Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av överenskommelser med vissa OEEC-länder rörande reglering av fordringar och skulder i anledning av den europeiska betalningsunionens likvidation, m. m.

1959-12-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1959:6, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av överenskommelser med vissa OEEC-länder rörande reglering av fordringar och skulder i anledning av den europeiska betalningsunionens likvidation, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 195!)

1

Nr (>

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

till riksdagen angående godkännande av överenskommelser

med vissa OEEC-länder rörande reglering

av fordringar och skulder i anledning av den

europeiska betalningsunionens likvidation, m. m.

Genom en den 29 oktober 1959 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad

proposition, nr 179, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen

hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden samma dag äskat

riksdagens godkännande av de överenskommelser, som för Sveriges del

träffats med OEEC-länderna Danmark, Frankrike, Grekland, Island, Norge,

Portugal, Schweiz, Storbritannien och Turkiet, vilka stode i skuldförhållande

till Sverige, samt Belgien, Italien, Nederländerna, Tyskland och Österrike,

vilka senare hade fordringar å Sverige, rörande reglering av dessa

fordringar och skulder i anledning av den europeiska betalningsunionens

likvidation, samt vidare föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl.

Maj :t att träffa uppgörelse om de smärre ändringar som kunde bli erforderliga

i de sålunda ingångna överenskommelserna eller att till riksbanksfullmäktige

delegera denna befogenhet, dels uppdraga åt riksbanken att

omhänderha såväl skuldtjänsten som vården av de svenska fordringarna,

dels ock bemyndiga riksbanken att påtaga sig kredit- och kursriskerna för

de berörda fordringarna och skulderna.

Chefen för finansdepartementet har i anslutning till framställningen rörande

dessa ämnen anfört bl. a. följande:

»Under sin mer än åttaåiäga tillvaro har den europeiska betalningsunionen,

EPU, genom att erbjuda en mekanism för clearing av överskott och

underskott i de löpande betalningarna mellan OEEC-länderna och genom

att tillhandahålla automatiska krediter av betydande storleksordning spelat

en viktig roll i dessa länders strävan att successivt övergå från ett system

med restriktiva och huvudsakligen bilaterala handels- och betalningsarrangemang

till en ordning med multilateral handel och friare förhållanden i valutaförbindelserna.

I samband med att en mera allmän övergång till yttre

konvertibilitet ägde rum i OEEC-länderna, upphörde EPU den 27 december

1958 att gälla och efterträddes av det europeiska monetära avtalet, EMA.

Såsom i det föregående nämnts, innehåller EPU-avtalet detaljerade bestämmelser

rörande förfarandet vid unionens likvidation. Vid EPU:s slutavräkning

konstaterades, att de svenska fordringarna utgjorde, i svenskt

mynt, omkring 364 miljoner kronor, placerade hos nio länder, medan skulderna

uppgick till omkring 359 miljoner kronor, fördelade på fem länder.

Vid de förhandlingar som under våren 1959 förts mellan Sverige och

övriga OEEC-länder om grunderna för en avveckling av sålunda uppkomna

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 5 samt. 1 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1959

fordringar och skulder har en ledande princip från svensk sida varit att söka

följa de riktlinjer som anges i EPU-överenskommelsen, nämligen att tillämpa

en löptid för krediterna på tre år och en räntesats på 2 3/4 procent. I flertalet

fall har dessa regler i huvudsak kunnat tillämpas, medan i vissa fall

avvikelser har gjorts, nämligen i förhållande till Grekland, Island och

Norge. De svenska fordringarna på dessa länder har erhållit en återbetalningstid

på sju år, medan räntan varierar mellan 3 och 4 procent. Såsom

nyss anförts gäller enligt ett OEEC-beslut år 1955 även för fordringen på

Turkiet en återbetalningstid på sju år. Räntan är här 2 3/4 procent. Vid

samtliga förhandlingar har, med förbehåll för riksdagens godkännande,

överenskommelse kunnat nås om villkoren för reglering av fordringar och

skulder. De sålunda träffade uppgörelserna, som riksbanksfullmäktige för

sin del godkänt, synes mig innebära en tillfredsställande avveckling av

EPU:s verksamhet och bör vara godtagbara för svensk del, varför de ifrågavarande

avtalen torde föreläggas riksdagen för godkännande.»

I fråga om överenskommelsernas innebörd får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot att de här

avsedda överenskommelserna godkännas eller mot vad Kungl. Maj :t eljest

hemställt och får, under åberopande av vad i förutnämnda statsrådsprotokoll

över finansärenden anförts, hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition,

dels meddela av Kungl. Maj :t äskat godkännande av de

överenskommelser som träffats med Belgien, Danmark,

Frankrike, Grekland, Island, Italien, Nederländerna, Norge,

Portugal, Schweiz, Storbritannien, Turkiet, Tyskland och

Österrike rörande reglering av fordringar och skulder i anledning

av den europeiska betalningsunionens likvidation,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa uppgörelse om de

smärre ändringar som kan bli erforderliga i de sålunda ingångna

överenskommelserna eller att till riksbanksfullmäktige

delegera denna befogenhet,

dels uppdraga åt riksbanken att omhänderha såväl skuldtjänsten

som vården av de svenska fordringarna,

dels ock bemyndiga riksbanken att påtaga sig kredit- och

kursriskerna för de berörda fordringarna och skulderna.

Stockholm den 8 december 1959

På utrikesutskottets vägnar:

NILS AASTRUP

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1959 3

Vid ärendets behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Aastrup, Strand, Torsten Bengtson,

Elmgren, Ewerlöf, Boheman, Boman* och Aspling; samt

från andra kammaren: herrar Thapper*, Ericsson i Kinna, Bengtsson

i Halmstad, Gustafsson*, Cassel, Åkerström och Kärrlander.

* Ej närvarande vid justeringen.

691771 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. a1 i texten