Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om bemyndigande för Kungl. Maj:t att till Europarådet avgiva viss förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

1959-04-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1959:2, Utlåtande i anledning av motioner om bemyndigande för Kungl. Maj:t att till Europarådet avgiva viss förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 2—lf

Utrikesutskottets utlåtande nr 2

1

Nr 2

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om bemyndigande

för Kungl. Maj:t att till Europarådet avgiva viss

förklaring rörande den europeiska domstolen för de

mänskliga rättigheterna.

Uti en inom Första kammaren av herr Alexanderson m. fl. väckt motion,

nr 98, ävensom uti en likalydande i Andra kammaren av herr Munktell

m. fl. väckt motion, nr 135, har föreslagits att riksdagen måtte bemyndiga

Kungl. Maj:t att till Europarådet avgiva sådan förklaring rörande den

europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som avses i art. 46

i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna (prop. 1951: 165).

Beträffande motiveringen till motionärernas yrkande får utskottet hänvisa

till motionerna.

Fråga rörande påstådd kränkning av Europarådets konvention angående

skydd för de mänskliga rättigheterna prövas i första instans av kommissionen

för de mänskliga rättigheterna och i andra instans antingen av

ministerkommittén eller — under förutsättning att domstolens behörighet

att avgöra tvister rörande tolkningen och tillämpningen av konventionen

erkänts av den stat mot vilken klagomålet är riktat — av den europeiska

domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Erkännande av domstolens behörighet kan ges antingen utan förbehåll

eller under villkor om ömsesidighet i förhållande till en eller flera andra

konventionsparter eller för viss tid. Erkännandet kan slutligen avse allenast

visst mål.

Framställning till kommissionen om prövning av påståenden rörande

kränkning av någon av de i konventionen medgivna rättigheterna kan göras

av konventionsstat eller av enskild person, icke-statlig organisation eller

grupp av enskilda. I de senare fallen må kommissionen upptaga framställningen

blott om den stat, mot vilken klagomålet är riktat, förklarat sig

erkänna kommissionens behörighet att upptaga dylika framställningar.

Kommissionen skall innan den ingår på sakprövning av ett klagomål

övertyga sig om att alla inhemska rättsmedel har uttömts. Då den upptagit

en på sådant sätt prövad fråga, skall den genomgå framställningen tillsammans

med parterna samt, om det befinnes erforderligt, själv företaga en

undersökning av ärendet. Handläggningen utmynnar i att kommissionen

söker förmå parterna till en uppgörelse i godo.

Därest en uppgörelse ej kan åstadkommas, skall kommissionen i rapport

till ministerkommittén redogöra för omständigheterna i ärendet samt an
Bihang

till riksdagens protokoll 1959. 5 samt. 1 avd. Nr 2—1,

s. 2 Kontrollera mot PDF

9

Utrikesutskottets utlåtande nr 2

giva huruvida enligt kommissionens åsikt en kränkning av konventionen

föreligger. Rapporten överlämnas, tillika med de förslag som kommissionen

må finna lämpliga, till ministerkommittén.

Kommissionen kan dessutom besluta att hänskjuta ärendet till domstolen,

därest denna enligt vad ovan sagts är behörig att upptaga klagomål

riktat mot den berörda staten.

Om ärendet icke inom tre månader från den dag då kommissionen avlämnade

sin rapport hänskjutits till domstolen, skall ministerkommittén med

2/3 majoritet fastställa huruvida en kränkning av konventionen föreligger

samt i så fall föreskriva en frist inom vilken staten har att vidtaga erforderliga

åtgärder. Skulle denna ej inom fristen ha vidtagit tillfredsställande

åtgärder, skall ministerkommittén, likaledes med 2/3 majoritet, besluta vilken

verkan dess ursprungliga beslut skall erhålla samt offentliggöra rapporten.

De fördragsslutande staterna har förbundit sig att anse varje beslut,

som ministerkommittén fattar i förevarande avseenden, såsom för sig

bindande.

Utskottet, som i ärendet erhållit upplysningar av ministern för utrikes

ärendena samt av medlemmen av Europarådets kommission för de mänskliga

rättigheterna ambassadören Sture Petrén, får anföra följande.

Det må erinras om att Sverige, i likhet med ett flertal andra till konventionen

angående skydd för de mänskliga rättigheterna anslutna staterna,

erkänt internationella domstolens behörighet i tvister av de slag, som omförmäles

i art. 36 av stadgan för internationella domstolen. Emellertid har

i art. 62 av den nu förevarande konventionen i princip uteslutits möjligheten

att bringa tvister rörande densamma till lösning i annan ordning än

den som konventionen föreskriver.

Medan flertalet mellanstatliga fördrag reglerar förhållandet mellan

stater såsom sådana, eller mellan en stat och en annan stat såsom företrädare

för dess egna medborgare, innehåller konventionen angående skydd

för de mänskliga rättigheterna bestämmelser som berör en stats förhållande

till individer, såväl statens egna medborgare som utlänningar. Konventionen

uppställer i sådant avseende regler som har direkt betydelse för innehållet

och tillämpningen av statens interna lagstiftning ävensom för dess

administrativa och judiciella organisation.

Den kontroll, som kan komma i fråga beträffande konventionens iakttagande,

synes därför i de flesta tänkbara fallen komma att avse den interna

lagstiftningens innehåll eller dess tillämpning enligt myndigheternas

beslut.

De förut nämnda förklaringarna angående internationella domstolens

kompetens torde få anses bygga på förutsättningar, som icke inkluderar

möjligheten av att klagomål rörande frågor av helt intern administrativ

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2

3

eller judiciell natur skulle kunna göras till föremål för internationellt avgörande.

Mot bakgrunden härav ansågs vid förhandlingarna om konventionen

att staterna icke lämpligen skulle vara bundna av dessa förklaringar

i vad gällde tvister rörande tolkning eller tillämpning av konventionen. I

stället avsågs att tillskapa ett förfarande, som vore bättre lämpat för de

speciella frågor, som beröres av konventionen.

Ytterligare en anledning härtill får ses mot bakgrunden av det förhållandet

att konventionen, som ingåtts mellan stater med gemensam kultur, återspeglar

en enhetlig uppfattning av de mänskliga rättigheterna. Internationella

domstolen, vars ledamöter enligt domstolens statuter skall vara sakkunniga

på den internationella rättens område, består å andra sidan av

representanter för skilda kultur- och rättssystem.

Mot bakgrunden av de antydda synpunkterna rörande konventionens natur

inrättades såsom kontrollorgan dels den europeiska kommissionen för

de mänskliga rättigheterna, dels den särskilda europeiska domstolen för de

mänskliga rättigheterna.

Den fakultativa bestämmelse, på vilken domstolens behörighet bygger,

har tillkommit delvis som följd av ett krav från ett flertal stater, vilka under

förhandlingarna om konventionen hävdade att en obligatorisk förpliktelse

att underkasta sig internationellt domstolsförfarande i frågor som

huvudsakligen kommer att beröra tillämpningen av interna bestämmelser

gentemot enskilda personer icke borde komma i fråga. Tillika har pekats

på att det vore väl sörjt för en kontroll av konventionens efterlevnad genom

det förut skildrade förfarandet inför kommissionen och ministerkommittén.

Klagomål mot en stat för påstådd kränkning av konventionen kan under

alla omständigheter på talan av annan fördragsslutande stat prövas av

kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Sverige har för sin del även

erkänt kommissionens behörighet att upptaga sådan fråga på framställning

av enskild person, grupp av enskilda eller icke-statlig organisation.

Om en på ovan angivet sätt anhängiggjord fråga icke kan regleras av

kommissionen, skall densamma anmälas för ministerkommittén, som i varje

fall, då ärendet på grund av att vederbörande stat icke erkänt domstolens

behörighet eller av annan orsak icke underställes domstolen för prövning,

har att upptaga detta till behandling och föreskriva erforderliga åtgärder.

Domstolen har, sedan ätta stater, nämligen Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken

Tyskland, Island, Irland, Luxemburg, Nederländerna och Österrike,

avgivit förklaringar om erkännande av dess behörighet, kommit till

stånd. Val av domare skedde den 22 januari 1959, varvid i enlighet med

konventionens föreskrift samtliga anslutna stater — även de som ej avgivit

förklaring om domstolens behörighet — föreslog kandidater. Domstolen

har vid sammanträden den 23—28 februari 1959 börjat utarbeta sin arbetsordning

samt uppdragit åt en arbetsgrupp att vid nästa sammanträde den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 2

17 april framlägga ett utkast. Något ärende har ännu icke varit föremål för

domstolens behandling.

Utskottet vill framhålla, att anordningar träffats för en omsorgsfull

prövning av varje klagomål, som skulle kunna riktas mot Sverige antingen

av annan stat eller av enskild person, och för att en lösning av sådana frågor

skall komma till stånd. Såsom framgår av redogörelsen här ovan, kan sådan

lösning åstadkommas antingen genom av kommissionen föreslagen förlikning

eller, om denna ej accepteras av parterna, enligt föreskrifter av ministerkommittén.

I sitt utlåtande 1951: 11 i anledning av proposition 1951: 165 om godkännande

av Sveriges anslutning till Europarådets konvention angående

skydd för de mänskliga rättigheterna har utskottet framhållit, att det utgår

ifrån att, därest framdeles tillräckliga skäl härför befinnas föreligga,

proposition om avgivande av en särskild förklaring, genom vilken Sverige

underställer sig en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna, framlägges

för riksdagen.

Någon erfarenhet för bedömande av lämpligheten respektive behovet av

att domstolen i stället för ministerkommittén upptager och avgör ett klagomål

finnes alltjämt icke. I avvaktan härpå anser utskottet det böra ytterligare

anstå med ställningstagande till avgivande av ovanberörda förklaring.

Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t framdeles upptager

frågan om proposition i ärendet till övervägande.

Under hänvisning härtill hemställer utskottet,

att riksdagen måtte i anledning av motionerna 1: 98 och

II: 135 som sin mening giva Kungl. Maj:t till känna vad utskottet

här ovan anfört.

Stockholm den 16 april 1959

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Åman, Torsten Bengtson,

Ewerlöf, Birger Andersson och Aspling;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Halmstad, Gustafsson,

Cassel, Åkerström, Heckscher och Kärrlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anställningsformen för vissa assistenter vid lantbruks-, veterinäroch skogshögskolorna s. 5 i texten