Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen om socialhjälp. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 43 i första kammaren av herr Sunne m. fl. samt nr 51 i andra kammaren av herr Nelander m. fl.

1960-04-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen om socialhjälp. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 43 i första kammaren av herr Sunne m. fl. samt nr 51 i andra kammaren av herr Nelander m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1960

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen

om socialhjälp.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 43 i första kammaren av herr Sunne

m. fl. samt nr 51 i andra kammaren av herr Nelander m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring i lagen om socialhjälp,

som i görligaste mån förhindrar förfaranden från kommuns sida, vilka syftar

till att övervältra kostnader för obligatorisk socialhjälp på annan kommun

genom att socialhjälpsklientel förmås utflytta».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa till

motionen 1:43.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. socialstyrelsen samt länsstyrelserna i

Södermanlands och Östergötlands län, varjämte Svenska socialvårdsförbundet

erhållit tillfälle yttra sig i ärendet. Nämnda länsstyrelser har infordrat

yttranden från socialvårdskonsulenterna i resp. andra och tredje distrikten.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen om socialhjälp skall varje kommun sörja för att den, som

vistas i kommunen och som finnes vara i behov av hjälp, erhåller sådan enligt

vad i lagen närmare sägs (1 §). Minderårig ävensom den, som på grund

av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- och själskrafter

icke kan försörja sig genom arbete eller som saknar medel och hans behov

icke tillgodoses på annat sätt, skall erhålla socialhjälp till sitt livsuppehälle

och till den vård, som finnes erforderlig, s. k. obligatorisk socialhjälp (12 §).

Socialhjälp bör lämnas på sådant sätt, att den behövande såvitt möjligt blir

i stånd att för framtiden genom eget arbete försörja sig och de sina (14 §).

Innan fråga om beviljande av socialhjälp avgöres, skall socialnämnden göra

sig noga underrättad om förhandenvarande omständigheter, samt, om behov

av socialhjälp föreligger, utreda hur behovet bör på lämpligaste sätt avhjälpas

(16 §).

Kommun, som lämnat obligatorisk socialhjälp åt svensk medborgare, vilken

för det år hjälpen utgivits mantalsskrivits inom annan kommun, äger

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1960

med vissa i detta sammanhang betydelselösa undantag erhålla ersättning för

socialhjälpen av denna kommun (22 §). Genom denna regel är alltså fastslaget,

att kostnaderna för den obligatoriska socialhjälpen skall i princip bestridas

av den kommun där hjälptagaren är mantalsskriven.

Socialstyrelsen har i sin publikation »Råd och anvisningar» för mars 1960,

nr 123, behandlat frågan om socialhjälp för flyttning till annan

kommun och bosättning där. Häri framhålles, att var och

en i princip äger rätt att fritt välja vistelseort i landet. Detta innebär emellertid

inte att den som inte kan genomföra en flyttning med egna medel skall

kunna erhålla socialhjälp härför. Socialstyrelsen erinrar härvid om innehållet

i 14 § socialhjälpslagen, enligt vilken socialhjälp skall lämnas på sådant

sätt att den behövande såvitt möjligt blir i stånd att för framtiden genom

eget arbete försörja sig och de sina. Alldeles speciellt angeläget är det, säger

styrelsen, att upprätthålla detta krav i det fall, då avsikten med socialhjälpen

är att sätta vederbörande i stånd att bosätta sig inom annan kommun; om

flyttningshjälpen lämnas utan garantier för den framtida försörjningen i

inflyttningskommunen länder den icke till verkligt gagn. Vidare framhåller

styrelsen, att en överflyttning till annan kommun ovillkorligen måste föregås

av samråd med vederbörande myndigheter i den tilltänkta bosättningskommunen,

innan beslut fattas om bidrag till flyttning.

Historik

Den gamla fattigvårdslagen, som år 1957 avlöstes av socialhjälpslagen, hade

bestämmelser om att den kommun, där en hjälptagare hade hemortsrätt, skulle

ersätta s.k. obligatorisk fattigvård, som lämnades av en annan kommun.

Hemortsrätten var anknuten till mantalsskrivningsorten. En person kunde

dock inte förvärva ny hemortsrätt enbart genom att bli mantalsskriven i en

ny kommun. Det fordrades dessutom att han skulle ha varit mantalsskriven

där för minst ett år och under den tiden inte hade åtnjutit fattigvård.

Dessa regler ansågs allmänt otillfredsställande. Dels gav de i många fall

upphov till processer mellan kommuner om vem som skulle betala den utgivna

fattigvården, dels ansågs dessa regler inbjuda till manipulationer för att antingen

medverka till eller också förhindra, att hemortsrätten övergick från

en kommun till en annan. Om en person, som åtnjöt fattigvård, mantalsskrevs

i en annan kommun än hemortsrättskommunen, kunde den kommun som

han lämnat ha intresse av att genom förtäckta åtgärder sätta honom i stånd

att framleva ett fattigvårdsfritt år i den nya mantalsskrivningskommunen

och på så sätt förvärva hemortsrätt där. Å andra sidan hade den kommun,

dit hjälptagaren flyttat in, anledning att utge fattigvård till honom, eftersom

hans hemortsrätt därigenom bands vid den gamla kommunen. Fattigvårdslagens

hemortsrättsbestämmelser ledde till att en kommun år efter år kunde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1960

3

få svara för fattigvård åt personer, som för länge sedan släppt all kontakt

med kommunen.

I socialhjälpslagen förenklades dessa regler radikalt. Den kommun, där

hjälptagaren är mantalsskriven, är nu så gott som alltid skyldig att ersätta

obligatorisk socialhjälp, som utgivits av en annan kommun. Under förarbetena

till lagen diskuterades behovet av regler för den händelse att en kommun

obehörigen verkade för att en hjälptagare skulle bli mantalsskriven i en

annan kommun. Enligt ett kommittéförslag skulle i sådana fall länsstyrelsen

kunna ingripa och förordna, att den kommun, i vars intresse den obehöriga

åtgärden vidtagits, skulle svara för socialhjälpskostnaden, fastän hjälptagaren

inte var mantalsskriven i kommunen. I förslaget till socialhjälpslagen

uttalade emellertid dåvarande chefen för socialdepartementet, att risken för

manipulationer av detta slag numera var så liten, att man vid lagens utformning

kunde bortse därifrån. Några regler motsvarande kommittéförslagets

finns följaktligen inte i socialhjälpslagen.

Remissyttrandena

Motionsyrkandet har inte tillstyrkts i något remissvar. Socialstyrelsen hänvisar

till att justitieombudsmannen funnit anledning att granska vissa kommunala

myndigheters åtgöranden i samband med flyttning av socialhjälpsklientel

till annan kommun, vilka misstänkes ha skett i syfte att övervältra

kostnaderna för socialhjälp. I avbidan på resultatet av denna granskning

bör enligt styrelsen frågan om lagstiftning för att stävja illojala överflyttningar

av socialhjälpsklientel anstå. Styrelsen anser att det blir av betydelse

för frågans fortsatta bedömande, huruvida det visar sig möjligt att

tjänstefelsvägen komma till rätta med de fall där illojalt förfarande kan påvisas.

Svenska socialvårdsförbundet anser att någon lagstiftning i av motionärerna

föreslagen riktning i vart fall inte för närvarande bör övervägas.

Förbundet framhåller därvid, att illojala förfaranden från kommuns sida kan

tänkas förekomma, inte blott för att förmå socialhjälpsklientel att utflytta

utan även för att hindra sådant klientel från att inflytta. Sålunda anföres

i förbundets yttrande:

I föreliggande motioner — liksom i en interpellation i andra kammaren

rörande samma fråga — har endast medverkan till illojala förflyttningar påtalats.

Exempel saknas emellertid inte på att kommuner sökt spjärna mot

en inflyttning, som varit önskad av familjen själv och även ur social synpunkt

önskvärd. Det har också förekommit, att missförstånd uppkommit på detta

känsliga område, i synnerhet i sådana fall där fråga varit om en fullt legitim

medverkan vid anskaffande av bostad i någon närbelägen kommun. Om

man genom lagbestämmelse skulle vilja söka hindra de av motionärerna påtalade

förflyttningarna torde en sådan sålunda inte kunna utformas endast

med hänsyn till motionärernas syfte utan också på ett sådant sätt att en kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1960

munal medverkan till välgrundade förflyttningar inte motarbetas. Den för

alla medborgare självklara rätten till fri bosättning får inte beskäras. Det

synes vidare förbundet angeläget framhålla, att inte ens fattigvårdslagens

rigorösa hemortsrätts- och hemsändningsbestännnelser kunde helt förhindra

förflyttningar i sådana fall, där motivet till väsentlig del syntes ha varit familjernas

bristande anpassning till samhälle och omgivning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att möjligheterna att lagstiftningsvägen

avhjälpa de i motionerna påtalade missförhållandena är ytterst

begränsade. Måhända kunde dock, fortsätter länsstyrelsen, en föreskrift om

skyldighet för socialnämnden i vistelsekommunen att före flyttningen samråda

med socialnämnden i inflyttningskommunen vara befogad.

Länsstyrelsen i Östergötlands lån framhåller, att antalet fall där kommun

vidtagit illojala åtgärder av förevarande slag torde inskränka sig till ett

tiotal i hela landet. Länsstyrelsen betraktar emellertid dessa fall såsom i

och för sig mycket allvarliga. Emellertid har, anför länsstyrelsen, genom TV

och framför allt genom dagspressen uppmärksamheten riktats på förevarande

förhållanden. Enligt länsstyrelsens mening bör resultatet av den belysning

frågan sålunda fått avvaktas, innan lagändring lillgripes. Länsstyrelsen

nämner vidare, att frågan genom landshövdingens initiativ kommer att

upptagas vid socialvårdsförbundets möte i länet.

Omfattningen av förevarande slag av illojalt förfarande belyses i socialstyrelsens

yttrande, där det heter:

För att kunna bedöma omfattningen av ett förfarande soon det angivna

har styrelsen från samtliga socialvårdskonsulenter införskaffat uppgift angående

fall, som kommit till konsulenternas kännedom och som avser sådana

under år 1959 med socialhjälp företagna flyttningar mellan kommuner, vilka

kan antagas ha kommit till stånd »för att övervältra socialhjälpskostnader från

kommun till annan».

Den sålunda företagna utredningen visar att av de under år 1959 med socialhjälp

möjliggjorda flyttningar, som kommit till vederbörande konsulents kännedom,

endast åtta torde få anses ha ägt rum i nyssnämnda syfte.

Antalet socialhjälpsfall för år 1959 kan ännu icke redovisas. År 1958 utgjorde

antalet omkring 156 000, varav 54 000 familjer med minderåriga barn.

Det nyssnämnda antalet redovisade flyttningar uppgår till åtta, varav fyra

familjer med minderåriga barn. Även om man utgår från att socialvårdskonsulenterna

icke erhållit kännedom om samtliga fall, där kommun lämnat

socialhjälp för att möjliggöra flyttning till annan kommun och därigenom

övervältrat socialhjälpskostnader på inflyttningskommun, synes alltså antalet

dylika fall vara ringa såväl absolut som relativt.

Av de artiklar och uppgifter, som under år 1959 förekommit i pressen, bibringas

man den uppfattningen, att antalet flyttningar av nu ifrågavarande

slag skulle vara betydligt större än det nu redovisade. Emellertid är att märka,

att samma familj har varit föremål för behandling i ett flertal tidningar och

vid flera tillfällen i varje tidning samt att därvid redogjorts även för sådana

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1960

5

flyttningar, som kommit till stånd före år 1959, ävensom för flyttningar, beträffande

vilka utredningen icke givit anledning till erinran.

Socialstyrelsen framhåller vidare, att i de fall av illojal förflyttning som

blivit föremål för närmare utredning från socialstyrelsens sida socialhjälpslagens

föreskrifter och av styrelsen i anslutning därtill lämnade anvisningar

i allt väsentligt icke synes ha efterkommits. För att speciellt klargöra vad

socialnämnd har att iakttaga, då fråga uppkommer om socialhjälp för flyttning

till annan kommun, har styrelsen nu utarbetat särskilda råd och anvisningar

i detta ämne. Styrelsen kommer därefter in på frågan, huruvida man

kan vänta sig att de påtalade missförhållandena stävjas genom den offentliga

uppmärksamhet de väckt, varvid styrelsen anför:

Under senaste tiden har vissa förfrågningar framställts till styrelsens socialvårdsbyrå

beträffande lämpligheten av att i särskilt fall lämna socialhjälp

vid flyttning till annan kommun. Att döma av dessa förfrågningar synes den

offentliga uppmärksamhet, som riktats mot de missbruk av flyttningshjälp,

som förekommit, ha medfört en mycket restriktiv hållning till utgivande av

socialhjälp vid flyttning till annan kommun. Det må emellertid framhållas,

att flyttningar till annan kommun med stöd av socialhjälp understundom

kommer till stånd på direkt initiativ av den enskilde och därvid är starkt

motiverade genom att möjlighet yppats för den hjälpbehövande att i den

andra kommunen erhålla arbete och bostad.

Interpellationssvar

I interpellationssvar den 23 februari 1960 i förevarande ämne framhöll

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, att antalet kända fall,

där kommun lämnat socialhjälp i det illojala syftet att förmå socialhjälpsklientel

att utflytta och därmed övervältra kostnader för socialhjälp på annan

kommun, var mycket få. I fortsättningen anförde han:

Även om de fall där manipulationer förekommit är rätt fåtaliga, är de dock

ägnade att inge oro med hänsyn både till att flyttningarna kan vara olämpliga

för de personer det gäller och till att kommuner uppträder illojalt mot varandra.

Det måste till en början göras klart, att det inte står i överensstämmelse

med socialhjälpslagen att lämna socialhjälp till flyttning med syfte att befria

den egna kommunen från ansvar för socialhjälpskostnader för hjälptagarcn.

Enligt lagens 14 § bör socialhjälp lämnas på sådant sätt, att den behövande

såvitt möjligt blir i stånd att för framtiden försörja sig och de sina genom eget

arbete. Innan socialhjälp beviljas, skall socialnämnden enligt 16 § göra sig

noga underrättad om rådande omständigheter samt utreda hur behovet av

socialhjälp på lämpligaste sätt bör avhjälpas.

Socialstyrelsen har i sina 1956 utgivna råd och anvisningar om lagens

tillämpning understrukit vikten av noggranna utredningar i syfte att främja

hjälpens förebyggande karaktär. Enligt vad jag erfarit har socialstyrelsen ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1960

arbetat särskilda råd och anvisningar, vilka emellertid ännu inte hunnit tryckas,

där styrelsen kommer att särskilt betona, att socialhjälp bör lämnas för

bosättning i annan kommun endast om det efter undersökning kan antagas,

att försörjningsmöjligheterna är bättre där eller att eljest förhållandena är

lämpligare för hjälptagaren och hans familj på den nya orten. En kommuns

intresse av att kunna undgå socialhjälpskostnader får aldrig vara vägledande

för det sätt på vilket hjälpen meddelas. Dessutom skall i sådana fall kontakt

ovillkorligen tas mellan de berörda kommunernas myndigheter.

Med hänsyn till att socialhjälpslagens bestämmelser så tydligt anger, att

lämpligheten för den hjälpbehövande skall vara avgörande vid valet av hjälpåtgärder,

anser jag, att riskerna för en oriktig tillämpning bör kunna än mer

reduceras genom upplysning. Vederbörande myndigheter har reagerat med

kraft i de fall, som blivit utredda, och inte lämnat de berörda kommunerna i

tvivelsmål om vad både lagens bokstav och dess anda bjuder. Jag är för min

del helt överens med dessa myndigheter.

En god vägledning för tillvägagångssättet i socialhjälpsärenden får socialnämnderna

i socialstyrelsens råd och anvisningar. När saken nu också ställts

under belysning i den allmänna debatten, har jag svårt att tänka mig annat

än att våra kommunala myndigheter skall ägna frågor om socialhjälp till bosättning

i andra kommuner en sorgfällig prövning i socialhjälpslagens anda.

Jag vill ogärna tänka mig ett inskridande mot kommunerna i lagform, innan

det står klart att rättelse på annat sätt inte kan åstadkommas. Socialhjälpslagen

har dock ännu inte varit gällande i mer än tre år. Socialstyrelsen kommer,

herr talman, att ägna frågan fortsatt uppmärksamhet, och jag kommer

själv att noga följa den vidare utvecklingen.

Utskottet

Kostnaderna för obligatorisk socialhjälp skall i princip bestridas av den

kommun där hjälptagaren är mantalsskriven.

I föreliggande motioner påtalas, att kommun i vissa fall genom egendomliga

manipulationer förmått hjälptagare att utflytta ur kommunen för att

därigenom överflytta kostnader för socialhjälp på en annan kommun. Som

exempel på förfaranden av detta slag nämnes, att kommun lämnat socialhjälp

för inköp eller arrende av en mindervärdig fastighet i annan kommun. När

man i inflyttningskommunen upptäckt, att hjälpen till inköpet eller arrendet

inte lämnats i syfte att bereda hjälptagaren bättre utkomstmöjligheter utan

för att övervältra socialhjälpskostnader, har myndigheterna där i vissa fall

med liknande medel försökt förmå hjälptagaren att flytta vidare. Motionärerna

framhåller att detta förfaringssätt i allmänhet använts i fråga om

familjer med ett stort antal barn, där familjefadern helt eller delvis saknat

försörjningsmöjligheter. I motionerna yrkas sådan ändring i lagen om socialhjälp

att förfaranden av nu beskrivet slag i görligaste mån förhindras.

Enligt 14 § socialhjälpslagen bör socialhjälp lämnas så, att den behövande

såvitt möjligt blir i stånd att framdeles genom eget arbete försörja sig

och de sina. I 16 § stadgas att, innan fråga om socialhjälp avgöres, social
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1960

7

nämnden skall göra sig noga underrättad om förhandenvarande omständigheter

samt, om behov av socialhjälp föreligger, utreda hur behovet bör på

lämpligaste sätt avhjälpas. Redan av dessa bestämmelser följer enligt utskottets

mening, att socialhjälp för utflyttning ur kommun icke får lämnas i syfte

att kommunen därigenom skall undgå kostnader för socialhjälp. Hjälp för

utflyttning får ges endast om det är att antaga, att hjälptagaren genom flyttningen

får större möjligheter att försörja sig och de sina. Vidare måste ovillkorligen

krävas att samråd sker med vederbörande myndigheter i inflyttningskommunen,

innan bidrag ges till flyttning.

Illojalt förfarande av det i motionerna påtalade slaget synes ha förekommit

i förhållandevis få fall. Såsom chefen för socialdepartementet framhållit

i ett nyligen lämnat interpellationssvar, vilket delvis återgivits i det föregående,

är dessa fall dock ägnade att väcka oro. Fallen har också i stor utsträckning

uppmärksammats av vederbörande myndigheter. Sålunda har socialstyrelsen

i anledning härav utgivit råd och anvisningar i ämnet. Häri framhålles

med skärpa, att åtgärder av ifrågavarande slag icke får förekomma.

Vidare erinras om att beslut om bidrag till flyttning till annan kommun ovillkorligen

måste föregås av samråd med vederbörande myndigheter i inflyttningskommunen.

Även riksdagens justitieombudsman har uppmärksammat

förevarande fråga, och en del fall, där bidrag för bosättning i annan kommun

misstänkes ha givits i illojalt syfte, är för närvarande föremål för hans

prövning.

Genom socialstyrelsens ovannämnda råd och anvisningar torde med erforderlig

tydlighet ha blivit klargjort för dem som handlägger frågor om

socialhjälp, att förfaranden av ifrågavarande slag icke är förenliga med socialhjälpslagens

bestämmelser. Frågan om möjligheterna att ingripa mot dem

som gör sig skyldiga till sådana förfaranden är för närvarande under justitieombudsmannens

prövning. Därvid torde jämväl frågan om behovet av lagstiftning

i ämnet komma upp till övervägande. I avvaktan på resultatet av

justietieombudsmannens prövning av dessa frågor synes någon riksdagens

åtgärd icke påkallad. Utskottet hemställer därför,

att förevarande motioner, 1:43 och 11:51, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1960

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1960

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Axel Svensson, Sunne, fru Carlqvist, fru

Svenson*, herrar Lars Larsson, Åkesson, Magnusson och Kaijser*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Odhe, fru Ekendahl,

fröken Sandell*, herr Wahrendorff, fru Wallerius-Gunne, fru Svensson* och

herr Königson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Sunne.

Reservation

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.