Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om mopeder m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1960-04-05 · 35 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om mopeder m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till förordning om mopeder m. m., dels ock

i ämnet väckta motioner.

Genom en den 26 februari 1960 dagtecknad proposition, nr 68, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll,

dels anhållit om riksdagens yttrande över förslag till

1) förordning om mopeder;

dels ock föreslagit riksdagen att antaga förslag till

2) lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon.

Författningsförslagen, som är fogade vid propositionen, är av följande

lydelse.

1 llihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 and. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

Förslag

till

Förordning om mopeder

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med moped förstås i denna förordning lätt motorcykel vars motor har en

cylindervolym ej överstigande 50 kubikcentimeter och vilken är konstruerad

för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

Vid bedömande, huruvida villkoret om begränsning av hastigheten är uppfyllt,

skall särskilt beaktas om fordonet lätt kan ändras till avsevärt högre

hastighet.

2 §•

Vad i vägtrafikförordningen och med stöd därav är föreskrivet om motordrivet

fordon, motorfordon och motorcykel samt om förande av dylikt

fordon skall icke äga tillämpning å moped. I stället skall i fråga om moped

tillämpas vad i vägtrafikförordningen är stadgat om cykel, dock att 7 § 1

mom. nämnda förordning icke äger tillämpning.

Utan hinder av vad nu sagts skall moped vara underkastad löpande

kontroll enligt 22—24 §§ vägtrafikförordningen. Förseelse, som innehavare

av körkort begår vid förande av moped, skall vid tillämpning av vad i

33—35 §§ sagda förordning är stadgat om återkallelse av körkort, varning

och omhändertagande av körkort bedömas såsom förseelse vid förande av

motordrivet fordon.

3 §.

Moped skall vara försedd med

a) effektiv styrinrättning;

b) minst två av varandra oberoende, effektivt verkande bromsar; och

skall så vitt angår moped med tre hjul eller med tillkopplat sidofordon åtminstone

en broms kunna på sluttande mark kvarhålla mopeden, även om

föraren lämnat denna;

c) apparat, med vilken kan givas ljudsignal med jämn, dov ton;

d) effektiv anordning för att hindra störande ljud från avloppsgaserna

(ljuddämpare); samt

e) under mörker dels framtill lykta, som visar vitt eller gult sken av till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

3

räcklig ljusstyrka för att mopeden skall kunna föras på betryggande sätt

och som, därest den har bländande sken, kan snabbt avbländas på tillfredsställande

sätt, dels ock baktill lykta, som visar rött sken bakåt (baklykta)

och reflexanordning, som vid belysning återkastar rött sken bakåt; och få

baklykta och reflexanordning kombineras.

På moped skola på lämpliga, lätt synliga platser föras två skyltar av metall,

upptagande i tydlig skrift den ena ägarens namn och adress samt den

andra fordonets typbeteckning eller, om fordonet undergått särskild besiktning,

den beteckning som därvid tilldelats fordonet.

4 §•

Moped må ej tagas i bruk förrän den blivit godkänd efter typbesiktning

eller särskild besiktning.

Har godkänd moped undergått sådan ändring, att den ej längre överensstämmer

med uppgifterna i utfärdat instrument över den lypbesiktning eller

särskilda besiktning, som låg till grund för godkännandet, må den sedan

ej brukas förrän den undergått särskild besiktning och därvid godkänts.

Utan hinder av vad nu sagts må moped brukas

a) av den, som yrkesmässigt eller i företag med egen verkstad tillverkar

eller reparerar mopeder, för provkörning av fordonet i samband med tillverkningen

eller reparationen;

b) för färd i och för besiktning kortaste lämpliga väg till och från förrättningsstället

för besiktningen;

c) för provkörning vid besiktning.

5 §.

1 mom. Tillstånd till typbesiktning må av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelas tillverkare här i riket av mopeder eller här i riket bosatt generalagent

för sådan tillverkare i utlandet. Tillståndet må återkallas, när

skäl därtill anses föreligga.

Beträffande ansökan om tillstånd som nu sagts skall i tillämpliga delar

gälla vad i 18 och 19 §§ vägtrafikkungörelsen är stadgat om där avsett tillstånd.

Då tillstånd meddelas, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen översända

avskrift av tillståndsresolutionen till statens provningsanstalt.

2 mom. Anmälan till typbesiktning skall ingivas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i tre exemplar och innehålla fullständiga uppgifter om fordonet

samt vara åtföljd av fotografi i tre exemplar av detsamma.

Efter samråd med statens provningsanstalt skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

pröva, huruvida typgodkännande skall meddelas. Meddelas

godkännande, skall styrelsen utfärda och tillhandahålla sökanden typbesiktningsinstrument.

I instrumentet skall angivas, bland annat, eu fordonet tilldelad

typbeteckning, innehållande ordningsnummer samt uppgift om fordonets

fabrikat och typ.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

3 mom. Därest moped enligt intyg, utfärdat av någon som har tillstånd

till typbesiktning, är i överensstämmelse med typfordon, som blivit för honom

besiktigat och godkänt, eller företer endast sådana avvikelser därifrån,

som äro att hänföra till mopedens utstyrsel, skall så anses som om mopeden

godkänts den dag intyget utfärdades. Sådant intyg kallas typintyg.

Typintyg skall utfärdas i två exemplar, av vilka det ena kvarbliver hos

utställaren och det andra tillhandahålles köpare av fordonet. Intyget skall

innehålla uppgift om fordonets typbeteckning och tillverkningsnummer, det

sistnämnda innefattande ram- och motornummer, samt i övrigt fullständigt

och riktigt återgiva typbesiktningsinstrumentets uppgifter om fordonets

beskaffenhet.

6 §•

Särskild besiktning verkställes av bilinspektör på anmälan av mopedens

ägare.

Vid anmälan till särskild besiktning skall ägaren skriftligen lämna såvitt

möjligt fullständiga uppgifter om mopeden samt tillhandagå med de upplysningar,

som i övrigt erfordras.

Godkännes mopeden, skall bilinspektören tilldela den beteckning, innehållande

ordningsnummer samt uppgift om ramnummer eller annat igenkänningstecken,

motorns fabrikat, typ och tillverkningsnummer, totala utväxlingsförhållandet

mellan motor och drivande hjul ävensom diametern

av motorcylinderns insugningskanal, uttryckt i millimeter. Anteckning härom

skall ske i särskild liggare. Härjämte skall bilinspektören utfärda besiktningsinstrument

i tre exemplar, av vilka ett skall inom tre dagar från

besiktningens avslutande tillhandahållas sökanden samt de övriga skola

tillställas väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens provningsanstalt.

7 §•

Den som bedriver yrkesmässig försäljning av mopeder är pliktig att vid

överlåtelse av moped till annan förse det för fordonet gällande typintyget

eller besiktningsinstrumentet med skriftlig försäkran att fordonet under

den tid det innehafts av honom icke underkastats sådan ändring, att fordonet

ej längre överensstämmer med uppgifterna i typintyget eller besiktningsinstrumentet.

8 §•

Moped må icke föras av någon som ej fyllt femton år.

9 §•

Det åligger förare av moped att medhava och på tillsägelse av besiktningsman

eller polisman förete bevis att fordonet är trafikförsäkrat. Beviset skall

vara i sådant skick, att det kan avläsas utan svårighet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

10 §.

Förare av moped skall i görligaste mån behandla motorn så, att den icke

åstadkommer störande buller eller utsläpper rök eller gas i sådan mängd,

att olägenhet därav uppstår. Gaser från förbränningsmotor få icke givas

fritt avlopp.

11 §.

Brukas moped på väg oaktat den icke är så utrustad, som i 3 § första stycket

sägs, eller i strid mot 4 §, straffes ägaren med dagsböter. Om befrielse i

vissa fall från ansvar för fordonets ägare samt om ansvar för annan än denne

gäller vad i 65 § 1 och 3 mom. samt 70 § vägtrafikförordningen för där

avsedda fall är stadgat.

Förseelse mot 3 § andra stycket eller 10 § straffes med böter, högst trehundra

kronor. Till samma straff dömes den som, i strid mot stadgandet i

7 §, underlåter att förse typintyg eller besiktningsinstrument med sådan

försäkran, som avses i nämnda paragraf, så ock den som överträder bestämmelsen

i 9 §. Om den, som ertappas med att under färd icke hava medhaft

handling som avses i 9 §, senast å tredje söckendagen därefter hos vederbörande

polismyndighet eller åklagare styrker, att han innehade sådan

handling vid tiden för förseelsen, och omständigheterna giva vid handen,

att förseelsen haft sin grund i tillfälligt förbiseende, vare han fri från ansvar.

Föres moped av barn, som ej fyllt femton år, skall den, som har vårdnaden

om barnet, eller, om förseelsen begåtts av barnet i anställning hos arbetsgivare,

den sistnämnde straffas med dagsböter, såvida han underlåtit att

göra vad på honom ankommit för att förekomma densamma. Med dagsböter

straffes ock den, som eljest tillåter barn, vilket ej fyllt femton år, att

föra moped.

12 §.

I utlandet bosatt person, som tillfälligtvis vistas i Sverige, må, därest han

fyllt femton år, utan hinder av stadgandena i denna förordning bruka av

honom till riket införd moped om den uppfyller de villkor, som för dylika

fordon gälla i hans hemland. Lika med moped anses härvid annan lätt motorcykel,

vars motor har en cylindervolym ej överstigande 50 kubikcentimeter,

såvida den som infört fordonet äger i hemlandet föra detta utan innehav

av körkort eller därmed jämförlig handling.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961, dock att stadgandena

i 5 och 6 §§ skola lända till efterrättelse från och med dagen efter den, då

förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk

författningssamling.

Med ikraftträdandet av denna förordning skall kungörelsen den 23 maj

1952 (nr 280) med vissa bestämmelser om cyklar med hjälpmotor upphöra

att gälla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

I nämnda kungörelse avsedd cykel med hjälpmotor, vilken tagits i bruk

före den 1 juli 1961, må, om trafikförsäkring tecknats med verkan senast

från och med sagda dag, nyttjas såsom moped utan att vara godkänd enligt

4 §, så länge sådan försäkring utan avbrott vidmakthålles. I fall som nu

sagts skola stadgandet i 3 § andra stycket om skylt med uppgift om besiktningsförhållandena

samt stadgandet i 7 § icke äga tillämpning. Det åligger

fordonets förare att medhava samt på tillsägelse av besiktningsman eller

polisman förete bevis att nyssnämnda försäkringsskyldighet fullgjorts; och

gäller därom i övrigt vad i 9 och 11 §§ är stadgat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

7

Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon

Härigenom förordnas, att 2 och 18 §§ lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring

å motorfordon1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Med motorfordon---i timmen.

Härvid förstås---på skenor.

Till motorfordon — — — av gående.

Lagen äger ej tillämpning å sådan Lagen äger ej tillämpning å mocykel

med hjälpmotor, för vilken re- torfordon, som användes uteslutande

gistreringsplikt icke föreligger, ej inom järnvägs- eller fabriksområde

heller å motorfordon, som användes eller inhägnat tävlingsområde eller

uteslutande inom järnvägs- eller annat dylikt inhägnat område,

fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde

eller annat dylikt inhägnat

område.

18 §.

Har avtal--------är registrerat.

Avser försäkringen motorfordon,

för vilket utfärdats interimslicens, eller

varje motorfordon, som är försett

med viss saluvagnsskylt, skall vad

sålunda stadgats äga motsvarande

tillämpning, därvid omförmälda tid

av trettio dagar skall räknas från det

anmälan inkommit till myndighet,

som meddelat licensen eller utlämnat

skylten. Detsamma gäller där försäkringen

avser moped, dock att tiden

skall räknas från det anmälan inkommit

till polismyndigheten i den ort,

där försäkringstagaren enligt senaste

för försäkringsgivaren tillgängliga

uppgifter är bosatt.

År den------ej tillämpning.

Anmälan, varom---två exemplar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

Avser försäkringen motorfordon,

för vilket utfärdats interimslicens, eller

varje motorfordon, som är försett

med viss saluvagnsskylt, skall vad

sålunda stadgats äga motsvarande

tillämpning, därvid omförmälda tid

av trettio dagar skall räknas från det

anmälan inkommit till myndighet,

som meddelat licensen eller utlämnat

skylten.

1 Senaste lydelse av 2 §, se 1952:281; av 18 §, se 1951:651.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 åt- 1960

I samband med propositionen bär utskottet behandlat

dels de i anledning av propositionen väckta motionerna

1) nr 544 i första kammaren av herr Karlsson, Göran; samt

2) nr 667 i andra kammaren av herrar Bengtsson i Varberg och Lundberg,

dels ock följande motioner

3) de likalydande motionerna nr 312 i första kammaren av herr Nilsson,

Yngve, m. fl. och nr 388 i andra kammaren av herrar Nilsson i Bästekille

och Svensson i Krokstorp om utredning angående obligatorisk trafikförsäkring

för mopeder.

Till utskottet har därjämte i anledning av propositionen inkommit eu den

17 mars 1960 dagtecknad skrivelse från Nymans Verkstadsklubb och Nymanbolagen

Aktiebolag i Uppsala.

För innehållet i motionerna och skrivelsen redogöres i det följande vid de

avsnitt, till vilka desamma efter sitt innehål! hör.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till bl. a. nya bestämmelser om mopeders

konstruktion och utrustning. Moped skall alltjämt vara konstruerad

för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, men den nuvarande absoluta

begränsningen av motoreffekten till 0,8 hästkrafter bortfaller och ersättes

av en bedömning från fall till fall av motorns s. k. effektkurva. Kravet

på pedaler slopas. Däremot blir ljuddämpare obligatorisk, och viss skärpning

föreslås av bestämmelserna om bromsutrustning.

Föreskrifterna om besiktning skärpes väsentligt. Besiktningen skall avse

hela mopeden och icke, som nu, endast motorn. De föreslagna nya besiktningsreglerna

innefattar vidare detaljbestämmelser om bl. a. typbesiktning,

typintyg och särskild besiktning samt vissa bestämmelser med ändamål att

möjliggöra kontroll av att fordonen icke ändras efter besiktning eller utfärdande

av typintyg.

Vidare föreslås införande av trafikförsäkringsplikt i fråga om mopeder.

Detalj bestämmelserna föreslås bli i huvudsak desamma som för andra motorfordon.

Vissa särbestämmelser blir dock erforderliga med hänsyn till

att mopederna icke registreras som andra motorfordon. Bl. a. föreslås att

mopedförare skall vara skyldig att medföra bevis om att trafikförsäkring

är gällande för fordonet.

Bland detaljerna i förslagen må nämnas, att dessa innefattar särskilda

regler om villkoren för brukande av utländska mopeder i Sverige samt att

de nuvarande straffbestämmelserna förtydligas på en del punkter. Med avseende

å reglerna om förares uppträdande i trafiken medför förslagen bl. a.

den konsekvensen, att moped skall föras på cykelbana, där sådan finnes,

och alltså icke, som nu, på körbana.

Tiden för ikraftträdandet av de nya reglerna har i förslagen satts till den

1 juli 1961. Mopeder, som tagits i bruk dessförinnan, skall emellertid få brukas

även i fortsättningen utan att undergå särskild besiktning, om trafikför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960 9

säkring tecknas senast vid ikraftträdandet och sedan vidmakthålles utan

avbrott.

Inledning

Jämlikt bemyndigande den 27 maj 1955 uppdrog dåvarande chefen för

kommunikationsdepartementet åt särskilt tillkallad utredningsman att verkställa

en allmän översyn av bestämmelserna rörande cyklar med hjälpmotor

samt att därvid jämväl undersöka möjligheterna till nordisk samordning.

Till fullgörande av sitt uppdrag avgav utredningsmannen i april 1959

ett betänkande (stencilerat) med förslag till kungörelse med vissa bestämmelser

angående mopeder.

Yttranden över förslaget har efter remiss inkommit från riksåklagarämbetet,

Svea hovrätt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens provningsanstalt,

statens trafiksäkerhetsråd, statens väginstitul, riksförsäkringsanstalten,

medicinalstyrelsen, statspolisintendenten, generaltullstyrelsen, statistiska

centralbyrån, skolöverstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, Automobilbesiktningsmännens förening,

Bilverkstädernas riksförbund, Cykel- och mopedfrämjandet, Cykel- och

sporthandlarnas riksförbund, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen

Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen

Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges

stadsfiskaler, Försäkringsjuridiska föreningen, Ivungl. automobil klubben,

Landsorganisationen i Sverige, Motorförarnas helnykterhetsförbund,

Motormännens riksförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF), Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska bilförsäkringsföreningen,

Svenska cykelfabrikant- & grossistföreningen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska motorcykelfabrikanters förening, Svenska tarifföreningen,

Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges

läkares automobilklubb, Sveriges motorcykelhandlares riksförbund, Sveriges

motorcykel- & mopedimportörers förbund och Trafikförsäkringsföreningen.

Vid åtskilliga av yttrandena har fogats ytterligare utlåtanden av

statliga och kommunala myndigheter, sammanslutningar och enskilda personer.

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Främst hänvisas till vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr

642; ang. ändringar se SFS 1952:164, 1953:300, 1954:338, 1955:99, 313

och 524, 1956: 122, 142 och 523, 1957: 356 och 537, 1958: 222 och 540 samt

1959:259).

Av intresse är jämväl kungörelsen den 30 juni 1952 (nr 520) med anledning

av Sveriges tillträde till den i Geneve den 19 september 1949 nnderteck
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

nade konventionen rörande vägtrafik (ang. ändringar se SFS 1954: 795 samt

1956: 475 och 525).

De särskilda föreskrifterna om mopeder är icke intagna i vägtrafikförordningen

utan finnes meddelade i kungörelsen den 23 maj 1952 (nr 280) med

vissa bestämmelser om cyklar med hjälpmotor (i det följande kallad mopedkungörelsen

).

I 1 § mopedkungörelsen konstateras till en början, att moped — eller enligt

kungörelsens terminologi cykel med hjälpmotor — är att beteckna såsom

lätt motorcykel (jfr 1 § 3 inom. vägtrafikförordningen). Närmare bestämt

är kungörelsen tillämplig på sådan lätt motorcykel som — med bibehållande

i övrigt av de huvudsakliga kännetecknen på cykel — är utrustad

med förbränningsmotor av typ, som genom prövning och godkännande av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen konstaterats fylla vissa i kungörelsen angivna

förutsättningar. Förutsättningarna för godkännande är att motorns

cylindervolym ej överstiger 50 kubikcentimeter, att motorn till tyngd och

verkningssätt befinnes lämpad för cykel av normal byggnad, att motorn

har en effekt av högst 0,8 hästkrafter samt att motorn är konstruerad för

en hastighet av högst 30 kilometer i timmen och icke utan svårighet kan

ändras till högre hastighet. Vid meddelande av godkännande skall väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samråda med statens provningsanstalt.

Härjämte ges i 2 § mopedkungörelsen en hel del speciella föreskrifter för

den art av lätta motorcyklar, som mopederna utgör. Moped är icke underkastad

de i 4 § vägtrafikförordningen givna bestämmelserna om motorcykels

beskaffenhet och utrustning m. m., utan i stället gäller motsvarande bestämmelser

om cykel i 7 § samma förordning. Enligt uttryckligt stadgande

lår emellertid moped icke tagas i bruk med mindre den försetts med två

av varandra oberoende effektivt verkande bromsar, ljudsignalapparat samt

skylt upptagande ägarens namn och adress ävensom mopedmotorns typbeteckning

och tillverkningsnummer. Vidare är bestämmelserna om registrering

av motorfordon och om körkort för förare av motordrivet fordon icke

tillämpliga på mopeder; ej heller vägtrafikförordningens bestämmelser om

största bredd å utskjutande last å motorfordon samt om förbud att medföra

passagerare på lätt motorcykel. Däremot gäller de särskilda bestämmelserna

i 59 § vägtrafikförordningen om trafik med cykel samt bestämmelserna

i 22—24 §§ nämnda förordning om löpande kontroll av motorfordon.

— Förseelse mot bestämmelserna i 2 § mopedkungörelsen beträffande

mopeds utrustning skall enligt 3 § samma kungörelse straffas jämlikt

65 § 1 mom. vägtrafikförordningen.

Enligt 2 § mopedkungörelsen gäller vidare, att moped får föras allenast

av den som fyllt 15 år. Häremot svarande straffbestämmelse i 3 § kungörelsen

innebär för de! fall att moped föres av barn under 15 år, att den skall

straffas, som har vårdnaden om barnet. Vårdnadshavaren går dock fri från

straff om han visar att förseelsen skett utan hans vetskap eller att han gjort

vad på honom ankommit för att förekomma densamma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

11

Mopeders konstruktion och utrustning

Utredningen

Enligt utredningens förmenande lär de mopedtyper, som kan förväntas

framdeles komma i marknaden, därest nuvarande författningsbestämmelser

i frågor om mopeds tekniska beskaffenhet i huvudsak bibehålies, näppeligen

komma att nämnvärt avvika från de typer, som f. n. saluföres. Man

kan emellertid vänta förbättringar med avseende å såväl motorernas konstruktion

som mopedernas beskaffenhet i övrigt. Troligen kommer fabrikanterna

att söka draga nytta av de erfarenheter man gjort vid tillverkningen

och brukandet av tyngre och snabbare tvåhjuliga motorfordon. Detta

är givetvis i och för sig enbart av godo. Fråga är dock, om mopeden härigenom

kommer att utvecklas på sådant sätt, att de skäl, som en gång varit avgörande

för nuvarande bestämmelser, med denna utveckling förlorar i

tyngd.

Med avseende å mopedernas högsta konstruktiva hastighet

har utredningen icke föreslagit någon ändring i nuvarande bestämmelse,

enligt vilken hastigheten begränsats till 30 kilometer i timmen. Emellertid

har utredningen ansett mopederna böra vara så konstruerade, att denna

hastighetsgräns icke kan överskridas enbart genom ändring av fordonens

utväxlingsanordningar. — Enligt utredningen gäller liknande bestämmelser

i Danmark. I Finland och Norge har man icke någon föreskrift om konstruktiv

hastighetsgräns.

Vad härefter angår motorns konstruktion har utredningen

framhållit, att den f. n. tillåtna största cylindervolymen 50 kubikcentimeter

överensstämmer med den i 1949 års Genéve-konvention rörande vägtrafik,

Bil. 1, fastställda gränsen för hjälpmotor till cykel. Denna cylindervolym

möjliggör emellertid mycket högre effekt än den i Sverige tillåtna, 0,8 hästkrafter.

I de länder, som anslutit sig till Genéve-konventionen, finns i allmänhet

icke någon bestämmelse om högsta tillåtna effekt utan endast om

cylindervolym. Bland svenska mopedfabrikanter pågår undersökningar för

att få fram lämpliga värden i fråga om cylindervolym och effekt.

Med hänsyn till Genéve-konventionens bestämmelser angående cylindervolymen

torde någon ändring i bestämmelserna härutinnan f. n. icke kunna

ifrågakomma. De resultat, som man hittills uppnått vid nyssnämnda undersökningar,

tyder däremot enligt utredningen på att nuvarande bestämmelse

om en högsta effekt av 0,8 hästkrafter icke är lämplig. Den bör därför slopas,

och det torde få ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, i samråd

med statens provningsanstalt, för varje särskilt fall bedöma och bestämma

gränsen för motoreffekten med iakttagande av alt motorn icke får

ha större effekt än att den — oavsett utväxlingsanordningarna — förmår

driva fram fordonet med en hastighet av 30 kilometer i timmen.

I övrigt är det enligt utredningen främst frågan huruvida mopederna skall

vara försedda med pedaler, som tilldrar sig intresse. Ett dylikt krav

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

måste f. n. anses föreligga på grund av bestämmelsen att mopeden skall bibehålla

de huvudsakliga kännetecknen på cykel. Frågan har varit föremål

för överväganden i olika internationella sammanhang. Vid sammanträde i

september 1956 med den av Ekonomiska kommissionen för Europa (ECE;

tillsatta underkommittén för landsvägstransporter avvisades ett väckt förslag

att slopa kravet på pedaler. Frågan har jämväl diskuterats vid överläggningarna

mellan mopedutredningen och sakkunniga från övriga nordiska

länder. Från finskt och norskt håll uttalades den meningen, att pedaler

icke borde vara obligatoriska. På danskt håll fann man det däremot angeläget

att bibehålla pedalerna för att draga en gräns mellan mopeden och

andra motorfordon, varjämte framhölls att mopederna, trots sina pedaler,

blivit allt lägre och att denna utveckling i allt fall torde komma att fortsätta.

Utredningen har för sin del funnit övervägande skäl tala för att tills

vidare bibehålla kravet på pedaler bl. a. med hänsyn till det av förutnämnda

underkommitté inom ECE gjorda ställningstagandet men har förordat att

frågan blir föremål för fortsatt utredning och upptages till behandling inom

ECE.

En annan fråga som uppmärksammats gäller ljuddämpare. Avsaknaden

av en bestämmelse med föreskrift i ämnet är enligt utredningens mening

en brist i nuvarande svenska lagstiftning. Samtliga sakkunniga, som

deltagit i förutnämnda överläggningar, har uttalat sig för nödvändigheten

av en dylik föreskrift, vilken f. ö. saknas endast i den svenska lagstiftningen.

Utredningen har därför funnit sig böra föreslå införandet av föreskrift

om att moped skall vara försedd med effektiv ljuddämpare.

Vid överläggningar mellan utredningen och sakkunniga från andra nordiska

länder uttalade sig samtliga sakkunniga mot införande av en bestämmelse

om viss högsta tjänstevikt för mopeder, eftersom den skulle

kunna hindra framställningen av kraftiga och trafiksäkra mopeder. En sådan

gräns skulle jämväl kunna tänkas förhindra den hittillsvarande utvecklingen

mot mopeder av scootertyp, vilken bedömts som önskvärd. Utredningen

har sagt sig icke vilja förorda någon generell tjänsteviktsgräns.

1 fråga om vissa andra tekniska detalj spörsmål, såsom frågorna om kraven

på belysningsanordningar, bromsar, hastighetsmätare

och signalanordningar, har utredningen ansett skäl icke

föreligga till ändringar i nu gällande svenska bestämmelser. Till samma resultat

har utredningen kommit med avseende å bestämmelserna om last

och passagerare å mopeder.

Utredningen har framhållit att — i motsats till vad som gäller beträffande

lätt motorcykel — till moped f. n. får kopplas sid- eller släpvagn.

Med hänsyn bl. a. till mopedernas begränsade hastighet samt deras praktiska

användning för lättare transporter har utredningen icke funnit skäl

att föreslå ändring i de nu gällande bestämmelserna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

13

Remissyttrandena

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse

härför som finnes i propositionen s. 19—22.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Skoglund, har anfört:

Såsom jag förut anfört synes vid utformningen av bestämmelserna om

mopedernas konstruktion och utrustning främst böra hållas i minnet, att

dessa bestämmelser icke bör gå ut på att hindra mopedernas utveckling

utan blott på att leda utvecklingen i lämplig riktning till gagn för den stora

allmänhet, som är hänvisad till detta transportmedel, samt för strävandena

alt öka trafiksäkerheten.

Vad först angår mopedernas konstruktiva hastighet så har

det gjorts gällande, att den nuvarande hastighetsgränsen vid 30 kilometer

i timmen skulle vara mindre lämplig och att det ur bl. a. teknisk synpunkt

vore bättre om gränsen sattes vid 40 kilometer i timmen. Den popularitet,

som mopederna tillvunnit sig, ger emellertid belägg för att de nuvarande

konstruktionerna är ganska lyckade ur teknisk synpunkt. Det är tveksamt,

om en höjning av den konstruktiva hastigheten lämpligen kan genomföras

utan att man samtidigt skärper detalj föreskrifterna om mopeder därhän, att

åtskilliga av de lättnader, som mopedbestämmelserna innebär jämfört med

bestämmelserna om motorfordon i allmänhet, går förlorade. En förskjutning

av hastighetsgränsen uppåt torde ej heller vara ägnad att motverka

den tendens, som kommit till synes särskilt bland yngre mopedägare, att

genom ändringar öka fordonens hastighet. Det kan knappast heller betecknas

som lämpligt att utan starkt vägande skäl införa nya regler, vilka avviker

från motsvarande bestämmelser i övriga nordiska länder.

Av nu angivna skäl förordar jag, i likhet med utredningen, att regeln om

en högsta konstruktiv hastighet av 30 kilometer i timmen bibehålies.

Beträffande regelns närmare utformning är jag däremot icke ense med

utredningen. Dess förslag att den konstruktiva hastigheten oavsett utväxlingsanordningarna

icke skall få överstiga det nyss angivna värdet 30 kilometer

i timmen, innebär i praktiken en mycket långtgående inskränkning i

fråga om de motorer, som får användas på mopederna. Det lär visserligen

vara möjligt att framställa motorer, som fyller det angivna kravet, men

ett fordon, som utrustas med en dylik motor, torde icke få sådana köregenskaper

som är lämpliga ur bl. a. trafiksäkerhetssynpunkt. Accelerationsoch

backtagningsförmågan blir icke tillfredsställande, om ej motorn ger

ett visst överskott av kraft utöver den, som oundgängligen erfordras för att

driva fram fordonet med hastigheten 30 kilometer i timmen. Regeln bör

därför ej utformas alldeles så, som utredningen förordat. Jag återkommer

senare till denna fråga.

Den nuvarande regeln att motoreffekten ej får överstiga 0,8 hästkrafter

är i och för sig icke illa avvägd. En sådan effektgräns ger enligt uppgift vid

användande av en moped av normalt utförande en teoretisk högsta hastig
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra laguiskottets utlåtande nr 21 år 1960

het, som blott obetydligt överstiger 30 kilometer i timmen, och kan därför

icke sägas fresta till att söka öka hastigheten genom ändringar i fråga om

utväxlingen. Emellertid finns icke någon liknande bestämmelse i någon av

de övriga nordiska länderna, och regeln kan onekligen medföra vissa svårigheter

till följd av sin onödigt stela utformning. Goda skäl talar således

för utredningens mening att den bör slopas.

Nuvarande bestämmelse om en högsta cylindervolym av 50 kubikcentimeter

överensstämmer däremot med vad som får anses internationellt vedertaget.

Den synes böra bibehållas.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen om att mopedmotorn skall

till tyngd och verkningssätt vara så beskaffad, att den kan anses lämpad för

en cykel av normal byggnad, överensstämmer med vad som nu gäller, men

den synes med hänsyn till den utveckling, som ägt rum, knappast längre ha

någon uppgift att fylla. Den bör därför utgå.

En sak för sig är huruvida den nu förordade utformningen av konstruktions-

och utrustningsbestämmelserna för mopeder är tillräckliga för att

hindra otillåtna ändringar av mopederna, särskilt sådana

ändringar, som går ut på att öka maximihastigheten.

Såsom förut framhållits, kan en ändring av maximihastigheten åvägabringas

på två olika sätt, nämligen antingen genom att ändra fordonets utväxling

eller genom att vidga insugningskanalen från motorns förgasare till

förbränningskammaren. Även andra metoder är tänkbara, men de torde icke

vara av större betydelse. Önskar man strikt upprätthålla ett krav på att mopederna

icke utan synnerlig svårighet kan ändras till högre hastighet än 30

kilometer i timmen, bör tordonen vara så beskaffade, att varken utväxlingsanordningarna

eller insugningskanalen kan ändras utan ingående yrkeskunskap

och tillgång till speciell verktygsutrustning.

Emellertid torde det ur praktisk synpunkt icke vara lämpligt att ge bestämmelserna

en så sträng utformning. Det ligger i sakens natur, att de rörliga

dreven i utväxlingsanordningarna är jämförelsevis lätta att byta ut.

Huruvida det är möjligt att på så sätt öka fordonets maximihastighet, beror

emellertid därjämte på motorns egenskaper, speciellt på den s. k. effektkurvans

utseende. Med mopedmotorer av nu brukliga typer kan man enligt

uppgift icke genom en ändring av enbart utväxlingen nå högre konstruktiv

hastighet än 35 eller 36 kilometer i timmen, och detta sker då på bekostnad

av fordonets accelerationsförmåga och andra värdefulla egenskaper. Med

andra motorer eller med en motor, vars effekt ökats t. ex. genom uppborrning

av insugningskanalen, är det däremot möjligt att nå väsentligt högre

hastighet. Det är med tanke på denna sistnämnda möjlighet, som författningen

bör utformas.

Vid bedömande av möjligheten att öka maximihastigheten genom ändringar

på mopeden bör således främst motorns egenskaper uppmärksammas.

Effektkurvan bör vara sådan, att det icke är tänkbart att enbart genom

utväxlingsändringar få ut mer än en mycket måttlig hastighetsökning. Hur

mycket som bör kunna tolereras i detta hänseende är det knappast lämpligt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

15

att söka angiva exakt. Avgörandet bör få träffas med hänsyn bl. a. till den

försämring av accelerationsförmågan m. in., som följer av åtgärden, och

sannolikheten med hänsyn härtill för att åtgärden kan komma till stånd.

Emellertid bör det ur denna synpunkt knappast kunna anses motiverat att

godkänna fordon såsom moped, om det genom ändringar av utväxlingen

utan samband med ändringar av motorn är möjligt att bringa upp hastigheten

över ca 35 kilometer i timmen. Möjligheten till hastighetsökningar genom

ändring av motorn bör bedömas strängt. Speciellt bör uppmärksammas

möjligheten att öka insugningskanalens diameter genom uppborrning eller

filning. En metod att hindra dylik åverkan är att väggarna till insugningskanalen

utföres i ett stycke särskilt hårt material, som ingjutes i själva motorblocket.

Även andra jämförbara metoder är givetvis tänkbara. Den ledande

synpunkten vid prövningen bör vara att ändringar icke skall kunna ske

utan avsevärd yrkesskicklighet och tillgång till god verkstadsutrustning.

Den anförda tankegången torde i själva författningen kunna utformas

så, att den grundläggande bestämmelsen om en högsta konstruktiv hastighet

av 30 kilometer i timmen kompletteras med en föreskrift om att vid bedömande,

huruvida detta villkor är uppfyllt, särskilt skall beaktas om fordonet

lätt kan ändras till avsevärt högre hastighet.

Till undvikande av missförstånd bör i detta sammanhang betonas, att de

av mig förordade bestämmelserna till förhindrande av ändringar på mopederna

givetvis icke avser att ersätta utan blott att komplettera föreskriften

om konstruktiv maximihastighet. För att ett fordon skall anses som moped

bör krävas dels att fordonet i det skick det befinnes icke kan medelst motorn

framdrivas med större hastighet än 30 kilometer i timmen och dels att den

endast med svårighet kan ändras. Om fordonet faktiskt ändrats så, att det

kan framdrivas med större hastighet än nu sagts, är det ej vidare att anse

som moped och detta oavsett om ändringen varit mer eller mindre svår att

utföra.

Med den utformning, som mopederna numera fått, har pedalerna

knappast längre någon uppgift att fylla. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är ett

pedallöst fordon säkerligen att föredraga, och kravet på pedaler kan även

ur andra synpunkter antagas verka hämmande på mopedernas utveckling.

För bibehållande av kravet på pedaler talar egentligen endast det skälet, att

vissa svårigheter kan möta ägaren av ett pedallöst fordon, om han önskar

använda det i vissa främmande länder. Detta skäl bör emellertid icke få vara

avgörande. Jag anser mig böra förorda, att kravet på pedaler slopas.

Beträffande övriga frågor, som berör mopedernas konstruktion och utrustning,

kan jag i allt väsentligt ansluta mig till utredningen. Jag förordar

sålunda, liksom utredningen, införandet av en bestämmelse om att moped

skall vara försedd med effektiv 1 j uddämpare. Vad beträffar frågan

om viss högsta t j änstevikt anser jag, liksom utredningen, att någon

begränsning icke bör föreskrivas utöver det redan nu uppställda kravet

på att moped skall tillhöra kategorien lätt motorcykel, d. v. s. att tjänstevikten

ej får överskrida 75 kg. Gällande bestämmelser om belysnings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

och signalanordningar har visat sig ändamålsenliga och bör bibehållas

utan andra jämkningar än sådana, som kan visa sig påkallade av

redaktionella skäl. Någon föreskrift om hastighets mäta re anser jag

icke böra införas bl. a. av det skälet, att det torde visa sig svårt att hålla

dylika mätare i funktionsdugligt skick. De av utredningen föreslagna bestämmelserna

om bromsutrustning på mopeder bör — liksom motsvarande

bestämmelser om cyklar —- kompletteras med föreskrift för det

fall, att mopeden har flera än två hjul eller är försedd med sidvagn, om att

åtminstone en broms skall kunna på sluttande mark kvarhålla fordonet,

även om föraren lämnat detta. Vad angår frågorna om last och passagerare

samt om koppling av sid- eller släpvagn till moped

har de nuvarande bestämmelserna såvitt veterligt är fungerat tillfredsställande,

och anledning att vidtaga sakliga ändringar i dessa bestämmelser synes

därför icke föreligga.

I författningstekniskt hänseende kan mot utredningens

förslag riktas den anmärkningen, att förslaget icke tydligt skiljer mellan

definitionen av begreppet moped och detaljbestämmelserna om fordonens

utrustning. Eftersom frågan är av icke ringa betydelse bl. a. för det straffrättsliga

bedömandet, bör skillnaden mellan dessa grupper av bestämmelser

klart framgå av författningstextens utformning. Lämpligt synes vara,

att bestämmelserna uppdelas på två olika paragrafer.

I definitionen av begreppet moped bör till en början utsägas, att därunder

inbegripes dels trampcyklar med hjälpmotor och dels sådana två- eller

trehjuliga fordon, som från början är byggda för motordrift (motorcyklar),

allt under förutsättning att övriga, i det följande angivna villkor är uppfyllda.

Härutöver bör i definitionen inflyta bestämmelserna om konstruktiv

hastighet, om förbud att konstruera fordonet så, att maximihastigheten lätt

kan ökas, och om motorns cylindervolym. Övriga av mig förut omnämnda

bestämmelser synes böra utformas så, att de får karaktär av detalj föreskrifter.

Besiktning av mopeder

Utredningen

Utredningen har ansett, att det är angeläget att man genom en ändring

av gällande författningsbestämmelser skapar bättre garanti för efterlevnad

av konstruktionsbestämmelserna. Ett godkännande av allenast mopedmotorn

kan härvid icke anses till fyllest. Liksom fallet är beträffande andra

motorfordon, bör godkännandet avse mopeden i fullt driftfärdigt skick. Vidare

bör köparen av en fabriksny moped — liksom köparen av ett nytt annat

motorfordon — erhålla verklig garanti för att fordonet uppfyller de

fordringar, som gällande författningsbestämmelser uppställer. F. n. är det

så, att tillverkare och försäljare går fria från ansvar, om det visar sig att

en moped har för hög maximihastighet. Mopedföraren blir däremot fälld

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960 17

till ansvar för olovligt förande av lätt motorcykel. Detta kan icke anses tillfredsställande.

Av nu anförda skäl har utredningen föreslagit, att bestämmelser införes,

som innebär att förfaringssättet vid godkännande av moped i allt väsentligt

bringas i överensstämmelse med förfaringssättet vid besiktning av andra

motorfordon.

Närmare bestämt innebär utredningens förslag följande.

Tillverkare eller importör (generalagent) av moped skall efter ansökan

kunna erhålla särskilt tillstånd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att låta

typbesiktiga visst märke eller vissa märken av moped. Vid ansökan bör fogas

vissa av utredningen angivna handlingar. I meddelat tillstånd bör angivas,

bl. a., det eller de märken, som avses med tillståndet, samt vem som

skall äga rätt att utfärda typintyg. Meddelat tillstånd bör kunna återkallas,

när skäl därtill föreligger. — Anmälan av moped till typbesiktning göres

skriftligen enligt särskilt formulär bos statens provningsanstalt, som också

verkställer typbesiktningen. Om fordonet godkännes som moped, utfärdar

anstalten typbesildningsinstrument. Fordonet tilldelas vidare en typbeteckning,

innehållande ordningsnummer samt fordonets fabrikat, typ och årsmodell.

—- För varje sedermera kontrollerat fordon utfärdas genom tillverkarens

eller importörens försorg ett typintyg upprättat enligt särskilt formulär.

Typintyget bör innehålla uppgifter om fordonets typbeteckning och

tillverkningsnummer, det sistnämnda innefattande både ram- och motornummer,

samt bör jämväl i övrigt riktigt återgiva typbesiktningsinstrumentets

uppgifter om fordonets beskaffenhet. Typintyget bör vidare innehålla

försäkran om att det därmed avsedda fordonet överensstämmer med det

typbesiktigade fordonet. Vidare bör skyldighet införas för mopedförsäljare

att vid leverans av moped förse typintyget med särskild försäkran om att

fordonet under den tid det innehafts av honom icke underkastats sådan ändring

att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i typintyget. Dylik

försäkran bör jämväl avgivas av den som säljer moped i andra hand. Oriktiga

uppgifter i typintyg bör straffbeläggas på enahanda sätt som nu gäller

i fråga om uppgifter i typintyg för bilar in. m. Detsamma bör gälla

även av säljare å typintyg tecknad försäkran.

Innehavare av moped, som ej är av typbesiktigad typ, bör enligt utredningen

vara skyldig att innan fordonet tages i bruk låta besiktiga detsamma

vid statens bilinspeklion. Därest fordonet godkännes bör det av besiktningsmannen

tilldelas en särskild beteckning innehållande ordningsnummer

samt uppgift om cykelns tillverkningsnummer ävensom motorns fabrikat,

typ och tillverkningsnummer.

Enligt utredningens förslag bör moped liksom hittills vara försedd med

skylt av metall, upptagande ägarens namn och adress eller idenlitetsbeteckning

i folkbokföringen. Härjämte har föreslagits att skylten skall upptaga,

i fråga om typbesiktigad moped dennas typbeteckning och tillverkningsnummer

samt beträffande annan moped den fordonet av besiktningsmannen

tilldelade särskilda beteckningen.

2 Dihang till riksdagens protokoll 1960. ? samt. 2 avd. Xr 21

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1060

Remissyttrandena

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse

härför som finnes intagen i propositionen s. 29—31.

Departem entschef en

Den kritik, som utredningen anfört mot nuvarande ordning för besiktning,

är enligt min uppfattning bärande. Det kan icke vara tillfredsställande

att blott mopedmotorerna och ej övriga delar av mopederna göres till föremål

för besiktning och godkännande. Härvidlag torde det räcka med att hänvisa

till vad jag förut anfört om att en funktionsduglig moped bör vara utrustad

med en något kraftigare motor än som i och för sig erfordras för att

driva fram fordonet med den fastställda maximihastigheten 30 kilometer i

timmen. Därav följer, att en besiktning av bl. a. utväxlingsanordningarna

icke kan undvaras utan risk för att sådana mopeder saluföres, som medger

högre hastighet än nu nämnts. Härtill kommer önskvärdheten av att även

andra detaljer än framdrivningsanordningarna blir föremål för granskning

ur bl. a. trafiksäkerhetssynpunkt.

Av nu anförda skäl anser jag mig böra godtaga utredningens förslag att

besiktning i framtiden skall krävas beträffande hela fordonen och alltså icke

—- såsom nu — blott beträffande motorerna. Även med avseende å detaljerna

i besiktningsförfarandet kan jag i allt väsentligt ansluta mig till utredningens

förslag. Bland förtjänsterna med detta förslag bör särskilt nämnas,

att det synes väl ägnat att åvägabringa en sanering av förhållandena

på området utan att alltför mycket belasta besiktningsmyndigheternas resurser.

Förslaget är nämligen så utformat, att antalet fordon, som behöver

besiktigas särskilt, hålles inom måttliga gränser.

I ett par hänseenden vill jag dock förorda att utredningens förslag jämkas.

Något skäl för att i fråga om typbesiktningarna frångå den hittills gällande

ordningen, enligt vilken typgodkännande meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

efter samråd med statens provningsanstalt, har icke

förebragts vare sig av utredningen eller i remissyttrandena. Det synes mig

lämpligt att denna ordning bibehålies. När fråga är om besiktning av enstaka

fordon, synes däremot den enda praktiskt genomförbara lösningen vara

den, som utredningen förordat, nämligen att besiktningen får ankomma på

bilinspektör vid statens bilinspektion.

Besiktningen bör — vare sig den sker i form av typbesiktning eller avser

enstaka fordon -— i främsta rummet gå ut på att fastslå, huruvida fordonet

är att hänföra till moped. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt kravet på

att fordonet skall vara konstruerat med tanke på att försvåra sådana ändringar,

som medför ökning av maximihastigheten. För att möjliggöra erforderlig

kontroll bör de data, som är av betydelse i sådant hänseende, fastslås

vid besiktningen och angivas i besiktningsinstrumentet. Speciellt gäller

detta storleken av insugningskanalen från förgasaren till cylindern samt den

totala utväxlingen mellan motorn och det drivande hjulet vid användande

av högsta växel. Givetvis bör härjämte tillses att fordonet i övrigt är utrustat

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

i enlighet med gällande föreskrifter. Liksom fallet är med besiktning av

motorfordon i allmänhet bör dock sådana detaljer, som blott är att hänföra

till fordonets utstyrsel, anses undantagna från besiktningen.

Även i vissa andra hänseenden synes kontrollen över bestämmelsernas

efterlevnad erfordra en något mera utförlig reglering än den, som upptagits

i utredningens förslag. Kontrollen över typbesiktigade fordon synes

enklast kunna ordnas på det sättet, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tillhandahåller polismyndigheterna i riket en på överskådligt sätt uppställd

förteckning över typbesiktigade mopeder, innefattande de data som är väsentliga

för kontrollen. Beträffande icke typbesiktigade fordon synes annan

möjlighet icke stå till buds att åstadkomma nöjaktig kontroll, än att de för

detta ändamål väsentligaste uppgifterna, nämligen de som rör insugningskanalens

diameter och totala utväxlingen, anbringas på en vid fordonet fästad

skylt.

Bestämmelserna i utredningens förslag syftar enligt sin ordalydelse blott

på två fall, nämligen dels på fabriksgjorda mopeder, vilka förutsättes bli

underkastade typbesiktning, och dels på cyklar med hjälpmotor, vilka förutsättes

skola besiktigas särskilt. Emellertid kan även andra former förekomma.

Bl. a. bör beaktas det fallet, att en färdiggjord och typbesiktigad

moped sedermera undergår sådan ändring, som icke blott rör detaljer i fordonets

utstyrsel. För detta fall bör gälla samma bestämmelser som om mopeden

icke förut undergått typbesiktning.

Såsom förut framhållits skall enligt gällande regler på moped finnas en

skylt, upptagande ägarens namn och adress ävensom mopedmotorns typbeteckning

och tillverkningsnummer. Då nu ytterligare vissa uppgifter blir

erforderliga, synes bestämmelserna lämpligen böra utformas så, att fordonen

förses med två skyltar. Den ena skylten bör upptaga ägarens namn och

adress. Den andra skylten bör, då fråga är om typbesiktigad moped, upptaga

mopedens typbeteckning och tillverkningsnummer. Där fråga är om

moped som besiktigats särskilt, bör på denna andra skylt i stället upptagas

den beteckning, som tilldelats fordonet av besiktningsmannen, inklusive de

nyss nämnda uppgifterna om insugningskanalens diameter och utväxlingsförhållandena.

Härjämte torde förslaget i förevarande delar böra redaktionellt jämkas på

några punkter.

Villkor för rätt att föra moped

Utredningen

För egen del har utredningen till en början framhållit, att mopederna

icke synes vara mera trafikfarliga nu än vad man redan år 1952 räknade

med. Olycksorsakerna är främst ovana och hög ålder samt bristande uppmärksamhet

hos mopedförarna. Vidare är kännedomen om gällande trafikregler

och vägmärken ofta bristfällig, även om det härvidlag synes vara något

bättre ställt med mopedförarna än med cyklisterna.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 21

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

Det kan enligt utredningens mening ifrågasättas, om införande av körkort

skulle bidraga till att minska antalet olyckor, vid vilka förutnämnda

faktorer varit medverkande orsaker. Det synes för de flesta vara ganska

lätt att lära sig köra moped. Vidare är trafikpropagandan i våra dagar så

intensiv och fordonstrafiken så stark, att alla trafikanter med eller mot sin

vilja blir alltmer »trafiksinnade». Visserligen har alltjämt många mopedförare

icke tillräcklig kännedom om trafikregler och vägmärken, men detta

missförhållande synes icke vara svårare än att det kan avhjälpas genom

intensivare trafikpropaganda. Det finns naturligtvis personer, som har

mycket svårt att lära sig hur man skall uppträda i trafiken, men dessa torde

utgöra ett försvinnande fåtal, och bland dem torde det vara ganska sällsynt

att finna mopedförare. Därför synes det innebära större våld än nöden

kräver att ur nu berörda synpunkter införa krav på något körkort för rätt

att föra moped. —- Vad angår ålder såsom medverkande faktor vid trafikolyckor,

har utredningen ansett uppenbart att trafiksäkerheten hos mycket

gamla personer är starkt nedsatt. Här hjälper emellertid inte körkortstvång

med mindre man också föreskriver att förare, som uppnått viss ålder, därefter

skall underkasta sig nytt prov. När det gällt körkort för bil och motorcykel

har några sådana bestämmelser icke ansetts påkallade, och att nu

införa dylika bestämmelser enbart för moped torde icke vara motiverat.

Vad angår åldersgränsen för rätt att föra moped har enligt utredningens

mening intet framkommit som skulle motivera en höjning av densamma.

Att bestämmelserna härutinnan icke är enhetliga i Norden synes ej

ha medfört några problem för den internordiska trafiken.

Remissyttrandena

Beträffande innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa till den

redogörelse härför som finnes i propositionen s. 34—36.

Departementschefen

Frågan, huruvida körkort bör krävas för framförande av moped, är

grundläggande för bedömandet av mopedfrågan. Skulle avgörandet utfalla

så, att det icke anses möjligt att beträffande denna typ av motorfordon eftergiva

kravet på körkort, torde några starkare skäl icke kunna åberopas för

att längre bibehålla mopederna som en särskild grupp av fordon. De bör då

hänföras till motorcyklar i allmänhet.

Såsom jag redan inledningsvis framhållit, är det för stora delar av befolkningen

av vikt att ha tillgång till ett praktiskt användbart motorfordon,

som får framföras av alla vuxna. Det intresse, som dessa folkgrupper representerar,

måste dock givetvis vägas mot trafiksäkerhetens krav. Visar det sig

oförenligt med behöriga hänsyn till trafiksäkerheten att bibehålla mopeden

som ett körkortsfritt fordon, bör dessa hänsyn väga över. Emellertid kan

de erfarenheter, som numera vunnits, icke sägas ge vid handen, att man

gjorde sig skyldig till någon felbedömning, då kravet på körkort för förande

av moped slopades år 1952.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

Det nu sagda utesluter givetvis icke möjligheten att såsom villkor för rätt

att föra moped stadga krav på ett enklare kompetensbevis än körkort, t. ex.

intyg av polisman eller annan tjänsteman om att vederbörande äger nöjaktig

kännedom om gällande trafikregler m. m. Kraven för erhållande av dylikt

intyg kan emellertid icke gärna sättas mycket högre än till vad som

svarar mot den kunskap i hithörande ämnen, som skäligen hör kunna fordras

av varje vägtrafikant. Någon effektiv utgallring av sådana personer, som

kan anses mindre lämpade att uppträda i trafiken, kan det ej bli fråga om.

Det kan därför ifrågasättas, om något nämnvärt står att vinna ur trafiksäkerhetssynpunkt

genom åtgärder av nu avsett slag. Även om det icke är

svårt att påvisa enstaka fall, då trafikanter visat sig sakna kännedom om

elementära trafikregler, kan det ej förnekas, att en viss förbättring inträtt

på senare år som en följd av den allt intensivare propagandan för bättre trafiksäkerhet.

Enligt min uppfattning är det utomordentligt viktigt att upplysningsverksamheten

ytterligare förstärkes i ändamål att begränsa antalet

trafikolyckor.

Jag är av nu anförda skäl icke beredd att föreslå bestämmelser, vilka

innebär krav på körkort eller annat kompetensbevis som villkor för rätt

att föra moped.

Icke heller synes det lämpligt att införa bestämmelser, som ger möjlighet

att meddela förbud för viss person att föra moped. Tillämpningen av en dylik

bestämmelse måste av naturliga skäl antagas bli mycket ojämn för att

icke säga slumpartad, och vinsten ur trafiksäkerhetssynpunkt ringa. Att införa

bestämmelser om generellt förbud för viss eller vissa kategorier av

personer att föra moped innebär en ännu grövre schematisering och kan

icke tillstyrkas.

En höjning av åldersgränsen för rätt att föra moped vore måhända

i och för sig önskvärd ur trafiksäkerhetssynpunkt. Vad som närmast

kan komma i fråga är att bestämma åldersgränsen till 16 i stället för,

såsom nu, till 15 år. Mot en dylik höjning talar emellertid starka praktiska

skäl och nyttosynpunkter, bl. a. det förhållandet, att en hel del ungdomar

alltjämt slutar sin skolgång och går ut i förvärvslivet redan vid 15 års ålder,

varvid många av dem får behov av ett sådant transportmedel som mopeden.

Det torde närmast ha varit detta skäl, som vid tillkomsten av gällande mopedförordning

ledde till att åldersgränsen sattes så lågt som till 15 år. Jag

är icke beredd att förorda någon höjning av åldersgränsen.

Trafikförsäkring

Utredningen

Vid sitt slutliga övervägande av frågan har utredningen fäst avgörande vikt

vid vad de företagna undersökningarna givit vid handen rörande mopedernas

trafikfarlighet. Farlighetsgraden är enligt utredningens mening knappast

sådan, att den motiverar en obligatorisk försäkring. Då härtill kommer

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

att mopedägarna redan i största utsträckning ordnat försäkring på frivillighetens

väg och att frågan om engångsförsäkring synes vara på väg att nå

en lösning, har utredningen icke ansett sig böra f. n. förorda införandet av

obligatorisk trafikförsäkring å mopeder. Olägenheten av att olika bestämmelser

gäller i de nordiska länderna är, med hänsyn till att ett stort antal

svenska mopeder redan är ansvarsförsäkrade, enligt utredningens mening av

förhållandevis underordnad betydelse och kommer, därest nyssnämnda engångsförsäkring

genomföres, att så småningom helt bortfalla.

Remissyttrandena

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse

härför som finnes intagen i propositionen s. 40—42.

Departementschefen

Lämpligheten av att ansvarsförsäkring i någon form anordnas för skador

till följd av trafik med moped torde numera knappast av någon bestridas.

Visserligen är olycksfrekvensen för mopeder, såsom förut framhållits,

icke påfallande stor, och flertalet mopedolyckor medför ej större skador, än

att de ekonomiska konsekvenserna i allmänhet kan bäras utan försäkringsskydd.

Men man kan icke bortse från att även allvarliga olyckor förekommer.

Om ansvarsförsäkring ej finnes, har den, som drabbas av en olycka till

följd av annans ovarsamma framfart med moped, icke någon möjlighet att få

ut sitt skadestånd annat än om den skadevållande är solvent för beloppet.

Hans ställning är sålunda betydligt sämre än om olyckan inträffat till följd

av trafik med annat motorfordon. I praktiken får den skadelidande ofta icke

någon ersättning alls eller endast otillräcklig ersättning. Icke sällan torde

detta inträffa vid olycksfall med svåra skador, d. v. s. när ersättning bäst behövs.

För mopedföraren kan skadeståndsskyldigheten bli högst betungande.

Risken skärpes ytterligare av att mopedföraren, vare sig försäkring

finnes eller icke, är underkastad samma stränga regler om skadeståndsskyldighet

som andra förare av motorfordon.

Om det sålunda står utom tvivel, att ansvarsförsäkringar för mopedförare

är önskvärda, så är därmed ej utan vidare givet, att försäkringstvång

bör införas. Allvarliga olycksfall kan inträffa även som följd av trafik med

andra icke trafikförsäkringspliktiga fordon, och även en fotgängare kan

genom sitt uppträdande i trafiken ge upphov till svåra olyckor. Likväl kan

det av många skäl icke gärna komma i fråga att ålägga dessa trafikantgrupper

att vara ansvarsförsäkrade. Då mopederna i de flesta hänseenden

icke är underkastade reglerna för motorfordon utan jämställes med trampcyklar,

ligger det nära till hands att så sker även i fråga om skyldighet att

ha fordonen trafikförsäkrade. Härtill kommer, att genomförandet av en lagstiftning

om trafikförsäkring för mopeder möter svårigheter i administrativt

hänseende, vilka utförligt belysts av utredningen och i remissyttrandena.

Emellertid bör trafikförsäkringsfrågan icke betraktas som ett fristående

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

23

spörsmål. Den hänger — såsom jag nyss framhållit — nära samman med

frågan om utformningen av skadeståndsreglerna. Om mopederna — såsom

fallet f. n. är — jämställes med motorfordon i allmänhet i skadeståndshänseende,

får behovet av en obligatorisk trafikförsäkring betecknas som trängande.

Vid sidan härav bör också framhållas, att starka sociala skäl kan åberopas

för en utjämning av de bördor i ekonomiskt hänseende, som allvarligare

trafikolycksfall i regel för med sig. Införande av försäkringsplikt leder i stor

omfattning till en sådan utjämning. Den omständigheten att försäkringsplikt

icke kan införas för alla trafikantgrupper utgör givetvis icke något avgörande

argument mot att införa trafikförsäkringsplikt för gruppen mopedförare.

I detta fall synes de sociala skäl, som talar för obligatorisk trafikförsäkring,

vara så starka, att införande av försäkringsplikt måste allvarligt

övervägas, även om skadeståndsreglerna i enlighet med framkomna förslag

skulle ytterligare skärpas och därvid differentieras så, att vissa fordonskategorier

—- t. ex. mopederna — icke blir underkastade samma regler

som motorfordon i allmänhet.

Av den förebragta utredningen framgår, att de anspråk, som en bestämmelse

om försäkringsplikt kommer att ställa på fordonsägarna i ekonomiskt

hänseende, icke kan anses oskäligt betungande.

Det är i detta sammanhang av intresse att kunna konstatera, att mopedägarna

redan frivilligt tecknat ansvarsförsäkringar i sådan omfattning, att

enligt uppgift f. n. närmare hälften av hela mopedbeståndet är försäkrat.

Härav vill jag dock icke dra den slutsatsen, att en författningsmässig reglering

av trafikförsäkringsfrågan skulle vara obehövlig. Det är icke tänkbart

att enbart på frivillighetens väg någonsin komma därhän, att alla mopeder

blir försäkrade. Ej heller vinnes garanti för att försäkringsvillkoren

i varje särskilt fall blir sådana, att de i skälig mån tillgodoser både den försäkrades

och den skadelidandes intressen.

Av orsaker, som nu berörts, har de initiativ, som tagits av vissa mopedfabrikanter

i syfte att få alla nya mopeder engångsförsäkrade redan vid leveransen,

hittills icke lett till det åsyftade resultatet.

Det nu anförda leder till slutsatsen, att det i längden är närmast ofrånkomligt

att införa bestämmelser om trafikförsäkringstvång i fråga om mopeder.

Jag förordar, att åtgärden nu kommer till stånd.

Huruvida försäkringsfrågan ordnas genom engångsförsäkringar eller genom

försäkringar, som vidmakthålles genom periodiska premiebetalningar,

är ur de synpunkter, som här kan anläggas, relativt likgiltigt. Lämpligast synes

vara att i princip båda möjligheterna lämnas öppna. Den omständigheten

att enligt lagen om försäkringsrörelse vissa svårigheter föreligger för

försäkringsbolagen att meddela verkliga engångsförsäkringar, d. v. s. försäkringar

mot engångspremie avseende fordonets hela livslängd, torde icke

påkalla någon åtgärd i förevarande sammanhang. En praktiskt betydelsefull

fråga är hur erforderlig kontroll skall åvägabringas över att mopedägarna

fullgör sin skyldighet att hålla fordonen trafikförsäkrade. Såsom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

förut framhållits bör registreringsskyldighet — vilken otvivelaktigt är den

mest effektiva kontrollmetoden -— icke komma i fråga med hänsyn till den

omgång och de kostnader, som registreringen skulle medföra. Erfarenheter

från utlandet — bl. a. Danmark — ger emellertid vid handen att en relativt

tillfredsställande kontroll kan åstadkommas genom föreskrift om skyldighet

för mopedförare att medföra bevis om gällande trafikförsäkring för

fordonet. Beviset kan tänkas utfärdat på vanligt sätt i form av en handling,

som föraren bär på sig, eller såsom ett märke, vilket fästes på mopeden.

Någon anledning att i själva författningen reglera bevisets form torde

ej föreligga. Vilkendera formen som än väljes, får polismyndigheten möjlighet

att snabbt konstatera, huruvida ett visst fordon är trafikförsäkrat

eller icke. Detta ger i sin tur förutsättningar för att göra kontrollen över

mopederna ganska intensiv. I samma riktning verkar de av mig tidigare

föreslagna bestämmelserna om besiktning m. m. Man torde därför våga

utgå från att den nu skisserade kontrollmetoden kommer att visa sig till

fyllest. Jag föreslår, att de erforderliga bestämmelserna utformas i enlighet

med vad nu sagts.

Oavsett kontrollmöjligheterna måste man alltid räkna med att en del

skador vållas genom trafik med oförsäkrade och okända mopeder. Teoretiskt

vore det tänkbart att lämna dessa fall utanför den försäkringsmässiga

regleringen och liksom hittills låta den skadelidande lita enbart till det skadestånd,

vilket han är berättigad att utfå av den som orsakat skadan. Starka

skäl av bl. a. social art talar emellertid för att författningsbestämmelserna

om möjligt utformas så, att den skadelidandes möjlighet att utfå ersättning

icke blir beroende av den ur hans synpunkt tillfälliga omständigheten, huruvida

den skadevållande fullgjort sin försäkringsplikt eller icke. De bestämmelser,

som gäller för skada genom annat motorfordon än moped går ut

på att ersättning i nu avsett fall skall betalas av ett för försäkringsgivarna

gemensamt organ och att de kostnader, som uppstår i anledning av dylika

skadefall, skall efter vissa regler fördelas på de olika försäkringsgivarna.

Detta leder givetvis till att premierna ökas för de lojala försäkringstagarna

och att dessa därigenom i sista hand får betala för de övrigas försumlighet.

Så länge frekvensen av skador till följd av trafik med oförsäkrade fordon

är måttlig, blir premieökningen emellertid knappast av sådan storleksordning,

att den kan sägas utgöra någon börda för försäkringstagarna. Om de

oförsäkrade fordonen utgör en mera betydande andel av fordonsbeståndet,

blir konsekvenserna givetvis mera märkbara. I fråga om mopederna lär man,

åtminstone till en början, få räkna med att en icke obetydlig del av fordonsägarna

underlåter att fullgöra försäkringsplikten. Den del av premierna, som

avser att täcka skador genom oförsäkrade fordon, blir därför procentuellt

större för mopeder än för andra motorfordon. I kronor räknat måste emellertid

den ökning av premien, som orsakas av skador genom oförsäkrade

fordon, antagas komma att hålla sig inom mycket måttliga gränser. Några

starkare skäl synes således icke kunna åberopas för att man vid utformning

av reglerna om trafikförsäkring för mopeder frångår den princip, som i fö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

25

revarande hänseende gäller beträffande andra motorfordon. I allt fall torde

de sociala hänsyn som talar för att systemet bör omfatta även skador genom

oförsäkrade mopeder, avgjort väga över.

Frågan om försäkringsbeloppen samt försäkringsvillkoren i övrigt torde

böra regleras i nära överensstämmelse med vad som gäller beträffande trafikförsäkring

för annat motorfordon än moped. Mot detta kan kanske invändas,

att de skador som vållas av mopeder sällan eller aldrig uppgår till det lagstadgade

maximibeloppet för en sådan försäkring. Ändamålet med försäkringen

är emellertid till stor del just att bereda skydd mot följderna av katastrofskador.

Att dylika skador endast sällan inträffar, betyder att en höjning

av maximibeloppet endast får ringa inverkan på premiesatserna. Härtill

kommer önskemålet att såvitt möjligt få enhetliga regler för alla slag

av motorfordon. Någon avvikelse för mopeder synes icke påkallad.

I författningstekniskt hänseende synes den nu framförda tankegången

lämpligen böra komma till uttryck på det sättet, att lagen om trafikförsäkring

å motorfordon göres tillämplig även på mopeder. Detta bör ske genom

ändring av bestämmelsen i 2 § sista stycket berörda lag, enligt vilken lagen

f. n. icke äger tillämpning å sådan cykel med hjälpmotor, för vilken registreringsplikt

icke föreligger. — Särskild uppmärksamhet påkallar vidare bestämmelserna

i 18 och 19 §§ trafikförsäkringslagen. Av dessa handlar 18 §

om det fall att trafikförsäkring upphört efter uppsägning eller eljest. Försäkringsgivaren

är då alltjämt — med visst undantag —- ansvarig gentemot

den som lidit skada till följd av trafik med det förut försäkrade fordonet,

intill dess han gjort anmälan om förhållandet hos registreringsmyndigheten

och 30 dagar förflutit från det anmälningen inkom till myndigheten. Särskilda

bestämmelser gäller för fordon, som icke registrerats och som föres

på grund av interimslicens eller med saluvagnsskylt. Enligt 19 § får försäkringsgivaren

icke i vidare mån än som följer av 18 § till befrielse från

ansvarighet gentemot den, som lidit skada, åberopa omständighet, som beror

av annan än denne. Därest skyldighet införes för ägare av moped att

hålla fordonet försäkrat, bör liknande bestämmelser gälla även för sådan

försäkring. Härvid erfordras emellertid en uttrycklig bestämmelse om vad

försäkringsgivaren har att iakttaga för att fritaga sig för fortsatt ansvarighet,

sedan försäkringsavtalet upphört. Det lämpligaste synes vara att ansvarighetens

upphörande får bero på anmälan till polismyndigheten i den ort,

där försäkringstagaren enligt senaste tillgängliga uppgifter är bosatt. På

detta sätt möjliggöres en viss kontroll av att försäkringsplikten icke åsidosättes.

Någon mera ingående undersökning rörande orsaken till att ett

försäkringsavtal upphört lär emellertid icke erfordras annat än om särskild

anledning finnes till antagande, att vederbörande söker undandraga sig trafikförsäkringsplikten.

Omfattningen av det administrativa bestyr, som bestämmelsen

ger upphov till, torde sålunda ej bli alltför betydande. Jag anser

mig därför kunna förorda, att frågan regleras på nu angivet sätt.

Måhända skulle också en viss kontroll kunna åvägabringas över alt mopederna

från början blir trafikförsäkrade, t. ex. genom införande av anmäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

ningsskyldighet för dem som saluhåller mopeder. En dylik kontroll skulle

emellertid orsaka rätt stor omgång både för mopedhandlarna och för myndigheterna.

Det lämpligaste synes vara att icke bygga ut någon mera omfattande

kontrollapparat, förrän utvecklingen visat, att den behövs. På

nuvarande stadium vill jag därför icke förorda några ytterligare bestämmelser

i detta ämne.

De förut nämnda bestämmelserna om skyldighet för mopedförare att

medföra bevis om gällande trafikförsäkring torde lämpligen få sin plats i

den särskilda författningen om mopeder. Underlåtenhet att efterkomma

föreskriften bör, även om fordonet är trafikförsäkrat, straffbeläggas som

en ordningsförseelse. Dock synes straffrihet böra inträda i sådana fall, då

omständigheterna ger vid handen, att förseelsen haft sin grund i ett tillfälligt

förbiseende och vederbörande inom viss kortare tid företer bevis om

att trafikförsäkring gällt. Bestämmelserna i detta ämne torde böra avfattas

i nära överensstämmelse med vad som för vissa likartade fall är föreskrivet

i 69 § vägtrafikförordningen.

Lagrådet

Lagrådet har inte haft någon principiell erinran mot förslaget om införande

av trafikförsäkringsplikt för mopeder. I ett avseende har lagrådet föreslagit

en mindre jämkning av författningstexten. Denna har godtagits vid

avlåtandet av propositionen. Angående innehållet i lagrådets yttrande och

föredragande departementschefens yttrande i anledning av detta får utskottet

hänvisa till s. 64 och 65 i propositionen.

Motioner

I de likalydande motionerna I: 312 av herr Nilsson, Yngve, m. fl. och

11: 388 av herrar Nilsson i Bästekille och Svensson i Krokstorp hemställes,

under åberopande av den stora användning mopederna kommit att få jämte

den tekniska utvecklingen, som ökat mopedernas användbarhet och fartresurser,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

angående obligatorisk trafikförsäkring för modpeder och motsvarande

motorfordon.

Straffrättsliga frågor

Utredningen och remissyttrandena

Beträffande innehållet i utredningens betänkande och remissyttrandena i

denna del får utskottet hänvisa till propositionen s. 47—51.

Departementschefen

På sätt framgår av den lämnade redogörelsen kan vissa av de straffrättsliga

stadgandena i trafikförfattningarna, speciellt bestämmelserna i vägtrafikförordningen

om förmyndares och vårdnadshavares ansvarighet

för förseelser av underårig eller omyndigförklarad person, i

en del situationer tänkas ge utrymme för olika tolkningar. Uppenbart är,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

27

att det inom ett rättsområde av den omfattning det här är fråga om möter

stora svårigheter att utforma regler som lämnar ett otvetydigt svar på alla

uppkommande spörsmål. Frågan om straffrättsligt ansvar för annans gärning

utgör dessutom över huvud taget ett föga genomarbetat område av specialstraffrätten.

De spörsmål, som nu aktualiserats, är knappast av den omfattning

att de i och för sig motiverar en allmän översyn av hithörande bestämmelser.

Det torde liksom hittills böra i tveksamma fall få ankomma på

domstolarna att träffa avgörande på grundval av bl. a. de allmänna synpunkter,

vilka kommit till uttryck i de författningar om vilka fråga är. I viss

utsträckning finnes redan fast utbildad praxis.

Utan att gå närmare in på de särskilda frågor om tolkning av nuvarande

författningar, vilka framförts i utredningens betänkande och i remissyttrandena,

biträder jag emellertid utredningens åsikt att vissa förtydliganden

av gällande bestämmelser får anses påkallade.

Vad härvid först angår frågan om det straffrättsliga ansvaret för förseelse,

bestående i att barn under 15 år fört moped, finner jag angeläget, att

ansvaret såvitt möjligt drabbar den person, som givit upphov till förseelsen

eller som kan sägas ha stått närmast till att söka förebygga densamma. I åtskilliga

fall överensstämmer denna synpunkt med bestämmelsen i nuvarande

författning om att ansvaret skall åvila den som har vårdnaden om barnet.

I det av utredningen anmärkta fallet, då förseelsen äger rum under

arbete eller eljest i anställning hos arbetsgivare, bör emellertid ansvaret

drabba denne. I samtliga nu avsedda fall bör dock gälla, att ansvar ej drabbar

annan än den, som underlåtit att göra vad på honom ankommit för att

förekomma förseelsen. Därjämte synes övervägande skäl tala för att den,

som lånar ut moped till barn under 15 år eller eljest ställer moped till hans

förfogande, skall drabbas av straffansvar. Bestämmelsen härom synes lämpligen

kunna avfattas efter mönster av stadgandet i 3 § lagen om straff för

vissa trafikbrott.

Jag delar utredningens uppfattning att den särskilda författningen om

mopeder tarvar förtydligande vad angår tillämpligheten av bestämmelsen

i 65 § 3 mom. vägtrafikförordningen å omyndig person, vilken fört moped

som saknat föreskriven utrustning. Förtydligandet torde böra ske på sätt

utredningen anvisat.

Likaledes biträder jag utredningens uppfattning att bestämmelserna i vägtrafikförordningen

om återkallande av körkort, varning och omhändertagande

av körkort bör vara tillämpliga i fall då körkortshavare gjort sig skyldig

till förseelse vid framförande av moped och att författningstexten bör

utformas så, att den ger ett klart uttryck härför.

Med hänsyn till strafflagens regler anser jag icke att någon särskild bestämmelse

erfordras om straff för den som lämnar veterligen oriklig uppgift

i typintyg eller därå tecknad försäkran om att fordonet icke undergått

otillåten ändring och ej heller för den som utfärdar typintyg utan att vara

behörig därtill. Däremot anser jag alt skyldigheten att förse typintyg med

sådan försäkran som nyss sagts bör sanktioneras med ett stadgande om straff.

Såsom jag tidigare framhållit bör bland straffbestämmelserna dessutom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

upptagas ett stadgande, utformat efter mönster av 69 § vägtrafikförordningen,

varigenom underlåtenhet att vid färd med moped medhava och på

anfordran uppvisa bevis om gällande trafikförsäkring belägges med straffpåföljd.

Anledning att bland straffbestämmelserna intaga särskilt stadgande om

straff för den, som saluför icke godkända mopeder, föreligger enligt min

mening icke. Ej heller anser jag att bestämmelserna om ansvarighet för fullgörande

av den föreslagna försäkringsplikten beträffande mopeder bör avvika

från vad som gäller i fråga om motorfordon i allmänhet.

Internationell trafik

Utredningen

I utredningens författningsförslag har, i syfte att underlätta den internordiska

trafiken, upptagits en bestämmelse, enligt vilken i Danmark, Finland,

Island eller Norge bosatt person, som tillfälligtvis vistas i Sverige och

som fyllt 15 år, får bruka av honom till riket införd moped utan hinder av

de svenska mopedbestämmelserna under förutsättning att mopeden uppfyller

de fordringar som för dylika fordon gäller i vederbörandes hemland.

Remissyttrandena

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse

härför som finnes i propositionen s. 52—53.

Departementschefen

De lättnader i de vanliga mopedbestämmelserna, som utredningen föreslagit

för invånare i övriga nordiska länder, vilka önskar använda moped

vid tillfällig vistelse i Sverige, kan jag tillstyrka.

Det kan emellertid ifrågasättas, om den av utredningen föreslagna bestämmelsen

helt fyller behovet. Enligt denna blir själva avgörandet, huruvida

ett fordon är att anse som moped, att träffa enligt de svenska bestämmelserna,

vilket bl. a. innebär att fordonets konstruktiva hastighet skall

vara begränsad till 30 kilometer i timmen. Eftersom någon bestämmelse om

konstruktiv hastighetsgräns icke finnes i vare sig Finland eller Norge, skulle

utredningens förslag i själva verket icke innebära någon större lättnad

för trafiken med dessa länder. För att detta skall bli fallet måste stadgandet

avfattas så, att även vissa fordon, vilka enligt definitionen i den svenska

mopedförfattningen icke är att hänföra till moped, likväl får vid tillfällig

vistelse i Sverige föras på samma villkor som sådan. En dylik bestämmelse

skulle i hög grad underlätta trafiken över gränserna till grannländerna. Några

betänkligheter torde det knappast behöva möta mot att i den mindre omfattning

det här kan bli fråga om tillåta framförande av mopedliknande

fordon, oaktat maximihastigheten något överstiger den eljest i Sverige tillåt
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

na. Givetvis bör emellertid stadgandet begränsas att avse sådana fordon,

som vederbörande i sitt hemland får föra utan innehav av körkort eller därmed

jämförlig handling. Jag föreslår, att bestämmelsen avfattas i enlighet

med det nu anförda.

Starka skäl synes dessutom tala för att de föreslagna lättnaderna utsträckes

att gälla även andra utlänningar än nordbor. Bestämmelserna om mopeder

och cyklar med hjälpmotorer i olika länder avviker visserligen från

varandra beträffande detaljer men har dock huvuddragen gemensamma.

Frekvensen av dylika fordon från andra länder än de nordiska måste dessutom

förmodas komma att bli måttlig. Det måste helt allmänt betraktas som

önskvärt, att reglerna för den internationella trafiken icke göres mera

restriktiva än som är oundgängligen nödvändigt. Jag anser mig med hänsyn

härtill böra förorda, att den nyss föreslagna bestämmelsen utvidgas att gälla

varje i utlandet bosatt person som tillfälligtvis vistas i Sverige, under förutsättning

att han fyllt 15 år.

Vissa svårigheter kommer onekligen att möta, om man anser det nödvändigt

att anordna effektiv kontroll av att moped, som brukas av utlänning

med stöd av den nu föreslagna bestämmelsen, verkligen fyller bestämmelserna

i vederbörandes hemland. Detta är knappast möjligt på annat sätt

än genom att uppställa krav på att utländsk mopedist skall ha med sig intyg

av myndighet i hemlandet, som styrker förhållandet. Ett sadant krav

skulle emellertid för många bli svårt att uppfylla och skulle vålla avsevärda

hinder för trafiken över gränserna. Ur svensk synpunkt är det knappast

behövligt att upprätthålla någon rigorös kontroll över att de utländska bestämmelserna

i detalj iakttages. Vid införande av moped till riket bör kunna

godtagas en av mopedägaren på heder och samvete avgiven försäkran,

såvida ej särskild anledning föreligger att fordra mera ingående utredning.

Skulle utländsk moped vid löpande kontroll befinnas behäftad med allvarligare

brister ur trafiksäkerhetssynpunkt, ger bestämmelserna i vägtrafikförordningen

möjlighet att åstadkomma rättelse. Tillräcklig anledning att

införa särskilda bestämmelser om kontroll av utländska mopeder synes därför

icke föreligga.

Någon lättnad för utlänningar i fråga om skyldigheten att ha fordonen

trafikförsäkrade anser jag mig icke böra föreslå.

Några detaljfrågor

Departementschefen

Av den inledningsvis givna redogörelsen för gällande bestämmelser framgår,

att moped vid tillämpning av trafikreglerna i vägtrafikförordningen i

vissa hänseenden är underkastad bestämmelserna för motorfordon men i

en del andra hänseenden betraktas som cykel. Denna reglering har i stort

sett fungerat tillfredsställande. Vissa önskemål om jämkningar har dock

gjort sig gällande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

Nuvarande föreskrifter går ut på att mopedförare skall använda samma

körbana som motorfordon i allmänhet, även om särskild cykelbana finnes.

Erfarenheten visar emellertid att mopederna på grund av sin ringa hastighet

ofta är till hinder för annan motortrafik och att därför vissa olägenheter

uppstår, om de hänvisas till den allmänna körbanan. Däremot möter

det i regel icke någon olägenhet att hänvisa dem till cykelbanan. Allt eftersom

cyklarnas antal nedgått och mopedernas antal ökats, har det i allt flera

fall befunnits lämpligt att i lokala trafikföreskrifter ta in bestämmelser om

att mopederna skall använda cykelbanan. Sådan föreskrift utmärkes genom

tilläggstavla på det vägmärke, som anger cykelbanan. Därest generella föreskrifter

meddelas att moped skall föras på cykelbana, där sådan finnes, blir

förhållandet det motsatta. I så fall erfordras särskild trafikföreskrift och

vägmärke om det i särskilt fall finnes påkallat att förbjuda framförande

av moped på cykelbanan. Sistnämnda alternativ är utan tvekan den mest

praktiska lösningen. Jag förordar därför, att bestämmelserna i den särskilda

författningen om mopeder utformas i enlighet därmed.

Av 44 § tredje stycket vägtrafikförordningen framgår, att moped icke får

framföras på motorväg. Ytterligare inskränkningar i rätten att framföra

moped på viktigare vägar synes f. n. icke böra komma i fråga.

Den omständigheten att mopedernas konstruktiva hastighet begränsats

till 30 kilometer i timmen innebär icke något hinder för att moped kan

prestera högre hastighet vid gynnsamma lutnings- och vindförhållanden.

Något förbud att framföra moped med högre hastighet än nu sagts finnes

icke föreskrivet. Ett dylikt förbud skulle innebära ett ständigt osäkerhetsmoment

för mopedförarna. Jag kan därför icke förorda att någon bestämmelse

av sådant innehåll införes.

I detta sammanhang bör vidare anmärkas, att de av mig tidigare föreslagna

författningsändringarna medför att en del redaktionella jämkningar

kan komma att påkallas i vissa andra författningar, bl. a. förordningen den

25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.,

kungörelsen den 21 november 1952 (nr 736) med tilläggsbestämmelser till

allmänna resereglementet samt kungörelsen den 30 oktober 1953 (nr 655)

med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. De erforderliga jämkningarna

består huvudsakligen i att uttrycket »cykel med hjälpmotor» bör

utbytas mot ordet »moped». Eftersom tvekan ej torde behöva råda om att

förstnämnda uttryck hädanefter bör anses syfta på mopeder i den bemärkelse

vari detta ord användes i den nya författningen om mopeder, torde

emellertid följdändringarna kunna anstå till dess ändring av ifrågavarande

författningar blir aktuell av annan orsak.

Övergångsbestämmelser

Utredningen

Utredningen föreslog att de nya bestämmelserna om mopeder skulle träda

i kraft den 1 januari 1960. Samtidigt därmed borde 1953 års mopedkungö
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

31

relse upphöra att gälla. I sistnämnda kungörelse avsedd cykel med hjälpmotor,

som tagits i bruk före nyssnämnda dag, borde dock alltjämt få brukas

utan hinder av de nya bestämmelserna.

Remissyttrandena

Beträffande innehållet i yttrandena hänvisas till den redogörelse härför

som finnes i propositionen s. 56.

Departementschefen

De av mig föreslagna bestämmelserna om mopeders konstruktion och utrustning

innefattar icke några mera betydande skärpningar i förhållande till

vad som f. n. gäller. Flertalet nu saluförda mopedtyper torde kunna godkännas

utan större ändringar. En viss, icke alltför kort tid torde dock böra

stå till förfogande för att bereda mopedfabrikanter, importörer av mopeder

m. fl. tillfälle anpassa sig efter de nya reglerna samt för att nödiga besiktningar

skall kunna verkställas i god tid. Med hänsyn härtill föreslås, att de

nya reglerna får träda i kraft först den 1 juli 1961.

De nya bestämmelserna om trafikförsäkring torde utan inskränkning kunna

göras tillämpliga på alla mopeder och alltså även på fordon, som tagits

i bruk före nyssnämnda tidpunkt.

Detsamma gäller givetvis de föreslagna ändringarna i trafikreglerna.

De föreslagna nya reglerna om utrustningsdetaljer för mopeder innebär

blott på ett par punkter någon påtaglig skärpning av vad som nu gäller.

Närmare bestämt är detta fallet med föreskrifterna om ljuddämpare samt

om bromsutrustningen på trehjuliga mopeder och mopeder med tillkopplad

sidvagn. Med hänsyn till den relativt långa övergångstiden torde det icke

få anses oskäligt betungande för fordonsägarna, om dessa bestämmelser

förklaras skola gälla även för äldre mopeder. Jag föreslår, att så sker.

Önskvärt vore, om även de nya bestämmelserna rörande besiktning av

mopeder kunde — eventuellt efter förloppet av en viss längre övergångstid

— göras tillämpliga på sådana mopeder, som tagits i bruk före den 1 juli

1961. Detta skulle emellertid förutsätta, bl. a., att samtliga dessa fordon underkastades

individuell besiktning. Antalet i bruk varande mopeder är så

stort, att uppgiften att verkställa dessa besiktningar måste antagas överstiga

bilinspektionens resurser, även om övergångstiden tillmätes generöst. Med

hänsyn härtill torde i praktiken någon annan möjlighet icke stå till buds

ån den utredningen föreslagit, nämligen att sådana mopeder, som redan tagits

i bruk då de nya bestämmelserna träder i kraft, får utan besiktning

nyttjas även i fortsättningen.

Någon form av kontroll torde emellertid vara erforderlig över att icke

sådana mopeder, som tages i bruk efter de nya reglernas ikraftträdande,

falskeligen uppgives vara av äldre datum. För detta ändamål torde det

vara lämpligt att anknyta till reglerna om trafikförsäkring. Detta kan ske

genom att undantagsbestämmelsen för äldre mopeder göres tillämplig endast

å sådana mopeder, för vilka trafikförsäkring tecknats med verkan se
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

nast fr. o. m. den dag då de nya reglerna träder i kraft. Såsom villkor för

bestämmelsens tillämplighet bör vidare gälla, att trafikförsäkring för mopeden

oavbrutet vidmakthålles. Erforderlig kontroll kan åstadkommas genom

att det i förevarande fall ålägges mopedens förare att under färd med

fordonet medhava och på begäran uppvisa icke blott, såsom eljest, bevis

om att gällande trafikförsäkring finnes, utan även bevis om att sådan försäkring

varit gällande alltifrån den tidpunkt, då sådan försäkring enligt det

nyss anförda senast skolat tecknas. I praktiken innebär detta att försäkringsgivaren

bör förse kvittot å försäkringspremien med anteckning om den

tidpunkt, då försäkringen tecknats. Givetvis bör det emellertid stå mopedföraren

fritt att förebringa det erforderliga beviset i annan form, t. ex. såsom

ett särskilt intyg av försäkringsgivaren eller genom att medföra kvitton

å samtliga erlagda försäkringspremier.

Bland övergångsbestämmelserna bör vidare intagas föreskrift om att typbesiktning

och särskild besiktning kan äga rum innan de nya bestämmelserna

i övrigt träder i kraft.

Motioner m. m.

I motionen I: 544 av herr Karlsson, Göran, hemställes, att riksdagen måtte

besluta att den nya lagstiftningen om mopeder skall träda i kraft den 1 januari

1961.

I motionen 11: 667 av herrar Bengtsson i Varberg och Lundberg framställes

enahanda yrkande dock att stadgandena i 5 och 6 §§ förordningen

om mopeder skall lända till efterrättelse från och med dagen efter den, då

förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk

författningssamling.

Som skäl för sina yrkanden har motionärerna framhållit att allmänheten,

om förordningen trädde i kraft först den 1 juli 1961, skulle ställa sig avvaktande

till inköp av mopeder under våren 1961. Detta kunde medföra

svårigheter för fabrikanterna att beräkna den sannolika efterfrågan på branschens

produkter, vilket i sin tur skulle medföra otrygghet för de anställda

inom näringsgrenen.

Under åberopande av i huvudsak samma skäl har jämväl Nymans Verkstadsklubb

och Nymanbolagen Aktiebolag i sin förenämnda skrivelse till

utskottet hemställt, att förordningen om mopeder måtte träda i kraft den

1 januari 1961. I skrivelsen framhålles, att några svårigheter ur tillverkningssynpunkt

icke beräknas uppstå hos de tillverkande företagen, om ikraftträdandet

bestämmes till denna dag, samt att de tekniska problem, som

sammanhänger med tillverkningen av mopederna, kan lösas inom denna

tidrymd.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

33

Utskottet

I propositionen föreslås nya bestämmelser om mopeders konstruktion och

utrustning. Den nuvarande absoluta begränsningen av motoreffekten till 0,8

hästkrafter bortfaller och ersättes av en bedömning från fall till fall av motorns

effektkurva. Kravet på pedaler slopas. Ljuddämpare skall i fortsättningen

vara obligatorisk utrustning. Bestämmelserna om bromsutrustning

föreslås skärpta. Föreskrifterna om besiktning skärpes i väsentlig mån. Sålunda

skall besiktning avse hela mopeden och icke som nu endast mopedmotorn.

Slutligen föreslås införande av trafikförsäkringsplikt i fråga om mopeder.

Tiden för ikraftträdandet av de nya reglerna har satts till den 1 juli

1961.

Frågan om obligatorisk ansvarighetsförsäkring för moped har vid upprepade

tillfällen varit föremål för riksdagens behandling, dels år 1952 i samband

med tillkomsten av kungörelsen med vissa bestämmelser om cyklar

med hjälpmotor, dels år 1955 och år 1959 i anledning av motioner. Vid samtliga

tillfällen behandlades frågan av andra lagutskottet. Utskottet uttalade

därvid, att vägande skäl talade för att bestämmelser infördes om obligatorisk

ansvarighetsförsäkring. I utlåtandena till 1952 och 1955 års riksdagar

förklarades att lösningen av frågan med hänsyn till svårigheterna att finna

en lämplig form för en sådan försäkring borde anstå i avbidan på ytterligare

utredning från Kungl. Maj :ts sida. I utlåtandet till 1959 års riksdag framhölls

att från mopedfabrikanthåll tagits initiativ till att söka ordna en ansvarighetsförsäkring,

som skulle gälla för varje försåld moped, samt att

slutlig ställning till frågan om lagstiftning i ämnet icke borde tagas förrän

detta initiativ hunnit prövas av bl. a. försäkringsgivarna.

Utskottet anser fortfarande, icke minst med hänsyn till den stora användning

som mopeder fått hos allmänheten, att det är av betydande värde, bland

annat ur social synpunkt, att ansvarighetsförsäkring finns för varje moped.

Mot bakgrund härav konstaterar utskottet med tillfredsställelse, att frågan

nu erhållit en positiv lösning. Försäkringsplikten innebär en tämligen ringa

ekonomisk börda för fordonsägaren. För skadelidande tredje man däremot

utgör den ett värdefullt skydd mot följderna av mopedolyckor, och för mopedägaren

själv innebär den tryggliet mot de ekonomiska risker, som reglerna

om skadeståndsskyldighet kan medföra.

Genom propositionens förslag i denna del har syftet med motionerna I: 312

och 11:388, i vilka hemställes om en utredning angående obligatorisk trafikförsäkring

för mopeder och motsvarande motorfordon, blivit tillgodosett.

Motionerna påkallar därför icke någon riksdagens åtgärd.

I motionen I: 544 och i motionen II: 667 framställes önskemål om att den

nya lagstiftningen måtte träda i kraft den 1 januari 1961. Som skäl härför

framhåller motionärerna, att försäljningssäsongen för mopeder har sin höjdpunkt

under vårmånaderna. Eftersom mopederna enligt de nya bestämmelserna

kan göras i viss utsträckning mer attraktiva, kan befaras att allmän
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

heten uppskjuter sina inköp tills de nya mopederna finns tillgängliga i handeln,

vilket enligt förslaget kan ske först efter den 1 juli 1961. Detta medför

svårigheter att beräkna den sannolika efterfrågan under våren 1961. Mopedfabrikanterna

får på grund därav svårt att planera produktionen, något

som i sin tur kan väntas föra med sig sysselsättningssvårigheter och därmed

sammanhängande otrygghet för de anställda inom näringsgrenen. Enligt

motionärernas uppfattning skulle dessa olägenheter icke uppstå, om de nya

bestämmelserna trädde i kraft vid ett årsskifte.

Utskottet finner med hänsyn till vad som framhållits i motionerna goda

skäl tala för att de föreslagna bestämmelserna om mopeders konstruktion

och utrustning bör sättas i kraft vid ett årsskifte. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna

får emellertid cykel med hjälpmotor, som tagits i bruk

före den nya förordningens ikraftträdande, nyttjas som moped utan att den

underkastas sådan besiktning som föreslås skola införas. Eftersom kontroll

är erforderlig över att icke sådana mopeder som tages i bruk efter de nya

reglernas ikraftträdande oriktigt uppgives vara av äldre datum, har dock

undantagsbestämmelsen för äldre mopeder gjorts tillämplig endast i de fall

då trafikförsäkring tecknats med verkan senast från och med dagen för

ikraftträdandet och därefter oavbrutet vidmakthålles. Då man har anledning

att utgå från att en betydande del av mopedbeståndet icke nyttjas i trafik

under vinterhalvåret, är det sannolikt att ett stort antal mopedägare underlåter

att då ordna sin försäkringsfråga. Därest ikraftträdandet förlägges till

ett årsskifte, skulle i dessa fall mopederna icke få tagas i bruk utan föregående

särskild besiktning. Med hänsyn till besiktningsmyndigheternas arbetsbelastning

är det erforderligt att så många mopedägare som möjligt ordnar

sin försäkringsfråga innan de nya bestämmelserna börjar gälla. Det är

därför mindre lämpligt att låta förslagen i sin helhet träda i kraft vid ett

årsskifte.

Motionärernas önskemål synes emellertid kunna tillfredsställande tillgodoses,

därest Kungl. Maj:t för tiden före den 1 juli 1961 i särskild ordning

medger, att mopeder må godkännas i enlighet med de nya bestämmelserna

och att mopeder, som sålunda godkänts, skall vara undantagna från de äldre

bestämmelserna. Den tidpunkt från vilken dessa särskilda bestämmelser bör

gälla blir givetvis beroende av möjligheterna att verkställa erforderliga typbesiktningar

men torde, såvitt utskottet kunnat bedöma, troligen kunna bestämmas

till årsskiftet 1960/61. Utskottet förordar sålunda, att Kungl.

Maj :t på sätt som angivits sätter de nya bestämmelserna partiellt i kraft före

den i förfaltningsförslagen angivna tidpunkten.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till uttalande i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förslaget till förordning

om mopeder samt motionen I: 544 och motionen II: 667 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna

vad utskottet anfört;

B. att riksdagen måtte med bifall till propositionen för sin

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1960

del antaga förslaget till lag angående ändring i lagen den 10

maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon; samt

C. att motionerna I: 312 och II; 388 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

Sunne, fru Carlqvist, herrar Åkesson, Eric Carlsson* och Ringaby;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Nilsson i Göteborg,

Odhe, Bengtsson i Varberg, Rimmerfors, Gustavsson i Alvesta, fru Svensson

och herr Björkman.

* Ej närvarande vid justeringen.

600078 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:176 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om mopeder m. m., d el s o c k i ämnet väckta motioner. a1 i texten