Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet jämte motioner i atomvapenfrågor.
1959-05-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1959:97, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet jämte motioner i atomvapenfrågor.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959
1
Nr 97
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60
till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet
jämte motioner i atomvapenfrågor.
(l:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under fjärde huvudtiteln (punkt 128,
s. 261—264 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
den 3 januari 1959) föreslagit riksdagen att dels till Försvarets forskningsanstalt:
Viss forskningsverksamhet för budgetåret 1959/60 anvisa ett
reservationsanslag av 23 600 000 kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t
att medgiva att därutöver beställningar av materiel för försvarets forskningsanstalts
verksamhet må utläggas inom en kostnadsram av 2 500 000
kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ewerlöf m. fl. (I: 107) och den andra inom andra kammaren av herr
Hjalmarson m. fl. (II: 149), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att
under förevarande anslag upptages ett med 2 800 000 kronor förhöjt belopp,
varvid dock skall iakttagas att den sammanlagda utgiftsramen under IV :e
huvudtiteln skall förbli oförändrad,
dels en inom andra kammaren av herrar Wedén och von Friesen väckt
motion (II: 256), vari hemställts, att riksdagen må bevilja försvarets forskningsanstalt
2,8 miljoner kr. för i motionen angivet ändamål och bemyndiga
Kungl. Maj:t att, i den mån sådana erfordras, vidtaga justeringar på
andra punkter i försvarets huvudtitel i syfte att inrymma ifrågavarande anslag
i försvarets totala kostnadsram,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Aastrup (I: 195) och den andra inom andra kammaren av herr Ståhl
(II: 253), i vilka hemställts, alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
hemställa om initiativ till förhandlingar snarast möjligt efter vårriksdagens
slut mellan representanter för de fyra demokratiska partierna i syfte att bevara
enigheten i de aktuella försvarsfrågorna, i första rummet med sikte på
don vetenskapliga forskningen kring atomenergiens militära användning,
1 Bihang till riksdagens protokoll 19.r>9. ti samt. Nr 97
2
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Ewerlöf m. fl. (I: 106) och den andra inom andra kammaren
av herr Hjalmarson m. fl. (II: 148), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t understryka vikten av att vederbörande myndigheter
beredes tillfälle att i sina beställningar utomlands inrymma även
vapenbärare, som dels kan medföra konventionella laddningar, dels taktiska
atomladdningar, men självfallet under förutsättning att avslut härom
kan göras utan andra villkor än sådana som redan godtagits vid inköp av
försvarsmateriel i utlandet.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna I: 107, II: 256, II: 253 och I: 106.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 17 000 000 kronor.
I skrivelse till försvarets forskningsanstalt har överbefälhavaren uttalat,
att medel bör äskas för forskning och undersökningar med ändamål att
snarast framtaga underlag för konstruktion av atomladdningar och att därvid
under arbetets gång skaffa en allt säkrare teknisk och ekonomisk grund
för ett framtida ställningstagande till frågan om anskaffning av svenska
atomvapen. I anledning härav äskar anstalten under forskningsanslaget vissa
medel för ifrågavarade ändamål.
Forskningsanstalten framhåller, att det är förenat med betydande svårigheter
att exakt beräkna härför erforderliga medel. För nästa budgetår
räknar anstalten emellertid med 2 800 000 kronor för ändamålet. För de
därefter närmast följande budgetåren uppskattar anstalten medelsbehovet
i förevarande hänseende till cirka 6 000 000 kronor för år.
Forskningsanstalten har för nästa budgetår hemställt om en höjning av anslaget
med 9 840 000 kronor.
Beräkningen av den äskade anslagshöjningen framgår av följande sammanställning.
1. ökad forskning inom atom-, robot-, motmedels
m.
fl. områden...............................
2. Ökad utveckling och tillverkning av elektronrör
3. Forskning för konstruktion av atomladdningar
4. Prisstegringar ...............................
5. Löneklassuppflyttningar m. m.................
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter ..
7. överföring av tjänster till avlöningsanslag......
ökning Minsknin
6 969 000
300 000
2 800 000
400 000
150 000
75 000
854 000
10 694 000 854 000
+ 9 840 000
Departementschefen förklarar, att han icke kan tillstyrka överbefälhavarens
och forskningsanstaltens förslag om medelsanvisning till forskning för
konstruktion av atomladdningar m. m. Däremot anser departementschefen
det angeläget, att forskningsanstalten ges ökade resurser för forskning i öv
-
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959
3
rigt inom såväl atomområdet som robot- m. fl. områden. I dessa delar ansluter
departementschefen sig till vad forskningsanstalten anfört. Vidare
torde ökade medel böra ställas till förfogande för utveckling och tillverkning
av elektronrör. På grund av det nu anförda och med beaktande av beräknade
kostnader under anslaget för löneklassuppflyttningar m. m. och kompensation
för höjda folkpensionsavgifter ävensom den äskade överföringen
av tjänster till avlöningsanslag föreslår departementschefen, att förevarande
anslag uppföres med 23 600 000 kronor, innebärande en höjning med
6 600 000 kronor. Departementschefen utgår därvid från att anstalten alltjämt
skall erhålla bidrag för sin verksamhet från försvarsgrensförvaltningarna
(jfr prop. 1958: 110, s. 510). Därjämte bör anstalten medgivas att utlägga
materielbeställningar intill ett belopp av 2 500 000 kronor utöver
anvisade medel.
Utskottet. I motionerna I: 107 och II: 149 samt II: 256 har hemställts, att
ett belopp av 2,8 miljoner kronor anvisas för forskning i syfte att vetenskapligt
och tekniskt förbereda framtagandet av ett svenskt taktiskt atomvapen
samt att skaffa säkrare underlag för beräkningen av tillverkningskostnaderna
för ett sådant.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att 1958 års B-riksdag anslöt
sig till den av försvarsberedningen och av departementschefen intagna
ståndpunkten, att frågan om förberedande åtgärder för framställning av
svenska atomvapen skulle uppskjutas tills vidare. De tekniska förutsättningarna
äro enligt utskottets mening alltjämt sådana, att ett visst uppskov
med ställningstagandet i denna fråga kan ske, utan att därför tidpunkten
för eventuell framställning av ett svenskt atomvapen torde i nämnvärd grad
påverkas. Såsom förra årets B-riksdag vidare framhöll, har atomvapenfrågan
många andra aspekter än de rent militära. Härvid åsyftade riksdagen
närmast det även av departementschefen i statsverkspropositionen nu
berörda förhållandet, att det måste ligga i vårt lands intresse, att de internationella
rustningarna på detta område i möjligaste mån begränsades och
att innehavet av kärnvapen icke finge allmän spridning. En avvaktande
hållning i denna fråga är, såsom departemetschefen riktigt framhåller, ägnad
att utåt understryka den vikt, som vårt land fäster vid ansträngningarna
att få till stånd internationella överenskommelser om kärnvapenprovens
upphörande samt begränsningar i produktionen av dessa vapen. Ehuru de
föreliggande motionerna visserligen icke gälla anskaffning av atomvapen
utan forskning och undersökningar i syfte att snarast framtaga underlag
för konstruktion av atomladdningar, anser utskottet dock, att ett bifall till
de föreliggande motionerna skulle i viss mån binda statsmakterna i deras
handlingsfrihet, då det gäller att taga ställning till själva sakfrågan. Med
hänsyn härtill och till de i det föregående anförda synpunkterna finner utskottet
sig icke kunna biträda motionerna i fråga.
I dagens läge råda ej endast mellan utan även inom partierna olika meningsriktningar
eller nyanser i uppfattningen, då det gäller ställningsta
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959
gandet till principfrågan, huruvida det svenska försvaret bör utrustas med
atomvapen. Några förutsättningar för att genom förhandlingar partierna
emellan vinna enighet i denna fråga torde knappast nu förefinnas. Vid sådant
förhållande kan det enligt utskottets mening icke vara realistiskt att,
såsom i motionerna 1:195 och 11:253 yrkats, riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller, att Kungl. Maj:t tar initiativ till dylika överläggningar.
Motionerna torde alltså icke nu böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänsyn till den inställning, som, på sätt av det föregående framgår,
utskottet har till atomvapenfrågan, är utskottet icke berett biträda det i
motionerna I: 106 och II: 148 gjorda yrkandet.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna I: 107 och II: 149 samt II: 256 till Försvarets
forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet för budgetåret
1959/60 under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 23 600 000 kronor;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva, att därutöver
beställningar av materiel för försvarets forskningsanstalts
verksamhet må utläggas inom en kostnadsram av 2 500 000
kronor;
II. att motionerna 1:195 och 11:253 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
III. att motionerna I: 106 och II: 148 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 maj 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Birger Andersson,
fröken Andersson, herrar Bergman, Holmqvist, Pålsson, Axel Johannes Andersson,
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Palme,
Aastrup, Jacobsson och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Ståhl,
Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Nihlfors, fru Lewén-Eliasson,
herrar Heckscher, Johansson i Norrköping och Hjalmarson.
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959
5
Reservationer
1) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Aastrup, Jacobsson, Sundin,
Malmborg, Rubbestad, Ståhl, Svensson i Stenkyrka och Nihlfors, vilka
ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 195 och II: 253 och att därför
dels
utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»I anslutning till motionerna I: 195 och II: 253 vill utskottet understryka,
att nu föreliggande förslag på intet sätt gäller den stora frågan, huruvida
atomstridsmedel skola införas i den svenska försvarsorganisationen. Föreliggande
ärende gäller enbart förberedande forskning på detta område och
har alltså närmast karaktären av en beredskapsåtgärd med sikte på att ge
statsmakterna valfrihet i fråga om atombeväpning eller icke. Sålunda saknas
grund för det påståendet, att beslut rörande kärnvapen i den svenska
krigsmakten skulle utgöra en given konsekvens av den rent förberedande
forskning på området, som nu föreslagits. Utskottet vill betona, att, även
om ett positivt beslut fattas i forskningsfrågan, riksdagen självfallet förbehåller
sig fria händer vid ett framtida ställningstagande beträffande försvarets
förseende med atomvapen eller icke.
Möjligheten att framställa atomvapen är emellertid beroende på icke enbart
att forskningsarbete igångsättes utan även att vissa andra förutsättningar
uppfyllas, bl. a. brytning av uran, tillgång på svenskt tungt vatten,
förhandenvaron av för ändamålet lämpade reaktors- och separationsanläggningar.
Dessa förutsättningar sammanhänga i sin tur med det civila atomenergiprogrammets
fullföljande och äro därför svåra att närmare precisera.
Därför kan självfallet icke heller ett exakt tidsschema nu uppgöras för en
beredskapsplan på detta område.
Mot här angivna bakgrund framstår det tydligt, att möjlighet finnes till
ett visst rådrum i fråga om forskningens igångsättande utan att därigenom
någon väsentlig försening behöver uppstå. Denna tid bör, såsom i motionerna
framhållits, användas för att genom förhandlingar söka åvägabringa
samförstånd mellan de demokratiska partierna jämväl i denna del av försvarsfrågan.
Önskvärdheten härav framstår som så mycket större som enighet
kring övriga mer betydelsefulla försvarsfrågor kunnat upprätthållas
under de två senaste skickelsedigra decennierna. Gentemot invändningen
att enigheten i nu förevarande fråga spolierats genom att två olika meningsriktningar
redan låst sina positioner beträffande forskningsfrågan, vill utskottet
påminna därom, att jämväl vid tidigare tillfällen möjligheten till enighet
synts omintetgjord men alt likväl nya utvägar öppnats, då partierna funnit
sig böra inleda överläggningar. Utsikter till samförstånd torde därför
kunna förefinnas även nu, om god vilja därtill är för handen.
Att den demokratiska samlingen kring våra försvarsfrågor såväl under
krigsåren som hela liden därefter varit en stor tillgång såväl inåt, inför vårt
folk, som utåt, gentemot världsopinionen, är ett faktum så allmänt och ofta
6
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959
omvittnat, att det icke torde kunna bestridas. Den har stärkt förtroendet för
vår alliansfria utrikespolitik och för vår fasta beslutsamhet att i händelse
av angrepp värna vår neutralitet.
Utskottet anser det därför vara en plikt för de demokratiska meningsriktningarna
att jämväl inför förestående, för vårt land så betydelsefulla
avgöranden visa villighet att förhandla och därvid redovisa alla de skäl,
som kunna inverka på frågans avgörande. Det bör självfallet ankomma på
regeringen att även härvidlag taga initiativ till överläggningar. Det framstår
vidare som önskvärt, att kontakt i sådant syfte upptages snarast möjligt
efter vårriksdagens slut. Utskottet biträder alltså yrkandet i motionerna
I: 195 och II: 253.
Av det anförda framgår att, innan av utskottet förordade förhandlingar
igångsättas i syfte att åvägabringa samförstånd mellan partierna i atomvapenfrågan,
utskottet icke är berett tillstyrka anvisning av medel för förberedande
forskning m. m. rörande konstruktion av atomladdningar. Motionerna
I: 107 och 11:149 samt II: 256 avstyrkas alltså.
Beträffande det i motionerna I: 106 och II: 148 gjorda yrkandet framstår
det från i det föregående redovisade utgångspunkter lämpligast, att jämväl
frågan om inköp från utlandet av vapenbärare, som kunna användas för
både vanliga laddningar och taktiska atomladdningar, göres till föremål för
förhandlingar mellan de demokratiska partierna. Motionerna torde därför
icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.»
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 195 och
II: 253, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att initiativ snarast
möjligt lages till förhandlingar mellan representanter för
de fyra demokratiska partierna i syfte att bevara enigheten i
de aktuella försvarsfrågorna, i första rummet med sikte på
den förberedande vetenskapliga forskningen kring atomenergiens
militära användning och med angivande av att dylika
förhandlingar i intet avseende föregripa ett framtida
beslut i den stora frågan, huruvida Sveriges försvar skall
förses med atomvapen eller icke;»
2) av fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp, Heckscher och
Hjalmarson, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 107 och
II: 149, II: 256 samt I: 106 och II: 148 och att därför
dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»Kungl. Maj :ts i förevarande sammanhang behandlade proposition upptager
icke den mycket betydelsefulla frågan, om det svenska försvaret skall
utrustas med taktiska atomvapen eller icke. Utskottet finner det icke heller
nödvändigt att nu taga ställning härtill men vill likväl för sin del framhålla
följande. Internationella förhandlingar om möjligheterna att få ett slut på
stormakternas kärnvapenupprustning pågår. Endast om dessa förhandlingar
inom en nära framtid resultera i en överenskommelse om en allmän
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959
7
nedrustning — inkluderande förstörelse av befintliga lager av såväl tunga
som lätta kärnvapen och nedskärning av de med konventionella vapen rustade
styrkorna, så att angreppshandlingar från aggressiva makters sida bli
omöjliga, förbud mot nytillverkning av kärnvapen och garantier för en effektiv
kontroll av en sådan överenskommelses efterlevnad — kan det svenska
försvaret enligt utskottets mening undvara taktiska atomvapen. Utskottet
bedömer möjligheterna för stormakterna att inom en nu överblickbar tid nå
en sådan överenskommelse, i varje fall beträffande de mindre kärnvapnen,
som mycket små. Även om frågan att förse det svenska försvaret med taktiska
atomvapen i nuvarande läge kan hållas öppen med hänsyn till att erforderliga
förarbeten på forskningsområdet och andra viktiga områden först
behöva bringas närmare sin lösning, vill utskottet starkt understryka följande
två enligt utskottets mening väsentliga synpunkter.
För det första kan ett svenskt beslut i själva vapenfrågan icke fördröjas
på ett oskäligt sätt med hänvisning till synnerligen osäkra förhoppningar
om resultatet av pågående förhandlingar mellan stormakterna. Däremot är
det, för det andra, icke riktigt, när det gjorts gällande, att ett beslut om förberedande
forskning m. m. för att skapa underlag för konstruktion av atomladdningar
skulle binda statsmakternas framtida handlingsfrihet i själva
principfrågan, huruvida det svenska försvaret bör utrustas med taktiska
atomvapen. Utskottet kan så långt ifrån finna något fog för denna uppfattning,
att det tvärtom anser sig böra konstatera, att den handlingsfrihet i detta
avgörande avseende, varom enighet förelåg i 1958 års stora förvarsuppgörelse,
endast förblir en realitet, om ifrågavarande grundläggande forskningsarbete
och andra förberedande åtgärder i tid kunna påbörjas. Det gäller
således t. ex. även att tillse, att ej onödiga förseningar uppstå med produktion
inom landet av uran och tungt vatten. Ej heller kan utskottet finna,
att ett beslut om forskningsarbete, som syftar- till att skapa de vetenskapliga
och tekniska förutsättningarna för konstruktion av laddningar till vapen,
vilka ingå i reguljära utrustningar i de större staternas militära system,
kan ha någon negativ effekt på de maktpolitiskt betingade stormaktsförhandlingarna
i kärnvapenfrågan.
Angelägenheten att bevara den politiska enigheten och därmed stärka regeringens
handlingsmöjligheter i detta omfattande problemkomplex är så
stor, att det i och för sig varit naturligt, att regeringen tagit initiativ till
förhandlingar härom. Utskottet har emellertid under hand underrättats om
att ett erbjudande om sådana förhandlingar för vinnande av enighet i denna
fråga icke skulle få gensvar från regeringen. Med hänsyn härtill torde
riksdagen sakna anledning att nu vidtaga åtgärder i enlighet med det i
motionerna 1:195 och 11:253 gjorda yrkandet.
Vid sådant förhållande och för att möjliggöra i det föregående angiven
forskning m. m. för konstruktion av atomladdningar är utskottet berett
tillstyrka, atl i enlighet med överbefälhavarens förslag, med vilket de föreliggande
motionerna I: 107 och II: 149 samt II: 256 överensstämma, det av
Kungl. Maj :t för nästa budgetår äskade anslaget till viss forskningsverk
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959
samhet vid försvarets forskningsanstalt ökas för här angivna ändamål med
2,8 miljoner kronor och att anslaget alltså uppföres med 26,4 miljoner
kronor. På sätt i motionerna föreslagits bör här ifrågavarande merkostnad
rymmas inom den sammanlagda utgiftsramen under fjärde huvudtiteln. I
propositionen nr 110 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under nämnda
huvudtitel har Kungl. Maj:t äskat ett anslag av 61 miljoner kronor för utveckling
och anskaffning av luftförsvarsrobotar för flygvapnet. Utskottet
föreslår, att från detta anslag förenämnda belopp av 2,8 miljoner kronor
överflyttas till forskningsanstaltens anslag till viss forskningsverksamhet.
Härom gör utskottet hemställan under punkt 9 i sitt denna dag avgivna utlåtande
nr 98.
Utskottet anser sig böra understryka, att svenska inköp av försvarsmateriel
i utlandet böra samordnas med de strävanden, som äro grundläggande
för hela den försvarsplanering, om vilken enighet nåddes vid 1958 års riksdag.
Denna syftade till att ersätta kvantitet med kvalitet, därigenom att alla
möjligheter skulle tillvaratagas att höja den tekniska standarden på vårt försvars
utrustning samtidigt som dess personal av alla grader skulle beredas
tillfälle till utbildning och träning med modernast tänkbara materiel. Såväl
för luftförsvaret som för försvar mot invasion över havet som för djupförsvar
till lands, ha på senare år utvecklats olika typer av vapenbärare, vilka
alternativt kunna medföra konventionella laddningar och atomladdningar.
Dessa vapentyper tillverkas numera i långa serier och ingå i de bägge militära
systemens normala beredskapsutrustning och bland den materiel, med
vilken rutinmässiga övningar fortlöpande pågå. I själva verket har utvecklingen
gått så långt, att moderna vapen, avsedda uteslutande för konventionella
laddningar, icke längre projekteras.
Utskottet har anledning understryka motionärernas uppfattning, att materiel
av detta slag kan inköpas utan att andra politiska villkor uppställas
än sådana, som vi redan godtagit, då vid köpt förvarsmateriel utomlands. Vår
utrikespolitiska handlingsfrihet begränsas alltså icke genom att denna inköpspolitik
fullföljes. Tvärtom stärkes därigenom den förutsättning för denna
handlingsfrihet, som ett modernt och effektivt försvar är. Den tekniskt
avancerade försvarsutrustning, som är avsedd såväl för konventionella laddningar
som för atomladdningar, har i bägge fallen hög försvarsekonomi. I
förhållande till denna kan anskaffningskostnaden betraktas som förhållandevis
låg. Den omständigheten att de olika vapenbärare, som kunna komma
i fråga, även kunna medföra atomladdningar för taktiskt bruk, ökar våra
möjligheter att vid angrepp få effektiv hjälp utifrån. Självfallet innebär
emellertid icke inköp av materiel, som kan användas även med atomladdningar,
något principbeslut om vårt försvars förseende med atomutrustning.
Utskottet har med här angivna ord velat markera sin ståndpunkt, att försvarets
kvalitet på allt sätt hör stärkas och högsta möjliga grad av försvarsekonomi
eftersträvas.»
dels ock utskottets hemställan under I. a) och III. bort ha följande lydelse:
-
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959
9
»a) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall
till motionerna 1:107 och 11:149 samt 11:256 till Försvarets
forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet för budgetåret
1959/60 under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 26 400 000 kronor;»
»III. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 106 och
II: 148, i skrivelse till Kungl. Maj:t understryka vikten av att
vederbörande myndigheter beredes tillfälle att i sina beställningar
utomlands inrymma även vapenbärare, som dels kunna
medföra konventionella laddningar, dels taktiska atomladdningar,
men självfallet under förutsättning att avslut
härom kan göras utan andra villkor än sådana som redan
godtagits vid inköp av försvarsmateriel i utlandet.»
av herr Åkerström.
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Ar 97
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till Försvarets forskningsa a1 i texten