Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående tilläggssjukpenning för småföretagare och husmödrar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 441 i första kammaren av herr Andersson, Torsten, och herr Svanström samt nr 585 i andra kammaren av herr Svensson i Vä.
1960-05-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:38, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående tilläggssjukpenning för småföretagare och husmödrar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 441 i första kammaren av herr Andersson, Torsten, och herr Svanström samt nr 585 i andra kammaren av herr Svensson i Vä.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960
1
Nr 38
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
tilläggssjukpenning för småföretagare och husmödrar.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 441 i första kammaren av herr
Andersson, Torsten, och herr Svanström samt nr 585 i andra kammaren av
herr Svensson i Vä.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående
möjligheterna för småföretagare och icke yrkesarbetande husmödrar att
erhålla tilläggssjukpenning samt att vid en sådan utredning de i motionen
framförda synpunkterna måtte beaktas».
Beträffande innehållet i motionerna får utskottet, i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 441.
Motionerna
Motionärerna framhåller, att företagare och husmödrar i allmänhet är
sjukpenningförsäkrade endast för grundsjukpenning men att de har möjlighet
att genom frivillig försäkring enligt sjukförsäkringslagen förbättra
sitt sjukpenningskydd. De påpekar vidare, att till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen,
vilken löntagarna regelmässigt är medlemmar i,
utgår bidrag från arbetsgivarna, medan några sådana bidrag inte utgår till
den frivilliga försäkringen. Motionärerna fortsätter:
Genom den tillämpade metoden för finansiering av sjukförsäkringen
kommer småföretagare med begränsade inkomster att få vidkännas betydande
ekonomiska uppoffringar för denna. En småföretagare har kanske
inte större inkomst än någon av sina anställda och kanske i vissa fall till och
med lägre inkomst. Ändock måste han betala arbetsgivaravgift för samtliga
sina anställda, som är tillförsäkrade tilläggssjukpenning. Själv får han
ingen tilläggssjukpenning, såvida han inte ur egen kassa finansierar en
frivillig försäkring. Han kommer härigenom i en vida ogynnsammare ställning
än sina anställda i företaget. Man kan visserligen hävda, att det är en
riktig princip, att ett företag skall betala arbetsgivaravgift för sina anställda,
men när denna princip skall tillämpas i praktiken blir verkningarna högst
olika, beroende på om det är ett stort och ekonomiskt starkt företag, som
skall betala avgiften, eller om det är en småföretagare med begränsade inkomster.
Såsom principen nu tillämpas enligt gällande bestämmelser medför
den en stor ekonomisk orättvisa för det stora flertalet mindre företagare.
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 sand. 2 avd. Nr 38
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960
Enligt vår mening bör småföretagare komma i åtnjutande av efter inkomsten
graderad tilläggssjukpenning på samma sätt som arbetstagare nu
erhåller dylik sjukersättning utan att småföretagarna själva behöver erlägga
hela kostnaden härför. Vidare bör också husmödrar, som icke har
förvärvsarbete utanför hemmet, komma i åtnjutande av tilläggssjukpenning.
På vilka villkor smaföretagare och husmödrar skall kunna komma i åtnjutande
av tilläggssjukpenning bör utredas genom Kungl. Maj :ts försorg.
Gällande bestämmelser
Beträffande den obligatoriska försäkringen enligt sjukförsäkringslagen
bör följande nämnas i detta sammanhang.
Sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete är minst 1 200 kr.,
blir sjukpenningförsäkrad (7 § första stycket). Vidare är kvinnlig
sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete inte uppgår till
nämnda belopp, sjukpenningförsäkrad, såframt hon a) är gift och sammanlever
med sin man eller, om sammanlevnaden mellan makarna hävts, med
barn under 16 år, som vid tiden för sammanlevnadens hävande var sjukvårdsförsäkrat
såsom barn till henne eller maken, eller b) efter att ha varit
gift sammanlever med barn under 16 år, som vid tiden för äktenskapets
upplösning var sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne eller maken (7 §
andra stycket). Försäkring som avses i a) och b) gäller inte för längre tid
än till och med den månad, varunder kvinnan fyller 67 år, och inte heller
för tid efter utgången av den månad, varunder hon börjat uppbära invalidpension
eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering, så länge sådan
förmån åtnjutes (7 § tredje stycket).
Med årsinkomst av förvärvsarbete avses den för år beräknade inkomst i
penningar eller naturaförmåner, som någon kan antagas komma att tills
vidare åtnjuta av sådant arbete. Hushållsarbete, som make utför i hemmet,
räknas inte som förvärvsarbete.
Sjukpenningförsäkrad medlem äger vid sjukdom, som förorsakar förlust
av arbetsförmågan, för varje dag rätt till hel sjukpenning. Förorsakar sjukdomen,
utan att medföra förlust av arbetsförmågan, nedsättning av denna
med minst hälften, skall halv sjukpenning utges (21 §). Varje sjukpenningförsäkrad
medlem är försäkrad för grundsjukpenning. Hel grundsjukpenning
utgör 3 kr. Har medlemmen i fråga en årsinkomst av tjänst om minst
1 800 kr., är han dessutom försäkrad för tilläggssjukpenning. Storleken av
tilläggssjukpenningen är beroende på lönens storlek. Lägsta tilläggssjukpenning
är 1 kr. och högsta 17 kr. Efter 180 dagars sjukdom sker viss
nedsättning av tilläggssjukpenningen, dock inte om den är 2 kr. eller lägre
(22 §).
Den obligatoriska försäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgifter,
arbetsgivarbidrag och statsbidrag.
För de allmänna sjukkassornas medlemmar föreligger skyldighet att
erlägga avgift för bl. a. försäkringen för grundsjukpenning och försäkringen
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960
för tilläggssjukpenning. Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall
erläggas av medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst — vid
taxering året näst efter det år avgiften avser — bestämts till minst 1 200 kr.
Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av medlem,
som under den månad eller del därav som avgiften avser är försäkrad för
tilläggssjukpenning (33 §).
Arbetsgivarna bidrager bl. a. till kostnaderna för försäkringen för tillläggssjukpenning
(38 §). Bidraget utgår med 0,85 procent av arbetsgivares
lönekostnader, beräknade på visst sätt. Arbetsgivarna bidrager däremot inte
till försäkringen för grundsjukpenning.
Till de allmänna sjukkassorna utgår statsbidrag bl. a. i form av sjukhjälpsbidrag
(40 §). Sjukhjälpsbidraget utgår med 50 procent för i huvudsak
alla sjukvårdskostnader utom sjukhusvård, med 50 procent för grundsjukpenning
samt med 75 procent för barntillägg (41 §). Till försäkringen
för tilläggssjukpenning utgår icke statsbidrag.
Den frivilliga försäkringen enligt sjukförsäkringslagen innebär,
att sjukpenningförsäkrad medlem, som åtnjuter inkomst av annat
förvärvsarbete än tjänst, genom frivilliga avgifter kan försäkra sig i allmän
sjukkassa för erhållande av visst tillägg till den sjukpenning, som
han eller hon äger uppbära på grund av den obligatoriska försäkringen.
Detta tillägg får uppgå till högst så stort belopp, att sjukpenningen jämte
tillägget motsvarar sjukpenningen i den sjukpenningklass, som medlemmen
skulle ha tillhört om årsinkomsten varit inkomst av tjänst (47 § första
stycket). Vidare får sådan kvinnlig sjukkassemedlem som avses i 7 § andra
stycket utöka sitt försäkringsskydd genom frivilliga avgifter, så att hon
erhåller ett sjukpenningtillägg på 1, 2 eller 3 kr. Det sammanlagda sjukpenningbeloppet
får dock inte överstiga 6 kr. (47 § andra stycket). Vidare
föreligger vissa möjligheter för studerande att försäkra sig för sjukpenning.
Frivillig försäkring får i allmänhet meddelas endast om medlemmen
ej fyllt femtiofem år och har god hälsa (49 §).
För den frivilliga försäkringen utgår statsbidrag med 20 procent för sjukpenning
och sjukpenningtillägg och med 75 procent för barntillägg åt studerande
(53 §).
Åtskilliga stadganden rörande den obligatoriska försäkringen skall i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse även för den frivilliga försäkringen
(54 §).
Propositionen nr 75 till årets riksdag
I proposition nr 75 till årets riksdag, vilken avser ändringar i folkpensioneringslagen
in. m., behandlar föredragande departementschefen, statsrådet
Nilsson, frågan om socialförsäkringens samordning och komplettering. Härvid
erinrar han om att en av principerna i den moderna socialförsäkringen
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960
är att försäkringen bör inom rimliga gränser ersätta det bortfall av arbetsinkomst
som försäkringsfallet innebär. Emellertid är det enligt hans mening
påfallande, att, även om utvecklingen lett fram till en betydande grad av
överensstämmelse i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar,
denna princip inte tillämpas allmänt eller enhetligt. Departementschefen
framhåller därefter:
Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter
enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara
förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits
för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önskemål
över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det
faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de
olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och
behov.
Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i
samordningens och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan översyn
bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas,
om de motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör eftersträvas
överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika försäkringsgrenar
medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt.
En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkomplexet.
Härefter erinrar departementschefen om att riksdagen 1959 i enlighet med
andra lagutskottets hemställan (utlåtande nr 17) hemställt att frågan om
tilläggssjukpenningförsäkring för företagare göres till föremål för utredning.
Departementschefen framhåller, att om detta resulterar i att företagarna
anslutes till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen, goda
förutsättningar synes föreligga för en utveckling därhän, att socialförsäkringssystemet
i sin helhet omfattar hela folket. Vidare anför departementschefen,
att i detta sammanhang aktualiseras frågan om en översyn av ersättningsreglerna
för vissa särskilda grupper, bland dem husmödrar som saknar
kontant inkomst av sitt arbete i hemmet.
Angående takten i och sättet för pågående och förestående utredningsarbete
anför departementschefen:
Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art,
som nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som
har direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvaltningsorganisation
beslutas 1961 och 1962 för att träda i funktion senast vid
ingången av 1963. Det är därför av vikt, att utrednings- och förberedelsearbetet
bedrives i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén
och administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och i samverkan
med socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit
till den uppfattningen, att olika föreliggande utredningsuppgifter inom
socialförsäkringen bör upptas till prövning i särskild ordning endast i den
mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat
sätt än genom den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag
nu behandlat.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960
Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör
sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den allmänna
tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa
sjukförsäkringsfrågor (prop. 1959: 161), att en allmän och mera omfattande
översyn av sjukförsäkringslagen borde anstå till dess ytterligare
erfarenheter vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordningsfrågorna
inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare framhöll
jag, att översynen torde få komma till stånd inom en relativt nära framtid
bl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna utlåtande
(nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen av
sjukförsäkringsbestämmelserna snarast borde komma till stånd. Mera väsentliga
utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening
inte ske i samband med en partiell reform.
Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin
helhet kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersättningsregler
att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utredningsarbetet
på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer att behandlas
i sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effektivitet
i arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.
Utskottet
I föreliggande motioner begäres en utredning syftande till förbättrade
sjukpenningförmåner för småföretagare och husmödrar. Till utgångspunkt
för denna framställning har motionärerna tagit det förhållandet, att företagare
och husmödrar i allmänhet icke har så stor inkomst av tjänst, att
de blir obligatoriskt tilläggssjukpenningförsäkrade, och därför endast är
försäkrade för grundsjukpenning, tre kr. om dagen.
Riksdagen begärde i fjol att frågan om tilläggssjukpenningförsäkring
för företagare måtte göras till föremål för utredning. I propositionen nr 75
till årets riksdag har föredragande departementschefen lämnat en redogörelse
för pågående och förestående arbete för socialförsäkringens samordning
och komplettering samt nämner därvid, att frågan om tilläggssjukpenningförsäkring
för företagare bör upptagas i detta sammanhang. Vidare
framhåller departementschefen att i samband därmed aktualiseras
frågan om ersättningsreglerna för bl. a. husmödrar, som saknar kontant
inkomst av sitt arbete i hemmet. Enligt vad utskottet inhämtat ingår de
nu berörda frågorna i 1958 års socialförsäkringskommittés utredningsuppdrag.
De genom motionerna aktualiserade spörsmålen är således redan överlämnade
för utredning. Vid sådant förhållande saknas skäl att begära utredning
i ämnet. Emellertid synes det värdefullt, att de i motionerna framförda
synpunkterna beaktas vid socialförsäkringskommitténs arbete, och
utskottet vill därför föreslå att motionerna överlämnas till kommittén.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1: 441
och II: 585, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att
motionerna överlämnas till 1958 år socialförsäkringskommitté
att beaktas vid dess fortsatta arbete.
Stockholm den 5 maj 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Åkesson, Kaijser och Edström;
från andra kammaren: fröken Wetterström, herr Odhe, fröken Sandell,
fru Eriksson i Ängelholm, herrar Gustavsson i Alvesta, Svensson i
Kungälv, Königson och Anderson i Sundsvall.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 60
004651
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:285 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning angående tilläggssjukpenning för småföretagare och husmödrar. a1 i texten