Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skärpning av straffen för olaga befattning med narkotika in. m.

1960-04-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om skärpning av straffen för olaga befattning med narkotika in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1960

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckt motion om skärpning av straffen

för olaga befattning med narkotika in. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 271, vilken behandlats av andra lagutskottet, har fröken Elmén och

herr Rimmerfors hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa om »sådant förslag till skärpning av straffbestämmelserna för

olaga innehav och olaga överlåtelse av narkotika, att straffet verkar avskräckande,

samt att åtgärder i övrigt vidtages för att komma till rätta

med narkotikamissbruket».

Gällande bestämmelser

Handeln med narkotika är föremål för reglering i internationella konventioner,

och dessutom har de olika länderna sina egna nationella bestämmelser

för att kontrollera användningen av dessa ämnen. Vår egen lagstiftning

på området anses gå längre i restriktiv riktning än andra länders

regleringar. I giftstadgan och den s. k. narkotikakungörelsen meddelas noggranna

kontrollbestämmelser om import, export, tillverkning, innehav, förvaring

och överlåtelse av narkotika. Narkotika får innehas endast av licensierad

importör eller tillverkare och på apotek. Från apotek får ämnena

utlämnas endast mot läkarrecept. EU sådant får expedieras endast en gång

och skall sedan förvaras på apoteket. Apoteken inspekteras årligen, och

då granskas narkotikarecepten. Om det iakttas att en läkare i anmärkningsvärt

hög grad utfärdat sådana recept rapporteras saken till medicinalstyrelsen,

som kan inskrida mot läkaren genom att begränsa hans behörighet

eller ta ifrån honom legitimationen. Denna reglering av försäljningen från

apotek gäller även vissa ämnen som t. ex. fenedrin, vilka inte är narkotika

i lagens mening men som har liknande verkningar. Även kontrollen över

import och tillverkning av narkotika ligger hos medicinalstyrelsen. Denna

myndighet får också meddelanden om alla beslag av olovligen innehnvda

narkotika och om alla fall då någon döms för förseelse mot bestämmelserna.

Medicinalstyrelsen har föreskrivit bland annat, alt recept på narkotika

icke får utfärdas för annan än av den ordinerande känd person eller för

person vars identitet blivit styrkt på betryggande sätt, att receptet skall

skrivas ut på blankett med receptutfärdurens eller sjukhusets namn i tryck

samt att farmacevt, som mottager telefonordination avseende narkotika, är

1 llilmny till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr It!

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1960

skyldig att förvissa sig om den ordinerandes identitet. Den 1 januari 1958

trädde vidare nya bestämmelser i kraft rörande apotekens handhavande

av narkotika, vilket medförde utvidgad kontroll och redovisningsskyldighet

samt skyldighet att förvara medlen under lås.

Enligt 12 § narkotikakungörelsen straffes för brott mot de i kungörelsen

givna bestämmelserna med dagsböter, lägst tjugofem, eller fängelse i högst

sex månader.

Historik

Enligt 12 § narkotikakungörelsen i dess ursprungliga lydelse straffades

överträdelse av de i förordningen givna bestämmelserna med dagsböter,

dock ej under fem. Vid försvårande omständigheter kunde dömas till

fängelse. Den nu gällande straffskalan infördes genom kungl. kungörelse

den 17 oktober 1958, nr 523.

I interpellationssvar i riksdagens andra kammare den 21 november 1958

av chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, anfördes bl. a.:

»Efter 1954 har ett flertal undersökningar företagits rörande narkomaniens

utbredning. 1955 inhämtade sålunda medicinalstyrelsen uppgifter

från samtliga sinnessjukhus och lasarett angående antalet fall av narkomani,

som behandlats på sjukhusen under 1954. Det totala antalet sådana

fall uppgick till 147. Av dessa hade 60 icke tidigare behandlats på sjukhus

för narkomani, medan de övriga alltså var recidivfall. Ingen av patienterna

var under 16 år, och endast två hänfördes till gruppen 16—20 år.

En annan undersökning tog sikte på narkotikamissbruket bland ungdom

och utfördes enligt beslut av barnavårdsnämnden i Stockholm av socialläkaren

vid stadens central för psykisk barnavård. Undersökningen avsåg

åren 1955, 1956 och 1957. Barnavårdsnämndens ungdomsbyrås personal

ägnade då särskild uppmärksamhet åt narkotikamissbruk bland ungdom i

Stockholm i åldern 14—21 år, och under samma period undersöktes ca

1 000 ungdomar tillhörande denna åldersgrupp av nämnde socialläkare.

Det visade sig att mindre än ett dussin av dessa ungdomar kunde klassificeras

som läkemedelsberoende, de flesta endast under en kort tid, samt att

antalet säkra fall av narkomani uppgick till tre. Undersökaren framhåller

att undersökningsresultatet kan ha påverkats av vissa felkällor, men även

med hänsyn tagen härtill anser han sig kunna uttala, att endast ett fåtal

ungdomar missbrukar läkemedel över huvud taget.

Den konstaterade ökningen av kriminaliteten i samband med narkotikaförvärv

behöver i och för sig inte anses motsäga resultatet av de verkställda

undersökningarna. Det kan nämligen förhålla sig så, att narkotikamissbruket

fortfarande har liten omfattning men att missbrukarna nu blir mer

uppmärksammade på grund av att de i allt större utsträckning måste

anskaffa narkotikan illegalt.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1960

3

Enligt vad som upplysts förbereds inom inrikesdepartementet proposition

på grundval av läkemedelsutredningem betänkande (SOU 1955: 44). I

propositionen torde de med motionen avsedda spörsmålen komma att

upptagas till behandling.

Motionen

Motionärerna framhåller:

Det har under de senare åren blivit klarlagt att Sverige på ett oroande

sätt dragits in i farozonen när det gäller narkotika. Såväl medicinalstyrelsen

som polismyndigheterna har gjort erkännansvärda insatser för att

komma till rätta med denna inte minst för ungdomen katastrofala utveckling.

Hittills har man dock trots alla försök att beivra den illegala handeln

med narkotika och att göra de narkotiska produkterna mindre lätt åtkomliga

främst kommit underfund med att problemet är av en storleksordning,

som man för några år sedan stod helt främmande för.

Stockholms specielle narkotikaåklagare, stadsfiskal Sten Warholm, som

med stor energi gått in för att röja upp i storstadens narkotikaslum, konstaterar

i offentliga uttalanden att narkotikamissbruket i Stockholm alltjämt

visar tendens att öka och att han har brist på utredningspersonal.

Pressen omvittnar så gott som dagligen nya exempel på narkotikamissbrukets

grepp om vissa ungdomskatcgorier i det svenska samhället, givetvis

först och främst i storstäderna. Men det råder ingen tvekan om att epidemien

är på väg ut över landet.

Marodörerna är i dessa sammanhang de samvetslösa »affärsmän», som

tjänar som mellanhänder. Uppenbarligen finns det ett icke ringa antal sådana

också i Sverige, som nu lever på ungdomarnas nyfikenhet på narkotikarusets

omskrivna njutningar, men än mer på det pockande behov av

fortsatt narkotikarus hos de redan invanda, ett behov som driver dem till

nästan vilka offer som helst för att komma över olika slag av narkotika.

Det har visat sig att mellanhänderna mestadels utgörs av tidigare straffade

personer, som med kall hänsynslöshet utnyttjar olyckliga människors alltmer

stegrade behov av bedövningsmedel eller stimulantia.

Dessa personer hyser vanligen ingen respekt för de straff, som enligt

svensk lag kan drabba den som sysslar med illegal narkotikahandel. Straffet

är enbart dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Enligt motionärernas

mening bör dessa straffsatser avsevärt höjas. Denna uppfattning delas

av ansvariga polismyndigheter.

De vägar på vilka narkotikan illegalt förs ut på den svenska marknaden

är i huvudsak följande fyra: utnyttjande av läkarrecept, ofta under angivande

av falskl namn eller sanningslösa uppgifter om sjukdomens art,

vidare egna reccptförfalskningar, vidare inbrott i apotek och läkemedels1''örråd

samt slutligen smuggling. Sistnämnda företeelse har, i varje fall

mätt med internationella mått. förhållandevis ringa omfattning. I mindre

kvantiteter kommer dock vissa preparat i brev eller korsband från utlandet.

Vissa svenska utlandsrcsenärer medför hem ett större eller mindre parti,

avsett att ekonomisera resan, och nu och då gör polisen ett större beslag.

Inle minst med tanke på att narkotikamissbruket i Sverige redan skördat

åtskilliga dödsoffer och dessutom håller på att infektera vissa grupper av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1960

skolungdom måsle statsmakterna med långt större allvar än hittills gå in

för dess bekämpande. Vad som hittills gjorts är värt allt erkännande. Kriminalstatspolisen

har en speciell rusgiltssektion under ledning av kommissarie

Hj. Friberg. Stockholms stads kriminalpolis har utöver stadsfiskal

Warholm en l:stc kriminalassistent, som ägnar sig åt undersökningar. Stora

behov föreligger ytterligare, när det gäller spaningspersonal.

Det vore önskvärt att statspolisen finge upprätta eu speciell central för

kampen mot narkotikamissbruket. Här står så stora värden på spel att

skadeverkningarna måste elimineras redan på ett tidigt stadium genom

förebyggande åtgärder. Dessutom är problemet inte längre enbart ett stockholmsproblem.

Övriga åtgärder som återigen borde aktualiseras är förbud mot telefonrecept

samt möjligen införandet av numrerade receptblock med särskild

färg för narkotikaordinationer.

I*ör att komma till rätta med den illegala handeln med narkotika torde

del vara nödvändigt med sådan straffskärpning, att straffet verkar avskräckande.

-----straffsatserna i 12 § narkotikakungörelsen borde höjas

till i huvudsak följande straffbestämmelser: För olaga innehav av narkotika

till dagsböter, lägst 40 kronor, samt om förseelsen kan anses som grov

till fängelse. Som grov måste förseelsen betraktas, om vederbörande tidigare

dömts för brott mot narkotikakungörelsen eller genom sanningslösa

uppgifter om sill person och sina förhållanden skaffat sig narkotikan. Ännu

allvarligare måste straffbestämmelserna bli. om det gäller överlåtelse av

narkotika. Då borde två månaders fängelse vara minimistraff. Betraktas

brottet som grovt, exempelvis om vederbörande tidigare dömts för liknande

törseelse, eller överlåtelsen skett till flera och om den medfört vinning, bör

vederbörande kunna dömas till fängelse upp till fyra år.

Utskottet

I förevarande motion hemställes om åtgärder till bekämpande av narkotikamissbruket.

Motionärerna påyrkar i första hand straffskärpning för

olaga innehav och överlåtelse av narkotika samt förstärkning av statspolisens

resurser i kampen mot den illegala narkotikahanteringen. Dessutom

ifrågasätter motionärerna om inte strängare föreskrifter för ordinationer av

narkotiska ämnen borde införas, såsom förbud mot telefonrecept samt användande

av numrerade recept med särskild färg för ordinationer av narkotika.

Motionärernas hemställan bör ses mot bakgrunden av det tilltagande

missbruk av narkotiska ämnen som på senare år kunnat konstateras. Narkotika

åtkomines och förs ut på den illegala marknaden på olika sätt, genom

smuggling, receptförfalskningar, inbrott i apotek och läkemedelsförråd samt

genom utnyttjande av läkarrecepf, som ofta åtkommits genom falska uppgifter

om namn och sjukdomar. De narkotiska ämnena förmedlas ofta till

förbrukarna genom mellanhänder, som i förvissning om förbrukarnas beroende

av preparaten betingar sig uppenbart oskäliga priser för varorna. I

synnerhet i storstäderna förekommer illegal försäljning av narkotika och

missbruk av sådana ämnen i stor omfattning. Speciellt oroande är, att nar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 dr 1960 5

kotikamissbruk bland ungdom bär nått stor utbredning och synes vara i

tilltagande.

Utskottet vill starkt understryka vikten av att utvecklingen på förevarande

område uppmärksamt följes och att lämpliga åtgärder till förhindrande av

illegal narkotikahantering och narkotikamissbruk vidtages.

Enligt vad som upplysts förbereds för närvarande inom Kungl. Maj ds

kansli proposition med förslag till ny läkemedelsförordning, vari bl. a. frågan

om straff för olaga innehav och överlåtelse av narkotika samt därmed

sammanhängande problem konnner att behandlas. Utskottet anser med

hänsyn härtill, att här ovan redovisade synpunkter bör bringas till Kungl.

Maj ds kännedom.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 271,

såsom sin mening måtte giva Kungl. Majd till känna vad

utskottet sålunda anfört.

Stockholm den 20 april 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

Sunno, fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Edström* och Ringaby;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Odhe, Wahlund,

Bengtsson i Varberg, Rimmerfors,* fru Svensson, herrar Björkman och

Königson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:220 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om utredning rörande ägandeförhållandena och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet. a1 i texten