Utlåtande i anledning av väckta motioner om redovisning i statsverkspropositionen för visst år jämväl av beräknade utgifter under kommande två budgetår.
1959-05-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:94, Utlåtande i anledning av väckta motioner om redovisning i statsverkspropositionen för visst år jämväl av beräknade utgifter under kommande två budgetår.
Dokumentets text
28
Statsutskottets utlåtande nr 9i år 1959
Nr 94
Utlåtande i anledning av väckta motioner om redovisning i statsverkspropositionen
för visst år jämväl av beräknade utgifter
under kommande två budgetår.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ewerlöf m. fl. (I: 122) och den andra inom andra kammaren av herr
Hjalmarson m. fl. (II: 141) har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att fr. o. m. statsverkspropositionen för
budgetåret 1960/61 måtte för varje anslag upptagas jämväl uppgift om det
ungefärliga belopp, som kan beräknas bli erforderligt för motsvarande ändamål
under de två närmast därefter följande budgetåren.
Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionärerna följande.
En grundläggande princip i svensk statsrätt är att riksdagen icke kan
fatta beslut, vilka inskränker beslutanderätten för kommande riksdagar.
Varje riksdag har sålunda full frihet att ånyo ta ställning till tidigare behandlade
frågor och att därvid komma till ett förändrat resultat. I själva
verket är denna rörelsefrihet emellertid i många hänseenden endast formell.
På en rad områden inträffar det, att riksdagen anser sig åtminstone
moraliskt bunden av tidigare fattade beslut. Ej minst när det gäller budgeten
känner man sig ofta skyldig att genom beviljande av samma eller
ökat anslag som föregående budgetår fullfölja den verksamhet, som påbörjats
på grundval av tidigare riksdagars beslut. I många fall blir läget
då det, att det en gång fattade beslutet, vilket inneburit beviljande av anslag
för ett visst ändamål, under kommande år medför behov av väsentligt
större anslagsposter. En utveckling av detta slag försvårar i hög grad riksdagens
arbete när det gäller att bedöma de mera långsiktiga ekonomiska
verkningarna av föreliggande förslag.
Dessa svårigheter uppkommer emellertid ej blott när det gäller mera
djupgående reformer eller eljest nya ändamål och åtgärder. Även i avseende
på utgiftsändamål som sedan länge varit upptagna i driftbudgeten
inträffar avsevärda automatiska utgiftsökningar. Då dessa behov skall tillgodoses,
inträffar en ökning av den totala utgiftsramen, varmed följer att
budgetläget i stort blir svårt eller omöjligt att överblicka. Särskilt under
det senaste årtiondet har detta i påfallande stor utsträckning varit fallet.
När det gäller att söka övervinna dessa svårigheter, finner man att en
bidragande omständighet ofta är att riksdagen vid sitt ställningstagande
till föreliggande förslag icke har tillgång till någon uppskattning av vilka
förändringar som kan väntas inträda under de olika utgiftsposterna, icke
ens i vad gäller det allra närmaste budgetåret efter det varom fråga är.
Givetvis kan det icke bli fråga om att härvidlag fatta bindande beslut, men
Statsutskottets utlåtande nr 9i år 1959
29
i flertalet fall torde det likväl vara möjligt för Kungl. Maj:t att på grundval
av verkens och myndigheternas anslagsframställningar bedöma hur utgifterna
kan väntas utveckla sig under den närmaste framtiden.
I utlandet förekommer det att en sådan redovisning av beräknade utgifter
under kommande budgetår infordras i samband med budgetarbetet och
ställes åtminstone till finansministeriets förfogande. Att detta måste vara
av stort värde för planläggningen på längre sikt synes uppenbart. Trots att
dessa beräkningar aldrig kan vara bindande, ger de likväl värdefulla upplysningar
om de tendenser som föreligger och framtvingar dessutom systematiska
överväganden av vilka kostnader som på längre sikt kan följa
med en gång fattade beslut. Den svenska budgetproceduren, byggd på anslagsäskanden
från en rad självständiga och sakkunniga myndigheter, borde
vara i hög grad ägnad att möjliggöra en vidsträckt tillämpning av detta
förfarande. Budgetmakten ligger i Sverige i princip hos riksdagen. Det kan
därför icke vara tillfredsställande att de upplysningar i förevarande hänseende
som står eller kan ställas till förfogande för Kungl. Maj:t icke även
står till förfogande för riksdagen och dess olika budgetutskott. Tvärtom
är det i hög grad önskvärt att riksdagens budgetarbete skall kunna grundas
på en mera långsiktig bedömning av anslagsbehoven även i framtiden.
Dessa borde regelmässigt kunna redovisas av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
i anslutning till varje särskild budgetpost, åtminstone i vad gäller
de två budgetåren närmast efter det statsverkspropositionen avser.
Några beslut av riksdagen med avseende på kommande budgetår kan självfallet
icke komma i fråga, men vid bedömning av det allmänna budgetläget
och av de olika anslagsändamålens karaktär och betydelse måste upplysningar
av detta slag likväl kunna få högst väsentlig betydelse.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket
och statens organisationsnämnd. (jfr bilaga till detta utlåtande).
Utskottet. Enligt det föreliggande motionsförslaget borde i kommande
statsverkspropositioner för varje anslag upptagas jämväl uppgift om det
ungefärliga belopp som kan beräknas bli erforderligt för motsvarande ändamål
under de två närmaste budgetåren efter det som avses i anslagsäskandet.
Förslaget innebär alltså att för varje anslag å budgeten skulle i
statsverkspropositionen för visst år göras tre anslagsberäkningar, en exakt
för det kommande budgetåret och två ungefärliga för de båda budgetåren
därefter. Syftet härmed är att riksdagens budgetarbete skall kunna grundas
på en mera långsiktig bedömning av anslagsbehoven.
Av de avgivna remissyttrandena framgår att frågan om den långsiktiga
utvecklingen av utgifterna inom statsbudgeten ägnats betydande uppmärksamhet
under senare år genom särskilda utredningar och undersökningar
i övrigt. De härvid framkomna resultaten synes ha bringats till riksdagens
kännedom i erforderlig utsträckning. Vad angår det just nu aktuella läget
framgår av i ärendet föreliggande uppgifter, att 1958 års besparingsutredning
såsom underlag för sitt arbete tillhandahållits uppgifter från de olika
30
Statsutskottets utlåtande nr 9i är 1959
departementen rörande de beräknade statliga utgiftsbehoven under de kommande
budgetåren t. o. m. budgetåret 1963/64.
Enligt utskottets mening kan tillräckliga skäl inte anses föreligga att
såsom en permanent anordning införa anslagsberäkningar i enlighet med
motionsyrkandet. Det må framhållas att dylika beräkningar — i den män
de över huvud skulle kunna göras med någon grad av säkerhet och inte
bli rent schablonmässiga — sannolikt skulle i vissa fall föranleda krav
från myndigheter på särskilda personella resurser för ändamålet och sålunda
medföra ökade kostnader. Utskottet, som finner att huvudsyftet med
det ifrågavarande motionsyrkandet kan anses tillgodosett med hittills vidtagna
åtgärder och tillämpad praxis, anser sig därför inte kunna tillstyrka
motionerna.
I anslutning till vad i vissa remissyttranden anförts vill utskottet understryka
angelägenheten av att i kommittébetänkanden, där förslag framställes
angående nya eller utvidgade verksamhetsområden, noggranna kostnadsberäkningar
görs med avseende på den framtida utvecklingen och att
sådana prognoser utförligt redovisas för riksdagen i samband med framläggandet
av på betänkandena grundade förslag. Utskottet föreslår att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet i sistnämnda
hänseende anfört.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1. att motionerna I: 122 och II: 141 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
2. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört angående kostnadsberäkningar
i kommittébetänkanden.
Stockholm den 5 maj 1959
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Närvarande: se under utlåtandet nr 96; dock att herr Sundelin deltagit i
stället för herr Nestrup och herr Jansson i Kalix i stället för herr Lundqvist
i Trollhättan.
Statsutskottets utlåtande nr 94 dr 1959
31
Reservation
av fröken Andersson, herrar Staxäng, Nilsson i Göingegården, Heckscher
och Helén, vilka ansett
dels att den del av utskottets yttrande, som på s. 29 börjar med »Av de
avgivna» och på s. 30 slutar med »tillstyrka motionerna», bort ha följande
lydelse:
»Av de avgivna remissyttrandena framgår att frågan om den långsiktiga
utvecklingen av utgifterna inom statsbudgeten ägnats uppmärksamhet
under senare år i skilda sammanhang. Härutinnan må bl. a. erinras om
de beräkningar som verkställts angående utgiftsförändringarna på driftbudgeten
dels för perioden 1953/54-—1958/59, dels för vart och ett av budgetåren
1957/58—1961/62. Vidare har den f. n. verksamma 1958 års besparingsutredning
tillhandahållits uppgifter rörande de beräknade statliga utgiftsbehoven
under de kommande budgetåren t. o. m. budgetåret 1963/64.
Även med beaktande härav anser utskottet emellertid angeläget att i enlighet
med motionsyrkandet åtgärder vidtages i syfte att riksdagens budgetarbete
skall kunna grundas på en mera långsiktig bedömning av anslagsbehoven,
närmast då för de båda budgetåren efter det som avses i en viss
statsverksproposition. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka det nu
ifrågavarande motionsyrkandet.»
dels ock att utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:
»1. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:122 och
II: 141, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att från och
med statsverkspropositionen för budgetåret 1960/61 måtte
för varje anslag upptagas jämväl uppgift om det ungefärliga
belopp, som kan beräknas bli erforderligt för motsvarande
ändamål under de två närmast därefter följande budgetåren;»
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 94 dr 1959
Bilaga
Remissyttranden över motionerna 1:122 och 11:141
Statskontoret (1/4 1959)
Statskontoret får erinra, att de automatiska utgiftsförändringarna inom
statsverksamheten ägnats åtskillig uppmärksamhet under de senaste åren.
Sålunda avgav f. d. överståthållaren T. Nothin den 31 augusti 1953 i egenskap
av tillkallad utredningsman betänkande i ämnet. Ett sammandrag av
utredningens resultat redovisades för riksdagen i 1954 års statsverksproposition
(bilaga 2 sid. 1—12). Syftet med undersökningen var att fastslå omfattningen
av de utav statsmakterna redan gjorda utgiftsåtagandena på
längre sikt. Undersökningen utgick från riksstaten för budgetåret 1953/54
och avsåg i första hand utgiftsförändringarna på driftsbudgeten under perioden
1953/54—1958/59. Förutom beräkningar av de rent automatiska utgiftsförändringarna
gjordes även en översiktlig inventering av andra utgiftsbehov,
som av olika skäl kunde väntas bli aktualiserade i framtiden. I detta
sammanhang berördes även utgifterna på kapitalbudgeten. I anslutning till
Nothins utredning ha sedermera fortsatta undersökningar på området verkställts.
Huvudresultatet av dessa framlades i en den 12 april 1956 av dåvarande
budgetsekreteraren i finansdepartementet K. G. Ringström avgiven
redogörelse, vilken fogades såsom bilaga till propositionen nr 175 till 1956
års riksdag (bilaga D sid. 1—32). De verkställda beräkningarna avsågo vart
och ett av budgetåren 1957/58—1961/62 och begränsades i princip till anslag
på driftbudgeten.
Vid sidan av sådana tid efter annan företagna kartläggningar av de automatiska
utgiftsförändringarna på längre sikt lämnas årligen i statsverkspropositionen
(bilaga 1) en summarisk redogörelse för de mera betydande
ökningar av hithörande slag på riksstatens utgiftssida, som äro att förvänta
under det närmast kommande budgetåret.
I detta sammanhang förtjänar även uppmärksammas de utredningar rörande
den svenska samhällsekonomiens utvecklingstendenser och utvecklingsmöjligheter,
som med jämna mellanrum företagits under efterkrigstiden.
Den senaste översikten utarbetades åren 1955—56 av 1955 års långtidsutredning
och avsåg ett långtidsprogram för senare hälften av 1950-talet.
I det av utredningen avgivna betänkandet om balanserad expansion (SOU
1956: 53), vilket anmäldes för 1957 års riksdag, inventerades bl. a. behoven
på olika områden inom den offentliga sektorn av framtida investeringar
(t. ex. i fråga om bostäder, skolor, sjukhus, vägar m. m.). Vidare behandla
-
Statsutskottets utlåtande nr 9i är 1959
33
des frågan om omfattningen av och avvägningen mellan konsumtion och
investeringar för den aktuella perioden. Tilläggas bör att en mera kortsiktig
bedömning av den samhällsekonomiska utvecklingen årligen göres i den i
statsverkspropositionen intagna finansplanen och nationalbudgeten.
Till grund för mera omfattande reformer eller anslag till nya ändamål ha
i allmänhet legat betänkanden eller andra särskilda utredningar. I dessa
torde som regel kostnadssidan ha belysts även på längre sikt. Statskontoret
vill dock med de erfarenheter av utredningsväsendet ämbetsverket vunnit
i sin remissverksamhet icke underlåta att som sin mening uttala, att kostnaderna
för framlagda projekt icke alltid utretts med tillbörlig omsorg, varigenom
möjligheterna att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslagen
starkt försvårats.
Vad gäller möjligheterna till en långsiktig bedömning av anslagsbehoven
under de nu närmast följande åren må slutligen erinras, att 1958 års besparingsutredning
såsom underlag för sitt arbete från statssekreterarna i de
olika departementen inhämtat uppgifter rörande de beräknade statliga utgiftsbehoven
under budgetåren 1959/60—1963/64.
Det av motionärerna framlagda förslaget om treårsprognos för statsbudgeten
finner statskontoret i och för sig värf beaktande, även om uppgift om
det framtida utgiftsbehovet å varje särskilt anslag icke förefaller påkallad.
Av det ovan anförda torde emellertid framgå, att en rad olika åtgärder redan
vidtagits för att komma till rätta med de av motionärerna påtalade olägenheterna.
Riksdagen synes i erforderlig utsträckning ha hållits underrättad
om vad som därvid förekommit. Då syftet med motionerna härigenom får
anses i huvudsak tillgodosett, kan statskontoret icke finna tillräckliga skäl
föreligga för bifall till förevarande motioner.
Riksräkenskapsverket (4/3 1959)
Riksräkenskapsverket vill i anledning av vad i motionen anföres erinra
om att den långsiktiga utvecklingen av statsbudgetens utgifter ägnas betydande
uppmärksamhet i skilda sammanhang. Genom särskilt tillsatta utredningsmän
och inom statsdepartementen ha de automatiska utgiftsförändringarna
blivit föremål för undersökning under en följd av år. Vidare ha av
1955 års långtidsutredning och i nationalbudgctsarbetet ur samhällsekonomisk
synpunkt omfattningen av den offentliga konsumtionen analyserats.
De resultat man kommit till i dessa automatik- och nationalbudgetarbeten
ha regelmässigt bringats till riksdagens kännedom i statsverkspropositioncns
finansplaner. Vidare ha i betänkanden och utredningar, som legat till grund
för reformer och utgiftsökningar exempelvis inom försvars- och pensionsväsendet,
regelmässigt kostnadsaspekterna även på lång sikt fått utförlig
s Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 99—96
34
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1959
redovisning. Enligt vad ämbetsverket kan finna ha sålunda för de dominerande
utgiftsändamålen på budgeten de av motionärerna efterfrågade informationerna
funnits tillgängliga.
Vad beträffar tanken att för varje enskilt anslag en treårsprognos skulle
intagas i statsverkspropositionen, må framhållas, att en sådan anordning
för det stora flertalet anslag för statsförvaltningen icke skulle fylla någon
uppgift. För förvaltningar, där arbetsuppgifterna icke kan förutses skola
undergå någon förändring, skulle beräkningen helt visst bli schablonartad.
För statsdepartementen med redan nu pressat tidsschema skulle en prövning
av utgiftsbehovet för ytterligare två budgetår medföra en betungande
och i vissa fall kanske övermäktig arbetsbörda.
Ämbetsverket vill däremot gärna understryka lämpligheten av att i kommittébetänkanden
med förslag till nya eller utvidgade verksamhetsområden
noggranna kostnadsberäkningar göras för viss tid framåt och att dessa prognoser
utförligt redovisas i de propositioner till riksdagen, där kommittébetänkandena
upptagas. Det är även möjligt, att den översiktliga redovisning
för kommande budgetårs utgifter som redan nu finnes i finansplanen liksom
de utredningar den bygger på kunna utvidgas och systematiseras, så
att bilden av den framtida utgiftsutvecklingen lättare kan skönjas.
Statens organisationsnämnd (2/4 1959).
Det vore utan tvivel av stort värde om anslagsberäkningar på längre sikt
i enlighet med motionernas förslag kunde framläggas för statsmakterna,
under förutsättning att någorlunda riktiga prognoser kunde göras till rimlig
kostnad. Eftersom anslagsbehovet hos en myndighet kan påverkas av ett
stort antal omständigheter, såsom resultatet av pågående kommittéutredningar
både inom det egna och angränsade verksamhetsområden, av den allmänna
konjunkturutvecklingen m. m., torde det emellertid i allmänhet icke
vara möjligt för myndigheterna att med någon grad av säkerhet göra prognoser
av detta slag, ens om de förseddes med särskilda personella resurser
för ändamålet.
I fråga om helt automatiska utgiftsförändringar torde det på sätt som skett
vid tidigare tillfällen vara påkallat att tid efter annan verkställa särskilda
utredningar, avseende hela eller större delar av statsförvaltningen.
Vad som ovan anförts avser den civila statsförvaltningen. För försvarets
del torde den långsiktiga budgetering, som numera tillämpas där, i stort sett
fylla motionärernas syfte.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 a1 i texten