Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 449 i första kammaren av herrar Damström och Nyström samt nr 556 i andra kammaren av herr Fredriksson in. fl.

1960-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:29, Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 449 i första kammaren av herrar Damström och Nyström samt nr 556 i andra kammaren av herr Fredriksson in. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1960

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av lagen

angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen

om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 449 i första kammaren av herrar

Damström och Nyström samt nr 556 i andra kammaren av herr Fredriksson

in. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om översyn av lagen angående

omreglering av vissa livräntor och ersättningar enligt lagen den 17 juni

1916 för olycksfall i arbete in. in. samt om framläggande av förslag om ändrad

lag enligt motionens syfte».

Motionärerna påpekar, att omregleringslagen medfört, att ersättningsbeloppens

storlek för silikosskadade kommit att variera i icke önskvärd

utsträckning. Sålunda utgår lägre livräntor till dem vilkas livräntebelopp

fastställts före den 1 januari 1955. I motionerna anföres vidare:

Olikheterna i ersättningsbeloppens storlek har främst visat sig för personer,

som kvarstår i produktivt arbete men som till följd av silikosskador

erhållit överflyttning till ur silikossynpunkt riskfriare arbeten och som haft

såväl yppandetillfälle som arbetsbyte liggande före den 1 januari 1955.

I många fall utgår rätt varierande ersättningsbelopp, trots att inkomsten

vid avbrytande av det silikosfarliga arbetet varit i det närmaste likartad.

Det synes oss därför angeläget, att livräntebelopp fastställda före den

1 januari 1955 omregleras på sådant sätt att de jämställes med livräntor

fastställda efter nämnda tidpunkt.

Beträffande innehållet i övrigt i motionerna får utskottet hänvisa till motionen

II: 556.

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från riksförsäkringsanstalten.

Gällande bestämmelser m. m.

Varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst är med vissa här betydelselösa

undantag försäkrad för yrkesskada enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1955. Försäkrad kan bl. a.

vara berättigad till livränta, då yrkesskada medför under längre eller kortare

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nv 29 år 1960

tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna med

minst en tiondel (16 §). Livränta beräknas på grundval av det s. k. ersättningsunderlaget,

vilket är den försäkrades årliga arbetsförtjänst, i vissa fall

nedsatt enligt särskilt angivna regler. Sålunda medräknas vid fastställande

av ersättningsunderlaget årlig arbetsförtjänst, som icke överstiger 7 200

kr., till hela sitt belopp, den del av arbetsförtjänsten, som överstiger 7 200

men ej 10 800 kr., till tre fjärdedelar och den del därav, som överstiger

10 800 kr., till hälften. Årlig arbetsförtjänst tages inte med i beräkningen, i

den mån den överstiger 15 000 kr. (9 §). Livränta utgår för tid till och med

den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år, med belopp som för

år räknat motsvarar, vid förlust av arbetsförmågan u/i2 av ersättningsunderlaget,

vid nedsättning av arbetsförmågan med minst tre tiondelar en

mot graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget, minskad

med V12 av detta, samt vid nedsättning av arbetsförmågan med mindre

än tre tiondelar den del av 2/s av ersättningsunderlaget som svarar mot graden

av nedsättningen (16 §).

Med den försäkrades årliga arbetsförtjänst avses hans inkomst av förvärvsarbete

vid tiden då skadan inträffar (9 §). 1 fråga om skada på grund

av grkessjukdom gäller, att yrkesskadan skall anses ha inträffat den dag

skadan yppades (8 §). Yppandedagen har emellertid vid vissa yrkessjukdomar,

däribland silikos (stendammlunga), inte alltid samma betydelse i

fråga om den försäkrades möjligheter att fortsätta sitt arbete som ett vanligt

olycksfall i arbetet. Därför må här nämnas något om denna sjukdom.

Den omständigheten att silikos konstaterats röntgenologiskt hos en person,

behöver inte betyda, att han är sjuk i vanlig mening. Då sjukdomen

befinner sig i första eller andra stadiet, är nämligen lungfunktionen i regel

normal. Något effektivt botemedel mot sjukdomen är inte känt. Men fortskridandet

kan avsevärt fördröjas, om sjukdomen upptäckes på ett tidigt

stadium och vederbörande övergår till ett ofarligt arbete. Det förekommer

dock i viss utsträckning att vederbörande inte omedelbart avbryter det

hälsofarliga arbetet.

För de fall, där den försäkrade fortsatt det hälsofarliga arbetet efter det

att yrkessjukdomen upptäckts, finnes i 9 § sjätte stycket en specialregel.

Enligt denna får den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande av ersättning

för tid efter arbetsavbrottet icke beräknas till lägre belopp än som

skolat fastställas, om skadan yppats vid tiden för arbetsavbrottet. Regeln

har betydelse i de fall, där arbetsförtjänsten ökat efter det att yrkessjukdomen

yppats.

Lagen om yrkesskadeförsäkring äger icke tillämpning å skador, som inträffat

före den 1 januari 1955. I fråga om bl. a. yrkessjukdomar gäller

dessutom, att äldre lag skall äga tillämpning även å yrkessjukdom, som

yppats efter yrkesskadeförsäkringslagens ikraftträdande, därest den ska
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1960 3

dade icke efter ikraftträdandet varit utsatt för inverkan av den art, som

orsakat sjukdomen.

Beträffande de äldre skadefallen gäller i stället bl. a. 1916 års lag om försäkring

för olgcksfall i arbete och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Ersättningsnormerna i fråga om livränta i dessa lagar i deras

senast gällande lydelse innebar i huvudsak, att livräntan utgick: vid förlust

av arbetsförmågan med u/i2 av arbetsförtjänsten; vid nedsättning av arbetsförmågan

med minst 30 procent med en mot graden av nedsättningen

svarande del av u/i2 av arbetsförtjänsten; samt vid nedsättning av arbetsförmågan

med mellan 10 och 30 procent den del av Va av arbetsförtjänsten,

som svarar mot graden av nedsättningen. Vid beräkningen av arbetsförtjänsten

fick denna aldrig sättas till högre belopp än 7 200 kr.

Ersättningarna enligt nämnda äldre lagar kan i vissa fall bli föremål för

omreglering. Denna sker bl. a. enligt 1955 års lag angående omreglering av

vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olgcksfall i arbetet m. m.

Omregleringen tar i huvudsak sikte på det förhållandet att de äldre ersätningarna

i allmänhet är beräknade efter arbetsförtjänster som numera framstår

som mycket låga. Därför omregleras de äldre ersättningarna så, att de

efter omregleringen beräknas på en arbetsförtjänst, som kan anses stå i

samma relation till den nutida medelarbetsförtjänsten, i omregleringslagen

bestämd till 6 600 kr., som den då aktuella arbetsförtjänsten stod till den

dåtida medelarbetstidsförtjänsten. Omregleringen sträcker sig dock inte

längre än att arbetsförtjänsten uppräknas till 7 920 kr. Enligt omregleringslagen

skall livränta, för tid till och med den månad, under vilken den skadade

fyller 67 år, utgå vid förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av

densamma med minst tre tiondelar efter de grunder som gäller i yrkesskadeförsäkringslagen,

därvid den dock beräknas på den enligt omregleringslagen

framräknade arbetsförtjänsten, samt för tid därefter med hälften av de

belopp som följer av vad nyss sagts (4 §). När det gäller invaliditet mellan

20 och 30 procent skall för tid till och med den månad under vilken den

skadade fyller 67 år livränta också utgå efter grunderna i yrkesskadeförsäkringslagen,

dock endast med hälften av det belopp dessa grunder skulle

ge (4 g). Ersättningar på grund av lägre invaliditetsgrader än nu nämnts

omregleras icke genom uppräkning av arbetsinkomsten. Ersättning får

icke i något fall understiga det belopp, varmed den skulle ha utgått, därest

omreglering inte skett (10 §), något som kan inträffa i de fall där invaliditeten

ligger mellan 20 och 30 procent. Beträffande yrkessjukdom gäller en

specialregel för det fall, att vederbörande efter den 1 januari 1955 upphört

att arbeta i den verksamhet där fara föreligger för sjukdomen. T sådana fall

skall, även om yrkessjukdomen upptäckts före den 1 januari 1955, livränta

beräknas efter yrkesskadeförsäkringslagens grunder, därest ersättningen

därigenom blir högre (11 § första stycket-). Beträffande silikos föreligger

därjämte en annan specialregel (11 § andra stycket). Enligt äldre bestäm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1960

melser ansågs den, som på grund av silikos fick lämna del silikosfarliga

arbetet och övergå till annan, i allmänhet sämre betald sysselsättning, icke

invalidiserad och kunde därför icke få någon ersättning för de genom sjukdomen

minskade inkomsterna. Enligt yrkesskadeförsäkringslagen anses däremot

en silikos, som medfört övergång till annat arbete, ha medfört nedsättning

av vederbörandes arbetsförmåga och därigenom kunna berättiga

till ersättning enligt lagen. Genom nämnda specialregel i omregleringslagen

har denna bestämmelse i yrkesskadeförsäkringslagen gjorts tillämplig även

på de äldre silikosfallen. Däremot har å de äldre fallen icke gjorts tillämplig

den i 9 § sjätte stycket yrkesskadeförsäkringslagen upptagna regeln, att

den, som först avsevärd tid efter yrkessjukdoms yppande upphört att arbeta

i den verksamhet i vilken fara för yrkessjukdomen föreligger, skall

få lägga arbetsinkomsten vid arbetets upphörande till grund för ersättningen,

därest detta ger ett fördelaktigare resultat än inkomsten vid yppandetillfället.

För dessa fall gäller i stället äldre regler, enligt vilka arbetsförtjänsten

vid yppandetillfället alltid är avgörande, låt vara att denna inkomst

kan uppräknas genom omreglering. På grund härav kan äldre ersättningar

variera betydligt, även om i likartade fall arbetet avbrutits på samma dag

och arbetsinkomsterna då varit lika stora.

Remissyttrandet

Riksförsåkringsanstalten har i sitt remissvar anfört följande.

Enligt It § omregleringslagen gälla olika beräkningsgrunder för silikosersättningar,

när den skadade varaktigt upphört med det farliga arbetet efter

respektive före utgången av år 1954. I förra fallet är huvudregeln, att livränta

eller sjukpenning beräknas enligt grunderna i lagen den 14 maj 1954

(nr 243) om yrkesskadeförsäkring. Detta innebär bland annat, att den

årliga arbetsförtjänst, som lägges till grund för ersättningen, beräknas med

hänsyn tagen till den skadades inkomstläge vid tiden för arbetsavbrottet och

med 15 000 kronor som maximibelopp (9 § 6—7 st. yrkesskadeförsäkringslagen).

Har den skadade upphört med det farliga arbetet före utgången av

år 1954, må den årliga arbetsförtjänsten icke i något fall beräknas till högre

belopp än 7 920 kronor (2 § omregleringslagen).

I vissa fall äro silikosskadade enligt kungl. brev den 17 juni 1955 berättigade

till särskilda ersättningstillägg av statsmedel.

Motivering till föreskrifterna i 11 § omregleringslagen och nyssnämnda

kungl. brev gavs i propositionen 1955: 156 med förslag till lagen. Därvid

redovisades ingående överväganden av hithörande spörsmål (s. 50—54).

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1 (s. 49) uttalade sammansatt

stats- och andra lagutskott, att utskottet med tillfredsställelse hälsade, att

de speciella problemen beträffande silikos in. m. beaktats i propositionsförslagen,

och att utskottet för sin del kunde godtaga de föreslagna lösningarna.

Enligt vad Riksförsåkringsanstalten erfarit från Kungl. Socialdepartementet

ha vissa dit ankomna framställningar givit anledning till att spörsmål

om ändrade omregleringsgrunder för silikosersättningar tagits under

övervägande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1960 5

De i 11 § omregleringslagen intagna föreskrifterna kunna otvivelaktigt

medföra avsevärda skillnader mellan ersättningsbeloppen i olika fall. Detta

stod emellertid klart vid bestämmelsernas tillkomst. I motionerna ha icke

framdragits några sådana praktiska konsekvenser av bestämmelserna,

som kräva särskilt beaktande vid övervägandena inom Socialdepartementet.

På grund av det anförda finner Riksförsäkringsanstalten, att motionerna

icke böra föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Utskottet

I föreliggande motioner begäres en utredning i syfte att uppnå fördelaktigare

ersättningar för dem som drabbats av silikos och som på grund därav

före yx-kesskadeförsäkringslagens ikraftträdande den 1 januari 1955 måst

avbryta den verksamhet i vilken de ådragit sig sjukdomen. Till utgångspunkt

för sin framställning synes motionärerna i huvudsak ha tagit det

förhållandet, att ersättningarna i dessa fall kan variera betydligt, även om

fallen är såtillvida likartade, att det silikosfarliga arbetet avbrutits vid

samma tidpunkt och de skadade då haft lika stor inkomst. Denna skillnad

beror på att sjukdomen yppats vid olika tillfällen. Enligt de äldre bestämmelserna,

vilka är tillämpliga på alla silikosfall där arbetet avbrutits före den

1 januari 1955, är nämligen arbetsinkomsten vid tiden för sjukdomens

yppande avgörande för ersättningens storlek.

Enligt vad utskottet inhämtat är de genom motionerna aktualiserade frågorna

föremål för övervägande inom socialdepartementet i anledning av en

framställning till Kungl. Maj :t med samma innebörd som motionerna. Då

således frågan redan är föremål för Kungl. Maj :ts prövning, synes någon

riksdagens framställning i ämnet icke påkallad. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1: 449 och II: 556, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1960

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Axel Svensson, Sunne, fru Carlqvist,

fru Svenson, herrar Lars Larsson*, Åkesson, Magnusson och Kaijser;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Nilsson i Göteborg*,

Odhe, fru Ekendahl, herrar Lothigius, Johansson i Södertälje, Wahrendorff*

och Königson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.