Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av sjukpenni ng ersätt ni ngens realvärde.

1960-05-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:40, Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av sjukpenni ng ersätt ni ngens realvärde.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 är 1960

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av sjukpenni

ng ersätt ni ngens realvärde.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 155,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,

»att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

förslag till sådan ändring av sjukpenningersättningen att dess ursprungliga

realvärde återställes med iakttagande jämväl av att icke yrkesverksamma

husmödrar erhåller en sjukpenning av 6 kronor per dag».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Något om gällande bestämmelser

Enligt sjukförsäkringslagen blir sjukkassemedlem, vars årsinkomst avförvärvsarbete

är minst 1 200 kr, sjukpenningförsäkrad (7 § första stycket).

Vidare är kvinnlig sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete

inte uppgår till nämnda belopp, sjukpenningförsäkrad, såframt hon a) är

gift och sammanlever med sin man eller, om sammanlevnaden mellan makarna

hävts, med barn under 16 år, som vid tiden för sammanlevnadens

hävande var sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne eller maken, eller

b) efter att ha varit gift sammanlever med barn under 16 år, som vid tiden

för äktenskapets upplösning var sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne

eller maken (7 § andra stycket). Försäkring som avses i a) och b) gäller

inte för längre tid än till och med den månad, varunder kvinnan fyller

67 år, och inte heller för tid efter utgången av den månad, varunder hon

börjat uppbära invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering,

så länge sådan förmån åtnjutes (7 § tredje stycket).

Med årsinkomst av förvärvsarbete avses den för år beräknade inkomst i

penningar eller naturaförmåner, som någon kan antagas komma att tills

vidare åtnjuta av sådant arbete. Hushållsarbete, som make utför i hemmet,

räknas inte som förvärvsarbete. Med årsinkomst av tjänst avses sådan årsinkomst

av förvärvsarbete, som arbetstagare kan antagas komma att tills

vidare åtnjuta i allmän eller enskild tjänst (8 §).

Sjukpenningförsäkrad medlem äger vid sjukdom, som förorsakar förlust

av arbetsförmågan, för varje dag rätt till hel sjukpenning. Förorsakar sjukdomen,

utan alt medföra förlust av arbetsförmågan, nedsättning av denna

med minst hälften, skall halv sjukpenning utges (21 §). Varje sjukpenningförsäkrad

medlem är försäkrad för grundsjukpenning. Hel grunds jukpen
1

Dihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr AO dr 1960

ning utgör 3 kr. Har medlemmen i fråga en årsinkomst av tjänst om minst

i 800 kr., är han dessutom försäkrad för tilläggssjukpenning. Storleken av

tilläggssjukpenningen är beroende på lönens storlek. Lägsta tilläggssjukpenning

är en kr. och högsta 17 kr. Högsta tilläggssjukpenning uppnås vid

en årsinkomst av minst 14 000 kr. Efter 180 dagars sjukdom sker viss

nedsättning av tilläggssjukpenningen, dock inte om den är 2 kr. eller lägre

(22 §).

Om sjukpenningförsäkrad medlem har ett eller flera hemmavarande

barn, som är sjukvårdsförsäkrade såsom barn till honom, utgår barntillägg

till grundsjukpenningen. Barntillägg till hel sjukpenning utgör en kr. för

ett eller två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn samt 3 kr. för fem eller flera

barn. Barntillägg till halv sjukpenning utgår med hälften av nämnda belopp

(24 §).

Propositionen nr 75 till årets riksdag

I proposition nr 75 till årets riksdag, vilken avser ändringar i folkpensioneringslagen

m. m., behandlar föredragande departementschefen, statsrådet

Nilsson, frågan om socialförsäkringens samordning och komplettering. Härvid

erinrar han om att en av principerna i den moderna socialförsäkringen

är att försäkringen bör inom rimliga gränser ersätta det bortfall av arbetsinkomst

som försäkringsfallet innebär. Emellertid är det enligt hans mening

påfallande, att, även om utvecklingen lett fram till en betydande grad

av överensstämmelse i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar,

denna princip inte tillämpas allmänt eller enhetligt. Departementschefen

påpekar härvid, att de individuellt avpassade förmånerna är konstruerade

på olika sätt inom sjuk- och moderskapsförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen

och tilläggspensioneringen. Sålunda är de skalor och beräkningsmetoder,

som kommer till användning vid förmånernas fastställande i förhållande

till inkomsten, olika inom de tre försäkringsgrenarna. Mest påfallande

är, framhåller departementschefen, att den högsta nivån ligger vid

drygt 30 000 kronors inkomst inom tilläggspensioneringen, medan den nås

vid ungefär hälften så hög inkomst inom de övriga grenarna. Departementschefen

framhåller därefter:

Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter

enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara

förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits

för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önskemål

över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det

faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de

olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och

behov.

Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i

samordningens och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan översyn

bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 dr 1960

3

om de motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör eftersträvas

överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika

försäkringsgrenar medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt.

En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkomplexet.

Vad angår den personkrets, som omfattas av socialförsäkringens olika

grenar, bör erinras om att riksdagen 1959 hemställt om en utredning i fråga

om företagares anslutning till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen.

Om en sådan anslutning kommer till stånd, synes goda förutsättningar

föreligga för en utveckling därhän, att socialförsäkringssystemet i

sin helhet omfattar hela folket.---— Vidare aktualiseras i detta sam
manhang

frågan om en översyn av ersättningsreglerna för vissa särskilda

grupper, bland dem husmödrar som saknar kontant inkomst av sitt arbete

i hemmet.---

Vid samordningsarbetet kommer oundvikligen även frågan om skalorna

för tilläggssjukpenning och övriga inkomstgraderade förmåner inom socialförsäkringen

att kräva en omprövning. Inom tilläggspensioneringen är maximigränsen

för den förmånsgrundande inkomsten relativt hög, och dessutom

stiger den automatiskt vid penningvärdeförsämring. Sjukförsäkringens och

yrkesskadeförsäkringens motsvarande gränser är förhållandevis låga och

dessutom låsta sedan åtskilliga år.

Angående takten i och sättet för pågående och förestående utredningsarbete

anför departementschefen:

Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art,

som nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som

har direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvaltningsorganisation

beslutas 1961 och 1962 för att träda i funktion senast

vid ingången av 1963. Det är därför av vikt, att utrednings- och förberedelsearbetet

bedrivas i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén

och administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och

i samverkan med socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit

till den uppfattningen, att olika föreliggande utredningsuppgifter inom

socialförsäkringen bör upptas till prövning i särskild ordning endast i den

mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat

sätt än genom den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag

nu behandlat.

Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör

sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den allmänna

tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa

sjukförsäkringsfrågor (prop. 1959: 161), att en allmän och mera omfattande

översyn av sjukförsäkringslagen borde anstå till dess ytterligare

erfarenheter vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordningsfrågorna

inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare framhöll

jag, att översynen torde få komma till stånd inom eu relativt nära

framtid bl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna

utlåtande (nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen

av sjukförsäkringsbestämmelserna snarast borde komma till stånd. Mera

väsentliga utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening

inte ske i samband med en partiell reform.

Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1960

helhet kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersättningsregler

att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utredningsarbetet

på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer att behandlas

i sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effektivitet

i arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.

Utskottet

I föreliggande motion begäres en uppräkning av sjukförsäkringslagens

sjukpenningskala i syfte att återställa sjukpenningens realvärde. Den sålunda

aktualiserade frågan ingår i det frågekomplex som omfattas av det

pågående och förestående arbetet för en samordning och komplettering

av socialförsäkringen. I sin redogörelse för detta arbete i propositionen

nr 75 till årets riksdag framhåller föredragande departementschefen, att

principen om ersättning inom rimliga gränser för inkomstbortfall fått en

olika utformning inom olika grenar av socialförsäkringen. De skalor och

beräkningsmetoder, som kommer till användning vid förmånernas fastställande

i förhållande till inkomsten, är sålunda olika inom sjukförsäkringen

och tilläggspensioneringen. I den senare ligger den högsta ersättningsnivån

vid drygt 30 000 kronors inkomst, medan den inom sjukförsäkringen

uppnås vid en knappt hälften så stor inkomst. Vidare följer

ersättningarna inom tilläggspensioneringen ändringarna i penningvärdet,

vilket icke är fallet med sjukpeningen enligt sjukförsäkringslagen.

Enligt vad utskottet inhämtat faller den genom motionen aktualiserade

frågan inom det utredningsuppdrag som anförtrotts 1958 års socialförsäkningskommitté.

Vid sådant förhållande finner utskottet någon framställning

i ämnet icke påkallad. Utskottet hemställer därför,

att förevarande motion, II: 155, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Åkesson, Kaijser och Edström.

från andra kammaren: fröken Wetterström, herr Odhe, fröken Sandell,

fru Eriksson i Ängelholm, herrar Gustavsson i Alvesta, Svensson i

Kungälv, Königson och Anderson i Sundsvall.

Stockholm 1960

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT

130660

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.