Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till civilförsvarslag m. m.

1960-03-10 · 58 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 58 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till civilförsvarslag m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till civilförsvarslag m. m.

Genom en den 18 december 1959 dagtecknad proposition, nr 5 år 1960, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) civilförsvarslag; och

2) lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m.

Lagförslagen har följande lydelse.

Förslag

till

Civilförsvarslag

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Civilförsvaret har till uppgift att i de hänseenden Konungen bestämmer

utöva sådan verksamhet för rikets försvar, som avser att skydda och rädda

liv och egendom vid anfall mot riket och som icke åvilar krigsmakten, så

ock annan likartad verksamhet.

För olika slag av civilförsvarsverksamhet skola finnas särskilda tjänstegrenar.

Konungen äger förordna, att personal, som krigsplacerats för tjänstgöring

inom tjänstegrenen ordnings- och bevakningstjänst, skall, då riket

är i krig, vara skyldig att i anslutning till tjänstegrenen åliggande uppgifter

utöva jämväl sådan försvarsverksamhet, som eljest åvilar krigsmakten.

Sådan personal tillhör under krig krigsmakten.

I — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

2 §•

Befinner sig riket i krig eller krigsfara, äger Konungen förordna, att

inom riket eller del därav civilförsvaret skall intaga förstärkt beredskap

( civilf försvarsberedskap).

Närmare bestämmelser angående olika grader av civilförsvarsberedskap

(beredskapsgrader) meddelas av Konungen.

2 KAP.

Grunddragen av civilförsvaret

3 §.

Den centrala ledningen av civilförsvaret utövas under Konungen av civilförsvarsstyrelsen.

4 §.

Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av civilförsvaret.

Om civilbefälhavares befattning med civilförsvaret stadgas särskilt.

5 §•

Riket indelas i civilförsvarsområden för det lokala civilförsvaret och, i

den utsträckning det finnes erforderligt, i särskilda områden för det regionala

civilförsvaret. Om indelningen förordnar Konungen.

Ingå i civilförsvarsområde delar av skilda län, bestämmer Konungen till

vilket län området skall höra i civilförsvarshänseende.

Länsstyrelsen äger, då det finnes ändamålsenligt, förordna om indelning

av civilförsvarsområde i civilförsvarsdistrikt.

6 §•

Inom civilförsvarsområde utövas ledningen av civilförsvaret under civilförsvarsberedskap

samt, om Konungen i fråga om visst civilförsvarsområde

så förordnar, även eljest av en civilförsvarschef. För civilförsvarschefen

skall finnas en ställföreträdare.

Civilförsvarschef och ställföreträdare utses av länsstyrelsen, om ej Konungen

för visst civilförsvarsområde förordnar annorlunda.

För ledningen under civilförsvarsberedskap av civilförsvaret inom civilförsvarsdistrikt

må länsstyrelsen förordna en distriktschef.

Befattningshavare vid polis- och brandväsendet är skyldig att mottaga

uppdrag som avses i denna paragraf.

7 §•

Civilförsvaret skall anordnas dels som allmänt civilförsvar lokalt för

varje civilförsvarsområde samt regionalt för varje för regionalt civilförsvar

avsett område, dels i den mån det finnes erforderligt med hänsyn till be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

3

byggeisens beskaffenhet eller eljest som verkskydd för särskilda anläggningar

och byggnader.

Lokalt allmänt civilförsvar och verkskydd må anordnas gemensamt, om

det finnes ändamålsenligt med hänsyn till förhållandena på viss ort och

kan ske utan minskning av civilförsvarets förmåga att fullgöra sina uppgifter.

8 §•

Till avvärjande av skada må civilförsvaret under civilförsvarsberedskap

tagas i anspråk för uppgifter, som ej röra det egna området eller den egna

anläggningen eller byggnaden, enligt grunder som Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen bestämmer.

9 §.

Om det för nödig samordning av civilförsvaret och krigsmakten prövas

oundgängligt, må Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, överbefälhavaren

förordna, att under högsta civilförsvarsberedskap militär myndighet

må för särskilda fall meddela civilförsvarsmyndighet föreskrift om

fullgörandet av civilförsvaret åvilande uppgifter.

10 §.

Civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde

skall till sina huvuddrag angivas i särskild organisationsplan.

Organisationsplan upprättas av länsstyrelsen och skall, liksom ändring

däri, fastställas av civilförsvarsstyrelsen i den mån Konungen så förordnar.

3 KAP.

Civilförsvarsplikt

11 §■

I riket boende svensk medborgare är från och med det kalenderår, varunder

han fyller sexton år, till och med det kalenderår, varunder han

fyller sextiofem år, skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring i civilförsvaret

som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva (civilförsvarsplikt).

Konungen äger i den utsträckning som finnes lämplig förordna, att vad

sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning å utlänning här i riket.

12 §.

1 mom. Civilförsvarsplikt skall under tid, då civilförsvarsberedskap råder,

fullgöras i den omfattning som är nödig med hänsyn till fientlig verksamhet

eller fara därför samt till behovet av utbildning och övning i civilförsvarstjänst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

2 mom. Under annan tid än i 1 mom. sägs är civilförsvarspliktig icke

skyldig att tjänstgöra i civilförsvaret annat än för utbildning och övning.

Civilförsvarspliktig, som jämlikt 17 § är inskriven i civilförsvaret, må för

utbildning tagas i anspråk under högst trettio dagar; dock må utbildningstiden

för civilförsvarspliktig som krigsplacerats i högre befälsbefattning eller

i annan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, utsträckas

till högst sextio dagar.

Envar civilförsvarspliktig är skyldig att under varje följd av tre kalenderår

deltaga högst sextio timmar i övning, som anordnas av civilförsvarsmyndighet.

3 mom. Utan hinder av vad i 2 mom. stadgas må värnpliktig, som är inskriven

i civilförsvaret, åläggas att deltaga i utbildning och övning under

den längre tid, som han efter inskrivningen i civilförsvaret kunnat åläggas

att för motsvarande ändamål tjänstgöra vid krigsmakten.

Har Konungen beslutat att beredskapsövning enligt 27 § 2. värnpliktslagen

må anordnas vid krigsmakten, äger Konungen tillika förordna, att

värnpliktig, som avses i nästföregående stycke, må åläggas tjänstgöring för

utbildning och övning i civilförsvaret sammanlagt högst etthundraåttio

dagar utöver den tid, som han enligt vad förut sagts är skyldig att fullgöra

sådan tjänstgöring.

4 mom. Konungen meddelar närmare bestämmelser om den utsträckning,

vari olika grupper av civilförsvarspliktiga må tagas i anspråk vid

olika tider.

13 §.

Ej må utan tillstånd av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av överbefälhavaren tjänstgöring i civilförsvaret åläggas någon å sådan

tid, att han därigenom hindras fullgöra honom på grund av värnplikt eller

såsom hemvärnsman eller eljest åvilande skyldighet att tjänstgöra vid

krigsmakten.

14 §.

Om befrielse för vissa befattningshavare eller yrkesgrupper från fullgörande

av civilförsvarsplikt äger Konungen meddela bestämmelser.

Förklarar civilförsvarspliktig att bruk av vapen mot annan skulle för honom

medföra djup samvetsnöd och gör han genom intyg av minst två trovärdiga

personer sannolikt, att hans samvetsbetänkligheter äro allvarligt

grundade, må tjänstgöring inom ordnings- och bevakningstjänsten icke

åläggas honom.

Då civilförsvarspliktig första gången gjort framställning, som avses i

andra stycket, skall han intill dess ärendet slutligt avgjorts vara fri från

skyldighet att tjänstgöra inom ordnings- och bevakningstjänsten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960 5

15 §.

På anmaning av länsstyrelsen eller civilförsvarschefen är civilförsvarspliktig

skyldig att inom tid, som föreskrivits i samband med anmaningen,

lämna erforderliga upplysningar rörande personliga förhållanden av betydelse

för frågan om den civilförsvarspliktiges tjänstgöring i civilförsvaret.

16 §.

Den som kallas till tjänstgöring i civilförsvaret är skyldig efterkomma

kallelsen. Är han av laga förfall hindrad att inställa sig, skall han så snart

ske kan anmäla förfallet till den civilförsvarsmyndighet, som utfärdat kallelsen.

I avseende å tjänstgöringen skall han ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

som meddelas honom av vederbörande befäl.

17 §.

Personal som är avsedd att under civilförsvarsberedskap tjänstgöra i det

allmänna civilförsvaret eller i verkskyddet må på förhand uttagas därtill

genom inskrivning i den ordning Konungen bestämmer.

Vid inskrivning skall såvitt möjligt tillses, att personalbehovet fylles med

dem som frivilligt anmäla sig till uttagning, såframt fråga ej är om personer,

som på grund av kommunal anställning eller av annan särskild orsak

böra uttagas i första hand.

Inskrivning må kunna avse, förutom civilförsvarspliktig, jämväl annan

som förklarat sig villig därtill, minderårig likväl icke utan samtycke av

vårdnadshavaren.

Har annan än civilförsvarspliktig inskrivits, skall beträffande honom i

tillämpliga delar gälla vad i detta kapitel stadgas om civilförsvarspliktig.

18 §.

Civilförsvarspliktig åligger att, då fråga uppkommer om hans inskrivning

i civilförsvaret, efter kallelse personligen inställa sig å utsatt tid och

plats inom det civilförsvarsområde, där han vistas. Är han av laga förfall

hindrad att inställa sig, skall han så snart ske kan anmäla förfallet till

den civilförsvarsmyndighet, som utfärdat kallelsen.

19 §.

Under högsta civilförsvarsberedskap må ej den, som är inskriven i civilförsvaret

och krigsplacerad för tjänstgöring i lokalt civilförsvar, utan medgivande

av civilförsvarschefen eller den civilförsvarschefen bestämmer

lämna civilförsvarsområdet, såvida ej tjänstgöring utanför området ålagts

honom enligt lagen den 17 december 1943 om polisens ställning under krig.

Vad sålunda stadgats skall icke utgöra hinder för den som har sin arbetsplats

eller stadigvarande bostad utom civilförsvarsområdet att, då hans

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

tjänstgöring i civilförsvaret tillåter det, begiva sig till arbetsplatsen eller

bostaden.

20 §.

Civilförsvarstjänstgöring, som kommunalt anställd, i civilförsvaret inskriven

personal fullgör under civilförsvarsberedskap, skall anses fullgjord

i den kommunala anställningen, om arbetsuppgifterna äro av samma eller

liknande slag.

Konungen må förordna, att vad sålunda stadgats beträffande tjänstgöring

under civilförsvarsberedskap skall gälla även vid tjänstgöring för

utbildning eller övning under tid, då civilförsvarsberedskap ej råder.

21 §.

Hindras någon genom fullgörande av civilförsvarsplikt att utföra åtaget

arbete, må det icke åberopas mot honom såsom grund för skadestånd eller

eljest.

Om arbetstagares rätt att under tjänstgöring åt det allmänna bibehållas

vid anställning och vissa med denna förenade förmåner är särskilt stadgat.

4 KAP.

Anordnande av skyddsrum

22 §.

För civilförsvarets verksamhet och befolkningens skydd under krig

skola skyddsrum anordnas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Skyddsrum benämnes med hänsyn till den avsedda användningen allmänt

skyddsrum eller enskilt skyddsrum.

I avseende å beskaffenheten skall skyddsrum inrättas som bergfast

skyddsrum eller som normalskyddsrum.

23 §.

Allmänna skyddsrum skola, i den utsträckning det finnes erforderligt,

anordnas inom stad, köping och annat tättbebyggt område, som icke är av

endast ringa omfattning och betydelse, samt annorstädes, där särskilda

förhållanden påkalla det, för att under krig bereda skydd åt tjänstgörande

civilförsvarspersonal och, om Konungen så förordnar, åt befolkningen inom

området.

Konungen eller, i den mån Konungen så förordnar, civilförsvarsstyrelsen

utser de orter, områden och platser, där allmänna skyddsrum för civilförsvarspersonal

skola anordnas, samt fastställer antalet allmänna skyddsrum

å sådan ort. De allmänna skyddsrummens närmare belägenhet skall angivas

i organisationsplanen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960 7

24 §.

1 mom. Enskilda skyddsrum skola inom område eller å plats, som bestämmes

av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen,

anordnas vid följande anläggningar och byggnader till

skydd för dem, som uppehålla sig där, nämligen vid

1. hamnar, flygplatser, järnvägsstationer och därmed jämförliga anläggningar,

som äro av vikt för den allmänna samfärdseln;

2. industriella anläggningar, vid vilka i regel minst tjugufem personer

samtidigt äro sysselsatta eller som tillsammans med annan eller andra

närbelägna anläggningar utgöra en grupp, inom vilken i regel minst tjugufem

personer äro sysselsatta;

3. anläggningar, som inrymma undervisnings- eller vårdanstalter eller

hotell eller pensionat och äro avsedda att hysa minst tjugufem personer;

4. byggnader som äro uppförda i mera än två våningar och som till

väsentlig del äro avsedda för bostads-, kontors- eller affärsändamål, dock

ej en- eller tvåfamilj shus; samt

5. andra anläggningar eller byggnader, inom vilka människor bo eller

eljest vanligen vistas, om länsstyrelsen finner skyddsrum erforderligt med

hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge.

2 mom. För två eller flera närbelägna anläggningar eller byggnader må

gemensamt skyddsrum anordnas, om det vid prövning i den ordning Konungen

bestämmer finnes kunna ske utan eftergivande av skäliga anspråk

på skydd mot skada av fientlig verksamhet.

25 §.

Enskilt skyddsrum skall vara anordnat på sådant ställe inom eller i närheten

av anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att det snabbt

kan uppnås av dem, som vistas i anläggningen eller byggnaden.

26 §.

1 mom. Bergfast skyddsrum skall så anordnas att det giver skydd mot

verkningarna av alla slag av vapen, som kunna antagas komma till användning

vid luftanfall med massinsats, samt mot andra verkningar av kärnvapen

än verkningarna i och närmast omkring detonationscentrum.

Normalskyddsrum skall erhålla sådant utförande, att det giver skydd mot

a) andra verkningar av alla slag av vapen, som kunna antagas komma

till användning vid luftanfall med massinsats, än omedelbar träffverkan;

b) tryckverkan av kärnvapen i den mån denna till sin styrka ej överstiger

tryckverkan, mot vilken normalskyddsrum skall giva skydd enligt

a); samt

c) radioaktiv strålning, som härrör från kärnvapen.

Vid anordnande av normalskyddsrum inom eller i omedelbar närhet av

byggnad skall särskilt iakttagas att skyddsrummet får sådan hållfasthet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

att det motstår den belastning, som kan uppkomma, om byggnaden störtar

samman.

2 mom. De byggnadstekniska anordningarna i skyddsrum skola vara av

stadigvarande natur. Skyddsrum skall vara försett med reservutgång samt,

om det är anordnat i byggnad, utföras på det sätt, som med hänsyn till

by§§na<iens beskaffenhet och läge är mest ändamålsenligt.

Tekniska bestämmelser för de olika slagen av skyddsrum fastställas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av civilförsvarsstyrelsen.

27 §.

Skyddsrum bör om möjligt inrättas på sådant sätt att det kan nyttjas

under fred. Föreskrifter om fredsanvändning av skyddsrum utfärdas av

civilförsvarsstyrelsen.

28 §.

Allmänt skyddsrum skall enligt Konungens bestämmande anordnas som

bergfast skyddsrum eller som normalskyddsrum.

Enskilt skyddsrum skall vara anordnat som normalskyddsrum, om ej

Konungen för särskilt fall förordnar, att det skall fylla större krav på

skyddsförmåga.

29 §.

Enskilt skyddsrum, avsett för bostadshus, skall kunna hysa minst så

många personer som beräknas under fredstid i allmänhet vara bosatta inom

byggnaden.

Det antal personer som enskilt skyddsrum, avsett för annan anläggning

eller byggnad, skall kunna hysa bestämmes enligt grunder, som Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen fastställer. Härvid

må ej krävas att skyddsrummet skall kunna hysa flera personer än som

under fredstid i allmänhet vistas i anläggningen eller byggnaden.

Konungen äger för särskilda fall förordna att enskilt skyddsrum skall

fylla större krav på utrymme än som följer av denna paragraf.

30 §.

Därest anordnande jämlikt bestämmelserna i 23—26 samt 29 §§ av

skyddsrum, som skall vara normalskyddsrum och som icke enligt Konungens

förordnande skall fylla särskilda krav på skyddsförmåga eller utrymme,

prövas medföra oskälig kostnad, äger länsstyrelsen medgiva undantag

från bestämmelserna om normalskyddsrum. Dylikt undantag må ock

eljest medgivas i den mån det kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk

på skydd mot skada av fientlig verksamhet.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen

äger medgiva undantag från bestämmelserna i 26 § om beskaffenheten av

bergfast skyddsrum.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

31 §.

Finnes skyddsrum lämpligen böra anordnas å allmän plats eller annat

område, som enligt gällande byggnadsbestämmelser ej får bebyggas eller

är avsett för särskilt ändamål, må länsstyrelsen medgiva undantag från

byggnadsbestämmelserna.

32 §.

Har på grund av föreskrift i denna lag skyddsrum anordnats i källare

till byggnad eller byggnader, som utgöra eller tillhöra sluten kvartersbebyggelse

eller annan sammanhängande bebyggelse av minst fyrtio meters

längd, och finnes i bebyggelsen byggnad med mer än två våningar, må

civilförsvarschefen, då ledningen av civilförsvaret ankommer på honom,

och eljest länsstyrelsen förordna, att öppning skall upptagas i källarmur

mellan olika delar av bebyggelsen (källarmursgenombrott), därest föreskrivna

reservutgångar prövas icke säkerställa de förbindelser utåt, som äro

nödiga i händelse av byggnadsras.

33 §.

I de fall, då skyldighet föreligger att söka byggnadslov, ankommer det

på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse,

att byggnadsföretaget överensstämmer med bestämmelserna i detta kapitel

och med stöd därav meddelade föreskrifter. I fråga om anläggning eller byggnad,

som avses i 24 § 1 mom. 1—3, så ock i fråga om bergfast skyddsrum

skall av byggnadsnämnd meddelat lov till nybyggnad av nämnden underställas

länsstyrelsens prövning i de hänseenden nyss sagts.

Vill någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra nybyggnad,

beträffande vilken gäller skyldighet att anordna skyddsrum,

åligger det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget

i omförmälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som

tillhör kronan.

Vad i denna paragraf sägs om nybyggnad skall ock gälla om sådan

förändring av befintlig byggnad som enligt vad Konungen därom stadgat

är att hänföra till nybyggnad.

5 KAP.

Särskilda civilförsvarsåtgärder vid krig eller krigsfara

Utrymning och inkvartering

34 §.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen eller den

myndighet Konungen bestämmer uppmana eller ålägga invånare inom område,

som blivit eller kan antagas bliva utsatt för fientlig verksamhet eller

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

inom vilket eljest militära åtgärder av synnerlig betydelse vidtagas eller

kunna förväntas, att lämna sin bostad och taga uppehåll utom angivet område

under den tid, för vilken uppmaningen eller åläggandet gäller (utrymning).

Har åläggande om utrymning meddelats, må jämväl förordnas att den som

är bosatt inom viss del av det med utrymningsbeslutet avsedda området skall

såsom ett led i utrymningen taga uppehåll inom annan del av området (omflyttning).

Ej må uppmaning eller åläggande som i denna paragraf sägs meddelas i

vidare mån än det prövas erforderligt för att skydda befolkningen mot följderna

av fientlig verksamhet eller eljest hänsynen till rikets försvar kräver

det.

35 §.

I den mån det prövas nödigt för vinnande av det med utrymning avsedda

syftet, äger Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer meddela

föreskrifter rörande uppehållsplats för dem, som på grund av beslutet om

utrymning lämna sin bostad.

36 §.

Inom civilförsvarsområde skola vidtagas åtgärder för inkvartering och

utspisning av samt annat bistånd åt dem, som blivit i behov härav i anledning

av krigsskada eller utrymning eller andra med krig eller krigsfara

sammanhängande förhållanden.

Bortflyttnings- och inflyttningsförbud

37 §.

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer äger vid krig eller

krigsfara, vari riket befinner sig, meddela förbud för dem som uppehålla

sig inom visst område att lämna detta (bortflyttningsförbud).

Myndighet, som beträffande visst område beslutat om utrymning, äger

utan särskilt bemyndigande meddela dem inom området, vilka icke omfattas

av utrymningsbeslutet, förbud som i första stycket sägs.

Vid krig eller krigsfara äger Konungen eller myndighet, som Konungen

bestämmer, i fråga om visst område jämväl förbjuda att den, som icke är

bosatt inom detta, tager uppehåll inom området (inflyttningsförbud).

38 §.

Bortflyttningsförbud må meddelas allenast,

a) då det kan befaras, att åtgärder av synnerlig betydelse, vilka vidtagas

eller sannolikt komma att vidtagas inom området av krigsmakten eller

civilförsvaret, eljest skulle bliva väsentligt försvårade;

b) då tillgängliga transportmedel äro nödvändiga för transporter, som

böra äga företräde framför bortflyftningen;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

c) då bortflyttning är förenad med uppenbar livsfara; eller

d) då behovet i orten av arbetskraft för civilförsvarets verksamhet eljest

icke skulle bliva tillgodosett.

Inflyttningsförbud må meddelas allenast, då förhållande som angivits

ovan under a) föreligger eller då inflyttningen är förenad med uppenbar

livsfara.

Allmänna påbud

39 §.

Om alarmering och mörkläggning, så ock om trafiken samt den allmänna

ordningen och säkerheten under civilförsvarsberedskap äger Konungen

meddela särskilda bestämmelser.

Länsstyrelsen äger förordna, att sålunda utfärdade bestämmelser skola

äga tillämpning jämväl under civilförsvarsövning, och därvid tillika meddela

föreskrifter, i vad mån allmänheten samt industrier och andra företag

skola medverka vid övningen; dock skall, om denna är avsedd att pågå

längre tid än tre dagar, Konungens medgivande till förordnandet inhämtas.

Under högsta civilförsvarsberedskap äger länsstyrelsen förordna om förbud

mot användande av samlingslokal, såvitt för besökande i lokalen beräknat

skyddsrum icke finnes att tillgå.

6 KAP.

Kommunerna och civilförsvaret

40 §.

1 mom. Det åligger kommun att

a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarschefen

biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som hava samband med de

särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommun bland

annat har att på därom gjord framställning tillhandahålla tillgängliga, för

civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar, kartor och dylikt;

b) i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta allmänna

skyddsrum samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar

för vatten-, gas- och elektricitetsförsörjningen så ock under civilförsvarsberedskap,

i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eller efter dennas

allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra skyddsrum och vidtaga

andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret,

oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;

c) utföra källarmursgenombrott för allmänna och enskilda skyddsrum;

d) vårda och underhålla de under b) omförmälda anordningarna;

e) förvara och underhålla sådan för det allmänna civilförsvarets ord
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

nings- och bevakningstjänst, brandtjänst samt tekniska tjänst anskaffad

materiel, som icke utgör personlig utrustning för tjänstegrenarnas personal;

f) tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration samt,

i den man skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare av anläggning

eller byggnad, för förvaring av annan materiel och utrustning för

civilförsvaret än som avses under e) ävensom för utbildningsverksamheten

inom civilförsvaret;

g) svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänstgöring

i civilförsvaret enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning;
h)

under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning, i den

omfattning organisationsplanen angiver, till allmänna civilförsvarets förfogande

ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom; samt

i) å trafikled eller annan allmän plats, där kommunen ansvarar för

gatu- eller vägbelysning, vidtaga erforderliga anordningar för den vägledande

belysning, som enligt organisationsplanen skall finnas där under

mörkläggning.

2 mom. Därest åtgärd, som avses i 1 mom. b)—e) enligt organisationsplanen

hänför sig till flera i samma civilförsvarsområde helt eller delvis ingående

kommuner, skall den kommun länsstyrelsen bestämmer vidtaga

åtgärden och förskjuta kostnaderna därför.

I den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel, skola de årligen fördelas

mellan kommunerna i förhållande till det antal skattekronor och

skatteören, som inom varje kommun eller del av kommun påförts de

skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kommunalskatt.

Påstår kommun, att särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund, såsom

att vidtagen åtgärd kan antagas bliva till särskilt gagn för viss kommun,

eller uppkommer eljest tvist mellan kommunerna beträffande skyldigheten

att bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen efter framställning

förordna, hur fördelningen skall ske. Sådan framställning skall göras sist

inom tre månader efter det kommun anmodats erlägga sin kostnadsandel

eller, om framställningen göres av kommun, som förskjutit kostnaderna,

efter utgången av det kalenderår, under vilket desamma förskjutits. Till

den kommun, som förskjutit kostnaderna, hava övriga kommuner att i

överensstämmelse med fördelning som nu sagts utgiva på dem belöpande

andelar.

Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

sådan i 1 mom. g) avsedd kostnad som uppkommit under civilförsvarsberedskap

och hänför sig till ändamål, vilket angivits i organisationsplanen

såsom gemensamt för flera kommuner, samt beträffande förlust i

anledning av skada å kommun tillhörig materiel eller annan egendom, som

jämlikt 1 mom. h) under civilförsvarsberedskap ställts till civilförsvarets

förfogande för ändamål som nu sagts.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

13

3 mom. Närmare bestämmelser rörande samordningen mellan de kommunala

myndigheternas verksamhet och civilförsvaret meddelas av Konungen.

41 §.

1 mom. I varje kommun skola de kommunen med avseende å civilförsvaret

åvilande uppgifterna handhavas av en civilförsvarsnämnd.

Kommun äger tillsätta särskild civilförsvarsnämnd. Under civilförsvarsberedskap

må Konungen förordna, att särskild civilförsvarsnämnd skall

tillsättas.

Där särskild civilförsvarsnämnd ej finnes, skall i stad drätselkammaren

och i annan kommun kommunalnämnden vara civilförsvarsnämnd; kommun

dock obetaget att uppdraga åt annat kommunalt organ att vara civilförsvarsnämnd.

2 mom. Ledamöter och suppleanter i särskild civilförsvarsnämnd väljas

av kommunens fullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet

ledamöter må dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt,

därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal,

vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer

valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är

särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionellt skall tillika bestämmas

den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om civilförsvarsnämnd i annan kommun än Stockholm skall därjämte

vad i 32—42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunens styrelse

ävensom i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där

avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderligt

att protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och

beslutet i varje ärende.

Beträffande civilförsvarsnämnd i Stockholm skola, utöver vad i detta

moments första stycke sägs, bestämmelserna i 51 § kommunallagen för

Stockholm äga tillämpning, varjämte skall gälla vad stadsfullmäktige med

iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll som föres vid

civilförsvarsnämndens sammanträde behöver dock ej upptaga annat än förteckning

å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

3 mom. Vid civilförsvarsnämnds sammanträde äger civilförsvarschefen,

även om han ej är ledamot eller suppleant, närvara och deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. Om han så önskar, äger han få sin mening antecknad

till protokollet.

Länsstyrelsen äger kalla civilförsvarsnämnd att sammanträda med länsstyrelsen

eller företrädare för denna. Under civilförsvarsberedskap ävensom

eljest, då ledningen av civilförsvaret ankommer på civilförsvarschefen, äger

denne påkalla sammanträde av nämnden för behandling av uppgivna frågor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

42 §.

För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 §

1 mom. b) eller c) eller 54 §, äger kommunen erhålla statsbidrag med två

tredjedelar av kostnadens belopp, i den mån kostnaden kan anses skälig.

Från anskaffningskostnaden för skyddsrum, som inrättas av kommun,

skall vid bidragets bestämmande dragas värdet av fredsanvändningen.

Till anskaffningskostnaden skall härvid hänföras jämväl den merkostnad,

som betingas av att skyddsrummet utföres för fredsanvändning.

Innan medel finnas tillgängliga för beräknat statsbidrag må skyldighet

för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller c) ej göras gällande

mot kommunen.

Statsbidrag fastställes för varje kalenderår av länsstyrelsen, om ej

Konungen annorlunda förordnar. Ansökan om statsbidrag för visst kalenderår

skall göras före utgången av nästa kalenderår. När skäl äro därtill,

må dock ansökan prövas, oaktat den göres senare. Finner länsstyrelsen

ansökningen såsom för sent inkommen ej böra upptagas till prövning, skall

avvisningsbeslutet underställas Konungen.

Länsstyrelsen äger att till kommun utgiva förskott å statsbidrag i enlighet

med de närmare föreskrifter Konungen meddelar.

43 §.

Därest särskilda omständigheter föranleda det, äger Konungen medgiva,

att kommun må för kostnad, som kommunen fått vidkännas på grund av

åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller c) eller 54 §, erhålla högre statsbidrag än

i 42 § stadgas.

44 §.

Tillhandahåller kommun lokaler för civilförsvarets administration, för

förvaring av annan materiel eller utrustning för civilförsvaret än som avses

i 40 § 1 mom. e) eller för annan civilförsvarsutbildning än sådan som avser

det egna civilförsvarsområdets personal, skall skälig ersättning därför utgivas

av statsmedel.

45 §.

Har kommunalt anställd personal, tillhörande det allmänna civilförsvaret,

jämlikt 8 § tagits i anspråk för uppgifter som ej röra det egna civilförsvarsområdet,

äger kommunen av statsmedel erhålla skälig gottgörelse för

avlöning och annan ersättning, som kommunen till följd av bestämmelserna

i 20 § utgivit för tjänstgöringen.

Om under högsta civilförsvarsberedskap materiel eller annan egendom,

som kommun enligt gällande organisationsplan ställt till allmänna civilförsvarets

förfogande, avsevärt skadats på grund av fientlig verksamhet eller

ock under användning utom det egna civilförsvarsområdet, äger kommunen

erhålla skälig gottgörelse av statsmedel.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960 15

Gottgörelse enligt denna paragraf bestämmes av länsstyrelsen i det län,

där den ersättningsberättigade kommunen är belägen.

46 §.

Ingår municipalsamhälle eller del därav i civilförsvarsområde skola följande

särskilda bestämmelser gälla:

1) Vad som stadgas i 40 § 1 mom. a) samt g), h) och i) jämte därtill

anslutande bestämmelser i 40 § 2 mom. skall äga motsvarande tillämpning

å municipalsamhället.

2) Municipalsamhället äger samma rätt till gottgörelse av statsmedel

som beträffande kommun stadgas i 45 §.

7 KAP.

Fastighetsägarna och civilförsvaret, m. m.

Verkskydd m. m.

47 §.

Ägare av anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd skall vara organiserat,

är pliktig

a) att planlägga verkskyddet;

b) att anskaffa, förvara och underhålla materiel, utrustning och andra

förnödenheter, som erfordras för verkskyddets verksamhet;

c) att i mån av behov inrätta, utrusta och underhålla ledningscentral och

andra uppehållsplatser för verkskyddspersonalen;

d) att enligt bestämmelser, som Konungen utfärdar, bestrida kostnader

för utbildning av verkskyddspersonalen;

e) att på anmodan av civilförsvarsmyndighet tillhandahålla denna de

upplysningar och handlingar rörande anläggningen eller byggnaden eller

där bedriven eller tillämnad verksamhet, som äro erforderliga för myndighetens

befattning med verkskyddet; samt

f) att i övrigt vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder, som äro

erforderliga för verkskyddets verksamhet.

Utbildning av verkskyddspersonal genomföres av civilförsvarsmyndighet

i den mån länsstyrelsen ej medgiver att utbildning må ske genom ägarens

försorg.

Den som driver verksamhet inom anläggning eller byggnad, för vilken

verkskydd finnes, är pliktig att utgiva ersättning för tjänstgöring i verkskyddet

till de i hans tjänst anställda. Ersättningen skall utgå enligt de

grunder Konungen bestämmer.

48 §.

Är anläggning eller byggnad i sin helhet upplåten till någon med nyttjanderätt,

skall vad i 47 § stadgas om ägare i stället gälla nyttjanderätts
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

havaren, om ej länsstyrelsen för visst fall förordnar annorlunda; dock att,

då nyttjanderätten avser kortare tid än två år, det allenast skall åligga

nyttjanderättshavaren att planlägga verkskyddet, bestrida kostnad för utbildning

av dess personal, tillhandahålla upplysningar och handlingar samt

vårda verkskyddets materiel.

49 §.

Länsstyrelsen äger, om överenskommelse ej kan träffas, förordna att

för två eller flera anläggningar eller byggnader gemensamt verkskydd

skall organiseras samt bestämma de grunder, enligt vilka kostnaden skall

fördelas.

50 §.

Gemensam organisation för lokalt allmänt civilförsvar och ett eller

flera verkskydd skall grundas på avtal mellan länsstyrelsen och den eller

dem, som äro skyldiga att anordna verkskydd. I avtalet skola grunderna

för organisationen och för fördelningen av kostnaderna för denna angivas.

51 §.

Har jämlikt 8 § verkskydd tagits i anspråk för uppgifter som ej röra den

anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, skall skälig ersättning

utgå av statsmedel dels för vad som utgivits till verkskyddspersonalen enligt

47 § tredje stycket, dels för skada å materiel eller annan egendom, därest

skadan ej är ringa.

Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad beträffande

rekvisition för krigsmaktens behov.

52 §.

Ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad, så ock den som i

fråga om tillsyn därå företräder ägaren eller innehavaren är pliktig att

tillhandagå civilförsvarsmyndighet med att anskaffa upplysningar om dem

som bo eller äro verksamma inom anläggningen eller byggnaden samt att

till dem förmedla ålägganden och andra meddelanden från civilförsvarsmyndighet.

Vad nu sagts skall, såvitt gäller anställda, äga motsvarande tillämpning å

arbetsgivaren och den som företräder honom.

Skyddsrum och andra anordningar

53 §.

1 mom. Enskilt skyddsrum, som enligt 24 § skall finnas för anläggning

eller byggnad, skall inrättas, utrustas och underhållas av dennas ägare.

Den som med nyttjanderätt innehar fastighet eller byggnad eller del

därav må ej hindra ägaren att där inrätta skyddsrum.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

17

1 skyddsrummets utrustning skall ingå brand- och sjukvårdsmateriel enligt

anvisningar, som utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

2 mom. Upphör inom visst område eller å viss plats skyldighet att anordna

enskilt skyddsrum, må Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer,

förordna, att där befintliga skyddsrum likväl skola utrustas och underhållas.

54 §.

Skall ett i organisationsplanen upptaget allmänt skyddsrum inrättas som

bergfast skyddsrum på mark, som äges eller nyttjas av annan än kommun,

ma länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen inrätta

och utrusta skyddsrummet, därest det kan ske utan olägenhet för

skyddsruinsfrågans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt

de allmänna föreskrifter Konungen meddelar, av kommunen utfå den del

av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde.

Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.

55 §.

Kan ej överenskommelse träffas om anordnande av gemensamt skyddsrum

efter vad i 24 § 2 mom. sägs, ankommer det på länsstyrelsen att förordna

om sådant skyddsrum och dess belägenhet, så ock att bestämma grunderna

för kostnadens fördelning.

Finnes ägare icke skäligen kunna inrätta erforderligt skyddsrum i egen

fastighet eller byggnad och kan behovet av skyddsrum icke lämpligen tillgodoses

genom anordnande av gemensamt skyddsrum, äger länsstyrelsen

medgiva ägaren rätt att inrätta skyddsrum i annan tillhörig fastighet

eller byggnad.

56 §.

För skada eller intrång, som genom inrättande av gemensamt skyddsrum

eller av skyddsrum i annan tillhörig fastighet eller byggnad åsamkas

ägaren till den fastighet eller byggnad, i vilken skyddsrummet inrättas, må

ägaren, om skadan eller intrånget icke är att anse såsom allenast ringa,

erhålla skälig ersättning. Motsvarande rätt till ersättning tillkommer jämväl

nyttjanderättshavare.

Hos länsstyrelsen skall i förväg ställas pant eller borgen för ersättningens

gäldande; dock skall vad sålunda stadgas icke gälla kronan eller kommun.

57 §.

Ägare av anläggning eller byggnad är pliktig

a) att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas

i eller vid anläggningen eller byggnaden;

b) att vidtaga erforderliga anordningar för mörkläggning av anläggningen

eller byggnaden;

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

c) att, om det finnes vara av särskild betydelse att anläggningen eller

byggnaden maskeras, under civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan

härför erforderlig åtgärd, som anbefalles av länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens

bemyndigande, av civilförsvarschefen, samt

d) att, enligt vad Konungen därom förordnar, förbereda och under

civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden med anordningar,

som kunna bereda dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv

strålning.

Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten till annan,

skall i fråga om skyldighet som angives under b) och d) ägaren vara ansvarig

för anskaffning och tillpassning av materielen ävensom för anskaffning

och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren

skall svara för materielens anbringande och övriga åtgärder för

dess användning. Vad under c) stadgas skall gälla jämväl innehavare.

58 §.

Har byggnad, som användes eller lämpligen kan användas för bostadsändamål,

skadats genom fientlig verksamhet, är byggnadens ägare eller

innehavare under högsta civilförsvarsberedskap pliktig att följa de föreskrifter

i fråga om byggnadens iordningställande, som meddelas av länsstyrelsen

eller civilförsvarschefen. Ej må dock någon åläggas att ombesörja

åtgärd, som skulle medföra oskälig kostnad eller väsentlig olägenhet för

honom.

Utrymning

59 §.

Har beslut meddelats om utrymning av visst område, åligger det envar,

som omfattas av beslutet, att följa de särskilda föreskrifter, som utfärdas i

anledning härav.

Den som inom området driver sjukhus, barnhem, ålderdomshem eller

annan vårdanstalt är skyldig att utan ersättning tillhandahålla civilförsvarsmyndighet

utrustning, som efter utrymningen icke erfordras för anstaltens

verksamhet inom området, för förläggning, i vilken personer från anstalten

skola inkvarteras.

60 §.

Den som svarar för avlöning av personal vid undervisnings- eller vårdanstalt

är skyldig att avlöna personal med motsvarande arbetsuppgifter

vid förläggning, som efter anstaltens utrymning anordnats för dennas

elever eller intagna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

19

Gemensamma bestämmelser

61 §.

Finner länsstyrelsen i fråga om viss egendom annan åtgärd än förut i

detta kapitel sägs oundgänglig för tillgodoseende av ändamål, som civilförsvaret

har att ombesörja, äger länsstyrelsen ålägga egendomens ägare

eller innehavare att tåla eller vidtaga åtgärden.

62 §.

Den som med stöd av 28 eller 29 § ålagts att anordna enskilt skyddsrum

av särskild beskaffenhet eller storlek så ock den som med stöd av

57 § första stycket c) eller 61 § ålagts att vidtaga eller tåla åtgärd, som

avses i nämnda lagrum, är berättigad till skälig ersättning av statsmedel

för kostnad eller skada, som åsamkats honom. Vid ersättningens bestämmande

skall hänsyn tagas till den nytta, åtgärden kan medföra för honom.

Är kostnaden eller skadan ringa, utgår icke ersättning.

Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad beträffande

rekvisition för krigsmaktens behov.

63 §.

Om anläggning eller byggnad eller del därav innehaves med nyttjanderätt

vid fullbordandet av sådan särskild anordning eller åtgärd, som jämlikt

denna lag eller med stöd därav lämnad föreskrift åligger ägaren, är nyttjanderättshavaren,

såframt därefter minst två år återstå av tiden för

nyttj anderätten och det finnes uppenbart obilligt, att ägaren skall vidkännas

hela kostnaden, pliktig att på yrkande av ägaren utgiva skäligt bidrag

härtill.

64 §.

Skall för byggnad, som tillhör bostadsrättsförening, särskild anordning

eller åtgärd vidtagas, som byggnadens ägare jämlikt denna lag har att ombesörja,

äro bostadsrättshavarna, utan hinder av vad i föreningens stadgar

bestämts, pliktiga att tillskjuta det belopp, som erfordras för bestridande

av kostnaden. Å beslut om tillskott för sådant ändamål skall vad i 60 §

1. lagen om bostadsrättsföreningar är stadgat ej äga tillämpning.

65 §.

För utrönande av vilka åtgärder som vidtagits eller böra vidtagas inom

eller vid anläggning eller byggnad för bevakning, som ankommer på civilförsvaret,

eller eljest till skydd mot skada av fientlig verksamhet, så ock i

vad mån anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret

äger civilförsvarsmyndighet besiktiga anläggningen eller byggnaden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

66 §.

Det åligger envar att vid förfrågan av vederbörlig myndighet lämna upplysning,

huruvida och till vilken myckenhet han innehar egendom som kan

komma att erfordras för civilförsvaret eller bliva föremål för åtgärd enligt

denna lag.

Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning

misstänka att han söker vilseleda myndighet rörande förhållanden, om

vilka upplysning begärts, må under civilförsvarsberedskap hans kontor,

lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, undersökas och

hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning

skall vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan

gälla i tillämpliga delar, varvid länsstyrelsen eller civilförsvarschefen skall

utöva den befogenhet, som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren,

åklagaren eller rätten.

67 §.

Såsom ägare av anläggning, byggnad eller annan egendom anses i denna

lag jämväl den, som innehar egendomen med fri förfoganderätt eller fideikommissrätt

eller därmed jämförlig rätt.

8 KAP.

Förfoganderätt för civilförsvarets behov

68 §.

Civilförsvarschef och chef för undsättningskår inom civilförsvaret ävensom

länsstyrelse äga under civilförsvarsberedskap taga i anspråk markområden,

byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar,

materiel och annan egendom, som innehaves av annan än staten,

därest det finnes erforderligt för att statlig civilförsvarsuppgift skall kunna

fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas

tillräckligt skyndsamt. Civilförsvarschef och länsstyrelse äga härvid endast

taga i anspråk sådan egendom, som finnes inom deras verksamhetsområde;

dock må efter länsstyrelsens medgivande civilförsvarschef taga

motorfordon, släpfordon och motorredskap i anspråk, även om de finnas

inom annat till länet hörande civilförsvarsområde.

I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheter

enligt 40 § 1 mom. b) och c) att egendom tages i anspråk för kommuns

räkning, skall vad i nästföregående stycke sägs äga motsvarande tillämpning

såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda

stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning och källarmursgenombrott

gälla jämväl under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder;

förfoganderätten må härvid dock endast utövas av länsstyrelsen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960 21

69 §.

Då egendom tages i anspråk, skall såvitt möjligt hänsyn tagas till ägarens

eller innehavarens tillgång på egendom, varom fråga är, och behov

därav för sin näring. Vad som oundgängligen erfordras för någons näring

må ej utan tvingande skäl tagas i anspråk.

70 §.

1 mom. Har ägare eller innehavare av byggnad som tages i anspråk

stadigvarande bostad i byggnaden, skall på anfordran nödigt bostadsutrymme

där anvisas honom och hans familj.

2 mom. Den som äger eller har nyttjanderätt till byggnad eller del av

byggnad, vilken tages i anspråk för inkvartering av utrymmande befolkningsgrupp,

skall, om han tillhör denna grupp och önskar taga bostad i

byggnaden, få nödigt bostadsutrymme anvisat åt sig i denna. Detsamma

skall gälla om äganderätten eller nyttj anderätten tillkommer någon i den

utrymmandes familj.

Därest tillämpning av vad nu sagts skulle medföra allvarligt hinder för

byggnadens planenliga användning, skall bostadsutrymme i stället anvisas

inom annan byggnad i samma civilförsvarsområde.

71 §•

Markområden, byggnader och utrymmen, så ock transportmedel, vilka

icke stadigvarande erfordras för civilförsvarets behov, tagas i anspråk med

nyttjanderätt. Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd

eller komma att väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt.

Annan egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke den som utövar

förfoganderätten finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen

övertages med äganderätt.

72 §.

Ägare eller innehavare av egendom, som tagits i anspråk med nyttjanderätt,

är skyldig att, i den mån det påfordras, tåla eller vidtaga ändring eller

förflyttning av inredning eller utrustning, som hör till egendomen, samt att

i övrigt tåla de åtgärder beträffande egendomen, vilka den som utövar förfoganderätten

finner erforderliga.

73 §.

Har egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § eller åtgärd vidtagits jämlikt

72 §, är egendomens ägare eller innehavare berättigad till ersättning enligt

de grunder, som äro stadgade i fråga om rekvisition för krigsmaktens behov.

Anspråk på ersättning skall prövas i den ordning, som gäller för ersättningsanspråk

i anledning av sådan rekvisition med iakttagande av att efter

taxa utgående ersättning fastställes till beloppet av den, som utövar för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

foganderätten. Även om egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas

endast vid särskilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en

gång för alla, dock att inskränkning icke härigenom sker i rätten till ersättning

för skada, som ej förutsetts.

Ersättning gäldas, om egendomen tagits i anspråk för kommuns räkning,

av kommunen och eljest av staten.

74 §.

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendom, som tagits i

anspråk med äganderätt, äger han framför ägaren rätt att utfå sin fordran

ur ersättningsbeloppet, även om fordringen ej är förfallen till betalning.

Detsamma skall ock gälla den, som har rätt att kvarhålla egendomen till

säkerhet för förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för egendom, som är utmätt, skall utgivas till utmätningsmannen,

om borgenären yrkar det. Avser beloppet egendom, som

satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall det, om part så begär,

utgivas till överexekutor, som har att förfara därmed på sätt är stadgat i

186 § utsökningslagen.

75 §.

I den mån det prövas oundgängligt för att annan civilförsvarsuppgift än

som avses i 68 § skall kunna fullgöras, äger civilförsvarsmyndighet, i enlighet

med vad Konungen närmare förordnar därom, under civilförsvarsberedskap

taga i anspråk egendom, som innehaves av annan än staten.

Härvid skola bestämmelserna i 68—74 §§ lända till efterrättelse i tillämpliga

delar.

76 §.

Vägrar eller försummar någon att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla

egendom, som tagits i anspråk med förfoganderätt enligt denna lag,

äger polismyndighet uttaga egendomen. Kan dröjsmålet medföra våda och

är polismyndighet icke att tillgå, tillkommer samma rätt den som utövat

förfoganderätten.

9 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

77 §.

Uteblir någon utan anmält laga förfall från tjänstgöring i civilförsvaret,

som jämlikt denna lag åvilar honom och vartill han blivit kallad i vederbörlig

ordning, eller avviker någon olovligen därifrån, må han på framställning

av länsstyrelsen, chef för undsättningskår eller civilförsvarsche
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

fen omedelbart hämtas på egen bekostnad genom polismyndighetens försorg.

Detsamma skall gälla om civilförsvarspliktig utan anmält laga förfall

underlåter att efterkomma jämlikt 18 § utfärdad kallelse till personlig

inställelse.

78 §.

Är någon jämlikt 15 § eller bestämmelse i 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som

meddelats med stöd av dylik bestämmelse, eller jämlikt 80 § andra stycket

skyldig att fullgöra något och underlåter han det, äger länsstyrelsen förelägga

honom lämpligt vite. Länsstyrelsen må ock i sådant fall lämna erforderlig

handräckning eller ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga

kostnaden härför av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande

i denna lag är berättigad till ersättning för kostnaden.

79 §.

1 mom. Den som underlåter att lämna upplysningar i enlighet med 15 §

straffes med böter, högst trehundra kronor.

2 mom. Med böter, högst trehundra kronor, straffes civilförsvarspliktig,

som utan laga förfall underlåter att efterkomma kallelse jämlikt 18 §, ävensom

civilförsvarspliktig, som i sådant fall för sin utevaro har laga förfall

men underlåter att anmäla detta så snart ske kan.

3 mom. Den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvaret

och som av oaktsamhet, som ej är ringa, underlåter att efter vederbörlig

kallelse inställa sig till tjänstgöring eller eljest olovligen undanhåller

sig därifrån straffes med dagsböter. Har han laga förfall för sin utevaro

men underlåter han att anmäla detta så snart ske kan, straffes med böter,

högst trehundra kronor.

Har civilförsvarspliktig eller den, som eljest är inskriven i civilförsvaret,

om rekommenderad försändelse mottagit avi, av vilken framgår att försändelsen

avsänts av civilförsvarsmyndighet, och underlåter han utan laga

förfall att avhämta försändelsen och taga del av dess innehåll eller vägrar

han att utkvittera eller mottaga försändelse från civilförsvarsmyndighet,

då den tillhandahålles honom, dömes till dagsböter.

4 mom. Med dagsböter straffes

1. den som underlåter att tillhandahålla upplysningar eller handlingar i

enlighet med vad som stadgas i 47 § första stycket e); samt

2. den som underlåter att tillhandagå med anskaffning av upplysningar

eller att förmedla ålägganden och andra meddelanden efter vad som stadgas

i 52 §.

80 §.

Den som underlåter att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande i

fall, då så skall ske enligt 33 §, straffes med dagsböter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

Det åligger den vilken gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i

första stycket, att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar ändra vad som

redan utförts. Samma skyldighet åvilar den som åsidosatt föreskrift, vilken

meddelats av länsstyrelsen vid prövning enligt 33 §.

81 §.

Med dagsböter eller fängelse eller, om omständigheterna äro synnerligen

försvårande och brottet begåtts under högsta civilförsvarsberedskap, med

straffarbete i högst två år straffes

1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvaret

och som, i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter, underlåter att efter

vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring i civilförsvaret eller eljest

olovligen undanhåller sig därifrån;

2. den som under tjänstgöring i civilförsvaret vägrar att åtlyda vad

vederbörande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller som

eljest under tjänstgöring i civilförsvaret uppsåtligen eller av oaktsamhet, som

ej är ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner

eller andra allmänna bestämmelser eller särskilda föreskrifter;

3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom

han enligt 15 § eller 47 § första stycket e) är pliktig att lämna upplysning;

4. den som i strid mot föreskriften i 19 § eller särskilt meddelat bortflyttningsförbud

lämnar sin vistelseort ävensom den som överträder särskilt

meddelat inflyttningsförbud;

5. den som uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egendom,

som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för förvaring;

6. den som utan skälig anledning vägrar att låta civilförsvarsmyndighet

besiktiga anläggning eller byggnad efter vad i 65 § sägs;

7. den som vid förfrågan jämlikt 66 § vägrar att lämna upplysning eller

som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning

som avses i nämnda paragraf söker vilseleda myndighet rörande förhållande,

som avses i samma paragrafs första stycke;

8. den som med vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämlikt 8 kap.

beslutat taga i anspråk egendom, som innehaves av honom, vägrar eller

försummar att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen

eller genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt omöjliggör

egendomens tagande i anspråk; samt

9. den som eljest åsidosätter föreskrift eller föreläggande, som meddelats

med stöd av denna lag eller av Konungen meddelade tillämpningsbestämmelser

till lagen och ej avser åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas

enligt 78 §.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd

med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som

undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning till kronan

för egendomens värde.

82 §.

Vad som inhämtats genom sådan upplysning eller sådant tillhandahållande

av handlingar som avses i 47 § första stycket e), vid besiktning jämlikt

65 § eller vid sådan förfrågan, undersökning eller granskning som avses

i 66 § må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det avsedda

syftet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.

Förseelse som i första stycket sägs må åtalas av allmän åklagare endast

efter angivelse av målsäganden.

83 §.

över civilförsvarschefs beslut i ärende, som avses i denna lag, må besvär

anföras hos länsstyrelsen.

Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller civilförsvarsstyrelsen,

må överklagas hos Konungen.

Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 34, 35, 37

eller 58 §.

Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro

därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att

beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

84 §.

Vad i denna lag stadgas äger icke tillämpning, i den mån motsvarande

förhållanden regleras i lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Om förhållanden, som avses i denna lag, äger Konungen meddela särskilda

föreskrifter, såvitt angår anläggningar eller byggnader som äro avsedda

för krigsmaktens behov, kommunikationsverk eller andra verk, företag

eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet samt

fartyg.

85 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser rörande tillämpningen av

denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960, då civilförsvarslagen den 15 juli

1944 (nr 536) skall, med de undanlag som angivas nedan, upphöra att gälla.

1. Förekommer i lag eller författning hänvisning till lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Vad om luftskyddschef är stadgat skall gälla om civilförsvarschef.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

2. Intill dess nya organisationsplaner upprättats skola vid denna lags

ikraftträdande gällande organisationsplaner lända till efterrättelse. Beslut,

förordnande eller föreskrift, som meddelats med stöd av sådant stadgande

i äldre lagen, vilket ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall alltjämt

gälla, intill dess annorlunda förordnas.

3. Vad i 40—43 och 66—68 §§ i 1944 års civilförsvarslag stadgas i avseende

å undanförsel och förstöring skall jämte till nämnda paragrafer anslutande

bestämmelser i 9 kap. av samma lag alltjämt gälla, intill dess annorlunda

förordnas. Härvid skall vad i 66 och 68 §§ sägs om civilförsvarsmyndighet i

stället gälla den myndighet, som Konungen bestämmer.

4. Har kommun tillsatt särskild civilförsvarsnämnd enligt äldre lagen,

skall val av sådan nämnd enligt nya lagen i annan kommun än Stockholm

första gången äga rum under år 1963. Tjänstgöringstiden för enligt äldre

bestämmelser valda ledamöter och suppleanter i särskild civilförsvarsnämnd

skall i Stockholm upphöra med utgången av år 1960 och i annan kommun

med utgången av år 1963.

5. Har före denna lags ikraftträdande för anläggning eller byggnad inrättats

enskilt skyddsrum, som blivit i vederbörlig ordning godkänt, må ej,

med mindre särskilda skäl äro därtill, anläggningens eller byggnadens

ägare åläggas att inrätta nytt skyddsrum eller att utöka eller förändra det

godkända skyddsrummet; dock skall han vara skyldig att utrusta skyddsrummet

med brand- och sjukvårdsmateriel enligt vad som stadgas i 53 §.

Vad nu sagts skall även gälla enskilt skyddsrum, för vilket före lagens

ikraftträdande byggnadslov föreligger.

6. Beträffande fastighetsägarbidrag, som fastställts jämlikt 59 b § i

1944 års civilförsvarslag, må Konungen, om med hänsyn till föreliggande

omständigheter så prövas skäligt, på framställning av fastighetsägaren

efterskänka bidraget eller, i den mån det redan erlagts, förordna om dess

återbetalning. Vid beslut om efterskänkande eller återbetalning äger Konungen

fästa villkor.

Framställning, som avses i föregående stycke, skall ingivas av fastighetsägaren

till den kommun, där fastigheten är belägen, före den 1 juli

1961 och skall, åtföljd av kommunens yttrande, av kommunen underställas

Konungens prövning. Berättigas fastighetsägaren att återfå erlagt bidragsbelopp,

skall detta utbetalas av kommunen med rätt för denna att av statsmedel

återfå två tredjedelar av det utbetalda beloppet.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser för tillämpningen av vad

som stadgas under denna punkt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

27

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m.m.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m. skola efter 3 § införas tre nya paragrafer,

betecknade 4—6 §§ och av den lydelse som framgår av det följande,

dels att nuvarande 4, 5, 6, 7 och 8 §§ i lagen skola erhålla ny paragrafnumrering

och därvid betecknas respektive 7, 8, 9, 10 och 11 §, dels ock

att paragraferna med de nya beteckningarna 7 § och 11 § skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives; och kommer nämnda lag till följd

härav att hava följande lydelse.1

Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande militära

befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning, inrättning,

fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet eller

nyttjas av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara vid krigsmaktens

företag, övningar eller försök, eller att av eller inom sådana anläggningar,

inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden eller av sådana

företag, övningar eller försök taga fotografier eller göra avbildningar eller

beskrivningar eller att inom sådana anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg

eller områden innehava sprängämnen.

Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande länsstyrelse

må utfärda förbud, som i 1 § avses, i fråga om anläggning, inrättning,

fartyg, luftfartyg eller område, som eljest är av betydelse för försvarsväsendet.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden må förbud på sätt i första

stycket sägs utfärdas jämväl i fråga om anläggning, inrättning, fartyg,

luftfartyg eller område, som är av betydelse för folkförsörjningen.

(Gällande lydelse)

1 §•

(Föreslagen lydelse)

1 §•

2 §.

2 §.

1 Nuvarande lydelse av hittillsvarande 7 och 8 §§, se SFS 1951:266.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §. 3 §.

Under förhållanden, varom i 2 § andra stycket sägs, må Konungen avdela

särskilda säkerhetsområden, i fråga om vilka förbud, som i 2 § avses, enligt

Konungens bemyndigande må i stället för av länsstyrelse utfärdas av

vederbörande militära befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall jämväl

anses krigsskådeplats.

Under sådana förhållanden må Konungen även i andra fall än i 1 och

2 §§ avses utfärda förbud mot att utan särskilt tillstånd taga fotografier

eller göra avbildningar eller beskrivningar av militära trupper, krigsmateriel

eller dylikt.

4 §.

Länsstyrelsen äger ålägga den

som driver industriell eller annan

verksamhet av väsentlig betydelse

för försvaret eller folkförsörjningen

att vidtaga särskilda skyddsåtgärder

inom anläggning för driften, såsom

anordnande av bevakning, inhägnad,

maskinskydd eller reservförråd, om

sådan åtgärd med hänsyn till fara

för spioneri eller sabotage eller för

skada genom fientlig verksamhet

finnes påkallad för att förhindra

obehörig insyn eller för att säkerställa

driften. I den mån driften avses

skola fortgå även då platsen omedelbart

hotas av fientligt anfall, må

länsstyrelsen tillika förordna att härav

betingade särskilda anordningar

för personalens skydd skola vidtagas.

Om särskilda skäl åro därtill, må

länsstyrelsen ålägga jämväl anläggningens

ägare att vidtaga åtgärd,

som avses i första stycket.

Den som ålagts vidtaga åtgärd,

som avses i denna paragraf, är berättigad

till skälig ersättning av statsmedel

för kostnad eller skada, som

åsamkas honom härigenom. Vid er
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sättningens bestämmande skall hänsyn

tagas till den nytta, som åtgärden

kan medföra för honom. År kostnaden

eller skadan ringa, utgår icke

ersättning.

Anspråk på ersättning prövas i den

ordning, som är stadgad beträffande

rekvisition för krigsmaktens behov.

5 §•

Ägare eller innehavare av anläggning,

som avses i 4 §, är skyldig att

tillåta besiktning av anläggningen

genom länsstyrelsens försorg för utrönande

av vilka åtgärder enligt 4 §

som kunna erfordras ävensom att

tåla sådan åtgärd, om han icke själv

är skyldig att vidtaga den. Medför

åtgärden kostnad eller skada för honom

är han berättigad till ersättning

enligt vad som stadgas i 4 §.

6 §•

Länsstyrelsen äger förelägga den,

som är skyldig att vidtaga åtgärd

enligt 4 § eller att tillåta besiktning

enligt 5 §, att vid vite iakttaga skyldigheten

inom viss tid. Efterkommer

han ej föreläggandet, äger länsstyrelsen

antingen utdöma vitet och utsätta

nytt sådant eller ombesörja åtgärden

och uttaga kostnaden härför

av den försumlige i den mån han

icke på grund av stadgande i denna

lag är berättigad till ersättning för

kostnaden.

4 §. 7 §.

Bryter någon mot förbud, varom Bryter någon mot förbud, varom

: 1, 2 eller 3 § sägs, dömes till dags- i 1, 2 eller 3 § sägs, eller vägrar nuböter

eller fängelse. gon utan skälig anledning att låta

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

anläggning besiktigas efter vad som

stadgas i 5 §, dömes till dagsböter

eller fängelse.

Lag samma vare, där någon, ändå att förbud som förut sagts ej blivit

meddelat, genom förklädnad eller genom att lämna oriktig uppgift om sina

personliga förhållanden eller eljest svikligen berett sig tillträde till anläggning,

inrättning, fartyg, luftfartyg eller område eller tillfälle att närvara

vid företag, övningar eller försök, som i 1 § sägs.

5 §. 8 §.

Sjömätning eller lödning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgårdar,

farleder eller hamnar må endast ske med tillstånd enligt vad av

Konungen stadgas. Den som häremot bryter dömes till dagsböter eller

fängelse i högst sex månader. Vad sålunda är sagt äge dock ej tillämpning,

om någon utför lödning, som erfordras för framförande eller säkerställande

av fartyg, varå han befinner sig, eller om lödning i hamn verkställes på

föranstaltande av vederbörande hamnmyndighet.

6 §. 9 §.

Fotografier, avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, tillkomna

under förfarande, vilket enligt denna lag är förbjudet, jämte för

fotografiernas tagande samt avbildningarnas, beskrivningarnas eller mätningarnas

verkställande använda apparater och materiel ävensom sprängämnen,

vilka någon innehaft i strid mot förbud som utfärdats enligt lagen,

må, evad någon fälles till ansvar för överträdelse av denna lag eller ej, förklaras

förverkade till kronan.

7 §. 10 §.

Enligt de närmare bestämmelser Konungen utfärdar äger bevakningspersonal

vid anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som

skyddas enligt 1—3 §§ befogenhet att i den omfattning som kräves för fullgörande

av bevakningsuppgiften företaga kroppsvisitation å personer, som

där söka vinna tillträde eller uppehålla sig, samt undersöka föremål som

de medföra, så ock på platsen eller i dess närhet tillfälligt omhändertaga

personer och av dem medförda föremål.

8 §. 11 §.

Böter som ådömas enligt denna Närmare föreskrifter rörande tilllag

tillfalla kronan. lämpningen av denna lag meddelas

av Konungen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

Har länsstyrelse före lagens ikraftträdande

meddelat förordnande rörande

åtgärd, som sägs i 4 §, med

stöd av 57 § civilförsvarslagen den

15 juli 1944- (nr 536), skall förordnandet

i stället anses meddelat enligt

denna lag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1944 års civilförsvarslag skall ersättas med

en ny civilförsvarslag, anpassad till de principer för civilförsvarets organisation

och verksamhet, som antogs av 1959 års riksdag i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som föreslogs i propositionen nr 114/1959.

I lagförslaget avspeglar sig dessa principer bl. a. däri, att reglerna om

organisationen beaktar även det beslutade regionala civilförsvaret, medan

å andra sidan de nuvarande reglerna om hemskydd icke fått någon motsvarighet.

Förslaget till civilförsvarslag upptar ej heller motsvarighet till

nuvarande stadganden om undanförsel och förstöring. I avbidan pa särskild

lagstiftning på det ekonomiska försvarets område skall emellertid

enligt en övergångsbestämmelse dessa stadganden alltjämt tillämpas, varvid

dock i civilförsvarsmyndighets ställe skall träda den myndighet, som

Konungen utser. Motsvarighet till nuvarande regler om särskilt skydd mot

spioneri och sabotage vid vissa industriella anläggningar återfinnes ej i förslaget

till ny civilförsvarslag. Sistnämnda stadganden skall i stället enligt

det andra i propositionen intagna lagförslaget med några jämkningar intagas

i 1940 års lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Den tid, under vilken civilförsvarspliktig i fred skall få tagas i anspråk

för utbildning, föreslås bli bestämd till 30, i vissa fall 60 dagar, räknat för

hela den tid civilförsvarsplikt föreligger. För civilförsvarets värnpliktiga

personal föreslås regler som kan medge längre tids utbildning.

I motsats till nuvarande civilförsvarslag upptager den föreslagna lagen

regler om beaktande i vissa fall av samvetsbetänkligheter mot civilförsvarstjänst.

Reglerna om var och hur skyddsrum skall anordnas har omarbetats under

hänsynstagande till kärnvapnens verkningar. Nuvarande regler om fastig
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

hetsägarbidrag i samband med dispens från skyldighet att anordna enskilt

skyddsrum saknar motsvarighet i förslaget till ny civilförsvarslag.

Vid sidan av den redan nu föreliggande skyldigheten för fastighetsägare

att vidtaga anordningar för bl. a. alarmering och mörkläggning införes

skyldighet att, enligt vad Konungen därom förordnar, förbereda anordningar

till skydd mot radioaktiv strålning och under civilförsvarsberedskap förse

anläggning eller byggnad därmed.

Den nya civilförsvarslagen och ändringen i 1940 års lag med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. in. föreslås skola träda i kraft den

1 juli 1960.

Den redogörelse, som härefter lämnas för propositionen, upptar endast

vissa delar av vad föredragande departementschefen, statsrådet Johansson,

anfört vid remitteringen av lagförslagen till lagrådet. I fråga om departementschefens

uttalanden i övrigt samt de kommittéförslag, som legat till

grund för propositionen, och remissyttrandena över dem hänvisas till propositionen.

Inledning

Departementschefen:

Den nuvarande civilförsvar slagen tillkom år 1944, då civilförsvaret genom

statsmakternas beslut fick en ny organisation, till huvudsaklig del bildad

genom en sammanslagning av den dåvarande luftskyddsorganisationen

och organisationen för utrymning och socialtjänst. Lagens giltighetstid begränsades

på förslag av vederbörande riksdagsutskott till 5 år i avbidan på

en överarbetning av lagen i vissa hänseenden. År 1948 verkställdes denna

överarbetning, som huvudsakligen avsåg ansvars- och kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna, och civilförsvarslagen blev permanent från

och med den 1 juli 1949.

Den krigstekniska utvecklingen under det andra världskrigets sista skede

med bland annat tillkomsten av atomvapen och robotar och den därpå följande

oerhört snabba vidareutvecklingen av dessa vapen och vapenbärare

nödvändiggjorde i början av 1950-talet en omprövning av civilförsvarets inriktning

och uppgifter. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 mars

1953 tillkallade min företrädare i ämbetet fem sakkunniga för att pröva

civilförsvarets behov och överse dess planläggning. Uppdraget avsåg i huvudsak

att för såväl freds- som krigsförhållanden närmare bestämma civilförsvarets

verksamhet och utforma därav föranledda organisations- och

personalförslag samt att uppgöra en tids- och kostnadsplan för civilförsvarsorganisationens

fortsatta uppbyggnad. Utredningen skulle utgå från att civilförsvarets

uppgifter i stort sett skulle vara oförändrade, men om utredning
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960 33

en fann, att någon jämkning härvidlag eller i fråga om avgränsningen av

civilförsvarets uppgifter gentemot andra verksamhetsområden var lämplig,

skulle utredningen vara oförhindrad att framlägga förslag därom. De sakkunniga,

vilka antog benämningen 1953 års civilf ör svar sutredning och som

i det följande benämnes civilförsvarsutredningen, utgjordes av förre landshövdingen

Torsten Löfgren, ordförande, numera ledamoten av riksdagens

första kammare, riksombudsmannen Birger Lundström, dåvarande ledamoten

av riksdagens första kammare, numera ledamoten av andra kammaren,

disponenten A. Tage Magnusson samt ledamöterna av riksdagens andra

kammare, lantbrukaren Johannes Onsjö och trämassearbetaren E. Oskar

Åkerström. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 1 april

1955 överdirektören i arbetsmarknadsstyrelsen Erik Montell såsom ytterligare

ledamot av utredningen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 oktober 1953 tillkallades

vidare ledamoten av riksdagens andra kammare, numera statsrådet S. Lindholm

för att överse planerna för den obligatoriska civilförsvarsutbildningen

samt därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen antog benämningen

1953 års utredning om civilförsvarsutbildning, fortsättningsvis benämnd

utbildningsutredningen. Sedan Lindholm begärt entledigande såsom utredningsman,

uppdrogs den 30 september 1955 åt ledamoten av riksdagens andra

kammare, seminarieläraren T. E. J. Blidfors att vara utredningsman.

Civilförsvarsutredningen avgav i november 1955 ett delbetänkande (stencilerat),

vari de grundläggande frågorna om civilförsvarets inriktning och

fortsatta uppbyggnad behandlades. I huvudsak avsåg betänkandet den

framtida utrymningsplanläggningen samt skyddsrummens betydelse och

fortsatta anordnande. Sedan betänkandet remissbehandlats, förelädes 1956

års riksdag förslag till principiellt ställningstagande i dessa frågor (prop.

185/1956). Propositionen godkändes av riksdagen, till följd varav vissa ändringar

i civilförsvarslagen, berörande skyddsrumsbyggandet, trädde i kraft

den 1 januari 1957.

1 februari 1958 avgav civilförsvarsutredningen sitt huvudbetänkande (SOU

1958: 13), vilket innefattade dels förslag avseende omfattningen och utformningen

av civilförsvarsorganisationen i krig, dels förslag rörande civilförsvarsstyrelsens

organisation och dels principförslag angående den fredstida

civilförsvarsorganisationen i länen. Slutligt förslag beträffande sistnämnda

fråga avlämnades i juni 1958. Den 30 september 1958 framlade utredningen

ett särskilt (stencilerat) betänkande med förslag till civilförsvarslag

och till lag om särskilda åtgärder till förhindrande av spioneri m. m. i

fråga om vissa anläggningar. Därjämte framlade civilförsvarsutredningen i

ett slutbetänkande den 21 januari 1959 förslag angående civilförsvarets materielanskaffning

och förrådshållning, skyddsrum för civilförsvarets ledning

och enheter, civilförsvarsinstruktörernas arvoden samt frivillig civilförsvarsverksamhet.

,''S — B i h an g till riksdagens protokoll 1960. 9 saml. 2 avd. Nr 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

Samtidigt med civilförsvarsutredningens huvudbetänkande avgav utbildnlngsutredningen

betänkande angående civilförsvarsutbildningen (SOU

1958:12).

Det nydaningsarbete på civilförsvarets område, som inleddes genom statsmakternas

beslut år 1956 rörande civilförsvarets förebyggande verksamhet

i fråga om skyddsrumsbyggande och utrymning, har sedermera fortsatt på

grundval av de senare avgivna betänkandena. I propositionen nr 114/1959

förelädes sålunda riksdagen förslag till ny organisation för civilförsvaret, i

samband varmed bl. a. även riktlinjer för civilförsvarsutbildningen och dess

anordnande underställdes riksdagens prövning. Propositionen bifölls i huvudsak

av riksdagen.

Den sålunda beslutade nya organisationen av civilförsvaret nödvändiggör

åtskilliga ändringar i civilförsvarslagen. Ändringar i denna påkallas

även av den omläggning av utbildningsverksamheten, som beslutats i enlighet

med propositionen. Ehuru någon ändring i civilförsvarslagen såvitt

gäller de däri inskrivna allmänna grunderna för civilförsvaret och för de

enskildas och kommunernas medverkan i detta icke föranledes av de fattade

besluten, torde det stora antalet ändringar i lagen motivera en ny

civilförsvarslag.

I lagstiftningsärendet bör jämväl prövas frågan om beaktande av samvetsbetänkligheter

mot civilförsvarstjänst och införande av möjlighet för

den, som hyser sådana betänkligheter, att fullgöra ersättningstjänst. Med

stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallade min företrädare

i ämbetet en sakkunnig, häradshövdingen Ivar Öhman, att utreda

denna fråga. Utredningsmannen avgav den 26 juli 1957 ett betänkande

med förslag till dels lag om ändring i civilförsvarslagen, dels kungörelse

med vissa bestämmelser angående ersättningstjänst för civilförsvarspliktiga.

Civilförsvarsutredningens betänkande med förslag till ny civilförsvarslag

m. m. liksom den nyssnämnda sakkunniges betänkande har i vanlig ordning

remissbehandlats. över civilförsvarsutredningens betänkande har

härvid remissyttranden avgivits av överbefälhavaren, fortifikationsförvaltningen,

försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, styrelsen för statens polisskola, statspolisintendenten,

civilförsvarsstyrelsen, riksbrandinspektören, styrelsen för

statens brandskola, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, telestyrelsen,

järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

luftfartsstyrelsen, statens organisationsnämnd, veterinärstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, sjöfartsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, civilbefälhavarna i första, andra, tredje och femte

civilområdena, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län, 1954

års brandlagsrevision, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska hamnförbundet, central
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

förbundet Folk och Försvar, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen

i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges civilförsvarsförbund,

Industriens verkskyddsinstitut AB, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen

Sveriges polismästare, föreningen Sveriges landsfiskaler och Svenska

brandskyddsföreningen. Vid remissvaren har fogats yttranden av landsfogdarna

i Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands, Jämtlands

och Norrbottens län, civilförsvarscheferna i Stockholms, Göteborgs,

Malmö, Hälsingborgs, Örebro, Karlskoga, Ystads och Rödöns civilförsvarsområden,

polischefen i Luleå, poliskamrarna i Göteborg och Malmö, drätselkamrarna

i Malmö och Kiruna, civilförsvarsnämnderna i Stockholm och

Östersund, föreningen Norrbottens läns landsfiskaler samt Stockholmsområdets

civilförsvarsförbund.

över betänkandet rörande beaktande av samvetsbetänkligheter mot

civilförsvarstjänst har remissyttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, civilförsvarsutredningen,

utbildningsutredningen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Örebro samt Västerbottens län, överstyrelsen för Svenska

röda korset, Sveriges civilförsvarsförbund och Frikyrkliga samarbetskommittén.

Därjämte har Vännernas samfund i Sverige inkommit med ett

yttrande.

Huvuddragen av de föreslagna ändringarna i civilförsvars -

lagstiftningen

Departementschefen:

Genom riksdagens bifall till propositionen nr 114/1959 har statsmakterna

tagit ställning till frågan, vilka uppgifter som skall åvila civilförsvaret, och

beslutat ny organisation för detta. Härvid har också civilförsvarets utbildningsverksamhet

kommit under bedömande och riktlinjer för denna fastställts,

vilka återverkar på den omfattning, vari civilförsvarsplikten må i

fred tagas i anspråk för utbildning och övning av de civilförsvarspliktiga.

Dessa och andra i samband härmed fattade beslut nödvändiggör, såsom

förut framhållits, ändrade bestämmelser i civilförsvarslagstiftningen. Emellertid

har civilförsvarsutredningen aktualiserat även andra ändringar i lagstiftningen,

av vilka de väsentligaste syftar till att mera definitivt anpassa

denna till de år 1956 antagna nya riktlinjerna för utrymning och skyddsrumsbyggande.

Vad beträffar de beslutade ändringarna i fråga om civilförsvarets uppgifter,

såvitt ändringarna inverkar på lagstiftningen, märkes främst att ansvaret

för det särskilda skydd mot spioneri och sabotage vid vissa anläggningar,

varom bestämmelser finnes i 7 kap. 57 § civilförsvarslagen, i fortsättningen

icke skall åvila civilförsvaret utan ankomma på polisväsendet. Bestämmel
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

serna i nämnda lagrum måste därför utgå ur lagen. I den mån möjlighet att

anordna det särskilda skyddet alltjämt anses böra finnas, erfordras särskilda

lagbestämmelser, med stöd av vilka ägare eller innehavare av anläggning

kan åläggas vidtaga särskilda skyddsåtgärder. Förslag till sådana bestämmelser

att intagas i en särskild lag har upprättats av civilförsvarsutredningen.

Civilförsvaret skall också enligt statsmakternas beslut befrias från

de uppgifter i fråga om undanförsel och förstöring av egendom, varom bestämmelser

finnes i 5 kap. 40—43 §§ och 7 kap. 66—-68 §§ civilförsvarslagen.

Hithörande stadganden skall följaktligen utgå ur civilförsvarslagen.

Uppgifterna skall i stället ankomma på det ekonomiska försvarets organ.

Frågan om erforderlig lagstiftning för uppgifternas fullföljande genom

dessa organs försorg upptages icke till behandling i detta lagstiftningsärende.

övergångsvis får de hittillsvarande reglerna gälla, varvid emellertid

ansvaret för uppgifterna överföres från civilförsvarsorganen till den

myndighet, som Konungen bestämmer. De ändringar, som i övrigt beslutats

i fråga om civilförsvarets uppgifter, såsom beträffande röjning, reparationer,

bombröjning och omhändertagande på längre sikt av utrymd befolkning,

återverkar icke på utformningen av civilförsvarslagen men kommer

till uttryck i tillämpningsbestämmelserna till denna.

De förändringar i fråga om civilförsvarets organisation, som påkallar

ändrad utformning av civilförsvarslagen, avser bland annat den territoriella

indelningen av riket för civilförsvarsverksamheten. Civilförsvarsområdena

skall sålunda i fortsättningen regelmässigt utgöras av större områden

än landsfiskalsdistrikt och städer, som ej ingår i sådant distrikt. Vidare

bör öppnas möjlighet att komplettera indelningen i civilförsvarsområden

för det lokala civilförsvaret med en indelning på det regionala planet i

verksamhetsområden för de beslutade undsättningskårerna och för annat

regionalt civilförsvar. Den hittillsvarande uppdelningen av civilförsvaret på

allmänt och särskilt civilförsvar bortfaller. Då hemskyddet i fortsättningen

icke skall bestå såsom en särskild organisation utan ersättas med självskydd,

som ankommer på envar, saknas anledning att bibehålla beteckningen

särskilt civilförsvar för den enda kvarstående formen för dylikt

civilförsvar, nämligen verkskyddet. Större rörlighet hos civilförsvaret och

till följd därav vidgade möjligheter att utnyttja det lokalt organiserade

civilförsvaret utanför det egna civilförsvarsområdet förutsättes i propositionen

nr 114/1959 och föranleder jämkningar i lagbestämmelserna härom.

I fråga om civilförsvarspliktens utnyttjande för utbildning och övning

av de civilförsvarspliktiga har i enlighet med förenämnda proposition beslutats

att utbildningstiden — i motsats till vad som f. n. gäller — skall bestämmas

till visst antal dagar för hela den tid, civilförsvarsplikt föreligger, samt

att övningstiden skall få omfatta högst visst antal timmar under varje treårsperiod.

Ändrad utformning av hithörande bestämmelser i civilförsvarslagen

nödvändiggöres av denna omläggning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

37

Såsom förut nämnts skall den nuvarande hemskgddsorganisationen slopas;

i dess ställe skall träda självskyddsverksamhet av envar oberoende av

en i fred upprättad organisation härför. Bestämmelserna i 7 kap. civilförsvarslagen

i vad de rör hemskyddet skall därför utgå ur lagen. Möjlighet skall

emellertid finnas för civilförsvarsmyndigheterna att under beredskap och

krig låta utse ledare för självskyddet inom de särskilda fastigheterna eller

inom större enheter. Vidare skall materiel redan i fredstid anskaffas av fastighetsägarna

för att möjliggöra självskyddsverksamheten. Skyldigheten härvidlag

måste i lagen givas annan anknytning än den hittillsvarande, vilken

anslutit sig till hemskydden. I fråga om verkskyddet har i propositionen nr

114/1959 uttalats, att möjligheter bör finnas att anordna gemensam organisation

för det lokala allmänna civilförsvaret och verkskyddet. Förutsättningarna

och formerna för att åvägabringa en sådan gemensam organisation bör

regleras i civilförsvarslagen.

I skilda hänseenden bör ändringar vidtagas i lagregleringen av fastighetsägarnas

skyldigheter att anordna skyddsrum med hänsyn till angelägenheten

av en fullständig anpassning av bestämmelserna till 1956 års riktlinjer

för skyddsrumsbyggandet. Främst kommer härvid i betraktande att slopa

nuvarande föreskrifter om befrielse i särskilda fall för fastighetsägare från

skyldighet att anordna skyddsrum, när skyddsbehovet kan tillgodoses genom

allmänt skyddsrum, avsett för civilbefolkningen i visst område. Dylik befrielse,

som f. n. har karaktären av dispens, blir vid tillämpning av 1956 års

riktlinjer icke aktuell, då skyldighet att anordna enskilda skyddsrum i

ifrågavarande områden icke vidare skall gälla. Vid sådant förhållande saknas

också anledning att bibehålla nuvarande bestämmelser i 59 b § om

skyldighet för fastighetsägare, som erhållit dispens, att utgiva fastighetsägarbidrag.

Av ändringarna i lagregleringen av civilförsvarets uppgifter, organisation

och befogenheter följer också jämkningar i de till berörda regler anslutande

straff stadgandena.

Såsom torde framgå av det anförda nödvändiggör den i enlighet med

propositionen nr 114/1959 beslutade avgränsningen av civilförsvarets uppgifter

och fastställda nya organisationen för civilförsvaret ett förhållandevis

stort antal ändringar i civilförsvarslagen, innebärande bland annat att åtskilliga

paragrafer utgår ur denna. Vid sådant förhållande synes i enkelhetens

och överskådlighetens intresse en helt ny civilförsvarslag böra träda

i den nuvarandes ställe, även om principerna för civilförsvarets organisation

och verksamhet samt för de enskildas och kommunernas medverkan

i civilförsvaret i stort sett lämnas orubbade.

Vid utformningen av den nya lagen torde liksom när del gäller den nuvarande

lagen de stadganden, som avser civilförsvarets organisation och

verksamhet, böra upptaga endast de grundläggande bestämmelserna, medan

den närmare regleringen bör ske i administrativ ordning enligt i lagen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

inskrivna bemyndiganden för Konungen. På civilförsvarets område är det

nämligen av särskild betydelse att organisation och verksamhet kan kontinuerligt

anpassas efter utvecklingen och lägets krav. En i detalj gående

reglering i lagen skulle verka hindrande för en sådan anpassning. Likaså

torde det av samma skäl vara erforderligt att liksom hittills i åtskilliga

hänseenden genom stadganden i lagen bemyndiga Konungen att träffa avgöranden

om åtgärder på civilförsvarets område, företrädesvis under beredskap

och krig men också i vissa fall under fredsförhållanden, exempelvis

i fråga om anordnande av skyddsrum. Däremot bör självfallet omfattningen

av skyldigheterna för de enskilda liksom för kommunerna att medverka

i civilförsvaret så långt möjligt regleras i själva lagen genom angivande

av ramen för dessa skyldigheter. I vilken utsträckning skyldigheterna

sedan skall tagas i anspråk får bestämmas på administrativ väg. Även

härvidlag föreligger nämligen behov av en ordning, som möjliggör en viss

elasticitet, så att skyldigheterna alltefter utvecklingen och det aktuella läget

kan tagas i anspråk i större eller mindre, utsträckning.

Den nya civilförsvarslagen torde böra ansluta sig till den nuvarande i

fråga om den allmänna dispositionen. Sålunda bör i första kapitlet angivas

civilförsvarets uppgift och därmed dess syfte och i andra kapitlet bör

grunddragen av organisationen upptagas. I de följande kapitlen bör behandlas

civilförsvarsplikten och dess innebörd, var och hur skyddsrum skall

anordnas, särskilda civilförsvarsåtgärder vid krig eller krigsfara, kommunernas

åligganden i fråga om civilförsvaret, skyldigheterna för fastighetsägare

och för ägare eller innehavare av särskilda anläggningar eller byggnader

att medverka i civilförsvaret samt förfoganderätt för civilförsvarets

behov. I ett sista kapitel bör upptagas ansvarsbestämmelser samt stadganden

om vite, besvär och annat av formell natur.

För att möjliggöra särskilda åtgärder mot spioneri och sabotage vid vissa

anläggningar av särskild betydelse för försvaret eller folkförsörjningen —

vilka åtgärder hittills stått under civilförsvarets överinseende men för vilka

polisväsendet nu skall bära ansvaret — erfordras särskilda lagbestämmelser.

Dessa bör, med de jämkningar som föranledes av överflyttningen av ansvaret

för åtgärderna, i huvudsak motsvara de lagregler, som för närvarande

enligt civilförsvarslagen gäller i avseende å skyddet ifråga. Bestämmelserna,

som åsyftar att tillgodose skyddsintressen av samma karaktär som avses i

lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser till skydd för försvaret

m. m., torde lämpligen böra inarbetas i nämnda lag.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

39

Specialmotivering till civilförsvarslagen

Departemen tschefen:

12 §.

Under fredsförhållanden bör liksom hittills civilförsvarsplikten icke få

utnyttjas för annat ändamål än utbildning och övning. Såsom jag framhållit

i ett tidigare avsnitt, bör möjlighet finnas att ställa civilförsvarets resurser

till förfogande för uppgifter, som icke har samband med rikets försvar,

exempelvis för räddning och hjälp vid naturkatastrofer. Civilförsvarets insats

torde härvid först och främst kunna omfatta den materiella och organisatoriska

sidan av hjälpverksamheten. I personellt hänseende torde man

däremot inom civilförsvaret vara hänvisad till frivilliga insatser, varvid

dessa väl kan tänkas bli samordnade såväl sinsemellan som med de ordinarie

samhällsorganens resurser genom att civilförsvarsorganisationen utnyttjas.

Jag är sålunda f. n. icke beredd att förorda någon utsträckning av

civilförsvarsplikten till att även innebära en skyldighet att under fredsförhållanden

ställa sig till förfogande för dylik verksamhet.

Genom riksdagens bifall till propositionen nr 114/1959 har riktlinjer fastställts

för civilförsvarets utbildnings- och övningsverksamhet, vilka i allt

väsentligt bygger på den förutsättningen att ramen för civilförsvarspliktens

utnyttjande för utbildning och övning under fredsförhållanden bestämmes

i enlighet med civilförsvars- och utbildningsutredningarnas förslag. Lagen

torde sålunda såsom huvudregel böra föreskriva att utbildningstiden under

tid, då civilförsvarsberedskap ej råder, får uppgå till högst 30 dagar för

inskrivna civilförsvarspliktiga i allmänhet och till 60 dagar för inskrivna

civilförsvarspliktiga, som krigsplacerats för tjänstgöring i högre befälsbefattning

eller i annan befattning vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter.

Den tid, under vilken envar civilförsvarspliktig skall vara skyldig deltaga

i övning, bör i lagen angivas till högst 60 timmar under varje följd av

tre år. Härigenom uppdrages ramen för den enskilde civilförsvarspliktiges

skyldighet att deltaga i övning. Hur ofta civilförsvarsmyndigheterna skall

anordna övningar och dessas omfattning får självfallet bestämmas administrativt

under hänsynstagande till denna ram, vilket jag velat påpeka i

anledning av ett remissyttrande. Såsom angivits i propositionen nr 114/1959

bör i anslutning till övning kunna anordnas någon kortare genomgång med

tidigare utbildade civilförsvarspliktiga i syfte att säkerställa resultat av

övningen, utan att tjänstgöringen fördenskull blir att betrakta som utbildning.

Regelrätt repetitionsutbildning skall enligt riktlinjerna i propositionen

icke vidare förekomma.

För den värnpliktiga personalen i undsättningskårerna, på vilkas tjänstduglighet

särskilt stora krav ställes, skall enligt nämnda proposition gälla

särskilda regler i avseende å utbildnings- och övningstiden. Denna skall

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

sålunda icke understiga den — i allmänhet längre — tid som personalen

skulle ha tjänstgjort -vid krigsmakten för utbildning och övning, om den ej

överförts till civilförsvaret. Är den för civilförsvarspliktiga i allmänhet gällande

utbildningstiden längre än den tid, som den värnpliktige skulle ha

tjänstgjort vid krigsmakten för utbildning och övning, bör dock den längre

tiden gälla enligt huvudregeln. Däremot finner jag det ej erforderligt att för

denna personal bestämma ramen för utbildnings- och övningstiden så vid,

att den — såsom föreslås i ett remissyttrande — skulle omfatta både den för

civilförsvarspliktiga i allmänhet gällande tiden och den tid, som den värnpliktige

skulle ha tjänstgjort vid krigsmakten. I vissa fall medför överflyttningen

till civilförsvaret likväl en utvidgning av den värnpliktiges tjänstgöringsskyldighet.

exempelvis då han överföres till högre befälsbefattninc i

civilförsvaret med 60 dagars utbildningstid, medan han som befäl vid krigsmakten

skulle ha varit skyldig att fullgöra endast en repetitionsövning om 40

dagar. Att märka är emellertid att någon ytterligare utbildning inom civilförsvaret

icke kan åläggas den till undsättningskårerna överförda värnpliktiga

personalen, om den vid värnpliktstidens slut omplaceras till det

lokala civilförsvaret. I detta hänseende blir alltså denna personal gynnsammare

ställd än de värnpliktiga, som efter fullgjord utbildning och övning

inom krigsmakten inskrives i civilförsvaret, när värnplikten upphör.

För övning av undsättningskårernas värnpliktiga personal bör gälla att

den för envar civilförsvarspliktig bestämda tiden får tagas i anspråk och i

mån av behov utökas med utbildningstid, som icke redan utnyttjats. Även

härvidlag kan sålunda överföringen till civilförsvaret innebära vidgad tjänstgöringsskyldighet

för de värnpliktiga i förhållande till vad som skulle ha

gällt för dem vid krigsmakten.

Den nu förordade möjligheten att taga civilförsvarspersonal i anspråk i

fred för utbildning och övning under längre tid än som gäller för civilförsvarspliktiga

i allmänhet har endast tagit sikte på undsättningskårernas

värnpliktiga personal. Emellertid förekommer det och kan framdeles möjligen

förekomma i än större utsträckning att värnpliktiga inskrives i civilförsvaret

och placeras på befälsposter eller i specialistbefattningar vid civilförsvarets

övriga enheter. Då det är angeläget att även i fråga om dessa

värnpliktiga ha en vid ram för utbildnings- och övningstid, bör samma

regler härvidlag gälla för den som för de värnpliktiga i undsättningskårerna.

De särskilda regler, enligt vilka utbildnings- och övningstiden i vissa fall

kan förlängas bör därför avse samtliga värnpliktiga, som överföres till civilförsvaret.

Enligt 27 § 2. värnpliktslagen kan värnpliktig, om Konungen med hänsyn

till krigsberedskapen så prövar nödigt, åläggas att utöver den regelmässiga

utbildningen fullgöra en eller flera beredskapsövningar om sammanlagt

högst 180 dagar. Det synes på grund av de stora anspråk på effektivitet och

beredskap, som ställs på civilförsvaret, vara en avgjord fördel — och det

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960 41

är också från rättvisesynpunkt tillfredsställande — om den värnpliktiga

personalen kan tagas i anspråk under motsvarande tid i civilförsvaret. Om

beredskapsövningar anordnas vid krigsmakten, bör därför undsättningskårernas

värnpliktiga personal och den i civilförsvaret inskrivna värnpliktiga

personalen i övrigt kunna tagas i anspråk med civilförsvarsplikt för

utbildning och övning i motsvarande utsträckning utan att härför erfordras

att civilförsvarsberedskap påbjudes. I förevarande paragraf bör i detta

syfte upptagas föreskrift om att ifrågavarande värnpliktiga efter Konungens

beslut må åläggas tjänstgöring i civilförsvaret sammanlagt högst 180 dagar

utöver den utbildnings- och övningstid som eljest gäller, därest Konungen

beslutat att beredskapsövning enligt 27 § 2. värnpliktslagen må anordnas

vid krigsmakten.

Tjänstgöring, som i enlighet med nu förordade regler ålägges värnpliktiga

vid civilförsvaret, skall såsom torde ha framgått av det anförda, träda i

stället för den värnpliktiges tjänstgöring för utbildning och övning vid krigsmakten.

I likhet med civilförsvarsutredningen anser jag att civilförsvarsplikten

icke bör få tagas i anspråk för att tillförsäkra civilförsvarsmyndigheterna

arbetskraft för planläggningsarbetet. Arbetsuppgifterna är otvivelaktigt av

den art, att de bör utföras av personal, som är knuten till civilförsvarsmyndigheterna

på grund av anställning. Den hittillsvarande föreskriften att

civilförsvarsplikten i vissa fall innebär skyldighet att medverka i civilförsvarets

förberedelsearbete bör därför utgå. Civilförsvarschefs och hans

ställföreträdares skyldighet att för sin uppgift undergå utbildning och deltaga

i övning samt följa beredskapsplanläggning och övriga civilförsvarsförberedelser

grundar sig på uppdraget att inneha befattningen och ej på

civilförsvarsplikten.

Liksom hittills bör det ankomma på Konungen att utfärda närmare bestämmelser

om i vilken omfattning civilförsvarsplikten vid olika tider och i

avseende å olika grupper civilförsvarspliktiga skall tagas i anspråk inom

den i lagen angivna ramen.

14 §.

Departementschefen:

Liksom för närvarande torde i paragrafen böra stadgas att Konungen

äger meddela bestämmelser om befrielse från fullgörande av civilförsvarsplikt.

Härigenom bibehålies den hittillsvarande möjligheten att i administrativ

ordning meddela generella beslut om att exempelvis vissa befattningshavare,

vilka bör få odelat ägna sig åt sina ordinarie arbetsuppgifter med

hänsyn till dessas betydelse för samhället även under beredskapstillstånd

och krig, icke skall få tagas i anspråk inom civilförsvaret. Att stadgandet

icke avses utgöra ett bemyndigande för Konungen att meddela föreskrifter

om befrielse från civilförsvarstjänstgöring på grund av samvetsbetänklig
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

heter mot sådan tjänstgöring bör i fortsättningen komma till uttryck i

paragrafen.

I sistnämnda fråga har hittills föreskrifter saknats. Någon möjlighet till

befrielse från civilförsvarstjänstgöring på grund av samvetsbetänkligheter

har sålunda ej förelegat. Häri har reglerna för civilförsvarsplikten skilt sig

från motsvarande regler för värnplikten, vilka genom särskild lagstiftning

modifierats med hänsyn till sådana värnpliktiga, för vilka bruk av vapen

mot annan skulle medföra djup samvetsnöd. Dessa värnpliktiga kan efter

särskild prövning erhålla tillstånd att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring

såsom vapenfria värnpliktiga, varvid tjänstgöringen kan anordnas förutom

som vapenfri tjänst inom krigsmakten även som tjänstgöring i civilförsvaret

eller som annat civilt arbete för statens eller kommuns räkning. Att liknande

bestämmelser ej meddelats på civilförsvarets område har sin grund

i att civilförsvarets verksamhet väsentligen är inriktad på humanitära uppgifter.

Vapentjänst förekommer sålunda endast inom ordnings- och bevakningstjänsten.

Det kan anmärkas att huvuddelen av de vapenfria värnpliktiga,

som hänvisas till civilförsvaret, tilldelas brandtjänsten.

Självfallet kan man ställa anspråk på att sådana samvetsbetänkligheter,

som respekteras av samhället när det gäller värnpliktstjänstgöring, också

skall respekteras då fråga är om civilförsvarstjänstgöring. De samvetsbetänkligheter,

som på värnpliktens område ansetts förtjänta av respekt och motivera

en undantagsställning för den som hyser betänkligheterna, hänför sig

till religiös eller etisk övertygelse om det orätta i att döda, och undantagsställningen

sträcker sig i princip endast så långt, att den samvetsömme befrias

från skyldigheten att bära vapen. Någon rätt till befrielse från skyldigheten

att över huvud taget göra en insats inom krigsmakten föreligger

däremot ej, ehuru ersättningstjänstgöring kan anordnas utom krigsmakten

om förhållandena påkallar detta. I första hand ifrågakommer dock enligt

lagen om vapenfria värnpliktiga tjänstgöring inom krigsmakten för dessa.

När det gäller civilförsvarsplikten bör enligt min mening en mot reglerna

för samvetsömma värnpliktiga svarande ordning införas så långt det kan

anses erforderligt. Detta betyder, såvitt gäller själva principen, att icke

heller inom civilförsvaret någon bör mot sin på religiös eller etisk grund

byggda övertygelse tvingas att bära vapen mot annan. Såsom jag nyss angivit

förekommer vapentjänst endast inom ordnings- och bevakningstjänsten

och för att skapa principiell likformighet är det därför tillräckligt att införa

en rätt för den, för vilken bruk av vapen mot annan skulle medföra djup

samvetsnöd, att få fullgöra sin civilförsvarsplikt inom annan tjänstegren. I

praxis har man utan uttryckligt stöd av lag i allmänhet förfarit så, att den

som haft samvetsbetänkligheter mot vapentjänst uttagits till tjänstgöring

inom annan tjänstegren än ordnings- och bevakningstjänsten. Utredningsmannen

har med hänsyn till denna praxis icke funnit lagbestämmelser erforderliga

på denna punkt. För egen del anser jag emellertid att frågan,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

huruvida någon skall kunna mot sitt samvete tvingas att bruka vapen mot

annan eller ej, är så betydelsefull, att man ej bör underlåta att reglera den

i lag. Jag förordar sålunda, att i förevarande paragraf stadgas, att civilförsvarspliktig,

för vilken bruk av vapen mot annan skulle medföra djup

samvetsnöd, icke må åläggas tjänstgöring inom ordnings- och bevakningstjänsten.

Däremot kan jag icke ansluta mig till utredningsmannens förslag att möjlighet

skulle öppnas att befria samvetsömma från all tjänstgöring inom civilförsvaret

och i stället anordna särskild ersättningstjänst för dem utanför

civilförsvaret. Redan den omständigheten att Röda korset, där ersättningstjänsten

enligt förslaget skulle anordnas, icke är berett att påtaga sig uppgiften

så länge ersättningstjänsten grundar sig på tvång gör att förslaget

icke kan realiseras. Mitt ställningstagande grundar sig emellertid främst på

den omständigheten att civilförsvarets verksamhet är — bortsett från ordnings-

och bevakningstjänsten — klart inriktad på att rädda liv och egendom,

låt vara att denna verksamhet ingår som ett led i försvaret av vårt folk.

Under sådana förhållanden kan jag icke finna det påkallat att göra någon

eftergift för dem som icke vill medverka i civilförsvaret över huvud taget

och, såvitt nu är i fråga, bereda dem en undantagsställning genom att anordna

en särskild form för fullgörandet av civilförsvarsplikten. Jag hyser dessutom

starka tvivel huruvida en ersättningstjänst över huvud taget skulle

komma i praktisk tillämpning i nämnvärd utsträckning. Även denna tjänst

måste självfallet anordnas på områden, där samhällets behov av en arbetsinsats

är påtagligt; det låter sig icke gärna tänka att samhället skulle anordna

en ersättningstjänst som vore onyttig eller likgiltig för det allmänna. Anordnas

sålunda ersättningstjänsten på samhällsviktiga områden är det

uppenbart att tjänstens fullgörande blir särskilt viktigt under krig. Den

samvetsömme civilförsvarspliktige skulle följaktligen även inom ersättningstjänsten

bidraga till försvarsansträngningarna; konsekvensen härav är

att han torde komma att vägra att fullgöra även ersättningstjänsten. Jag

finner det sålunda föga sannolikt att de civilförsvarspliktiga, som vägrar

civilförsvarstjänstgöring på grund av radikalpacifistisk övertygelse, skulle

komma att acceptera ersättningstjänst. Och de civilförsvarspliktiga, som på

religiös grund vägrar civilförsvarstjänstgöring över huvud taget — med

något enstaka undantag tillhörande sekten Jehovas vittnen — vägrar, därför

att de icke erkänner den världsliga staten och dess rätt att taga dem i anspråk.

Ej heller dessa civilförsvarspliktiga torde därför komma att underkasta

sig ersättningstjänst. Undantagsställningen för civilförsvarspliktiga

med samvetsbetänkligheter mot tjänstgöring inom civilförsvaret bör sålunda

enligt min mening begränsas till att de skall kunna befrias från tjänstgöring

inom den tjänstegren, där beväpning förekommer, nämligen ordnings- och

bevakningstjänsten.

Det kan sålunda förutses att civilförsvarspliktiga även i fortsättningen

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

i undantagsfall kan komma att ådömas straff för vägran att tjänstgöra. För

att undvika att bestraffning inträder opåkallat ofta torde i administrativ

ordning böra föreskrivas, att förnyat inkallande av den, som dömts för vägran

att fullgöra civilförsvarstjänstgöring, icke må ske med mindre särskilt

beslut härom föreligger. Denna prövning torde böra ankomma på Konungen.

Efter omorganisationen av civilförsvaret kommer dess personalbehov att

minska avsevärt och för ett mycket stort antal civilförsvarspliktiga blir det

icke aktuellt med någon tjänstgöring i civilförsvaret, åtminstone ej under

fredsförhållanden. Med hänsyn härtill synes förfarandet vid prövningen av

frågan, huruvida samvetsbetänkligheterna är allvarligt grundade, kunna

anordnas betydligt enklare än när det gäller samvetsbetänkligheter på

värnpliktens område. Helt formlöst bör prövningen dock ej ske, då frånvaron

av alla formaliteter kan tänkas medföra obefogade invändningar om

samvetsbetänkligheter och föranleda alltför stor ojämnhet i tillämpningen.

Med hänsyn till de nämnda omständigheterna anser jag det tillfyllest, om

det krävs av den, som anför samvetsbetänkligheter, endast att han genom

intyg av minst två trovärdiga personer gör det sannolikt att hans samvetsbetänkligheter

är allvarligt grundade. Prövningen bör anförtros vederbörande

civilförsvarsmyndighet.

Ansökan om befrielse från tjänstgöring inom ordnings- och bevakningstjänsten

bör, då den första gången ingives, på motsvarande sätt som på

värnpliktens område föranleda att den civilförsvarspliktige ej får åläggas

tjänstgöring inom nämnda tjänstegren, intill dess ärendet slutligt avgjorts.

22 §.

Departementschefen:

Skyddsrumskapitlet torde, såsom jag redan framhållit, böra inledas med

en paragraf, vari de olika benämningarna på skyddsrum presenteras. Redan

i detta sammanhang aktualiseras därför frågan huruvida en särskild typ

av skyddsrum, avsedda enbart att ge skydd mot radioaktiv strålning, bör

införas. Civilförsvarsstyrelsen har ansett det lämpligt, att så sker och att

denna skyddsrumstyp inordnas i skyddsrumssystemet. Emellertid förhåller

det sig så att redan vanliga källare ger ett förhållandevis gott radiakskydd,

om exempelvis sandsäckar placeras framför fönster och andra öppningar

eller ställen med tunnare ytterväggar. Dylika enkla anordningar kan knappast

sägas ge källaren karaktären av skyddsrum, vilket otvivelaktigt skulle

förutsätta mera stabila och stadigvarande byggnadstekniska anordningar.

I särskilda fall kan det visserligen tänkas att skyddet mot radioaktiv strålning

kan kräva anordningar av sådan art, men jag kan icke anse det erforderligt

att för sådana fall tillskapa en särskild skyddsrumstyp och närmare

reglera denna i lagen.

De hittills använda benämningarna »allmänt skyddsrum» och »enskilt

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960 45

skyddsrum» torde böra behållas. Benämningen »allmänt skyddsrum» betecknar

dels sådana skyddsrum, som är avsedda att tillgodose tjänstgörande

civilförsvarspersonals behov av skydd under krig, dels skyddsrum för civilbefolkningen,

avsedda att bereda skydd åt envar skyddsbehövande utan

någon begränsning till personkretsen. Benämningen »enskilt skyddsrum»

avses liksom hittills skola täcka endast sådana skyddsrum, som är ämnade

för personer som har anknytning till den byggnad eller anläggning, vid

vilken skyddsrummet är inrättat.

I avseende å beskaffenheten har skyddsrummen hittills indelats i »fullträffsäkra

skyddsrum» och »normalskyddsrum». Den sistnämnda beteckningen,

som vunnit hävd och som ger en anvisning om att det är fråga om

en standardiserad typ av skyddsrum, anpassad efter ett genomsnittsbehov,

torde böra behållas. Benämningen »fullträffsäkert skyddsrum» bör däremot

ersättas med en ny beteckning. Efter atomvapnens tillkomst är nämligen

de hittillsvarande »fullträffsäkra» skyddsrummen icke längre fullträffsäkra

såtillvida att de icke motstår verkningarna av en atombombdetonation

i markytan eller på låg höjd över skyddsrummet. Anser man

emellertid att en fullträff med en atombomb föreligger, då den bringats att

explodera på sådan höjd, att de optimala verkningarna i fråga om bland

annat skadeområdets utbredning uppnås, d. v. s. en höjd av ca 600 meter

för en uranbomb av Japan-typ och 6 000—8 000 meter för en vätebomb av

den starkaste hittills kända typen, kan man säga att dessa skyddsrum alltjämt

är fullträffsäkra. De skall nämligen motstå verkningarna av dylika

höjddetonationer. Denna innebörd av ordet fullträff är emellertid uppenbarligen

främmande för det allmänna föreställningssättet och den hittillsvarande

benämningen »fullträffsäkra skyddsrum» måste anses vilseledande.

De under remissbehandlingen framkomna förslagen till ny benämning synes

mig emellertid från olika synpunkter mindre lämpliga. En benämning,

som däremot — utan att vara allför obestämd eller språkligt tvivelaktig —

leder tanken åt rätt håll, nämligen till skyddsrummens stabila beskaffenhet,

synes vara »bergfast skyddsrum». Ej endast skyddsrum, som sprängts in i

berg, utan även betongskyddsrum i lika massivt utförande torde kunna betecknas

som bergfasta skyddsrum. Jag förordar därför denna benämning

att träda i stället för beteckningen »fullträffsäkert skyddsrum».

23 §.

Departementschefen:

Beträffande den avsedda användningen av allmänna skyddsrum har jag

under 22 § angivit de grundläggande principerna. I fråga om detalj spörsmålet

huruvida i lagen bör inskrivas att sådana skyddsrum skall anordnas

även för dem, som omhändertagits av civilförsvaret vid förbandsplats, härbärge

eller annan inrättning, delar jag civilförsvarsutredningens uppfatt
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

ning, att så ej bör ske. Utvecklingen har nämligen lett därhän att de omhändertagna

måste placeras så långt från områden, som kan antagas bli utsatta

för anfall, att behov av skyddsrum för denna verksamhet ej kan anses

föreligga. Ej heller synes det erforderligt att anordna särskilda allmänna

skyddsrum för vägfarande och andra, som uppehåller sig på allmän plats.

Personer tillhörande dessa kategorier bör kunna beredas plats i befolkningsskyddsrummen.

Vid anordnandet av sådana skyddsrum skall nämligen enligt

de 1956 fastställda principerna hänsyn tagas till behovet av katastrofskydd,

om orten anfalles innan den hunnit utrymmas i avsedd omfattning.

Angivandet av de orter, platser eller områden, där allmänna skyddsrum

skall anordnas, torde böra ske i nya lagen på samma sätt som i nuvarande

lag. Däremot bör, såsom utredningen föreslagit, en ändrad ordning införas

i fråga om fastställandet av den omfattning, vari allmänna skyddsrum skall

anordnas, såtillvida att Konungen tillägges ett omedelbart inflytande även

på frågan om antalet skyddsrum för civilförsvarspersonalens skydd. Detta

spörsmål är nämligen — liksom när det gäller befolkningsskyddsrumen

— dels en kostnadsfråga, vilken av naturliga skäl måste ankomma på statsmakternas

prövning, dels en beredskapsfråga, vars avgörande bör tillkomma

Konungen. Möjlighet synes emellertid böra finnas för Konungen

att överlämna till civilförsvarsstyrelsen att, såvitt gäller allmänna skyddsrum

som ej är befolkningsskyddsrum, utse de orter och platser, där skyddsrum

skall anordnas ävensom att bestämma antalet allmänna skyddsrum i

varje sådan ort. Den närmare belägenheten av de allmänna skyddsrummen

bör angivas i organisationsplanen, som i denna del torde böra fastställas

av civilförsvarsstyrelsen enligt i administrativ ordning meddelade

föreskrifter.

24 §.

Departementschefen:

Vad först beträffar det i ett remissyttrande berörda spörsmålet om samband

mellan skyddsrumsbyggande och utrymningsplanläggning vill jag

erinra om att något direkt sådant samband i själva verket ej avsetts förelig§a-

Skyddsrum bygges sålunda enligt nu gällande riktlinjer även på

platser som avses skola slutligt utrymmas under krig och härvid icke enbart

för den befolkning, som efter en sådan slutlig utrymning oundgängligen

måste finnas kvar i det utrymda området. Anledningen till att så sker är

att man icke ansett sig kunna lita till att en utrymning alltid hinner genomföras,

innan ett anfall kommer. Om ett anfall kommer överraskande måste

tillgång till skyddsrum finnas. Dessa utgör då s. k. katastrofskydd. Såväl

enskilda normalskyddsrum som de allmänna befolkningsskyddsrummen avses

i utrymningsorterna utgöra sådant katastrofskydd, varjämte befolkningsskyddsrummen

efter den slutliga utrymningen skall utgöra permanent

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

47

skydd för de kvarvarande. Dessa principer bör även i fortsättningen vara

vägledande för skyddsrumsbyggande!.

Att såsom i samma remissyttrande föreslagits omreglera de i lagen givna

förutsättningarna för förordnande om skyddsrumsbyggnadsskyldighet i

syfte att möjliggöra åläggande av sådan skyldighet för en bestämd anläggning

utan att skyldigheten får gälla för ett område eller en plats synes icke

erforderligt. Redan den nu gällande lydelsen ger i praktiken möjlighet att

föreskriva skyddsrum för en bestämd anläggning genom att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten

förklaras gälla den plats, där anläggningen är belägen.

Regelmässigt torde emellertid skyldigheten böra avse ett område —

mer eller mindre vidsträckt — med hänsyn till att även anläggningar och

byggnader i närheten av det primära anfallsobjektet är utsatta för risken

att skadas vid anfall mot detta.

I hamnar bör liksom hittills enskilda skyddsrum anordnas, under förutsättning

att hamnen är belägen inom område, för vilket skyddsrumsbyggnadsskyldighet

gäller. Enligt propositionen nr 114/1959 skall visserligen

verkskydd icke vidare organiseras i hamnarna; verkskyddens uppgifter

skall övertagas av det allmänna civilförsvaret. Härav följer emellertid ej att

behovet av enskilda skyddsrum i hamnarna bortfaller.

Med hänsyn till hamnarnas stora betydelse för försörjningen under krig

bär enligt hittillsvarande ordning statsbidrag utgått till hamnägarna för

enskilda skyddsrum efter i huvudsak samma grunder som gäller för statsbidrag

till allmänna skyddsrum. Hamnägarna har härvid haft att dimensionera

skyddsrummen med hänsyn ej blott till hamnägarens egen personal

i hamnen utan även under beaktande av att i hamnarna arbetar olika kategorier

personal, som icke har anknytning till någon fast anläggning i hamnen,

exempelvis stuveriarbetare, fartygsbesättningar, speditions- och tullpersonal.

Det måste anses principiellt riktigare att hamnägarens skyddsrumsbyggnadsskyldighet

får omfatta skyddsrum för hans egen personal

utan statsbidrag liksom olika företag, som har sina magasin, fabriker eller

andra anläggningar inom hamnområdena, får svara för och bekosta skyddsrum

för sin personal. Eventuellt kan det här bli aktuellt med gemensamt

skyddsrum enligt 24 § 2 mom. för den egentliga hamnpersonalen och för

personalen vid dylika anläggningar, varvid kostnaderna får fördelas enligt

föreskriften i 55 §. För att tillgodose behovet av skydd för stuveriarbetare,

fartygsbesättningar med flera personalgrupper, som icke har fast anknytning

till någon särskild anläggning i hamnen, torde befogenheten för Konungen

enligt 29 § tredje stycket böra utnyttjas och föreskrift givas om att

hamnägarens skyddsrum skall fylla större krav på utrymme än som eljest

följer av lagens bestämmelser. Härvid kan hamnägaren få ersättning av

statsmedel för merkostnaderna.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

26 §.

Departementschefen:

Jag delar civilförsvarsutredningens uppfattning att lagen bör medge att

allmänna skyddsrum, avsedda för befolkningens skydd, anordnas även som

normalskyddsrum. Visserligen torde allmänna skyddsrum för civilbefolkningen

i enlighet med 1956 års riktlinjer böra i första hand inrättas såsom

bergfasta skyddsrum i de särskilt riskfyllda delarna av de mest hotade

orterna. Man bör emellertid i lagen icke avskära sig från möjligheten att

inom andra områden — varvid särskilt de största städernas ytterområden

torde kunna komma i fråga — anordna allmänna normalskyddsrum för

civilbefolkningen. Allmänna skyddsrum skall sålunda kunna anordnas

både som bergfasta skyddsrum och som normalskyddsrum såväl för befolkningens

som för civilförsvarspersonalens skydd. Det bör ankomma på

Konungen att bestämma i vilket utförande de allmänna skyddsrummen

skall anordnas. Stadgandet härom synes emellertid böra ingå såsom ett

första stycke i 28 §.

Att i lagen ange de krav på hållfasthet, som skall ställas på de olika slagen

av skyddsrum, erbjuder efter kärnvapnens tillkomst otvivelaktigt vissa

svårigheter, enär fullträffsäkerheten icke längre lämpar sig som utgångspunkt.

På de bergfasta skyddsrummen kan sålunda icke ställas det anspråket

att de skall kunna stå emot mark- och låghöjdsdetonationer av

kärnvapen, men de skall alltjämt vara fullträffsäkra mot bomber och projektiler

av de typer som kan antagas komma till användning vid storanfall

med massinsats. Med denna bestämning undantages de största minbomberna,

som endast användes mot speciella anfallsobjekt, samt kärnvapen från

de vapen, mot vilka dessa skyddsrum skall kunna ge skydd. De bergfasta

skyddsrummen skall emellertid i icke oväsentlig grad kunna ge skydd också

mot kärnvapen. De skall sålunda i varje fall kunna motstå verkningarna av

kärnvapendetonationer på den höjd, som från verkningssynpunkt är optimal.

Vad som skall förstås med låghöjdsdetonation varierar alltefter vapnets

styrka. Något i förhållande till detonationscentrum fixerat avstånd,

inom vilket ett bergfast skyddsrum icke skall behöva giva hundraprocentigt

skydd, kan därför icke angivas utan man är hänvisad till en mera allmän

formulering, då man gör undantag från hållfasthetskravet för kärnvapenverkningar

nära själva detonationen. Lagen synes därför böra föreskriva att

bergfast skyddsrum skall så anordnas, att det giver skydd mot verkningarna

av alla slag av vapen som kan antagas komma till användning vid storanfall

med massinsats samt mot andra verkningar av kärnvapen än verkningarna

i och närmast omkring detonationscentrum. Härav framgår att bergfast

skyddsrum skall kunna stå emot fullträff av s. k. konventionella vapen

utom av de största minbomberna samt ge skydd mot gas, biologiska stridsmedel

och mot samtliga verkningar av en kärnvapendetonation på ett visst

avstånd från denna. Hur detta avstånd skall beräknas får närmare övervä
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

49

gas i samband med att tekniska bestämmelser fastställes för skyddsrummens

utförande. Härvid torde det bli nödvändigt att utgå från en viss, såsom

mest sannolik antagen atombombstorlek och schematiskt beräkna det

verkningsområde, inom vilket med rimliga kostnader ett tillfredsställande

skydd kan erhållas.

Kraven på normalskyddsrums skyddsförmåga måste uppenbarligen också

anpassas efter kärnvapnens verkningar. Jag anser mig emellertid icke

kunna förorda en så uttunnad beskrivning av hållfasthetskraven, som föreslagits

av civilförsvarsutredningen, allra minst som normalskyddsrum regelmässigt

är typen för de enskilda skyddsrummen, vilkas anordnande

åligger enskilda personer och företag. Hur långt de enskilda skyddsrumsanordnarnas

skyldigheter sträcker sig bör givetvis i möjligaste mån och åtminstone

till sina huvuddrag framgå av lagen. På normalskyddsrummen

skall, liksom för närvarande, icke uppställas kravet att de skall motstå fullträff

av konventionella vapen och självfallet än mindre verkningarna av

kärnvapen i eller närmast omkring detonationscentrum. Ej heller kan det krävas

att normalskyddsrummen skall ha sådant utförande, att de ger skydd mot

en kärnvapendetonation på sådant avstånd, att dess verkningar är jämförbara

med fullträff av konventionella vapen. Däremot skall normalskyddsrummen

ge skydd mot verkningarna av kärnvapen så långt dessa verkningar

är jämförbara med verkningarna av andra konventionella vapen än

de största minbomberna, när fullträff ej föreligger. Verkningarna av konventionella

vapen och kärnvapen är emellertid endast till viss del jämförbara,

nämligen i fråga om tryckverkan och även i fråga om denna föreligger vissa

skillnader i tryckvågens natur. För kärnvapen specifik är värmestrålningen,

som vållar bränder på avsevärt avstånd från detonationen, och den radioaktiva

strålningen. Kärnvapnens brandverkan fordrar emellertid icke något

särskilt utförande av skyddsrummen, enär redan deras konstruktion för att

motstå tryckverkan medför att de ger skydd mot brand. Skyddet mot den

radioaktiva strålningen kräver däremot speciella filter i skyddsrummens

luftintag. Det måste vidare beaktas att sådan strålning kan medföra att människorna

måste bli kvar i skyddsrummet under avsevärd tid efter ett anfall,

något som kan ställa speciella anspråk på skyddsrummet. Det anförda torde

ge vid handen att de i lagen uppställda kraven på normalskyddsrum bör kompletteras

med hänsyn till behovet av skydd mot den radioaktiva strålningen

vid kärnvapendetonationer. Anspråken på dessa skyddsrums motståndskraft

mot tryckverkan torde bli i erforderlig utsträckning beskrivna i lagen,

om denna utformas med utgångspunkt i de för massinsats ifrågakommande

konventionella vapnens tryckverkningar, och det föreskrives att skyddsrummen

skall kunna motstå tryckverkningarna av kärnvapen i den mån

dessa verkningar till sin styrka icke överstiger de nämnda konventionella

vapnens tryckverkningar, då fullträff ej föreligger. Genom att hållfasthetskravet

anknyter även till kärnvapnens tryckverkningar göres klart att vissa

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 3

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

detaljer i skyddsrummet, exempelvis upphängningsanordningarna för dörrarna,

måste få ett annat utförande än då man endast syftar till skydd mot

konventionella vapens tryckverkan. Liksom i nuvarande lag bör föreskrivas

att normalskyddsrum skall kunna motstå belastningen, om byggnaden

störtar samman.

Såsom framgår av vad jag nu anfört är det icke möjligt att i lagen exakt

angiva de fordringar på hållfasthet, som ställes på skyddsrum av olika slag.

Konkret får dessa fordringar utformas i tekniska bestämmelser för skyddsrumsbyggandet.

Genom dessa bestämmelser kommer därför omfattningen

av de pålagor, som i fråga om anordnande av skyddsrum lägges på kommuner

och enskilda, att närmare regleras. Vid sådant förhållande finner jag

i likhet med civilförsvarsutredningen att det bör ankomma på Konungen

att fastställa de grundläggande tekniska bestämmelserna. Detaljerna kan

däremot anförtros åt civilförsvarsstyrelsen, som efter samråd med byggnadsstyrelsen

bör svara för utfärdandet av detalj föreskrifter och anvisningar.

Liksom hittills bör de byggnadstekniska anordningarna i både normalskyddsrum

och bergfasta skyddsrum vara av stadigvarande natur, vilket

dock ej bör utgöra hinder för att skyddsrummen förses med löstagbara

stödpelare, som icke behöver sättas upp förrän vid beredskap.

36 §.

Departementschefen:

Det ställningstagande i fråga om civilförsvarets ansvar för hjälp och stöd

åt evakuerad befolkning, som skett från statsmakternas sida genom riksdagens

bifall till propositionen nr 114/1959, återverkar självfallet på innebörden

av förevarande paragraf. Dess nuvarande lydelse står dock icke i

motsatsställning till vad sålunda beslutats, i det paragrafen icke ger några

regler i frågan huru länge civilförsvaret skall sörja för att evakuerade icke

lider nöd. Paragrafen kan därför i och för sig överföras oförändrad till den

nya lagen, vilket civilförsvarsutredningen ansett böra ske. Självfallet är det

emellertid önskvärt, särskilt med hänsyn till att stor tveksamhet visat sig

råda om utsträckningen i tiden av civilförsvarets ansvar på förevarande

område, att såvitt möjligt otvetydiga regler härvidlag upptages i lagen.

Den i förhållande till hittillsvarande uppfattning om civilförsvarets uppgifter

beslutade begränsningen torde emellertid icke böra inskrivas i lagen

med mindre samtidigt utvidgningen av de ordinarie, kommunala hjälporganens

uppgifter får sin lagliga reglering. Bestämmelserna på de båda

områdena måste uppenbarligen ansluta sig till varandra. Vad det gäller utvidgningen

av kommunernas skyldigheter såvitt nu är i fråga pågår för

närvarande utredning genom sakkunniga, som jag med stöd av Kungl. Maj :ts

bemyndigande den 23 januari 1959 särskilt tillkallat och som bedriver utredningsarbetet

under namnet kommunalråttskommittén. De sakkunniga,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

vilkas utredning omfattar ett flertal kommunalrättsliga spörsmål, har anmält

att de avser att behandla den nu berörda frågan såsom första punkt.

Vid sådant förhållande anser jag det böra undvikas att genom en närmare

reglering i 36 § av civilförsvarets uppgifter föregripa kommitténs arbete. På

grund härav och då som jag förut angivit den nuvarande lydelsen ej direkt

strider mot vad som upptagits i propositionen nr 114/1959 förordar jag att

paragrafen tills vidare oförändrad får ingå i nya lagen.

I anledning av att i några remissyttranden anmärkts att ej heller 6 kapitlets

regler för kommunernas medverkan i civilförsvaret återger den ändrade

uppfattningen om varaktigheten av civilförsvarets ansvar för evakuerade

och om kommunernas övertagande av vissa uppgifter vill jag i detta

sammanhang framhålla, att avsikten är att ansvaret på längre sikt för de

evakuerades välfärd över huvud taget icke skall vara en civilförsvarsuppgifl

och följaktligen ej heller regleras i civilförsvar slagen.

53 §.

Departementschefen:

I enlighet med vad som föreslogs i propositionen nr 185/1956 gäller numera

såsom riktlinjer för skyddsrumsbyggandet att skyldighet att anordna

enskilda skyddsrum icke skall föreskrivas inom sådana innerområden av

tätorter, där skyddsbehovet tillgodoses genom allmänna skyddsrum. Vid

sådant förhållande uppkommer ej vidare den situation, på vilken de nuvarande

reglerna i 59 § 2 mom. tager sikte, nämligen att befrielse från

skyddsrumsbyggnadsskyldighet inom sådant område är påkallad och meddelas

i form av dispens, vilken förenas med skyldighet att utgiva fastighetsägarbidrag.

Efter lagändring år 1957 (prop. 70, rskr. 147) föreligger

enligt 59 b § andra stycket vittgående möjligheter för länsstyrelsen att

medge befrielse även från skyldigheten att utgiva fastighetsägarbidrag. Vid

denna lagändring, som innebar en viss anpassning till de nya riktlinjerna

för skyddsrumsbyggandet förutskickades att en definitiv anpassning skulle

ske i samband med behandlingen av civilförsvarsutredningens slutbetänkande.

I överensstämmelse härmed torde den nya lagen icke böra upptaga

några regler vare sig om befrielse från skyddsrumsbyggnadsskyldighet i nu

avsedda fall eller om fastighetsägarbidrag. Systemet med sådana bidrag har

i viss mån motiverats med ekonomiska synpunkter, i det man syftat till att

nedbringa det allmännas kostnader för skyddsrumsbyggandet. Dess betydelse

härvidlag har dock, såsom uttalades i propositionen nr 70/1957, varit

ringa. Det viktigaste skälet för införandet av reglerna om fastighetsägarbidrag

har emellertid varit att åvägabringa rättvisa fastighetsägarna emellan,

så att icke somliga fastigheter i en tätort skulle belastas med skyddsruinskostnader

medan andra skulle undgå dem, därför att det allmänna

anordnade skyddsrum, vilka gjorde enskilda skyddsrum överflödiga. Rätt
-

4*

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

visesynpunkten måste emellertid numera anses ha förlorat väsentligt i betydelse

med hänsyn till att befolkningen i sådana innerområden, där enskilda

skyddsrum ej skall anordnas, icke har någon företrädesrätt till de

inom området anordnade allmänna skyddsrummen. De som bor i en fastighet,

i vilken enskilt skyddsrum ej behövt anordnas, är sålunda icke garanterade

plats i det allmänna skyddsrum, som ursprungligen avsetts för deras

skydd, oaktat de genom fastighetsägarbidraget — som påverkar hyran —

fått bidraga till kostnaderna för det allmänna skyddsrummet. I den mån

allmänna skyddsrum tjänar som katastrof skydd innan slutlig utrymning

hunnit genomföras står de nämligen öppna för envar, oavsett bostadens belägenhet,

och efter slutlig utrymning skall de tagas i anspråk för kontinuerligt

skydd av de kvarvarande, vilka kommer från olika håll inom orten eller

i vissa fall rentav kan komma från någon annan ort.

För kommunernas vidkommande innebär slopandet av reglerna om fastighetsägarbidrag

i den mån sådana efter lagändringen år 1957 verkligen

uttagits ett visst inkomstbortfall. Under remissbehandlingen har emellertid

detta förhållande, som särskilt påpekades i propositionen nr 70/1957, icke

föranlett någon erinran från kommunalt håll. Ej heller från denna synpunkt

torde därför skäl föreligga att behålla nuvarande ordning.

Till frågan om en reglering övergångsvis av redan fastställda fastighetsägarbidrag

återkommer jag i samband med övergångsbestämmelserna till

lagen.

Vad härefter beträffar frågan, på vilket sätt man bör tillgodose intresset

av att brand- och sjukvårdsmateriel finnes tillgänglig för självskyddsverksamheten,

synes efter hemskyddsorganisationens avskaffande det lämpligaste

vara att knyta materielhållningen till skyldigheten att anordna enskilt

skyddsrum. Med en sådan anknytning vinnes att materielen anskaffas

inom de områden, som kan antagas bli utsatta för sådana anfall, att materielen

får någon betydelse för självskyddet. Vidare möjliggör anknytningen,

att kontrollen av materielhållningen kan ske samtidigt med inspektionerna

av de enskilda skyddsrummen. Ehuru brand- och sjukvårdsmateriel i strängt

teknisk bemärkelse ej är att hänföra till utrustning av skyddsrum, torde av

praktiska skäl böra föreskrivas att ifrågavarande materiel skall ingå i

skyddsrumsutrustningen. Materielen blir därmed under krig tillgänglig i

skyddsrummen, där människorna uppehåller sig under anfall eller således

när det kan bli aktuellt att taga den i bruk.

Den närmare sammansättningen av brand- och sjukvårdsmaterielen torde

böra bestämmas av civilförsvarsstyrelsen, varvid även kan ifrågakomma att

upptaga materiel för sanering av personer såsom sjukvårdsmateriel. Vad

beträffar brandmaterielen torde i icke oväsentlig utsträckning en samordning

med fredsbrandförsvarets utrustningsföreskrifter kunna ske så att

materiel, anskaffad för detta, kan få tillgodoräknas i civilförsvarshänseende.

I ett andra moment under förevarande paragraf torde böra intagas regler

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

av samma innehåll, som upptogs i övergångsbestämmelserna vid 1956 års

ändring i civilförsvarslagen. Med stöd av dessa regler kan det påfordras att

enskilda skyddsrum som redan inrättats men ej färdigställts inom område

eller å plats, där skyddsrumsbyggnadsskyldighet upphäves med hänsyn till

att befolkningsskyddsrum anordnas där, blir färdigställda och underhållna.

Lagrådet m.m.

Lagrådet har framställt några huvudsakligen formella erinringar mot förslaget

till civilförsvarslag. Dessa har med visst smärre undantag beaktats i

propositionen. Mot förslaget till lag om ändring i 1940 års lag med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m. har lagrådet icke haft någon

erinran.

Beträffande innehållet i lagrådets yttrande och vad föredragande departementschefen

anfört i anledning därav får utskottet hänvisa till propositionen

s. 208—215.

Utskottet

Senare års krigstekniska utveckling, särskilt i fråga om kärnvapen och

robotvapen, gör, att man måste räkna med att anfall mot civilbefolkningen

i ett framtida storkrig blir av en helt annan intensitet och till sina verkningar

mera fruktansvärda än under det senaste världskriget. Med hänsyn

härtill har under större delen av 1950-talet pågått ett omfattande reformarbete

på civilförsvarets område. Arbetet har bedrivits i etapper. 1956 tog

statsmakterna ställning till principerna för den framtida utrymningsplanläggningen

och det fortsatta anordnandet av skyddsrum. I fjol fattades

beslut om bl. a. en ny organisation för civilförsvaret.

De grundläggande bestämmelserna om civilförsvaret finns i civilförsvarslagen,

som är av 1944. I anslutning till 1956 års beslut skedde vissa

smärre lagändringar, vilka var av provisorisk natur i avbidan på en slutlig

omarbetning av lagen. I samband med fjolårets beslut om civilförsvarets organisation

företogs inga ändringar i lagen. Den nya organisationen nödvändiggör

emellertid ett flertal ändringar. Det har därför ansetts lämpligt med

en omarbetning av lagen. Genom propositionen har i enlighet härmed framlagts

förslag till en ny lag i ämnet.

Den föreslagna lagen, som i det väsentliga ansluter sig till den nu gällande,

har givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande allenast

i följande hänseenden.

I 14 § har intagits en bestämmelse om att civilförsvarspliktig, för vilken

bruk av vapen mot annan skulle medföra djup samvetsnöd, skall befrias

från tjänstgöring inom ordnings- och bevakningstjänsten (den enda av

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

civilförsvarets tjänstegrenar inom vilken det föreligger skyldighet att bära

vapen), därest han genom intyg av minst två trovärdiga personer gör sannolikt,

att hans samvetsbetänkligheter är allvarligt grundade. Genom bestämmelsen,

som saknar motsvarighet i gällande lag, uppnås överensstämmelse

med lagstiftningen om vapenfria värnpliktiga. Liksom beträffande

värnplikten skall sålunda i fråga om civilförsvarsplikten den enskildes

samvetsbetänkligheter inte beaktas i vidare mån än de avser skyldighet

att bära vapen mot annan. Denna överensstämmelse i lagstiftningen finner

utskottet lämplig. Däremot anser utskottet, i likhet med föredragande departementschefen,

att det icke är påkallat med längre gående undantagsbestämmelser

för dem som jämväl vägrar att inom civilförsvaret fullgöra

tjänst med enbart humanitär inriktning. Personer, som vägrar fullgöra

varje slag av tjänstgöring inom civilförsvaret, torde på grund av sitt psyke

eller sin inställning till samhället ofta vara olämpliga för sådan tjänstgöring.

Bedömningen av frågan om lämplighet för civilförsvarstjänst synes emellertid

böra ske efter objektiva grunder. Motvilja mot sådan tjänst kan således

inte i och för sig få utgöra skäl för befrielse.

Enligt 23 § skall allmänna skyddsrum, i den utsträckning det finnes erforderligt,

anordnas för att under krig bereda skydd åt tjänstgörande civilförsvarspersonal

och, om Konungen så förordnar, åt befolkningen i övrigt (befolkningsskyddsrum).

Vidare stadgas, att Konungen eller, i den mån Konungen

så förordnar, civilförsvarsstyrelsen skall utse de orter, områden och

platser, där allmänna skyddsrum för civilförsvarspersonal skall anordnas.

Avgörandet av var allmänna skyddsrum — såväl för civilförsvarspersonal

som för befolkningen i övrigt — skall vara anordnade är alltså i princip

lagt i Konungens hand. Den formulering stadgandet erhållit skulle emellertid

kunna ge anledning till antagande, att anordnandet av allmänna

skyddsrum för civilförsvarspersonal generellt sett skulle ha företräde framför

anordnandet av befolkningsskyddsrum. Enligt vad utskottet inhämtat är

detta icke avsett, något som utskottet för sin del velat understryka.

24 § 1 mom. innehåller bestämmelser om var enskilda skyddsrum skall

anordnas. Så skall ske, i den utsträckning Konungen eller efter Konungens

bemyndigande civilförsvarsstyrelsen bestämmer, vid vissa anläggningar,

bl. a. hamnar, flygplatser och järnvägsstationer, till skydd för dem som

uppehåller sig där. Av 53 § 1 mom. följer att skyldigheten att inrätta, utrusta

och underhålla enskilt skyddsrum skall åligga anläggningens ägare.

Omfattningen av skyddsrumsbyggnadsskyldigheten i vad avser utrymme

skall enligt 29 § andra stycket bestämmas enligt grunder, som Konungen

eller efter Konungens bemyndigande civilförsvarsstyrelsen bestämmer. Enligt

29 § tredje stycket äger Konungen för särskilda fall förordna, att enskilt

skyddsrum skall fylla större krav på utrymme än som följer av nämnda

s. 55 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960 55

grunder. I sådana fall skall den som anordnar skyddsrummet jämlikt 62 §

vara berättigad till skälig ersättning av statsmedel för merkostnaden.

Svenska hamnförbundet har i ett yttrande i ärendet hävdat, att hamnägares

skyldighet att inrätta skyddsrum borde begränsas till att avse skydd

endast för hamnägarens egen personal. Föredragande departementschefen,

som synes dela denna uppfattning, uttalar sig i princip för en sådan begränsning

av nämnda skyldighet. För att tillgodose behovet av skydd för

stuveriarbetare, fartygsbesättningar med flera personalgrupper, som inte

har fast anknytning till någon särskild anläggning i hamnen, torde emellertid

enligt departementschefen befogenheten för Konungen enligt 29 §

tredje stycket böra utnyttjas och föreskrift ges om att hamnägares skyddsrum

skall fylla större krav på utrymme än som eljest följer av lagens

bestämmelser. Härvid äger, fortsätter departementschefen, hamnägare rätt

till ersättning av statsmedel för merkostnaderna. Utskottet ansluter sig till

denna uppfattning.

I 24 § 2 mom. stadgas, att för två eller flera närbelägna anläggningar eller

byggnader må gemensamt skyddsrum anordnas, om det vid prövning i den

ordning Konungen bestämmer finnes kunna ske utan eftergivande av skäliga

anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet. Till detta stadgande

ansluter 55 § första stycket, vilket har följande lydelse: »Kan ej

överenskommelse träffas om anordnande av gemensamt skyddsrum efter

vad i 24 § 2 mom. sägs, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om

sådant skyddsrum och dess belägenhet, så ock att bestämma grunderna för

kostnadens fördelning.»

55 § första stycket synes förutsätta, att det enligt 24 § 2 mom. föreligger

skyldighet att anordna gemensamt skyddsrum. 24 § 2 mom. innehåller emellertid

numera inte bestämmelser om någon sådan skyldighet utan endast

om en rättighet därutinnan. Under sådana förhållanden torde stadgandet i

55 § första stycket kunna ge anledning till tveksamhet, huruvida och i så

fall under vilka förutsättningar länsstyrelsen kan förordna om gemensamt

skyddsrum.

De nu nämnda stadgandena har motsvarigheter i den gällande lagen,

nämligen i resp. 24 § 2 mom. och 60 § första stycket. Ursprungligen stadgades

emellertid i 24 § 2 mom. skyldighet att för två eller flera närbelägna

anläggningar eller byggnader anordna gemensamt skyddsrum, där anläggningarna

eller byggnaderna ej lämpligen kunde var för sig förses med

skyddsrum. Genom lag den 29 mars 1957 (nr 87) om ändring i civilförsvarslagen,

vilken ändring trädde i kraft den 1 jidi 1957, erhöll 24 § 2 mom. sin

nuvarande lydelse. Syftet med lagändringen synes ha varit att vidga möjligheterna

att inrätta gemensamma skyddsrum, däremot icke att ta bort då

gällande skyldighet i detta avseende.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att förevarande båda stadganden

åter bringas i samstämmighet med varandra. Detta torde lämpligen

kunna ske genom att 24 § 2 mom. såsom första stycke erhåller ett stadgande

av den lydelse momentet hade före den 1 juli 1957 samt att text med

i sak samma innehåll som momentet har enligt propositionen insättes

såsom ett andra stycke. Dessa ändringar bör medföra en redaktionell jämkning

av 55 §.

I förevarande hänseende vill utskottet dessutom anföra följande. Förutsättningen

för att gemensamt skyddsrum tvångsvis skall kunna anordnas

är enligt den av utskottet föreslagna utformningen av 24 § 2 mom., att

anläggningarna eller byggnaderna ej lämpligen kan var för sig förses med

skyddsrum. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke gemensamt skyddsrum

borde kunna framtvingas även i andra fall, t. ex. då det ur skyddsrumsteknisk

synpunkt är fördelaktigt eller då det medför avsevärda besparingar.

Utskottet är icke för närvarande berett att föreslå en sådan utvidning

men förordar att frågan blir föremål för ytterligare övervägande.

Enligt 40 § 1 mom. e) åligger det kommun att förvara och underhålla

sådan för det allmänna civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst,

brandtjänst samt tekniska tjänst anskaffad materiel, som icke utgör personlig

utrustning för tjänstegrenarnas personal. Stadgandet omfattar enligt

sin lydelse även materiel, som ingår i det regionala civilförsvarets utrustning.

Då det regionala civilförsvaret skall vara en helt statlig uppgift, bör det inte

åligga kommunerna att förvara och underhålla materiel, som är avsedd för

sådant civilförsvar. Enligt vad som blivit för utskottet upplyst har detta inte

heller varit avsikten.

Genom propositionen har framlagts jämväl förslag till lag om ändring i

lagen med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Mot förslaget,

som i huvudsak innebär överflyttning till nämnda lag av civilförsvarslagens

bestämmelser om åtgärder mot spioneri och sabotage, har utskottet icke

någon erinran.

Under hänvisning till vad ovan anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen — med förklaring att förevarande proposition,

nr 5, icke kunnat oförändrad bifallas — måtte för

sin del antaga

I. det genom propositionen framlagda förslaget

till civilförsvarslag med de ändringarna att 24 §

2 mom. och 55 § erhåller följande, såsom utskottets

förslag betecknade lydelse.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960 57

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

24 §. 24 §.

2 mom. För två eller flera närbelägna

anläggningar eller byggnader

skall gemensamt skyddsrum vara

anordnat, om anläggningarna eller

byggnaderna ej lämpligen kunna var

för sig förses med skyddsrum.

2 mom. För två eller flera närbelägna

anläggningar eller byggnader

må gemensamt skyddsrum anordnas,

om det vid prövning i den ordning

Konungen bestämmer finnes kunna

ske utan eftergivande av skäliga anspråk

på skydd mot skada av fientlig

verksamhet.

Jämväl i andra fall må gemensamt

skyddsrum anordnas, om det vid

prövning i den ordning Konungen

bestämmer finnes kunna ske utan

eftergivande av skäliga anspråk på

skydd mot skada av fientlig verksamhet.

55 §.

Kan ej överenskommelse träffas

om anordnande av gemensamt

skyddsrum efter vad i 2b § 2 mom.

sägs, ankommer det på länsstyrelsen

att förordna om sådant skyddsrum

och dess belägenhet, så ock att

bestämma grunderna för kostnadens

fördelning.

Finnes ägare ---

55 §.

Kan ej överenskommelse träffas

om anordnande av gemensamt

skyddsrum efter vad i 24- § 2 mom.

första stycket sägs, ankommer det

på länsstyrelsen att förordna om

sådant skyddsrum och dess belägenhet,

så ock att bestämma grunderna

för kostnadens fördelning.

--- -— --eller byggnad.

II. det genom propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr

358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret

m. m. samt

B. att riksdagen som sin mening måtte giva Kungl. Maj :t

till känna vad utskottet anfört om vidgade möjligheter att

anordna gemensamma skyddsrum.

Stockholm den 10 mars 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1960

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Sunne, fru Carlqvist, fru Svenson,

herrar Birke, Lars Larsson, Magnusson och fröken Nordström;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Odhe, Fredriksson, fru Kriksson i Ängelholm, herrar Gustavsson i Alvesta,

Björkman och Anderson i Sundsvall.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 60

003001

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:133 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till civilförsvarslag in. m. a1 i texten