Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa trafiknykterhelsfrämjande åtgärder. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 207 i första kammaren av herr Alexanderson m. fl. samt nr 270 i andra kammaren av herr Gustafsson i Borås m. fl.

1960-03-29 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa trafiknykterhelsfrämjande åtgärder. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 207 i första kammaren av herr Alexanderson m. fl. samt nr 270 i andra kammaren av herr Gustafsson i Borås m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa trafiknykterhelsfrämjande

åtgärder.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 207 i första kammaren av herr Alexanderson

m. fl. samt nr 270 i andra kammaren av herr Gustafsson i Borås

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning rörande behovet av och

lämpliga former för underrättelser till ledning för trafiknykterhetsfrämjande

åtgärder vid annan trafik än landsvägstrafik».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den män redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 207.

Gällande bestämmelser för vägtrafik

I lagen den 28 september 1951 om straff för vissa trafikbrott återfinns

bestämmelser om straff för onykterhet vid förande av bil, motorcykel, traktor

och motorredskap. Som allmän regel stadgas, att straff för rattfylleri

drabbar den som vid förandet av sådant fordon varit så påverkad av starka

drycker eller annat berusningsmedel, att det kan antagas, att han icke på

betryggande sätt kunnat föra fordonet. Därest förare av bil, motorcykel eller

traktor med släpfordon haft en alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promille

eller däröver, skall han anses ha varit så påverkad. År det ej styrkt att sådan

förare varit så påverkad men uppgick alkoholkoncentrationen i hans blod

till 0,5 promille men ej till 1,5 promille, skall han straffas för rattonykterhet.

Ansvar inträder icke blott för det fall att förandet ägt rum på väg utan jämväl

då vederbörande fört fordonet på enskilt område.

Enligt 1951 års vägtrafikförordning får bil, motorcykel och med gummihjul

försedd traktor i princip föras endast av den, som är innehavare av körkort.

Körkort utfärdas av länsstyrelsen. Vid den prövning, som länsstyrelsen

därvid har att verkställa, skall särskilt beaktas, huruvida sökanden gjort

sig känd för nyktert levnadssätt och om det kan antagas, att han såsom förare

av körkortspliktigt fordon kommer att visa hänsyn till andra, omdöme

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19G0. 9 samt. 2 avd. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

och ansvar samt respekt för trafikens regler. Den som sakfällts bland annat

för fylleri må ej erhålla körkort, innan två år förflutit från förseelsens begående,

såvida det ej kan anses uppenbart, att sökanden ändock är att bedöma

som en skötsam person. Sedan körkort utfärdats, har länsstyrelsen

att tillse, att körkortsinnehavaren alltjämt uppfyller dessa angivna fordringar.

Till stöd för denna kontrollverksamhet har i 1951 års vägtrafikkungörelse

intagits bestämmelser, som föreskriver skyldighet för domstol och

nykterhetsnämnd, att till vederbörande länsstyrelse insända vissa underrättelser.

Således åligger det domstol att ofördröj ligen översända avskrift

av dom, genom vilken körkortsinnehavare ådömts straff för förseelse begången

vid förandet av motordrivet fordon, t. ex. rattfylleri, eller för olovligt

tillgrepp av sådant fordon eller för fylleri eller om denne dömts till frihetsstraff

för vissa särskilt angivna strafflagsbrott. Nykterhetsnämnd, som beslutat

att ställa körkortsinnehavare under övervakning jämlikt lagen om

nykterhetsvård eller ingivit ansökan om dennes intagande å allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare, skall insända meddelande därom till länsstyrelsen.

Finner nykterhetsnämnd i annat än nu angivna fall att rätten för

viss person att inneha körkort bör omprövas till följd av dennes alkoholmissbruk,

åligger det jämväl nämnden att avsända meddelande därom till länsstyrelsen.

Bestämmelser finns även som ålägger polismyndighet att, i de fall

denna finner anledning förekomma till återkallelse av körkort, göra framställning

därom hos länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen, med hänsyn till de

sålunda insända underrättelserna, skälig anledning till antagande, att körkortsinnehavaren

icke uppfyller de krav på skicklighet, hänsyn, ansvar och

pålitlighet i nykterhetshänseende eller de övriga förutsättningar, som gäller

för erhållande av körkort, skall länsstyrelsen skyndsamt upptaga frågan om

hans lämplighet till omprövning. Under vissa angivna förutsättningar skall

länsstyrelsen obligatoriskt återkalla körkortet. Häribiand märkes de fall då

föraren gjort sig skyldig till rattfylleri eller eljest ådagalagt ett onyktert

levnadssätt. I vissa andra fall kan länsstyrelsen i första hand låta bero med

en varning.

Gällande bestämmelser för annan trafik än vägtrafik

Särskilda straffbestämmelser för onykterhet i sådan trafik saknas i den

allmänna lagstiftningen. För en del förare är dock i vissa fall de allmänna

reglerna om tjänsteansvar tillämpliga och i några fall torde straffbestämmelserna

för allmänfarlig vårdslöshet kunna åberopas. I fall av vållande till

sjöolycka finns även regler i sjölagen. De disciplinära bestämmelser, som

gäller för vissa kategorier av befattningshavare inom samfärdseln, upptar

däremot ofta en föreskrift om iakttagande av nykterhet i tjänsten. För över
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

3

trädelse är stadgat disciplinstraff. Vidare finns i kollektiva anställningsavtal

bestämmelser om nykterhetskrav och om åtgärder vid brott däremot.

I det följande lämnas en redogörelse för de bestämmelser som i förevarande

avseende gäller för järnvägs- och spårvägspersonal samt för personal

inom sjö- och luftfart.

Järnvägs personal

I gällande Allmänna tjänsteordning för befattningshavare vid Statens

Järnvägar stadgas i § 16:

1. Befattningshavare får vid tjänstgöring icke vara påverkad av rusgivande

drycker.

Förtäring av rusdrycker under tjänstgöring är förbjuden. Sådana drycker

få ej heller medföras under tjänstgöring.

2. Till tjänstgöring, varav trafiksäkerheten är beroende, får icke användas

befattningshavare, om vars pålitlighet i nykterhetshänseende grundad anledning

till tvekan synes föreligga.

3. Befattningshavare vilken ådömts bestraffning för onykterhet i tjänsten

andra gången, får icke användas i sådan tjänstgöring, som direkt berör trafiksäkerheten,

därest icke distriktschefen resp. järnvägsstyrelsen, med hänsyn

till befattningshavarens välförhållande efter bestraffningen eller av

annan särskild anledning, finner undantag i sådant hänseende böra medgivas.

Närmare bestämmelser om de disciplinära åtgärder, som kan vidtagas för

förseelse mot ovanstående bestämmelse i den allmänna tjänsteordningen,

återfinnes i disciplinstadgan för Statens Järnvägar. Enligt denna kan böter

ådömas med ett belopp motsvarande upptill tjugo dagars lön. Vid upprepad

förseelse kan suspension ådömas under högst tre månader eller avsättning.

I stort sett gäller samma bestämmelser för personal vid de enskilda järnvägarna

enligt Allmän tjänsteordning, utarbetad av Svenska järnvägsföreningen.

Även i Svenska järnvägsmannaförbundets stadgar har nykterhetskravet

markerats genom följande stadgande:

Medlem vare ovillkorligen skyldig att såväl i som utom tjänsten uppträda

nyktert och på ett för kåren hedrande sätt, på det att aktning odelat må

vinnas såväl inom kåren som hos befäl, övriga järnvägsmän och allmänheten.

Medlem bör därför oförbehållsamt till avdelningsstyrelsen anmäla varje

yrkeskamrat, som genom onykterhet i tjänsten, svekfullt beteende mot kamrater,

dåligt uppförande m. in. skadar förbundets anseende.

Några bestämmelser om behörighetsvillkor för förare inom denna trafikkategori

finns icke. Såsom framgår av de ovannämnda bestämmelserna kan

emellertid en anställd som brister i nykterhetshänseende suspenderas eller

avsättas. I regel överflyttas han därjämte till annan tjänst. Befogenhet att

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 18

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

besluta härom tillkommer beträffande statlig personal järnvägsstyrelsen och

beträffande enskild personal vederbörande järnvägsföretag. Någon motsvarande

skyldighet för domstol och nykterhetsnämnd att för dessa instansers

ledning anmäla domar och beslut, vilken är dem ålagd beträffande körkortsinnehavare,

är icke stadgad.

Spårvägspersonal

Framställningen avser bestämmelserna för personalen vid AB Stockholms

spårvägar. Liknande bestämmelser som för Stockholms spårvägar gäller

emellertid för förare vid övriga spårvägsföretag i riket.

Enligt överståtludlarämbetets reglemente för spårvägslrafiken i Stockholm

må till tjänstgöring, varav trafiksäkerheten är beroende, icke användas

annan än den som är känd för pålitlighet, nykterhet och ordentlighet. övervakningsmyndighet

(Ö.Ä. m. fl.) kan förbjuda att olämpliga personer användes

såsom förare. Enligt gällande kollektivavtal kan befattningshavare,

som i tjänsten gjort sig skyldig till förseelse av grövre beskaffenhet, skiljas

från sin anställning utan uppsägning. Såsom förseelse av grövre beskaffenhet

räknas bl. a. onykterhet i tjänsten. Begår befattningshavare förseelse av

ringare beskaffenhet kan han ådömas varning eller suspension.

Några bestämmelser om behörighetsvillkor för förare inom denna trafikkategori

finns icke. Tillsynsmyndigheten har emellertid, som ovan nämnts,

rätt att avstänga olämplig person från tjänstgöring. Någon anmälningsplikt

för domstol och nykterhetsnämnd till denna tillsynsmyndighet finns dock ej.

Personal inom sjöfart

Sjömanslagen innehåller i 49 § en bestämmelse som ålägger envar att

uppföra sig skickligt, nyktert och fridsamt. I lagen ingår vidare bestämmelser

om bestraffning, då sjöman gjort sig skyldig till onykterhet i tjänsten.

Enligt 33 § äger sålunda befälhavare avskeda sjöman, om han gör sig skyldig

till upprepad onykterhet i tjänsten, och enligt 62 § kan sjöman bestraffas

genom mistning av hyra för högst sju dagar (disciplinbot), om han är berusad

i tjänsten eller olovligen skaffar ombord rusdrycker. Frågan om åläggande

av disciplinbot skall prövas av en disciplinnämnd, vilken skall bestå

av befälhavaren och två av denne enligt vissa regler utsedda ledamöter. Mera

allmänna straffstadganden innehålles i 81 §, enligt vilken å fartyget anställd,

som på annat sätt än här ovan sagts gjort sig skyldig till förseelse i tjänsten

eller brutit mot ordning och skick, kan straffas med dagsböter. De ovan återgivna

lagbestämmelserna är tillämpliga på all personal på fartyg utom befälhavaren.

Har en befälhavare däremot i samband med sjöolycka varit alkoholpåverkad,

kan straff ådömas honom, om han befinnes ha varit vållande till

sjöolyckan. Straffet ådömes i så fall enligt 293 § sjölagen, som stadgar, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

5

befälhavare, som genom vårdslöshet eller försummelse i tjänsten vållar

sådan olycka, straffas med böter eller fängelse i högst ett år, där ej gärningen

efter allmän lag bör beläggas med strängare straff. Om omständigheterna

är synnerligen försvårande må han för viss tid eller för alltid dömas

förlustig sådan rättighet att föra fartyg, för vars utövande särskilda villkor

är stadgade. Enligt 79 § sjömanslagen kan även annan ombord anställd än

befälhavaren dömas till dagsböter eller fängelse, om han genom vårdslöshet

eller försummelse i tjänsten varit vållande till sjöolycka. Om den skyldige

är maskinchef, styrman, maskinist eller radiotelegrafist, kan han, där omständigheterna

är synnerligen försvårande, förklaras för viss tid eller för

alltid förlustig sin behörighet. I detta sammanhang må även erinras om stadgandet

i 19 kap. 5 § strafflagen om straff för allmänfarlig vårdslöshet. Enligt

detta lagrum kan den som av oaktsamhet framkallar fara för brand eller

ofärd, bli föremål för straff. På fartygspersonal, som är anställd i allmän

tjänst, kan även reglerna om ämbetsbrott bli tillämpliga. Slutligen må här

nämnas att mellan arbetsmarknadens parter på sjöfartsområdet träffats

vissa avtal, bl. a. för motverkande av onykterhet i tjänsten.

Beträffande förare inom denna trafikkategori finns vissa bestämmelser

om behörighetsvillkor.

Sålunda uppställes i förordningen den 12 juni 1936 angående befäl å

svenska handelsfartyg (befälsförordningen) krav å innehav av behörighetsbevis

— sjökaptensbrev, skepparbrev, förarbevis, sjöingenjörsbrev, maskinistbrev,

motorskötarbevis etc. — för rätt att å handelsfartyg eller större

fiskefartyg utöva vissa fartygsbefäl. För sådant behörighetsbevis kräves bl. a.

sjöpraktik och avläggande av visst kunskapsprov. Däremot fordras ej att

sökanden styrker sin skötsamhet i nykterhetshänseende. Behörighetsbevis

utfärdas av kommerskollegium. Utfärdat behörighetsbevis kan såsom tidigare

nämnts i fall av vållande till sjöolycka återkallas av domstol, där omständigheterna

är synnerligen försvårande. Däremot kan sådant bevis ej i

administrativ ordning återkallas. Någon underrättelseskyldighet för domstol

och nykterhetsnämnd motsvarande den som gäller angående körkortsinnehavare

finns ej stadgad.

Personal inom luftfart

Jämlikt luf tf artsförordningen den 26 maj 1922 och iillämpningskungörelsen

därtill den 20 april 1928 kräves ett av luftfartsslyrelsen utfärdat certifikat

för rätt att tjänstgöra som förare, navigatör och radiotelegrafist (radiotelefonist)

ombord å luftfartyg. Utan uttryckligt stadgande fordras även

certifikat för viss markpersonal, nämligen flygklarerare och markmekaniker.

Villkor för certifikat är bl. a., att vederbörande gjort sig känd för nykterhet

och pålitlighet. Certifikat skall av luftfartsstyrelsen återkallas, om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

innehavaren i sin tjänsteutövning gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller

varit berusad, eller om beträffande honom eljest föreligger sådana förhållanden,

att han måste anses olämplig att utöva den verksamhet certifikatet

avser. Återkallelse sker för certifikatets återstående giltighetstid eller tills

vidare.

Kungörelsen ger luftfartsmyndigheten möjlighet att bemyndiga befattningshavare

att vidtaga åtgärder till förhindrande av färd, bl. a. då denna

uppenbarligen skulle komma att medföra fara för person eller egendom ombord

på luftfartyg eller utanför detsamma. Flygplatspersonalen äger rätt att

avlägsna eller i trängande fall taga i förvar person, som uppträder berusad

eller stör ordningen eller genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i luftfartens

utövande.

Medicinalstyrelsen har utfärdat råd och anvisningar rörande levnadssättet

m. m. för person, som tjänstgör å civilt luftfartyg. I dessa har föreskrivits

största återhållsamhet beträffande förtärandet av alkoholhaltiga drycker

samt lämnats vissa detalj föreskrifter angående konsumtion av sådana

drycker. Liknande bestämmelser återkommer även i kollektivavtalet för den

flygande personalen. Enligt detta kan även flygbolagets direktion omedelbart

avskeda eller för viss tid avstänga eller i lägre löneklass nedflytta anställd

som bl. a. missbrukar alkoholhaltiga drycker i sådan grad att detta

inverkar menligt på tjänsten.

I detta sammanhang må även påpekas, att 1957 års riksdag antagit ett

förslag till luftfartslag. Denna skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Sådant förordnande har ännu ej meddelats. I lagen föreskrives, att ej

må någon göra tjänst ombord på luftfartyg, därest han på grund av påverkan

av starka drycker icke kan på betryggande sätt fullgöra vad honom

åligger. Samma regel gäller för trafikledare och markmekaniker. Skulle

någon vid förande av luftfartyg eller utövning av annan tjänst ombord eller

sådan tjänst å marken, som nyss nämndes, vara så påverkad, skall han

dömas till frihetsstraff eller vid ringa brott till böter.

Icke heller beträffande denna kategori av trafikpersonal finns stadgat

någon skyldighet för domstol och nykterhetsnämnd att ingå med underrättelser

av det slag som gäller för körkortsinnehavare. Däremot har luftfartsstyrelsen

att delge länsstyrelserna uppgifter om certifikat. Länsstyrelserna

skall därefter göra anteckning i körkortsregistret om sådana anmälningar.

Jämlikt tillämpningskungörelsen till luftfartsförordningen skall länsstyrelsen

därefter omedelbart göra anmälan till luftfartsstyrelsen, därest i samband

med fråga om indragning av körkort eller eljest till länsstyrelsens

kännedom kommer sådant förhållande beträffande certifikatinnehavare,

som kan medföra återkallelse av certifikatet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

7

Historik

19U9 års trafiknyktcrhetsutredning framhöll i sitt år 1953 avgivna betänkande,

att kravet på nykterhet gjorde sig lika starkt gällande vid annan trafik

än vägtrafik som vid vägtrafik. Utredningen föreslog till följd därav, att

såsom för rattfylleri skulle straffas den som gjort sig skyldig till onykterhet

icke blott vid förandet av bil, motorcykel, traktor och motorredskap utan

jämväl vid förandet av maskindrivet fordon på järnvägs- eller spårvägsskenor,

av maskindrivet sjöfartyg eller av luftfartyg eller eljest vid utövandet

av sådan befattning hos järnvägs-, spårvägs-, buss-, sjöfarts- eller luftfartsföretag,

varav trafiksäkerheten var beroende. Enligt utredningens mening

var det jämväl påkallat, att man i varje fall av trafiknykterhet såsom

en sekundär åtgärd upptog till prövning vederbörandes lämplighet för kvalificerade

trafikuppgifter inom samtliga trafikområden. I sådant syfte fordrades,

att den myndighet, på vilken lämplighetsprövningen i det särskilda

fallet ankom, erhöll kännedom om det förhållande som påkallade sådan

prövning. För den luftfartspersonal som innehade certifikat och körkort var

detta redan tillfredsställande ordnat genom länsstyrelsernas skyldighet att

till luftfartsstyrelsen lämna meddelande om underrättelser, som inkom till

körkortsregistret. Beträffande övrig luftfartspersonal ävensom järnvägs- och

spårvägspersonal föreslog utredningen, att i en särskild författning skulle

införas bestämmelser om underrättelseplikt. Dessa skulle innebära, att domstol

i fråga om sådan personal skulle till den myndighet, som hade att pröva

behörighetsfrågan, insända liknande underrättelse som i fråga om körkortsinnehavare.

Nämnda myndighet är för statlig järn vägspersonal järnvägsstyrelsen,

för enskild järn vägspersonal vederbörande järnvägsföretag, för

spårvägspersonal tillsynsmyndigheten för spårvägsföretaget och för luftfartspersonal

luftfartsstyrelsen. Det borde jämväl övervägas, menade utredningen,

huruvida icke i denna särskilda författning skulle medtagas stadganden

om underrättelseplikt för nykterhetsnämnd i vissa fall. Beträffande

sjöfartspersonal ifrågasatte utredningen liknande bestämmelser men framlade

icke något förslag, enär frågan hörde till dem, som föll inom en kommande

omarbetning av sjölagen.

På grundval av traliknyktcrhetsutredningens betänkande framlades till

1957 års riksdag proposition (nr 72) med förslag till viss skärpning av trafiknykterhetsbestämmelserna

för vägtrafik. Departementschefen uttalade i

propositionen beträffande utredningens förslag angående annan trafik än

vägtrafik, att han på grund av att trafiknykterhetslagstiftningen i sin helhet

borde göras till föremål för översyn icke var beredd att taga ställning till

dessa förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

Den 20 december 1957 tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet

särskilda sakkunniga för att verkställa en översyn av lagstiftningen om

trafiknykterhet och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga har

antagit benämningen 1957 års trafiknykterhetskommitté. Enligt direktiven

för utredningen skall bland annat — med utgångspunkt från trafiknykterhetsutredningens

förslag — tagas under övervägande om trafiknykterhetsansvaret

lämpligen bör utsträckas till att omfatta andra kategorier än förare

av fordon på väg.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att ännu viktigare än att stadga straff för trafikonykterhet

är de förebyggande åtgärderna. Annan trafik än vägtrafik står i

stor utsträckning under ansvarig ledning av antingen statliga eller kommunala

myndigheter eller större privata företag. För denna ansvariga ledning

är det av väsentlig betydelse att beträffande trafikpersonalen erhålla upplysningar

om sådana förhållanden, som beträffande körkortsinnehavare insändes

till länsstyrelse för prövning av deras lämplighet som förare. Beträffande

den åsyftade trafikpersonalen förhåller det sig emellertid så, att föreskrifter

om skyldighet att insända uppgifter saknas. Vidare lägger gällande

sekretessbestämmelser hinder i vägen för trafikföretagen att själva vidtaga

åtgärder för att införskaffa uppgifterna.

Utskottet

Motionärerna framhåller, att domstol och nykterhetsnämnd enligt gällande

bestämmelser har skyldighet att till vederbörande länsstyrelse insända

vissa underrättelser angående körkortsinnehavare; främst åsyftar de underrättelser

av betydelse från nykterhetssynpunkt. De förmenar, att behov av

en liknande underrättelseplikt föreligger beträffande förare av andra fortskaffningsmedel

än motorfordon. I anledning därav har de i motionerna

hemställt om en utredning rörande behovet av och lämpliga former för underrättelser

att tjäna som underlag för trafiknykterhetsfrämjande åtgärder

inom annan trafik än vägtrafik.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att särskilda sakkunniga

tillkallats i december 1957 för att verkställa en översyn av lagstiftningen

om trafiknykterhet och därmed sammanhängande frågor. I de sakkunnigas

uppdrag ingår att överväga, huruvida trafiknykterhetsansvaret lämpligen

bör utsträckas till att omfatta andra kategorier förare än förare av fordon

på väg. Med denna fråga får det av motionärerna väckta spörsmålet anses

ha ett nära samband. Utskottet anser det därför lämpligt att vid det pågå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1960

9

ende utredningsarbetet prövas jämväl de frågor som aktualiserats i motionerna.

Denna utskottets uppfattning torde böra bringas till Kungl. Maj :ts

kännedom. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1: 207

och II: 270, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening

giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 29 mars 1960

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Axel Svensson, Sunne, fru Carlqvist,

herrar Birke, Lars Larsson och Edström;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, fröken Höjer, fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson och herr

Björkman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:174 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vissa frafiknijkterhetsfrämjande åtgärder. a1 i texten