Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av värnpliktsåldern.
1960-03-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:15, Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av värnpliktsåldern.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av värnpliktsåldern.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
10, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Christensson i Malmö
hemställt, »att värnpliktig skall vara skyldig att inställa sig till inskrivningsförrättning
ett år tidigare än enligt nuvarande bestämmelser samt att
den övre gränsen för värnpliktsåldern sänkes från 47 till 45 år eller, alternativt,
att riksdagen hemställer hos Kung''1. Maj :t om utredning av hithörande
spörsmål.»
Beträffande de skäl, motionären åberopat till stöd för sin hemställan, får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Gällande bestämmelser
Enligt värnpliktslagen den 30 december 1941 är svensk man värnpliktig
från och med det kalenderår under vilket han fyller 18 år till och med
det under vilket han fyller 47 år. Värnpliktig är, där ej Konungen för särskilda
fall annorlunda förordnar, skyldig att personligen inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år han fyller 18 år. Den som förvärvar svenskt
medborgarskap först sedan han inträtt i värnpliktsåldern är skyldig att inställa
sig vid inskrivningsförrättning det år som infaller näst efter det
han förvärvat medborgarskapet. Under förutsättningar, som bestämmes
av Konungen, må yngling på egen begäran inskrivas redan innan det år
han fyller 18 år, dock ej före det då han fyller 16 år. Sådan yngling är värnpliktig,
oaktat han icke uppnått värnpliktsåldern. Sättet för fullgörande av
första tjänstgöring och tjänstgöring i en följd bestämmes av Konungen.
Sådan tjänstgöring skall dock taga sin början före utgången av tredje året
efter inskrivningsåret.
Genom gemensamt beslut av Konungen och riksdagen gäller, att värnpliktig
skall vara skyldig börja sin första tjänstgöring det år då han fyller
19 år. Jämlikt värnpliktslagen äger Konungen under angivna förutsättningar
medgiva anstånd med tjänstgöringen till nästföljande år. Fortfar
anledningen till anstånd med tjänstgöringen, må förlängt anstånd, varje
gång för ett år, beviljas den värnpliktige. Tjänstgöringen skall dock taga
Bihang till riksdagens protkoll 1960. 9 sand. 2 avd. Nr 15
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960
sin början senast det år under vilket den värnpliktige fyller 24 år, där ej
Konungen finner synnerliga skäl föranleda längre anstånd.
Historik
Enligt 1941 års värnpliktslag i dess ursprungliga lydelse skulle de värnpliktiga
inskrivas det år de fyllde 20 år. Inskrivningen ägde rum på våren.
Huvuddelen av de värnpliktiga påbörjade tjänstgöringen nästfoljande år; de
värnpliktiga vid flygvapnet och en stor del av flottans värnpliktiga började
emellertid sin tjänstgöring redan inskrivningsåret, d. v. s. vid 20 års
ålder.
Sedermera uttalade sig såväl överbefälhavaren som 1945 års försvarskommitté
för att värnpliktstjänstgöringen i allmänhet skulle påbörjas redan vid
20 års ålder. Härvid betonades att en dylik anordning skulle motverka minskningen
i den totala tillgången på värnpliktiga samt medföra sociala fördelar
för samhället och den enskilde. Med stöd av yttrande av försvarets sjukvårdsförvaltning
framhölls, att anordningen icke behövde möta några betänkligheter
ur hälsovårdssynpunkt, varvid dock betonades att uttagningen av värnpliktiga,
vilka skulle påbörja tjänstgöringen tidigare än hittills varit fallet,
borde ske med tillbörlig försiktighet. Både överbefälhavaren och försvarskommittén
räknade med att övergången till det nya systemet skulle
ske successivt under 1950-talet, varvid den av 21-åringar bestående åldersklassen
år för år skulle kompletteras med ett efter hand växande antal värnpliktiga
ur närmast yngre åldersklass. Kommittén räknade med att inskrivningarna
för framtiden skulle förläggas till hösten.
194-8 års värnpliktskommitté förordade att inskrivning skulle äga rum
på hösten och avse värnpliktiga i 19 års ålder. Kommittén föreslog att under
det år då övergången till det nya systemet enligt kommitténs mening borde
äga rum — kalenderåret 1949 — skulle anordnas, förutom vårinskrivning för
åldersklass 1949, en inskrivning under hösten för åldersklass 1950.
På förslag av Kungl. Maj :t (proposition nr 194) beslöt 1949 års riksdag,
att särskilda inskrivningsförrättningar skulle anordnas år 1949 med dem som
enligt värnpliktslagen skolat inskrivas år 1950 — d. v. s. med dem som år
1949 fyllde 19 år — samt att övergång till värnpliktstjänstgöring redan vid
20 års ålder för huvuddelen av de värnpliktiga skulle ske successivt i den
takt Kungl. Maj :t bestämde.
Följande år skedde den definitiva övergången till inskrivning av 19- åringar under hösten. På förslag av Kungl. Maj :t (proposition nr 224) beslöt
nämligen 1950 års riksdag att i värnpliktslagen införa nya bestämmelser,
enligt vilka svensk man var värnpliktig från och med det kalenderår under
vilket han fyllde 19 år, ävensom att han var skyldig att samma år inställa
sig vid inskrivningsförrättning. Första tjänstgöringen skulle i regel påbörjas
året efter inskrivningen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960
3
Under år 1953 riktade chefen för armén och chefen för centrala vårnpliktsbyrån
uppmärksamheten mot den väntade successiva ökningen av
värnpliktskontingenternas storlek och föreslog i anledning därav åtgärder,
som skulle möjliggöra en utjämning åldersklasserna emellan. Förslaget innebar
att en efter hand växande del av de värnpliktiga skulle påbörja sin
första tjänstgöring det kalenderår under vilket de fyllde 19 år.
I anledning av nämnda förslag upprättades inom försvarsdepartementet
en den 22 december 1953 dagtecknad promemoria. I denna konstaterades,
att ett genomförande av förslaget fordrade ändringar i värnpliktslagen. Sålunda
borde föreskrivas, att svensk man skulle vara värnpliktig från och
med det kalenderår under vilket han fyllde 18 år samt att han samma år
skulle vara skyldig att inställa sig till inskrivningsförrättning.
Innan proposition i lagfrågan förelädes riksdagen, inhämtades yttranden
från vederbörande myndigheter beträffande dels de medicinska synpunkterna
i frågan, dels frågan i vad mån en tidigareläggning av tjänstgöringen
kunde menligt påverka arbetsmarknaden, dels ock frågan om de värnpliktigas
civila yrkesutbildning och den inverkan på denna utbildning som en
tidigareläggning av tjänstgöringen kunde innebära.
I samtliga avgivna yttranden lämnades förslaget i princip utan erinran.
Flertalet remissinstanser hade dock såsom förutsättning för sin anslutning
till förslaget uppställt, att vissa särskilda synpunkter beaktades vid dess
genomförande.
överbefälhavaren framhöll, att beträffande viss teknisk personal — huvudsakligen
vid marinen och flygvapnet — kunde anstånd erfordras för att
de värnpliktiga före inryckningen till första tjänstgöring skulle hinna skaffa
sig erforderlig verkstadsutbildning och praktik.
Försvarets sjukvårdsstyrelse hade inhämtat yttrande från medlemmarna
av styrelsens vetenskapliga råd professorn i medicin H. Malmros, professorn
i rättspsykiatri Gösta Rylander och professorn i ortopedi Sten Friberg.
Professorn Malmros framhöll, att den föreslagna framflyttningen av värnpliktstjänstgöringen
innebar vissa risker. Man måste nämligen räkna med att
icke alla ynglingar Aid 18 års ålder hade nått den kroppsliga och psykiska
mognad, som vore önskvärd vid fullgörandet av militärtjänst. I flertalet fall
torde emellertid mognadsgraden vara sådan, att den föreslagna tidiga värnpliktstjänstgöringen
knappast kunde medföra någon större risk. En ofrånkomlig
förutsättning för denna framflyttning av värnplikten vore emellertid
en noggrann undersökning och sakkunnig bedömning av såväl den kroppsliga
som den psykiska utvecklingsgraden vid inskrivningen. Endast de
värnpliktiga, som vore väl utvecklade, borde inkallas till tidig värnpliktstjänstgöring.
Professorn Rylander förklarade, att ur militärpsykiatrisk synpunkt fanns
i princip intet att invända mot förslaget. Även om den manliga ungdomen av
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960
i dag genom ändrade sociala förhållanden i regel fått sin psykiska utveckling
och mognad påskyndad jämfört med tidigare fanns det dock en del ynglingar
som mognade senare än andra i psykiskt hänseende. För dem kunde
grupptillvaron i kasernerna, de militära discplinreglerna samt framför allt
avskiljandet från hemmiljön ett år tidigare än hittills varit fallet innebära
psykiska påfrestningar av icke önskvärd art. Det syntes därför vara av
vikt att vid inskrivningen av 18-åringar sådana värnpliktiga frånskildes
som förefallit psykiskt sett mindre utvecklade, blyga och osäkra med psykoinfantila
drag.
Professorn Friberg fann att ur de synpunkter han hade att företräda
skäl till erinran mot förslaget ej syntes föreligga samt framhöll att tillväxten
var väsentligen avslutad i 18-årsåldern.
Medicinalstyrelsen, vars yttrande jämväl inhämtats av sjukvårdsstyrelsen,
hade ur medicinsk synpunkt intet att erinra mot att värnpliktstjänstgöringen
påbörjades det år den värnpliktige fyllde 19 år, under förutsättning
att de värnpliktigas utvecklingsstadium ägnades skärpt uppmärksamhet i
samband med uttagningen.
Försvarets sjukvårdsstyrelse uttalade sig i huvudsak i samma riktning,
samt underströk med skärpa betydelsen av att de värnpliktigas förutsättningar,
de fysiska såväl som de psykiska, gjordes till föremål för omsorgsfull
prövning ävensom att avsedd tjänstgöring inom skäliga gränser anpassades
i relation härtill.
Beträffande arbetsmarknadsynpunkterna förklarade arbetsmarknadsstyrelsen,
att den föreslagna tidigareläggningen icke torde komma att inverka
menligt på arbetsmarknaden. Liknande uttalande gjordes av några andra
remissinstanser.
Skolöverstyrelsen anförde, att medelåldern för de examinander, som avlade
studentexamen, hade under de senaste åren oavbrutet stigit eller från
obetydligt över 19 år vid sekelskiftet till något över 20 år för närvarande.
Detta innebar således, att ett stort antal studenter nödgades vid en sänkning
av värnpliktsåldern begära uppskov med inryckningen till sin första
tjänstgöring. Någon olägenhet från skolans synpunkt medförde detta emellertid
inte under förutsättning att uppskov medgavs varje studerande vid
läroanstalt med studentexamensrätt, som gjorde framställning härom under
åberopande av ännu inte avlagd studentexamen.
I ett flertal andra yttranden hade jämväl frågan tagits upp om den civila
yrkesutbildningen och den inverkan på denna som en tidigareläggning av
värnpliktstjänstgöringen kunde innebära. Det framhölls i dessa, att utbildningen
vid läroverk och yrkesskolor och annan motsvarande utbildning i ett
betydande antal fall ej avslutats i 19-årsåldern. Därest förslaget genomfördes,
borde anstånd med värnpliktstjänstgöringen beviljas för avslutande
av sådan utbildning. Att så skedde uppställdes av några remissinstanser som
uttrycklig förutsättning för deras anslutning till förslaget.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960
5
På grundval av detta utredningsmaterial framlade Kungl. Maj :t i proposition
nr 92 till 1954 års riksdag förslag till ändringar i värnpliktslagen
innebärande att tiden för inträdet i värnpliktsåldern och inskrivningsskyldighetens
fullgörande framflyttades ett år, d. v. s. till det år under vilket
vederbörande fyllde 18 år. Vidare föreslogs, att värnpliktig enligt de närmare
bestämmelser Kungl. Maj :t utfärdade skulle vara skyldig att påbörja
värnpliktstjänstgöringen det år han fyllde 19 år.
Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande nr 20 bifall till propositionen
samt anförde därvid bland annat följande.
Tidigareläggningen av tjänstgöringen kan emellertid för den enskilde
medföra psykiska påfrestningar av icke önskvärd art. Även med hänsyn
till den fysiska utvecklingsgraden hos 19-åringar kan militär tjänstgöring
vid sådan ålder innebära vissa risker.
I likhet med de remissinstanser som företrätt den medieinska sakkunskapen
anser utskottet dock, att förslaget i princip kan godtagas. Utskottet
vill emellertid understryka vad försvarets sjukvårdsstyrelse i sitt remissyttrande
anfört därom att en oavvislig förutsättning för förslagets genomförande
är, att en ingående och i möjligaste mån betryggande prövning göres
av den enskildes personliga kvalifikationer i hälsohänseende samt att han
placeras i sådan tjänstgöring som med hänsyn härtill är lämplig och så
anpassad att befarade risker så vitt möjligt elimineras. Utskottet förutsätter,
att genom särskilda föreskrifter påkallas skärpt uppmärksamhet från inskrivningsmyndighetens
sida rörande den enskildes lämplighet fysiskt och
psykiskt för tjänstgöring vid 19 års ålder och att vid tvekan rörande lämpligheten
tjänstgöring vid denna ålder icke kommer ifråga. Utskottet vill
därjämte framhålla, att skärpt uppmärksamhet kan behöva ägnas den värnpliktige
även under tjänstgöringens fortgång.
Såsom departementschefen anfört bör vidare all möjlig hänsyn tagas till
dem som ej hunnit avsluta sin utbildning vid läroverk och yrkesskolor
eller annan motsvarande utbildning. Utskottet förutsätter, att anstånd med
värnpliktstjänstgöringen i regel skall kunna beviljas i dylika fall.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Motionen
Motionären framhåller, att såväl utländska som svenska erfarenheter
synes utvisa, att kriminaliteten är mest framträdande bland pojkar i åldern
14—19 år och att således den ur brottslighetssynpunkt farliga åldern infaller
under åren mellan skoltidens slut och värnpliktstjänstgöringens början.
Mycket tyder på, menar motionären, att den utbildning, som bibringas
under värnpliktstjänstgöringen, för många ynglingar med labil läggning
medför en avreageringsprocess, som gör dem mindre benägna att begå
kriminella handlingar.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960
Utskottet
Svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han
fyller 18 år. Samma år skall han inställa sig vid inskrivningsförrättning.
Värnpliktig är skyldig att påbörja sin värnpliktstjänstgöring följande år,
d. v. s. det år han fyller 19 år.
I motionen föreslås som ett led i kampen mot ungdomsbrottsligheten, att
värnpliktsåldern sänkes med ett år. Motionären framhåller, att såväl utländska
som svenska erfarenheter synes visa att kriminaliteten hos pojkar
är mest framträdande i åldern 14—19 år. Den ur brottslighetssynpunkt farliga
åldern infaller således för flertalet under åren mellan skoltidens slut
och värnpliktstjänstgöringens början. Enligt motionärens uppfattning tyder
mycket på att värnpliktsutbildningen för många ynglingar med labil läggning
medför en avreageringsprocess, som gör dem mindre benägna att begå
kriminella handlingar.
På förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1954 års riksdag att sänka värnpliktsåldern
från 19 till 18 år samt att värnpliktstjänstgöringen skulle börja vid
19 i stället för 20 års ålder.
Innan propositionen förelädes riksdagen, hade remissyttranden inhämtats.
Dessa avsåg att belysa de medicinska synpunkterna i frågan ävensom frågan
i vad mån en tidigareläggning av tjänstgöringen kunde menligt påverka
arbetsmarknaden och de värnpliktigas civila yrkesutbildning. Samtliga remissinstanser
lämnade i princip förslaget utan erinran. Flertalet uppställde
dock såsom förutsättning för sin anslutning till förslaget att vissa särskilda
synpunkter beaktades vid dess genomförande. Från dem som hade att företräda
den medicinska sakkunskapen framhölls sålunda, att den föreslagna
framflyttningen innebar vissa risker, enär icke alla ynglingar vid 18 års
ålder nått den kroppsliga och psykiska mognad, som var erforderlig vid
fullgörandet av militärtjänst. För dem, som mognade senare än andra i psykiskt
hänseende, kunde grupptillvaron i kasernerna, de militära disciplinreglerna
samt framförallt avskiljandet från hemmiljön ett år tidigare innebära
psykiska påfrestningar av icke önskvärd art. De värnpliktigas förutsättningar,
de fysiska såväl som de psykiska, måste därför göras till föremål
för omsorgsfull prövning, och den avsedda tjänstgöringen måste inom skäliga
gränser anpassas i relation därtill. Vid minsta tvekan beträffande den
inskrivningsskyldiges förmåga att i medicinskt avseende motsvara militärtjänstens
krav skulle värnpliktsinkallelsen uppskjutas till ett senare år.
De myndigheter, som hade att beakta arbetsmarknadssynpunkter, förklarade
att en tidigare värnpliktstjänstgöring icke torde komma att inverka
menligt på arbetsmarknaden. Från skolhåll framhölls, att eftersom medelåldern
för de examinander, som avlade studentexamen, låg vid något över
20 år, ett stort antal studenter måste begära uppskov med inryckningen till
sin första tjänstgöring. Någon olägenhet ur skolans synpunkt medförde detta
emellertid ej under förutsättning att uppskov regelbundet medgavs. Ett
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960
flertal andra remissinstanser underströk jämväl, att utbildning vid läroverk
och yrkesskolor och annan motsvarande utbildning i ett betydande antal
fall ej avslutats i 19-årsåldern. Anstånd med värnpliktstjänstgöringen uppställdes
därför av vissa av dem som uttrycklig förutsättning för deras anslutning
till förslaget.
Andra lagutskottet påpekade i sitt av riksdagen godkända utlåtande i
anledning av propositionen, att tidigareläggningen av tjänstgöringen kunde
för den enskilde medföra psykiska påfrestningar av icke önskvärd art ävensom
att med hänsyn till den fysiska utvecklingsgraden hos 19-åringar militär
tjänstgöring vid sådan ålder kunde innebära vissa risker. Utskottet ansåg
dock i likhet med de medicinska remissinstanserna, att förslaget kunde
godtagas, men underströk, att en oavvislig förutsättning för förslagets genomförande
var, att en ingående och i möjligaste mån betryggande prövning
gjordes av den enskildes personliga kvalifikationer i hälsohänseende
samt att han placerades i sådan tjänstgöring som med hänsyn därtill var
lämplig och så anpassad att befarade risker så vitt möjligt eliminerades.
Vidare framhöll utskottet, att all möjlig hänsyn borde tagas till dem som
ej hunnit avsluta sin utbildning samt att anstånd med värnpliktstjänstgöringen
i regel borde beviljas i dylika fall.
De farhågor, som sålunda framkom vid sänkningen av åldern för värnpliktstjänstgöringens
påbörjande från 20 till 19 år, gör sig helt naturligt
med än större styrka gällande vid en ytterligare sänkning av denna ålder.
Även om åtskilliga ynglingar uppfyller de fysiska och psykiska förutsättningarna
för militärtjänstgöring redan vid 18 års ålder, finns det dock enligt
utskottets mening ett stort antal 18-åringar, som av medicinska skäl eller
med hänsyn till pågående skol- och yrkesutbildning inte kan fullgöra sådan
tjänstgöring. Att införa bestämmelser, som därför måste förutsätta att en
betydande del av de värnpliktiga beredes anstånd med sin första tjänstgöring,
är enligt utskottets uppfattning inte lämpligt.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 10, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1960
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Sunne, fru Carlqvist,
herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, Kaijser* och fröken Nordström;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström*,
herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, fröken Höjer, herrar Johansson i
Södertälje*, Gustavsson i Alvesta och fru Svensson.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.