Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående samordningen mellan sjukoch yrkesskadeförsäkringarna. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 10 i första kammaren av herr Sundin m. fl. samt nr 15 i andra kammaren av herr Antonsson.

1960-04-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:35, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående samordningen mellan sjukoch yrkesskadeförsäkringarna. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 10 i första kammaren av herr Sundin m. fl. samt nr 15 i andra kammaren av herr Antonsson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960

1

Nr 35

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående samordningen

mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 10 i första kammaren av herr Sundin

m. fl. samt nr 15 i andra kammaren av herr Antonsson.

I motionerna, vilka är likalydande, behandlas det förhållandet, att storleken

av den obligatoriska sjukpenning som utgår enligt sjukförsäkringslagen

är i avsevärd mån beroende av vederbörandes inkomst av tjänst, medan

storleken av sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkringslagen är beroende

av inkomsten av förvärvsarbete över huvud taget. För en person, som

har ringa inkomst av tjänst men förhållandevis god inkomst av annat förvärvsarbete,

blir följaktligen sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen betydligt

lägre än sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkringslagen. De yrkesskadeförsäkrade

erhåller för tiden intill nittionde dagen (samordningstiden)

sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen. En lantbrukare, som utför skogsarbete

såsom anställd under en kortare tid av året och därvid får en yrkesskada,

kan därför få betydligt lägre sjukpenning under de första nittio dagarna

än han får därefter. Motionärerna anser detta icke rimligt och vill att

den högre sjukpenningen skall utgå även under samordningstiden. De har

därför hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

dels om skyndsam prövning av i motionen berörda spörsmål, dels att förslag

i ärendet förelägges riksdagen snarast möjligt i enlighet med motionens

syfte».

Beträffande de skäl motionärerna i övrigt anfört till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 10.

Något om gällande bestämmelser

De genom motionerna aktualiserade författningsbestämmelserna innehåller

i huvudsak följande.

I princip är varje arbetstagare i allmän och enskild tjänst obligatoriskt

försäkrad enligt yrkesskadeförsäkringslagen för yrkesskada (3 §). Den som

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960

drabbas av yrkesskada äger för tid till och med nittionde dagen efter den

då skadan inträffade (samordningstiden) rätt till sjukhjälp enligt reglerna

i sjukförsäkringslagen (11 §). För tiden efter samordningstiden utgår förmånerna

efter i yrkesskadeförsäkringslagen intagna regler.

Sjukpenning beräknas efter delvis olika grunder i sjukförsäkringslagen

och i yrkesskadeförsäkringslagen. Sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen

uppdelas i grundsjukpenning, för vilken i princip fordras inkomst av

förvärvsarbete om minst 1 200 kr. om året, samt tilläggssjukpenning, vilken

kan utgå endast till den som har inkomst av tjänst. Tilläggssjukpenningens

storlek beror på storleken av inkomsten av tjänst och varierar mellan 1 kr.

och 17 kr. Grundsjukpenningens storlek uppgår till 3 kr. Högsta sjukpenning

(grundsjukpenning + tilläggssjukpenning) är alltså 20 kr. Vid fastställande

av sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen är inkomsten

av förvärvsarbete avgörande; det saknar således betydelse om inkomsten

härrör från tjänst eller annat förvärvsarbete. Denna sjukpenning utgår efter

i princip samma skalor som sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen. En

person, vars hela inkomst av förvärvsarbete härrör från tjänst, är således i

princip försäkrad för samma sjukpenning enligt sjukförsäkringslagen som

enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Härrör hans inkomst däremot endast till

en obetydlig del från tjänst och i övrigt från annat förvärvsarbete, är hans

sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen i allmänhet betydligt högre än

sjukpenningen från sjukförsäkringen, vilken då ofta inskränker sig till

grundsjukpenning. Sjukpenningen blir därför för s. k. blandade inkomsttagare

— d. v. s. personer som har inkomst både av anställning och av arbete

i eget företag — i allmänhet lägre under samordningstiden än därefter.

Emellertid finns det möjlighet att undvika denna konsekvens genom att

höja sjukförsäkringen genom frivillig tilläggssjukpenningförsäkring. Härigenom

kan den, vars inkomst helt eller delvis härrör från annat förvärvsarbete

än tjänst, höja denna försäkring, så att tilläggssjukpenningen uppgår

till samma belopp som om hela hans årsinkomst av förvärvsarbete härrört

från tjänst.

Propositionen nr 75 till årets riksdag

I proposition nr 75 till årets riksdag, vilken avser ändringar i folkpensioneringslagen

m. in., behandlar föredragande departementschefen, statsrådet

Nilsson, frågan om socialförsäkringens samordning och komplettering. Härvid

erinrar han om att en av principerna i den moderna socialförsäkringen

är att försäkringen bör inom rimliga gränser ersätta det bortfall av arbetsinkomst

som försäkringsfallet innebär. Emellertid är det enligt hans mening

påfallande, att, även om utvecklingen lett fram till en betydande grad

av överensstämmelse i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960

3

denna princip inte tillämpas allmänt eller enhetligt. Departementschefen

framhåller därefter:

Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter

enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara

förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits

för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önskemål

över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det

faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de

olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och

behov.

Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i

samordningens och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan översyn

bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas,

om de motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör eftersträvas

överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika

försäkringsgrenar medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt.

En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkomplexet.

Härefter erinrar departementschefen om att riksdagen 1959 i enlighet med

andra lagutskottets hemställan (utlåtande nr 17) hemställt att frågan om

tilläggssjukpenningförsäkring för företagare göres till föremål för utredning.

Departementschefen framhåller, att om detta resulterar i att företagarna

anslutes till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen, goda

förutsättningar synes föreligga för en utveckling därhän, att socialförsäkringssystemet

i sin helhet omfattar hela folket. Angående takten i och sättet

för pågående och förestående utredningsarbete anför departementschefen:

Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art,

som nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som

har direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvaltningsorganisation

beslutas 1961 och 1962 för att träda i funktion senast vid

ingången av 1963. Det är därför av vikt, att utrednings- och förberedelsearbetet

bedrives i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén

och administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och i samverkan

med socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit

till den uppfattningen, att olika föreliggande utredningsuppgifter inom

socialförsäkringen hör upptas till prövning i särskild ordning endast i den

mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat

sätt än genom den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag

nu behandlat.

Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör

sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den allmänna

tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa

sjukförsäkringsfrågor (prop. 1959:161), att en allmän och mera omfattande

översyn av sjukförsäkringslagen borde anslå till dess ytterligare

erfarenheter vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordningsfrågorna

inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare framhöll

jag, alt översynen torde få komma till stånd inom en relativt nära framtid

hl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna utlåtande

(nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960

sjukförsäkringsbestämmelserna snarast borde komma till stånd. Mera väsentliga

utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening

inte ske i samband med en partiell reform.

Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin

helhet kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersättningsregler

att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utredningsarbetet

på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer att behandlas

i sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effektivitet

i arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.

Utskottet

Sjukpenning enligt sjukförsäkringslagens obligatoriska försäkring och

sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen utgår efter i huvudsak överensstämmande

skalor. Emellertid föreligger bl. a. den skillnaden, att sjukpenning

enligt sjukförsäkringslagen i avsevärd mån beräknas endast på

grundval av den försäkrades inkomst av tjänst, medan sjukpenning enligt

yrkesskadeförsäkringslagen grundar sig på inkomsten av förvärvsarbete

över huvud taget. Den som har hela sin inkomst från tjänst är således i princip

försäkrad för lika stor sjukpenning enligt båda lagarna. Härrör däremot

endast en del av inkomsten från tjänst och återstoden från annat förvärvsarbete,

blir i allmänhet sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen lägre än

sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen råder numera en

viss samordning. Denna innebär i huvudsak, att sjukhjälp, bl. a. sjukpenning,

till yrkesskadad under de första nittio dagarna skall utgå enligt sjukförsäkringslagens

regler och icke efter yrkesskadeförsäkringslagens regler.

I föreliggande motioner framhålles, att samordningen inte ger rimliga

resultat för dem som har mindre del av sin inkomst från tjänst och huvuddelen

från annat förvärvsarbete. Såsom exempel nämner motionärerna en

småbrukare, vilken utför skogsarbete åt annan. Om han därunder drabbas

av yrkesskada, erhåller han under de första nittio dagarna sjukpenning från

sjukkassa och därefter från yrkesskadeförsäkringen. Sjukpenningen blir under

den första tiden mycket låg; ofta inskränker den sig till tre kronor om

dagen, eftersom den försäkrade inte har någon större inkomst av tjänst.

Efter de nittio dagarnas utgång blir däremot sjukpenningen i allmänhet

högre, enär hela inkomsten av förvärvsarbete — alltså även inkomsten av

jordbruket — blir av betydelse för sjukpenningens storlek. Motionärerna

anser att den högre sjukpenningen bör utgå även under samordningstiden

och hemställer om en utredning i detta syfte.

Möjlighet finns för den enskilde att undvika de i motionerna påtalade

konsekvenserna av samordningen. Genom frivillig försäkring enligt sjukförsäkringslagen

kan nämligen den som har inkomst från annat förvärvsarbete

än tjänst höja sin sjukpenningförsäkring så, att sjukpenningen utgår

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960

5

med det belopp den skulle ha utgjort om inkomsten i sin helhet härrört

från tjänst. Denna möjlighet har emellertid utnyttjats endast i mindre omfattning.

Bl. a. under hänvisning härtill hemställde 1959 års riksdag, att frågan

om effektivisering av sjukförsäkringen för företagare måtte göras till

föremål för utredning. Därest detta skulle resultera i att inkomst av annat

förvärvsarbete kommer att ligga till grund för beräkningen av sjukpenning

på samma sätt som inkomst av tjänst, blir syftet med motionerna tillgodosett.

I propositionen nr 75 till årets riksdag rörande folkpensioneringen m. in.

har föredragande departementschefen lämnat en redogörelse för pågående

och förestående arbete för socialförsäkringens samordning och komplettering.

I redogörelsen uttalas i anledning av ovannämnda hemställan från

riksdagens sida, att därest företagarna blir anslutna till den obligatoriska

tilläggssjukpenningförsäkringen, goda förutsättningar synes föreligga för

en utveckling därhän, att socialförsäkringen omfattar hela folket. Departementschefen

erinrar vidare om att samordnings- och kompletteringsarbetet

bedrives i huvudsak av 1958 års socialförsäkringskommitté och socialförsäkringens

administrationsnämnd, vilka arbetar snabbt och effektivt och

i samverkan med socialdepartementets rättsavdelning. Enligt hans uppfattning

bör därför olika föreliggande utredningsuppgifter upptas till prövning

i särskild ordning endast i den mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt

att behandla dem på annat sätt än genom den nu arbetande utredningsapparaten.

Det kan således förutsättas, att den genom motionerna aktualiserade frågan,

såvitt gäller tilläggssjukpenningförsäkringen, kommer att prövas i

samband med arbetet på socialförsäkringens samordning och komplettering.

Med hänsyn härtill finner utskottet någon riksdagens åtgärd i ämnet

icke påkallad. Utskottet hemställer därför,

att förevarande motioner, I: 10 och II: 15, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, herrar Åkesson, Thorsten Larsson, fröken Nordström och

herr Ringaby;

från andra kammaren: herr Odlie, fröken Sandell, herrar Lothigius,

Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Rimmerfors*,

Gustavsson i Alvesta och Anderson i Sundsvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960

Reservationer

I. av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar med orden »Möjlighet

finns» och slutar med orden »icke påkallad» bort ersättas med text

av följande lydelse.

»Av såväl departementschefens uttalande (prop. nr 178/1953) som utskottets

utlåtande (andra lagutskottets utlåtande nr 35/1953) vid beslutet om

samordning av sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen framgår att

de då beslutade arbetsgivaravgifterna avser att täcka bl. a. de utgifter, som

tidigare belöpt sig på yrkesskadeförsäkringen men som efter samordningen

belöper sig på sjukförsäkringen. Bestämmelserna rörande arbetsgivaravgift

är därjämte så utformade att avgift skall erläggas även för de lönebelopp,

som härrör från kortvarigare anställning av den art som berörts i motionerna.

I berörda fall har sålunda arbetsgivaren erlagt avgift av en sådan

storlek att vederbörande arbetstagare skulle vara berättigad att vid yrkesskada

erhålla sjukpenning enligt bestämmelserna om obligatorisk tilläggssjukpenning

även under de 90 första dagarna. Utskottet vill även erinra om

att dessa omständigheter, som gäller i fråga om det i motionen anförda

exemplet, kan gälla även i vissa andra fall, t. ex. då en husmor under tillfällig

anställning som semestervikarie eller en studerande under feriearbete

drabbas av yrkesskada. Främst ur arbetstagarens men även ur arbetsgivarens

synpunkt måste det anses otillfredsställande att det i sådana fall av

yrkesskada inte beredes ett skydd, som svarar mot den avgift som erlagts.

Arbetstagaren har visserligen möjlighet att tillförsäkra sig tilläggssjukpenning

vid yrkesskada även under de första 90 dagarna genom att teckna

frivillig försäkring för sjukpenningtillägg. Emellertid erlägges då dubbel

avgift — dels arbetsgivaravgiften, dels avgiften för den frivilliga försäkringen

— för tilläggssjukpenningen till den del denna avser ersättning

vid yrkesskada under de första 90 dagarna. Därtill kommer att möjligheterna

att teckna frivillig försäkring är begränsade för hemmafruar och studerande.

Konsekvensen av de nuvarande samordningsbestämmelserna -—

att arbetstagaren vid yrkesskada icke erhåller en sjukpenning som svarar

mot den avgift som erlagts av arbetsgivaren — kan sålunda inte undvikas

genom tecknandet av frivillig försäkring.

Utskottet finner det angeläget att dessa spörsmål tages upp till närmare

prövning i syfte att åstadkomma en sådan ändring att berörda arbetstagare

vid yrkesskada tillförsäkras en sjukpenning som svarar mot den

avgift arbetsgivaren erlägger. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga

i ärendet erforderlig prövning och med minsta möjliga tidsutdräkt förelägga

riksdagen förslag till erforderlig lagändring.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 10

och II: 15, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom sin mening

ge till känna vad utskottet anfört.

II. av herr Anderson i Sundsvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.