Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss säkerhetsutrustning å bilar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av herr Nyström samt nr 54 i andra kammaren av herr Lundmark m. fl.

1960-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss säkerhetsutrustning å bilar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av herr Nyström samt nr 54 i andra kammaren av herr Lundmark m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1960

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss säkerhetsutrustning

å bilar.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av herr Nyström

samt nr 54 i andra kammaren av herr Lundmark m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av förslag till bestämmelser

om att bil vid leverans skall vara utrustad med säkerhetsselar till

sittplatser i framsätet».

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen II: 54.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från statens trafiksäkerhetsråd samt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen. Utskottet har därjämte inhämtat yttrande från

Kungliga automobilklubben, Motormännens riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund

samt Folkrörelsernas motorförbund. Redogörelse för

yttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelser angående fordons beskaffenhet och utrustning återfinns i

vägtrafikförordningen den 28 september 1951. Reglerna angående bil är

intagna i förordningens 3 §, som i fjorton olika punkter lämnar detaljerade

föreskrifter om bils utrustning. Någon obligatorisk skyldighet att utrusta

bil med säkerhetsselar är emellertid inte föreskriven. Inte heller har i övrigt

stadgats att förare av bil eller passagerare i sådant fordon vid färd skall

vara fastspänd med säkerhetssele.

Av företagna undersökningar och beräkningar torde dock kunna dragas

den slutsatsen att för närvarande åtminstone var fjärde personbil i landet

är försedd med säkerhetsbälten för förare och passagerare i framsätet. För

passagerare i baksätet förekommer säkerhetsbälten däremot ytterst sällan.

Den svenskbyggda bilen Volvo och en importerad bil levereras redan nu med

säkerhetsbälten som standardutrustning. Några andra bilar, bl. a. den

IHhang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 and. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1960

svenskbyggda Saab, är vid leveransen försedda med infästningsanordningar

för bälten. Beträffande vissa biltyper, främst cabriolet- och sportvagnstyper,

föreligger emellertid stora svårigheter att montera bälten på ett fullt tillfredsställande

sätt.

Då erfarenheten visat att en del av de i den allmänna marknaden saluförda

säkerhetsselarna varit av mindre god kvalitet, har väg- och vettenbyggnadsstyrelsen

efter samråd med statens provningsanstalt och arbetarskyddsstyrelsen

den 16 april 1958 utfärdat »Anvisningar angående bilsäkerhetsbälten».

I anvisningarna uppställes vissa minimikrav med avseende på hållfasthet

och töjning samt lämnas bestämmelser angående bältenas konstruktiva

utformning. Sedan dessa anvisningar trätt i kraft, tycks försäljningen

av icke godtagbara bälten helt ha upphört.

Remissyttrandena

Statens trafiksäkerhetsråd anser att motionerna icke bör föranleda någon

riksdagens åtgärd. Rådet framhåller, att kunskapen om hur ett säkerhetsbälte

skall vara konstruerat och monterat och om dess verkningssätt och

skyddande egenskaper fortfarande är bristfällig. Redan av det skälet bör

enligt rådets mening den i motionerna åsyftade lagstiftningen icke nu genomföras.

Rådet fortsätter:

Motionerna ger emellertid anledning till erinran även ur andra synpunkter.

En föreskrift av det innehåll som föreslagits borde, för att få åsyftad

verkan, förbindas med skyldighet att även använda säkerhetsbältet. Efterlevnaden

av en sådan föreskrift skulle emellertid bli mycket svår att kontrollera,

och dessutom kan fall förekomma där det saknas skäl att använda

säkerhetsbälte. Även ur principiella synpunkter kan ifrågasättas om en lagstiftning

av detta slag är påkallad. Därvid bör särskilt beaktas att en sådan

lagstiftning icke är ägnad att förekomma olyckor i trafiken utan endast att

lindra följderna av inträffade olyckor. En lagstiftning av detta slag är alltså

icke inriktad på själva orsakerna till trafikolyckor.

I yttrandet uppges vidare, att medicine licentiaten Bertil Aldman i Stockholm

på rådets uppdrag är sysselsatt med en brett upplagd vetenskaplig undersökning

angående säkerhetsbälten. Rådet anser, att resultatet av denna

undersökning bör avvaktas och att, sedan önskvärd klarhet därigenom vunnits

bl. a. om nyttan av säkerhetsbälten, det bör överlämnas åt propagandan

att göra allmänheten uppmärksam på frågan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avstyrker också motionerna. Styrelsen

framhåller, att utförda undersökningar omfattande cirka 250 polisrapporterade

olyckor visat, att användandet av säkerhetsbälten reducerar antalet

svåra kroppsskador på förare och passagerare vid bilolyckor med minst två

tredjedelar. Av erfarenhet vet man även att bältet ger fullständigt skydd vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 är 1960

3

olyckor, som inträffar vid låg hastighet. Styrelsen understryker emellertid

att, oaktat lagstiftning i frågan saknas, landets bilbestånd för närvarande

förses med säkerhetsbälten i snabb takt. Den svenska årsproduktionen av

bälten, uppgående för närvarande till ungefär 400 000 exemplar, förslår sålunda

knappast att täcka efterfrågan. Då härtill kommer, att bilfabrikanterna,

bl. a. i Tyskland, varifrån ungefär hälften av alla nya bilar importeras,

planerar att utrusta olika biltyper med bälten som standard, finner styrelsen

ej erforderligt med lagstiftning i ämnet.

Kungliga automobilklubben, Motormännens riksförbund och Motorförarnas

helnykterhetsförbund har avgivit yttrande genom sitt gemensamma

organ Motororganisationernas samarbetsdelegation. I yttrandet understrykes

att en intensiv propaganda för användande av säkerhetsselar förekommit

i vårt land under de senare åren och att denna propaganda givit så goda

resultat, att Sverige blivit ett föregångsland på området. Då man därjämte

inte löser det väsentliga i problemet, nämligen att få bilföraren och framsätespassageraren

att använda selarna, genom den föreslagna lagstiftningen,

avstyrker delegationen det i motionerna framlagda förslaget.

Folkrörelsernas motorförbund anser, att säkerhetsselar utgör ett utomordentligt

hjälpmedel att förhindra svåra följder vid inträffade bilolyckor

och tillstyrker därför motionerna. En bestämmelse om säkerhetssele som

obligatorisk utrustning i bil bör emellertid enligt förbundets mening kompletteras

med en föreskrift, att säkerhetsselen skall vara godkänd av

Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

Utskottet

I förevarande motioner yrkas som ett led i trafiksäkerhetsarbetet, att riksdagen

hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till bestämmelser att bil

vid leverans skall vara utrustad med säkerhetsselar till sittplatser i framsätet.

Säkerhetsbälten har stor betydelse, då det gäller att minska personskadornas

omfattning vid bilolyckor. Enligt en undersökning, som omfattat ca 250

polisrapporterade olyckor, har det visat sig, att användandet av säkerhetsbälten

reducerat antalet svåra kroppsskador med minst två tredjedelar. Av

erfarenhet vet man även, att bältena ger fullständigt skydd vid olyckor, som

inträffar vid låg hastighet. Mot bakgrund härav har i vårt land under de

senare åren förekommit en intensiv propaganda för användande av säkerhetsselar.

Denna propaganda har givit så goda resultat, att man av företagna

undersökningar och beräkningar kan draga den slutsatsen att för

närvarande åtminstone var fjärde personbil är försedd med selar för förare

och passagerare i framsätet. Utvecklingen går också mot alt alltfler bilar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1960

utrustas med bälten. Den svenska årsproduktionen av selar — ca 400 000 _-

förslår sålunda knappast att täcka efterfrågan, varjämte redan nu vissa

bilar förses med bälten och vissa med fästen för bälten som standardutrustning.

Från bilfabrikanthåll lär även planer föreligga att förse ytterligare bilmodeller

med bälten som standard.

Det kan således konstateras, att landets bilbestånd förses med säkerhetsbälten

i snabb takt, oaktat någon lagstiftning härom ej föreligger. Med den i

motionerna ifrågasatta lagstiftningen löser man inte heller det väsentliga i

problemet, nämligen att få föraren och framsätespassageraren att använda

selarna. För att uppnå detta syfte erfordras därjämte en föreskrift om skyldighet

att begagna selarna. En sadan föreskrift torde dock ej kunna ges

generell tillämpning, eftersom fall kan förekomma, då det föreligger skäl

att inte använda bälte. Dessutom skulle efterlevnaden av föreskriften bli svår

att kontrollera. Da härtill kommer, att olika myndigheter och organisationer

har sin uppmärksamhet riktad på frågan, kan utskottet icke tillstyrka bifall

till motionerna. Utskottet förutsätter emellertid, att upplysningen och propagandan

angående användande av säkerhetsselar fortsättes.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 40 och II: 54, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1960

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Axel Svensson, Sunne, fru Carlqvist, fru

Svenson*, herrar Lars Larsson, Åkesson, Magnusson och Ringaby;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Nilsson i Göteborg,

Odhe, fru Ekendahl, herrar Lothigius, Johansson i Södertälje, Wahrendorff

och Königson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960

600611

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.