Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i allmänna arbetstidslagens bestämmelser om uttagande av övertid. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 305 i första kammaren av herr Hellebladh samt nr 382 i andra kammaren av herr Bengtsson i Landskrona m. fl.

1960-04-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:24, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i allmänna arbetstidslagens bestämmelser om uttagande av övertid. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 305 i första kammaren av herr Hellebladh samt nr 382 i andra kammaren av herr Bengtsson i Landskrona m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1960

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i

allmänna arbetstidslagens bestämmelser om uttagande av

övertid.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 305 i första kammaren av herr Hellebladh

samt nr 382 i andra kammaren av herr Bengtsson i Landskrona m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om vissa ändringar i allmänna

arbetstidslagens bestämmelser om uttagande av övertid.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 382.

Gällande bestämmelser m.m.

Lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning (allmänna

arbetstidslagen) är enligt 1 § med vissa undantag tillämplig på rörelse, industriell

eller icke, samt på hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning

eller annat sådant särskilt arbetsföretag, såvitt i rörelsen eller företaget för

arbetsgivares räkning i regel användes flera än fyra arbetare.

Till arbetare räknas vid lagens tillämpning inte medlem av arbetsgivarens

familj samt inte heller verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad

ställning, ritare, bokhållare eller därmed jämställd person eller

kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde (2 §).

Den ordinarie arbetstiden får, raster oräknade, inte överstiga 45 timmar

i veckan. Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 9 timmar på ett dygn

(4 § 1 st.). Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såframt arbetstiden under en tidrymd av

högst tre veckor icke överstiger i genomsnitt 45 timmar i veckan. Någon

maximering av antalet arbetstimmar under ett dygn förekommer inte i detta

fall (4 § 2 st.).

Från de begränsningar, som stadgas i 4 §, må avsteg göras genom kollektivavtal,

som å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation vilken

enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation

(4a§).

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 and. Nr 2i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1960

Enligt 5 § får arbetarskyddsstyrelsen medge undantag från bestämmelserna

i 4 §. Utan att det stora flertalet av de berörda arbetarna samtycker

därtill eller eljest särskilda skäl föreligger får dock icke sådant undantag

göras i vidare mån än att arbetstiden under en tidrymd, som ej får överstiga

12 månader, uppgår till i genomsnitt högst 45 timmar i veckan.

Den i 4 och 5 §§ angivna arbetstiden av 45 timmar för vecka skall gälla

först fr. o. m. den 1 januari 1960. Nämnda arbetstid skall i stället utgöra,

under år 1958 47 timmar och under år 1959 46 timmar.

Arbetsgivaren äger under vissa villkor, som närmare anges i det följande,

använda arbetare till arbete på övertid.

I 6 § behandlas tid för s. k. nödfallsarbete. Har en natur- eller olyckshändelse

eller någon annan omständighet, som inte kunnat förutses, vållat

avbrott i ett företags drift eller medfört överhängande fara för sådant avbrott

eller för skada på liv, hälsa eller egendom, må arbetare användas till

arbete på övertid. Anmälan skall göras hos arbetarskyddsstyrelsen inom två

dygn från arbetets början, och arbetet får inte fortsättas utöver denna tid

utan att tillstånd därtill söks hos styrelsen.

Bestämmelser om övriga former av övertid återfinnes i 7 §.

Till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för driftens ohindrade

gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den allmänna arbetstiden,

får arbetare, som fyllt 18 år, användas till arbete på övertid under

högst 7 timmar i veckan (7 § 1 mom.).

Om det i något annat fall än en nödfallssituation enligt 6 § är påkallat

med hänsyn till något särskilt förhållande, må arbetsgivare använda arbetare,

som fyllt 18 år, till arbete på övertid under högst 48 timmar under

loppet av fyra veckor och högst 200 timmar under ett kalenderår. Denna

form av övertid brukar benämnas allmän övertid (7 § 2 mom.).

Tillstånd att uttaga övertid utöver vad som nu nämnts, s. k. extra övertid,

meddelas av arbetarskyddsstyrelsen, då så påkallas av ett trängande behov.

Sådan övertid må beviljas för högst 150 timmar under ett kalenderår

(7 § 3 mom.).

I fråga om arbetares skyldighet att utföra övertidsarbete enligt 7 § — skyldigheten

att utföra nödfallsarbete är ovillkorlig — gäller vad som kan anses

vara överenskommet med arbetsgivaren därom. Det åligger arbetsgivaren att

tillse, att en arbetare inte utsättes för överansträngning eller ohälsa genom

övertidsarbete (7 § 5 mom.).

Arbetsgivaren är skyldig att föra anteckningar om övertidsarbete (8§).

Om sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare, som kan

anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom ett verksamhetsområde,

är ense om eftergift i något avseende, som behandlas i 5 § (ordinarie

arbetstid) eller i 7 § 3 mom. (extra övertid) må Konungen på framställning

av arbetarskyddsstyrelsen eller efter dess hörande förordna om allmän till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2b år 1960

3

lämpning av eftergifter inom verksamhetsområdet i fråga (10 § 2 inom.).

Skulle tillämpningen av lagen medföra sådana svårigheter för något visst

arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande äventyras, kan Konungen

på framställning eller efter hörande av arbetarskyddsstyrelsen medge undantag

från lagens tillämpning (10 § 3 mom.).

I stort sett liknande bestämmelser om ordinarie arbetstid och övertid finns

upptagna i lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln samt arbetstidslagen

för hotell, restauranger och kaféer.

Viktiga regler om arbetstidens begränsning meddelas i arbetarskyddslagen.

Denna innehåller beträffande arbetstagare i allmänhet bestämmelser

om raster (17 §) och arbetspauser (18 §).

Vidare förskrives, att arbetstagare skall åtnjuta ledighet för nattvila, vari

skall ingå tiden mellan klockan 23 och klockan 5. Avvikelse från dessa bestämmelser

må ske, om det är nödvändigt med hänsyn till arbetets natur,

allmänhetens behov eller någon annan särskild omständighet. Likaså får

nödfallsarbete fortgå mellan klockan 23 och klockan 5 (19 §). Dispens från

bestämmelserna om nattvila, alltså från det s. k. nattarbetsförbudet, kan

meddelas av arbetarskyddsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger eller om

det stora flertalet av de berörda arbetstagarna finner det önskvärt och ohälsa

eller överansträngning inte kan befaras uppkomma (20 §).

För varje period av sju dagar skall en arbetstagare åtnjuta minst 24 timmars

sammanhängande ledighet (veckovila). Dispens kan meddelas av arbetarskyddsstyrelsen

(21 §).

I fråga om minderårig, varmed förstås den som inte fyllt 18 år, meddelas

vissa särskilda bestämmelser.

För minderårig gäller en absolut maximering av arbetstiden till 10 timmar

om dygnet och 54 timmar i veckan. Endast för nödfallsarbete får arbetstiden

utsträckas därutöver. Arbetarskyddsstyrelsen kan också, för kortare

tid, meddela dispens (31 §). En minderårigs nattvila skall i regel uppgå

till minst 11 timmar om dygnet, och den skall för den som inte fyllt 16

år omfatta tiden mellan klockan 19 och klockan 6 och för andra tiden mellan

klockan 22 och klockan 5 (33 §).

För kvinnor i hantverksarbete eller industriellt arbete föreskrives i princip

11 timmars nattvila, vari skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan

5 (36 §). Dispens kan dock meddelas.

Arbetstidsutredningen

Jämlikt Kungl. Maj ris bemyndigande den 28 februari 1947 tillkallades

den s. k. arbetstidsutredningen. Utredningens uppdrag bestod i att verkställa

eu översyn av arbetstidslagstiftningcn. I direktiven framhöll före2

— Hihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 and. Nr 2b

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1960

dragande departementschefen, statsrådet Mossberg, bl. a. att en generell

förkortning av normalarbetstiden med hänsyn till då rådande produktionsläge

icke torde låta sig genomföra. Utredningsarbetet i förevarande hänseende

borde därför främst inriktas på frågan om en förkortning av arbetstiden

för vissa yrken. Vidare anförde departementschefen att han ansåg det

angeläget med utredning i fråga om övertidsarbetets förekomst och om

behovet av ändrade regler om uttagande av övertidsarbete.

I fråga om förberedelse- och avslutningsarbete anförde arbetstidsutredningen

i sitt den 2 juli 1954 dagtecknade betänkande del V med förslag till

ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstidsförkortning (SOU 1954:22)

bl. a.:

Övertid bör enligt utredningens uppfattning vara arbetstid, som tages i

anspråk för utförande av arbetsuppgifter, vilka ligger utanför vad som motsvarar

det normala behovet. Sålunda bör övertid bl. a. kunna komma i fråga

vid en nödvändig forcering av produktionen utöver den sedvanliga eller då

produktionen av någon icke förutsedd anledning blivit försenad. Arbetstid

som åtgår för utförande av förberedelse- och avslutningsarbeten har emellertid

helt annan natur. Det är här fråga om arbetsuppgifter, som kan förutses

och som är nödvändiga för att produktionen skall kunna fortlöpa normalt.

Strängt taget borde särskild övertid för sådana uppgifter som förberedelse-

och avslutningsarbete icke medgivas, utan arbetsgivaren borde vara

hänvisad till att för dessa ändamål taga i anspråk ordinarie tid eller allmän

och extra övertid. För det fall att det är fråga om arbeten, som återkommer

varje dag, får arbetsgivaren vid en sänkning av den maximala veckoarbetstiden

för dessa arbetsuppgifter eventuellt bli tvungen att taga i anspråk

flera arbetstagare än vad för närvarande är fallet. En dylik utveckling anser

utredningen vara önskvärd. Några nämnvärda produktionshinder för en sådan

omdisponering av övertiden synes icke föreligga.

En verklig sänkning av den till arbetsgivarens förfogande stående övertiden

inträffar, då fråga är om ett arbete som under en och samma dag

kräver minst sju timmar. Det skulle med all sannolikhet vara en opraktisk

anordning om sådant arbete fördelades på flera arbetstagare. I dylikt fall

får emellertid såsom redan nämnts arbetsgivaren taga i anspråk allmän

övertid.

Det bör vidare beaktas, att bestämmelserna för närvarande medger uttagande

av övertid i betydande omfattning, nämligen med icke mindre än

omkring 340 timmar per år, d. v. s. ungefär vad den allmänna och extra

övertiden sammanlagt uppgår till. Dock uttages övertid för förberedelseoch

avslutningsarbeten i praktiken endast till en bråkdel av vad som högst

är medgivet.

Utredningen finner att övertid för förberedelse- och avslutningsarbete

bör medgivas. Den har övervägt frågan, om man borde slopa den nuvarande

begränsningen till en vecka och endast begränsa övertiden per år räknat.

Häremot talar emellertid flera skäl. Sådana arbeten varom här är fråga bör

återkomma med förhållandevis kort periodicitet och bör icke vara särskilt

omfattande varje gång de förekommer. Redan av denna anledning skulle en

utsträckning av begränsningsperiodens längd vara mindre lämplig. Äger en

utsträckning rum, talar starka skäl för att sammanslå övertid för förbere
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1960

5

delse- och avslutningsarbeten med den allmänna övertiden, för vilken begränsningsperioden

jämväl är ett år. Förfar man så, skulle detta emellertid

innebära att den allmänna övertiden kom att ökas och att för sådana arbetsuppgifter,

för vilka allmän övertid för närvarande användes, skulle kunna

tagas i anspråk jämväl övertid som ursprungligen avsetts för förberedelseoch

avslutningsarbete. Med hänsyn härtill anser utredningen att ett dylikt

förslag icke kan tillstyrkas. Begränsningsperioden bör även i fortsättningen

vara en vecka; dock bör den vid arbeten som drives såväl vardag som söndag

få utsträckas till två veckor. Denna regel bör gälla även i fråga om verksamhetsområden,

där den ordinarie arbetstiden är begränsad till en månad.

Arbetsutredningen ansåg flera skäl tala för att man borde företa en radikal

nedskärning av det antal timmar, till vilket övertid i form av förberedelse-

och avslutningsarbete fick uppgå. Emellertid fann utredningen att en

sådan begränsning av övertiden skulle innebära, att produktionen därigenom

i vissa fall kunde åsamkas allvarliga skador. Utredningen föreslog därför

en begränsning från sju till sex timmar i veckan för sådant övertidsarbete.

Vid behandlingen i betänkandet av storleken av den allmänna och extra

övertiden upptog icke arbetstidsutredningen frågan, huruvida denna övertid

borde vara kortare för dem, som fullgör förberedelse- och avslutningsarbeten,

än för andra. Däremot förordade utredningen en generell sänkning

av den tillåtna allmänna och extra övertiden till resp. 180 och 120 timmar.

Härom anförde utredningen:

Enligt utredningens uppfattning bör den i lagstiftningen medgivna övertiden

sänkas. Detta finner utredningen motiverat ur skyddssynpunkt; utredningen

anser att den omfattning i vilken övertid för närvarande uttages

visserligen allmänt sett icke har anmärkningsvärt stor omfattning men att

vissa mindre grupper blivit i alltför stor omfattning belastade med övertidsarbete.

Arbetstidsutredningens förslag i förevarande delar har ännu icke föranlett

någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Utredningen om kortare arbetstid, m. m.

Redan innan arbetstidsutredningen framlade sitt betänkande tillkallades,

i juni 1054, efter vederbörligt bemyndigande sakkunniga för att biträda med

utredning om arbetstidens längd och förläggning i syfte att uppnå en allmän

förkortning av den lagstadgade arbetstiden. De sakkunniga, som arbetade

under namnet utredningen om kortare arbetstid, framlade i juli 1956 betänkande

(SOU 1956:20—21) med förslag till lagstiftning om allmän förkortning

av den ordinarie arbetstiden, som enligt då gällande bestämmelser utgjorde

48 timmar i veckan, till 45 timmar i veckan. 1 överensstämmelse med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1960

sina direktiv föreslog utredningen inte någon ändring beträffande lagstiftningens

tillämpningsområde och upptog inte heller andra spörsmål, som behandlats

av arbetstidsutredningen.

I proposition nr 80 till 1957 års riksdag framlades förslag till en allmän

arbetstidsförkortning i enlighet med utredningens om kortare arbetstid förslag.

I propositionen yttrade föredragande departementschefen, statsrådet

Ericsson, att först sedan erfarenhet vunnits rörande verkningarna av den

kortare ordinarie arbetstiden, tiden torde vara inne att ta ställning till de av

arbetstidsutredningen framlagda förslagen angående arbetstidslagstiftningens

tillämpningsområde och systematiska utformning. Någon ändring i reglerna

om övertid föreslogs sålunda inte i propositionen. I frågan om övertid

yttrade departementschefen:

En del remissorgan har framfört krav på att arbetstidsförkortningen förbindes

med en höjning av lagstiftningens övertidsmaximum. Å andra sidan

har framförts önskemål om att arbetstidsutredningens förslag om nedskärning

av det medgivna övertidsuttaget från 200 till 180 timmar i fråga om

den allmänna och från 150 till 120 timmar beträffande den extra övertiden

genomföres i samband med arbetstidsförkortningen.

Enligt min mening bör övertidsarbete tillgripas för att tillgodose vissa

tillfälliga, mera extraordinära behov av ökat arbetstidsuttag på en arbetsplats.

En ökning av övertidsarbetet i den mån den ordinarie arbetstiden

förkortas låter sig inte väl förena med denna uppfattning, och en mera allmän

övergång till regelbundet övertidsarbete i samband med arbetstidsförkortningen

skulle uppenbarligen stå helt i strid med reformens syfte. I stället

för ökad fritid skulle arbetstagarna uppnå en löneförbättring, vilket det

i och för sig inte ankommer på lagstiftningen att medverka till. Eftersom jag

inte är beredd att förorda någon ändrad grundsats angående i vilka fall

övertidsarbete bör få tillgripas, synes det mig knappast erforderligt, att utrymmet

för övertidsuttag göres större än för närvarande. Det kunde i så

fall befaras, att sådana grupper, som redan nu har mycket övertid och således

i högre grad än andra kan sägas vara i behov av en arbetstidsförkortning,

finge ökat övertidsarbete. Denna konsekvens finner jag inte godtagbar.

I det stora flertalet fall torde gällande övertidsbestämmelser medge ett ökat

övertidsuttag i förhållande till vad som nu tillämpas, om så skulle visa sig

behövligt efter förkortningen av den ordinarie arbetstiden.

Jag kan således inte tillstyrka någon höjning av lagstiftningens övertidsmaxima.

önskemålen om sänkning av dessa maxima är i och för sig förståeliga,

men jag anser mig i nuvarande läge inte heller kunna förorda en

dylik åtgärd.

Andra lagutskottet förklarade i sitt utlåtande nr li i anledning av propositionen,

att de delar av propositionen, som behandlade frågan om övertid,

icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt yttrande.

I motion nr 104 i andra kammaren vid 195 8 års riksdag hemställdes,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om utredning i syfte att få sådan ändring i ''Lagen om arbetstidens begräns
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1960

7

ning’, att den soin utför övertidsarbete enligt lagens 7 § 1 mom. icke medgives

rätt uttaga hela det antal timmar som lagens 7 § 2 och 3 mom. medgiver».

Andra lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen antagna utlåtande nr 16

att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet anförde:
Frågan

om en begränsning av övertiden har behandlats av arbetstidsutredningen

i dess år 1954 avlämnade betänkande med förslag till ny arbetstidslagstiftning

och partiell arbetstidsförkortning. Häri har föreslagits begränsning

av övertiden, såväl i fråga om förberedelse- och avslutningsarbete

som beträffande den allmänna och extra övertiden. Utredningens förslag har

emellertid ännu icke föranlett proposition i ämnet. Däremot beslöts år 1957

på grundval av förslag som framlagts av den år 1954 tillsatta utredningen

om kortare arbetstid en förkortning av den ordinarie arbetstiden från 48 till

45 timmar i veckan. Förkortningen av arbetstiden skall ske med en timme i

vcekan vid början av ettvart av åren 1958, 1959 och 1960. I propositionen

angående arbetstidsförkortningen yttrade föredragande departementschefen,

att först sedan erfarenhet vunnits rörande verkningarna av nämnda

beslut, tiden torde vara inne att ta ställning till arbetstidsutredningens förslag

angående arbetstidslagstiftningens systematiska utformning m. m.

Såsom ovan redovisats har den i motionen upptagna frågan ganska nyligen

varit föremål för utredning. Någon ny utredning i ämnet anser utskottet

därför icke motiverad. Innan frågan om ändrade bestämmelser i av motionärerna

berörda avseenden göres till föremål för ytterligare överväganden,

torde emellertid enligt utskottets mening böra avvaktas verkningarna

av den förra året beslutade arbetstidsförkortningen.

Utskottet

I motionerna anhålles, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa

om förslag till ändringar i allmänna arbetstidslagens regler om uttagande

av övertid syftande till en begränsning av den i lagen medgivna allmänna

och extra övertiden. Motionärerna framhåller, att de fysiska och psykiska

påfrestningar, som människan i dag utsättes för i produktionslivet, är mycket

stora. Det är därför enligt motionärernas uppfattning angeläget, att den

mänskliga produktionsfaktorn icke utsättes för alltför stor förslitning genom

uttagande av övertid i alltför stor omfattning.

Frågan om en begränsning av övertiden har behandlats av arbetstidsutredningen

i dess år 1954 avlämnade betänkande med förslag till ny arbetstidslagstiftning

och partiell arbetstidsförkortning. Häri har föreslagits begränsning

av övertiden, såväl i fråga om förberedelse- och avslutningsarbete

som beträffande den allmänna och extra övertiden. Utredningens förslag har

emellertid ännu icke föranlett proposition i ämnet. Däremot beslöts år 1957

på grundval av förslag, som framlagts av den år 1954 tillsatta utredningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1960

om kortare arbetstid, en förkortning av den ordinarie arbetstiden från 48

till 45 timmar i veckan. Förkortningen av arbetstiden har skett med en

timme i veckan vid början av ettvart av åren 1958, 1959 och 1960. I propositionen

angående arbetstidsförkortningen yttrade föredragande departementschefen

att först sedan erfarenhet vunnits rörande verkningarna av

nämnda beslut tiden torde vara inne att ta ställning till arbetstidsutredningens

förslag angående arbetstidslagstiftningens systematiska utformning m. m.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett alltför stort uttagande

av övertid ur flera synpunkter är olämpligt. Det är enligt utskottets mening

angeläget, att övertidsarbete, i den mån sådant måste förekomma, på arbetsplatser

där så är möjligt fördelas mellan de olika arbetstagarna på sådant

sätt att den enskilde arbetaren icke onödigtvis betungas.

Såsom framgår av det tidigare sagda har den i motionen upptagna frågan

ganska nyligen varit föremål för utredning. Innan frågan om ändrade bestämmelser

om övertid göres till föremål för ytterligare överväganden, bör

enligt utskottets mening avvaktas erfarenheter av den år 1957 beslutade

arbetstidsförkortningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att förevarande motioner, 1: 305 och II: 382, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1960

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Axel Svensson, Sunne, fru Carlqvist, fru

Svenson*, herrar Lars Larsson, Åkesson, Magnusson och Ringaby;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Nilsson i Göteborg,

Odhe, fröken Sandell*, herrar Lothigius, Johansson i Södertälje, Wahrendorff

och Königson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2t år 1960

9

Reservation

av herrar Nilsson i Göteborg, Odhe och Johansson i Södertälje, vilka ansett,

att utskottets yttrande bort ha följande lydelse.

I motionerna — (lika med utskottet) — stor omfattning.

Frågan om —- (lika med utskottet) -— utformning m. m.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett alltför stort uttagande

av övertid ur flera synpunkter är olämpligt. Genom att 45-timmarsveckan

från och med i år är i tillämpning, enligt beslut av 1957 års riksdag, och

dessutom arbetare i treskift genom avtal tillförsäkrat sig en arbetstid, som

innebär 40—42 timmars arbetstid per vecka, synes det nu vara skäligt att en

förkortning av övertiden äger rum i en utsträckning som står i relation till

den förkortade ordinarie arbetstiden.

En inskränkning i rätten att uttaga övertid bör, som motionärerna anfört,

företagas enligt det förslag som arbetstidsutredningen framlagt i sitt betänkande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 305 och II: 382

måtte giva Kungl. Maj:t till känna vad utskottet sålunda

anfört.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.