Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 22 § s jukförsäkringslagen.

1960-05-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:41, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 22 § s jukförsäkringslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1960

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 22 §

s jukförsäkringslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 555,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Fagerlund och fru Lindberg,

yrkat, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om en skyndsam utredning angående möjligheterna till ändring av

§ 22 i SFL i syfte att oreducerad tilläggssjukpenning kan utgå under 730

dagar».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen.

Motionen

I motionen framhålles, att nuvarande sjukpenningskala med nedsättning

av sjukpenningen i de högre sjukpenningklasserna efter 180 dagar innebär,

att sjukpenningersättningen efter 180 dagars sjukhjälpstid understiger folkpensioneringens

förmåner för äkta makar. Motionärerna hävdar, att den nuvarande

ordningen medför att många sjuka måste anlita socialhjälp för sin

försörjning under en längre tids sjukdom. Motionärerna erinrar om att den

av dem aktualiserade frågan behandlats vid 1958 års B-riksdag, då tiden för

oreducerad sjukpenning förlängdes från 90 till 180 dagar. Till grund för

denna ändring låg ett förslag från riksförsäkringsanstalten. I detta anförde

anstalten betänkligheter mot att ha en oreducerad sjukpenning under hela

sjukhjälpstiden. Sålunda skulle riskerna för missbruk av försäkringen öka.

Vidare skulle vissa samordningsproblem uppstå. Motionärerna anser, att

dessa svårigheter inte bör överdrivas.

Tidigare behandling m. m.

Såsom framhållits i motionen behandlades förevarande fråga vid 19 5 8

års B-riksdag. I propositionen 126 till 1958 års A-riksdag, till vilken

propositionen i ämnet (nr B 29) hänvisade, uttalade föredragande departementschefen

angående frågan hur långt man borde utsträcka tiden för den

oreducerade sjukpenningen:

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr M

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 dr 1960

Om man vill hålla dörren öppen för en rationell samordning mellan olika

grenar i ett nytt socialförsäkringssystem, måste man---tydligen sätta

tiden för den högre sjukpenningen så att sjukförsäkringen inte griper in på

områden som vid en sådan samordning anses böra falla under andra försäkringsgrenar.

---

För egen del känner jag mig i likhet med flertalet remissorgan övertygad

om att det inte behöver befaras att samordningsproblemen kompliceras av

att oreducerad sjukpenning utgår under 180 dagar.

Propositionen behandlades av andra lagutskottet (utlåtande nr B 4), som

icke gjorde någon erinran mot nämnda uttalanden av föredragande departementschefen.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Propositionen nr 75 till årets riksdag

I proposition nr 75 till årets riksdag, vilken avser ändringar i folkpensioneringslagen

m. m., behandlar föredragande departementschefen, statsrådet

Nilsson, frågan om socialförsäkringens samordning och komplettering. Härvid

erinrar han om att en av principerna i den moderna socialförsäkringen är

att försäkringen bör inom rimliga gränser ersätta det bortfall av arbetsinkomst

som försäkringsfallet innebär. Emellertid är det enligt hans mening

påfallande, att, även om utvecklingen lett fram till en betydande grad av

överensstämmelse i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar,

denna princip inte tillämpas allmänt eller enhetligt. Departementschefen

framhåller därefter:

Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter

enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara

förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits

för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önskemål

över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det

faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de

olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och

behov.

Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i samordningens

och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan översyn

bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas, om de

motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör eftersträvas

överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika försäkringsgrenar

medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt.

En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkomplexet.

Socialförsäkringssystemets ersättningsformer vid långvarig sjukdom och

invaliditet utgör i princip en fortsättning av sjukförsäkringens och delvis

yrkesskadeförsäkringens ersättningar för kortvariga fall. Mellan sjukförsäkring

och folkpensionering föreligger luckor eller brister i försäkringsskyddet,

som alltsedan den allmänna sjukförsäkringens tillkomst känts besvärande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M dr 1960

3

Även möjligheterna till dubbel ersättning i vissa fall har föranlett behov av

samordning. Sjukhjälpstiden inom sjukförsäkringen har i olika avseenden

förlängts i syfte att minska risken för avbrott i det skydd, som långvarigt

sjuka beredes genom sjukförsäkringen respektive folkpensioneringen. Fortfarande

finns dock vissa luckor, och de förhållandet att tilläggssjukpenningen

sjunker efter en viss tids sjukdom utgör en svaghet i försäkringsskyddet.

I fråga om sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen förverkligades en

långtgående samordning 1955. Nu är tiden inne att såvitt möjligt fullständiga

denna samordning inom hela socialförsäkringen.

Angående takten i och sättet för pågående och förestående utredningsarbete

anför departementschefen:

Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art, som

nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som har

direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvaltningsorganisation

beslutas 1961 och 1962 för att träda i funktion senast vid ingången

av 1963. Det är därför avvikt, att utrednings- och förberedelsearbetet

bedrives i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén och

administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och i samverkan med

socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit till den uppfattningen,

att olika föreliggande utredningsuppgifter inom socialförsäkringen

bör upptas till prövning i särskild ordning endast i den mån det visar

sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat sätt än genom

den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag nu behandlat.

Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör

sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den allmänna

tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa

sjukförsäkringsfrågor (prop. 1959: 161), att en allmän och mera omfattande

översyn av sjukförsäkringslagen borde anstå till dess ytterligare erfarenheter

vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordningsfrågorna

inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare framhöll

jag, att översynen torde få komma till stånd inom en relativt nära framtid

bl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna utlåtande

(nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen av sjukförsäkringsbestämmelserna

snarast borde komma till stånd. Mera väsentliga

utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening inte ske i

samband med en partiell reform.

Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin helhet

kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersättningsregler

att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utredningsarbetet

på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer alt behandlas i

sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effektivitet i

arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.

Utskottet

I föreliggande motion begäres en skyndsam utredning i syfte att regeln

om att sjukpenningen i de högre sjukpenningklasserna sjunker efter ISO

dagar skall borttagas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1960

I propositionen nr 75 till årets riksdag lämnar föredragande departementschefen

en utförlig redogörelse för pågående och förestående arbete för en

samordning och komplettering av socialförsäkringen. Enligt vad som framgår

av redogörelsen kommer vid detta arbete sjukförsäkringslagens regler

om sjukpenningersättning att upptagas till omprövning. Departemenschefen

nämner vidare, att det förhållandet att sjukpenningen inom sjukförsäkringen

— i motsats till vad som gäller inom andra socialförsäkringsgrenar

— sjunker efter viss tid utgör en svaghet i denna försäkring.

Enligt vad utskottet inhämtat faller frågan om översyn av sjukpenningskalorna

inom det utredningsuppdrag, som anförtrotts 1958 års socialförsäkringskommitté.

Vid sådant förhållande saknas anledning att begära utredning

av den i motionen väckta frågan. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, 11:555, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Svensson, herrar Åkesson, Kaijser och Edström

från andra kammaren: fröken Wetterström, herr Odhe, fröken Sandell,

fru Eriksson i Ängelholm, herrar Gustavsson i Alvesta, Svensson i Kungälv,

Königson och Anderson i Sundsvall.

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.