Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959
1959-05-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:92, Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959
1
Nr 92
Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändring i förordningen den
21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, m. m., jämte
i ämnet väckta motioner, såvitt propositionen och
motionerna hänvisats till statsutskottet.
(5:e avd.)
I propositionen nr 97 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 13 mars 1959, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till 1) förordning angående
ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt;
2) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni
1951 (nr 457) om särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock om
fortsatt giltighet av samma förordning; samt 3) förordning angående fortsatt
giltighet av förordningen den 8 juni 1951 (nr 458) om tillägg till förordningen
den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.
Propositionen har hänvisats till statsutskottet i vad rör författningsförslagen
under 2) och 3) samt i övrigt till bevillningsutskottet.
De vid propositionen fogade, till statsutskottets behandling hänvisade författningsförslagen
har följande lydelse.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951
(nr 457) om särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock om
fortsatt giltighet av samma förordning
Härigenom förordnas, dels att 5 § förordningen den 8 juni 1951 om särskilt
bidrag till producent av svensk film1, vilken enligt förordning den 6
maj 1955 (nr 169) gäller intill utgången av juni månad 1959, skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att förordningen i sålunda
ändrat skick skall äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1960,
1 Senaste lydelse av 5 § se 1955: 169
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 92
Omtryck
2
Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959
(Nuvarande lydelse)
5 §•
Bidraget utgår beträffande film,
som framställts helt i färg, med trettiofem
procent och beträffande annan
film med tjugo procent av statens
andel i nöjesskatten för biografföreställning,
vid vilken bidragsberättigande
film visas och i vilken till
högst femton procent ingå utländska
filmer. Annonsfilm anses icke utgöra
del av föreställningen.
(Föreslagen lydelse)
5 §•
Bidraget utgår beträffande film,
som framställts helt i färg, med fyrtiofem
procent och beträffande annan
film med trettio procent av statens
andel i nöjesskatten för biografföreställning,
vid vilken bidragsberättigande
film visas och i vilken till
högst femton procent ingå utländska
filmer. Annonsfilm anses icke utgöra
del av föreställningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959.
Förslag
till
förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1951
(nr 458) om tillägg till förordningen den 21 december 1945
(nr^823) om nöjesskatt
Härigenom förordnas, att förordningen den 8 juni 1951 om tillägg till
förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, vilken förstnämnda
förordning gäller intill utgången av juni månad år 19591, skall äga
fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1960.
Propositionen
I avbidan på en slutlig prövning av 1957 års filmstödutrednings förslag
förordas vissa provisoriska åtgärder i fråga om filmstödet och biografnöjesskatten.
Förslag framlägges sålunda om förlängning på ett år av nu
utgående producentbidrag till den svenska filmindustrin samt om höjning
av bidragsprocenterna från 20 till 30 för svartvit film och från 35 till 45
beträffande färgfilm. Biografnöjesskatten föreslås sänkt med fyra procentenheter
till 34 procent.
Vidare föreslås, att revyer skall undantas från skatteplikt enligt nöjesskatteförordningen.
Förslagen beräknas medföra en sänkning av statens nöjesskatteintäkter
med omkring 5,5 milj. kronor.
I statsrådsprotokollet redogöres för hittillsvarande anordningar i fråga om
stöd åt den svenska filmproduktionen samt för ett av 1957 års filmstödutredning
avgivet betänkande angående filmstöd och biografnöjesskatt jäm
-
* Se 1955: 170.
Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959
3
te däröver avgivna remissyttranden. Härutinnan får utskottet hänvisa till
s. 4—14 i statsrådsprotokollet.
Departementschefen har anfört följande.
»Filinstödutredningen har efter ingående undersökningar av den svenska
filmproduktionens och biografbranschens ekonomiska förhållanden framlagt
förslag till omläggning och höjning av nu utgående stöd till svensk
filmproduktion samt om en sänkning av biograf nöjesskatten. Beträffande
stödet åt filmproduktionen har utredningen, delvis på grundval av ett
tidigare utredningsförslag, utformat ett system, som skall göra det möjligt
att tillgodose de önskemål om särskilt stöd åt kvalitetsfilm som uttalats
bl. a. från riksdagens sida. Tillsammantagna innebär utredningens förslag
att det allmänna — i huvudsak staten — på olika vägar tillför filmbranschen
del av nöjesskatten till ett belopp av drygt 5 milj. kronor.
Remissbehandlingen visar, att man på de flesta håll anser nödvändigt att
medge filmbranschen lättnader, och man har därvid i regel velat gå ännu
något längre än utredningen. Meningarna går emellertid starkt isär om de
lämpliga formerna för det stöd som kan ifrågakomma. Från branschens sida
har man i denna del i huvudsak ställt sig avvisande till utredningens förslag.
Mot bakgrunden härav är det tydligt, att ingående överväganden erfordras,
innan en mera slutgiltig ståndpunkt kan tas till förslaget. För ett uppskov
talar även att förhållandena på området kan ändras ganska snabbt. Den
av biografägareförbundet lämnade uppgiften om publikfrekvensen på biograferna
i Stockholm kan sålunda tyda på att biografbesöken kan minska
ännu mera än utredningen på grundval av för den tillgängligt material ansett
sig böra räkna med. I detta sammanhang kan erinras om att antalet televisionslicenser
ökat mycket snabbt under innevarande år. Detta belyses av
följande uppgifter om antalet licenser i hela landet vid olika tidpunkter.
1/1 1957 ................................ 16 389
1/1 1958 ................................ 86 790
1/7 1958 ................................ 164 832
1/1 1959 ................................ 244 479
4/3 1959 ................................ 333 176
Vad här anförts synes emellertid också med tydlighet ge vid handen, att
man i den föreliggande situationen inte kan inskränka sig till att förlänga
det nuvarande filmstödet och i övrigt uppskjuta frågan till nästa års riksdag.
I likhet med utredningen och det stora flertalet remissinstanser har
jag kommit till den uppfattningen att branschen under den närmaste framliden
inte kan bära en skattebelastning av nuvarande storlek. Trots de allvarliga
betänkligheter som måste hysas mot att avstå från statsinkomster i
dagens läge anser jag sålunda ofrånkomligt att redan nu föreslå vissa lättnader.
Beslutet härom måste emellertid, såsom antytts redan i inledningen
få provisorisk karaktär.
Med denna utgångspunkt synes endast kunna övervägas åtgärder inom
4
Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959
den nu gällande lagstiftningens ram, d. v. s. att höja det nuvarande filmstödet
och att jämka procentsatsen för biografnöjesskatten nedåt. Vad
särskilt angår det av utredningen anvisade alternativet för en skattesänkning,
d. v. s. ett bottenavdrag som uteslutande skulle tillkomma biografägaren,
far jag erinra om den kritik som från branschhåll framförts mot avdragets
konstruktion. En närmare prövning av denna fråga är uppenbarligen
nödvändig, innan det kan övervägas att härutinnan följa utredningens
förslag. Jag förutsätter emellertid, att någon ändring från branschens sida
inte göres i fråga om hittills medgivet bottenavdrag för småbiograferna. Den
ståndpunkt som härvidlag kommer att intas från branschens sida anser jag
böra tillmätas väsentlig betydelse vid den kommande prövningen av filmfrågan.
Beträffande storleken av de lättnader som nu kan ifrågakomma synes
utredningens förslag innebära en godtagbar utgångspunkt. Den av utredningen
förordade avvägningen mellan vad som bör utgå i ökat producentstöd
och vad som bör användas till sänkning av biografnöjesskatten synes
likaledes i huvudsak lämplig. Jag anser mig dock böra förorda en något
längre gående sänkning av biografnöjesskatten än som motsvarar utredningens
förslag. I enlighet härmed förordar jag, att biografnöjesskatten
fr. o. m. den 1 juli 1959 sänkes med fyra procentenheter eller från 38 till 34
och att samtidigt procentsatsen för stöd åt svenskproducerad svartvit film
ökas från 20 till 30 och motsvarande procentsats för färgfilm från 35 till 45.
Vid bestämmandet av procentsatserna för filmstödet har beaktats, att detta
stöd torde få baseras på något lägre nöjesskatteintäkter än utredningen
förutsatt. Genomföres vad jag sålunda förordat, torde statens intäkter av
nöjesskatten komma att nedgå med omkring 5,5 milj. kronor. För filmbranschen
i dess helhet motsvarar sänkningen av biografnöjesskatten och
höjningen av filmstödet tillsammans en lättnad i beskattningen med ca 13
procent.
Jag vill understryka, att vad jag här förordat innebär ett provisorium och
att statsmakterna vid en slutlig prövning av filmstödutredningens förslag
bör vara oförhindrade att välja andra lösningar.
Utredningens förslag att ersätta nu medgiven skattefrihet för s. k. dokumentärfilm
m. m. med skattenedsättning jämte stöd åt svenskproducerad sådan
film bar, som den föregående redogörelsen utvisar, mött starkt motstånd
vid remissbehandlingen. Med hänsyn härtill vill jag redan i detta
sammanhang uttala att förslaget, ehuru förenat med vissa fördelar, inte
synes böra genomföras.
Jag vill emellertid förorda, att en av utredningen föreslagen och i remissyttrandena
allmänt tillstyrkt förenkling i fråga om redovisningen av nöjesskatten
— innebärande att skatten uträknas på grund av de totala intäkterna
och inte på varje biljett — kommer tilll stånd.»
Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959
5
Motionerna
I förevarande sammanhang har utskottet förehaft följande i anledning av
propositionen väckta motioner, i vad de hänvisats till utskottets behandling,
nämligen
dels tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl. (I: 460) och den andra inom andra kammaren av herr
Engkvist m. fl. (II: 544), i vilka motioner såvitt nu är i fråga hemställts, att
riksdagen vid behandling av propositionen nr 97 måtte besluta att förordningen
om särskilt bidrag till producent av svensk film 5 § må få följande
lydelse:
»Bidraget utgår beträffande film, som framställts helt i färg, med sextiofem
procent och beträffande annan film med femtio procent av statens
andel i nöjesskatten för biografföreställning, vid vilken bidragsberättigande
film visas och i vilken till högst femton procent ingå utländska filmer. Annonsfilm
anses icke utgöra del av föreställningen.», samt att riksdagen även
i övrigt måtte beakta vad i motionerna anförts;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Källqvist m. fl. (I: 461) och den andra inom andra kammaren
av herr Christenson i Malmö m. fl. (II: 542), i vilka motioner såvitt nu är i
fråga hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 97
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte pröva
sådan ändring av reglerna för bidrag från lotterimedelsfonden att bidrag kan
lämnas till svensk, konstnärligt högtstående film samt till svensk undervisnings-,
dokumentär-, barn- och kortfilm och i sådant fall till nästa års riksdag
föreslå sådan höjning av anslaget till lotterimedelsfonden, att bidrag till
här angiven svensk filmproduktion kan utgå från och med budgetåret
1960/61.
I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionerna I: 460 och II: 542.
Utskottet
I betänkande den 28 april 1959, nr 40, har bevillningsutskottet — dit det
föreliggande propositionsförslaget jämte de i anledning därav väckta motionerna
hänvisats i vad angår nöjesskatt på biografföreställningar m. m. —
tillstyrkt bifall till förslaget med den jämkningen, att biografnöjesskatten
av utskottet föreslagits sänkt med fem procentenheter till 33 procent i stället
för med fyra enheter till 34 procent enligt Kungl. Maj:ts förslag. Bevillningsutskottet,
som alltså endast delvis anselt sig kunna tillmötesgå motionsyrkandena
på denna punkt, har härvid uttalat, att den sålunda förordade
sänkningen av procentsatsen för nöjesskatten synes kunna genomföras
6
Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959
utan att någon omräkning vidtages av procentsatserna för producentbidraget
enligt Kungl. Maj :ts förslag, vilket innebär att bidragsprocenterna skulle
höjas från f. n. 20 till 30 procent för svartvit film och från 35 till 45 procent
för färgfilm.
När statsutskottet för sin del granskat propositionsförslaget och det i motionerna
1:460 och 11:544 framförda yrkandet i fråga om bidragsprocenterna
har utskottet, med utgångspunkt från bevillningsutskottets jämkningsförslag
beträffande sänkningen av biografnöjesskatten, funnit sig böra förorda
bifall till Kungl. Maj:ts förslag om producentbidragets storlek. Utskottet
kan alltså inte, trots det beträngda läge vari den svenska filmindustrien
f. n. befinner sig, biträda motionsyrkandet om en ytterligare höjning
av nämnda bidrag. I likhet med departementschefen finner utskottet i detta
sammanhang angeläget att understryka, att de ifrågavarande stödåtgärderna
endast bör uppfattas som ett provisorium. Utskottet, som anser sig kunna
räkna med att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet följer den fortsatta utvecklingen
på förevarande område, utgår nämligen från att så snart som
möjligt skall kunna åstadkommas en lösning på längre sikt, som är ägnad
att skapa tryggare betingelser för en framtida svensk filmproduktion. Utan
att föregripa ställningstagandet härvidlag anser utskottet, att det bör ligga
nära till hands att överväga en samverkan mellan den svenska filmindustrien
och televisionen, så att filmproduktionen kan nyttiggöras även för framställning
av televisionsprogrammen på motsvarande sätt som skett i ett flertal
andra länder.
I motionerna I: 461 och II: 542 har framkastats tanken på en vidgad bidragsgivning
från lotterimedelsfonden som en form för stödjande av den
inhemska filmproduktionen. Med tanke på de stora anspråk som redan nu
ställs på lotterimedelsfonden synes det utskottet ovisst, om en sådan utväg
verkligen är framkomlig. Utskottet finner därför inte motiverat att
genom särskild riksdagsskrivelse i ämnet hos Kungl. Maj :t påkalla en prövning
i det av motionärerna angivna syftet.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
1. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 460 och II: 544, såvitt de
avser producentbidragets storlek, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning angående ändrad lydelse
av 5 § förordningen den 8 juni 1951 (nr 457) om särskilt
bidrag till producent av svensk film, så ock om fortsatt
giltighet av samma förordning;
2. att riksdagen må antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 8 juni 1951 (nr 458) om tillägg till förordningen
den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt;
3. att motionerna 1:460 och 11:544, såvitt de hänvisats
Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1959
7
till statsutskottet och icke behandlats under 1., icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
4. att motionerna 1:461 och 11:542, såvitt de hänvisats
till statsutskottet, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1959
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Birger Andersson,
fröken Andersson, herrar Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson, Axel
Johannes Andersson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Anders
Johansson, Nestrup och Thorsten Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Åkerström, Petterson i Degerfors,
Thapper, Jansson i Kalix, Staxäng, Persson i Växjö, Gustafsson i Stockholm,
Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, Nilsson i Göingegården,
fröken Elmén, herrar Nihlfors, Heckscher, Gustafsson i Kårby och Helén.
Reservation
av herrar Nestrup och Nihlfors.
690856 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 a1 i texten