Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i sjukförsäkringslagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 41 i första kammaren av herr Hanson, Per-Olof, och nr 49 i andra kammaren av herr Boi ja m. fl.
1960-03-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i sjukförsäkringslagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 41 i första kammaren av herr Hanson, Per-Olof, och nr 49 i andra kammaren av herr Boi ja m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 14 dr 1960
1
Nr 14
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i sjukförsäkringslagen.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 41 i första kammaren av herr Hanson,
Per-Olof, och nr 49 i andra kammaren av herr Boi ja m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
»att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i lagen om allmän
sjukförsäkring, att dess 33 § 4 stycket omformas att gälla avgiftsbefrielse
för den som fullgör tjänstgöring som värnpliktig under hel 30-dagarsperiod,
samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta den lagtext som erfordras för
denna ändring i sjukförsäkringslagen».
I fråga om de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 49.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt lagen om allmän sjukförsäkring är varje sjukpenningförsäkrad
medlem av sjukkassa, förutom för grundsjulcpenning, försäkrad för tilläggssjukpenning,
om hans årsinkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kronor
(22 § andra stycket). Storleken av tilläggssjukpenningen bestämmes av den
sjukpenningklass den försäkrade tillhör (22 § andra stycket). Placeringen
i sjukpenningklass är i sin tur beroende av den försäkrades årsinkomst av
tjänst. Sjukpenningklass 2, som är den lägsta för de tilläggssjukpenningförsäkrade,
uppnås vid årsinkomster mellan 1 800 och 2 400 kronor. Sjukpenningklass
13, som är den högsta sjukpenningklassen, uppnås vid årsinkomster
om lägst 14 000 kronor. Tilläggssjukpenningen är i klass 2 en krona om
dagen samt i klass 13 sjutton kronor under de första 180 dagarna och nio
kronor för tiden därefter. Beslut angående placering i sjukpenningklass får
verkan från och med månadsskiftet efter det beslutet fattats (11 § andra
stycket).
Sjukpenning utgår inte för tid då den försäkrade fullgör tjänstgöring såsom
värnpliktig (23 § första stycket a).
Tilläggssjukpenningförsäkringen finansieras i huvudsak dels med bidrag
från arbetsgivare, dels med avgifter från dem som är försäkrade för tilläggs
Bihang
till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 14
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1960
sjukpenning. Arbetsgivarbidragen utgår med viss andel — 0,85 procent —
av arbetsgivarens löneutgifter, beräknade på visst sätt, och alltså oberoende
av storleken av sjukkassornas utgifter för försäkringen. Avgifterna från de
försäkrade skall vara så avvägda, att de täcker återstoden av sjukkassas
utgifter för försäkringen (34 § första stycket). Avgifterna skall vara lika
stora för de medlemmar i kassan som tillhör samma sjukpenningklass (34 §
tredje stycket). De beräknas för kalendermånad. Avgift skall i princip erläggas
av medlem, som under den månad avgiften avser eller del därav är
försäkrad för tilläggssjukpenning (33 § fjärde stycket). Den som fullgör
tjänstgöring såsom värnpliktig må, såframt han senast två månader efter
tjänstgöringens slut gjort framställning därom hos sjukkassan, befrias från
avgift för varje hel kalendermånad av tjänstgöringen (33 § fjärde stycket).
Motsvarighet till denna avgiftsbefrielse saknas i fråga om försäkringarna för
sjukhjälp och grundsjukpenning.
Avgiften till tilläggssjukpenningförsäkringen uppgick i genomsnitt för
hela riket för år 1959 i sjukpenningklass 13 till cirka 100 kronor för år, eller
ungefär 8 kronor 50 öre för månad. I Stockholm, som hade bland de högsta
avgifterna i riket, var motsvarande belopp 128 kronor och knappt 11 kronor.
Utskottet
Avgift till försäkringen för tilläggssjukpenning beräknas för kalendermånad
och påföres i princip endast dem som under månaden varit försäkrade
därför. Storleken av avgiften bestämmes bl. a. med hänsyn till den sjukpenningklass
den försäkrade tillhört under månaden. Ändring i sjukpenningklassplacering
sker med verkan fr. o. in. kalendermånad. Vissa försäkrade är
befriade från avgiftsskyldighet. Detta gäller bl. a. värnpliktig för hel kalendermånad,
under vilken han fullgjort tjänstgöring, därest han inom viss tid
ansöker om avgiftsbefrielse. Denna regel hänger samman med att värnpliktig
icke är berättigad till sjukpenning under tid, då han fullgör tjänstgöring.
Motionärerna vänder sig mot att regeln om avgiftsbefrielse för värnpliktig
fordrar att tjänstgöringen skall ha pågått hel kalendermånad. De som fullgör
repetitionsövning om 30 eller 40 dagar kan enligt motionärerna ofta inte få
avgiftsbefrielse, därför att tjänstgöringen inte omfattar en hel kalendermånad.
Å andra sidan kan det, framhåller motionärerna, inträffa, att tjänstgöringen,
även om den inte varar mer än 30 dagar, sammanfaller med kalendermånad
och att den värnpliktige således får rätt till avgiftsbefrielse. Motionärerna
finner dessa förhållanden otillfredsställande ur rättvisesynpunkt och
föreslår att avgiftsbefrielse i stället skall gälla för den som fullgör värnpliktstjänstgöring
under hel trettiodagarsperiod.
Enligt utskottets uppfattning skulle motionärernas förslag innebära, att
reglerna om avgiftsberäkning blev onödigt invecklade. Sålunda skulle sjuk
-
Andra lagutskottets utlåtande nr li år 1960
3
kassorna i de fall, då den försäkrade under värnpliktstjänstgöringen skall
placeras i annan sjukpenningklass, kunna bli tvungna att påföra sjukförsäkringsavgift
för del av månad. Vidare skulle uppstå problemet, huruvida hela
tjänstgöringstiden skall indelas i trettiodagarsperioder, för vilka skall gälla
avgiftsbefrielse, eller trettiodagarsregeln skall tillämpas endast i den mån de
nu gällande reglerna inte medför avgiftsbefrielse.
En regel av det i motionerna föreslagna innehållet skulle kunna medföra
avgiftsbefrielse för högst en månad mer än vad som följer av gällande bestämmelser.
Den genomsnittliga avgiften till tilläggssjukpenningförsäkringen
var 1959 i högsta sjukpenningklassen ungefär 8 kronor 50 öre i månaden. I
Stockholm, där avgifterna för försäkringen är bland de högsta i landet, var
motsvarande belopp knappt 11 kronor. Motionärernas förslag skulle således,
om hänsyn tages jämväl till att sjukförsäkringsavgifter är avdragsgilla i beskattningen,
innebära en utgiftsminskning för vissa värnpliktiga försäkrade
om högst 5—8 kronor.
I beaktande av att motionsförslaget dels skulle försvåra avgiftsberäkningen,
dels skulle medföra ytterst ringa fördelar för de försäkrade, anser sig
utskottet icke böra tillstyrka detsamma.
Utskottet hemställer,
att förevarande motioner, I: 41 och II: 49, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1960
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Sunne, fru Carlqvist, herrar
Birke, Lars Larsson, Eric Carlsson och fröken Nordström;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström, herr
Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje,
Gustavsson i Alvesta och fru Svensson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.