Utlåtande i anledning av väckta motioner angående samordningen mellan sjukoch yrkesskadeförsäkringarna. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 10 i första kammaren av herr Sundin m. fl. samt nr 15 i andra kammaren av herr Antonsson.
1960-04-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:35, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående samordningen mellan sjukoch yrkesskadeförsäkringarna. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 10 i första kammaren av herr Sundin m. fl. samt nr 15 i andra kammaren av herr Antonsson.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960
1
Nr 35
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående samordningen
mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 10 i första kammaren av herr Sundin
m. fl. samt nr 15 i andra kammaren av herr Antonsson.
I motionerna, vilka är likalydande, behandlas det förhållandet, att storleken
av den obligatoriska sjukpenning som utgår enligt sjukförsäkringslagen
är i avsevärd mån beroende av vederbörandes inkomst av tjänst, medan
storleken av sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkringslagen är beroende
av inkomsten av förvärvsarbete över huvud taget. För en person, som
har ringa inkomst av tjänst men förhållandevis god inkomst av annat förvärvsarbete,
blir följaktligen sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen betydligt
lägre än sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkringslagen. De yrkesskadeförsäkrade
erhåller för tiden intill nittionde dagen (samordningstiden)
sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen. En lantbrukare, som utför skogsarbete
såsom anställd under en kortare tid av året och därvid får en yrkesskada,
kan därför få betydligt lägre sjukpenning under de första nittio dagarna
än han får därefter. Motionärerna anser detta icke rimligt och vill att
den högre sjukpenningen skall utgå även under samordningstiden. De har
därför hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
dels om skyndsam prövning av i motionen berörda spörsmål, dels att förslag
i ärendet förelägges riksdagen snarast möjligt i enlighet med motionens
syfte».
Beträffande de skäl motionärerna i övrigt anfört till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 10.
Något om gällande bestämmelser
De genom motionerna aktualiserade författningsbestämmelserna innehåller
i huvudsak följande.
I princip är varje arbetstagare i allmän och enskild tjänst obligatoriskt
försäkrad enligt yrkesskadeförsäkringslagen för yrkesskada (3 §). Den som
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 35
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960
drabbas av yrkesskada äger för tid till och med nittionde dagen efter den
då skadan inträffade (samordningstiden) rätt till sjukhjälp enligt reglerna
i sjukförsäkringslagen (11 §). För tiden efter samordningstiden utgår förmånerna
efter i yrkesskadeförsäkringslagen intagna regler.
Sjukpenning beräknas efter delvis olika grunder i sjukförsäkringslagen
och i yrkesskadeförsäkringslagen. Sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen
uppdelas i grundsjukpenning, för vilken i princip fordras inkomst av
förvärvsarbete om minst 1 200 kr. om året, samt tilläggssjukpenning, vilken
kan utgå endast till den som har inkomst av tjänst. Tilläggssjukpenningens
storlek beror på storleken av inkomsten av tjänst och varierar mellan 1 kr.
och 17 kr. Grundsjukpenningens storlek uppgår till 3 kr. Högsta sjukpenning
(grundsjukpenning + tilläggssjukpenning) är alltså 20 kr. Vid fastställande
av sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen är inkomsten
av förvärvsarbete avgörande; det saknar således betydelse om inkomsten
härrör från tjänst eller annat förvärvsarbete. Denna sjukpenning utgår efter
i princip samma skalor som sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen. En
person, vars hela inkomst av förvärvsarbete härrör från tjänst, är således i
princip försäkrad för samma sjukpenning enligt sjukförsäkringslagen som
enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Härrör hans inkomst däremot endast till
en obetydlig del från tjänst och i övrigt från annat förvärvsarbete, är hans
sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen i allmänhet betydligt högre än
sjukpenningen från sjukförsäkringen, vilken då ofta inskränker sig till
grundsjukpenning. Sjukpenningen blir därför för s. k. blandade inkomsttagare
— d. v. s. personer som har inkomst både av anställning och av arbete
i eget företag — i allmänhet lägre under samordningstiden än därefter.
Emellertid finns det möjlighet att undvika denna konsekvens genom att
höja sjukförsäkringen genom frivillig tilläggssjukpenningförsäkring. Härigenom
kan den, vars inkomst helt eller delvis härrör från annat förvärvsarbete
än tjänst, höja denna försäkring, så att tilläggssjukpenningen uppgår
till samma belopp som om hela hans årsinkomst av förvärvsarbete härrört
från tjänst.
Propositionen nr 75 till årets riksdag
I proposition nr 75 till årets riksdag, vilken avser ändringar i folkpensioneringslagen
m. in., behandlar föredragande departementschefen, statsrådet
Nilsson, frågan om socialförsäkringens samordning och komplettering. Härvid
erinrar han om att en av principerna i den moderna socialförsäkringen
är att försäkringen bör inom rimliga gränser ersätta det bortfall av arbetsinkomst
som försäkringsfallet innebär. Emellertid är det enligt hans mening
påfallande, att, även om utvecklingen lett fram till en betydande grad
av överensstämmelse i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar,
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960
3
denna princip inte tillämpas allmänt eller enhetligt. Departementschefen
framhåller därefter:
Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter
enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara
förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits
för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önskemål
över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det
faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de
olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och
behov.
Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i
samordningens och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan översyn
bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas,
om de motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör eftersträvas
överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika
försäkringsgrenar medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt.
En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkomplexet.
Härefter erinrar departementschefen om att riksdagen 1959 i enlighet med
andra lagutskottets hemställan (utlåtande nr 17) hemställt att frågan om
tilläggssjukpenningförsäkring för företagare göres till föremål för utredning.
Departementschefen framhåller, att om detta resulterar i att företagarna
anslutes till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen, goda
förutsättningar synes föreligga för en utveckling därhän, att socialförsäkringssystemet
i sin helhet omfattar hela folket. Angående takten i och sättet
för pågående och förestående utredningsarbete anför departementschefen:
Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art,
som nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som
har direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvaltningsorganisation
beslutas 1961 och 1962 för att träda i funktion senast vid
ingången av 1963. Det är därför av vikt, att utrednings- och förberedelsearbetet
bedrives i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén
och administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och i samverkan
med socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit
till den uppfattningen, att olika föreliggande utredningsuppgifter inom
socialförsäkringen hör upptas till prövning i särskild ordning endast i den
mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat
sätt än genom den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag
nu behandlat.
Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör
sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den allmänna
tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa
sjukförsäkringsfrågor (prop. 1959:161), att en allmän och mera omfattande
översyn av sjukförsäkringslagen borde anslå till dess ytterligare
erfarenheter vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordningsfrågorna
inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare framhöll
jag, alt översynen torde få komma till stånd inom en relativt nära framtid
hl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna utlåtande
(nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen av
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960
sjukförsäkringsbestämmelserna snarast borde komma till stånd. Mera väsentliga
utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening
inte ske i samband med en partiell reform.
Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin
helhet kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersättningsregler
att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utredningsarbetet
på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer att behandlas
i sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effektivitet
i arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.
Utskottet
Sjukpenning enligt sjukförsäkringslagens obligatoriska försäkring och
sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen utgår efter i huvudsak överensstämmande
skalor. Emellertid föreligger bl. a. den skillnaden, att sjukpenning
enligt sjukförsäkringslagen i avsevärd mån beräknas endast på
grundval av den försäkrades inkomst av tjänst, medan sjukpenning enligt
yrkesskadeförsäkringslagen grundar sig på inkomsten av förvärvsarbete
över huvud taget. Den som har hela sin inkomst från tjänst är således i princip
försäkrad för lika stor sjukpenning enligt båda lagarna. Härrör däremot
endast en del av inkomsten från tjänst och återstoden från annat förvärvsarbete,
blir i allmänhet sjukpenningen enligt sjukförsäkringslagen lägre än
sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkringslagen.
Mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen råder numera en
viss samordning. Denna innebär i huvudsak, att sjukhjälp, bl. a. sjukpenning,
till yrkesskadad under de första nittio dagarna skall utgå enligt sjukförsäkringslagens
regler och icke efter yrkesskadeförsäkringslagens regler.
I föreliggande motioner framhålles, att samordningen inte ger rimliga
resultat för dem som har mindre del av sin inkomst från tjänst och huvuddelen
från annat förvärvsarbete. Såsom exempel nämner motionärerna en
småbrukare, vilken utför skogsarbete åt annan. Om han därunder drabbas
av yrkesskada, erhåller han under de första nittio dagarna sjukpenning från
sjukkassa och därefter från yrkesskadeförsäkringen. Sjukpenningen blir under
den första tiden mycket låg; ofta inskränker den sig till tre kronor om
dagen, eftersom den försäkrade inte har någon större inkomst av tjänst.
Efter de nittio dagarnas utgång blir däremot sjukpenningen i allmänhet
högre, enär hela inkomsten av förvärvsarbete — alltså även inkomsten av
jordbruket — blir av betydelse för sjukpenningens storlek. Motionärerna
anser att den högre sjukpenningen bör utgå även under samordningstiden
och hemställer om en utredning i detta syfte.
Möjlighet finns för den enskilde att undvika de i motionerna påtalade
konsekvenserna av samordningen. Genom frivillig försäkring enligt sjukförsäkringslagen
kan nämligen den som har inkomst från annat förvärvsarbete
än tjänst höja sin sjukpenningförsäkring så, att sjukpenningen utgår
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960
5
med det belopp den skulle ha utgjort om inkomsten i sin helhet härrört
från tjänst. Denna möjlighet har emellertid utnyttjats endast i mindre omfattning.
Bl. a. under hänvisning härtill hemställde 1959 års riksdag, att frågan
om effektivisering av sjukförsäkringen för företagare måtte göras till
föremål för utredning. Därest detta skulle resultera i att inkomst av annat
förvärvsarbete kommer att ligga till grund för beräkningen av sjukpenning
på samma sätt som inkomst av tjänst, blir syftet med motionerna tillgodosett.
I propositionen nr 75 till årets riksdag rörande folkpensioneringen m. in.
har föredragande departementschefen lämnat en redogörelse för pågående
och förestående arbete för socialförsäkringens samordning och komplettering.
I redogörelsen uttalas i anledning av ovannämnda hemställan från
riksdagens sida, att därest företagarna blir anslutna till den obligatoriska
tilläggssjukpenningförsäkringen, goda förutsättningar synes föreligga för
en utveckling därhän, att socialförsäkringen omfattar hela folket. Departementschefen
erinrar vidare om att samordnings- och kompletteringsarbetet
bedrives i huvudsak av 1958 års socialförsäkringskommitté och socialförsäkringens
administrationsnämnd, vilka arbetar snabbt och effektivt och
i samverkan med socialdepartementets rättsavdelning. Enligt hans uppfattning
bör därför olika föreliggande utredningsuppgifter upptas till prövning
i särskild ordning endast i den mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt
att behandla dem på annat sätt än genom den nu arbetande utredningsapparaten.
Det kan således förutsättas, att den genom motionerna aktualiserade frågan,
såvitt gäller tilläggssjukpenningförsäkringen, kommer att prövas i
samband med arbetet på socialförsäkringens samordning och komplettering.
Med hänsyn härtill finner utskottet någon riksdagens åtgärd i ämnet
icke påkallad. Utskottet hemställer därför,
att förevarande motioner, I: 10 och II: 15, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, herrar Åkesson, Thorsten Larsson, fröken Nordström och
herr Ringaby;
från andra kammaren: herr Odlie, fröken Sandell, herrar Lothigius,
Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Rimmerfors*,
Gustavsson i Alvesta och Anderson i Sundsvall.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960
Reservationer
I. av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,
a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar med orden »Möjlighet
finns» och slutar med orden »icke påkallad» bort ersättas med text
av följande lydelse.
»Av såväl departementschefens uttalande (prop. nr 178/1953) som utskottets
utlåtande (andra lagutskottets utlåtande nr 35/1953) vid beslutet om
samordning av sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen framgår att
de då beslutade arbetsgivaravgifterna avser att täcka bl. a. de utgifter, som
tidigare belöpt sig på yrkesskadeförsäkringen men som efter samordningen
belöper sig på sjukförsäkringen. Bestämmelserna rörande arbetsgivaravgift
är därjämte så utformade att avgift skall erläggas även för de lönebelopp,
som härrör från kortvarigare anställning av den art som berörts i motionerna.
I berörda fall har sålunda arbetsgivaren erlagt avgift av en sådan
storlek att vederbörande arbetstagare skulle vara berättigad att vid yrkesskada
erhålla sjukpenning enligt bestämmelserna om obligatorisk tilläggssjukpenning
även under de 90 första dagarna. Utskottet vill även erinra om
att dessa omständigheter, som gäller i fråga om det i motionen anförda
exemplet, kan gälla även i vissa andra fall, t. ex. då en husmor under tillfällig
anställning som semestervikarie eller en studerande under feriearbete
drabbas av yrkesskada. Främst ur arbetstagarens men även ur arbetsgivarens
synpunkt måste det anses otillfredsställande att det i sådana fall av
yrkesskada inte beredes ett skydd, som svarar mot den avgift som erlagts.
Arbetstagaren har visserligen möjlighet att tillförsäkra sig tilläggssjukpenning
vid yrkesskada även under de första 90 dagarna genom att teckna
frivillig försäkring för sjukpenningtillägg. Emellertid erlägges då dubbel
avgift — dels arbetsgivaravgiften, dels avgiften för den frivilliga försäkringen
— för tilläggssjukpenningen till den del denna avser ersättning
vid yrkesskada under de första 90 dagarna. Därtill kommer att möjligheterna
att teckna frivillig försäkring är begränsade för hemmafruar och studerande.
Konsekvensen av de nuvarande samordningsbestämmelserna -—
att arbetstagaren vid yrkesskada icke erhåller en sjukpenning som svarar
mot den avgift som erlagts av arbetsgivaren — kan sålunda inte undvikas
genom tecknandet av frivillig försäkring.
Utskottet finner det angeläget att dessa spörsmål tages upp till närmare
prövning i syfte att åstadkomma en sådan ändring att berörda arbetstagare
vid yrkesskada tillförsäkras en sjukpenning som svarar mot den
avgift arbetsgivaren erlägger. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga
i ärendet erforderlig prövning och med minsta möjliga tidsutdräkt förelägga
riksdagen förslag till erforderlig lagändring.»
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1960
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 10
och II: 15, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom sin mening
ge till känna vad utskottet anfört.
II. av herr Anderson i Sundsvall.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.