Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående tilläggssjukpenning för småföretagare och husmödrar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 441 i första kammaren av herr Andersson, Torsten, och herr Svanström samt nr 585 i andra kammaren av herr Svensson i Vä.

1960-05-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:38, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående tilläggssjukpenning för småföretagare och husmödrar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 441 i första kammaren av herr Andersson, Torsten, och herr Svanström samt nr 585 i andra kammaren av herr Svensson i Vä.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

tilläggssjukpenning för småföretagare och husmödrar.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 441 i första kammaren av herr

Andersson, Torsten, och herr Svanström samt nr 585 i andra kammaren av

herr Svensson i Vä.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående

möjligheterna för småföretagare och icke yrkesarbetande husmödrar att

erhålla tilläggssjukpenning samt att vid en sådan utredning de i motionen

framförda synpunkterna måtte beaktas».

Beträffande innehållet i motionerna får utskottet, i den mån redogörelse

härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 441.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att företagare och husmödrar i allmänhet är

sjukpenningförsäkrade endast för grundsjukpenning men att de har möjlighet

att genom frivillig försäkring enligt sjukförsäkringslagen förbättra

sitt sjukpenningskydd. De påpekar vidare, att till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen,

vilken löntagarna regelmässigt är medlemmar i,

utgår bidrag från arbetsgivarna, medan några sådana bidrag inte utgår till

den frivilliga försäkringen. Motionärerna fortsätter:

Genom den tillämpade metoden för finansiering av sjukförsäkringen

kommer småföretagare med begränsade inkomster att få vidkännas betydande

ekonomiska uppoffringar för denna. En småföretagare har kanske

inte större inkomst än någon av sina anställda och kanske i vissa fall till och

med lägre inkomst. Ändock måste han betala arbetsgivaravgift för samtliga

sina anställda, som är tillförsäkrade tilläggssjukpenning. Själv får han

ingen tilläggssjukpenning, såvida han inte ur egen kassa finansierar en

frivillig försäkring. Han kommer härigenom i en vida ogynnsammare ställning

än sina anställda i företaget. Man kan visserligen hävda, att det är en

riktig princip, att ett företag skall betala arbetsgivaravgift för sina anställda,

men när denna princip skall tillämpas i praktiken blir verkningarna högst

olika, beroende på om det är ett stort och ekonomiskt starkt företag, som

skall betala avgiften, eller om det är en småföretagare med begränsade inkomster.

Såsom principen nu tillämpas enligt gällande bestämmelser medför

den en stor ekonomisk orättvisa för det stora flertalet mindre företagare.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 sand. 2 avd. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960

Enligt vår mening bör småföretagare komma i åtnjutande av efter inkomsten

graderad tilläggssjukpenning på samma sätt som arbetstagare nu

erhåller dylik sjukersättning utan att småföretagarna själva behöver erlägga

hela kostnaden härför. Vidare bör också husmödrar, som icke har

förvärvsarbete utanför hemmet, komma i åtnjutande av tilläggssjukpenning.

På vilka villkor smaföretagare och husmödrar skall kunna komma i åtnjutande

av tilläggssjukpenning bör utredas genom Kungl. Maj :ts försorg.

Gällande bestämmelser

Beträffande den obligatoriska försäkringen enligt sjukförsäkringslagen

bör följande nämnas i detta sammanhang.

Sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete är minst 1 200 kr.,

blir sjukpenningförsäkrad (7 § första stycket). Vidare är kvinnlig

sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete inte uppgår till

nämnda belopp, sjukpenningförsäkrad, såframt hon a) är gift och sammanlever

med sin man eller, om sammanlevnaden mellan makarna hävts, med

barn under 16 år, som vid tiden för sammanlevnadens hävande var sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till henne eller maken, eller b) efter att ha varit

gift sammanlever med barn under 16 år, som vid tiden för äktenskapets

upplösning var sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne eller maken (7 §

andra stycket). Försäkring som avses i a) och b) gäller inte för längre tid

än till och med den månad, varunder kvinnan fyller 67 år, och inte heller

för tid efter utgången av den månad, varunder hon börjat uppbära invalidpension

eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering, så länge sådan

förmån åtnjutes (7 § tredje stycket).

Med årsinkomst av förvärvsarbete avses den för år beräknade inkomst i

penningar eller naturaförmåner, som någon kan antagas komma att tills

vidare åtnjuta av sådant arbete. Hushållsarbete, som make utför i hemmet,

räknas inte som förvärvsarbete.

Sjukpenningförsäkrad medlem äger vid sjukdom, som förorsakar förlust

av arbetsförmågan, för varje dag rätt till hel sjukpenning. Förorsakar sjukdomen,

utan att medföra förlust av arbetsförmågan, nedsättning av denna

med minst hälften, skall halv sjukpenning utges (21 §). Varje sjukpenningförsäkrad

medlem är försäkrad för grundsjukpenning. Hel grundsjukpenning

utgör 3 kr. Har medlemmen i fråga en årsinkomst av tjänst om minst

1 800 kr., är han dessutom försäkrad för tilläggssjukpenning. Storleken av

tilläggssjukpenningen är beroende på lönens storlek. Lägsta tilläggssjukpenning

är 1 kr. och högsta 17 kr. Efter 180 dagars sjukdom sker viss

nedsättning av tilläggssjukpenningen, dock inte om den är 2 kr. eller lägre

(22 §).

Den obligatoriska försäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgifter,

arbetsgivarbidrag och statsbidrag.

För de allmänna sjukkassornas medlemmar föreligger skyldighet att

erlägga avgift för bl. a. försäkringen för grundsjukpenning och försäkringen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960

för tilläggssjukpenning. Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall

erläggas av medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst — vid

taxering året näst efter det år avgiften avser — bestämts till minst 1 200 kr.

Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av medlem,

som under den månad eller del därav som avgiften avser är försäkrad för

tilläggssjukpenning (33 §).

Arbetsgivarna bidrager bl. a. till kostnaderna för försäkringen för tillläggssjukpenning

(38 §). Bidraget utgår med 0,85 procent av arbetsgivares

lönekostnader, beräknade på visst sätt. Arbetsgivarna bidrager däremot inte

till försäkringen för grundsjukpenning.

Till de allmänna sjukkassorna utgår statsbidrag bl. a. i form av sjukhjälpsbidrag

(40 §). Sjukhjälpsbidraget utgår med 50 procent för i huvudsak

alla sjukvårdskostnader utom sjukhusvård, med 50 procent för grundsjukpenning

samt med 75 procent för barntillägg (41 §). Till försäkringen

för tilläggssjukpenning utgår icke statsbidrag.

Den frivilliga försäkringen enligt sjukförsäkringslagen innebär,

att sjukpenningförsäkrad medlem, som åtnjuter inkomst av annat

förvärvsarbete än tjänst, genom frivilliga avgifter kan försäkra sig i allmän

sjukkassa för erhållande av visst tillägg till den sjukpenning, som

han eller hon äger uppbära på grund av den obligatoriska försäkringen.

Detta tillägg får uppgå till högst så stort belopp, att sjukpenningen jämte

tillägget motsvarar sjukpenningen i den sjukpenningklass, som medlemmen

skulle ha tillhört om årsinkomsten varit inkomst av tjänst (47 § första

stycket). Vidare får sådan kvinnlig sjukkassemedlem som avses i 7 § andra

stycket utöka sitt försäkringsskydd genom frivilliga avgifter, så att hon

erhåller ett sjukpenningtillägg på 1, 2 eller 3 kr. Det sammanlagda sjukpenningbeloppet

får dock inte överstiga 6 kr. (47 § andra stycket). Vidare

föreligger vissa möjligheter för studerande att försäkra sig för sjukpenning.

Frivillig försäkring får i allmänhet meddelas endast om medlemmen

ej fyllt femtiofem år och har god hälsa (49 §).

För den frivilliga försäkringen utgår statsbidrag med 20 procent för sjukpenning

och sjukpenningtillägg och med 75 procent för barntillägg åt studerande

(53 §).

Åtskilliga stadganden rörande den obligatoriska försäkringen skall i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse även för den frivilliga försäkringen

(54 §).

Propositionen nr 75 till årets riksdag

I proposition nr 75 till årets riksdag, vilken avser ändringar i folkpensioneringslagen

in. m., behandlar föredragande departementschefen, statsrådet

Nilsson, frågan om socialförsäkringens samordning och komplettering. Härvid

erinrar han om att en av principerna i den moderna socialförsäkringen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960

är att försäkringen bör inom rimliga gränser ersätta det bortfall av arbetsinkomst

som försäkringsfallet innebär. Emellertid är det enligt hans mening

påfallande, att, även om utvecklingen lett fram till en betydande grad av

överensstämmelse i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar,

denna princip inte tillämpas allmänt eller enhetligt. Departementschefen

framhåller därefter:

Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter

enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara

förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits

för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önskemål

över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det

faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de

olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och

behov.

Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i

samordningens och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan översyn

bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas,

om de motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör eftersträvas

överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika försäkringsgrenar

medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt.

En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkomplexet.

Härefter erinrar departementschefen om att riksdagen 1959 i enlighet med

andra lagutskottets hemställan (utlåtande nr 17) hemställt att frågan om

tilläggssjukpenningförsäkring för företagare göres till föremål för utredning.

Departementschefen framhåller, att om detta resulterar i att företagarna

anslutes till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen, goda

förutsättningar synes föreligga för en utveckling därhän, att socialförsäkringssystemet

i sin helhet omfattar hela folket. Vidare anför departementschefen,

att i detta sammanhang aktualiseras frågan om en översyn av ersättningsreglerna

för vissa särskilda grupper, bland dem husmödrar som saknar

kontant inkomst av sitt arbete i hemmet.

Angående takten i och sättet för pågående och förestående utredningsarbete

anför departementschefen:

Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art,

som nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som

har direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvaltningsorganisation

beslutas 1961 och 1962 för att träda i funktion senast vid

ingången av 1963. Det är därför av vikt, att utrednings- och förberedelsearbetet

bedrives i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén

och administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och i samverkan

med socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit

till den uppfattningen, att olika föreliggande utredningsuppgifter inom

socialförsäkringen bör upptas till prövning i särskild ordning endast i den

mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat

sätt än genom den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag

nu behandlat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960

Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör

sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den allmänna

tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa

sjukförsäkringsfrågor (prop. 1959: 161), att en allmän och mera omfattande

översyn av sjukförsäkringslagen borde anstå till dess ytterligare

erfarenheter vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordningsfrågorna

inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare framhöll

jag, att översynen torde få komma till stånd inom en relativt nära framtid

bl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna utlåtande

(nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen av

sjukförsäkringsbestämmelserna snarast borde komma till stånd. Mera väsentliga

utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening

inte ske i samband med en partiell reform.

Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin

helhet kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersättningsregler

att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utredningsarbetet

på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer att behandlas

i sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effektivitet

i arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.

Utskottet

I föreliggande motioner begäres en utredning syftande till förbättrade

sjukpenningförmåner för småföretagare och husmödrar. Till utgångspunkt

för denna framställning har motionärerna tagit det förhållandet, att företagare

och husmödrar i allmänhet icke har så stor inkomst av tjänst, att

de blir obligatoriskt tilläggssjukpenningförsäkrade, och därför endast är

försäkrade för grundsjukpenning, tre kr. om dagen.

Riksdagen begärde i fjol att frågan om tilläggssjukpenningförsäkring

för företagare måtte göras till föremål för utredning. I propositionen nr 75

till årets riksdag har föredragande departementschefen lämnat en redogörelse

för pågående och förestående arbete för socialförsäkringens samordning

och komplettering samt nämner därvid, att frågan om tilläggssjukpenningförsäkring

för företagare bör upptagas i detta sammanhang. Vidare

framhåller departementschefen att i samband därmed aktualiseras

frågan om ersättningsreglerna för bl. a. husmödrar, som saknar kontant

inkomst av sitt arbete i hemmet. Enligt vad utskottet inhämtat ingår de

nu berörda frågorna i 1958 års socialförsäkringskommittés utredningsuppdrag.

De genom motionerna aktualiserade spörsmålen är således redan överlämnade

för utredning. Vid sådant förhållande saknas skäl att begära utredning

i ämnet. Emellertid synes det värdefullt, att de i motionerna framförda

synpunkterna beaktas vid socialförsäkringskommitténs arbete, och

utskottet vill därför föreslå att motionerna överlämnas till kommittén.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1960

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1: 441

och II: 585, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att

motionerna överlämnas till 1958 år socialförsäkringskommitté

att beaktas vid dess fortsatta arbete.

Stockholm den 5 maj 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Åkesson, Kaijser och Edström;

från andra kammaren: fröken Wetterström, herr Odhe, fröken Sandell,

fru Eriksson i Ängelholm, herrar Gustavsson i Alvesta, Svensson i

Kungälv, Königson och Anderson i Sundsvall.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 60

004651

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:285 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning angående tilläggssjukpenning för småföretagare och husmödrar. a1 i texten