Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960
1960-05-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:34, Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960
1
Nr 34
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
ersättning från den allmänna sjukförsäkringen till ensamstående
förvärvsarbetande familjeförsörjare vid
bortovaro från arbetet på grund av minderårigt barns
sjukdom.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 463 i första kammaren av fröken
Nordström och fru Hamrin-Thorell samt nr 553 i andra kammaren av fröken
Elmén och herr Nihlfors.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en utredning med uppdrag att
undersöka förutsättningarna att inom den allmänna sjukförsäkringens ram
bereda ensamstående förvärvsarbetande familjeförsörjare, som på grund av
minderåriga barns sjukdom tillfälligt tvingas stanna hemma från arbetet,
ersättning för härigenom förlorad arbetsförtjänst».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 463.
Motionerna
Motionärerna anför, att för en förvärvsarbetande ensamstående moder
uppstår en svårbemästrad situation, om hon har småbarn placerade på daghem
eller i familjedaghem och barnet insjuknar. Därvid förekommer nämligen
ofta att barnet på grund av smittorisken inte får vara kvar på daghemmet
eller i familjedaghemmet. I motionerna framhålles vidare, att samma
svårigheter kan uppstå, då skolbarn i de yngre åldrarna, vars moder har
förvärvsarbete, måste vårdas hemma på grund av sjukdom. I nu nämnda
fall tvingas ofta modern ta ledigt från arbetet, vilket medför förlust av arbetsförtjänst
och därmed ofta ekonomiska bekymmer.
Enligt motionärerna talar övervägande skäl för att man söker lösa problemet
om passning av de sjuka hemmavarande barnen genom att skapa
ekonomiska förutsättningar för mödrarna att själva ta hand om barnen vid
deras sjukdom. I motionerna rekommenderas härvid, att ersättning för förlorad
arbetsförtjänst skall kunna utgå inom den allmänna sjukförsäkringens
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 34
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 3i år 1960
ram. Rörande förutsättningarna för sådan ersättning föreslår motionärerna
skola gälla, dels att nödvändigheten av att modern stannar hemma styrkes
genom läkarintyg, dels ock att hemhjälp icke kunnat anskaffas genom kommunens
försorg.
Motionärerna tar även upp frågan, huruvida det i motionerna aktualiserade
problemet kan lösas genom den sociala hemhjälpen, och anför därvid:
Möjligheterna att lösa barnpassningsproblemel genom den sociala hemhjälpen
är uppenbarligen inte tillräckliga. Det har på många håll visat sig
mycket svårt trots de stora ansträngningar som gjorts såväl från kommunala
myndigheter som från arbetsförmedlingen att rekrytera personal, då
kvinnor som har för detta arbete erforderlig erfarenhet och lämplighet icke
tycks nöja sig med anställningar av så tillfällig och osäker karaktär. Man
måste räkna med att behovet av barnpassning är mycket ojämnt. Stundom
blir till följd av banala infektioner bland daghemsbarn och skolbarn behovet
plötsligt mycket stort.
Tidigare behandling av förevarande fråga
Vid 1956 års riksdag hemställdes i en motion (II: 355) om utredning
av frågan om »lämpligaste sättet för stöd i vissa fall till ensamstående
förvärvsarbetande mödrar med barn under 16 år, då barnet vid sjukdom
måste vårdas av modern i hemmet». I sitt utlåtande (nr 13) över motionen
hänvisade andra lagutskottet till att 1954 års familjeutredning i sitt år 1955
avlämnade betänkande »Samhället och barnfamiljerna» ägnat de ensamstående
mödrarnas problem en särskild undersökning. Utredningen hade
därvid uppmärksammat även de speciella svårigheter som berörts i motionen
och även givit vissa uppslag till frågans lösning. Utskottet erinrade vidare
om att familjeutredningens betänkande jämte däröver avgivna remissyttranden
var under bearbetning av en särskild beredning, den s. k. familjeberedningen,
som hade till uppdrag att inom socialdepartementet biträda
vid den fortsatta handläggningen av frågan om samhällets stödåtgärder för
barnfamiljerna och därmed sammanhängande spörsmål. Med hänsyn till
att det delproblem som uppmärksammats i motionen — utskottet påpekade
härvid att samma problem kunde uppstå för ensamstående förvärvsarbetande
fäder och för förvärvsarbetande med hemmavarande åldringar —
syntes komma att upptagas till behandling i sitt större sammanhang, avstyrkte
utskottet bifall till motionsyrkandet. Riksdagen godkände utskottets
utlåtande.
I motioner (I: 204 och II: 261 samt I: 205 och II: 245) vid 1 9 5 8 års
A-riksdag togs åter förevarande problem upp till behandling. Därvid
begärdes dels åtgärder, som säkrar rätt till ersättning för förvärvsarbetande
mödrar i de fall då sjuka barn behöver deras vård, dels ock utredning rörande
det lämpligaste sättet för stöd åt förvärvsarbetande mödrar och
fäder, som på grund av barns sjukdom måste stanna hemma från arbetet,
3
Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1960
samt åt andra, som på grund av likartade vårdnadsplikter är nödsakade
att utebli från arbetet. Såsom en lämplig stödåtgärd anvisades i motionerna
daghjälp från sjukkassa. I två av motionerna framhölls, att en förutsättning
för att erhålla daghjälp borde vara, att nödvändigheten av bortovaro
från arbetsplatsen styrktes dels av läkarintyg, dels ock av utredning att
hemhjälp genom kommunens försorg icke kunnat anskaffas.
Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet, vars utlåtande (nr 19)
godkändes av riksdagen. Utskottet hänvisade därvid till att familjeberedningen
i en den 26 september 1956 framlagd promemoria angående hemhjälp
föreslagit att förevarande problem borde lösas genom en utbyggnad
av den sociala hemhjälpen. Utskottet erinrade om att en sådan utbyggnad
påbörjats. Sålunda hade antalet statsbidrag till avlöning av hemvårdarinnor
för år 1959 höjts till 3 500. Såsom jämförelse kan nämnas, att
för år 1956 utgick statsbidrag till avlönande av cirka 3 000 hemvårdarinnor.
Utskottet anförde vidare:
Mot de lösningar, som föreslagits i motionerna, synes vägande invändningar
kunna riktas. Det system med daghjälpsersättning, som motionärerna
anvisat, måste sålunda enligt utskottets mening förenas med alltför
tungrodd och omständlig administration för att missbruk av förmånen skall
kunna förebyggas.
I stället anser utskottet i likhet med familjeberedningen, att förevarande
problem bör lösas främst genom en utbyggnad av den sociala hemhjälpen.
En sådan lösning har framför allt den fördelen, att man därigenom undviker
att förvärvsarbetande personer måste stanna hemma från arbetet på
grund av barns eller andra anhörigas sjukdom. Såsom ovan redovisats har
statsmakterna också både i fjol och i år fattat beslut, vilka är ägnade alt
främja en sådan utbyggnad. Utskottet finner därför icke skäl föreslå någon
riksdagens åtgärd i anledning av motionerna. Emellertid må framhållas, att
utbyggnaden och effektiviseringen av den sociala hemhjälpen i mångt och
mycket framstår som en kommunernas egen angelägenhet. Utskottet vill i
detta sammanhang påpeka att ett verksamt komplement till heinvårdarinneverksamheten
i den form som ovan berörts kan ernås genom hemhjälpsförmedling
samt tillhandahållande av hemhjälp i form av timanställd arbetskraft.
Härvidlag är enligt utskottets mening det kommunala initiativet av
den största betydelse.
Enligt beslut vid 1 9 5 9 års riksdag skall statsbidragen till avlönande
av hemvårdarinnor avlösas den 1 juli 1960, d. v. s. dessa bidrag skall
fr. o. in. nämnda datum indragas mot att kommunerna får kompensation
genom höjning av ett eller flera kvarstående statsbidrag. Riksdagen har
beslutat att för första halvåret 1960 statsbidrag skall utgå för avlönande av
3 500 hemvårdarinnor.
Utskottet
I föreliggande motioner framhålles, att eu svårbemästrad situation uppstår
för en förvärvsarbetande ensamstående moder, om hon har sitt barn
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960
på barndaghem eller i familjedaghem och barnet insjuknar. Sjuka barn får
nämligen på grund av smittorisken i allmänhet inte vistas på daghem. Om
modern inte kan få någon annan att passa barnet, nödgas hon stanna
hemma från arbetet. Detta medför för henne, framhåller motionärerna, förutom
de med barnets sjukdom förenade bekymren, att hon förlorar arbetsförtjänst.
I motionerna nämnes, att liknande svårigheter uppstår för förvärvsarbetande
ensamstående fäder.
Motionärerna diskuterar, huruvida nämnda svårigheter kan lösas genom
den sociala hemhjälpen. Enligt motionärerna är emellertid dennas resurser
otillräckliga. De påpekar därvid, att efterfrågan på barnpassning är mycket
ojämn. Sålunda är den stundom till följd av banala infektioner bland skolbarn
och daghemsbarn mycket stor. Med hänsyn till att hjälp till barnpassning
ofta inte finns att tillgå, anser motionärerna, att svårigheterna bör
lösas på det sättet, att familjeförsörjare som nödgas stanna hemma för att
ta hand om sjuka barn erhåller ersättning för den förlust av arbetsförtjänst
detta medför. I motionerna föreslås därför, att i dylika fall familjeförsörjaren
skall få ersättning från den allmänna sjukförsäkringen.
Riksdagen har tidigare behandlat förslag av liknande innebörd. Andra
lagutskottet uttalade i ett av 1958 års A-riksdag godkänt utlåtande att vägande
invändningar syntes kunna riktas mot att utge ersättning från sjukkassa
till familjeförsörjare, som på grund av barns sjukdom måste stanna
hemma från arbetet. En sådan anordning måste nämligen enligt utskottets
mening förenas med en allför tungrodd och omständlig administration för
att förebygga missbruk. I stället borde svårigheterna lösas företrädesvis genom
en utbyggnad av den sociala hemhjälpen. Utskottet påpekade därvid
att utbyggnaden och effektiviseringen av den sociala hemhjälpen i mångt
och mycket framstod som en kommunal angelägenhet. Vidare kunde ett
verksamt komplement till den sociala hemhjälpen åstadkommas genom
heinhjälpsförmedling och tillhandahållande av hemhjälp i form av timanställd
arbetskraft. Härvid var det kommunala initiativet av den största
betydelse.
Såsom andra lagutskottet tidigare framhållit kan de i motionerna aktualiserade
problemen knappast lösas inom den allmänna sjukförsäkringens
ram. I stället måste andra vägar sökas. Ehuru en utbyggnad av den sociala
hemhjälpen och liknande verksamhetsformer under senare år ägt rum,
torde behoven därmed vara långt ifrån täckta. Det är därför angeläget att
åtgärderna på dessa områden intensifieras. Måhända kan även andra åtgärder
visa sig verksamma för att bemästra svårigheterna. Enligt utskottets
mening är det önskvärt att föreliggande frågor ägnas ytterligare uppmärksamhet.
Denna mening bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960 5
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 463
och II: 553, måtte såsom sin mening giva Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 3 maj 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, herr Thorsten Larsson, fröken Nordström och herr
Ringaby;
från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Wetterström,
fru Ekendahl, herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herrar
Rimmerfors, Gustavsson i Alvesta och Anderson i Sundsvall.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:242 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring i vägtrafikförordningen. a1 i texten