Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för uppförande i statsbudgeten av anslag till avlöningar.

1959-05-05 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:93, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för uppförande i statsbudgeten av anslag till avlöningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

1

Nr 93

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för

uppförande i statsbudgeten av anslag till avlöningar.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Ewerlöf m. fl. (I: 121) och den andra inom andra kammaren av herr Hjalmarson

m.fl. (II: 140), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte vid uppgörandet av statsverkspropositionen

för budgetåret 1960/61 och för följande budgetår för

ifrågakommande fall uppföra å förslagsanslag avlöningar till ordinarie och

extra ordinarie tjänstemän — under bifogande av vederbörliga uppgifter

rörande personalförteckningen avseende samtliga ordinarie och extra ordinarie

befattningar — samt å obetecknat anslag avlöningar till extra tjänstemän,

ävensom att härvid måtte lämnas uppgift om behovet av extra befattningar

i 20 :e lönegraden och däröver.

Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionärerna följande.

I motion i denna kammare vid årets riksdag nr 139 hemställes om ändrade

grunder för vissa anslags uppförande i statsbudgeten. Som skäl härför

anföres främst, att ett sammanförande av smärre sakanslag till anslag för

diverse utgifter under varje huvudtitel skulle medföra en effektivisering av

budgetarbetet såväl i riksdagen som hos Kungl. Maj:t, att detta skulle ge

verk, myndigheter och statsunderstödda institutioner möjlighet till en smidigare

anpassning av utgifterna efter föreliggande behov och därigenom

åstadkomma större effektivitet i den finansiella hushållningen, samt att

detta å andra sidan skulle möjliggöra besparingar på minst en femtedel av

de under nuvarande anslagsposter uppförda beloppen. När det gäller sakanslagen

föreslås nyordningen träda i kraft redan under budgetåret 1959/60.

Förhållandet är i viss mån detsamma beträffande personanslagen. Även

här förekommer i många fall en onödig specificering. Därtill kommer att

avlöningsanslagen för närvarande är uppförda på ett sätt som försvårar en

konsekvent granskning från riksdagens sida.

Avlöningsanslagen grupperas för närvarande i huvudsak så, att ordinarie

befattningshavares egentliga lön uppföres under en post, de rörliga tillläggen

till dem under en annan och icke ordinarie befattningshavares avlöning

inklusive rörligt tillägg under en tredje. Eftersom riksdagen beslutar

om inrättandet av ordinarie tjänster och liksom för statens tjänstemän

över huvud även om avlöningsgrunderna, är anslaget till ordinarie befattningshavares

avlöning uppfört som förslagsanslag. Detsamma gäller av

samma skäl beträffande anslaget till rörligt tillägg åt dessa befattningshai

Bihang till riksdagens protokoll 1959. G samt. Nr 93—9G

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 93 är 1959

vare. I enlighet med på senare tid antagna, ehuru icke undantagslöst tillämpade

principer skall anslaget till avlöning åt icke ordinarie tjänstemän vara

obetecknat. I fråga om dessa har riksdagen nämligen icke alltid beslutat om

tjänsternas inrättande, men väl om avlöningsgrunderna. Att anslaget är

obetecknat utesluter principiellt dess överskridande, och härigenom har

riksdagen velat skaffa sig en kontroll motsvarande den som gäller i fråga

om ordinarie tjänstemän.

Även i de fall då den antydda regeln för anslagsbeteekningen följes, inträffar

det något egendomliga förhållandet att samtidigt som riksdagen då

det gäller ordinarie tjänster i de lägsta lönegraderna prövar tjänsternas inrättande,

den i fråga om tjänster ända upp t. o. m. 19:e lönegraden lämnar

viss frihet för vederbörande att inrätta icke ordinarie och även extra ordinarie

sådana, ehuru statsverket därigenom iklädes framtida tjänste- och

familjepensionsförpliktelser.

I ett numera stort antal fall är emellertid avlöningsanslagen till icke ordinarie

tjänstemän förslagsanslag, fastän riksdagen endast i fråga om avlöningsgrunderna

angivit de förutsättningar under vilka anslaget får disponeras,

och fastän det här rör sig om mycket betydande belopp. Anordningen

har motiverats med att inom vissa förvaltningsområden med fluktuerande

personalbehov säkra uppskattningar rörande medelsbehovet icke är möjliga.

Sedan länge har dock under varje huvudtitel upptagits anslag för

extra utgifter, som är avsedda att tagas i anspråk hl. a. i dylika fall. Särskilt

i de fall då avlöningsanslagen till icke ordinarie befattningshavare uppföres

som förslagsanslag, framträder den bristfälliga konsekvensen i riksdagens

budgetbehandling mycket starkt. Å ena sidan detaljgranskas formellt

mycket små sakanslag, och detaljgranskas likaledes mer eller mindre

formellt inrättandet av förhållandevis lågt avlönade ordinarie tjänster, å

andra sidan lämnas vida befogenheter i fråga om inrättande av icke ordinarie

tjänster i avsevärt högre lönegrader.

Med hänsyn till de mycket stora belopp det beträffande avlöningsanslagen

är fråga om, synes det kunna ifrågasättas, om icke dessa anslag borde

grupperas så, att anslagen till avlönande av ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän uppföres under en post, eftersom båda slagen tjänster i verkligheten

är synnerligen fasta, och att avlöningsanslagen till extra tjänstemän

likaledes uppföres under en post, det förra anslaget som förslagsanslag och

det senare som obetecknat anslag. Anslaget under varje huvudtitel till extra

utgifter skulle i enlighet därmed kunna tagas i anspråk för att möta oförutsedda

merkostnader för extra tjänstemäns avlönande.

En förändring i dessa hänseenden är önskvärd oavsett anslagens storleksordning

bl. a. därför att den skulle understryka verkschefernas möjligheter

och skyldighet att fortlöpande rationalisera förvaltningsarbetet och

på bästa sätt hushålla med personalresurserna. Den synes å andra sidan höra

begränsas till att avse endast befattningar under 19 :e lönegraden, enär

verkens och myndigheternas handlingsfrihet icke bör drivas så långt att de

utan riksdagens medgivande kan genomföra mera djupgående organisatoriska

åtgärder såsom t. ex. inrättandet av nya avdelningar och byråer. När

det gäller extra tjänster i lägre lönegrader tillkommer emellertid den omständigheten

att den nuvarande skarpa gränsdragningen mellan personanslag

och sakanslag i vissa hänseenden icke längre kan anses motiverad. De

möjligheter som numera erbjuder sig till mekanisering och förenklingar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 dr 1959

3

inom kontorsarbetet står i nära sammanhang med behovet särskilt av lägre

kontors- och kanslipersonal. En verklig effektivisering av förvaltningsarbetet

på dessa områden blir möjlig endast om man i varje särskilt fall

kan mot varandra väga vidden av ett minskat personalbehov och kostnaderna

för anskaffande av exempelvis bättre kontorsmateriel.

De anförda omständigheterna motiverar en förändring i sättet att uppföra

anslagen för icke ordinarie personal samt sammanförande av viss del

av dessa anslag med vissa sakanslag, detta senare dock endast där så av

särskilda omständigheter kan anses påkallat. Då det av statsverkspropositionen

icke framgår hur anslagen till icke ordinarie personal fördelar sig

på extra ordinarie personal å ena sidan, extra samt arvodesanställd personal

å den andra, har vi ej möjlighet att nu föreslå någon ändring i vad gäller

budgetåret 1959/60. Riksdagen torde i stället i skrivelse till Kungl. Maj:t

böra hemställa, att en förändring i berörda hänseenden äger rum i samband

med utarbetandet av statsverkspropositionen för budgetåret 1960/61.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

försvarets civilförvaltning, riksförsäkringsanstalten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens organisationsnämnd, generaltullstyrelsen, Sveriges

geologiska undersökning, medicinalstyrelsen, direktionen för Karolinska

sjukhuset och länsstyrelsen i Älvsborgs län. Beträffande innehållet i de avgivna

yttrandena hänvisar utskottet till bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Enligt nu gällande ordning för uppförande i statsbudgeten av

anslag till avlöningar vid olika verk upptages särskilda delposter för avlöningar

till ordinarie tjänstemän resp. till icke-ordinarie personal (extra

ordinarie och extra tjänstemän, aspiranter och arvodesanställda). Ordinarieposten

är regelmässigt förslagsvis betecknad. Icke-ordinarieposten är antingen

obetecknad eller förslagsvis betecknad; i senare fallet har i regel begränsning

föreskrivits på så sätt att för postens överskridande förutsatts

medgivande av Kungl. Maj :t.

I de föreliggande motionerna åsyftas en ändrad ordning för avlöningsanslagens

uppförande i budgeten på sådant sätt, att anslagen till avlönande

av ordinarie och extra ordinarie tjänstemän skulle uppföras under en förslagsvis

betecknad post, medan anslagen till avlöningar till extra tjänstemän

skulle uppföras under en obetecknad post. Därjämte skulle dels bifogas vederbörliga

uppgifter rörande personalförteckningen avseende samtliga ordinarie

och extra ordinarie befattningar, dels lämnas uppgift om behovet av

extra befattningar i 20 :e lönegraden och däröver. Huvudsyftet med motionsyrkandena

synes vara att åvägabringa en skärpning av riksdagens

kontroll över avlöningsanslagen.

Såsom av bilaga till detta utlåtande framgår har utskottet från ett antal

verk inhämtat yttranden över motionerna. Sammanfattningsvis ger nämnda

yttranden vid handen en övervägande negativ inställning till de i motionerna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 93 dr 1959

framförda förslagen. Det framhålles också att problemkomplexet är av sådan

omfattning och räckvidd att det torde erfordra en närmare utredning.

För egen del vill utskottet understryka vad i vissa yttranden anförts om

att ett av de i motionerna åberopade motiven för en ändrad uppställning

av avlöningsstaterna på föreslaget sätt — statsverkets pensionsförpliktelser

gentemot extra ordinarie tjänstemän —- bortfaller fr. o. m. den 1 juli 1959,

då även extra tjänstemän förutsatts skola få pensionsrätt. En kontroll från

riksdagens sida med avseende på pensionsförpliktelserna gentemot olika

slag av tjänstemän, på sätt i motionerna åsyftas, torde alltså i fortsättningen

inte kunna åstadkommas enbart på det i motionerna angivna sättet. Härjämte

är att märka att pensionsförpliktelserna gentemot en stor grupp av

anställningshavare, nämligen statens arbetare, ändå ej skulle bli föremål

för redovisning i ett sådant sammanhang.

Bortsett från nu angivna omständighet kan gentemot det i motionerna

framställda förslaget anföras bl. a. följande. Enligt förslaget borde, om avlöningar

till extra tjänstemän vid varje verk skulle beräknas under en särskild,

obetecknad anslagspost, det för varje huvudtitel upptagna, för hela

huvudtiteln gemensamma anslaget till extra utgifter kunna få tagas i anspråk

för att möta oförutsedda merkostnader för extra tjänstemäns avlönande.

Såsom i ärendet framhållits skulle emellertid ett bifall härtill innebära

ett avsteg från en av huvudprinciperna i den nu tillämpade budgetredovisningen,

nämligen att statsutgifterna bör redovisas inom det område till vilket

de rätteligen hör. Berörda spörsmål skulle f. ö. aktualisera frågan om

en ändring av anslagen till extra utgifter från reservationsanslag till förslagsanslag.

Utskottet har vid sin prövning av ärendet funnit tillräckliga skäl inte vara

anförda för en ändring av avlöningsstaternas uppställning i enlighet med det

i motionerna framförda förslaget. Bl. a. har utskottet, med beaktande av vad

i remissyttrandena anförts, inte blivit övertygat om att den föreslagna åtgärden

skulle vara ägnad att främja den ökade effektivitet och rationalisering

som i och för sig framstår som angelägen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 121 och II: 140 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1959

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Närvarande: se under utlåtandet nr 96; dock att herr Sundelin deltagit i

stället för herr Nestrup och herr Jansson i Kalix i stället för herr Lundqvist

i Trollhättan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

5

Reservation

av fröken Andersson, herrar Staxäng, Nilsson i Göingegården och Heckscher,

vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4, som börjar med »För egen

del» och slutar med »som angelägen», bort ha följande lydelse:

»För egen del vill utskottet framhålla att det i motionerna väckta spörsmålet,

vilket utförligt belysts i de avgivna remissyttrandena, synes vara

värt att upptagas till närmare prövning. Även om det inte torde vara möjligt

att bortse från i vissa av yttrandena gjorda invändningar mot förslaget vill

det likväl förefalla utskottet som om övervägande skäl kan åberopas för en

omläggning av avlöningsstaterna i huvudsaklig överensstämmelse med detsamma.

Utskottet vill härvid särskilt peka på det i motionerna åberopade

kravet på fortlöpande rationalisering av förvaltningsarbetet och bästa möjliga

hushållning med personalresurserna. Myndigheternas personalbehov

blir nämligen i hög grad beroende av de vid varje särskild tidpunkt föreliggande

arbetsuppgifterna och arbetsförhållandena. Medan de extra ordinarie

tjänsterna numera i stor utsträckning har samma fasta karaktär som

de ordinarie, måste behovet av extra befattningshavare kunna växla från det

ena budgetåret till det andra. Särskilt om man — såsom i motionerna ifrågasatts

— väger kostnaderna för exempelvis bättre kontorsmateriel mot behovet

av extra tjänstemän möjliggöres ökad rationalisering. En dylik avvägning

kan emellertid endast på betydligt längre sikt ske beträffande extra ordinarie

befattningshavare. Rationaliseringsåtgärder av förevarande slag måste

därför förutsätta att anslagen till extra ordinarie tjänster klart avgränsas

från anslagen till extra befattningar. Utskottet finner sig därför böra tillstyrka

de föreliggande motionerna. Utskottet förutsätter härvid att om en

omläggning av avlöningsstaterna på föreslaget sätt inte kan ske redan

fr. o. m. budgetåret 1960/61, en dylik bör kunna komma till stånd fr. o. m.

därpå följande budgetår.»

dels ock att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 121 och

11:140, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl.

Maj :t måtte vid uppgörandet av statsverkspropositionen för

budgetåret 1960/61 och för följande budgetår för ifrågakommande

fall uppföra å förslagsanslag avlöningar till ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän — under bifogande

av vederbörliga uppgifter rörande personalförteckningen avseende

samtliga ordinarie och extra ordinarie befattningar

— samt å obetecknat anslag avlöningar till extra tjänstemän,

ävensom att härvid måtte lämnas uppgift om behovet av

extra befattningar i 20 :e lönegraden och däröver.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 93 dr 1959

Bilaga

Remissyttranden över motionerna 1:121 och 11:140

Statskontoret (1/4 1959)

Inledningsvis erinras i motionerna om en vid årets riksdag i andra kammaren

väckt motion (II: 139) om ändrade grunder för vissa anslags uppförande

i statsbudgeten. I denna motion förordas ett sammanförande av

vissa omkostnads- och sakanslag till ett särskilt anslag för diverse utgifter

under varje huvudtitel. Såvitt statskontoret kan finna skulle ett bifall till

sistnämnda motion sannolikt föranleda en minskning av riksdagens såväl

formella som reella inflytande i fråga om berörda anslag. En omläggning av

avlöningsstaterna på sätt föreslagits i förevarande motioner skulle däremot

innebära en skärpning av riksdagens kontroll över avlöningsanslagen. De

av i huvudsak samma motionärer avgivna motionerna, vilka angivas syfta

till en effektivisering av budgetarbetet, skulle följaktligen leda till skilda

resultat då det gäller de olika anslagstyperna.

Innan statskontoret närmare ingår på motionärernas förslag i nu förevarande

avseenden, torde först några uppgifter i motionerna böra tillrättaläggas.

Från den i avlöningsstaterna ingående posten till rörligt tillägg bestridas

rörliga tilläggsförmåner ej blott, såsom i motionerna uttalats, till ordinarie

utan även till icke ordinarie befattningshavare. Jämlikt 4 § 2 mom.

Saar må vidare extra tjänst, när ej annat följer av beslut eller bestämmelser,

som meddelats av Kungl. Maj :t, utan annan inskränkning inrättas och

lönegradsplaceras av vederbörande myndighet än att tjänsten må åsättas

högst det lönegradsnummer, som gäller för ordinarie eller extra ordinarie

tjänst med motsvarande arbetsuppgifter. Myndigheten äger sålunda själv

inrätta extra tjänst även i högre lönegrad än 19 lönegraden. Självfallet kräves

härför att för ändamålet erforderliga medel finnas tillgängliga.

Under varje huvudtitel finnes å riksstaten uppfört ett reservationsanslag

till extra utgifter. Enligt motionärernas uppfattning skulle detta anslag bl. a.

vara avsett att tagas i anspråk, därest behov skulle uppkomma att överskrida

den i avlöningsstaterna ingående anslagsposten till avlöningar till

icke-ordinarie personal, i de fall posten icke är maximerad av riksdagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

7

(Vad här och nedan sägs om denna post gäller i lika mån anslagspost till

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.) Om så vore fallet, skulle anledning

knappast föreligga att uppföra icke-ordinarieposten annat än som

en obetecknad post. Omöjligheten av att från ett reservationsanslag av extra

utgifters storlek bestrida några större opåräknade avlöningskostnader torde

vidare lätt inses. Ett enda exempel härpå må anföras. Medan elfte huvudtitelns

anslag till extra utgifter under budgetåret 1957/58 uppgick till 105 000

kronor, överskreds de statliga sinnessjukhusens avlöningsanslag under samma

tid med i runt tal 13,1 miljoner kronor. Uppgiften om överskridandet

är hämtad från riksräkenskapsverkets budgetredovisning. Sistnämnda belopp

avser visserligen hela avlöningsanslaget -— någon särredogörelse för

de i avlöningsstaterna ingående olika posterna förekommer ej i den av trycket

utgivna budgetredovisningen — men det valda exemplet torde likväl ge

ett begrepp om storleksordningen på de överskridanden, som kunna komma

i fråga.

Såsom motionärerna framhållit, är posten till avlöningar till icke-ordinarie

personal som regel obetecknad. Då riksdagen fastställt avlöningsstaterna,

innebär detta, att posten icke utan riksdagens medgivande får överskridas.

Genom årliga av riksdagen erhållna bemyndiganden kan dock

Kungl. Maj:t under vissa förhållanden medgiva sådant överskridande. (Se

härom Kungl. Maj :ts cirkulär till statsmyndigheterna angående överskridande

av vissa poster i avlöningsstaterna, senast SFS 1956: 134). Enär förutsättningarna

för de överskridanden, vartill bemyndigandena berättiga,

äro mycket snävt reglerade och då beloppet av överskridandena kunna räknemässigt

fastställas, innebär denna anordning en ur riksdagens synpunkt

mycket effektiv kontroll över medelsdispositionen. Det förtjänar även uppmärksammas,

att riksdagen kontinuerligt hålles underrättad om den utsträckning

i vilken dessa bemyndiganden tagas i anspråk. Uppgifter i ämnet

lämnas till vederbörande riksdagsutskott.

Icke-ordinarieposten kan undantagsvis ha förslagsanslags karaktär och

får sålunda överskridas. I detta fall föreligger befogenhet att oberoende av

medelsberäkningen disponera erforderliga medel för att tillgodose det med

posten avsedda ändamålet. Redan i ändamålsbestämningen ligger dock en

begränsning. Posten får således icke anlitas för bestridande av kostnader,

som tjäna andra syften än de av riksdagen fastställda. Möjligheten att beteckna

icke-ordinarieposten förslagsvis utnyttjas som regel endast, då belastningen

å posten icke kan förutberäknas och verksamheten ej heller kan

inskränkas. Så är exempelvis fallet med tullstaten, vars storlek växlar i förhållande

till trafiken, ävensom fångvårdsstaten och sjukhusens stater, vilka

äro beroende av beläggningen å fängelser och sjukhus. Även i dessa fall

förekomma emellertid betydande inskränkningar i myndigheternas befogenheter.

I allmänhet torde således överskridande icke vara tillåtet utan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

Kungl. Maj :ts medgivande. Inom vissa områden begränsas vidare myndigheternas

rörelsefrihet genom att i vederbörande regleringsbrev noga fastställts

det högsta antal extra ordinarie och i vissa fall även extra tjänster

i olika lönegrader — även i lägre lönegrader — som må finnas inrättade

hos myndigheten. Även när anslagsposten är förslagsvis betecknad, utövas

sålunda en stark kontroll på myndigheterna i vad gäller medelsdispositionen

under posten.

Såsom skäl för den föreslagna uppspaltningen av ordinarie och extra ordinarie

befattningshavare å ena samt extra tjänstemän å andra sidan ha motionärerna

bl. a. framhållit, att med myndigheternas nuvarande befogenheter

att inrätta extra ordinarie tjänster statsverket utan riksdagens medverkan

iklädes framtida tjänste- och familjepensionsförpliktelser. Detta

motiv för en ändrad uppställning av avlöningsstaterna bortfaller emellertid

den 1 juli 1959, från och med vilken tidpunkt även extra tjänstemän avses

skola erhålla pensionsrätt. Därjämte må framhållas att statens arbetare

redan nu automatiskt erhålla pensionsrätt efter viss kvalifikationstid.

Även om myndighet, såsom redan tidigare nämnts, formellt äger att själv

inrätta lägre extra ordinarie tjänst, förekommer dock i stor utsträckning,

att sådan tjänst begäres i petitasammanhang. Anledningen härtill kan vara

den, att myndigheten saknar erforderliga medel härför eller att någon motsvarighet

till den ifrågasatta tjänsten icke finnes hos myndigheten eller att

tjänsten avser ett ändamål, för vilket riksdagen ej anvisat medel. Härigenom

har således riksdagen realiter ett starkare inflytande på detta område

än som kan utläsas ur löneförfattningarna. Detta gäller såväl ohetecknade

anslagsposter som av riksdagen ej maximerade poster.

Den nu föreslagna ändringen av avlöningsstaterna överensstämmer i stora

drag med de förslag, som framlagts i en den 15 december 1948 avgiven promemoria

angående de civila avlöningsstaternas uppställning. Promemorian,

som utarbetats av särskilt tillkallade utredningsmän, finnes återgiven i sina

huvuddrag i statsverkspropositionen till 1950 års riksdag (Bil. 2 sid. 8 ff.).

Utredningsmännens förslag innebar i huvudsak följande. På de av Kungl.

Maj :t och riksdagen fastställda personalförteckningarna skulle upptagas icke

blott som för det dåvarande ordinarie tjänstemän samt extra ordinarie tjänstemän

i högre lönegrad än Ce 24 (= nuvarande Ae 19) utan även all övrig

extra ordinarie personal jämte aspiranter i reglerad befordringsgång. Några

dylika befattningshavare skulle i princip icke få anställas utanför personalförteckningen.

Avlöningen till den på personalförteckningen upptagna personalen

skulle bestridas från en förslagsvis betecknad anslagspost. För övrig

personal skulle däremot en maximerad anslagspost stå till förfogande.

Vid remissbehandlingen av promemorian gåvos uttryck åt starka betänkligheter

mot olika delar av densamma. Främst gjordes från remissmyndigheternas

sida gällande att ett upptagande av all extra ordinarie personal på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

9

personalförteckningen skulle i alltför hög grad beskära myndigheternas

möjligheter att genom lämpliga personaldispositioner tillgodose växlande

behov av arbetskraft.

Statskontoret vill vidare rikta uppmärksamheten på några i motionerna

gjorda, här hittills ej omnämnda uttalanden. Bl. a. har ansetts att anslaget

under varje huvudtitel till extra utgifter skulle tagas i anspråk för att möta

oförutsedda merkostnader för extra tjänstemäns avlönande. Av två skäl

anser statskontoret en sådan åtgärd olämplig. För det första är en av huvudprinciperna

i den nu tillämpade budgetredovisningen, att statsutgifterna

om möjligt böra redovisas inom det område, under vilket de rätteligen

höra. Vidare torde det i det föregående omnämnda exemplet på överskridande

av sinnessjukhusens avlöningsanslag visa vanskligheten i att med

någon grad av säkerhet bedöma anslagsbehovet under extra utgifter, även

om storleken av de belopp, vilka kunna komma att erfordras för ett överskridande,

kan beräknas minska vid ett bifall till motionerna. En ändring

av extra utgiftsanslaget från reservations- till förslagsanslag skulle innebära

en lösning av problemet i sistnämnda avseende. En sådan förändring skulle

emellertid på intet sätt innebära en fördel framför det nu tillämpade systemet.

Vad slutligen angår den ifrågasatta sammanslagningen av delar av avlönings-

och sak- eller omkostnadsanslag vill statskontoret — bl. a. under

hänvisning till ovannämnda riktlinjer för budgetredovisningen — avråda

från ett steg i denna riktning. Enligt ämbetsverkets mening böra dessa för

helt olika ändamål avsedda anslag hållas åtskilda. Ämbetsverket är dock

medvetet om att denna gränsdragning för närvarande icke strikt upprätthålles.

Sålunda bestridas exempelvis löner till städerskepersonalen liksom

vissa andra avlöningsförmåner från omkostnadsanslag.

Det nuvarande systemet för avlöningsstaternas uppställning medger de

statliga myndigheterna en begränsad rörelsefrihet, då det gäller att vidtaga

lämpliga personaldispositioner. Någon ytterligare inskränkning härutinnan

bör enligt statskontorets mening ej vidtagas. Genom att pensionsrätt i fortsättningen

skulle tillkomma även extra tjänstemän bortfaller ett av de

i motionerna anförda skälen för en ändring av staterna. Med hänsyn jämväl

tagen till den medels- och personalkontroll, som myndigheterna enligt

vad ovan visats äro underkastade, finnes ej heller ur denna synpunkt tillräcklig

anledning att tillmötesgå motionärerna. Statskontoret kan vid angivna

förhållanden icke tillstyrka bifall till förevarande motioner.

Riksräkenskapsverket (4/3 1959)

Motionärerna framhålla, att i ett numera stort antal fall avlöningsanslagen

till ickc-ordinaric tjänstemän uppföras som förslagsanslag, varigenom

den bristfälliga konsekvensen i riksdagens budgetbehandling mycket starkt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 93 är 1959

framträder. Riksräkenskapsverket kan efter en genomgång av statsliggaren

för innevarande budgetår konstatera, att då avlöningsmedel till icke-ordinarie

personal anvisats förslagsvis, begränsning med mycket få undantag

gjorts på så sätt, att för överskridande förutsatts medgivande av Kungl.

Maj :t. Majoriteten av sådana förslagsvis anvisade anslagsposter till ickeordinarie

personal förekommer även på speciella ändamålsområden som

t. ex. försvarsväsendet, vårdanstalter, högre läroanstalter, försöks- och provningsanstalter

samt sjukvården, där en absolut maximering med hänsyn

till verksamhetens art icke skulle vara möjlig eller ändamålsenlig.

Motionärerna hemställer, att för framtiden den ordningen skall bli rådande,

att avlöningar till ordinarie och extra ordinarie tjänstemän skola

uppföras på en gemensam anslagspost, som anvisas förslagsvis, samt att

avlöningar till extra tjänstemän skola anvisas på en obetecknad anslagspost.

Vidare skola personalförteckningar upptagande samtliga ordinarie och

extra ordinarie befattningar samt uppgift om behovet av extra befattningar

i 20 :e lönegraden och däröver upptagas i statsverkspropositionen.

Riksräkenskapsverket är för sin del väl införstådd med motionärernas

syfte att åstadkomma en besparing för statsverket genom rationalisering av

förvaltningsarbetet och hushållning med personalresurserna. Ämbetsverket

kan dock icke dela motionärernas uppfattning, att detta skulle kunna vinnas

genom de i motionen föreslagna åtgärderna. Enligt ämbetsverkets uppfattning

kan ökad effektivitet och rationalisering icke framväxa genom

en längre gående begränsning än den nuvarande av myndigheternas rörelsefrihet

i fråga om personaldispositionen. Riksräkenskapsverket anser sålunda,

att nu tillämpade anslagssystem ger ett minimum av rörelsefrihet för

de statliga myndigheterna, som icke bör ytterligare beskäras.

Försvarets civilförvaltning (31/3 1959)

Med anledning av remissen får civilförvaltningen anföra följande, därvid

ämbetsverket i allt väsentligt hänför sig till förhållandena inom fjärde huvudtiteln.

Huvudsyftet med motionen synes vara att söka åstadkomma en sådan

ordning, att statsmakternas insyn i de olika myndigheternas personalorganisatoriska

åtgöranden blir mera effektiv än vad för närvarande anses vara

fallet. I detta hänseende vill civilförvaltningen hävda, att förhållandena inom

försvaret redan nu i stort sett äro sådana, som eftersträvats av motionärerna.

Beträffande tjänster, som avlönas med anlitande av försvarsgrenarnas

allmänna avlöningsanslag, finnas sålunda personalförteckningar, upptagande

samtliga ordinarie och extra ordinarie tjänster samt därjämte för

täckande av mera stadigvarande behov avsedda extra tjänster med angivande

av antal, lönegrader och tjänsternas fördelning på olika myndigheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

11

Genom de beslut av Kungl. Maj :t, som meddelas angående rationaliserad

organisation av stabs- och förvaltningstjänsten vid truppförband (motsvarande),

fastslås också som regel tjänsternas placering till olika enheter inom

myndigheterna. I samband med behandlingen av äskanden rörande nu

ifrågavarande anslag redovisas praktiskt taget samtliga nu berörda tjänster

såväl i petitaskrivelser som i Kungl. Maj :ts proposition.

Vad därefter angår övriga under fjärde huvudtiteln förekommande avlöningsanslag

ha till vissa av dem knutits personalförteckningar eller dispositionsbestämmelser,

som i detalj reglera myndigheternas rätt att använda anslagen

för tjänster av olika slag. I fråga om de centrala förvaltningsmyndigheterna

ha på senare tid till regleringsbreven fogats särskilda sammanställningar

över personalorganisationen hos myndigheterna, upptagande de

tjänster, som beräknats för myndigheterna med fördelning på antal, lönegrader

och placering i organisationen. Särskilda föreskrifter ha i anslutning

därtill meddelats i syfte att inskränka myndigheternas befogenheter i personalorganisatoriska

sammanhang. Endast beträffande ett fåtal avlöningsanslag

finnas för närvarande icke — utöver personalförteckningar för ordinarie

och högre extra ordinarie tjänstemän — särskilda bestämmelser angående

myndighets rätt att disponera anslagen för anställande av personal.

I likhet med vad som gäller försvarsgrenarnas allmänna avlöningsanslag anmälas

som regel i Kungl. Maj :ts propositioner om anslag för de centrala

förvaltningarna och övriga nu berörda myndigheter samtliga tjänsteförändringar

oberoende av lönegrad och anställningsform.

Vidkommande därefter de s. k. sakanslagen ha dessa tidigare inom försvaret

kunnat utnyttjas för personalanställningar i relativt betydande omfattning

utan att någon direkt redovisning eller kontroll härav ägt rum. Efter

hand som förvaltningsmyndigheterna och förbanden (motsvarande) omorganiserats

och rationaliserats, har emellertid rätten att använda sakanslag

för avlöningar beskurits högst väsentligt. De flesta tjänster, som må finnas

inrättade med avlöning från sakanslag, finnas numera också upptagna i av

Kungl. Maj :t fastställda förteckningar.

Av vad sålunda anförts torde framgå att, ur de syften motionärerna velat

nå, såvitt avser försvarets område något mera väsentligt icke lärer stå att

vinna genom den föreslagna omläggningen. Civilförvaltningen har emellertid

i andra sammanhang uttalat sig för en vidgad användning av särskilda

personalförteckningar (motsvarande) även beträffande för stadigvarande

behov avsedda tjänster av sådan karaktär, att de med tillämpning av nu

gällande principer icke pläga upptagas å sådana förteckningar (motsvarande).

Civilförvaltningen anser alltjämt en sådan ordning lämplig och förordar

sålunda ett system med en mera öppen redovisning i regleringsbrev

av den av statsmakterna avsedda användningen av olika för avlöningskostnader

anvisade medel. En mera allmän övergång till en sådan ordning får

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

emellertid självfallet icke leda till att myndigheterna helt betagas möjligheterna

att disponera medel för anställande av tillfällig personal. Vissa begränsade

belopp böra alltså stå till myndigheternas förfogande för anställande

av tillfällig personal. Storleken av dessa medel bör avpassas med hänsyn

till behoven för varje aktuellt budgetår genom en summarisk redovisning

i myndigheternas anslagsäskanden. Rätten att använda dessa medel

bör därvid förutsättas vara relativt begränsad och alla stadigvarande behov

av personalförstärkningar böra givetvis anmälas i anslagsäskandena för

tjänsternas upptagande i personalförteckningar (motsvarande).

I motionen har föreslagits en sådan förändring av avlöningsanslagens

uppställning, att kostnaderna för avlöningar av ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän skulle sammanföras till ett förslagsvis betecknat anslag

och medlen för extra personal upptagas för sig under ett obetecknat anslag.

Civilförvaltningen förutsätter, att motionärerna med sitt förslag åsyfta att

de nuvarande avlöningsanslagen skola uppdelas på anslagsposter i enlighet

med vad nyss angivits.

Den nuvarande uppspaltningen av avlöningsanslagen torde enligt civilförvaltningen

vara i allt väsentligt ändamålsenlig så länge en klar gräns

föreligger mellan de tjänster, som hänföras till de olika delposterna under

anslagen, och tjänsterna redovisas å den personalförteckning, som motsvarar

vederbörlig anslagspost. Förhållandena härutinnan ha emellertid numera

i viss mån förändrats. Sålunda har till följd av den ordning, i vilken

numera inrättas ordinarie tjänster för sådan extra ordinarie biträdespersonal

i reglerad befordringsgång, som uppfyller fordringarna för ordinarie

anställning, koonmit att införas och under avlöningsanslagens ordinarieposter

beräknas medel för ett stort antal ordinarie tjänster, vilka i praktiken

icke kunnat besättas med formellt kompetenta innehavare utan måst utbytas

mot extra ordinarie tjänster. Härigenom erhålles en snedbelastning på

anslagsposterna, som ofta måste föranleda myndigheterna att hos Kung].

Maj :t begära överskridanden av icke-ordinarieposten (jfr Kungl. Maj:ts

kung. 1956: 134 angående överskridanden av vissa poster i avlöningsstaterna).

Jämlikt bestämmelserna för det nyligen införda institutet tjänstetidsbefordran,

enligt vilket bl. a. en ordinarie tjänsteman under vissa förutsättningar

kan erhålla en personlig extra ordinarie tjänst, skola kostnaderna

för den extra ordinarie tjänsten bestridas från anslagsposten för avlönande

av ordinarie tjänstemän. Härigenom uppstår en bristande överensstämmelse

mellan personalförteckningar och anslagsposter.

Nu anförda omständigheter utgöra enligt civilförvaltningens mening skäl

för att överväga en annan indelning av anslagsposterna under avlöningsanslagen.

Vad särskilt beträffar försvaret förefinnes härtill ytterligare anledning

såtillvida som användningen av anslagsposten för arvoden till pensionerad

personal i arvodesbefattningar visat sig vålla viss tvekan. Genom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 är 1959

13

föres systemet med personalförteckningar för alla stadigvarande tjänster,

torde några redovisningstekniska skäl icke heller kunna åberopas för ett

bibehållande av nuvarande ordning. Vid en förändring synes emellertid den

jämkningen i motionärernas förslag böra göras, att från den förslagsvis betecknade

anslagsposten böra avlönas samtliga tjänster -— såväl ordinarie

som extra ordinarie och extra — som finnas upptagna i personalförteckningar.

I sin motivering till motionen ha motionärerna varit inne på tanken att

slopa gränserna mellan avlönings- och sakanslag för att myndigheterna

bättre än för närvarande skola kunna taga till vara möjligheterna att rationalisera

arbetet genom anskaffande av exempelvis effektivare och därmed

också personalbesparande kontorsmateriel. Civilförvaltningen finner för

sin del att det kan vara förtjänt av ytterligare överväganden på vilka vägar

motionärernas syften i detta avseende skulle kunna tillgodoses. Måhända

skulle det kunna ske genom att Kungl. Maj :t av riksdagen medgives rätt att

efter prövning från fall till fall medge överföring av medel från avlöningsanslag

till omkostnadsanslag för att möjliggöra rationaliseringsåtgärder av

den art som här antytts.

Det problemkomplex, som väckts genom motionen, innefattar enligt civilförvaltningens

mening åtskilliga spörsmål, som genom en ändamålsenlig

lösning kunna såväl bereda lättnader för myndigheterna i administrativt

hänseende som skapa en bättre överblick från statsmakternas sida över myndigheternas

åtgärder på förevarande områden. Problemkomplexet torde

emellertid vara av sådan omfattning och räckvidd att det torde böra närmare

utredas. I samband härmed måste också utarbetas nya bestämmelser rörande

de olika anslagsposternas disposition samt direktiv för myndigheternas

äskanden. Att på sätt motionärerna förutsatt kunna åstadkomma några

förändringar i hithörande frågor redan fr. o. m. budgetåret 1960/61 torde

sålunda vara uteslutet.

Riksförsäkringsanstalten (7/4 1959)

Enligt 4 § statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) gäller beträffande

ordinarie tjänster samt extra ordinarie tjänster i lönegraderna Ae 20—26

samt Be 1—10, att sådana tjänster inrättas och lönegradsplaceras av Kungb

Maj :t med stöd av riksdagens beslut. I den mån statsmakterna beslutat

inrätta sådana tjänster äro dessa uppförda å en av Kungl. Maj:t fastställd

personalförteckning. Den för Riksförsäkringsanstalten fastställda personalförteckningen

omfattar i överensstämmelse härmed dels samtliga hos anstalten

inrättade ordinarie tjänster (å ordinarie stat och å övergångsstat),

dels alla extra ordinarie tjänster i 21 och högre lönegrader på löneplan A

(lönegraden Ae 20 utnyttjas icke för anstaltens vidkommande) och dels

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

verkets enda extra ordinarie tjänst å löneplan B, nämligen en byråchefstjänst

i lönegraden Be 1. Anstalten äger icke utanför personalförteckningens

ram inrätta tjänster, som enligt vad ovan sagts angivits i 4 § Saar. I

fråga om extra-ordinarie tjänster i lägre lönegrad än den 20 :e samt aspiranttjänster

och extra tjänster ävensom arvodestjänster gäller däremot i

princip, att anstalten äger inrätta sådana i mån av behov och tillgång till

medel å icke-ordinarieposten. Härvid är anstalten dock bunden av föreskrifterna

i 3 § kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 564) med tilläggsbestämmelser

till statens allmänna avlöningsreglemente samt av kungörelsen den 30

juni 1947 (nr 436) angående reglerad befordringsgång för viss icke-ordinarie

personal i statens tjänst.

Enligt de i motionerna uppdragna riktlinjerna skulle följande ändringar

i det nu bestående systemet vidtagas. Personalförteckningen skulle omfatta

samtliga ordinarie och extra ordinarie tjänster, och de för utbetalning av

löner till extra ordinarie personal erforderliga medlen skulle — liksom nu

är fallet beträffande lönemedel till ordinarie tjänstemän — anvisas i förslagsanslags

form. Lönemedel till extra tjänstemän (inräknat arvodesanställda)

skulle anvisas under en därför avsedd, obetecknad anslagspost.

Oförutsedda merkostnader för extra tjänstemän skulle bestridas från respektive

huvudtitels obetecknade förslagsanslag till extra utgifter. Vad beträffar

befogenheten att inrätta extra tjänster skulle denna i fråga om dylika

tjänster i 20 lönegraden och högre förbehållas statsmakterna.

Såsom skäl för en ändring enligt ovan angivna riktlinjer ha motionärerna

anfört bl. a. ”det egendomliga förhållandet att samtidigt som riksdagen då

det gäller ordinarie tjänster i de lägsta lönegraderna prövar tjänsternas

inrättande, den i fråga om tjänster ända upp t. o. m. 19:e lönegraden lämnar

viss frihet för vederbörande att inrätta icke ordinarie tjänster och även

extra sådana, ehuru statsverket därigenom iklädes framtida tjänste- och

pensionsförpliktelser”. Motionärerna säga sig vilja undanröja denna ”inkonsekvens

i riksdagens budgetbehandling”. En förändring i föreslaget hänseende

är, enligt motionärernas mening, önskvärd även därför, att den ”skulle

understryka verkschefernas möjligheter och skyldighet att fortlöpande

rationalisera förvaltningsarbetet och på bästa sätt hushålla med personalresurserna”.

Vad beträffar de av motionärerna sålunda anförda argumenten för en

övergång till föreslaget system får Riksförsäkringsanstalten anföra följande.

För det första förefaller kravet på detaljreglering från riksdagens sida

av extra ordinarie tjänster i 19 lönegraden och därunder tämligen inkonsekvent

i belysning av det förhållandet, att i motionen påtalats, att personalanslagen

i många fall äro föremål för en onödig specifiering. För det andra

synes det förhållandet att statsverket genom tjänsters inrättande ådrages

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

15

pensionsförpliktelser icke relevant i sammanhanget. En begränsning av

möjligheterna att inrätta extra ordinarie tjänster i lönegraderna 1—19 på

löneplan A vore av betydelse ur sparsamhetssynpunkt, så länge endast denna

typ av icke-ordinarie tjänster äro pensionsberättigande, vilket är fallet

enligt nu gällande pensionsreglemente. Sedan även extra tjänster — såsom

förutsättes i det av 1958 års riksdag antagna nya pensionsreglementet (statens

allmänna tjänstepensionsreglemente) — blivit pensionsberättigande,

kan det emellertid från nämnda synpunkt icke vara av någon betydelse,

huruvida en tjänst är extra ordinarie eller extra. Det nya pensionssystemet

leder nämligen till att en anvisad lönesumma, inräknat pensionsförmånerna,

i princip alltid medför samma ekonomiska effekt för statsverket oberoende

av hur de inom densamma inrymda tjänsterna fördela sig på anställningsformer

och lönegrader (härvid bortses från arvodestjänster, vilka icke

utan vidare skola vara pensionsberättigande, men vilka ej heller kunna tillmätas

någon betydelse i förevarande sammanhang). Vad så beträffar rationaliseringsverksamheten,

bör denna enligt Riksförsäkringsanstaltens mening

främjas med helt andra metoder än de av motionärerna föreslagna.

Riksförsäkringsanstalten finner alltså, att de av motionärerna framlagda

skälen för en omläggning av systemet i väsentlig mån sakna bärkraft.

Härtill kommer, att av rent tekniska skäl en omläggning måste anses

synnerligen olämplig. Anstalten ser sig föranlåten att i det följande lämna

en utförlig redovisning för de förhållanden, som härvidlag äro av betydelse.

Ordinarieposten är uppförd med ett belopp, som motsvarar totalkostnaden

för grundlöner vid helårstjänstgöring å de ordinarie tjänsterna (inklusive

tjänster å övergångsstat) med undantag för tjänster, vilka icke skola

uppehållas, nämligen sådana kontorsbiträdestjänster eller tjänster å övergångsstat,

vilka innehavas av tjänstemän med högre förordnanden.

Icke-ordinarieposten motsvarar för Riksförsäkringsanstaltens vidkommande

till över 97 procent grundlöner vid helårstjänstgöring till den normala

icke-ordinarie personalstyrka, som av statsmakterna beräknats för

anstalten. Denna personalgrupp har i fråga om tjänsternas antal och lönegrader

i detalj angivits i vederbörande propositioner (se propositionen nr

1954:208 samt 1955 och följande års statsverkspropositioner). Återstående

knappa tre procent av icke-ordinariepostens medel utgöras av ett klumpbelopp,

som direkt avsetts för personalförstärkningar vid toppar i arbetsbelastningen

och vid andra förhållanden, som kräva insats av tillfällig

personal.

Beträffande beräkning av icke-ordinarieposterna inom verken i allmänhet

torde förhållandena principiellt vara analoga med dem, som enligt vad

nyss sagts gälla för Riksförsäkringsanstaltens del.

Riksförsäkringsanstalten vill alltså göra gällande, att riksdagen i mycket

stor utsträckning i detalj medverkat vid inrättandet av icke-ordinarie tjäns
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

ter inom statsförvaltningen. Vad beträffar möjligheten för riksdagen att

bedöma, hur icke-ordinarieposten fördelar sig på extra ordinarie, extra och

arvodesanställd personal, vill anstalten i detta sammanhang framhålla, att

sedan ett decennium förteckning över den icke-ordinarie personalen — med

fördelning efter nämnda grunder — skall bifogas myndigheternas anslagsäskanden

och att denna ordning, såvitt Riksförsäkringsanstalten har sig

bekant, införts för att lämna riksdagen (statsutskottet) möjlighet att i aktmaterialet

taga del av personaluppsättningen på icke-ordinarieposten. Endast

i fråga om dispositionen av det för tillfällig personal avsedda klumpbeloppet,

som enligt vad förut sagts utgör en ytterst obetydlig del av ickeordinarieposten,

kan sägas, att riksdagen saknar ifrågavarande möjlighet.

Ordinarie- och icke-ordinarieposterna anvisas alltså i princip med de belopp,

som antagas erforderliga för utbetalning av grundlöner till ordinarie

respektive icke-ordinarie tjänstemän vid helårstjänstgöring jämte, vad gäller

sistnämnda post, viss tillfällig personal. Den verkliga utgiftsfördelningen

mellan anslagsposterna kan emellertid av mångahanda skäl i praktiken

aldrig bringas till överensstämmelse med anslagsfördelningen. Exempel

på faktorer, som sålunda förrycka utgiftsfördelningen, äro följande.

a) Om en ordinarie tjänst blir vakant, kan dess återbesättande i regel

icke ske på kortare tid än någon månad. Avser vakansen högre tjänst i vederbörande

karriär, uppkommer i regel en serie vakanser genom den uppflyttningsprocedur,

som föranledes av den första vakansen; alla dessa vakanser

skola successivt fyllas genom tillsättningsförfaranden, som sammanlagt

kunna kräva avsevärd tid. Arbetets behöriga gång medgiver i allmänhet

icke, att genom vakans uppkommen lucka i personalstyrkan får

kvarstå, intill dess man i tillsättningsförfarandet nått ned till den bottentjänst,

å vilken nyrekrytering till anstalten skall ske. Följaktligen är det

en för anstalten naturlig åtgärd att vid uppkommen vakans å högre tjänst

inom en karriär utan större dröjsmål anställa en amanuens respektive ett

biträde i reglerad befordringsgång. Genom vad här anförts uppkommer en

merbelastning på icke-ordinarieposten, medan å andra sidan å ordinarieposten

anvisade medel icke tagas i anspråk.

b) Vid ordinarie tjänstemans avgång kan befinnas, att den vakantblivna

tjänsten — exempelvis med hänsyn till förutsedd omorganisation — tills

vidare icke bör återbesättas, men att ersättare för den avgångne tills vidare

bör anlitas i icke-ordinarie anställningsform.

c) Om ordinarie kontorsbiträde avgår eller erhåller högre förordnande,

måste enligt gällande bestämmelser ersättaren inplaceras i den reglerade

befordringsgången, d. v. s. å icke-ordinarie tjänst.

d) Enligt gällande regler skall, om till vikariatslöneförordnande å ordinarie

tjänst ifrågakommer annan än den, som innehar lönegradsplacerad

tjänst, denne i stället anställas som extra tjänsteman.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 är 1959

17

e) Den, som icke är svensk medborgare, kan icke inneha ordinarie tjänst

(och ej heller extra ordinarie tjänst) utan måste anställas som extra tjänsteman

eller mot arvode.

Vid sådana situationer, som ovan angivits, skola på grund av gällande

regler för bokföring å ordinarie- och icke-ordinarieposterna den senare

utnyttjas för utgifter, vilka eljest skulle ha drabbat den förra. Med hänsyn

härtill har Kungl. Maj :t utverkat riksdagens bemyndigande att medgiva

överskridande av icke-ordinarieposterna i dylika fall. Bestämmelser härom

ha utfärdats i Kungl. Maj :ts cirkulär den 20 april 1956 (nr 134) till statsmyndigheterna.

Skulle motionärernas förslag till omläggning av avlöningsstaterna och

personalförteckningarna för extra ordinarie tjänstemän godtagas, komme

— om icke bokföringsföreskrifterna radikalt omarbetas — den nya posten

till avlöningar till extra tjänstemän att få övertaga den roll av komplement

till ordinarieposten som icke-ordinarieposten nu spelar på grund av de faktorer,

som ovan nämnts. Motsvarande faktorer komme därjämte att föranleda

behov av överföring till extraposten av medel, som avsetts för men icke

kunnat ianspråktagas för extra ordinarie tjänstemän. Vidare måste framhållas,

att inom gruppen icke-ordinarie tjänstemän föreligga särskilda förhållanden,

som öka detta behov. Exempel härpå föreligga i följande fall.

1) I icke ringa omfattning anställas tjänstemän av särskilda skäl på

extra stat i stället för såsom extra ordinarie tjänstemän (eller aspiranter).

Det kan här vara fråga om exempelvis

a) tjänsteman, som vid bedömning jämlikt bestämmelserna om reglerad

befordringsgång anses tills vidare icke böra befordras till extra ordinarie

tjänst i närmast högre lönesteg men medgives extra anställning i detta lönesteg;
b)

tjänsteman, som icke kan förete nöjaktigt läkarintyg om sin hälsa;

c) i>artiellt arbetsföra;

d) äldre arbetskraft eller annan personal i sådana fall, där tjänstemannen

enligt anstaltens bedömande icke bör beredas den fastare anställning, som

anses förenad med extra ordinarie tjänst.

2) Den som icke fyllt 20 år må icke inneha extra ordinarie tjänst.

I detta sammanhang bör observeras, att nyrekryterade befattningshavare

i stor utsträckning äro anställda som aspiranter. En omskiftning till aspirantanställd

personal sker fortlöpande under budgetåret i samband med

befordran eller avgång bland den extra ordinarie personalen. Det torde

ligga närmast till hands, att lönekostnaderna för aspiranter få bestridas av

den anslagspost, under vilken medel för den extra ordinarie tjänsten finnas

anvisade. Skulle så icke få bli fallet, måste även aspirantanställning regelmässigt

medföra överskridande av extraposten.

- Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 sarnl. Nr 93—96

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

Enligt Riksförsäkringsanstaltens mening kan med hänsyn till de förhållanden,

för vilka här redogjorts, en omläggning efter motionärernas linjer

icke få komma till stånd annat än under förutsättning, att myndigheterna

samtidigt garanteras möjlighet att disponera de för arbetets behöriga gång

erforderliga lönemedlen. Åtgärder i detta syfte finge — såvitt anstalten kan

förstå — vidtagas i endera av följande former eller möjligen genom kombination

av båda formerna. Antingen finge sådana föreskrifter utfärdas om

bokföring å avlöningsposterna, att samtliga kostnader för personal, som anlitas

i anledning av vakans å ordinarie eller extra ordinarie tjänst, komme

att belasta ordinarie- respektive extra-ordinarieposten. Eller ock finge

Kungl. Maj :t utrustas med befogenheter att medgiva överskridande av

extraposten i anledning av uppkommen förskjutning av medelsbehov från

ordinarie- eller extra-ordinarieposterna. Genom dylika åtgärder skulle emellertid

samtidigt den av motionärerna förordade omläggningen mista den

verkan, som de åstundat. Därest man skulle välja den sist nämnda anordningen,

dvs. överskridande av extraposten, komme myndigheterna att betungas

med en ytterst detaljerad fortlöpande bokföring och registrering

av de belopp och de andra faktorer, som vid framställningar om överskridanden

måste tagas i beräkning. Myndigheterna skulle vidare pressas till

att i större utsträckning än måhända i och för sig vore rimligt utnyttja

extra ordinarie anställningsform i stället för extra.

Vad beträffar förslaget i och för sig om uppförande på personalförteckningen

jämväl av extra ordinarie tjänstemän i lägre lönegrad än den 20 :e

vill Riksförsäkringsanstalten anföra ytterligare följande.

De särskilda förhållanden, som föreligga inom den reglerade befordringsgången,

torde kräva ett speciellt sätt att å personalförteckningen redovisa

kontorsbiträden och amanuenser (eventuellt aspiranter; jfr ovan). Härvid

måste bl. a. observeras, att någon form, motsvarande övergångsstaten för

ordinarie tjänstemän, torde få konstrueras för sådana extra ordinarie tjänstemän

i befordringsgång, som inneha högre extra tjänst eller vikariatslöneförordnande

å högre tjänst. Enligt Riksförsäkringsanstaltens mening kan

man emellertid ifrågasätta lämpligheten överhuvudtaget av att låsa antalet

tjänster i reglerad befordringsgång. Om verket vid vakans å befordringstjänst

anställer en ny befattningshavare, kommer, såsom förut anförts, normalt

en övertalighet att föreligga i bottenlönegrad, intill dess vakansen och

eventuella successionsvakanser blivit fyllda. Visserligen kan den nyrekryterade

tills vidare placeras å extra stat och alltså utanför personalförteckningen.

Att detta medför behov av att överskrida extraposten framgår av

vad redan tidigare sagts. Härtill kommer emellertid ytterligare en nackdel.

Den nyanställde kan på grund av tidigare statstjänst rimligen vara berättigad

till extra ordinarie anställning inom befordringsgången. Så kan t. ex.

vara fallet, då ett extra ordinarie kontorsbiträde eller en extra ordinarie

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

19

amanuens överflyttas från annat ämbetsverk. Emellertid skulle, om antalet

tjänster i vederbörande befordringsgång bundits vid visst maximiantal,

tjänstemannen i fråga icke kunna beredas motsvarande anställning hos

anstalten, förrän samtliga av vakansen föranledda uppflyttningar ägt rum

och plats sålunda kunnat beredas tjänstemannen inom ramen för medgivet

antal fastare tjänster. Det synes för tjänstemannens del icke rättvist och

för verkets vidkommande avgjort olämpligt, om tjänstemannen i sådant

fall icke skulle kunna erhålla extra ordinarie tjänst redan från början. Även

andra skäl kunna anföras mot att antalet tjänster, tillhörande den reglerade

befordringsgången, låses genom personalförteckningen. Det kan exempelvis

mången gång vara önskvärt att i befordringsgången kunna placera

även personal, som anställts för tillfälligt behov och som med hänsyn till

kommande vakanser å fastare tjänster kan beräknas komma att överföras

till dylik tjänst.

Riksförsäkringsanstalten vill i förevarande sammanhang tillfoga, att behovet

av en personalförteckning för extra ordinarie personal icke kan jämföras

med behovet av en personalförteckning för ordinarie personal. Sistnämnda

personalförteckning fyller nämligen icke endast funktionen som

viss regulator för medelsdispositionen å ordinarieposten utan garanterar

även att staten vid personalinskränkningar i samband med omorganisationer

m. m. icke kommer att vara bunden av andra tjänster med fullmakter

eller konstitutorial än de å denna förteckning upptagna. Samma behov föreligger

icke, i vad avser den extra ordinarie personalen.

Mot bakgrunden av vad här ovan sagts vågar Riksförsäkringsanstalten

göra det allmänna omdömet om motionsförslaget, att motionärerna synas

ha åsyftat en anslagsmässig avgränsning mellan å ena sidan avlöningsmedel,

avsedda för den normala personalstyrkan, och å andra sidan dylika

medel, avsedda för tillfällig personal, men att de därvid förbisett, att frågan

om de skilda anställningsformerna icke sammanfaller med detta problem.

Den begränsning av de statliga förvaltningskostnaderna, som otvivelaktigt

framstår såsom mycket angelägen, lär icke kunna vinnas genom den av

motionärerna föreslagna ändringen i anslagsordningen. Väsentliga vinster

torde knappast kunna åstadkommas på annat sätt än genom tekniska effektiviseringar,

vid vilka ■—■ såsom motionärerna berört — en avvägning måste

ske mellan å ena sidan personalutgifter och å andra sidan kostnader för

kontorsmaskiner m. m.

Vad slutligen beträffar frågan om myndigheternas möjligheter att inrätta

extra tjänster i 20 lönegraden och däröver, vill Riksförsäkringsanstalten

påpeka, att en spärr häremot kan erhållas genom att införa därför erforderliga

bestämmelser i 3 § kungörelsen med tilläggsbestämmelser till

statens allmänna avlöningsregleincnte. Fråga om meddelande av vikariats
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 93 är 1959

Iöneförordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänstemän i

viss högre lönegrad, skall enligt 6 § A. 4 mom. samma kungörelse underställas

Kungl. Maj :ts prövning, i den mån myndigheten icke äger befogenhet

att inrätta en motsvarande extra ordinarie tjänst. Normalt äga myndigheterna

icke inrätta extra ordinarie tjänst i av motionärerna åsyftade lönegrader,

enär sådana tjänster uppföras på personalförteckningen. Vid dylikt

förhållande ter det sig onekligen som en anomali, att myndigheterna formellt

äga inrätta extra tjänster i samma lönegrader.

Riksförsäkringsanstalten anser sig alltså icke böra motsätta sig tanken,

att riksdagen skulle pröva frågan om inrättande av nyss avsedda extra

tjänster. I övrigt måste anstalten däremot under åberopande av vad ovan

anförts bestämt avstyrka bifall till motionerna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (3/4 1959)

Genom beslut av 1958 års B-riksdag har Kungl. Maj :t erhållit bemyndigande

att utfärda statens allmänna tjänstepensionsreglemente i huvudsaklig

överensstämmelse med framlagt förslag. Enligt förslaget skall pensionsrätt

tillkomma innehavare av statlig lönegradsplacerad tjänst ävensom

statsanställd arbetare. Även andra statsanställda än lönegradsplacerade

tjänstemän och arbetare skola kunna erhålla pensionsrätt. Det har

förutsagts att frågan, huruvida pensionsrätt bör medgivas dessa andra

statsanställda, icke skall vara beroende av vilken anställningsform, som tilllämpas

eller huru avlöningen ur budgetteknisk synpunkt bestrides, utan av

om anställningen — främst i fråga om löneförmåner och tjänstgöringens

omfattning — väsentligen motsvarar lönegradsplacerad tjänst.

Även om genom fastställande av utökad personalförteckning myndigheterna

endast efter medgivande av Kungl. Maj :t och riksdagen i fortsättningen

skulle kunna ikläda statsverket framtida pensionsförpliktelser för

extra ordinarie tjänster, uppkommer sålunda efter den 1 juli 1959 samma

problem vad gäller övriga icke-ordinarie befattningar. Efter pensionsreformen

lärer skillnaden mellan extra ordinarie, extra och arvodes-tjänster

minska med hänsyn till att samtliga dessa slag av befattningar sannolikt

förenas med pensionsrätt. Samtidigt torde gränsen mellan ordinarie tjänster

å ena sidan och icke-ordinarie tjänster i allmänhet å andra sidan mera

än tidigare komma att markeras. Att på sätt i motionen föreslås sammanföra

ordinarie och extra ordinarie tjänster under en och samma anslagspost

synes därför från den i motionen angivna utgångspunkten knappast motiverat.

Ett genomförande av förslaget att samtliga extra ordinarie och de extra

tjänsterna i 20 :e och högre lönegrader skola angivas i personalförteckning

skulle vidare innebära en kraftig beskärning av den frihet, som hittills

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1959

21

lämnats åt myndigheterna att inom anslagens ram och upp till vissa lönegrader

själva få inrätta och lönegradsplacera icke ordinarie tjänster. En

sådan begränsning av hittills medgivna befogenheter skulle väl åt Kungl.

Maj:t och riksdagen medföra vidgad kontrollmöjlighet. Denna vidgade kontroll

skulle dock vinnas på bekostnad av ökad tungroddhet i förvaltningsapparaten.

En ändring skulle ock stå i bestämd motsättning till de krav

på decentralisering inom förvaltningen som under senare år framställts.

Alldeles särskilt måste nackdelarna av en omläggning framträda hos sådana

större myndigheter, där arbetsuppgifterna från tid till annan undergå

ganska betydande förändringar. I synnerhet dessa myndigheter böra icke

berövas de möjligheter de hittills haft att genom snabba åtgärder anpassa

personaluppsättningen efter arbetsuppgifterna.

För sin del avstyrker väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bifall till motionen.

Statens organisationsnämnd (2/4 1959)

Genomförande av förslaget i motionerna att införa ett gemensamt förslagsanslag

för ordinarie och extra ordinarie tjänster, varvid samtliga dessa

tjänster skulle upptagas på personalförteckning, skulle visserligen innebära

ökad kontroll över ämbetsverken från statsmakternas sida men samtidigt

minska verkens rörelsefrihet i fråga om personaldispositioner i så hög grad,

att åtgärden på lång sikt kunde befaras bliva oekonomisk för statsverket.

Med nuvarande ordning har myndigheterna viss möjlighet att under löpande

budgetår anpassa antalet amanuens-, kanslist- och biträdestjänster

till sådana omständigheter som variationer i arbetsvolymen på olika håll

inom varje myndighet, tillgången på arbetsmarknaden av rekryteringspersonal

och tillgången inom myndigheten på sådana särskilt skickliga tjänstemän

inom kanslist- och biträdeskategorierna, som kunna anförtros arbetsuppgifter,

vilka normalt utföras av personal med högre formell kompetens.

Denna flexibilitet skulle vid förverkligande av motionernas förslag gå förlorad,

såvida man icke avser att rekryteringspersonal som regel skall vara

extra tjänstemän. Detta skulle emellertid innebära en så väsentlig omläggning

av rekryteringssysteinet, att särskild utredning i frågan torde erfordras.

I de fall anslagsposter till icke ordinarie personal anvisats förslagsvis

torde detta ha skett av praktiska skäl och främst gälla sådana områden,

där oförutsebara ökningar av arbetsvolymen kan inträffa under löpande

budgetår. Att införa ett system där kostnader för extra personal i stället

täcktes från motsvarande huvudtitels anslag till extra utgifter skulle medföra

icke oväsentliga budgettekniska och finansstatistiska nackdelar.

Enligt organisationsnämndens mening torde rationaliseringssträvandena

inom statsförvaltningen icke befrämjas genom en längre gående beskärning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 93 dr i959

av myndigheternas rörelsefrihet i personalfrågor. Om en mera ingående

kontroll av avlöningsanslagens användning anses erforderlig från riksdagens

sida, torde därför andra vägar härför böra sökas.

Slutligen torde böra påpekas, att rörligt tillägg till extra ordinarie personal

utgår från anslagsposten för sådant tillägg och icke, såsom anges i

motionerna, från extraordinarieanslaget.

Generaltullstyrelsen (3/4 1959)

Ett förslag till omläggning av avlöningsstaterna, innebärande att personalförteckningarna

i princip utvidgades till att omfatta även icke-ordinarie

personal tillhörande den fasta organisationen, utarbetades år 1948 av särskilda

utredningsmän (se 1950 års statsverksproposition: För flera huvudtitlar

gemensamma frågor, sid. 8). Förslaget upptog olika mycket betydande

modifikationer i den allmänna principen för att icke alltför mycket beskära

myndigheternas rörelsefrihet till skada för arbetets effektivitet och för

driftsekonomin. Icke desto mindre blev förslaget kritiserat såsom i alltför

hög grad beskärande myndigheternas möjligheter att genom lämpliga personaldispositioner

tillgodose växlande behov av arbetskraft. Förslaget blev

därför icke genomfört.

Det i motionerna framlagda förslaget är enligt Styrelsens uppfattning alltför

löst skisserat för att kunna läggas till grund för ett principbeslut. För

den händelse förslaget innebär, att all extra ordinarie personal skall upptagas

i av Riksdagen godkänd personalförteckning — och detta även inom

sådana förvaltningsområden som tullstaten, vars icke-ordinariepost för närvarande

är förslagsvis upptagen — måste Styrelsen avstyrka dess genomförande.

En dylik anordning skulle icke kunna förenas med rationella rekryteringsnormer

och skulle därför snarare motverka än främja motionernas

rationaliseringssyfte.

Sveriges geologiska undersökning (11/4 1959)

Inom ramen för det maximerade anslaget »avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal» har SGU möjlighet att alltefter arbetsbehovet variera antalet

befattningshavare inom de i det kungliga brevet nämnda typerna av befattningar

och att använda anställningsformerna extra ordinarie, extra eller

arvodesanställning. Ett flertal av tjänsterna är sålunda icke »synnerligen

fasta», såsom motionärerna gör gällande. De skiftande arbetsuppgifterna

inom SGU :s verksamhetsområde och den varierande intensiteten under olika

årstider och år med därav följande variabelt personalbehov gör, att ett

sammanförande av anslagen till avlönande av ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän, såsom motionsvägen föreslagits, icke villkorslöst låter sig göra.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 år i959

23

Förutsättningen är att verkschefen får möjlighet att inom de båda avlöningsposternas

ram snabbt anpassa personalbehov efter de aktuella arbetsuppgifterna

inom de arbetsområden, där SGU jämlikt gällande instruktion

(SFS nr 328/1958, § 3) särskilt ålagts att verka. Anslaget »avlöningar till

extra personal» är i nuläget knutet till uppdragsverksamheten för utomstående

och bör därför upptagas separat. Anslag för extra utgifter finnes ej.

Medicinalstyrelsen (3/4 1959)

Den ifrågasatta grupperingen av avlöningsanslagen så att anslagen till

avlönande av ordinarie och extra ordinarie tjänstemän uppföras under en

post med beteckningen förslagsanslag synes medicinalstyrelsen ändamålsenlig.

Större överskådlighet skulle härigenom uppnås beträffande den till

verken fast knutna personalen — styrelsen förutsätter att för varje verk

upprättas och fastställes en för all ordinarie och extra ordinarie personal

gemensam personalförteckning — varjämte verken skulle lämnas ökade

möjligheter att utnyttja genom vakanser å ordinarie tjänster uppkomna besparingar

i och för avlönande av extra ordinarie och extra personal. Vidare

måste enligt nu gällande bestämmelser på grund av den ordinarie och ickeordinarie

personalens uppdelning å skilda anslag avlöning för vikarier å

ordinarie tjänster i vissa fall bestridas från anslaget till icke-ordinarie personal.

Sistnämnda anslag kan härigenom komma att belastas med icke förutsedda

utgifter, vilket ofta föranleder framställning till Kungl. Maj:t om

bemyndigande att överskrida anslaget. Denna olägenhet skulle även bortfalla

vid ett sammanförande av anslagen.

Vid statens sinnessjukhus äro avlöningsanslagen till såväl ordinarie som

icke-ordinarie personal förslagsanslag. Av anslagsposten till icke-ordinarie

personal har medicinalstyrelsen bemyndigats använda visst högstbegränsat

belopp för avlönande av extra arbetskraft. Kungl. Maj :t har med stöd av

riksdagens beslut fastställt personalförteckning upptagande alla ordinarie

och extra ordinarie tjänster vid sjukhusen. Även för inrättande av extra ordinarie

tjänster under 20 :e lönegraden vid sinnessjukhusen erfordras alltså

för närvarande riksdagens beslut. Systemet har i stort sett fungerat tillfredsställande

frånsett att den nuvarande uppdelningen å ett anslag till avlöningar

till ordinarie tjänstemän och ett till övrig icke-ordinarie personal

vållat visst merarbete av bokföringsteknisk art, en olägenhet som dock

skulle elimineras vid genomförandet av den av motionärerna förordade omläggningen.

Medicinalstyrelsen har för sin del intet att erinra mot förslaget att uppföra

anslagen till ordinarie och icke-ordinarie personal under ett gemensamt

förslagsanslag. Styrelsen tillstyrker även, att ett avlöningsanslag till

extra tjänstemän uppföres under en post såsom obetecknat anslag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 93 dr 1959

Vad slutligen angår förslaget att i vissa fall sammanföra anslag för avlöning

av icke-ordinarie personal med vissa sakanslag — varvid medicinalstyrelsen

utgår ifrån att motionärerna i första hand avse omkostnadsanslagen

— förhåller det sig otvivelaktigt så, att anskaffandet av modern kontorsteknisk

utrustning kan minska personalbehovet eller i varje fall medverka

till att hålla nere de krav på personalökning, som är en följd av den

ständigt växande arbetsbelastningen inom flertalet av statsförvaltningens

olika områden. Ett sammanförande av anslagen i fråga skulle därför sannolikt

vara ägnat att underlätta en effektivisering av förvaltningsarbetet i

vissa avseenden. Ett sammanförande torde emellertid även komma att innebära

vissa nackdelar. Det torde i vissa fall ligga nära till hands, att anslagen

skulle belastas alltför mycket med endera utgifter för sakändamål eller

för avlöningar till personal. Det förefaller vidare styrelsen som om den

granskning av organisationen, som nu årligen göres vid myndigheternas

petitabehandling, då personalbehov och kostnader för materielanskaffning

väges mot varandra, genom det ifrågasatta sammanförandet av anslagen

skulle komma att ersättas av ett visserligen smidigare men även slappare

system. Medicinalstyrelsen finner det därför för sin del tveksamt om ett

sammanförande bör ske beträffande avlöningsanslag och sakanslag.

Direktionen för Karolinska sjukhuset (25/3 1959)

Direktionen finner sig böra inskränka sitt yttrande till att avse de avlöningsanslag

med vilka direktionen har att taga befattning, nämligen förslagsanslagen

till Karolinska sjukhuset: Avlöningar, Serafimerlasarettet:

Avlöningar samt Avlöning av vissa underordnade läkare vid Sabbatsbergs

sjukhus.

Avlöningsstaterna vid de två förstnämnda sjukhusen är envar uppdelade

å fyra förslagsvis betecknade anslagsposter, nämligen:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän;

2. Avlöningar och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t;

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal;

4. Rörligt tillägg.

Den för anslaget till avlöning av vissa underordnade läkare vid Sabbatsbergs

sjukhus fastställda avlöningsstaten är uppdelad på tre förslagsvis betecknade

anslagsposter motsvarande posterna 2—4 i ovan angivna avlöningsstater.

Anslagsposterna till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må icke

utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas. Icke heller må den i avlöningsstaten

för anslag till avlöning av vissa underordnade läkare vid Sabbatsbergs

sjukhus uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersätt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 dr 1959

25

ningar, bestämda av Kungl. Maj :t, överskridas utan Kungl. Maj :ts medgivande.

Med hänsyn till vad i motionerna anförts om att avlöningsanslagen för

närvarande i huvudsak grupperas så att bl. a. under en post uppföres ickeordinarie

befattningshavares avlöning inkl. rörligt tillägg, vill direktionen

framhålla att, såvitt rör de under direktionens förvaltning stående avlöningsanslagen,

rörligt tillägg till såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare

utgår från den i vederbörande avlöningsstat uppförda anslagsposten

till rörligt tillägg.

Huruvida den nuvarande uppställningen av avlöningsanslagen försvårar

en konsekvent granskning från riksdagens sida undandrager sig givetvis

direktionens bedömande. Det må emellertid framhållas, att enligt gällande

föreskrift direktionen i bilagor till sina årliga anslagsäskanden lämnar noggranna

redogörelser för dispositionen av vederbörande anslagsposter till

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, avseende såväl det löpande som

det kommande budgetåret. Statsverkspropositionen innehåller, såvitt nu är

i fråga, redogörelse för de nya befattningar — ordinarie, extra ordinarie och

extra — som befunnits erforderliga för nästkommande budgetår, förslag om

deras inrättande med angivande av anställningsform och lönegrad samt beräkning

av medelsbehovet. I de årliga regleringsbreven återfinnes bl. a. —

därest förändringar skett i jämförelse med föregående budgetår — dels personalförteckning

över tjänstemän å ordinarie stat, extra ordinarie tjänstemän

i högre lönegrad än Ae 19 samt tjänstemän å övergångsstat, dels ock

förteckning med angivande av antal, tjänstebenämning och lönegrad av de

tjänster för extra ordinarie tjänstemän som högst må finnas inrättade under

budgetåret.

Därest förenämnda granskning skulle underlättas av en ändrad ordning

för anslagens uppförande i statsbudgeten i överensstämmelse med vad i motionerna

förelagits, saknar direktionen anledning till erinran häremot. Några

olägenheter synas icke vara förenade med den av motionärerna ifrågasatta

grupperingen av avlöningsanslaget så att anslagen till avlönande av ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän uppföres under en förslagsvis betecknad

post. Från nuvarande anslagsposter till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal skall enligt gällande bestämmelser bestridas ej blott avlöningar

till extra ordinarie och extra tjänstemän samt tillfälliga befattningshavare

ävensom vissa övriga ersättningar till dylika tjänstemän och avlöningar

till vikarier för icke-ordinarie befattningshavare utan även avlöningar

till vikarier för ordinarie tjänstemän med vissa undantag samt övertidsersättningar

åt ordinarie tjänstemän. På grund av belastningen med

utgifter för avlöningar åt vikarier för ordinarie tjänstmän nödgas direktionen

i allmänhet årligen göra framställning till Kungl. Maj :t om medgivande

att överskrida ifrågavarande anslagspost. Vid ett genomförande av det i mo
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 93 dr 1959

tionen framställda förslaget skulle dylika framställningar kunna undvikas,

även om tillräckliga anslagsmedel för bestridande av avlöningar åt vikarier

för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän icke anvisats. Under en andra

anslagspost skulle anvisas medel till extra tjänstemän. För oförutsedda merkostnader

för avlönande av extra tjänstemän skulle därjämte anslaget under

varje huvudtitel till extra utgifter kunna tagas i anspråk. Direktionen

anser sig i detta sammanhang böra framhålla att verksamheten vid de under

direktionens förvaltning stående sjukhusen i hög grad skiljer sig från övrig

statlig verksamhet. Enligt gällande reglemente har sjukhusen till uppgift

att såsom vårdanstalter för sjuka tjäna utbildandet av läkare vid karolinska

institutet och bedrivandet av klinisk forskning. Det är enligt direktionens

mening helt i överensstämmelse med sjukhusens i reglementet definierade

uppgifter att resultaten av den numera utomordentligt snabba utvecklingen

inom de medicinska vetenskaperna tillgodogöres sjukhusen. Ett ianspråktagande

av nya, förfinade metoder för diagnostik och terapi medför emellertid

krav bl. a. på personal. Introduktion av nya operations- eller behandlingsmetoder

kan föranleda att behov uppkommer av särskild personal för

övervakning och vård av patienter som genomgått operation eller behandling.

Prövning från direktionens sida av framställningar från klinikchefer

m. fl. om nya tjänster sker med hänsynstagande till att resultaten av utvecklingen

inom medicinen skall kunna tillgodogöras vid sjukhusen och

sjukvården därigenom effektiviseras. I annat fall skulle läkarutbildningen

och den kliniska forskningen stagnera och det humanitärt elementära kravet

att de sjuka beredas bästa möjliga vård ej kunna tillgodoses. Sjukvården

tillhör enligt direktionens mening det ojämförligt viktigaste inom den sociala

sektorn. En effektivisering av denna innebär bättre vård åt de sjuka

samtidigt som ytterst betydande samhällsekonomiska vinster inhöstas.

Med hänsyn till vad nu anförts framstår det för direktionen som angeläget

att till direktionens förfogande ställes erforderliga medel för anställning

av den extra personal som må befinnas nödvändig för att nya metoder

snabbt skall kunna införas vid sjukhusen. Med hänsyn härtill bör en

obetecknad anslagspost till avlöningar till extra tjänstemän och annan tillfällig

personal uppföras med belopp av sådan storleksordning, att direktionen

verkligen erbjudes möjlighet att från anslagsposten tillgodose uppkommande

behov.

I motionerna anföres, att en ändrad ordning för avlöningsanslags uppförande

å statsbudgeten är önskvärd bl. a. därför, att därigenom skulle understrykas

verkschefernas möjligheter och skyldighet att fortlöpande rationalisera

förvaltningsarbetet och på bästa sätt hushålla med personalresurserna.

Direktionen vill med anledning härav erinra om att Kungl. Maj:t i

cirkulär den 16 februari 1951, nr 81, angående rationaliseringsverksamheten

inom den civila statsförvaltningen, fastställt riktlinjer för en dylik verk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 93 dr 1959

27

samhet och att i 6 § 1 mom. allmänna verksstadgan återfinnes föreskrifter

i samma syfte. Vad särskilt angår direktionens förvaltningsområde må

framhållas, att direktionen enligt 9 § 2 punkten gällande reglemente må,

därest sjukvården eller undervisningen det påkallar, taga i anspråk befattningshavare

vid det ena sjukhuset för tjänstgöring vid det andra, ävensom

att i Kungl. brev den 18 april 1958 medgivits vidtagande inom gällande personal-

och kostnadsram av sådana dispositioner beträffande vårdpersonalen,

som kan leda till minskning i förekommande övertidstjänstgöring. Såvitt

direktionen kan bedöma torde den i motionerna förordade ändrade uppställningen

av avlöningsanslag icke beträffande direktionens förvaltningsområde

medföra förbättrade förutsättningar för en rationalisering av verksamheten

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län (4/4 1959)

Då länsstyrelsen saknar befogenhet att inrätta tjänster utöver de av

Kungl. Maj :t i personalplanen angivna, kan länsstyrelsen för sin del icke

ikläda statsverket framtida tjänste- och familjepensionsförpliktelser. Den

föreslagna ändringen, att avlöningar till i personalplanen upptagna ickeordinarie

tjänstemän hänföres till förslagsanslag i likhet med avlöningar till

ordinarie personal, har därför ur denna synpunkt icke någon betydelse för

länsstyrelsens vidkommande. Däremot skulle den föreslagna ändringen i

ett annat avseende påverka länsstyrelsens anslagsdisposition. Enär det begränsade

avlöningsanslaget är gemensamt för icke-ordinarie personal och

tillfällig personal, kan länsstyrelsen för närvarande vid vakanser och ledigheter

bland icke-ordinarie planpersonal tillgodogöra sig uppkomna besparingar

för avlönande av tillfällig personal. Denna möjlighet, som länsstyrelsen

anser vara praktisk, skulle emellertid bortfalla, om den föreslagna ändringen

genomfördes.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.