Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1960
1960-03-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:11, Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1960
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1960
1
Nr 11
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av sjukförsäkringslagens
bestämmelser rörande ersättning för
resa.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 9 i första kammaren av herr Mattsson
in. fl. samt nr 16 i andra kammaren av herrar Jansson i Benestad och Gustavsson
i Alvesta.
1 motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att ersättning för resa enligt lagen om allmän sjukförsäkring ej
skall utgå om ersättningsbeloppet ej överskrider en krona, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 9.
Nugot om gällande bestämmelser angående ersättning för sjukresa
Bestämmelserna om ersättning för sjukresor finns i 16 och 17 §§ lagen
om allmän sjukförsäkring samt med stöd därav utfärdade bestämmelser.
1 16 § ges regler om ersättning för resor i anledning av läkarvård och i 17 §
regler om ersättning för resor i anledning av sjukhusvård.
Läkarvårdsresor ersättes endast i den mån resekostnaden överstiger ett
karensbelopp om i regel fyra kronor. Rätten till ersättning är därjämte begränsad
av ett flertal regler. Bland dessa må nämnas, att reseersättningen i
allmänhet inte får beräknas till högre belopp än som skulle ha utgått vid
besök hos den provinsial- eller stadsläkare, inom vilkens distrikt den försäkrade
vistas.
I fråga om resor i anledning av sjukhusvård gäller i princip, att kostnaden
för intagningsresa ersättes helt och återresa endast i den mån resekostnaden
överstiger ett karensbelopp om fyra kronor. Även här gäller viktiga
begränsningar i ersättningsrätten; bland annat får ersättning i allmänhet
inte utges med högre belopp än som skulle ha utgått om vården
åtnjutits vid närmaste allmänna sjukhus, där erforderlig vård kunnat
beredas.
Bihung till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 11
2
Andra lagutskottets utlåtande nr It är 1960
Motionerna
Motionärerna anser, att rimliga proportioner mellan erhållen ersättning
och administrativ kostnad inte föreligger, då ersättningsbeloppet inte överstiger
en krona. De nämner därvid att expeditionskostnaderna för ett kassaärende
i bank uppgår till 60 öre. Avslutningsvis anföres i motionerna:
Här nämnda smärre ersättningsbelopp kan inte sägas vara motiverade
av trängande sociala eller ekonomiska skäl. Om en nedre gräns för ersättningsbeloppens
storlek fastställes, skulle vissa besparingar uppnås såväl
genom minskade administrativa kostnader som genom minskad utbetalning
av ersättning. De sålunda gjorda besparingarna skulle av sjukkassorna
kunna användas för s. k. merprestation, d. v. s. för täckande av kostnader
för efterbehandling och konvalescentvård. Täckandet av sådana kostnader
torde genomgående vara mera socialt och ekonomiskt motiverat än nämnda
smärre ersättningsbelopp.
Tidigare behandling av förevarande fråga
Bestämmelserna om sjukreseersättning undergick eu genomgripande översyn
vid höstsessionen under 1959 års riksdag. Ändringarna trädde i kraft
den 1 januari 1960. Såväl i sjukreseutredningen, som låg till grund för
propositionen i ämnet (nr 161), som i denna avvisades tanken på att införa
en regel av nu föreslagen innebörd. I riksdagen behandlades frågan bl. a.
i anledning av motionsyrkanden (motionerna I: 522 och II: 626). Riksdagen
avslog, i enlighet med andra lagutskottets (utlåtande nr 45) hemställan,
motionsyrkandena. Utskottet anförde i utlåtandet:
Utredningen har motiverat sin avvisande hållning till en regel av den av
motionärerna föreslagna innebörden med att en sådan regel troligen skulle
uppfattas som ett slags dubbel självrisk och därigenom vålla onödig irritation
bland de försäkrade. Departementschefen bar anslutit sig till utredningens
uppfattning.
Även utskottet delar den mening som utredningen sålunda gjort sig till
tolk för. Därjämte vill utskottet tillägga, att det ytterst sällan torde förekomma,
att en försäkrad har anledning att göra sig ärende till sjukkassan
för att utfå enbart reseersättning. Utbetalning av reseersättning torde således
i de allra flesta fall ske i samband med utbetalande av annan ersättning
enligt sjukförsäkringslagen. Vid sådant förhållande kan någon nämnvärd
minskning av sjukkassornas arbete med utbetalningen av reseersättningar
icke uppnås genom den i motionerna föreslagna regeln. Ej heller kan man
tänka sig att regeln skulle kunna medföra någon nämnvärd minskning i
sjukkassornas arbete med uträkning av reseersättningsbelopp, då ju i alla
fall en beräkning måste ske för att fastställa, huruvida ersättning skall utgå
eller ej. Utskottet anser således att tillräckliga skäl icke föreligger för bifall
till det i motionerna framställda yrkandet.
Utskottet
Såsom framgår av det ovanstående har riksdagen under höstsessionen i
fjol behandlat den i föreliggande motioner väckta frågan och därvid avslagit
3
Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1960
motionsförslag av samma innehåll. Enligt utskottets mening har därefter
intet inträffat som ger anledning till ett ändrat ställningstagande. Utskottet
får därför hemställa,
att förevarande motioner, I: 9 och II: 16, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowson, Sunne, fru Carlqvist,
fru Svenson, fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson och Kaijser;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström,
fröken Höjer, herr Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, herr Gustavsson
i Alvesta, fru Svensson* och herr Svensson i Kungälv*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Gustavsson i Alvesta.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.