Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om redovisning i statsverkspropositionen för visst år jämväl av beräknade utgifter under kommande två budgetår.

1959-05-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:94, Utlåtande i anledning av väckta motioner om redovisning i statsverkspropositionen för visst år jämväl av beräknade utgifter under kommande två budgetår.

Dokumentets text

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 9i år 1959

Nr 94

Utlåtande i anledning av väckta motioner om redovisning i statsverkspropositionen

för visst år jämväl av beräknade utgifter

under kommande två budgetår.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ewerlöf m. fl. (I: 122) och den andra inom andra kammaren av herr

Hjalmarson m. fl. (II: 141) har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att fr. o. m. statsverkspropositionen för

budgetåret 1960/61 måtte för varje anslag upptagas jämväl uppgift om det

ungefärliga belopp, som kan beräknas bli erforderligt för motsvarande ändamål

under de två närmast därefter följande budgetåren.

Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionärerna följande.

En grundläggande princip i svensk statsrätt är att riksdagen icke kan

fatta beslut, vilka inskränker beslutanderätten för kommande riksdagar.

Varje riksdag har sålunda full frihet att ånyo ta ställning till tidigare behandlade

frågor och att därvid komma till ett förändrat resultat. I själva

verket är denna rörelsefrihet emellertid i många hänseenden endast formell.

På en rad områden inträffar det, att riksdagen anser sig åtminstone

moraliskt bunden av tidigare fattade beslut. Ej minst när det gäller budgeten

känner man sig ofta skyldig att genom beviljande av samma eller

ökat anslag som föregående budgetår fullfölja den verksamhet, som påbörjats

på grundval av tidigare riksdagars beslut. I många fall blir läget

då det, att det en gång fattade beslutet, vilket inneburit beviljande av anslag

för ett visst ändamål, under kommande år medför behov av väsentligt

större anslagsposter. En utveckling av detta slag försvårar i hög grad riksdagens

arbete när det gäller att bedöma de mera långsiktiga ekonomiska

verkningarna av föreliggande förslag.

Dessa svårigheter uppkommer emellertid ej blott när det gäller mera

djupgående reformer eller eljest nya ändamål och åtgärder. Även i avseende

på utgiftsändamål som sedan länge varit upptagna i driftbudgeten

inträffar avsevärda automatiska utgiftsökningar. Då dessa behov skall tillgodoses,

inträffar en ökning av den totala utgiftsramen, varmed följer att

budgetläget i stort blir svårt eller omöjligt att överblicka. Särskilt under

det senaste årtiondet har detta i påfallande stor utsträckning varit fallet.

När det gäller att söka övervinna dessa svårigheter, finner man att en

bidragande omständighet ofta är att riksdagen vid sitt ställningstagande

till föreliggande förslag icke har tillgång till någon uppskattning av vilka

förändringar som kan väntas inträda under de olika utgiftsposterna, icke

ens i vad gäller det allra närmaste budgetåret efter det varom fråga är.

Givetvis kan det icke bli fråga om att härvidlag fatta bindande beslut, men

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9i år 1959

29

i flertalet fall torde det likväl vara möjligt för Kungl. Maj:t att på grundval

av verkens och myndigheternas anslagsframställningar bedöma hur utgifterna

kan väntas utveckla sig under den närmaste framtiden.

I utlandet förekommer det att en sådan redovisning av beräknade utgifter

under kommande budgetår infordras i samband med budgetarbetet och

ställes åtminstone till finansministeriets förfogande. Att detta måste vara

av stort värde för planläggningen på längre sikt synes uppenbart. Trots att

dessa beräkningar aldrig kan vara bindande, ger de likväl värdefulla upplysningar

om de tendenser som föreligger och framtvingar dessutom systematiska

överväganden av vilka kostnader som på längre sikt kan följa

med en gång fattade beslut. Den svenska budgetproceduren, byggd på anslagsäskanden

från en rad självständiga och sakkunniga myndigheter, borde

vara i hög grad ägnad att möjliggöra en vidsträckt tillämpning av detta

förfarande. Budgetmakten ligger i Sverige i princip hos riksdagen. Det kan

därför icke vara tillfredsställande att de upplysningar i förevarande hänseende

som står eller kan ställas till förfogande för Kungl. Maj:t icke även

står till förfogande för riksdagen och dess olika budgetutskott. Tvärtom

är det i hög grad önskvärt att riksdagens budgetarbete skall kunna grundas

på en mera långsiktig bedömning av anslagsbehoven även i framtiden.

Dessa borde regelmässigt kunna redovisas av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

i anslutning till varje särskild budgetpost, åtminstone i vad gäller

de två budgetåren närmast efter det statsverkspropositionen avser.

Några beslut av riksdagen med avseende på kommande budgetår kan självfallet

icke komma i fråga, men vid bedömning av det allmänna budgetläget

och av de olika anslagsändamålens karaktär och betydelse måste upplysningar

av detta slag likväl kunna få högst väsentlig betydelse.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket

och statens organisationsnämnd. (jfr bilaga till detta utlåtande).

Utskottet. Enligt det föreliggande motionsförslaget borde i kommande

statsverkspropositioner för varje anslag upptagas jämväl uppgift om det

ungefärliga belopp som kan beräknas bli erforderligt för motsvarande ändamål

under de två närmaste budgetåren efter det som avses i anslagsäskandet.

Förslaget innebär alltså att för varje anslag å budgeten skulle i

statsverkspropositionen för visst år göras tre anslagsberäkningar, en exakt

för det kommande budgetåret och två ungefärliga för de båda budgetåren

därefter. Syftet härmed är att riksdagens budgetarbete skall kunna grundas

på en mera långsiktig bedömning av anslagsbehoven.

Av de avgivna remissyttrandena framgår att frågan om den långsiktiga

utvecklingen av utgifterna inom statsbudgeten ägnats betydande uppmärksamhet

under senare år genom särskilda utredningar och undersökningar

i övrigt. De härvid framkomna resultaten synes ha bringats till riksdagens

kännedom i erforderlig utsträckning. Vad angår det just nu aktuella läget

framgår av i ärendet föreliggande uppgifter, att 1958 års besparingsutredning

såsom underlag för sitt arbete tillhandahållits uppgifter från de olika

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 9i är 1959

departementen rörande de beräknade statliga utgiftsbehoven under de kommande

budgetåren t. o. m. budgetåret 1963/64.

Enligt utskottets mening kan tillräckliga skäl inte anses föreligga att

såsom en permanent anordning införa anslagsberäkningar i enlighet med

motionsyrkandet. Det må framhållas att dylika beräkningar — i den män

de över huvud skulle kunna göras med någon grad av säkerhet och inte

bli rent schablonmässiga — sannolikt skulle i vissa fall föranleda krav

från myndigheter på särskilda personella resurser för ändamålet och sålunda

medföra ökade kostnader. Utskottet, som finner att huvudsyftet med

det ifrågavarande motionsyrkandet kan anses tillgodosett med hittills vidtagna

åtgärder och tillämpad praxis, anser sig därför inte kunna tillstyrka

motionerna.

I anslutning till vad i vissa remissyttranden anförts vill utskottet understryka

angelägenheten av att i kommittébetänkanden, där förslag framställes

angående nya eller utvidgade verksamhetsområden, noggranna kostnadsberäkningar

görs med avseende på den framtida utvecklingen och att

sådana prognoser utförligt redovisas för riksdagen i samband med framläggandet

av på betänkandena grundade förslag. Utskottet föreslår att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet i sistnämnda

hänseende anfört.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1. att motionerna I: 122 och II: 141 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd;

2. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet anfört angående kostnadsberäkningar

i kommittébetänkanden.

Stockholm den 5 maj 1959

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Närvarande: se under utlåtandet nr 96; dock att herr Sundelin deltagit i

stället för herr Nestrup och herr Jansson i Kalix i stället för herr Lundqvist

i Trollhättan.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 94 dr 1959

31

Reservation

av fröken Andersson, herrar Staxäng, Nilsson i Göingegården, Heckscher

och Helén, vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som på s. 29 börjar med »Av de

avgivna» och på s. 30 slutar med »tillstyrka motionerna», bort ha följande

lydelse:

»Av de avgivna remissyttrandena framgår att frågan om den långsiktiga

utvecklingen av utgifterna inom statsbudgeten ägnats uppmärksamhet

under senare år i skilda sammanhang. Härutinnan må bl. a. erinras om

de beräkningar som verkställts angående utgiftsförändringarna på driftbudgeten

dels för perioden 1953/54-—1958/59, dels för vart och ett av budgetåren

1957/58—1961/62. Vidare har den f. n. verksamma 1958 års besparingsutredning

tillhandahållits uppgifter rörande de beräknade statliga utgiftsbehoven

under de kommande budgetåren t. o. m. budgetåret 1963/64.

Även med beaktande härav anser utskottet emellertid angeläget att i enlighet

med motionsyrkandet åtgärder vidtages i syfte att riksdagens budgetarbete

skall kunna grundas på en mera långsiktig bedömning av anslagsbehoven,

närmast då för de båda budgetåren efter det som avses i en viss

statsverksproposition. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka det nu

ifrågavarande motionsyrkandet.»

dels ock att utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

»1. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:122 och

II: 141, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att från och

med statsverkspropositionen för budgetåret 1960/61 måtte

för varje anslag upptagas jämväl uppgift om det ungefärliga

belopp, som kan beräknas bli erforderligt för motsvarande

ändamål under de två närmast därefter följande budgetåren;»
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 94 dr 1959

Bilaga

Remissyttranden över motionerna 1:122 och 11:141

Statskontoret (1/4 1959)

Statskontoret får erinra, att de automatiska utgiftsförändringarna inom

statsverksamheten ägnats åtskillig uppmärksamhet under de senaste åren.

Sålunda avgav f. d. överståthållaren T. Nothin den 31 augusti 1953 i egenskap

av tillkallad utredningsman betänkande i ämnet. Ett sammandrag av

utredningens resultat redovisades för riksdagen i 1954 års statsverksproposition

(bilaga 2 sid. 1—12). Syftet med undersökningen var att fastslå omfattningen

av de utav statsmakterna redan gjorda utgiftsåtagandena på

längre sikt. Undersökningen utgick från riksstaten för budgetåret 1953/54

och avsåg i första hand utgiftsförändringarna på driftsbudgeten under perioden

1953/54—1958/59. Förutom beräkningar av de rent automatiska utgiftsförändringarna

gjordes även en översiktlig inventering av andra utgiftsbehov,

som av olika skäl kunde väntas bli aktualiserade i framtiden. I detta

sammanhang berördes även utgifterna på kapitalbudgeten. I anslutning till

Nothins utredning ha sedermera fortsatta undersökningar på området verkställts.

Huvudresultatet av dessa framlades i en den 12 april 1956 av dåvarande

budgetsekreteraren i finansdepartementet K. G. Ringström avgiven

redogörelse, vilken fogades såsom bilaga till propositionen nr 175 till 1956

års riksdag (bilaga D sid. 1—32). De verkställda beräkningarna avsågo vart

och ett av budgetåren 1957/58—1961/62 och begränsades i princip till anslag

på driftbudgeten.

Vid sidan av sådana tid efter annan företagna kartläggningar av de automatiska

utgiftsförändringarna på längre sikt lämnas årligen i statsverkspropositionen

(bilaga 1) en summarisk redogörelse för de mera betydande

ökningar av hithörande slag på riksstatens utgiftssida, som äro att förvänta

under det närmast kommande budgetåret.

I detta sammanhang förtjänar även uppmärksammas de utredningar rörande

den svenska samhällsekonomiens utvecklingstendenser och utvecklingsmöjligheter,

som med jämna mellanrum företagits under efterkrigstiden.

Den senaste översikten utarbetades åren 1955—56 av 1955 års långtidsutredning

och avsåg ett långtidsprogram för senare hälften av 1950-talet.

I det av utredningen avgivna betänkandet om balanserad expansion (SOU

1956: 53), vilket anmäldes för 1957 års riksdag, inventerades bl. a. behoven

på olika områden inom den offentliga sektorn av framtida investeringar

(t. ex. i fråga om bostäder, skolor, sjukhus, vägar m. m.). Vidare behandla
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9i är 1959

33

des frågan om omfattningen av och avvägningen mellan konsumtion och

investeringar för den aktuella perioden. Tilläggas bör att en mera kortsiktig

bedömning av den samhällsekonomiska utvecklingen årligen göres i den i

statsverkspropositionen intagna finansplanen och nationalbudgeten.

Till grund för mera omfattande reformer eller anslag till nya ändamål ha

i allmänhet legat betänkanden eller andra särskilda utredningar. I dessa

torde som regel kostnadssidan ha belysts även på längre sikt. Statskontoret

vill dock med de erfarenheter av utredningsväsendet ämbetsverket vunnit

i sin remissverksamhet icke underlåta att som sin mening uttala, att kostnaderna

för framlagda projekt icke alltid utretts med tillbörlig omsorg, varigenom

möjligheterna att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslagen

starkt försvårats.

Vad gäller möjligheterna till en långsiktig bedömning av anslagsbehoven

under de nu närmast följande åren må slutligen erinras, att 1958 års besparingsutredning

såsom underlag för sitt arbete från statssekreterarna i de

olika departementen inhämtat uppgifter rörande de beräknade statliga utgiftsbehoven

under budgetåren 1959/60—1963/64.

Det av motionärerna framlagda förslaget om treårsprognos för statsbudgeten

finner statskontoret i och för sig värf beaktande, även om uppgift om

det framtida utgiftsbehovet å varje särskilt anslag icke förefaller påkallad.

Av det ovan anförda torde emellertid framgå, att en rad olika åtgärder redan

vidtagits för att komma till rätta med de av motionärerna påtalade olägenheterna.

Riksdagen synes i erforderlig utsträckning ha hållits underrättad

om vad som därvid förekommit. Då syftet med motionerna härigenom får

anses i huvudsak tillgodosett, kan statskontoret icke finna tillräckliga skäl

föreligga för bifall till förevarande motioner.

Riksräkenskapsverket (4/3 1959)

Riksräkenskapsverket vill i anledning av vad i motionen anföres erinra

om att den långsiktiga utvecklingen av statsbudgetens utgifter ägnas betydande

uppmärksamhet i skilda sammanhang. Genom särskilt tillsatta utredningsmän

och inom statsdepartementen ha de automatiska utgiftsförändringarna

blivit föremål för undersökning under en följd av år. Vidare ha av

1955 års långtidsutredning och i nationalbudgctsarbetet ur samhällsekonomisk

synpunkt omfattningen av den offentliga konsumtionen analyserats.

De resultat man kommit till i dessa automatik- och nationalbudgetarbeten

ha regelmässigt bringats till riksdagens kännedom i statsverkspropositioncns

finansplaner. Vidare ha i betänkanden och utredningar, som legat till grund

för reformer och utgiftsökningar exempelvis inom försvars- och pensionsväsendet,

regelmässigt kostnadsaspekterna även på lång sikt fått utförlig

s Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 99—96

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1959

redovisning. Enligt vad ämbetsverket kan finna ha sålunda för de dominerande

utgiftsändamålen på budgeten de av motionärerna efterfrågade informationerna

funnits tillgängliga.

Vad beträffar tanken att för varje enskilt anslag en treårsprognos skulle

intagas i statsverkspropositionen, må framhållas, att en sådan anordning

för det stora flertalet anslag för statsförvaltningen icke skulle fylla någon

uppgift. För förvaltningar, där arbetsuppgifterna icke kan förutses skola

undergå någon förändring, skulle beräkningen helt visst bli schablonartad.

För statsdepartementen med redan nu pressat tidsschema skulle en prövning

av utgiftsbehovet för ytterligare två budgetår medföra en betungande

och i vissa fall kanske övermäktig arbetsbörda.

Ämbetsverket vill däremot gärna understryka lämpligheten av att i kommittébetänkanden

med förslag till nya eller utvidgade verksamhetsområden

noggranna kostnadsberäkningar göras för viss tid framåt och att dessa prognoser

utförligt redovisas i de propositioner till riksdagen, där kommittébetänkandena

upptagas. Det är även möjligt, att den översiktliga redovisning

för kommande budgetårs utgifter som redan nu finnes i finansplanen liksom

de utredningar den bygger på kunna utvidgas och systematiseras, så

att bilden av den framtida utgiftsutvecklingen lättare kan skönjas.

Statens organisationsnämnd (2/4 1959).

Det vore utan tvivel av stort värde om anslagsberäkningar på längre sikt

i enlighet med motionernas förslag kunde framläggas för statsmakterna,

under förutsättning att någorlunda riktiga prognoser kunde göras till rimlig

kostnad. Eftersom anslagsbehovet hos en myndighet kan påverkas av ett

stort antal omständigheter, såsom resultatet av pågående kommittéutredningar

både inom det egna och angränsade verksamhetsområden, av den allmänna

konjunkturutvecklingen m. m., torde det emellertid i allmänhet icke

vara möjligt för myndigheterna att med någon grad av säkerhet göra prognoser

av detta slag, ens om de förseddes med särskilda personella resurser

för ändamålet.

I fråga om helt automatiska utgiftsförändringar torde det på sätt som skett

vid tidigare tillfällen vara påkallat att tid efter annan verkställa särskilda

utredningar, avseende hela eller större delar av statsförvaltningen.

Vad som ovan anförts avser den civila statsförvaltningen. För försvarets

del torde den långsiktiga budgetering, som numera tillämpas där, i stort sett

fylla motionärernas syfte.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 a1 i texten