Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet jämte motioner i atomvapenfrågor.

1959-05-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1959:97, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet jämte motioner i atomvapenfrågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959

1

Nr 97

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60

till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet

jämte motioner i atomvapenfrågor.

(l:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under fjärde huvudtiteln (punkt 128,

s. 261—264 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för

den 3 januari 1959) föreslagit riksdagen att dels till Försvarets forskningsanstalt:

Viss forskningsverksamhet för budgetåret 1959/60 anvisa ett

reservationsanslag av 23 600 000 kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t

att medgiva att därutöver beställningar av materiel för försvarets forskningsanstalts

verksamhet må utläggas inom en kostnadsram av 2 500 000

kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ewerlöf m. fl. (I: 107) och den andra inom andra kammaren av herr

Hjalmarson m. fl. (II: 149), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att

under förevarande anslag upptages ett med 2 800 000 kronor förhöjt belopp,

varvid dock skall iakttagas att den sammanlagda utgiftsramen under IV :e

huvudtiteln skall förbli oförändrad,

dels en inom andra kammaren av herrar Wedén och von Friesen väckt

motion (II: 256), vari hemställts, att riksdagen må bevilja försvarets forskningsanstalt

2,8 miljoner kr. för i motionen angivet ändamål och bemyndiga

Kungl. Maj:t att, i den mån sådana erfordras, vidtaga justeringar på

andra punkter i försvarets huvudtitel i syfte att inrymma ifrågavarande anslag

i försvarets totala kostnadsram,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Aastrup (I: 195) och den andra inom andra kammaren av herr Ståhl

(II: 253), i vilka hemställts, alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa om initiativ till förhandlingar snarast möjligt efter vårriksdagens

slut mellan representanter för de fyra demokratiska partierna i syfte att bevara

enigheten i de aktuella försvarsfrågorna, i första rummet med sikte på

don vetenskapliga forskningen kring atomenergiens militära användning,

1 Bihang till riksdagens protokoll 19.r>9. ti samt. Nr 97

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Ewerlöf m. fl. (I: 106) och den andra inom andra kammaren

av herr Hjalmarson m. fl. (II: 148), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t understryka vikten av att vederbörande myndigheter

beredes tillfälle att i sina beställningar utomlands inrymma även

vapenbärare, som dels kan medföra konventionella laddningar, dels taktiska

atomladdningar, men självfallet under förutsättning att avslut härom

kan göras utan andra villkor än sådana som redan godtagits vid inköp av

försvarsmateriel i utlandet.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna I: 107, II: 256, II: 253 och I: 106.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 17 000 000 kronor.

I skrivelse till försvarets forskningsanstalt har överbefälhavaren uttalat,

att medel bör äskas för forskning och undersökningar med ändamål att

snarast framtaga underlag för konstruktion av atomladdningar och att därvid

under arbetets gång skaffa en allt säkrare teknisk och ekonomisk grund

för ett framtida ställningstagande till frågan om anskaffning av svenska

atomvapen. I anledning härav äskar anstalten under forskningsanslaget vissa

medel för ifrågavarade ändamål.

Forskningsanstalten framhåller, att det är förenat med betydande svårigheter

att exakt beräkna härför erforderliga medel. För nästa budgetår

räknar anstalten emellertid med 2 800 000 kronor för ändamålet. För de

därefter närmast följande budgetåren uppskattar anstalten medelsbehovet

i förevarande hänseende till cirka 6 000 000 kronor för år.

Forskningsanstalten har för nästa budgetår hemställt om en höjning av anslaget

med 9 840 000 kronor.

Beräkningen av den äskade anslagshöjningen framgår av följande sammanställning.

1. ökad forskning inom atom-, robot-, motmedels
m.

fl. områden...............................

2. Ökad utveckling och tillverkning av elektronrör

3. Forskning för konstruktion av atomladdningar

4. Prisstegringar ...............................

5. Löneklassuppflyttningar m. m.................

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter ..

7. överföring av tjänster till avlöningsanslag......

ökning Minsknin

6 969 000

300 000

2 800 000

400 000

150 000

75 000

854 000

10 694 000 854 000

+ 9 840 000

Departementschefen förklarar, att han icke kan tillstyrka överbefälhavarens

och forskningsanstaltens förslag om medelsanvisning till forskning för

konstruktion av atomladdningar m. m. Däremot anser departementschefen

det angeläget, att forskningsanstalten ges ökade resurser för forskning i öv
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959

3

rigt inom såväl atomområdet som robot- m. fl. områden. I dessa delar ansluter

departementschefen sig till vad forskningsanstalten anfört. Vidare

torde ökade medel böra ställas till förfogande för utveckling och tillverkning

av elektronrör. På grund av det nu anförda och med beaktande av beräknade

kostnader under anslaget för löneklassuppflyttningar m. m. och kompensation

för höjda folkpensionsavgifter ävensom den äskade överföringen

av tjänster till avlöningsanslag föreslår departementschefen, att förevarande

anslag uppföres med 23 600 000 kronor, innebärande en höjning med

6 600 000 kronor. Departementschefen utgår därvid från att anstalten alltjämt

skall erhålla bidrag för sin verksamhet från försvarsgrensförvaltningarna

(jfr prop. 1958: 110, s. 510). Därjämte bör anstalten medgivas att utlägga

materielbeställningar intill ett belopp av 2 500 000 kronor utöver

anvisade medel.

Utskottet. I motionerna I: 107 och II: 149 samt II: 256 har hemställts, att

ett belopp av 2,8 miljoner kronor anvisas för forskning i syfte att vetenskapligt

och tekniskt förbereda framtagandet av ett svenskt taktiskt atomvapen

samt att skaffa säkrare underlag för beräkningen av tillverkningskostnaderna

för ett sådant.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att 1958 års B-riksdag anslöt

sig till den av försvarsberedningen och av departementschefen intagna

ståndpunkten, att frågan om förberedande åtgärder för framställning av

svenska atomvapen skulle uppskjutas tills vidare. De tekniska förutsättningarna

äro enligt utskottets mening alltjämt sådana, att ett visst uppskov

med ställningstagandet i denna fråga kan ske, utan att därför tidpunkten

för eventuell framställning av ett svenskt atomvapen torde i nämnvärd grad

påverkas. Såsom förra årets B-riksdag vidare framhöll, har atomvapenfrågan

många andra aspekter än de rent militära. Härvid åsyftade riksdagen

närmast det även av departementschefen i statsverkspropositionen nu

berörda förhållandet, att det måste ligga i vårt lands intresse, att de internationella

rustningarna på detta område i möjligaste mån begränsades och

att innehavet av kärnvapen icke finge allmän spridning. En avvaktande

hållning i denna fråga är, såsom departemetschefen riktigt framhåller, ägnad

att utåt understryka den vikt, som vårt land fäster vid ansträngningarna

att få till stånd internationella överenskommelser om kärnvapenprovens

upphörande samt begränsningar i produktionen av dessa vapen. Ehuru de

föreliggande motionerna visserligen icke gälla anskaffning av atomvapen

utan forskning och undersökningar i syfte att snarast framtaga underlag

för konstruktion av atomladdningar, anser utskottet dock, att ett bifall till

de föreliggande motionerna skulle i viss mån binda statsmakterna i deras

handlingsfrihet, då det gäller att taga ställning till själva sakfrågan. Med

hänsyn härtill och till de i det föregående anförda synpunkterna finner utskottet

sig icke kunna biträda motionerna i fråga.

I dagens läge råda ej endast mellan utan även inom partierna olika meningsriktningar

eller nyanser i uppfattningen, då det gäller ställningsta
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959

gandet till principfrågan, huruvida det svenska försvaret bör utrustas med

atomvapen. Några förutsättningar för att genom förhandlingar partierna

emellan vinna enighet i denna fråga torde knappast nu förefinnas. Vid sådant

förhållande kan det enligt utskottets mening icke vara realistiskt att,

såsom i motionerna 1:195 och 11:253 yrkats, riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller, att Kungl. Maj:t tar initiativ till dylika överläggningar.

Motionerna torde alltså icke nu böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Med hänsyn till den inställning, som, på sätt av det föregående framgår,

utskottet har till atomvapenfrågan, är utskottet icke berett biträda det i

motionerna I: 106 och II: 148 gjorda yrkandet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag

å motionerna I: 107 och II: 149 samt II: 256 till Försvarets

forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet för budgetåret

1959/60 under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 23 600 000 kronor;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva, att därutöver

beställningar av materiel för försvarets forskningsanstalts

verksamhet må utläggas inom en kostnadsram av 2 500 000

kronor;

II. att motionerna 1:195 och 11:253 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionerna I: 106 och II: 148 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 maj 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Birger Andersson,

fröken Andersson, herrar Bergman, Holmqvist, Pålsson, Axel Johannes Andersson,

Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Palme,

Aastrup, Jacobsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Ståhl,

Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Nihlfors, fru Lewén-Eliasson,

herrar Heckscher, Johansson i Norrköping och Hjalmarson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959

5

Reservationer

1) av herrar Pålsson, Axel Johannes Andersson, Aastrup, Jacobsson, Sundin,

Malmborg, Rubbestad, Ståhl, Svensson i Stenkyrka och Nihlfors, vilka

ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 195 och II: 253 och att därför
dels

utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

»I anslutning till motionerna I: 195 och II: 253 vill utskottet understryka,

att nu föreliggande förslag på intet sätt gäller den stora frågan, huruvida

atomstridsmedel skola införas i den svenska försvarsorganisationen. Föreliggande

ärende gäller enbart förberedande forskning på detta område och

har alltså närmast karaktären av en beredskapsåtgärd med sikte på att ge

statsmakterna valfrihet i fråga om atombeväpning eller icke. Sålunda saknas

grund för det påståendet, att beslut rörande kärnvapen i den svenska

krigsmakten skulle utgöra en given konsekvens av den rent förberedande

forskning på området, som nu föreslagits. Utskottet vill betona, att, även

om ett positivt beslut fattas i forskningsfrågan, riksdagen självfallet förbehåller

sig fria händer vid ett framtida ställningstagande beträffande försvarets

förseende med atomvapen eller icke.

Möjligheten att framställa atomvapen är emellertid beroende på icke enbart

att forskningsarbete igångsättes utan även att vissa andra förutsättningar

uppfyllas, bl. a. brytning av uran, tillgång på svenskt tungt vatten,

förhandenvaron av för ändamålet lämpade reaktors- och separationsanläggningar.

Dessa förutsättningar sammanhänga i sin tur med det civila atomenergiprogrammets

fullföljande och äro därför svåra att närmare precisera.

Därför kan självfallet icke heller ett exakt tidsschema nu uppgöras för en

beredskapsplan på detta område.

Mot här angivna bakgrund framstår det tydligt, att möjlighet finnes till

ett visst rådrum i fråga om forskningens igångsättande utan att därigenom

någon väsentlig försening behöver uppstå. Denna tid bör, såsom i motionerna

framhållits, användas för att genom förhandlingar söka åvägabringa

samförstånd mellan de demokratiska partierna jämväl i denna del av försvarsfrågan.

Önskvärdheten härav framstår som så mycket större som enighet

kring övriga mer betydelsefulla försvarsfrågor kunnat upprätthållas

under de två senaste skickelsedigra decennierna. Gentemot invändningen

att enigheten i nu förevarande fråga spolierats genom att två olika meningsriktningar

redan låst sina positioner beträffande forskningsfrågan, vill utskottet

påminna därom, att jämväl vid tidigare tillfällen möjligheten till enighet

synts omintetgjord men alt likväl nya utvägar öppnats, då partierna funnit

sig böra inleda överläggningar. Utsikter till samförstånd torde därför

kunna förefinnas även nu, om god vilja därtill är för handen.

Att den demokratiska samlingen kring våra försvarsfrågor såväl under

krigsåren som hela liden därefter varit en stor tillgång såväl inåt, inför vårt

folk, som utåt, gentemot världsopinionen, är ett faktum så allmänt och ofta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959

omvittnat, att det icke torde kunna bestridas. Den har stärkt förtroendet för

vår alliansfria utrikespolitik och för vår fasta beslutsamhet att i händelse

av angrepp värna vår neutralitet.

Utskottet anser det därför vara en plikt för de demokratiska meningsriktningarna

att jämväl inför förestående, för vårt land så betydelsefulla

avgöranden visa villighet att förhandla och därvid redovisa alla de skäl,

som kunna inverka på frågans avgörande. Det bör självfallet ankomma på

regeringen att även härvidlag taga initiativ till överläggningar. Det framstår

vidare som önskvärt, att kontakt i sådant syfte upptages snarast möjligt

efter vårriksdagens slut. Utskottet biträder alltså yrkandet i motionerna

I: 195 och II: 253.

Av det anförda framgår att, innan av utskottet förordade förhandlingar

igångsättas i syfte att åvägabringa samförstånd mellan partierna i atomvapenfrågan,

utskottet icke är berett tillstyrka anvisning av medel för förberedande

forskning m. m. rörande konstruktion av atomladdningar. Motionerna

I: 107 och 11:149 samt II: 256 avstyrkas alltså.

Beträffande det i motionerna I: 106 och II: 148 gjorda yrkandet framstår

det från i det föregående redovisade utgångspunkter lämpligast, att jämväl

frågan om inköp från utlandet av vapenbärare, som kunna användas för

både vanliga laddningar och taktiska atomladdningar, göres till föremål för

förhandlingar mellan de demokratiska partierna. Motionerna torde därför

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.»

dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 195 och

II: 253, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att initiativ snarast

möjligt lages till förhandlingar mellan representanter för

de fyra demokratiska partierna i syfte att bevara enigheten i

de aktuella försvarsfrågorna, i första rummet med sikte på

den förberedande vetenskapliga forskningen kring atomenergiens

militära användning och med angivande av att dylika

förhandlingar i intet avseende föregripa ett framtida

beslut i den stora frågan, huruvida Sveriges försvar skall

förses med atomvapen eller icke;»

2) av fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp, Heckscher och

Hjalmarson, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 107 och

II: 149, II: 256 samt I: 106 och II: 148 och att därför

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

»Kungl. Maj :ts i förevarande sammanhang behandlade proposition upptager

icke den mycket betydelsefulla frågan, om det svenska försvaret skall

utrustas med taktiska atomvapen eller icke. Utskottet finner det icke heller

nödvändigt att nu taga ställning härtill men vill likväl för sin del framhålla

följande. Internationella förhandlingar om möjligheterna att få ett slut på

stormakternas kärnvapenupprustning pågår. Endast om dessa förhandlingar

inom en nära framtid resultera i en överenskommelse om en allmän

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959

7

nedrustning — inkluderande förstörelse av befintliga lager av såväl tunga

som lätta kärnvapen och nedskärning av de med konventionella vapen rustade

styrkorna, så att angreppshandlingar från aggressiva makters sida bli

omöjliga, förbud mot nytillverkning av kärnvapen och garantier för en effektiv

kontroll av en sådan överenskommelses efterlevnad — kan det svenska

försvaret enligt utskottets mening undvara taktiska atomvapen. Utskottet

bedömer möjligheterna för stormakterna att inom en nu överblickbar tid nå

en sådan överenskommelse, i varje fall beträffande de mindre kärnvapnen,

som mycket små. Även om frågan att förse det svenska försvaret med taktiska

atomvapen i nuvarande läge kan hållas öppen med hänsyn till att erforderliga

förarbeten på forskningsområdet och andra viktiga områden först

behöva bringas närmare sin lösning, vill utskottet starkt understryka följande

två enligt utskottets mening väsentliga synpunkter.

För det första kan ett svenskt beslut i själva vapenfrågan icke fördröjas

på ett oskäligt sätt med hänvisning till synnerligen osäkra förhoppningar

om resultatet av pågående förhandlingar mellan stormakterna. Däremot är

det, för det andra, icke riktigt, när det gjorts gällande, att ett beslut om förberedande

forskning m. m. för att skapa underlag för konstruktion av atomladdningar

skulle binda statsmakternas framtida handlingsfrihet i själva

principfrågan, huruvida det svenska försvaret bör utrustas med taktiska

atomvapen. Utskottet kan så långt ifrån finna något fog för denna uppfattning,

att det tvärtom anser sig böra konstatera, att den handlingsfrihet i detta

avgörande avseende, varom enighet förelåg i 1958 års stora förvarsuppgörelse,

endast förblir en realitet, om ifrågavarande grundläggande forskningsarbete

och andra förberedande åtgärder i tid kunna påbörjas. Det gäller

således t. ex. även att tillse, att ej onödiga förseningar uppstå med produktion

inom landet av uran och tungt vatten. Ej heller kan utskottet finna,

att ett beslut om forskningsarbete, som syftar- till att skapa de vetenskapliga

och tekniska förutsättningarna för konstruktion av laddningar till vapen,

vilka ingå i reguljära utrustningar i de större staternas militära system,

kan ha någon negativ effekt på de maktpolitiskt betingade stormaktsförhandlingarna

i kärnvapenfrågan.

Angelägenheten att bevara den politiska enigheten och därmed stärka regeringens

handlingsmöjligheter i detta omfattande problemkomplex är så

stor, att det i och för sig varit naturligt, att regeringen tagit initiativ till

förhandlingar härom. Utskottet har emellertid under hand underrättats om

att ett erbjudande om sådana förhandlingar för vinnande av enighet i denna

fråga icke skulle få gensvar från regeringen. Med hänsyn härtill torde

riksdagen sakna anledning att nu vidtaga åtgärder i enlighet med det i

motionerna 1:195 och 11:253 gjorda yrkandet.

Vid sådant förhållande och för att möjliggöra i det föregående angiven

forskning m. m. för konstruktion av atomladdningar är utskottet berett

tillstyrka, atl i enlighet med överbefälhavarens förslag, med vilket de föreliggande

motionerna I: 107 och II: 149 samt II: 256 överensstämma, det av

Kungl. Maj :t för nästa budgetår äskade anslaget till viss forskningsverk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959

samhet vid försvarets forskningsanstalt ökas för här angivna ändamål med

2,8 miljoner kronor och att anslaget alltså uppföres med 26,4 miljoner

kronor. På sätt i motionerna föreslagits bör här ifrågavarande merkostnad

rymmas inom den sammanlagda utgiftsramen under fjärde huvudtiteln. I

propositionen nr 110 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under nämnda

huvudtitel har Kungl. Maj:t äskat ett anslag av 61 miljoner kronor för utveckling

och anskaffning av luftförsvarsrobotar för flygvapnet. Utskottet

föreslår, att från detta anslag förenämnda belopp av 2,8 miljoner kronor

överflyttas till forskningsanstaltens anslag till viss forskningsverksamhet.

Härom gör utskottet hemställan under punkt 9 i sitt denna dag avgivna utlåtande

nr 98.

Utskottet anser sig böra understryka, att svenska inköp av försvarsmateriel

i utlandet böra samordnas med de strävanden, som äro grundläggande

för hela den försvarsplanering, om vilken enighet nåddes vid 1958 års riksdag.

Denna syftade till att ersätta kvantitet med kvalitet, därigenom att alla

möjligheter skulle tillvaratagas att höja den tekniska standarden på vårt försvars

utrustning samtidigt som dess personal av alla grader skulle beredas

tillfälle till utbildning och träning med modernast tänkbara materiel. Såväl

för luftförsvaret som för försvar mot invasion över havet som för djupförsvar

till lands, ha på senare år utvecklats olika typer av vapenbärare, vilka

alternativt kunna medföra konventionella laddningar och atomladdningar.

Dessa vapentyper tillverkas numera i långa serier och ingå i de bägge militära

systemens normala beredskapsutrustning och bland den materiel, med

vilken rutinmässiga övningar fortlöpande pågå. I själva verket har utvecklingen

gått så långt, att moderna vapen, avsedda uteslutande för konventionella

laddningar, icke längre projekteras.

Utskottet har anledning understryka motionärernas uppfattning, att materiel

av detta slag kan inköpas utan att andra politiska villkor uppställas

än sådana, som vi redan godtagit, då vid köpt förvarsmateriel utomlands. Vår

utrikespolitiska handlingsfrihet begränsas alltså icke genom att denna inköpspolitik

fullföljes. Tvärtom stärkes därigenom den förutsättning för denna

handlingsfrihet, som ett modernt och effektivt försvar är. Den tekniskt

avancerade försvarsutrustning, som är avsedd såväl för konventionella laddningar

som för atomladdningar, har i bägge fallen hög försvarsekonomi. I

förhållande till denna kan anskaffningskostnaden betraktas som förhållandevis

låg. Den omständigheten att de olika vapenbärare, som kunna komma

i fråga, även kunna medföra atomladdningar för taktiskt bruk, ökar våra

möjligheter att vid angrepp få effektiv hjälp utifrån. Självfallet innebär

emellertid icke inköp av materiel, som kan användas även med atomladdningar,

något principbeslut om vårt försvars förseende med atomutrustning.

Utskottet har med här angivna ord velat markera sin ståndpunkt, att försvarets

kvalitet på allt sätt hör stärkas och högsta möjliga grad av försvarsekonomi

eftersträvas.»

dels ock utskottets hemställan under I. a) och III. bort ha följande lydelse:
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1959

9

»a) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall

till motionerna 1:107 och 11:149 samt 11:256 till Försvarets

forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet för budgetåret

1959/60 under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 26 400 000 kronor;»

»III. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 106 och

II: 148, i skrivelse till Kungl. Maj:t understryka vikten av att

vederbörande myndigheter beredes tillfälle att i sina beställningar

utomlands inrymma även vapenbärare, som dels kunna

medföra konventionella laddningar, dels taktiska atomladdningar,

men självfallet under förutsättning att avslut

härom kan göras utan andra villkor än sådana som redan

godtagits vid inköp av försvarsmateriel i utlandet.»

av herr Åkerström.

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Ar 97

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till Försvarets forskningsa a1 i texten