Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss säkerhetsutrustning å bilar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av herr Nyström samt nr 54 i andra kammaren av herr Lundmark m. fl.
1960-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss säkerhetsutrustning å bilar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av herr Nyström samt nr 54 i andra kammaren av herr Lundmark m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1960
1
Nr 26
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss säkerhetsutrustning
å bilar.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av herr Nyström
samt nr 54 i andra kammaren av herr Lundmark m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av förslag till bestämmelser
om att bil vid leverans skall vara utrustad med säkerhetsselar till
sittplatser i framsätet».
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen II: 54.
över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från statens trafiksäkerhetsråd samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Utskottet har därjämte inhämtat yttrande från
Kungliga automobilklubben, Motormännens riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund
samt Folkrörelsernas motorförbund. Redogörelse för
yttrandena lämnas i det följande.
Gällande bestämmelser m. m.
Bestämmelser angående fordons beskaffenhet och utrustning återfinns i
vägtrafikförordningen den 28 september 1951. Reglerna angående bil är
intagna i förordningens 3 §, som i fjorton olika punkter lämnar detaljerade
föreskrifter om bils utrustning. Någon obligatorisk skyldighet att utrusta
bil med säkerhetsselar är emellertid inte föreskriven. Inte heller har i övrigt
stadgats att förare av bil eller passagerare i sådant fordon vid färd skall
vara fastspänd med säkerhetssele.
Av företagna undersökningar och beräkningar torde dock kunna dragas
den slutsatsen att för närvarande åtminstone var fjärde personbil i landet
är försedd med säkerhetsbälten för förare och passagerare i framsätet. För
passagerare i baksätet förekommer säkerhetsbälten däremot ytterst sällan.
Den svenskbyggda bilen Volvo och en importerad bil levereras redan nu med
säkerhetsbälten som standardutrustning. Några andra bilar, bl. a. den
IHhang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 and. Nr 26
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1960
svenskbyggda Saab, är vid leveransen försedda med infästningsanordningar
för bälten. Beträffande vissa biltyper, främst cabriolet- och sportvagnstyper,
föreligger emellertid stora svårigheter att montera bälten på ett fullt tillfredsställande
sätt.
Då erfarenheten visat att en del av de i den allmänna marknaden saluförda
säkerhetsselarna varit av mindre god kvalitet, har väg- och vettenbyggnadsstyrelsen
efter samråd med statens provningsanstalt och arbetarskyddsstyrelsen
den 16 april 1958 utfärdat »Anvisningar angående bilsäkerhetsbälten».
I anvisningarna uppställes vissa minimikrav med avseende på hållfasthet
och töjning samt lämnas bestämmelser angående bältenas konstruktiva
utformning. Sedan dessa anvisningar trätt i kraft, tycks försäljningen
av icke godtagbara bälten helt ha upphört.
Remissyttrandena
Statens trafiksäkerhetsråd anser att motionerna icke bör föranleda någon
riksdagens åtgärd. Rådet framhåller, att kunskapen om hur ett säkerhetsbälte
skall vara konstruerat och monterat och om dess verkningssätt och
skyddande egenskaper fortfarande är bristfällig. Redan av det skälet bör
enligt rådets mening den i motionerna åsyftade lagstiftningen icke nu genomföras.
Rådet fortsätter:
Motionerna ger emellertid anledning till erinran även ur andra synpunkter.
En föreskrift av det innehåll som föreslagits borde, för att få åsyftad
verkan, förbindas med skyldighet att även använda säkerhetsbältet. Efterlevnaden
av en sådan föreskrift skulle emellertid bli mycket svår att kontrollera,
och dessutom kan fall förekomma där det saknas skäl att använda
säkerhetsbälte. Även ur principiella synpunkter kan ifrågasättas om en lagstiftning
av detta slag är påkallad. Därvid bör särskilt beaktas att en sådan
lagstiftning icke är ägnad att förekomma olyckor i trafiken utan endast att
lindra följderna av inträffade olyckor. En lagstiftning av detta slag är alltså
icke inriktad på själva orsakerna till trafikolyckor.
I yttrandet uppges vidare, att medicine licentiaten Bertil Aldman i Stockholm
på rådets uppdrag är sysselsatt med en brett upplagd vetenskaplig undersökning
angående säkerhetsbälten. Rådet anser, att resultatet av denna
undersökning bör avvaktas och att, sedan önskvärd klarhet därigenom vunnits
bl. a. om nyttan av säkerhetsbälten, det bör överlämnas åt propagandan
att göra allmänheten uppmärksam på frågan.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avstyrker också motionerna. Styrelsen
framhåller, att utförda undersökningar omfattande cirka 250 polisrapporterade
olyckor visat, att användandet av säkerhetsbälten reducerar antalet
svåra kroppsskador på förare och passagerare vid bilolyckor med minst två
tredjedelar. Av erfarenhet vet man även att bältet ger fullständigt skydd vid
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 är 1960
3
olyckor, som inträffar vid låg hastighet. Styrelsen understryker emellertid
att, oaktat lagstiftning i frågan saknas, landets bilbestånd för närvarande
förses med säkerhetsbälten i snabb takt. Den svenska årsproduktionen av
bälten, uppgående för närvarande till ungefär 400 000 exemplar, förslår sålunda
knappast att täcka efterfrågan. Då härtill kommer, att bilfabrikanterna,
bl. a. i Tyskland, varifrån ungefär hälften av alla nya bilar importeras,
planerar att utrusta olika biltyper med bälten som standard, finner styrelsen
ej erforderligt med lagstiftning i ämnet.
Kungliga automobilklubben, Motormännens riksförbund och Motorförarnas
helnykterhetsförbund har avgivit yttrande genom sitt gemensamma
organ Motororganisationernas samarbetsdelegation. I yttrandet understrykes
att en intensiv propaganda för användande av säkerhetsselar förekommit
i vårt land under de senare åren och att denna propaganda givit så goda
resultat, att Sverige blivit ett föregångsland på området. Då man därjämte
inte löser det väsentliga i problemet, nämligen att få bilföraren och framsätespassageraren
att använda selarna, genom den föreslagna lagstiftningen,
avstyrker delegationen det i motionerna framlagda förslaget.
Folkrörelsernas motorförbund anser, att säkerhetsselar utgör ett utomordentligt
hjälpmedel att förhindra svåra följder vid inträffade bilolyckor
och tillstyrker därför motionerna. En bestämmelse om säkerhetssele som
obligatorisk utrustning i bil bör emellertid enligt förbundets mening kompletteras
med en föreskrift, att säkerhetsselen skall vara godkänd av
Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar.
Utskottet
I förevarande motioner yrkas som ett led i trafiksäkerhetsarbetet, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till bestämmelser att bil
vid leverans skall vara utrustad med säkerhetsselar till sittplatser i framsätet.
Säkerhetsbälten har stor betydelse, då det gäller att minska personskadornas
omfattning vid bilolyckor. Enligt en undersökning, som omfattat ca 250
polisrapporterade olyckor, har det visat sig, att användandet av säkerhetsbälten
reducerat antalet svåra kroppsskador med minst två tredjedelar. Av
erfarenhet vet man även, att bältena ger fullständigt skydd vid olyckor, som
inträffar vid låg hastighet. Mot bakgrund härav har i vårt land under de
senare åren förekommit en intensiv propaganda för användande av säkerhetsselar.
Denna propaganda har givit så goda resultat, att man av företagna
undersökningar och beräkningar kan draga den slutsatsen att för
närvarande åtminstone var fjärde personbil är försedd med selar för förare
och passagerare i framsätet. Utvecklingen går också mot alt alltfler bilar
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1960
utrustas med bälten. Den svenska årsproduktionen av selar — ca 400 000 _-
förslår sålunda knappast att täcka efterfrågan, varjämte redan nu vissa
bilar förses med bälten och vissa med fästen för bälten som standardutrustning.
Från bilfabrikanthåll lär även planer föreligga att förse ytterligare bilmodeller
med bälten som standard.
Det kan således konstateras, att landets bilbestånd förses med säkerhetsbälten
i snabb takt, oaktat någon lagstiftning härom ej föreligger. Med den i
motionerna ifrågasatta lagstiftningen löser man inte heller det väsentliga i
problemet, nämligen att få föraren och framsätespassageraren att använda
selarna. För att uppnå detta syfte erfordras därjämte en föreskrift om skyldighet
att begagna selarna. En sadan föreskrift torde dock ej kunna ges
generell tillämpning, eftersom fall kan förekomma, då det föreligger skäl
att inte använda bälte. Dessutom skulle efterlevnaden av föreskriften bli svår
att kontrollera. Da härtill kommer, att olika myndigheter och organisationer
har sin uppmärksamhet riktad på frågan, kan utskottet icke tillstyrka bifall
till motionerna. Utskottet förutsätter emellertid, att upplysningen och propagandan
angående användande av säkerhetsselar fortsättes.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 40 och II: 54, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 april 1960
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Axel Svensson, Sunne, fru Carlqvist, fru
Svenson*, herrar Lars Larsson, Åkesson, Magnusson och Ringaby;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Nilsson i Göteborg,
Odhe, fru Ekendahl, herrar Lothigius, Johansson i Södertälje, Wahrendorff
och Königson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960
600611
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.