Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av sjukpenni ng ersätt ni ngens realvärde.
1960-05-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:40, Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av sjukpenni ng ersätt ni ngens realvärde.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 är 1960
1
Nr 40
Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av sjukpenni
ng ersätt ni ngens realvärde.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 155,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,
»att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
förslag till sådan ändring av sjukpenningersättningen att dess ursprungliga
realvärde återställes med iakttagande jämväl av att icke yrkesverksamma
husmödrar erhåller en sjukpenning av 6 kronor per dag».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Något om gällande bestämmelser
Enligt sjukförsäkringslagen blir sjukkassemedlem, vars årsinkomst avförvärvsarbete
är minst 1 200 kr, sjukpenningförsäkrad (7 § första stycket).
Vidare är kvinnlig sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete
inte uppgår till nämnda belopp, sjukpenningförsäkrad, såframt hon a) är
gift och sammanlever med sin man eller, om sammanlevnaden mellan makarna
hävts, med barn under 16 år, som vid tiden för sammanlevnadens
hävande var sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne eller maken, eller
b) efter att ha varit gift sammanlever med barn under 16 år, som vid tiden
för äktenskapets upplösning var sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne
eller maken (7 § andra stycket). Försäkring som avses i a) och b) gäller
inte för längre tid än till och med den månad, varunder kvinnan fyller
67 år, och inte heller för tid efter utgången av den månad, varunder hon
börjat uppbära invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering,
så länge sådan förmån åtnjutes (7 § tredje stycket).
Med årsinkomst av förvärvsarbete avses den för år beräknade inkomst i
penningar eller naturaförmåner, som någon kan antagas komma att tills
vidare åtnjuta av sådant arbete. Hushållsarbete, som make utför i hemmet,
räknas inte som förvärvsarbete. Med årsinkomst av tjänst avses sådan årsinkomst
av förvärvsarbete, som arbetstagare kan antagas komma att tills
vidare åtnjuta i allmän eller enskild tjänst (8 §).
Sjukpenningförsäkrad medlem äger vid sjukdom, som förorsakar förlust
av arbetsförmågan, för varje dag rätt till hel sjukpenning. Förorsakar sjukdomen,
utan alt medföra förlust av arbetsförmågan, nedsättning av denna
med minst hälften, skall halv sjukpenning utges (21 §). Varje sjukpenningförsäkrad
medlem är försäkrad för grundsjukpenning. Hel grunds jukpen
1
Dihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 40
2
Andra lagutskottets utlåtande nr AO dr 1960
ning utgör 3 kr. Har medlemmen i fråga en årsinkomst av tjänst om minst
i 800 kr., är han dessutom försäkrad för tilläggssjukpenning. Storleken av
tilläggssjukpenningen är beroende på lönens storlek. Lägsta tilläggssjukpenning
är en kr. och högsta 17 kr. Högsta tilläggssjukpenning uppnås vid
en årsinkomst av minst 14 000 kr. Efter 180 dagars sjukdom sker viss
nedsättning av tilläggssjukpenningen, dock inte om den är 2 kr. eller lägre
(22 §).
Om sjukpenningförsäkrad medlem har ett eller flera hemmavarande
barn, som är sjukvårdsförsäkrade såsom barn till honom, utgår barntillägg
till grundsjukpenningen. Barntillägg till hel sjukpenning utgör en kr. för
ett eller två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn samt 3 kr. för fem eller flera
barn. Barntillägg till halv sjukpenning utgår med hälften av nämnda belopp
(24 §).
Propositionen nr 75 till årets riksdag
I proposition nr 75 till årets riksdag, vilken avser ändringar i folkpensioneringslagen
m. m., behandlar föredragande departementschefen, statsrådet
Nilsson, frågan om socialförsäkringens samordning och komplettering. Härvid
erinrar han om att en av principerna i den moderna socialförsäkringen
är att försäkringen bör inom rimliga gränser ersätta det bortfall av arbetsinkomst
som försäkringsfallet innebär. Emellertid är det enligt hans mening
påfallande, att, även om utvecklingen lett fram till en betydande grad
av överensstämmelse i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar,
denna princip inte tillämpas allmänt eller enhetligt. Departementschefen
påpekar härvid, att de individuellt avpassade förmånerna är konstruerade
på olika sätt inom sjuk- och moderskapsförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen
och tilläggspensioneringen. Sålunda är de skalor och beräkningsmetoder,
som kommer till användning vid förmånernas fastställande i förhållande
till inkomsten, olika inom de tre försäkringsgrenarna. Mest påfallande
är, framhåller departementschefen, att den högsta nivån ligger vid
drygt 30 000 kronors inkomst inom tilläggspensioneringen, medan den nås
vid ungefär hälften så hög inkomst inom de övriga grenarna. Departementschefen
framhåller därefter:
Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter
enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara
förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits
för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önskemål
över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det
faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de
olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och
behov.
Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i
samordningens och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan översyn
bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas,
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 dr 1960
3
om de motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör eftersträvas
överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika
försäkringsgrenar medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt.
En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkomplexet.
Vad angår den personkrets, som omfattas av socialförsäkringens olika
grenar, bör erinras om att riksdagen 1959 hemställt om en utredning i fråga
om företagares anslutning till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen.
Om en sådan anslutning kommer till stånd, synes goda förutsättningar
föreligga för en utveckling därhän, att socialförsäkringssystemet i
sin helhet omfattar hela folket.---— Vidare aktualiseras i detta sam
manhang
frågan om en översyn av ersättningsreglerna för vissa särskilda
grupper, bland dem husmödrar som saknar kontant inkomst av sitt arbete
i hemmet.---
Vid samordningsarbetet kommer oundvikligen även frågan om skalorna
för tilläggssjukpenning och övriga inkomstgraderade förmåner inom socialförsäkringen
att kräva en omprövning. Inom tilläggspensioneringen är maximigränsen
för den förmånsgrundande inkomsten relativt hög, och dessutom
stiger den automatiskt vid penningvärdeförsämring. Sjukförsäkringens och
yrkesskadeförsäkringens motsvarande gränser är förhållandevis låga och
dessutom låsta sedan åtskilliga år.
Angående takten i och sättet för pågående och förestående utredningsarbete
anför departementschefen:
Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art,
som nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som
har direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvaltningsorganisation
beslutas 1961 och 1962 för att träda i funktion senast
vid ingången av 1963. Det är därför av vikt, att utrednings- och förberedelsearbetet
bedrivas i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén
och administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och
i samverkan med socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit
till den uppfattningen, att olika föreliggande utredningsuppgifter inom
socialförsäkringen bör upptas till prövning i särskild ordning endast i den
mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat
sätt än genom den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag
nu behandlat.
Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör
sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den allmänna
tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa
sjukförsäkringsfrågor (prop. 1959: 161), att en allmän och mera omfattande
översyn av sjukförsäkringslagen borde anstå till dess ytterligare
erfarenheter vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordningsfrågorna
inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare framhöll
jag, att översynen torde få komma till stånd inom eu relativt nära
framtid bl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna
utlåtande (nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen
av sjukförsäkringsbestämmelserna snarast borde komma till stånd. Mera
väsentliga utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening
inte ske i samband med en partiell reform.
Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin
4
Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1960
helhet kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersättningsregler
att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utredningsarbetet
på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer att behandlas
i sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effektivitet
i arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.
Utskottet
I föreliggande motion begäres en uppräkning av sjukförsäkringslagens
sjukpenningskala i syfte att återställa sjukpenningens realvärde. Den sålunda
aktualiserade frågan ingår i det frågekomplex som omfattas av det
pågående och förestående arbetet för en samordning och komplettering
av socialförsäkringen. I sin redogörelse för detta arbete i propositionen
nr 75 till årets riksdag framhåller föredragande departementschefen, att
principen om ersättning inom rimliga gränser för inkomstbortfall fått en
olika utformning inom olika grenar av socialförsäkringen. De skalor och
beräkningsmetoder, som kommer till användning vid förmånernas fastställande
i förhållande till inkomsten, är sålunda olika inom sjukförsäkringen
och tilläggspensioneringen. I den senare ligger den högsta ersättningsnivån
vid drygt 30 000 kronors inkomst, medan den inom sjukförsäkringen
uppnås vid en knappt hälften så stor inkomst. Vidare följer
ersättningarna inom tilläggspensioneringen ändringarna i penningvärdet,
vilket icke är fallet med sjukpeningen enligt sjukförsäkringslagen.
Enligt vad utskottet inhämtat faller den genom motionen aktualiserade
frågan inom det utredningsuppdrag som anförtrotts 1958 års socialförsäkningskommitté.
Vid sådant förhållande finner utskottet någon framställning
i ämnet icke påkallad. Utskottet hemställer därför,
att förevarande motion, II: 155, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Åkesson, Kaijser och Edström.
från andra kammaren: fröken Wetterström, herr Odhe, fröken Sandell,
fru Eriksson i Ängelholm, herrar Gustavsson i Alvesta, Svensson i
Kungälv, Königson och Anderson i Sundsvall.
Stockholm 1960
STATENS REPRODUKTIONSANSTALT
130660
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.