Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

1960-05-05 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:36, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 1 april 1960 dagtecknad proposition, nr 137, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

2) lag angående ändrad lydelse av 37 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 10 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261) och

4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet

väckta motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner:

de likalydande motionerna nr 451 i första kammaren av fru HamrinThorell

in. fl. samt nr 393 i andra kammaren av herrar Carlsson i Huskvarna

och Larsson i Stockholm om förlängning av giltighetstiden för lagen med

särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa,

de likalydande motionerna nr 470 i första kammaren av fru Svenson samt

nr 584 i andra kammaren av herrar Svensson i Stenkyrka och Elmwall om

höjt maximibelopp för sjukpenningtillägg till hemarbetande gifta kvinnor;

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

de likalydande motionerna nr 649 i första kammaren av herr Wirmark

m. fl. samt nr 802 i andra kammaren av fru Lindberg och herr Fagerlund.

De vid propositionen fogade förlattningsförslagen har följande lydelse.

1 Bilmng till riksdagens protokoll 1960. 9 sand. 2 avd. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 7, 27 och 47 §§ lagen den 3 januari 1947 om

allmän sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 8-

Sjukkassemedlem, vars — — -— vara sjukpenningförsäkrad.

Kvinnlig sjukkassemedlem, vars

årsinkomst av förvärvsarbete ej uppgår

till ettusentvåhundra kronor, är

jämväl sjukpenningförsäkrad, såframt

hon

a) är gift och sammanlever med

sin man eller, om sammanlevnaden

mellan makarna hävts, med barn under

16 år, som vid tiden för sammanlevnadens

hävande var sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till henne eller

maken, eller

b) efter att hava varit gift sammanlever

med barn under 16 år, som

vid tiden för äktenskapets upplösning

var sjukvårdsförsäkrat såsom

under a) sägs.

Försäkring, som------

Avlider make till hustru, som i

andra stycket under a) sägs, skall,

om makarna sammanlevde men barn

Kvinnlig sjukkassemedlem, vars

årsinkomst av förvärvsarbete ej uppgår

till ettusentvåhundra kronor, är

jämväl sjukpenningförsäkrad, såframt

hon

a) är gift och sammanlever med

sin man eller

b) i annat fall än under a) sågs,

sammanlever med barn under 16 år,

som är sjukvårdsförsäkrat såsom

barn till henne eller ock, där kvinnan

tidigare sammanlevt med make,

var sjukvårdsförsäkrat såsom barn

till henne eller maken vid tiden för

sammanlevnadens upphörande.

förmån åtnjutes.

Avlider make till hustru, som i

andra stycket under a) sägs, skall,

om hustrun ej eljest skall fortsätta

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 och 47 §§ SFS 1955:397 och beträffande 27 § SFS

1953: 569.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

3

(Nuvarande lydelse)

som där avses ej finnes, försäkringen

bestå intill utgången av tredje

kalendermånaden efter den, då mannen

avlidit.

(Föreslagen lydelse)

att vara försäkrad enligt andra stycket,

försäkringen bestå intill utgången

av tredje kalendermånaden

efter den, då mannen avlidit.

Annan än

obligatoriska sj ukpenningförsäkringen.

27 §.

Sjukpenning jämte — — — för sjukpenningförsäkringen.

Vägrar försäkrad------denna påföljd.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger centralsjukkassa besluta,

att sjukpenning jämte barntilllägg

tillkommande den, som är hemfallen

åt alkoholmissbruk och beträffande

vilken föreligger omständighet

i övrigt som i 15 § första stycket

lagen om nykterhetsvård sägs,

skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den försäkrades make

eller annan person att användas till

den försäkrades eller hans familjs

uppehälle.

47

Sj ukpenningf ör säkrad medlem —

Kvinnlig sjukkassemedlem, som i

7 § andra stycket under a) och b)

avses, äger, vare sig hon är sjukpenningförsäkrad

enligt första eller enligt

andra stycket av nämnda paragraf,

genom frivilliga avgifter försäkra

sig hos den centralsjukkassa

hon tillhör för erhållande av sjukpenningtillägg,

uppgående till en, två

eller tre kronor för dag, dock högst

det av dessa belopp, som motsvarar

skillnaden mellan sex kronor och

den sjukpenning hon eljest äger uppbära

till följd av försäkring enligt

denna lag.

Försäkring för — — — — —

---av förvärvsarbete.

Kvinnlig sjukkassemedlem, som i

7 § andra stycket under a) och b)

avses, äger, vare sig hon är sjukpenningförsäkrad

enligt första eller

enligt andra stycket av nämnda paragraf,

genom frivilliga avgifter försäkra

sig hos den centralsjukkassa

hon tillhör för erhållande av sjukpenningtillägg,

uppgående till en,

två, tre, fyra eller fem kronor för

dag, dock högst det av dessa belopp,

som motsvarar skillnaden mellan

åtta kronor och den sjukpenning

hon eljest äger uppbära till följd av

försäkring enligt denna lag.

föregått sjukperioden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1961.

Det åligger medlem, som icke är

sjukpenningförsäkrad enligt 7 § andra

stycket i den äldre lydelsen men

som skall vara sjukpenningförsäkrad

enligt detta lagrum i den nya lydelsen,

att enligt de föreskrifter, som

meddelas av den i 91 § avsedda tillsynsmyndigheten,

före utgången av

år 1960 lämna sjukkassan de uppgifter,

som erfordras för tillämpningen

av denna lag. Underlåter medlem

att fullgöra denna uppgiftsskyldighet

och har sjukkassan ej ändock

kunnat besluta angående medlemmens

sjukpenningförsäkring, blir

försäkringen gällande först från och

med ingången av kalendermånaden

närmast efter den, då sjukkassan

erhållit vetskap om att medlemmen

skall vara sjukpenningförsäkrad.

Den som vid utgången av år 1960

är frivilligt försäkrad för sjukpenningtillägg

enligt 47 § andra stycket

äger utan hinder av vad i 49 § första

stycket är stadgat rätt att, i den mån

de nya bestämmelserna så medgiva,

övergå till högre sjukpenningtillågg,

såvida framställning därom göres senast

den 30 juni 1961.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 37 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 37 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

37 §.

Försäkringsinrättningen äger---i naturaförmåner.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger försäkringsinrättningen

besluta, att sjukpenning jämte barntillägg

tillkommande den, som är

hemfallen åt alkoholmissbruk och

beträffande vilken föreligger omständighet

i övrigt som i 15 § första stycket

lagen om nykterhetsvård sägs,

skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den ersåttningsberättigades

make eller annan person att användas

till den ersättningsberättigades

eller hans familjs uppehälle.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1961.

1*—Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 36

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 10 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 10 § militärersättningsförordningen den 2 juni

19501 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

Aiksförsäkringsanstalten äger---i naturaförmåner.

På framställning av nykterhetsnåmnd

äger riksförsäkringsanstalten

besluta, att sjukpenning jämte barntillägg

tillkommande den, som är

hemfallen åt alkoholmissbruk och

beträffande vilken föreligger omständighet

i övrigt som i 15 § första stycket

lagen om nykterhetsvård sägs,

skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den ersättningsberättigades

make eller annan person att

användas till den ersättningsberättigades

eller hans familjs uppehälle.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1961.

1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1954: 460.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

7

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 17 december 1954 med särskilda

bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Nuvarande lydelse)

1

Den som vid utgången av december

1954 var medlem av erkänd sjukkassa

för erhållande av sjukpenning

men som icke är sjukpenningförsäkrad

enligt lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring

äger, utan hinder av vad i nämnda

lag finnes stadgat däremot stridande,

för tiden intill utgången av juni

1960 i den allmänna centralsjukkassa

han tillhör genom frivilliga avgifter

försäkra sig för sjukpenning enligt

vad nedan sägs.

angives.

(Föreslagen lydelse)

Den som vid utgången av december

1954 var medlem av erkänd sjukkassa

för erhållande av sjukpenning

men som icke är sjukpenningförsäkrad

enligt lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring

äger, utan hinder av vad i nämnda

lag finnes stadgat däremot stridande,

för tiden intill utgången av juni

1965 i den allmänna centralsjukkassa

han tillhör genom frivilliga avgifter

försäkra sig för sjukpenning enligt

vad nedan sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

Den som vid utgången av juni 1960

är försäkrad enligt lagen den 17 december

195i (nr 774) skall, såframt

han ej annat begär, utan ny anmälan

anses försäkrad jämväl för tiden

därefter.

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1955: 398.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.

Sjukförsäkringslagen föreslås ändrad så att den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

för vissa gifta och tidigare gifta kvinnor, den s. k. hemmafruförsäkringen,

omfattar även ogifta mödrar som sammanlever med

barn under 16 år. Samtidigt föreslås en höjning av maximum för det frivilliga

sjukpenningtillägget för hemarbetande kvinnor från tre till fem

kronor. Vidare framlägges förslag om sådan ändring i sjukförsäkringslagen,

att sjukpenning jämte barntillägg skall kunna utbetalas till annan än den

sjuke, då denne är hemfallen åt sådant alkoholmissbruk som avses i 15 §

första stycket nykterhetsvårdslagen. Motsvarande ändring föreslås i yrkesskadeförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen.

Slutligen framlägges förslag om förlängning på fem år av 1954 års lag

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Av propositionens innehåll kommer i det följande att återgivas endast

vad föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, anfört vid remissen

av förslagen till lagrådet ävensom en kort redogörelse för behandlingen

i lagrådet och för vad som yttrats i anledning därav. Beträffande övriga

delar av innehållet hänvisas till propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen har anfört:

»Vid anmälan i statsrådet den 5 februari 1960 av fråga om förbättrade

folkpensionsförmåner (prop. 1960: 75) berörde jag spörsmålet om den allmänna

översyn av sjukförsäkringslagen, som ansetts böra komma till stånd

sedan en viss tids erfarenhet av lagens verkningar vunnits. Jag framhöll, att

den fortsatta pensionsreformen gör det möjligt att pröva samordningsfrågorna

inom socialförsäkringen i sin helhet och att sjukförsäkringens ersättningsregler

därvid kommer att beröras i mycket väsentliga avseenden. Vidare

yttrade jag, att formerna för utredningsarbetet på de avsnitt av sjukförsäkringen,

som inte kommer att behandlas i det nyssnämnda sammanhanget,

får anpassas till kravet på effektivitet i den utredningsverksamhet, som

bedrives med sikte på att lösa de mest brådskande samordningsproblemen

inom socialförsäkringen till dess de allmänna tilläggspensionerna börjai

utges år 1963.

I avvaktan på att sjukförsäkringsfrågorna på sätt nu nämnts blir föremål

för överväganden i ett större sammanhang bör givetvis några mera

genomgripande ändringar i lagstiftningen på detta område inte genomföras.

Detta hindrar dock inte, att i likhet med vad som skett under tidigare år

vissa begränsade spörsmål, som lämpligen kan lösas särskilt, upptages till

prövning redan nu.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

Till de ämnen, som skulle kunna komma i fråga för en särbehandling,

hör läkemedelsrabatteringen. Utredningen om läkemedelsrabatteringen har

i december 1959 avgivit betänkande med förslag till nya regler om läkemedelsförmånerna

(SOU 1959:43). Emellertid har utredningens förslag vid

remissförfarandet rönt så allvarliga invändningar, att jag inte är beredd att

utan ytterligare ingående överväganden framlägga något förslag i ämnet.

Förslag kan därför i varje fall inte framläggas för 1960 års vårriksdag.

En av de frågor, som nu bör upptagas till prövning, avser sjukpenningförsäkring

för ogifta kvinnor, som sammanlever

med barn under 16 år. Alla svenska medborgare över 16 år är,

med få undantag, medlemmar i allmän sjukkassa. Med detta medlemskap

följer automatiskt, att sjukkassemedlemmen är sjulcvårdsförsäkrad, dvs.

vid sjukdom får ersättning för läkarvård och sjukhusvård och i samband

därmed företagna resor ävensom rätt till kostnadsfria eller rabatterade läkemedel.

Sjukvårdsförsäkringen gäller även för den försäkrades barn under

16 år. Med egna barn likställes i detta sammanhang adoptivbarn och fosterbarn

och dessutom barn, adoptivbarn och fosterbarn till den försäkrades

make. Barn i äktenskap blir i regel sjukvårdsförsäkrat på grund av faderns

försäkring och barn utom äktenskap på grund av moderns.

En sjukkassemedlem är vidare obligatoriskt försäkrad för grundsjukpenning

uppgående till 3 kr. om dagen, om hans eller hennes årsinkomst

av förvärvsarbete uppgår till minst 1 200 kr. Löntagare, vilkas årsinkomst

av tjänst uppgår till minst 1 800 kr., är dessutom försäkrade för tilläggssjukpenning,

som efter inkomstens storlek varierar från 1 till 17 kr. per dag.

Både grundsjukpenningen och tilläggssjukpenningen är avsedda att vara en

direkt ersättning för den på grund av sjukdomen uteblivna arbetsinkomsten.

Emellertid gäller för en stor grupp av kvinnliga sjukkassemedlemmar ett

undantag från denna regel. På grund av de särskilda bestämmelserna om

den s. k. hemmafruförsäkringen är de flesta gifta och många förut gifta

kvinnor obligatoriskt försäkrade för grundsjukpenning, fastän de inte har

inkomst av förvärvsarbete. Förutsättningen är antingen att kvinnan är gift

och sammanlever med mannen eller också att hon — sedan mannen avlidit

eller sammanlevnaden med honom upphört efter hemskillnad, äktenskapsskillnad

eller på annat sätt — sammanlever med barn under 16 år, som vid

tiden för sammanlevnadens upphörande var sjukvårdsförsäkrat såsom barn

till henne eller mannen. Ursprungligen omfattade hemmafruförsäkringen

endast gifta kvinnor, som sammanlever med mannen. Genom en lagändring

år 1955, som trädde i kraft den 1 januari 1956, infördes de nu gällande bestämmelserna,

vilka alltså innebär, alt en hemmafru, vars sammanlevnad

med maken upphört, får kvarstå i försäkringen, så länge hon sammanlever

med barn under 16 år.

Tillhörigheten till hemmafruförsäkringen innebär vidare rätt att enligt

sjukförsäkringslagen genom frivilliga avgifter försäkra sig för ett s. k.

sjukpenningtillägg, uppgående till 1, 2 eller 3 kr. om dagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

Det förslag till lagändring, som riksförsäkringsanstalten framlagt, innebär

i huvudsak, att hemmafruförsäkringen utsträckes till att gälla även ogift

kvinna, som sammanlever med barn under 16 år, vilket är sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till henne. Socialstyrelsen och Svenska sjukkasseförbundet

har tillstyrkt riksförsäkringsanstaltens förslag om obligatorisk tillhörighet

till sjukpenningförsäkringen, medan statskontoret förordat en helt

frivillig försäkring inom sjukförsäkringslagens ram. En separat frivillig

försäkring kan för närvarande förekomma endast för studerande. Som skäl

för sin ståndpunkt har statskontoret anfört bl. a., att behovet av försäkringsskydd

är mycket ringa och att kvinnorna själva många gånger sannolikt inte

vill få sitt moderskap registrerat.

Det förhåller sig säkerligen så att det övervägande antalet ogifta mödrar

har en årlig inkomst av förvärvsarbete överstigande 1 200 kr. och för dessa

är den föreslagna lagändringen inte av intresse. Det finnes dock fall där

de ogifta mödrarna saknar inkomst av förvärvsarbete och därför har samma

behov av sjukpenningförsäkring som övriga ensamstående mödrar, vilka

arbetar inom hemmet. Det naturligaste synes mig därvid vara, att helt jämställa

de ogifta mödrarna med de kategorier av ensamstående mödrar, som

nu tillhör hemmafruförsäkringen. Jag vill därför föreslå, att obligatorisk

sjukpenningförsäkring införes även för ogift kvinna, som sammanlever

med barn under 16 år, vilket är sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne.

Med hänsyn till att det här uteslutande är fråga om kvinnor, som sammanlever

med sina barn, tror jag man vågar utgå från att det inte har någon

större betydelse för dem, att de får sitt moderskap registrerat hos sjukkassan.

Av sjukförsäkringsbeskedet framgår för övrigt endast, att kvinnan

är placerad i sjukpenningklass 1 H (dvs. hemmafruförsäkring).

I detta sammanhang synes det lämpligt att något beröra den av riksförsäkringsanstalten

diskuterade frågan hur sjukkassorna skall få kännedom om

de nu aktuella fallen. Då hemmafruförsäkringen utvidgades genom 1955

års lagstiftning, stadgades i övergångsbestämmelserna, att de kvinnor, som

skulle komma att omfattas av försäkringen enligt lagens nya lydelse, hade

att före utgången av år 1955 lämna sjukkassan erforderliga uppgifter för

tillämpning av lagen i dess nya lydelse. För medlem, som underlät att

lämna dylika uppgifter, blev försäkringen gällande först fr. o. in. ingången

av månaden närmast efter den då kassan erhållit vetskap om att medlemmen

skulle vara sjukpenningförsäkrad enligt de nya reglerna. Motsvarande

bör lämpligen gälla vid den utvidgning av området för sjukpenningförsäkringen,

som jag nu föreslår.

Efter lagens ikraftträdande är en sjukkassemedlem, som skall vara obligatoriskt

sjukpenningförsäkrad enligt förslaget, jämlikt sjukförsäkringslagens

allmänna bestämmelser om upplysningsplikt skyldig att lämna uppgifter

till ledning för sin sjukpenningförsäkring. Det är att märka, att i de

flesta fall varom nu är fråga någon avgift till sjukpenningförsäkringen inte

kommer att kunna uttagas, eftersom kvinnans arbetsinkomst inte uppgår

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

till 1 200 kr. Underlåtenhet att lämna erforderliga uppgifter resulterar därför

endast i att förmånen uteblir. Enligt vad erfarenheten utvisar begär

huvudparten av de ogifta mödrarna moderskapshjälp och sjukkassan har

då möjlighet att få kännedom om nytillkommande fall där försäkringsplikt

föreligger. Det torde inte behöva krävas att sjukkassan i övrigt lägger ned

något omfattande arbete för att utröna förekomsten av fall, där ogift moder

sammanlever med barn under 16 år.

Slutligen vill jag i likhet med riksförsäkringsanstalten förorda, att den

nya bestämmelsen ges sådan avfattning, att hemmafruförsäkringen kommer

att omfatta även de fall då gifta kvinnor, vilka ej sammanbor med mannen,

samt frånskilda kvinnor och änkor sammanlever med barn, som efter det

sammanlevnaden med mannen upphört fötts utom äktenskap eller adopterats

eller upptagits såsom fosterbarn av kvinnan.

Tillhörigheten till hemmafruförsäkringen innebär möjlighet att genom

frivilliga avgifter försäkra sig för ytterligare högst 3 kr., dvs. hemmafruarna

kan få en sammanlagd sjukpenning om högst 6 kr. Även hemmafruar —

och jämställda kategorier ensamstående kvinnor -— med inkomst av förvärvsarbete,

uppgående till 1 200 kr. eller mer, vilka således är obligatoriskt

sjukpenningförsäkrade på grund av sin egen arbetsförtjänst, men som inte

på grund av den obligatoriska försäkringen kommer upp till en sjukpenning

av 6 kr., kan begagna sig av den frivilliga försäkringen på så sätt att

de erhåller en sammanlagd sjukpenning av nämnda storlek.

Det har i skilda sammanhang framkommit önskemål om en höjning

av det frivilliga sjukpenningtillägget, så att de hemmafruar

som anser sig ha behov därav skulle kunna bygga på sitt obligatoriska

försäkringsskydd med högre belopp än för närvarande är möjligt. I samband

med införandet av det nu gällande sjukpenningtillägget om 3 kr. uttalades

viss oro för missbruk av denna frivilliga försäkring och även för att den

skulle locka till sig ett mindre önskvärt försäkringsbestånd.

Efter vad som framkommit vid en genomgång av riksförsäkringsanstaltens

siffermaterial har sådana farhågor inte besannats. Det är numera omkring

140 000 kvinnor eller drygt 10 procent av hemmafruarna, som utnyttjat

möjligheten till frivillig försäkring, och av dem har det övervägande

antalet försäkrat sig för maximibeloppet. Antalet sjukdagar för dessa

kvinnor är i stort sett detsamma som för förvärvsarbetande kvinnor. På

grund av det nu anförda synes man inte behöva hysa några betänkligheter

mot en höjning av det frivilliga sjukpenningtillägget. Då en sådan höjning

av andra skäl framstår såsom synnerligen önskvärd, vill jag i detta sammanhang

föreslå, att tilläggets maximum höjes till 5 kr. Härav följer, att

även hemmafruar med inkomst av förvärvsarbete uppgående till 1 200 kr.

eller mer med tillämpning av den frivilliga försäkringen kan i mån av behov

höja sitt försäkringsskydd till sammanlagt högst 8 kr.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

Mitt förslag i det föregående om de ogifta mödrarna medför, att även

dessa kan försäkra sig för sjukpenningtillägg.

Därjämte föreslås ett övergångsstadgande om dispens från de för den frivilliga

försäkringen i 49 § sjukförsäkringslagen stadgade ålders- och hälsovillkoren

för dem som omedelbart före ikraftträdandet var försäkrade för

sjukpenningtillägg och som inom viss tid anmäler att de önskar övergå till

högre sjukpenningtillägg. Framställningen härom torde böra göras inom

sex månader från ikraftträdandet. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer

med vad som tidigare föreskrivits vid en likartad lagändring.

Redan i samband med genomförandet av sjukförsäkringslagen var frågan

om möjlighet att i fall av alkoholmissbruk utbetala sjukpenning

till annan än den försäkrade aktuell och den har

även därefter varit föremål för uppmärksamhet.

Enligt sjukförsäkringslagen utgår inte sjukpenning till en försäkrad, som

är intagen på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Vid vård på enskild

vårdanstalt, sjukhus eller konvalescenthem och vid öppen vård föreligger

däremot rätt till sjukpenning och i förekommande fall barntillägg.

Sådan sjukhjälp utgår givetvis också till en alkoholmissbrukare, som är

sjukskriven av annan orsak än alkoholmissbruket.

I den utredning, som riksförsäkringsanstalten företagit på mitt uppdrag,

har understrukits de olägenheter, som följer av att sjukkassorna i fall

som nyss nämnts saknar möjlighet att utbetala sjukpenning till annan än

den sjuke. Anstalten har framhållit, att folkpensioneringslagen innehåller

en bestämmelse av innebörd att pensionsstyrelsen på framställning av nykterhetsnämnd

kan förordna att pension till den, som är eller nyligen varit

hemfallen åt alkoholmissbruk, skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den pensionsberättigades make eller annan person att användas till

den berättigades eller hans familjs uppehälle. Vidare har anstalten pekat på

att yrkesskadeförsäkringslagen och militärersättningsförordningen innehåller

vissa bestämmelser med motsvarande syfte. Dessa bestämmelser är

något annorlunda konstruerade och medger endast att försäkringsinrättningen

i fall av dryckenskap och allvarligt läkemedelsmissbruk kan besluta

att sjukpenning eller livränta skall utgå i form av naturaförmåner. Sistnämnda

stadganden har enligt riksförsäkringsanstaltens uppgift mycket

sällan vunnit tillämpning.

Riksförsäkringsanstalten föreslår införande av en bestämmelse i sjukförsäkringslagen

om att centralsjukkassa på framställning av nykterhetsnämnd

eller dess ordförande kan besluta, att sjukpenning jämte barntillägg

tillkommande den, som är eller nyligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk,

skall utgivas till kommunal myndighet eller till den försäkrades make eller

annan, att användas till den sjukes och hans familjs uppehälle. Samtidigt

föreslår riksförsäkringsanstalten, att de bestämmelser i yrkesskadeförsäk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

ringslagen och militärersättningsförordningen, som jag nyss redogjorde för,

utgår och ersättes med bestämmelser motsvarande dem som föreslås för

sjukförsäkringslagens vidkommande.

Remissorganen har tillstyrkt att bestämmelser av detta slag införes. För

egen del finner jag det önskvärt att sjukkassorna får en möjlighet att utbetala

sjukpenning, som tillkommer en alkoholmissbrukare, till annan än den

försäkrade. Jag förordar därför att en dylik bestämmelse införes i sjukförsäkringslagen.

Regeln torde i huvudsak kunna ansluta till motsvarande

bestämmelse i 38 § 3 mom. tredje stycket folkpensioneringslagen. En bestämmelse,

som avser sjukpenning, kommer på grund av stadgandet i 25 §

sista stycket sjukförsäkringslagen att gälla även hempenning.

Riksförsäkringsanstalten har föreslagit den avvikelsen från vad som gäller

enligt folkpensioneringslagen, att förutom nykterhetsnämnden även dess

ordförande skall tillerkännas befogenhet att göra framställning till sjukkassan

om att sjukhjälpen skall utbetalas till annan än den sjuke. Flera av

remissorganen har uttalat tveksamhet inför förslaget i denna del och nykterhetsvårdsutredningen

har bestämt motsatt sig detsamma.

Riksförsäkringsanstaltens förslag är förestavat av angelägenheten av snabba

ingripanden i nu ifrågavarande ärenden. Jag delar till fullo anstaltens

åsikt, att i de fall då sjukhjälpen bör utbetalas till annan än den sjuke ett

snabbt ingripande är av nöden. I detta avseende intar dock dessa ärenden inte

någon särställning bland dem som nykterhetsnämnderna har att ta befattning

med. Åtskilliga andra ingripanden av nämnderna fordrar också skyndsamhet.

Principen i nykterhetsvårdslagen är dock att ärendena skall avgöras

av hela nykterhetsnämnden. De enda ärenden, som nykterhetsnämnden enligt

lagen äger delegera till ordföranden, är att avge yttranden angående ansökan

om eller innehav av körkort. Med hänsyn till vad nu anförts anser jag,

att övervägande skäl talar för att befogenheten att göra framställning till

sjukkassan förbehålles nykterhetsnämnden. Om det vid tillämpningen skulle

visa sig, att detta förfarande medför svårigheter, torde frågan om dylik

befogenhet även för ordföranden kunna upptagas till förnyat övervägande.

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skall beslut om utbetalande av

sjukpenning till annan än den försäkrade få meddelas, då denne »är eller

nyligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk». Vad beträffar begreppet alkoholmissbruk

avses därmed enligt 1 § nykterhetsvårdslagen att någon, ej

blott tillfälligt, använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig

eller annan. Eu sådan alkoholmissbrukare kan bli föremål för vissa hjälpätgärder

enligt nykterhetsvårdslagen men däremot inte för tvångsingripande.

Termen »hemfallen åt alkoholmissbruk» användes i lagens 15 §, där förutsättningarna

för tvångsingripande finns angivna. Denna term har fått kvarstå

från den gamla alkoholistlagen för att beteckna de gravare fallen av

alkoholmissbruk. I dessa fall kan, om dessutom vissa specialindikationer

föreligger, beslutas om övervakning och även om intagning på vårdanstalt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

för alkoholmissbrukare. Sådana indikationer utgör bl. a. att alkoholmissbrukaren

utsätter någon, som han är skyldig att försörja, för nöd eller

uppenbar vanvård eller eljest grovt brister i sina plikter mot sådan person

att han ligger det allmänna eller sin familj till last eller att han är ur stånd

att taga vara på sig själv.

I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag, att den ifrågasatta bestämmelsen

i sjukförsäkringslagen inte bör tillämpas på de fall av alkoholmissbruk,

som avses i 1 § nykterhetsvårdslagen. Ett villkor bör alltså vara

att alkoholmissbruket är så uttalat, att personen i fråga enligt nykterhetsvårdslagens

terminologi kan betecknas såsom hemfallen åt alkoholmissbruk.

Därutöver vill jag emellertid föreslå, att för tillämpning av det nu föreslagna

stadgandet samma förutsättningar uppställes som gäller för tvångsingripande

enligt nykterhetsvårdslagen. Alkoholmissbruket skall alltså ha

tagit sig sådana uttryck, som anges i 15 § sistnämnda lag. Genom att denna

fordran uppställes skapas större klarhet angående området för det föreslagna

stadgandets tillämpning. Av samma anledning anser jag i likhet med

flera av remissorganen, att man bör begränsa bestämmelsen till att avse

personer som är hemfallna åt alkoholmissbruk. Vad som skall avses med

att någon »nyligen varit» hemfallen åt dylikt missbruk torde nämligen

kunna bli föremål för viss tveksamhet.

Centralsjukkassa bör såsom riksförsäkringsanstalten förutsatt besluta

om utbetalning till annan än den försäkrade. Sådant beslut bör givetvis

fattas med största möjliga skyndsamhet. Om det undantagsvis skulle

möta hinder att omedelbart efter det att framställning om sådan utbetalning

inkommit fatta beslut i frågan, bör kassan i avvaktan på att beslut

meddelas kunna förordna om innehållande av sjukhjälpen. Närmare föreskrifter

härom synes kunna meddelas av riksförsäkringsanstalten.

Med hänsyn till att de individuella fallen torde vara mycket olika, synes

det lämpligast att inte föreskriva någon bestämd längsta tid för giltigheten

av ett beslut om utbetalning till annan än den sjuke. Beslutet bör alltså

kunna gälla tills vidare. Det måste emellertid kraftigt understrykas, att det

givetvis ankommer på nykterhetsnämnden att omedelbart underrätta sjukkassan

om förhållanden, som kan motivera en ändring av beslutet. I många

fall torde även den försäkrade själv göra framställning till sjukkassan om

beslutets upphävande. Det bör därvid åligga sjukkassan att omedelbart upptaga

ärendet till omprövning.

Centralssjukkassans beslut i ärende om utbetalning av sjukhjälp till annan

än den försäkrade kan överklagas hos riksförsäkringsanstalten enligt

101 § sjukförsäkringslagen. Utan särskilt stadgande torde gälla att kassans

beslut länder till efterrättelse utan hinder av att det inte vunnit laga kraft.

Om beslut angående utbetalning till annan än den sjuke upphäves, äger den

försäkrade själv uppbära sjukhjälp som ännu inte utbetalats. Sjukhjälp,

som utbetalats till annan enligt beslutet om sådan utbetalning, äger den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

försäkrade inte utfå. Beslutet skall ju avse utbetalning till sådan mottagare

att sjukhjälpen kommer till användning för den sjukes eller hans familjs

uppehälle.

Vad slutligen angår de föreslagna ändringarna i yrkesskadeförsäkringslagen

och inilitärersättningsförordningen är att märka, att de nuvarande

bestämmelserna om utbyte av ersättning i penningar mot naturaprestation

avser inte bara sjukpenning utan även livränta. En prövning av huruvida

dessa regler kan utmönstras ur lagstiftningen bör lämpligen anstå till ett

tillfälle då mera centrala bestämmelser i yrkesskadeförsäkringslagen blir

föremål för ändring. På grund härav finner jag det lämpligast, att tills

vidare låta de nuvarande bestämmelserna kvarstå och allenast komplettera

dem med ett stadgande, motsvarande det som jag föreslår infört i sjukförsäkringslagen.

De i det föregående föreslagna ändringarna i sjukförsäkringslagen och

övriga författningar bör träda i kraft den 1 januari 1961.

Lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa avsåg att ge medlemmar i de erkända sjukkassorna, vilka

vid övergången till den nya sjukförsäkringslagen skulle komma att förlora

det sjukpenningskydd som de tidigare ägt, möjlighet att under en övergångstid

frivilligt försäkra sig för sjukpenning i allmän sjukkassa. Lagen

tog närmast sikte på pensionärerna. Dessa hade nämligen kunnat försäkra

sig för viss lägre sjukpenning i erkänd sjukkassa men står utanför den

nya sjukpenningförsäkringen enligt sjukförsäkringslagen.

Enligt 1954 års lag äger den, som vid utgången av år 1954 var sjukpenningförsäkrad

i erkänd sjukkassa men som inte är sjukpenningförsäkrad enligt

sjukförsäkringslagen, rätt att för tiden intill utgången av juni månad 1960

genom frivilliga avgifter i allmän sjukkassa försäkra sig för sjukpenning

om högst 3 kr. De, som redan från början uteslöts från den obligatoriska

sjukpenningförsäkringen, kunde genom anmälan före den 31 juli 1955

ansluta sig till den frivilliga försäkringen. Möjligheten till anslutning står

emellertid öppen även för dem, som vid övergången till den nya sjukförsäkringslagen

blev obligatoriskt sjukpenningförsäkrade men vilkas försäkring

sedermera upphör, ofta just på grund av att de ingår i pensionsåldern.

Förutsättningen är alt anmälan sker inom två veckor från det de

erhållit besked om att den obligatoriska försäkringen upphört.

Med utgången av juni i år upphör försäkringen enligt 1954 års lag att

gälla. Detta innebär såväl att rätten till nyteckning upphör som att de

som nu är försäkrade förlorar det försäkringsskydd de hittills haft. Med

anledning härav har riksförsäkringsanstalten föreslagit, alt lagen ändras

på sådant sätt, alt personer som är försäkrade vid utgången av juni 1960

skall för framtiden vara bibehållna vid sitt försäkringsskydd. Vid remissbe
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

handlingen av förslaget har socialstyrelsen förordat, att rätten till nyteckning

skall kvarstå under ytterligare en femårsperiod.

Socialförsäkringen befinner sig för närvarande i ett skede av genomgripande

omdaning. Det kan inte uteslutas, att reformarbetet kan komma att

beröra även frågor, som sammanhänger med försäkringen enligt 1954 års

lag. Jag anser det med hänsyn härtill vara lämpligast att lagen generellt

förlänges att gälla till utgången av juni månad 1965. Härav följer både att

nyteckningsrätten kommer att finnas ytterligare fem år och att försäkringen

kvarstår för dem som nu är försäkrade enligt lagen. En försäkring,

som gäller vid utgången av juni 1960, bör utan särskild anmälan fortsätta

att gälla även därefter, såvida inte den försäkrade begär annat. En föreskrift

härom har intagits i övergångsbestämmelserna.

Vad beträffar kostnaderna för de av mig förordade lagändringarna

torde det inte vara möjligt att göra någon exakt kostnadsberäkning

för utvidgningen av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen till ogifta

kvinnor med barn under 16 år. Som framgått av vad jag tidigare anfört är

det dock endast ett fåtal kvinnor, som berörs av de nya bestämmelserna.

Kostnaderna kan därför antagas bli mycket obetydliga. Höjningen av maximum

för den frivilliga försäkringen för husmödrar kan, om man räknar

med att 100 000 kvinnor utnyttjar de nya möjligheterna och försäkrar sig

för maximalt sjukpenningtillägg och man tillika antar att antalet sjukdagar

per medlem och år liksom nu uppgår till cirka 17, beräknas medföra

en kostnadsökning för sjukförsäkringen av 3,4 milj. kr. om året. Kostnaden

för den frivilliga försäkringen enligt 1954 års lag kan för de närmaste åren

väntas hålla sig vid ungefär nuvarande nivå, omkring 2,6 milj. kr. om året.

Staten bidrar till kostnaderna för grundsjukpenning — som alltså kommer

att utgå till ogifta kvinnor med barn under 16 år — med 50 procent och

till kostnaden för sjukpenningtillägg enligt sjukförsäkringslagens frivilliga

försäkring och för sjukpenning enligt 1954 års lag med 20 procent. Till

barntillägg enligt sjukförsäkringslagen och 1954 års lag utgår statsbidrag

med 75 procent.

I enlighet med vad nyss sagts synes införandet av obligatorisk sjukpenningförsäkring

för vissa ogifta kvinnor inte behöva inverka på beräkningen

av statens kostnader för sjukförsäkringen. Av den årliga kostnaden för den

utökade frivilliga försäkringen för husmödrar bär staten att erlägga 20 procent

eller enligt den angivna beräkningen cirka 0,7 milj. kr. Barntillägg

utgår inte på grund av denna försäkring utan enligt den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,

som samtliga frivilligt försäkrade kvinnor tillhör.

Till försäkringen enligt 1954 års lag skall staten likaledes bidraga med 20

procent eller omkring 0,5 milj. kr. om året. Från kostnaden för barntillägg

enligt sistnämnda försäkring kan bortses.

Eftersom ändringarna i sjukförsäkringslagen föreslås träda i kraft den 1

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

januari 1961, kommer de av dessa ändringar samt av försäkringen enligt

1954 års lag föranledda kostnaderna för staten under budgetåret 1960/61

under angivna förutsättningar att uppgå till cirka 0,85 milj. kr. Detta belopp

torde ligga inom den marginal, varmed anslaget Bidrag till sjukkassor m. m.

beräknats. Nämnda anslag är i innevarande års statsverksproposition upptaget

till 265 milj. kr.»

Lagrådet m. m.

Lagrådet har hörts över de genom propositionen framlagda lagförslagen,

mot vilka lagrådet endast haft en mindre erinran av formell natur. Denna

erinran har beaktats vid förslagens utformning.

Motioner

Frågan om höjning av det frivilliga sjukpenningtilllägget

behandlas i motionerna 1: 4-70 och II: 584, vari det hemställes »om

sådan ändring i lagen om allmän sjukförsäkring att gifta hemarbetande

kvinnor får rätt till en frivillig tilläggsförsäkring, som tillsammans med

grundsjukpenningen ger en sjukpenning av upp till 9 kronor om dagen».

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om möjlighet att ifall

av alkoholmissbruk utbetala sjukpenning till annan

än den försäkrade behandlas i motionerna I: 649 och II: 802,

vari det hemställes, att 27 § sjukförsäkringslagen måtte erhålla följande

lydelse.

»27 §.

Sjukpenning jämte ----för sjukpenningförsäkringen.

Vägrar försäkrad —---denna påföljd.

På framställning av nykterhetsnänmd äger lokalsjukkassa besluta att

sjukpenning jämte barntillägg tillkommande den, som är hemfallen åt

alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt

som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, skall utbetalas till

kommunal myndighet eller annan person att användas till den försäkrades

eller hans familjs uppehälle.»

Lagen med särskilda bestämmelser om frivillig

sjukpenningförsäkring i allmän sjukkkassa behandlas

i motionerna I: 451 och II: 393, vari det hemställes, »att riksdagen måtte

för sin del fatta beslut om förlängning av giltighetstiden för lagen den 17

december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa till utgången av juni 1965».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 1:451, 1:470 och 11:802.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

Utskottet

Sjukpenningförsäkringen enligt sjukförsäkringslagen omfattar i princip

endast dem som har årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1200 kr. Dessutom

är emellertid vissa hemarbetande kvinnor sjukpenningförsäkrade,

trots att de icke har förvärvsinkomst, som uppgår till nämnda belopp.

Denna s. k. hemmafruförsäkring omfattar dels de gifta, med mannen sammanlevande

kvinnorna, dels de gifta, med mannen icke sammanlevande

kvinnor och de förut gifta kvinnor, som sammanlever med barn under 16

år från äktenskapet. Hemmafruförsäkringen gäller icke för längre tid än

t. o. m. den månad, under vilken kvinnan fyller 67 år.

Riksdagen framställde i fjol önskemål om att hemmafruförsäkringen

borde utsträckas till att omfatta även de ogifta kvinnorna med

barn under 16 år. I enlighet härmed framlägges i propositionen förslag

till en sådan utvidgning av försäkringen. Vidare föreslås, att även de

gifta, med mannen icke sammanlevande kvinnor och de förut gifta kvinnor,

som sammanlever med barn, vilket icke härrör från äktenskapet, skall

omfattas av denna försäkring.

Riksförsäkringsanstalten, som avgivit det förslag som ligger till grund

för propositionen i denna del, har funnit, att de allra flesta ogifta kvinnor

med barn har så stor inkomst av förvärvsarbete, att de på grund därav

är sjukpenningförsäkrade, samt därför ansett det tveksamt, huruvida

det föreligger något större behov att föra dessa kvinnor in under hemmafruförsäkringen.

Departementschefen har emellertid ansett det naturligast

att helt jämställa de ogifta mödrarna med de kategorier av ensamstående

mödrar som tillhör försäkringen. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning.

Behovet av stöd från sjukförsäkringen kan i många fall vara minst

lika stort för en ogift kvinna med barn som t. ex. för en änka med barn.

Utskottet tillstyrker alltså förslaget att låta de ogifta kvinnorna med barn

omfattas av hemmafruförsäkringen. Såsom vidare föreslagits i propositionen

bör i konsekvens härmed denna försäkring göras tillämplig även

på de gifta, med mannen icke sammanlevande kvinnor samt de förut gifta

kvinnor, som sammanlever med annat barn under 16 år än barn från äktenskapet.

Kvinna, som tillhör hemmafruförsäkringen eller som, därest hon icke

haft inkomst av förvärvsarbete, skulle ha tillhört denna försäkring, har

möjlighet att genom frivillig försäkring enligt sjukförsäkringslagen

höja sin försäkring så, att sjukpenningen för dag uppgår

till högst sex kr. I propositionen föreslås, att detta maximum skall höjas

till åtta kr. I de vid riksdagens början väckta motionerna I: 470 och II: 584

framlägges förslag om att maximum skall sättas till nio kr.

De sjukpenningförmåner som den obligatoriska sjukförsäkringen ger de

hemarbetande kvinnorna inskränker sig i allmänhet till grundsjukpen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

ningen, tre kr. om dagen. Onekligen måste dessa förmåner betecknas som

låga, särskilt om man beaktar att de ofta täcker endast en ringa del av

de utgifter husmoderns sjukdom medför. Det är därför av stor betydelse

att dessa kvinnor kan bygga på det obligatoriska skyddet genom en frivillig

försäkring med icke alltför obetydliga förmåner. Nu gällande frivilliga

försäkring med dess maximum för sjukpenningtillägget om tre kr.

för dag kan härvidlag inte anses tillräcklig, och en höjning av maximum

är därför angelägen. Vid införandet av möjligheten till frivillig försäkring

för hemmafruar ansågs att sjukpenningtillägget inte borde sättas för högt

med hänsyn till risken för missbruk av försäkringen. Det saknas emellertid

anledning att antaga att en måttlig höjning av maximum skulle i nämnvärd

grad öka denna risk. För övrigt har försäkringen trots intensiv upplysningsverksamhet

fått en förhållandevis ringa omfattning; endast något

mer än tio procent av de till försäkringen berättigade torde ha anslutit sig

till densamma. Det är troligt, att ett högre maximum för sjukpenningtilllägget

kommer att göra försäkringen mera attraktiv och därmed bidraga

till ökad anslutning. Även från denna synpunkt är en höjning önskvärd.

Vad så angår frågan om storleken av höjningen av sjukpenningtilläggets

maximum ligger propositionen och motionerna varandra mycket nära;

skillnaden i tillägg uppgår endast till en kr. för dag. Utskottet har stannat

för att förorda propositionens förslag. Härvid har utskottet tagit hänsyn

till att redan detta — ehuru lägre än motionsförslaget — innebär en förhållandevis

stor förhöjning av sjukpenningtillägget.

Propositionen innehåller vidare förslag om införande i sjukförsäkringslagen

av en bestämmelse, enligt vilken sjukpenning jämte barnbidrag

skall kunna utbetalas till annan än den berättigade i

de fall då denne är hemfallen åt alkoholmissbruk, som

tagit sig sådana yttringar, som anges i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård.

Önskemål om en sådan bestämmelse har sedan länge förefunnits.

Utskottet anser det därför tillfredsställande att förslag i ämnet nu

kunnat framläggas.

Beslut om att sjukersättning skall utbetalas till annan skall enligt förslaget

fattas av centralsjukkassa efter framställning av nykterhetsnämnd.

Enligt riksförsäkringsanstalten, som framlagt det förslag, varpå propositionen

i denna del grundar sig, skulle även nykterhetsnäinndens ordförande

vara behörig att göra sådan framställning. Detta riksförsäkringsanstaltens

förslag var motiverat av att det ansågs angeläget att framställning

kunde göras utan onödig omgång. Emellertid rönte förslaget kritik

under remissbehandlingen, och i propositionen har det icke upptagits. Skälet

härtill är i huvudsak, att sådan framställning synes böra jämställas

med övriga ingripanden som nykterhetsnämnderna har alt företaga mot

alkoholmissbrukare samt att någon delegationsrätt i de senare fallen icke

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

föreligger. Utskottet delar den uppfattning som sålunda kommit till uttryck

i propositionen.

I motionerna I: 649 och II: 802 har yrkats, att beslutanderätten i frågor

om utbetalning av sjukersättning till annan måtte läggas hos lokalsjukkassorna

i stället för hos centralsjukkassorna. Till motivering härför anför

motionärerna att samarbetet och kontakten mellan sjukkassemedlemmarna

och lokalsjukkassorna så gott som undantagslöst varit av förtroendefullt

slag samt att lokalsjukkassorna numera har de personella resurser

som erfordras för att kunna lämna en god service. Vidare framhåller

motionärerna, att lokalsjukkassorna till skillnad från centralsjukkassorna

i de flesta fall har den personkännedom som är av betydelse för att avgöra

ärenden av förevarande slag. Enligt motionärerna måste det för nykterhetsnämnden

förefalla smidigast att kunna diskutera dessa ärenden med

lokalsjukkassan. Lägges beslutanderätten hos centralsjukkassan, blir det

enligt deras mening likväl sakuppgifter från lokalsjukkassan som kommer

att ligga till grund för beslutet.

De i motionerna anförda skälen talar i viss mån för att beslutanderätten

bör ligga hos lokalsjukkassa. Emellertid finnes starka skäl mot en

sådan uppfattning. Härvid må först framhållas den av riksförsäkringsanstalten

framförda synpunkten, att det torde föreligga större säkerhet

för en enhetlig tillämpning, om beslutanderätten ankommer på centralsjukkassa.

En ytterligare fördel är att centralsjukkassa i långt mindre grad

än lokalsjukkassa löper risk att påverkas av personliga hänsynstaganden

i sina beslut. Slutligen må framhållas, att ingen av de hörda remissinstanserna,

däribland Svenska sjukkasseförbundet, haft något att erinra mot

att beslutanderätten anförtros åt centralsjukkassa. På grund av vad sålunda

anförts finner utskottet övervägande skäl tala för propositionens

förslag, att beslutanderätten skall ligga hos centralsjukkassa. Utskottet

kan följaktligen inte biträda förevar ande motionsyrkande.

I propositionen har framlagts förslag om att en bestämmelse av samma

innebörd som den ovan behandlade skall införas jämväl i yrkesskadeförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen. Utskottet har intet att

erinra häremot.

Propositionen innehåller slutligen förslag om en förlängning på fem år

av giltighetstiden för lagen den 17 december 1954 med särskilda

bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa. I motionerna 1: 451 och II: 393 har framlagts

förslag av samma innebörd. Utskottet har icke något att erinra mot

förslagen.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen, med bifall till förevarande proposition,

nr 137, såvitt angår det däri framlagda förslaget till lag

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1960

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om

allmän sjukförsäkring, och i anledning av motionerna

I: 470 och II: 584 samt med avslag å motionerna I: 649 och

II: 802, måtte antaga nämnda lagförslag,

B. att riksdagen måtte bifalla det genom propositionen

framlagda förslaget till lag angående ändrad lydelse av

37 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

C. att riksdagen måtte bifalla det genom propositionen

framlagda förslaget till förordning om ändrad lydelse av 10 §

militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261)

samt

D. att riksdagen med bifall jämväl till motionerna I: 451

och II: 393 måtte bifalla det genom propositionen framlagda

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen

den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Stockholm den 5 maj 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Åkesson, Kaijser och Edström;

från andra kammaren: fröken Wetterström, herr Odhe, fröken Sandell,

fru Eriksson i Ängelholm, herrar Gustavsson i Alvesta, Svensson i

Ivungälv, Königson och Anderson i Sundsvall.

Reservation

vid 27 § förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring

av herr Nils Elowsson, fru Svenson, fröken Wetterström, fröken Sandell,

fru Eriksson i Ängelholm samt herrar Gustavsson i Alvesta och Anderson

i Sundsvall, vilka ansett,

a) att det stycke å s. 20 i utskottets yttrande, som börjar med orden »De i»

och slutar med orden »förevarande motionsyrkande», bort ersättas med

text av följande lydelse.

»Vid avgörandet av frågan, vilken som skall besluta om utbetalandet av

ersättningen till annan, har departementschefen föreslagit, att centralsjuk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 är 1960

kassorna skall handha den uppgiften. Enär det emellertid är nykterhetsnämnderna

som vid behandling av alkoholskadefallen blir de egentliga

sakkunniga, måste det bli deras rekommendation som kommer att följas

av den som skall besluta om utbetalandet av sjukersättningen till annan.

Att under sådana förhållanden översända förslaget till centralsjukkassorna,

som ofta är förlagda till annan ort än där den alkoholskadade vistas, är

en omväg som inte kan vara till någon fördel. Någon nämnvärd personkännedom

kan nämligen centralsjukkassorna på grund av arbetsområdenas

omfattning inte ha, men det har däremot lokalsjukkassorna, i den mån

sådan behöves utöver den nykterhetsnämnderna besitter.

Någon enhetlighet i bedömningen av de olika fallen kan inte heller nås

genom att förlägga bestämmanderätten till centralsjukkassorna, eftersom

det är de lokala nykterhetsnämndernas personundersökning som självklart

måste bli praktiskt taget ensamt avgörande, enär ingen annan institution

har motsvarande kännedom om alkoholisternas förhållanden.»

b) att utskottet under A. bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna 1: 649 och II: 802

samt i anledning av motionerna I: 470 och II: 584, måtte —

med förklaring att det genom förevarande proposition, nr

137, framlagda förslaget till lag angående ändring i lagen

den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring icke

kunnat oförändrat bifallas — för sin del antaga nämnda

lagförslag med den ändringen att 27 § erhåller följande, såsom

utskottets förslag betecknande lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

27 §.

Sjukpenning jämte — —- — för sjukpenningförsäkringen.

Vägrar försäkrad — —-----denna påföljd.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger centralsjukkassa besluta,

att sjukpenning jämte barntillägg

tillkommande den, som är hemfallen

åt alkoholmissbruk och beträffande

vilken föreligger omständighet

i övrigt som i 15 § första stycket

lagen om nykterhetsvård sägs,

skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den försäkrades make

eller annan person att användas till

den försäkrades eller hans familjs

uppehälle.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger lokalsjukkassa besluta,

att sjukpenning jämte barntillägg

tillkommande den, som är hemfallen

åt alkoholmissbruk och beträffande

viken föreligger omständighet

i övrigt som i 15 § första stycket

lagen om nykterhetsvård sägs,

skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den försäkrades make

eller annan person att användas till

den försäkrades eller hans familjs

uppehälle.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 60

004628

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:255 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 a1 i texten