Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951

1960-03-17 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:13, Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition med förslag

till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21

december 1951 (nr S2i).

Genom eu den 22 januari 1960 dagtecknad proposition, nr 54, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, anhållit om riksdagens yttrande över följande

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824)

Härigenom förordnas, att 4 §, 99 g 1 inom., 100 § samt 108 g 1 och 3

inom. livsmedelsstadgan den 21 december 19511 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

4 §•

Såsom tillsats till livsmedel, som

framställes eller beredes för avsalu,

får, där annat ej framgår av bestämmelse

i denna stadga, användas allenast

vara eller ämne, som efter

prövning i den ordning 5 g stadgar

godkänts såsom tillsats för livsmedlet

i fråga. Denna bestämmelse gäller

dock icke tillsats, som användes

vid tillredning av s. k. färdiglagad

mat.

Godkännande, som i nästföregående

stycke sägs, erfordras icke be
-

(Föreslagen lydelse)

4 §•

1 m o in. Såsom tillsats till livsmedel,

som framställes eller beredes

för avsalu, får, där annat ej framgår

av bestämmelse i denna stadga, användas

allenast vara eller ämne, som

efter prövning i den ordning 5 g

stadgar godkänts såsom tillsats för

livsmedlet i fråga. Denna bestämmelse

gäller dock icke tillsats, som användes

vid tillredning av s. k. färdiglagad

mat.

Godkännande, som i nästföregående

stycke sägs, erfordras icke be
-

1 Senaste lydelse av 108 5 1 och 3 mom., se SFS 1955» 258.

I Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 sand. 2 avd. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 är 1960

(Gällande, lydelse)

träffande vara — annan än färgämne

— som utvunnits ur djur eller

växt genom torkning, värmebehandling,

urlakning med vatten eller behandling

av rent mekanisk natur, ej

heller beträffande koksalt, socker

och andra sockerarter, ättika och

etylalkohol samt giftfria essenser för

lukt- eller smaksättning.

Beträffande vitaminiseriny an livsmedel

gäller vad därom är särskilt

stadgat.

(Föreslagen lydelse)

träffande vara — annan än färgämne

— som utvunnits ur djur eller

växt genom torkning, värmebehandling,

urlakning med vatten eller behandling

av rent mekanisk natur, ej

heller beträffande koksalt, socker

och andra sockerarter, ättika och

etylalkohol samt giftfria essenser för

lukt- eller smaksättning.

2 m o m. Livsmedel, vid vars framställning

eller beredning använts annan

tillsats än sådan som enligt bestämmelserna

i 1 mom. må förekomma

i livsmedlet i fråga, får icke införas

till riket för att saluhållas eller

för att användas vid framställning

eller beredning för avsalu av

livsmedel.

3 m o in. Beträffande framställning

och införsel av vitaminiserade

livsmedel gäller vad därom är särskilt

stadgat.

99 §.

1 in o in. Hälsovårdsnämnd äger —

Är ej för underlåtenhet att ställa

sig föreläggandet eller förbudet till

efterrättelse särskild påföljd bestämd

i denna stadga eller annan allmän

författning eller i föreskrift,

som utfärdats med stöd av denna

stadga, äger nämnden i föreläggandet

eller förbudet föreskriva vite för

sådan underlåtenhet.

100 §.

Finner tullmyndighet, när livsmedel

införes till riket, anledning antaga,

att varan är av sådan beskaffenhet,

att hälsovårdsnämnds ingripande

är påkallat, skall tullmyndigheten

genast underrätta hälsovårdsnämnden

därom. Finner tullmvndig
-

99 §.

--rörelsens innehavare.

För underlåtenhet att ställa sig av

nämnden meddelat föreläggande eller

förbud till efterrättelse äger

nämnden föreskriva vite.

100 §.

1 m o in. Finner tullmyndighet,

när livsmedel införes till riket, anledning

antaga, att varan är av sådan

beskaffenhet, att hälsovårdsnämnds

ingripande är påkallat, skall

tullmyndigheten genast underrätta

hälsovårdsnämnden därom. Finner

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 ar WHO

(Gällande lydelse)

heten i sådant fall uppenbart, att

varan bör omhändertagas av nämnden,

skall tullmyndigheten kvarhålla

varan i avvaktan på nämndens beslut

i frågan.

108 §.

1 m o m. Med dagsböter straffes

1) den som framställer eller bereder

livsmedel för avsalu eller servering

i strid mot bestämmelserna i

3 eller 4 § eller 65 § 2 inom.;

2) föreståndare för yrkesmässig

tillverkning av charkuterivaror, där
-

:i

(Föreslagen lydelse)

tullmyndigheten i sådant fall uppenbart,

att varan bör omhändertagas

av nämnden, skall tullmyndigheten

kvarhålla varan i avvaktan på nämndens

beslut i frågan.

2 mom. Den som till riket inför

livsmedel för att saluhålla detta eller

använda det vid framställning eller

beredning för avsalu av livsmedel

skall till tullmyndigheten avgiva

skriftlig förklaring, att varan icke

innehåller annan tillsats än sådan

som enligt bestämmelserna i i § 1

mom. må förekomma i livsmedlet

ifråga. Kommerskollegium äger dock

efter samråd med medicinalstyrelsen,

veterinärstyrelsen och statens

institut för folkhälsan meddela föreskrifter

om undantag frän skyldigheten

att avgiva förklaring som

nu sagts.

Livsmedel som ankommer till riket

men enligt bestämmelserna i i §

2 mom. ej får införas må, om annat

ej följer av vad i denna stadga eller

eljest är föreskrivet, under tullkontroll

utföras på de villkor och i den

ordning tullstadgan föreskriver i

fråga om returförtullning. Sker ej

återutförsel inom föreskriven tid.

tillfaller varan kronan.

108 §.

1 in o m. Med dagsböter straffes

1) den som framställer eller bereder

livsmedel för avsalu eller servering

i strid mot bestämmelserna i

3 §, 4 § 1 mom. eller 65 § 2 mom.;

2) den som till riket inför eller söker

införa livsmedel i strid mot bestämmelserna

i i § 2 inom.;

3) föreståndare för yrkesmässig

tillverkning av charkuterivaror, där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 ar 1960

(Gällande lydelse)

est av företaget saluhålles vara med

sammansättning stridande mot bestämmelser

meddelade i eller med

stöd av 66 § samt han vid tillverkningen

uppsåtligen eller av oaktsamhet

åsidosatt honom enligt 3 mom.

nämnda paragraf åvilande skyldighet;
3)

den som saluhåller eller till annan

överlämnar livsmedel i strid mot

bestämmelserna i 7 eller 38 §, 48 g

andra stycket, 65 § 3 mom. eller

70 §;

A) den som saluhåller livsmedel

under benämning, som avses i 35 §,

utan att angivna förutsättningar för

benämningens användande föreligga;
5)

den som bryter mot någon av

bestämmelserna i 51 §, 58 § andra

stycket, 64 § 1 mom. första stycket

sista punkten samt 74 och 83 gg;

ti) den som eljest saluhåller visst

slag av livsmedel eller livsmedel med

viss benämning i strid mot eller

utan att iakttaga i denna stadga given

föreskrift för livsmedel av ifrågavarande

slag eller för livsmedel,

som saluhålles under ifrågavarande

benämning.

Förutsättning för ansvar jämlikt

någon av punkterna 3)—6) här ovan

är, att vederbörande ägt eller bort

äga kännedom om livsmedlets verkliga

beskaffenhet.

3 in o in. Förseelse, som i 1 mom.

2) avses, må ej av allmän åklagare

åtalas utan medgivande av statens

jordbruksnämnd.

(Föreslagen lydelse)

est av företaget saluhålles vara med

sammansättning stridande mot bestämmelser

meddelade i eller med

stöd av 66 g samt han vid tillverkningen

uppsåtligen eller av oaktsamhet

åsidosatt honom enligt 3 inom.

nämnda paragraf åvilande skyldighet;
i)

den som saluhåller eller till annan

överlämnar livsmedel i strid mot

bestämmelserna i 7 eller 38 g, 48 g

andra stycket, 65 g 3 mom. eller

70 §;

5) den som saluhåller livsmedel

under benämning, som avses i 35 g,

utan att angivna förutsättningar för

benämningens användande föreligga:
6)

den som bryter mot någon av

bestämmelserna i 51 g, 58 § andra

stycket, 64 § 1 mom. första stycket

sista punkten samt 74 och 83 §§;

7) den som eljest saluhåller visst

slag av livsmedel eller livsmedel med

viss benämning i strid mot eller

utan att iakttaga i denna stadga given

föreskrift för livsmedel av ifrågavarande

slag eller för livsmedel,

som saluhålles under ifrågavarande

benämning.

Förutsättning för ansvar jämlikt

någon av punkterna 2) eller t)—7)

här ovan är, att vederbörande ägt eller

bort äga kännedom om livsmedlets

verkliga beskaffenhet.

3 in o m. Förseelse, som i 1 mom.

3) avses, må ej av allmän åklagare

åtalas utan medgivande av statens

jordbruk snämnd.

Denna kungörelse träder i kraft

den 1 juli 1960.

opaginerad Kontrollera mot PDF

\ndrn

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen föreslås, att i livsmedelsstadgan införes bestämmelser

om importförbud beträffande livsmedel innehållande tillsats som icke

får förekomma i livsmedel, tillverkat inom landet. Stadgeändringen är avsedd

att träda i kraft den 1 juli 1960.

Inledning

Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 19 juni 1958 hemställt om viss

ändring i livsmedelsstadgans bestämmelser om tillsatser till livsmedel såvitt

gäller importerade livsmedel. Över medicinalstyrelsens skrivelse har

efter remiss yttranden avgivits av statens institut för folkhälsan, generaltullstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, samarbetskommittén

för hälsovårdsnämnderna i rikets större städer, varudeklarationsnämnden,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

industriförbund samt Sveriges lantbruksförbund. Vid remissvaren har fogats,

av generaltullstyrelsen yttranden från tulldirektionerna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, av kommerskollegium yttranden från Sveriges kemiska

industrikontor och från samtliga handelskamrar i riket samt av samarbetskoinmittén

för hälsovårdsnämnderna i rikets större städer yttranden från

hälsovårdsnämnderna i Borås, Eskilstuna, Gävle, Göteborg, Hälsingborg,

Linköping, Malmö, Norrköping, Stockholm, Uppsala, Västerås och Örebro.

Beträffande innehållet i skrivelsen och de yttranden, som avgivits däröver,

får utskottet hänvisa till den redogörelse härför som finnes intagen

i propositionen s. 9—14.

Gällande bestämmelser

Livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) innehåller bl. a. vissa

bestämmelser om hur livsmedel skall vara beskaffade för att få tillverkas

och saluhållas här i riket. Beträffande livsmedel i allmänhet finnes sålunda

i 4 § en föreskrift av innehåll, att såsom tillsatser vid framställning eller

beredning för avsalu av livsmedel får användas — förutom vissa oskadliga

essenser, kryddor samt animaliska och vegetabiliska produkter — endast

sådana varor och ämnen som efter prövning blivit godkända av vederbörlig

myndighet. Med tillsats förstås enligt 1 § 8 mom. vara eller ämne, som är

avsedd att, i allmänhet i ringa mängd, tillföras livsmedel — utan att ingå

i detsamma som råvara — för att påverka dess färg, smak, konsistens eller

hållbarhet eller för annat liknande ändamål och alltjämt finnes kvar i del

färdiga livsmedlet.

Godkännande av tillsats till livsmedel skall enligt 5 ,§ meddelas av kommerskollegium,

som även äger meddela bindande förklaring, huruvida vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960

i visst fall är att anse såsom tillsats till livsmedel. Kommerskollegium skall,

enligt vad som vidare stadgas i paragrafen, upprätta och årligen offentliggöra

förteckning å godkända tillsatser till livsmedel.

Saluhållande och försäljning av livsmedel som innehåller icke godkänd

tillsats har icke generellt förbjudits i livsmedelsstadgan. I allmänhet kan

ett ingripande mot grossist eller detaljhandlare, som säljer sådant livsmedel,

ske endast om varan kan antagas vara skadlig att förtära eller eljest

otjänlig till människoföda (7 § 1 inom.). Dock må nämnas, att livsmedelsstadgan

beträffande mjölk, smör och vissa andra varor innehåller särskilda

bestämmelser, som för dessa livsmedel innefattar en strängare reglering

än som följer av 7 § 1 mom.

Den lokala livsmedelskontrollen åvilar enligt 88 § inom varje hälso vårdsområde

vederbörande hälsovårdsnämnd. Enligt 92 § är hälsovårdsnämnd

behörig att taga prov för undersökning av livsmedel, som är avsett till försäljning

eller servering, vare sig anledning till anmärkning mot varan förekommit

eller ej. I avvaktan på utgången av sådan undersökning kan nämnden

med stöd av 93 § förbjuda saluhållande av varan, om den kan misstänkas

vara skadlig eller otjänlig till människoföda. 94 § utrustar hälsovårdsnämnd

med befogenhet att i vissa fall omhändertaga och oskadliggöra

livsmedel som enligt stadgan icke får saluhållas. I 99 § har upptagits en

generell bestämmelse om tvångsmedel som står hälsovårdsnämnd till buds

gentemot den som icke iakttager livsmedelsstadgans bestämmelser. Hälsovårdsnämnd

får sålunda utfärda föreläggande och förbud -— i vissa fall i

förening med vite — för efterlevnaden av stadgan eller av föreskrift som

utfärdats med stöd av denna, och stundom kan hälsovårdsnämnd även låta

vei''kställa åtgärd på annans bekostnad.

108 § 1 mom. innehåller bestämmelser om straffansvar bl. a. för den som

framställer eller bereder livsmedel för avsalu i strid mot bestämmelserna i

4 § och för den som saluhåller livsmedel i strid mot bestämmelserna i 7 §.

Förutsättning för ansvar är i det sistnämnda fallet, att vederbörande ägt

eller bort äga kännedom om livsmedlets verkliga beskaffenhet. Straffet är

i båda fallen dagsböter. Enligt 108 § 2 mom. äger domstol, när någon fälles

till ansvar för överträdelse som avses i 1 mom., förklara, att det varuparti

som överträdelsen gäller skall förklaras förverkat. Kan egendom som sålunda

skolat förverkas ej tillrättaskaffas, skall domstolen förplikta den tilltalade

att utgiva dess värde.

Livsmedelsstadgan upptager icke några bestämmelser som syftar till att

åstadkomma en allmän kontroll av beskaffenheten av importerade livsmedel.

Åtskilliga bestämmelser i stadgan, särskilt sådana som reglerar hur

livsmedel skall vara beskaffat för att få saluhållas här i riket, torde dock

indirekt återverka på importen på det sättet, att importörerna i eget intresse

nödgas vidtaga erforderliga kontrollåtgärder. Såsom förut nämnts förbjuder

stadgan emellertid icke själva saluhållandet av livsmedel med icke god
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960 7

känd tillsats, och ej heller har import av sådant livsmedel uttryckligen förbjudits.

Beträffande tullmyndigheternas granskning av livsmedel, som införes

till riket, har i 100 § endast föreskrivits, att tullmyndighet, som finner

anledning antaga att livsmedel är av sådan beskaffenhet att hälsovårdsnämnds

ingripande är påkallat, genast skall underrätta nämnden därom.

Finner tullmyndigheten uppenbart, att varan bör omhändertagas av nämnden,

skall varan kvarhållas hos tullen i avvaktan på nämndens beslut i

frågan.

Departemen tschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, har anfört:

»Med tillkomsten av 1951 års livsmedelsstadga infördes en förhandskontroll

av tillsatser till livsmedel. Förbud stadgades — med vissa undantag —

att vid livsmedelstillverkning använda annan tillsats än sådan som godkänts

av kommerskollegium. Under förarbetena till livsmedelsstadgan diskuterades

även tanken på förbud mot saluhållande av livsmedel med icke

godkänd tillsals. Saluförbud ansågs emellertid icke böra tillgripas beträffande

andra varor än sådana som vore skadliga att förtära eller otjänliga

till människoföda.

Syftet med berörda bestämmelser om förhandskontroll är huvudsakligen

att skydda allmänheten mot livsmedel innehållande tillsatser, som kan tänkas

vara hälsofarliga men vilkas verkningar i medicinskt hänseende är

otillräckligt utforskade. Från flera håll bär nu påpekats, att det i handeln

förekommer livsmedel som innehåller icke godkända tillsatser och att dessa

tillsatser i vissa fall misstänkes vara skadliga utan att detta dock med någon

större grad av tillförlitlighet kan påvisas. Då det här rör sig om importerade

varor, har livsmedelsstadgans bestämmelser om användning av tillsatser

vid tillverkningen av livsmedel icke ansetts tillämpliga, och icke heller har

ingripanden till skydd för konsumenterna ansetts kunna ske i behövlig omfattning

med stöd av livsmedelsstadgans bestämmelser om förbud mot saluhållande

av skadliga eller otjänliga livsmedel. Försök att förmå importörer

att frivilligt avstå från import och försäljning av varor med icke godkända

tillsatser har icke alltid lett till önskat resultat.

Under åberopande av bl. a. nu anförda förhållanden har medicinalstyrelsen

hemställt om sådan ändring av livsmedelsstadgan, alt allmänheten kan

skyddas mot olämpliga tillsatser även i importerade livsmedel. Remissinstanserna

har allmänt uttalat sig för att en sådan ändring kommer till

stånd.

För egen del anser jag det otillfredsställande, att samma möjligheter icke

föreligger alt ingripa mot olämpliga tillsatser i utländska som i svenska

livsmedel. En ändring i detta förhållande är angelägen i första band från

hälsovård ssynpunkt men även av den anledningen, att, om den nuvarande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets uttalande nr J,‘t ar 1960

ordningen bibehålies, utländsk livsmedelsindustri med export pa Sverige

tår en sakligt omotiverad fördel i konkurrensen med svensk industri.

Såsom medicinalstyrelsen framhållit i sin skrivelse kan det angivna syftet

nås på olika sätt. Det första av de alternativ styrelsen tagit upp går ut på

en komplettering av bestämmelserna i 4 § livsmedelsstadgan med ett förbud

mot införsel av livsmedel som innehåller tillsats som icke får förekomma i

inhemskt livsmedel. Det andra alternativet är, att i 7 § införes ett förbud

mot saluhållande av livsmedel — både importerade och inhemska — med

tillsats som icke är tillåten enligt 4 §. 1 det sista fallet skulle tydligen straff

kunna drabba icke blott den som importerar eller tillverkar livsmedel av

otillåten beskaffenhet utan även grossist eller detaljhandlare som saluför

sådant livsmedel.

Vid all lagstiftning på livsmedelskontrollens område bör enligt min uppfattning

tillses, att erforderliga regleringar av produktion och handel icke

genomföres på sådant sätt, att varuutbytet onödigtvis försvåras eller störes.

Från denna synpunkt synes alternativet med importreglering vara att föredraga.

Gentemot alternativet med ett allmänt saluförbud mot livsmedel

med icke godkänd tillsats kan nämligen med fog invändas, att det innebär

en utvidgning av livsmedelsregleringen utöver vad som i och för sig är nödvändigt

för att få importerade livsmedel under samma kontroll som nu gäller

för inhemska.

Otvivelaktigt måste en importreglering komma att i någon man tynga

handeln med livsmedel. Såsom kommerskollegium påpekat i sitt remissvar

är det emellertid tämligen givet att en exportör måste hålla sig underrättad

om och anpassa sin tillverkning efter importbestämmelserna i andra

länder, och för den svenske importören kan det icke möta några större

svårigheter att ge exportören besked om vilka varor och ämnen som finns

upptagna i kommerskollegiets förteckning över godkända tillsatser. Självfallet

bör tillses, att den svenska regleringen i fråga om tillåtna tillsatser

i livsmedel icke utan vägande skäl medför hinder mot införsel i Sverige

av livsmedel som får saluhållas i andra länder med jämförlig livsmedelsstandard.

Innebörden av eu reglering av del slag som här diskuteras är

att importen i princip underkastas samma bestämmelser som den inhemska

tillverkningen. Liknande bestämmelser finns i övriga nordiska länder

och i andra europeiska länder med vilka Sverige har ett omfattande

varuutbyte. Med hänsyn härtill och då kommerskollegium, enligt vad kollegiet

upplyst, har möjlighet att snabbt taga ställning till fråga om godkännande

av tillsats, som tidigare icke upptagits i den svenska listan över

tillåtna tillsatser, synes regleringen inte behöva medföra något nämnvärt

hinder för den ordinära importhandeln med livsmedel. Är med hänsyn till

livsmedlets beskaffenhet särskild skyndsamhet av nöden, synes även provisoriskt

godkännande avseende enbart det aktuella varupartiet kunna komma

i fråga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 dr 1960 9

Skall man välja vägen över en importreglering måste man emellertid enligt

min mening nöja sig med en förenklad kontroll från tullmyndigheternas

sida. I allmänhet torde det vara tillräckligt med alt importören till tullmyndigheten

avger en skriftlig förklaring att varan i fråga icke innehåller

annan tillsats än sådan som är tillåten enligt gällande svenska bestämmelser.

För att kontrollen icke skall komma att omfatta varuslag i vilka tillsatser

över huvud taget icke brukar förekomma, bör undantag kunna göras

från skyldigheten att avgiva skriftlig förklaring. Undantag bör även

eljest kunna göras för sådan import, beträffande vilken tillräckliga garantier

kan anses föreligga att de svenska villkoren kommer att vara uppfyllda.

Det bör lämpligen ankomma på kommerskollegium att efter samråd

med andra myndigheter med sakkunskap på området — medicinalstyrelsen,

veterinärstyrelsen och statens institut för folkhälsan •— avgöra vilka undantag

som sålunda kan vara motiverade. Med den här förordade lösningen

blir kontrollen från tullens sida enkel, och i förening med stickprovsundersökningar

i lämplig omfattning bör förfarandet kunna ge tillräcklig

trygghet.

Det skydd för konsumenterna mot olämpliga importerade livsmedel, som

enligt vad förut sagts är behövligt, bör enligt min mening således anordnas

på det sättet, att i 4 § inföx-es en bestämmelse med förbud mot införsel av

livsmedel innehållande tillsats som icke får förekomma i inom landet tillverkat

livsmedel. Skyldigheten för importör att vid importen avgiva förklaring

om varans beskaffenhet kan lämpligen inskrivas i 100 §, som behandlar

tullmyndigheternas uppgifter i samband med livsmedelskontrollen. Sistnämnda

författningsrum bör även kompletteras med föreskrift om hur det

skall förfaras med livsmedel som anländer till svensk tullstation men som

enligt nu föreslagna regler icke får införas till riket. Ytterligare bör importförbudet

straffsanktioneras genom ett tillägg till 108 § 1 inom. om ansvar

för den som inför eller söker införa livsmedel i strid med bestämmelserna

i 4 §. Straffet bör här liksom vid användandet av otillåten tillsats

vid livsmedelstillverkning vara dagsböter. Till skillnad från vad som gäller

vid sistnämnda slag av överträdelse bör däremot straff kunna ådömas

endast om vederbörande ägt eller bort äga kännedom om att livsmedlet

innehöll otillåten tillsats.

Samtidigt med nu föreslagna författningsändringar bör även göras en

jämkning i 99 § livsmedelsstadgan. Den rätt som där stadgas för hälsovårdsnämnd

att förbinda ett föreläggande eller förbud med vite är begränsad

till sådana fall då särskild påföljd ej är bestämd för underlåtenhet att

ställa sig föreläggandet eller förbudet till efterrättelse. Skäl kan emellertid

stundom föreligga att föreskriva vite för att framtvinga iakttagandet av eu

bestämmelse, som redan är straffsanktionerad. Denna möjlighet är av

betydelse för att man skall komma till rätta med fortsatt tredska efter utdömande

av straff, antingen då ytterligare straff ej kan ådömas eller då

2 ttihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 and. Nr 13

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 ur 1960

ett kanske relativt ringa förnyat bötesstraff icke kan förväntas förmå vederbörande

att vidtaga viss åtgärd. I nyare författningar har därför ej

sällan den berörda begränsningen i myndighets rätt att förelägga vite borttagits.

Detta gäller bl. a. 1958 års hälsovårdsstadga. Livsmedelsstadgans

bestämmelser i ämnet bör uppenbarligen anpassas till vad som gäller enligt

den nya hälsovårdsstadgan, eftersom det även enligt livsmedelsstadgan ankommer

på hälsovårdsnämnd att förelägga vite.»

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr

54, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna, att

riksdagen icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag. -

Stockholm den 17 mars 1960

■ t. iL ; :-i: ■ Hi‘ 1 :.''iu • . :il . ■ ! i

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Sunne, fru Carlqvist,

herrar Eric Carlsson, Kaijser, Edström* och Oscar Carlsson*;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström*,

herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, fröken Höjer, herrar Johansson

i Södertälje, Gustavsson i Alvesta och fru Svensson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 60

003449

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:139 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 a1 i texten