Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående Sveriges medlemskap i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

1959-02-26 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1959:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående Sveriges medlemskap i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1959

1

Nr 1

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

till riksdagen angående Sveriges medlemskap

i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

(IMCO).

Genom en den 30 januari 1959 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad

proposition, nr 49, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden samma dag äskat

riksdagens godkännande av konventionen om upprättande av Mellanstatliga

rådgivande sjöfartsorganisationen (Inter-governmental Maritime

Consultative Organisation, IMCO). Organisationen utgör Förenta Nationernas

fackorgan på sjöfartens område.

I fråga om konventionens innehåll får utskottet hänvisa till bilagan till

propositionen samt den redogörelse som lämnats å sid. 4—9 i propositionen.

Av den i propositionen lämnade redogörelsen för de förhandlingar och

meningsutbyten som föregått konventionens undertecknande framgår, att

svenska myndigheter och sjöfartsorganisationer hyst viss tvekan om att

organisationen sådan den avses att gestaltas enligt konventionen hade ett

ändamål att fylla samt att man på svensk sida i varje fall framfört bestämda

yrkanden om att dess befogenheter, vilka är av rådgivande art,

skulle inskränkas till tekniska frågor. Den borde således icke befatta sig

med sjöfarten berörande kommersiella och ekonomiska ämnen. Strävanden

att på sådant sätt begränsa organisationens kompetensområde har även

gjorts direkt från dansk och norsk sida, ävensom av andra länder.

Såsom en följd av de meningsskiljaktigheter, som rått mellan länderna

i avseende å organisationens uppgifter, dröjde det tio år från konventionens

undertecknande den 6 mars 1948 tills den, sedan det erforderliga antalet

stater, tjugoen stycken, ratificerat densamma, kunde träda i kraft den

17 mars 1958.

Under tiden mellan konventionens undertecknande och dess ikraftträdande

gjordes vid internationella förhandlingar gemensamma försök från

de nordiska ländernas sida att åstadkomma en ändring av konventionen

lör att få till stånd det förut angivna begränsade kompetensområdet för

organisationen. Dessa försök ledde ej till omedelbara resultat

Kiler ikraftträdandet har emellertid strävandena burit frukt. Vid sammanträde

i juni 1958 med organisationens förberedande kommitté framfördes

nämligen ånyo önskemålet om eu begränsning av organisationens uppgifter.

Del föreslogs, att begränsningen skulle åstadkommas antingen genom

eu konventionsändring eller i praktiken. Så gott som alla de vid sam1

Dihang till riksdagens protokoll 1959. 5 samt. 1 avd. Nr 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Utrikesutskottets utlåtande nr t år 1959

inanträdet närvarande delegationerna förklarade sig vara införstådda med

önskemålet om en begränsning, och kommittén beslöt enhälligt att förelägga

organisationens församling förslag till program för organisationens två första

verksamhetsår, omfattande i princip endast ärenden av teknisk natur.

Församlingen, som sammanträdde första gången i januari 1959, antog

det nämnda förslaget, varvid den första verksamhetsperioden utsträcktes

att omfatta tre år. Härigenom har organisationens program inskränkts till

att under angivna tidsperiod omfatta spörsmål i samband med 1948 års

sjöfartssäkerhetskonvention och till denna konvention fogade ombordläggningsregler,

internationella signalkoden, förenlietligande av skeppsmätningsregler

samt oljeskadekonventionen. Den antagna budgeten liksom sekretariatets

personella resurser anpassades efter en dylik verksamhetsram.

Departementschefen anför i sitt uttalande i anslutning till skildringen av

förhandlingarna rörande organisationens upprättande följande:

Vid prövningen av frågan huruvida även Sverige bör ingå såsom medlem

av organisationen eller fortfarande ställa sig utanför densamma torde

hänsyn böra tagas till förut omnämnda beslut rörande organisationens

verksamhet, som på förslag av förberedande kommittén fattades vid det

konstituerande församlingsmötet. Beslutet avser, att organisationen under

sina första tre år skall befatta sig uteslutande med spörsmål av teknisk art,

nämligen sjöfartssäkerhets-, oljeskade- och skeppsmätningsfrågor.

Konstituerande mötets beslut rörande arbetsprogrammet innebär, att de

nordiska ländernas önskemål i fråga om verksamhetens inriktning tills vidare

tillgodosetts i sak. Det tillmötesgående, som sålunda visades de nordiska

länderna, får till stor del tillskrivas Övriga sjöfartsländers bekymmer

över den jämförelsevis långsamma takten i ratifikationerna liksom deras

önskan att förmå just de nordiska länderna, vilkas närvaro i sjöfartssaminanhang

brukar anses vara betydelsefull, att ansluta sig.

Tillmötesgåendet torde icke böra ses såsom enbart taktiskt betingat. Det

förefaller tydligt, att åtminstone regeringarna i sjöfartsländerna inom organisationen

blivit övertygade om det sakligt berättigade i den nordiska ståndpunkten.

Säkerligen har redarorganisationerna i respektive länder genom

sina många framställningar i ämnet en viktig del i denna utveckling.

Det bör emellertid framhållas, att — även om organisationen avses skola

under de första verksamhetsåren befatta sig endast med de tekniska spörsmål

som förut nämnts — organisationen icke kan undandraga sig befattning

med sjöf artsärenden, som hänvisas till densamma av Förenta Nationerna

eller dess fackorgan. Skulle dessa ärenden avse andra än tekniska

frågor, äventyras i viss mån den nu planerade ramen för organisationens

verksamhet. Emellertid kommer enligt församlingens beslut organisationens

sekretariat icke att ha personella resurser för handläggning av ekonomiska

eller kommersiella frågor. Med hänsyn härtill och till vad jag

tidigare anfört rörande konventionens ifrågavarande bestämmelse om hänvisning

av ärenden till organisationen synes de farhågor, som knutits till

bestämmelsen, åtminstone för närvarande vara överdrivna.

Det är givetvis svårt att nu göra något bestämt uttalande beträffande

frågan huruvida den för den första treårsperioden beslutade begränsningen

av verksamheten kommer att gälla även framdeles. Sannolikt är att majoriteten

av organisationens medlemmar kommer att bestå av länder med en i

jämförelse med bl. a. de nordiska länderna väsensskild inställning till den

internationella sjöfartens ekonomiska och kommersiella frågor. Detta be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1959

3

höver emellertid icke betyda, att förstnämnda länder ser det förenligt med

sina intressen att upptaga sådana frågor till behandling inom organisationen.

Därtill kommer, att det kan förutsättas att inom organisationens råd,

med dess viktiga funktioner och möjligheter att i viss mån styra utvecklingen,

de traditionella sjöfartsländerna fortfarande måste få en dominerande

ställning. Denna skulle ytterligare förstärkas, om Sverige tillförsäkrade

sig inflytande i organisationen.

Ytterligare må nämnas att Norge ratificerat konventionen den 29 december

1958.

Departementschefen förordar att Sverige godkänner konventionen och

anför i detta sammanhang följande:

Under åberopande av vad jag tidigare framhållit och icke minst med

hänsyn till att Norge inträtt i organisationen vill jag förorda, att Sverige

icke längre håller sig utanför densamma utan godkänner konventionen.

Den för de nordiska länderna gemensamma strävan att giva organisationen

ett ändamålsenligt verksamhetsfält synes mig ha de största möjligheterna

att nå sitt syfte genom fortsatt samverkan dessa länder emellan såväl

som med andra länder med motsvarande inställning. En samverkan

härutinnan från svensk sida torde icke kunna fullt förverkligas utanför organisationen,

särskilt som även Danmark och Finland i sina överväganden

torde ha kommit fram till motsvarande ståndpunkt.

Skulle emellertid organisationens verksamhet komma att utvecklas på ett

sätt, som kan lända den svenska sjöfartsnäringen till förfång, bör Sverige

icke tveka att, helst i samförstånd med andra nordiska länder, taga medlemskapet

under omprövning.

Utskottet

Under ärendets föredragning har utskottet inhämtat ytterligare upplysningar.

Bl. a. har upplysts, att Norge, som enligt vad som meddelats i propositionen

inträtt i organisationen, därvid avgivit en förklaring av innebörd

att norska regeringen kunde nödgas (would have to) taga frågan om sitt

medlemskap under omprövning, därest organisationens verksamhet komme

att utsträckas till frågor av rent kommersiell eller ekonomisk karaktär.

Avenså har erfarits, att förslag om Danmarks inträde i organisationen den 6

dennes underställts danska folketinget. Enligt förslaget förordas, att Danmark

beträffande frågan om begränsning av organisationens uppgifter till

tekniska och nautiska frågor avger en förklaring liknande den, som gjorts

av den norska regeringen och enligt vad som framgår av den svenska propositionen

är påtänkt att avgivas även från svensk sida.

Förslag om Finlands inträde i organisationen och om avgivande av en

förklaring av ifrågavarande innebörd föreligger, och beslut häröver torde

komma att fattas inom kort.

Utskottet instämmer för sin del i de synpunkter och önskemål, som från

svensk sida — i stor utsträckning gemensamt med de andra nordiska länderna

—- under förhandlingarna framlagts i syfte att begränsa organisationens

verksamhet. Utskottet finner det av organisationens församling antagna

beslutet om begränsning av organisationens verksamhet till endast

tekniska frågor väl påkallat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1959

I betraktande av att de önskemål, som från svensk sida hävdats rörande

viktiga principer för organisationen, i väsentliga delar blivit åtminstone tills

vidare tillgodosedda, synes avgörande skäl mot Sveriges inträde i organisationen

ej längre föreligga. Sedan organisationen numera kommit till stånd

och hittills så många som trettioen länder — däribland Norge — anslutit

sig till organisationen torde i stället övervägande synpunkter tala för att

vårt land tager inträde. I samverkan med övriga nordiska länder, av vilka

numera också Danmark och Finland framlagt förslag om godkännande av

konventionen, kan Sverige bäst inom organisationen följa det för de närmaste

tre åren aktuella arbetet ävensom vara verksamt för att även i fortsättningen

de nu fastslagna riktlinjerna för dess uppgifter kommer att följas.

Enligt konventionsparternas beslut skall av de nordiska staterna Norge

ingå i organisationens råd ävensom — under förutsättning av Sveriges godkännande

av konventionen — Sverige. Därutöver torde de nordiska länderna,

vilka tillsammans representerar en icke ringa del av världens handelsflotta,

ha möjlighet att även i församlingen gemensamt utöva inflytande.

Utskottet finner det önskvärt, att i samband med Sveriges godkännande en

förklaring avgives av i sak likartad innebörd som de förut nämnda förklaringar,

vilka avgivits av norska regeringen och föreslagits i propositionen

till danska folketinget. En sådan förklaring torde således böra innebära, att

frågan om Sveriges medlemskap tages under omprövning för det fall att organisationens

verksamhet skulle undergå en utveckling av det slag som

Sverige hittills motsatt sig och som ej anses förenlig med den svenska sjöfartsnäringens

intressen.

Under åberopande av vad i statsrådsprotokollet anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte som sin mening giva Kungl. Maj :t till

känna vad utskottet här ovan anfört samt, med bifall till

Kungl. Maj :ts förevarande proposition, meddela av Kungl.

Maj :t äskat godkännande av konventionen om upprättande

av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO).

Stockholm den 26 februari 1959

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets behandling hci närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Aastrup, Ewerlöf, Elmgren,

Birger Andersson, Georg Pettersson, Ivar Johansson och Boman;

från andra kammaren: herrar Gustafsson, Cassel, fru Renström-Ingenäs,

herrar Åkerström, Heckscher, von Friesen, Kärrlander och Wahlund.

590509 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående Sveriges medlemskap i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen s. 1 i texten