m. den 1 juli 1959 sänkes med fyra procentenheter eller från 38 till 34

och att samtidigt procentsatsen för stöd åt svenskproducerad svartvit film

ökas från 20 till 30 och motsvarande procentsats för färgfilm från 35 till 45.

Vid bestämmandet av procentsatserna för filmstödet har beaktats, att detta

stöd torde få baseras på något lägre nöjesskatteintäkter än utredningen

förutsatt. Genomföres vad jag sålunda förordat, torde statens intäkter av

nöjesskatten komma att nedgå med omkring 5,5 milj. kronor. För filmbranschen

i dess helhet motsvarar sänkningen av biografnöjesskatten och

höjningen av filmstödet tillsammans en lättnad i beskattningen med ca 13

procent.

Jag vill understryka, att vad jag här förordat innebär ett provisorium och

att statsmakterna vid en slutlig prövning av filmstödutredningens förslag

bör vara oförhindrade att välja andra lösningar.

Utredningens förslag att ersätta nu medgiven skattefrihet för s. k. dokumentärfilm

m. m. med skattenedsättning jämte stöd åt svenskproducerad sådan

film bar, som den föregående redogörelsen utvisar, mött starkt motstånd

vid remissbehandlingen. Med hänsyn härtill vill jag redan i detta

sammanhang uttala att förslaget, ehuru förenat med vissa fördelar, inte

synes böra genomföras.

Jag vill emellertid förorda, att en av utredningen föreslagen och i remissyttrandena

allmänt tillstyrkt förenkling i fråga om redovisningen av nöjesskatten

— innebärande att skatten uträknas på grund av de totala intäkterna

och inte på varje biljett — kommer tilll stånd.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959

5

Motionerna

I förevarande sammanhang har utskottet förehaft följande i anledning av

propositionen väckta motioner, i vad de hänvisats till utskottets behandling,

nämligen

dels tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Bengtson m. fl. (I: 460) och den andra inom andra kammaren av herr

Engkvist m. fl. (II: 544), i vilka motioner såvitt nu är i fråga hemställts, att

riksdagen vid behandling av propositionen nr 97 måtte besluta att förordningen

om särskilt bidrag till producent av svensk film 5 § må få följande

lydelse:

»Bidraget utgår beträffande film, som framställts helt i färg, med sextiofem

procent och beträffande annan film med femtio procent av statens

andel i nöjesskatten för biografföreställning, vid vilken bidragsberättigande

film visas och i vilken till högst femton procent ingå utländska filmer. Annonsfilm

anses icke utgöra del av föreställningen.», samt att riksdagen även

i övrigt måtte beakta vad i motionerna anförts;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Källqvist m. fl. (I: 461) och den andra inom andra kammaren

av herr Christenson i Malmö m. fl. (II: 542), i vilka motioner såvitt nu är i

fråga hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 97

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte pröva

sådan ändring av reglerna för bidrag från lotterimedelsfonden att bidrag kan

lämnas till svensk, konstnärligt högtstående film samt till svensk undervisnings-,

dokumentär-, barn- och kortfilm och i sådant fall till nästa års riksdag

föreslå sådan höjning av anslaget till lotterimedelsfonden, att bidrag till

här angiven svensk filmproduktion kan utgå från och med budgetåret

1960/61.

I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionerna I: 460 och II: 542.

Utskottet

I betänkande den 28 april 1959, nr 40, har bevillningsutskottet — dit det

föreliggande propositionsförslaget jämte de i anledning därav väckta motionerna

hänvisats i vad angår nöjesskatt på biografföreställningar m. m. —

tillstyrkt bifall till förslaget med den jämkningen, att biografnöjesskatten

av utskottet föreslagits sänkt med fem procentenheter till 33 procent i stället

för med fyra enheter till 34 procent enligt Kungl. Maj:ts förslag. Bevillningsutskottet,

som alltså endast delvis anselt sig kunna tillmötesgå motionsyrkandena

på denna punkt, har härvid uttalat, att den sålunda förordade

sänkningen av procentsatsen för nöjesskatten synes kunna genomföras

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959

utan att någon omräkning vidtages av procentsatserna för producentbidraget

enligt Kungl. Maj :ts förslag, vilket innebär att bidragsprocenterna skulle

höjas från f. n. 20 till 30 procent för svartvit film och från 35 till 45 procent

för färgfilm.

När statsutskottet för sin del granskat propositionsförslaget och det i motionerna

1:460 och 11:544 framförda yrkandet i fråga om bidragsprocenterna

har utskottet, med utgångspunkt från bevillningsutskottets jämkningsförslag

beträffande sänkningen av biografnöjesskatten, funnit sig böra förorda

bifall till Kungl. Maj:ts förslag om producentbidragets storlek. Utskottet

kan alltså inte, trots det beträngda läge vari den svenska filmindustrien

f. n. befinner sig, biträda motionsyrkandet om en ytterligare höjning

av nämnda bidrag. I likhet med departementschefen finner utskottet i detta

sammanhang angeläget att understryka, att de ifrågavarande stödåtgärderna

endast bör uppfattas som ett provisorium. Utskottet, som anser sig kunna

räkna med att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet följer den fortsatta utvecklingen

på förevarande område, utgår nämligen från att så snart som

möjligt skall kunna åstadkommas en lösning på längre sikt, som är ägnad

att skapa tryggare betingelser för en framtida svensk filmproduktion. Utan

att föregripa ställningstagandet härvidlag anser utskottet, att det bör ligga

nära till hands att överväga en samverkan mellan den svenska filmindustrien

och televisionen, så att filmproduktionen kan nyttiggöras även för framställning

av televisionsprogrammen på motsvarande sätt som skett i ett flertal

andra länder.

I motionerna I: 461 och II: 542 har framkastats tanken på en vidgad bidragsgivning

från lotterimedelsfonden som en form för stödjande av den

inhemska filmproduktionen. Med tanke på de stora anspråk som redan nu

ställs på lotterimedelsfonden synes det utskottet ovisst, om en sådan utväg

verkligen är framkomlig. Utskottet finner därför inte motiverat att

genom särskild riksdagsskrivelse i ämnet hos Kungl. Maj :t påkalla en prövning

i det av motionärerna angivna syftet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

1. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 460 och II: 544, såvitt de

avser producentbidragets storlek, antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning angående ändrad lydelse

av 5 § förordningen den 8 juni 1951 (nr 457) om särskilt

bidrag till producent av svensk film, så ock om fortsatt

giltighet av samma förordning;

2. att riksdagen må antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning angående fortsatt giltighet av förordningen

den 8 juni 1951 (nr 458) om tillägg till förordningen

den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt;

3. att motionerna 1:460 och 11:544, såvitt de hänvisats

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959

7

till statsutskottet och icke behandlats under 1., icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

4. att motionerna 1:461 och 11:542, såvitt de hänvisats

till statsutskottet, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1959

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Birger Andersson,

fröken Andersson, herrar Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson, Axel

Johannes Andersson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Anders

Johansson, Nestrup och Thorsten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Åkerström, Petterson i Degerfors,

Thapper, Jansson i Kalix, Staxäng, Persson i Växjö, Gustafsson i Stockholm,

Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, Nilsson i Göingegården,

fröken Elmén, herrar Nihlfors, Heckscher, Gustafsson i Kårby och Helén.

Reservation

av herrar Nestrup och Nihlfors.

690856 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 a1 i texten