Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av värnpliktsåldern.

1960-03-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:15, Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av värnpliktsåldern.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av värnpliktsåldern.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

10, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Christensson i Malmö

hemställt, »att värnpliktig skall vara skyldig att inställa sig till inskrivningsförrättning

ett år tidigare än enligt nuvarande bestämmelser samt att

den övre gränsen för värnpliktsåldern sänkes från 47 till 45 år eller, alternativt,

att riksdagen hemställer hos Kung''1. Maj :t om utredning av hithörande

spörsmål.»

Beträffande de skäl, motionären åberopat till stöd för sin hemställan, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser

Enligt värnpliktslagen den 30 december 1941 är svensk man värnpliktig

från och med det kalenderår under vilket han fyller 18 år till och med

det under vilket han fyller 47 år. Värnpliktig är, där ej Konungen för särskilda

fall annorlunda förordnar, skyldig att personligen inställa sig vid inskrivningsförrättning

det år han fyller 18 år. Den som förvärvar svenskt

medborgarskap först sedan han inträtt i värnpliktsåldern är skyldig att inställa

sig vid inskrivningsförrättning det år som infaller näst efter det

han förvärvat medborgarskapet. Under förutsättningar, som bestämmes

av Konungen, må yngling på egen begäran inskrivas redan innan det år

han fyller 18 år, dock ej före det då han fyller 16 år. Sådan yngling är värnpliktig,

oaktat han icke uppnått värnpliktsåldern. Sättet för fullgörande av

första tjänstgöring och tjänstgöring i en följd bestämmes av Konungen.

Sådan tjänstgöring skall dock taga sin början före utgången av tredje året

efter inskrivningsåret.

Genom gemensamt beslut av Konungen och riksdagen gäller, att värnpliktig

skall vara skyldig börja sin första tjänstgöring det år då han fyller

19 år. Jämlikt värnpliktslagen äger Konungen under angivna förutsättningar

medgiva anstånd med tjänstgöringen till nästföljande år. Fortfar

anledningen till anstånd med tjänstgöringen, må förlängt anstånd, varje

gång för ett år, beviljas den värnpliktige. Tjänstgöringen skall dock taga

Bihang till riksdagens protkoll 1960. 9 sand. 2 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960

sin början senast det år under vilket den värnpliktige fyller 24 år, där ej

Konungen finner synnerliga skäl föranleda längre anstånd.

Historik

Enligt 1941 års värnpliktslag i dess ursprungliga lydelse skulle de värnpliktiga

inskrivas det år de fyllde 20 år. Inskrivningen ägde rum på våren.

Huvuddelen av de värnpliktiga påbörjade tjänstgöringen nästfoljande år; de

värnpliktiga vid flygvapnet och en stor del av flottans värnpliktiga började

emellertid sin tjänstgöring redan inskrivningsåret, d. v. s. vid 20 års

ålder.

Sedermera uttalade sig såväl överbefälhavaren som 1945 års försvarskommitté

för att värnpliktstjänstgöringen i allmänhet skulle påbörjas redan vid

20 års ålder. Härvid betonades att en dylik anordning skulle motverka minskningen

i den totala tillgången på värnpliktiga samt medföra sociala fördelar

för samhället och den enskilde. Med stöd av yttrande av försvarets sjukvårdsförvaltning

framhölls, att anordningen icke behövde möta några betänkligheter

ur hälsovårdssynpunkt, varvid dock betonades att uttagningen av värnpliktiga,

vilka skulle påbörja tjänstgöringen tidigare än hittills varit fallet,

borde ske med tillbörlig försiktighet. Både överbefälhavaren och försvarskommittén

räknade med att övergången till det nya systemet skulle

ske successivt under 1950-talet, varvid den av 21-åringar bestående åldersklassen

år för år skulle kompletteras med ett efter hand växande antal värnpliktiga

ur närmast yngre åldersklass. Kommittén räknade med att inskrivningarna

för framtiden skulle förläggas till hösten.

194-8 års värnpliktskommitté förordade att inskrivning skulle äga rum

på hösten och avse värnpliktiga i 19 års ålder. Kommittén föreslog att under

det år då övergången till det nya systemet enligt kommitténs mening borde

äga rum — kalenderåret 1949 — skulle anordnas, förutom vårinskrivning för

åldersklass 1949, en inskrivning under hösten för åldersklass 1950.

På förslag av Kungl. Maj :t (proposition nr 194) beslöt 1949 års riksdag,

att särskilda inskrivningsförrättningar skulle anordnas år 1949 med dem som

enligt värnpliktslagen skolat inskrivas år 1950 — d. v. s. med dem som år

1949 fyllde 19 år — samt att övergång till värnpliktstjänstgöring redan vid

20 års ålder för huvuddelen av de värnpliktiga skulle ske successivt i den

takt Kungl. Maj :t bestämde.

Följande år skedde den definitiva övergången till inskrivning av 19- åringar under hösten. På förslag av Kungl. Maj :t (proposition nr 224) beslöt

nämligen 1950 års riksdag att i värnpliktslagen införa nya bestämmelser,

enligt vilka svensk man var värnpliktig från och med det kalenderår under

vilket han fyllde 19 år, ävensom att han var skyldig att samma år inställa

sig vid inskrivningsförrättning. Första tjänstgöringen skulle i regel påbörjas

året efter inskrivningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960

3

Under år 1953 riktade chefen för armén och chefen för centrala vårnpliktsbyrån

uppmärksamheten mot den väntade successiva ökningen av

värnpliktskontingenternas storlek och föreslog i anledning därav åtgärder,

som skulle möjliggöra en utjämning åldersklasserna emellan. Förslaget innebar

att en efter hand växande del av de värnpliktiga skulle påbörja sin

första tjänstgöring det kalenderår under vilket de fyllde 19 år.

I anledning av nämnda förslag upprättades inom försvarsdepartementet

en den 22 december 1953 dagtecknad promemoria. I denna konstaterades,

att ett genomförande av förslaget fordrade ändringar i värnpliktslagen. Sålunda

borde föreskrivas, att svensk man skulle vara värnpliktig från och

med det kalenderår under vilket han fyllde 18 år samt att han samma år

skulle vara skyldig att inställa sig till inskrivningsförrättning.

Innan proposition i lagfrågan förelädes riksdagen, inhämtades yttranden

från vederbörande myndigheter beträffande dels de medicinska synpunkterna

i frågan, dels frågan i vad mån en tidigareläggning av tjänstgöringen

kunde menligt påverka arbetsmarknaden, dels ock frågan om de värnpliktigas

civila yrkesutbildning och den inverkan på denna utbildning som en

tidigareläggning av tjänstgöringen kunde innebära.

I samtliga avgivna yttranden lämnades förslaget i princip utan erinran.

Flertalet remissinstanser hade dock såsom förutsättning för sin anslutning

till förslaget uppställt, att vissa särskilda synpunkter beaktades vid dess

genomförande.

överbefälhavaren framhöll, att beträffande viss teknisk personal — huvudsakligen

vid marinen och flygvapnet — kunde anstånd erfordras för att

de värnpliktiga före inryckningen till första tjänstgöring skulle hinna skaffa

sig erforderlig verkstadsutbildning och praktik.

Försvarets sjukvårdsstyrelse hade inhämtat yttrande från medlemmarna

av styrelsens vetenskapliga råd professorn i medicin H. Malmros, professorn

i rättspsykiatri Gösta Rylander och professorn i ortopedi Sten Friberg.

Professorn Malmros framhöll, att den föreslagna framflyttningen av värnpliktstjänstgöringen

innebar vissa risker. Man måste nämligen räkna med att

icke alla ynglingar Aid 18 års ålder hade nått den kroppsliga och psykiska

mognad, som vore önskvärd vid fullgörandet av militärtjänst. I flertalet fall

torde emellertid mognadsgraden vara sådan, att den föreslagna tidiga värnpliktstjänstgöringen

knappast kunde medföra någon större risk. En ofrånkomlig

förutsättning för denna framflyttning av värnplikten vore emellertid

en noggrann undersökning och sakkunnig bedömning av såväl den kroppsliga

som den psykiska utvecklingsgraden vid inskrivningen. Endast de

värnpliktiga, som vore väl utvecklade, borde inkallas till tidig värnpliktstjänstgöring.

Professorn Rylander förklarade, att ur militärpsykiatrisk synpunkt fanns

i princip intet att invända mot förslaget. Även om den manliga ungdomen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960

i dag genom ändrade sociala förhållanden i regel fått sin psykiska utveckling

och mognad påskyndad jämfört med tidigare fanns det dock en del ynglingar

som mognade senare än andra i psykiskt hänseende. För dem kunde

grupptillvaron i kasernerna, de militära discplinreglerna samt framför allt

avskiljandet från hemmiljön ett år tidigare än hittills varit fallet innebära

psykiska påfrestningar av icke önskvärd art. Det syntes därför vara av

vikt att vid inskrivningen av 18-åringar sådana värnpliktiga frånskildes

som förefallit psykiskt sett mindre utvecklade, blyga och osäkra med psykoinfantila

drag.

Professorn Friberg fann att ur de synpunkter han hade att företräda

skäl till erinran mot förslaget ej syntes föreligga samt framhöll att tillväxten

var väsentligen avslutad i 18-årsåldern.

Medicinalstyrelsen, vars yttrande jämväl inhämtats av sjukvårdsstyrelsen,

hade ur medicinsk synpunkt intet att erinra mot att värnpliktstjänstgöringen

påbörjades det år den värnpliktige fyllde 19 år, under förutsättning

att de värnpliktigas utvecklingsstadium ägnades skärpt uppmärksamhet i

samband med uttagningen.

Försvarets sjukvårdsstyrelse uttalade sig i huvudsak i samma riktning,

samt underströk med skärpa betydelsen av att de värnpliktigas förutsättningar,

de fysiska såväl som de psykiska, gjordes till föremål för omsorgsfull

prövning ävensom att avsedd tjänstgöring inom skäliga gränser anpassades

i relation härtill.

Beträffande arbetsmarknadsynpunkterna förklarade arbetsmarknadsstyrelsen,

att den föreslagna tidigareläggningen icke torde komma att inverka

menligt på arbetsmarknaden. Liknande uttalande gjordes av några andra

remissinstanser.

Skolöverstyrelsen anförde, att medelåldern för de examinander, som avlade

studentexamen, hade under de senaste åren oavbrutet stigit eller från

obetydligt över 19 år vid sekelskiftet till något över 20 år för närvarande.

Detta innebar således, att ett stort antal studenter nödgades vid en sänkning

av värnpliktsåldern begära uppskov med inryckningen till sin första

tjänstgöring. Någon olägenhet från skolans synpunkt medförde detta emellertid

inte under förutsättning att uppskov medgavs varje studerande vid

läroanstalt med studentexamensrätt, som gjorde framställning härom under

åberopande av ännu inte avlagd studentexamen.

I ett flertal andra yttranden hade jämväl frågan tagits upp om den civila

yrkesutbildningen och den inverkan på denna som en tidigareläggning av

värnpliktstjänstgöringen kunde innebära. Det framhölls i dessa, att utbildningen

vid läroverk och yrkesskolor och annan motsvarande utbildning i ett

betydande antal fall ej avslutats i 19-årsåldern. Därest förslaget genomfördes,

borde anstånd med värnpliktstjänstgöringen beviljas för avslutande

av sådan utbildning. Att så skedde uppställdes av några remissinstanser som

uttrycklig förutsättning för deras anslutning till förslaget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960

5

På grundval av detta utredningsmaterial framlade Kungl. Maj :t i proposition

nr 92 till 1954 års riksdag förslag till ändringar i värnpliktslagen

innebärande att tiden för inträdet i värnpliktsåldern och inskrivningsskyldighetens

fullgörande framflyttades ett år, d. v. s. till det år under vilket

vederbörande fyllde 18 år. Vidare föreslogs, att värnpliktig enligt de närmare

bestämmelser Kungl. Maj :t utfärdade skulle vara skyldig att påbörja

värnpliktstjänstgöringen det år han fyllde 19 år.

Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande nr 20 bifall till propositionen

samt anförde därvid bland annat följande.

Tidigareläggningen av tjänstgöringen kan emellertid för den enskilde

medföra psykiska påfrestningar av icke önskvärd art. Även med hänsyn

till den fysiska utvecklingsgraden hos 19-åringar kan militär tjänstgöring

vid sådan ålder innebära vissa risker.

I likhet med de remissinstanser som företrätt den medieinska sakkunskapen

anser utskottet dock, att förslaget i princip kan godtagas. Utskottet

vill emellertid understryka vad försvarets sjukvårdsstyrelse i sitt remissyttrande

anfört därom att en oavvislig förutsättning för förslagets genomförande

är, att en ingående och i möjligaste mån betryggande prövning göres

av den enskildes personliga kvalifikationer i hälsohänseende samt att han

placeras i sådan tjänstgöring som med hänsyn härtill är lämplig och så

anpassad att befarade risker så vitt möjligt elimineras. Utskottet förutsätter,

att genom särskilda föreskrifter påkallas skärpt uppmärksamhet från inskrivningsmyndighetens

sida rörande den enskildes lämplighet fysiskt och

psykiskt för tjänstgöring vid 19 års ålder och att vid tvekan rörande lämpligheten

tjänstgöring vid denna ålder icke kommer ifråga. Utskottet vill

därjämte framhålla, att skärpt uppmärksamhet kan behöva ägnas den värnpliktige

även under tjänstgöringens fortgång.

Såsom departementschefen anfört bör vidare all möjlig hänsyn tagas till

dem som ej hunnit avsluta sin utbildning vid läroverk och yrkesskolor

eller annan motsvarande utbildning. Utskottet förutsätter, att anstånd med

värnpliktstjänstgöringen i regel skall kunna beviljas i dylika fall.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Motionen

Motionären framhåller, att såväl utländska som svenska erfarenheter

synes utvisa, att kriminaliteten är mest framträdande bland pojkar i åldern

14—19 år och att således den ur brottslighetssynpunkt farliga åldern infaller

under åren mellan skoltidens slut och värnpliktstjänstgöringens början.

Mycket tyder på, menar motionären, att den utbildning, som bibringas

under värnpliktstjänstgöringen, för många ynglingar med labil läggning

medför en avreageringsprocess, som gör dem mindre benägna att begå

kriminella handlingar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960

Utskottet

Svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han

fyller 18 år. Samma år skall han inställa sig vid inskrivningsförrättning.

Värnpliktig är skyldig att påbörja sin värnpliktstjänstgöring följande år,

d. v. s. det år han fyller 19 år.

I motionen föreslås som ett led i kampen mot ungdomsbrottsligheten, att

värnpliktsåldern sänkes med ett år. Motionären framhåller, att såväl utländska

som svenska erfarenheter synes visa att kriminaliteten hos pojkar

är mest framträdande i åldern 14—19 år. Den ur brottslighetssynpunkt farliga

åldern infaller således för flertalet under åren mellan skoltidens slut

och värnpliktstjänstgöringens början. Enligt motionärens uppfattning tyder

mycket på att värnpliktsutbildningen för många ynglingar med labil läggning

medför en avreageringsprocess, som gör dem mindre benägna att begå

kriminella handlingar.

På förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1954 års riksdag att sänka värnpliktsåldern

från 19 till 18 år samt att värnpliktstjänstgöringen skulle börja vid

19 i stället för 20 års ålder.

Innan propositionen förelädes riksdagen, hade remissyttranden inhämtats.

Dessa avsåg att belysa de medicinska synpunkterna i frågan ävensom frågan

i vad mån en tidigareläggning av tjänstgöringen kunde menligt påverka

arbetsmarknaden och de värnpliktigas civila yrkesutbildning. Samtliga remissinstanser

lämnade i princip förslaget utan erinran. Flertalet uppställde

dock såsom förutsättning för sin anslutning till förslaget att vissa särskilda

synpunkter beaktades vid dess genomförande. Från dem som hade att företräda

den medicinska sakkunskapen framhölls sålunda, att den föreslagna

framflyttningen innebar vissa risker, enär icke alla ynglingar vid 18 års

ålder nått den kroppsliga och psykiska mognad, som var erforderlig vid

fullgörandet av militärtjänst. För dem, som mognade senare än andra i psykiskt

hänseende, kunde grupptillvaron i kasernerna, de militära disciplinreglerna

samt framförallt avskiljandet från hemmiljön ett år tidigare innebära

psykiska påfrestningar av icke önskvärd art. De värnpliktigas förutsättningar,

de fysiska såväl som de psykiska, måste därför göras till föremål

för omsorgsfull prövning, och den avsedda tjänstgöringen måste inom skäliga

gränser anpassas i relation därtill. Vid minsta tvekan beträffande den

inskrivningsskyldiges förmåga att i medicinskt avseende motsvara militärtjänstens

krav skulle värnpliktsinkallelsen uppskjutas till ett senare år.

De myndigheter, som hade att beakta arbetsmarknadssynpunkter, förklarade

att en tidigare värnpliktstjänstgöring icke torde komma att inverka

menligt på arbetsmarknaden. Från skolhåll framhölls, att eftersom medelåldern

för de examinander, som avlade studentexamen, låg vid något över

20 år, ett stort antal studenter måste begära uppskov med inryckningen till

sin första tjänstgöring. Någon olägenhet ur skolans synpunkt medförde detta

emellertid ej under förutsättning att uppskov regelbundet medgavs. Ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1960

flertal andra remissinstanser underströk jämväl, att utbildning vid läroverk

och yrkesskolor och annan motsvarande utbildning i ett betydande antal

fall ej avslutats i 19-årsåldern. Anstånd med värnpliktstjänstgöringen uppställdes

därför av vissa av dem som uttrycklig förutsättning för deras anslutning

till förslaget.

Andra lagutskottet påpekade i sitt av riksdagen godkända utlåtande i

anledning av propositionen, att tidigareläggningen av tjänstgöringen kunde

för den enskilde medföra psykiska påfrestningar av icke önskvärd art ävensom

att med hänsyn till den fysiska utvecklingsgraden hos 19-åringar militär

tjänstgöring vid sådan ålder kunde innebära vissa risker. Utskottet ansåg

dock i likhet med de medicinska remissinstanserna, att förslaget kunde

godtagas, men underströk, att en oavvislig förutsättning för förslagets genomförande

var, att en ingående och i möjligaste mån betryggande prövning

gjordes av den enskildes personliga kvalifikationer i hälsohänseende

samt att han placerades i sådan tjänstgöring som med hänsyn därtill var

lämplig och så anpassad att befarade risker så vitt möjligt eliminerades.

Vidare framhöll utskottet, att all möjlig hänsyn borde tagas till dem som

ej hunnit avsluta sin utbildning samt att anstånd med värnpliktstjänstgöringen

i regel borde beviljas i dylika fall.

De farhågor, som sålunda framkom vid sänkningen av åldern för värnpliktstjänstgöringens

påbörjande från 20 till 19 år, gör sig helt naturligt

med än större styrka gällande vid en ytterligare sänkning av denna ålder.

Även om åtskilliga ynglingar uppfyller de fysiska och psykiska förutsättningarna

för militärtjänstgöring redan vid 18 års ålder, finns det dock enligt

utskottets mening ett stort antal 18-åringar, som av medicinska skäl eller

med hänsyn till pågående skol- och yrkesutbildning inte kan fullgöra sådan

tjänstgöring. Att införa bestämmelser, som därför måste förutsätta att en

betydande del av de värnpliktiga beredes anstånd med sin första tjänstgöring,

är enligt utskottets uppfattning inte lämpligt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 10, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1960

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Sunne, fru Carlqvist,

herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, Kaijser* och fröken Nordström;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström*,

herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, fröken Höjer, herrar Johansson i

Södertälje*, Gustavsson i Alvesta och fru Svensson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.