Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag i syfte att successivt genomföra en arbetstidsförkortning för landets arbetare och andra anställda i sådan takt att 40-timmarsveckan har förverkligats vid ingången av år 1965». Gällande bestämmelser Lagen den 16 maj 1930
1960-04-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:31, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag i syfte att successivt genomföra en arbetstidsförkortning för landets arbetare och andra anställda i sådan takt att 40-timmarsveckan har förverkligats vid ingången av år 1965». Gällande bestämmelser Lagen den 16 maj 1930
Dokumentets text
1
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1960
I
i
{ Nr 31
Utlåtande i anledning av väckt motion om ytterligare arbetstidsförkortning.
j
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 582,
vilken behandlats av ar/ära lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,
»att riksdagen iiätte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
förslag i syfte att successivt genomföra en arbetstidsförkortning för landets
arbetare och andra anställda i sådan takt att 40-timmarsveckan har förverkligats
vid ingången av år 1965».
Gällande bestämmelser
Lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning (allmänna
arbetstidslagen) är enligt 1 § med vissa undantag tillämplig på rörelse, industriell
eller icke, samt på hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning
eller annat sådant särskilt arbetsföretag, såvitt i rörelsen eller företaget för
arbetsgivares räkning i regel användes flera än fyra arbetare.
Till arbetare räknas vid lagens tillämpning inte medlem av arbetsgivarens
familj samt inte heller verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad
ställning, ritare, bokhållare eller därmed jämställd person eller kontorsvaktmästare
eller annat underordnat kontorsbiträde (2 §).
Den ordinarie arbetstiden får, raster oräknade, inte överstiga 45 timmar
i veckan. Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 9 timmar på ett dygn
(4 § 1 st.). Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning,må annan arbetstid
än nyss angivits tillämpas, såframt arbetstiden under en tidrymd av
högst tre veckor icke överstiger i genomsnitt 45 timmar i veckan. Någon
maximering av antalet arbetstimmar under ett dygn förekommer inte i detta
fall (4 § 2 st.).
Från de begränsningar, som stadgas i 4 §, må avsteg göras genom kollektivavtal,
som å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation vilken
enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation
(4 a §).
Enligt 5 § får arbetarskyddsstyrelsen medge undantag från bestämmelserna
i 4 §. Utan att det stora flertalet av de berörda arbetarna samtycker
därtill eller eljest särskilda skäl föreligger får dock icke sådant undantag
göras i vidare mån än att arbetstiden under en tidrymd, som ej får överstiga
12 månader, uppgår till i genomsnitt högst 45 timmar i veckan.
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 31
2
Andra lagutskottets utlåtande ,nr 31 år 1960
Den i 4 och 5 §§ angivna arbetstiden av 45 tir,nmar för vecka gäller fr. o. in.
den 1 januari 1960. ,
I stort sett liknande bestämmelser om ordinarie arbetstid finns upptagna
i lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detalfhandeln samt arbetstidslagen
för hotell, restauranger och kaféer.
i
Historik
Principen om 48 timmars*arbetsvecka lagfästes år 1919. De grundläggande
stadgandena i detta ämne återfunnos i allmänna Arbetstidslagen. Till stadgandena
i denna lag anslöto sig reglerna i de s. k. specieiJa arbetstidslagarna.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 februari 1847 fnUkallades
den s. k. arbetstidsutredningen. Utredningens uppdrag bestod i att Verkställa
en översyn av arbetstidslagstiftningen. I direktiven framhöll före
dragande departementschefen, statsrådet Mossberg, bl. a. att en generell
förkortning av normalarbetstiden med hänsyn till då rådande produktionsläge
icke torde låta sig genomföra. Utredningsarbetet i förevarande hänseende
borde därför främst inriktas på frågan om en förkortning av arbetstiden
för vissa yrken.
Redan innan arbetstidsutredningen framlade sitt betänkande tillkallades, i
juni 1954, efter vederbörligt bemyndigande sakkunniga för att biträda med
utredning om arbetstidens längd och förläggning i syfte att uppnå en allmän
förkortning av den lagstadgade arbetstiden. De sakkunniga, som arbetade under
namnet utredningen om kortare arbetstid, framlade i juli 1956 betänkande
(SOU 1956:20—21) med förslag till lagstiftning om allmän förkortning
av den ordinarie arbetstiden, som enligt då gällande bestämmelser utgjorde
48 timmar i veckan, till 45 timmar i veckan. I överensstämmelse med sina
direktiv föreslog utredningen inte någon ändring beträffande lagstiftningens
tillämpningsområde och upptog inte heller andra spörsmål, som behandlats
av arbetstidsutredningen.
I proposition nr 80 till 1957 års riksdag framlades förslag till en allmän
arbetstidsförkortning i enlighet med utredningens om kortare arbetstid förslag.
Vid samma riksdag beslöts en förkortning av arbetstiden i allmänhet
från 48 timmar till 45 timmar i veckan. Arbetstidsförkortningen bestämdes
skola genomföras med en timme vid början av ettvart av åren 1958, 1959
och 1960. I och med ingången av år 1960 är alltså den beslutade arbetstidsförkortningen
helt genomförd.
I motion till 1959 års riksdag yrkades införande av 40 timmars arbetsvecka.
I sitt av riksdagen antagna utlåtande nr 30 avslog andra lagutskottet
motionsyrkandet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1960
3
Motionen
Motionärerna anför:
Den nu avslutade successiva arbetstidsförkortningen har enbart haft goda
verkningar som följd. Säkert har den i viss mån bidragit till att hålla en
mera omfattande arbetslöshet på avstånd samtidigt som den berett de anställda
en nödvändig fritidskompensation för den ökade hets och det uppslitande
jäkt som förekommer på olika arbetsområden.
De olycksprofetior som uttalades av motståndarna till arbetstidsförkortningen
och som gick i de gamla tankebanorna om minskad produktion etc.
har ohjälpligt kommit på skam. I stället för en minskning i produktionen
har en stark stegring ägt rum. Det är också uppenbart att en arbetstidsförkortning
med längre vilo- och fritid som följd är nödvändig ur hälsosynpunkt.
Under 1960-talet kommer säkerligen den tekniska utvecklingen att fortgå
i ett språngartat tempo. Detta medför å ena sidan, att hetsen i arbetet
ökar, å den andra, att riskerna för arbetslöshet ökar. Ur såväl arbetarskyddssom
sysselsättningssynpunkt är det av den allra största betydelse att arbetstiden
ytterligare förkortas ned till 40 timmars arbetsvecka.
Vi tvekar inte uttala, att en sådan arbetstidsförkortning skulle kunna
genomföras omedelbart och i hela sin utsträckning. Skulle emellertid betänkligheter
anföras däremot, så anser vi att genomförandet kan, såsom
hittills skett, försiggå successivt, dock så att 40-timmarsvecka och fem
dagars arbetsvecka blir helt genomförda år 1965.
Utskottet
I förevarande motion anhålles, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl.Maj :t hemställa om förslag i syfte att successivt genomföra arbetstidsförkortning
i sådan takt att 40-timmarsveckan har förverkligats vid ingången
av år 1965.
År 1957 beslöts på grundval av förslag, som framlagts av den år 1954
tillsatta utredningen om kortare arbetstid, en förkortning av den ordinarie
arbetstiden från 48 till 45 timmar i veckan. Förkortningen av arbetstiden har
skett med en timme i veckan vid början av ettvart av åren 1958, 1959 och
1960. År 1959 tillkallades särskilda sakkunniga med uppgift att undersöka
verkningarna av den sålunda beslutade arbetstidsförkortningen. Innan frågan
om ytterligare arbetstidsförkortning göres till föremål för överväganden,
bör enligt utskottets mening avvaktas erfarenheter av den under de angivna
tre åren genomförda arbetstidsförkortningen.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1960
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att förevarande motion, II: 582, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, herrar Åkesson, Thorsten Larsson, fröken Nordström och herr
Ringaby;
från andra kammaren: herrar Nilsson i Götehorg*, Odhe, Lothigius,
Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Rimmerfors*, Gustavsson
i Alvesta och Anderson i Sundsvall.
♦ Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960
600634
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.