Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
1960-10-26 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:55, Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
1
Nr 55
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa undantag från
bestämmelserna angående yrkesmässig automobiltrafik.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 73 i första kammaren av herr Johansson,
Robert, och herr Jonasson samt nr 159 i andra kammaren av herrar Elmwall
och Svensson i Vä, samt
2) de likalydande motionerna nr 129 i första kammaren av herr Olsson,
Ernst, m. fl. och nr 158 i andra kammaren av herr Johnsson i Skoglösa m. fl.
I motionerna I: 73 och 11: 159 hemställes, »att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Maj :t begära sådan ändring av förordningen angående yrkesmässig
automobiltrafik, att från tillämpningen av bestämmelserna om yrkesmässig
trafik undantages transporter inom skogsbruket som av jordbrukare
eller maskinhållare mot ersättning utföres med jordbrukstr aktor er eller
dragbilar».
I motionerna I: 129 och II: 158 hemställes, »att riksdagen hos Kungl. Maj :t
måtte hemställa om sådan ändring av förordningen angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m., att från bestämmelserna i densamma må undantagas
jämväl transporter av fabrikspotatis till fabrik och avfall av nämnda
produkt i enlighet med vad i motionen har anförts».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 159 och I: 129.
Över motionerna I: 129 och II: 158 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från statens biltrafiknämnd
och länsstyrelsen i Kristianstads län. Utskottet har därjämte berett Svenska
lasttrafikbilägareförbundet tillfälle att avgiva yttrande över dessa motioner.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har vid sitt yttrande fogat yttranden från
Kristianstads läns hushållningssällskap och Kristianstads läns åkeriförening.
Gällande bestämmelser
Grunden till våra första bestämmelser om yrkesmässig biltrafik — vilka intogs
i 1906 års förordning om biltrafik — var enligt motiveringen till bestämmelserna,
att allmänheten, till vilken befordringsmedel utbjöds, kunde
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 saml. 2 avd. Xr 55
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
äga anspråk på att lämpligheten såväl av befordringsmedlet självt som av de
kommunikationsleder, där det skulle användas, gjordes till föremål för prövning.
Någon prövning av behovet av en ifrågasatt trafik eller något hänsynstagande
till andra trafikföretag förutsatte icke dessa ursprungliga bestämmelser
i ämnet. Allteftersom trafikväsendet utvecklades, fann man behov av
att reglera också förhållandet mellan de olika trafikmedlen och mellan olika
trafikföretag. Denna trafikmässiga behovsprövning är nu det centrala i regleringen
av den yrkesmässiga biltrafiken. Gällande bestämmelser om denna
trafik återfinnes i förordningen den 25 oktober 19W om yrkesmässig automobiltrafik
m. m.
I förordningen definieras yrkesmässig trafik såsom trafik, i vilken automobil
jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för personeller
godsbefordran. Vad som föreskrives om automobil skall i tillämpliga
delar gälla även i avseende å motorcykel och traktortåg. Jämlikt 2 § undantages
dock från bestämmelserna om yrkesmässig trafik, förutom transporter
med ambulansbil, moped och bärgningsbil under vissa förutsättningar, jämväl
vissa jordbrukstransporter, nämligen transporter uteslutande av mjölk,
mjölkprodukter, ägg, sockerbetor eller betmassa ävensom transporter uteslutande
av slaktdjur till slakteri. Bestämmelser om undantagande i särskilt
hänseende av viss yrkesmässig trafik från förordningen kan vidare enligt
samma lagrum meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen därtill
förordnat.
Den yrkesmässiga trafiken uppdelas i linjetrafik och beställningstrafik.
Med linjetrafik förstås yrkesmässig trafik för regelbunden befordran av
passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter under sådana
omständigheter, att bestämmanderätt i fråga om automobilens utnyttjande
icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt;
beställningstrafik är sådan yrkesmässig trafik, som icke är att hänföra till
linjetrafik (4 §).
Enligt förordningen ankommer på central myndighet — biltrafiknämnden
— samt länsstyrelserna att verka för ett ändamålsenligt ordnande av den
yrkesmässiga trafiken.
För bedrivande av yrkesmässig biltrafik fordras särskilt tillstånd, trafiktillstånd.
Beslutanderätten i trafiktillståndsärendena är enligt gällande bestämmelser
fördelad mellan biltrafiknämnden, länsstyrelserna samt polismyndigheterna
i städerna. Å biltrafiknämnden ankommer att pröva frågor
om tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen inom mer
än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller att i beställningstrafik
för godsbefordran använda lastbil med maximilast överstigande 4 500 kg
eller att i sådan beställningstrafik använda lastbil jämte släpvagn, vilkas
sammanlagda maximilast överstiger 5 500 kg. Tillstånd till beställningstrafik
för personbefordran med stationsort i stad meddelas av polismyndigheten
i staden. I övriga fall meddelas trafiktillstånd av länsstyrelsen i
det län, varest linjetrafik skall äga rum eller där stationsort för beställningstrafik
skall förläggas (5 §).
Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
3
Förfarandet i samband med ansökan om trafiktillstånd har ingående
reglerats såväl i avseende å vilka uppgifter, som skall åtfölja ansökningen,
som i fråga om inhämtande av yttrande över ansökningen från myndigheter
ävensom från trafikföretag och sammanslutningar av utövare av yrkesmässig
trafik samt andra, vilka ärendet kan angå (7—11 §§). I förordningens
12 § har upptagits stadganden om de villkor, som skall vara för handen för
att trafiktillstånd skall få meddelas. Främst skall avseende fästas vid frågan
om trafikens behövlighet och sökandens lämplighet. Det föreskrives sålunda,
att trafiktillstånd må meddelas endast därest den ifrågasatta trafiken finnes
behövlig samt i övrigt lämplig samt att tillstånd må meddelas allenast den,
som med hänsyn till erfarenhet och vederhäftighet samt andra på frågan
inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig
trafik. Beträffande tillstånd till linjetrafik, som kan komma att konkurrera
med annan redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik,
gäller viss företrädesrätt för den tidigare utövaren av trafiken. Trafiktillstånd
skall ställas å viss fysisk eller juridisk person samt upptaga de
villkor och bestämmelser, som prövas nödiga. Juridisk person må dock beviljas
tillstånd till beställningstrafik allenast om särskilda skäl därtill är.
Mot bestämmelserna om trafiktillstånd svarar vissa bestämmelser om
skyldigheter som åvilar tillståndshavaren. Sålunda gäller viss transportplikt
för innehavare av trafiktillstånd (23 §). Utövaren av yrkesmässig trafik
är vidare skyldig att följa de bestämmelser rörande taxa som fastställes.
Taxorna skall i regel angiva maximiavgifter, men kan i vissa fall i fråga
om linjetrafik ersättas med fasta avgifter (29 §).
Historik
I proposition nr 115 till 19 iO års riksdag framlades för riksdagens yttrande
det förslag till förordning om yrkesmässig automobiltrafik, som alltjämt i
huvudsakliga delar är gällande. Såsom undantag från bestämmelserna upptog
förslaget, såvitt gällde jordbrukstransporter, transporter uteslutande av
mjölk, mjölkprodukter eller ägg ävensom transporter av slaktdjur till slakten.
Propositionen behandlades av andra lagutskottet, som därvid hade att
taga ställning till ett flertal motioner i ämnet, däribland motionen I: 159 och
de likalydande motionerna I: 27 och II: 58.
I motionen I: 159 hemställdes, att de föreslagna undantagsbestämmelserna
måtte utvidgas till att gälla även transport av skogsprodukter från avverkningsplalsen.
I motionerna 1:27 och II: 58, vilka väckts före avlåtandet av propositionen,
hemställdes att transport av sockerbetor och betmassa måtte likställas
med transport av mjölk och slaktdjur och sålunda få utföras utan särskilt
tillstånd.
I sitt utlåtande nr 27 över propositionen och de i samband därmed behandlade
motionerna uttalade andra lagutskottet bl. a. följande:
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
Vad därefter innehållet av de särskilda motionerna angår, må med avseende
å till en början motionen I: 159 erinras, att frågan, huruvida särskilda
bestämmelser böra meddelas för underlättande av transporter av
skogsprodukter, under senare år upprepade gånger dryftats. ---- —
Av vad ovan anförts framgår, hurusom uppkommande behov av att
under en viss säsong eller eljest tillfälligt öka tillgången på lastautomobiler
inom ett visst område kan inom ramen av de av Kungl. Maj :t föreslagna
bestämmelserna tillgodoses såväl genom överflyttning av bilar från annat
område som genom särskilda trafiktillstånd, avseende det slag av transporter,
varom för tillfället är fråga. Att från bestämmelserna om yrkesmässig
trafik helt undantaga transporter av skogsprodukter torde otvivelaktigt
i många fall allvarligt hota de yrkesmässiga trafikutövarnas ekonomi,
som ofta nog torde till väsentlig del vara baserad på tillgång till dylika
transporter. Betecknande är i detta avseende ett i trafikutredningens betänkande
(s. 108) anfört yttrande av länsstyrelsen i Gävleborgs län, vari framhålls,
att ett frigivande av skogstransporterna från tillståndsprövningen åtminstone
under de i länet rådande förhållandena borde leda till ett övervägande
av tillståndsprövningens fullständiga upphävande. Även länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser, att ett undantagande av skogsprodukter
utan tvivel skulle ställa en mycket betydande del av godstransporterna inom
länet utom behovsprövningen.
På grund av ovan anförda förhållanden bär utskottet funnit erfarenhet
böra till en början avvaktas angående verkningarna av de av Kungl. Maj:t
i förevarande avseende föreslagna bestämmelserna, och i överensstämmelse
härmed har utskottet ej heller ansett motionen I: 159 böra för närvarande
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad ovan anförts beträffande det ifrågasatta undantagandet av skogsprodukter
torde i allt väsentligt kunna åberopas även beträffande de i motio•
nerna 1: 27 och II: 58 väckta förslaget, att transport av sockerbetor och betmassa
måtte undantagas från bestämmelserna om yrkesmässig trafik.
Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet,
att de ovan berörda motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad utskottet hemställt bifölls av riksdagen.
Vid 1951 års riksdag väcktes motioner, i vilka ånyo hemställdes, att från
tillämpningen av biltrafikförordningen måtte, utöver vad som då gällde
beträffande transporter av mjölk, mjölkprodukter, ägg och slaktdjur, även
undantagas transport av sockerbetor och betmassa.
Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 18:
Som i motionerna påpekats torde under den kortvariga men intensiva
betkampanjen svårighet ofta föreligga för betodlarna att på grund av brist
på transportmedel få sina transporter av betor och betmassa verkställda enligt
den uppgjorda leveransplanen. Enligt gällande lagstiftning har betodlaren
att antingen med eget transportmedel utföra dylika transporter eller
att vända sig till någon, som äger rätt att utöva yrkesmässig automobiltrafik.
Det är honom således betaget att i nu angivna hänseende anlita exempelvis
den, som brukar ombesörja hans mjölktransporter. Fordon, som användas
för transporter av sistnämnda slag, torde ofta vara disponibla även för
transporter av betor och betmassa. Enligt utskottets mening kan det ej anses
tillfredsställande, att lagstiftningen lägger hinder i vägen för ett rationellt
utnyttjande av de fordon, som allenast en liten del av dagen användas
för transporter av mjölk och mjölkprodukter. Därest dessa fordon kunde
Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
5
komma till användning i betkampanjen, torde en väsentlig lättnad inträda
för betodlarna vad beträffar de i motionerna påtalade olägenheterna. Även
det fordon, som en lantbrukare själv äger, bör enligt utskottets mening
kunna fritt få begagnas för transporter av betor och betmassa för andra
lantbrukares räkning. De möjligheter till särskilda tillstånd, som redan gällande
lagstiftning erbjuder, kunna emellertid ej anses vara tillfyllest.
För förverkligandet av ovan angivna önskemål är en ändring i förordningen
om yrkesmässig automobiltrafik nödvändig. Utskottet är av den
uppfattningen att en sådan ändring ej skulle äventyra de syften, som uppbära
lagstiftningen på förevarande område.
Under åberopande av vad utskottet anfört hemställde riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t att från tillämpningen av bestämmelserna om yrkesmässig
trafik skulle undantagas även transporter av sockerbetor och betmassa.
Den 1 juni 1951 utfärdade Kungl. Maj:t förordning om ändring i biltrafikförordningen
i enlighet med riksdagens hemställan (SFS 307/1951).
Inom arbetsmarknadsstyrelsen verkställdes i början av 1950-talet en utredning
om skogsbrukets arbetsmarknad. Utredningen hade till uppgift att
söka finna vägar till en tryggad arbetskraftsförsörjning för skogsbruket och
en jämn sysselsättning för skogsarbetarna. Den hade under sitt arbete vid
flera tillfällen blivit anmodad vidtaga åtgärder för att underlätta utnyttjandet
av jordbrukstraktorer m. fl. dragfordon inom skogsbruket.
Utredningen framhöll i en den 1 augusti 1952 dagtecknad promemoria,
att antalet traktorer i Sverige på senare tid starkt ökats, samtidigt som
hästbeståndet minskats. Sålunda kunde antalet traktorer och dragbilar, som
år 1948 utgjorde ca 37 800, vid tiden för utredningen beräknas till ca 89 000.
Antalet hästar åter beräknades nu till 375 000 mot 630 000 före kriget.
Efter att ha påpekat betydelsen av att traktorerna effektivt utnyttjades anförde
utredningen rörande bestämmelserna om trafiktillstånd:
Utredningen om skogsbrukets arbetsmarknad finner för sin del det ur
skilda synpunkter vara orationellt att, som nu är fallet, en statlig reglering
av en viss näring förhindrar det rationella utnyttjandet av maskinbeståndet
inom en annan gren av näringslivet. Ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt
är det önskvärt att de grupper av arbetstagare, som tidigare varit
sysselsatta med hästkörslor i skogen, alltjämt få möjlighet att arbeta som
körare i skogsbruket. Det skulle vara olyckligt om den fortgående mekaniseringen
av jordbruket medförde att jordbrukarna icke finge möjlighet att
åtaga sig körning i skogen under vintern.
Gentemot detta kan kanske invändas att sysselsättningssvårigheter i stället
komma att uppstå för den yrkesmässiga biltrafiken. Det bör då understrykas,
att de skogskörslor det här gäller tidigare till övervägande del
utförts av jordbruksbefolkningen. Det förhållandet att jordbruket i ökad
utsträckning övergår till traktordrift bör inte få till konsekvens att den
yrkesmässiga biltrafiken får ensamrätt till körslorna i skogen. Vidare bör
uppmärksammas att en fortskridande tendens till övergång från häst till
traktor kan förmärkas. Detta innebär, att ju längre de nuvarande bestämmelserna
äro giltiga ju svårare blir en återgång till friare förhållanden.
Avsikten är givetvis att denna återgång endast skall innebära att fri konkurrens
mellan olika transportmedel tillätes. Den skall icke innebära att
den yrkesmässiga biltrafiken utestänges från skogskörslorna. Det torde
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
också starkt kunna ifrågasättas om verkligen sysselsättningen av lastbilarna
kommer att bli högre genom att jordbrukstraktorerna utestängas från skogsbrukets
transporter. Följden kommer sannolikt att bli, att skogsbruksföretagen
i ökad omfattning skaffa egna traktorer eller bilar. Ur samhällsekonomisk
synpunkt få vi sålunda därmed en överdimensionering av maskinbeståndet.
Förbättrade sysselsättningsförhållanden uppnås dock icke för den
yrkesmässiga lastbilstrafiken.
Vid ett bedömande av sysselsättningsförhållandena i skogsbruket måste
uppmärksammas att sedan mer än ett decennium knapphet på arbetskraft
varit ett dominerande drag. Det är därför särskilt angeläget att alla möjligheter
till ar hetsbesparingar utnyttjas. De nuvarande bestämmelserna om
trafiktillstånd kunna utgöra ett hinder i detta avseende, ty hellre än att
riskera att förlora inkomsterna av skogskörslorna torde många jordbrukare
avstå från att övergå till en i och för sig lönande traktordrift inom jordbruket.
Resultatet blir sålunda att mekaniseringen och den arbetsbesparing
en sådan skulle möjliggöra fördröjes inte blott inom skogsbruket utan även
inom jordbruket.
Även om vi under flera år haft en i stort sett hög sysselsättning inom
skogsbruket bör vidare ihågkommas att skogsbruket är en synnerligen konjunkturkänslig
näringsgren. På grund av skogsbygdens i regel ytterst ensidiga
näringsliv är det mycket svårt att bereda friställd arbetskraft annat
arbete även om det allmänna konjunkturläget är relativt gynnsamt. Följden
blir att allmänna arbeten måste igångsättas redan vid en mindre konjunkturnedgång.
Det är följaktligen även ur dessa synpunkter ett betydande samhällsintresse
att skogens arbetare icke utestängas från vissa arbetsuppgifter
inom skogsbruket.
Utredningen om skogsbrukets arbetsmarknad finner sålunda de nuvarande
bestämmelserna om trafiktillstånd och deras tillämpning utgöra ett
hinder för ett rationellt ordnande av arbetsförhållandena inom skogsbruket.
Även ur andra synpunkter synes behov föreligga av en översyn av ifrågavarande
bestämmelser. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna om
trafiktillstånd och deras tillämpning utan dröjsmål måtte upptagas till omprövning.
I utlåtande över arbetsmarknadsstyrelsens framställning framhöll statens
biltrafiknämnd bl. a. att yrkeslastbilarnas transporter av virke på korta avstånd
i de skogrika delarna av landet hade en förhållandevis stor omfattning.
Om innehavare av jordbrukstraktörer finge ett generellt medgivande att yrkesmässigt
utföra virkestransporter, måste man enligt nämndens uppfattning
därför räkna med ett betydande bortfall av transportuppdrag för den yrkesmässiga
lastbilstrafiken inom dessa områden. Mot dessa verkningar hade man
att väga de skäl, som talade för att jordbrukarna i görlig mån fick utnyttja
sina traktorer. Sedan traktorn numera i stor utsträckning ersatt hästen som
dragare, tedde det sig rimligt och naturligt att de jordbrukare, som på detta
sätt rationaliserat sitt arbete, skulle ha möjlighet att åtaga sig traktorkörning
i sådana fall, då de tidigare använt häst. Vid övervägandet av dessa
synpunkter hade biltrafiknämnden kommit till den slutsatsen, att större
frihet borde beredas de traktorägande jordbrukarna att utan hinder av 1940
års förordnings bestämmelser om behovsprövning med sina traktorer jämte
tillkopplade släpfordon få utföra yrkesmässiga transporter av virke. En förutsättning
för denna liberalisering av bestämmelserna ansåg emellertid bil
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
7
trafiknämnden vara, att de föreskrifter för tryggande av trafiksäkerheten
och ansvarigheten vid trafikutövandet, som gällde för den yrkesmässiga biltrafiken,
även kom att avse yrkesmässig trafik med traktortåg samt att frågan
om beskattningen av fordonen löstes på sådant sätt, att likställighet med
den yrkesmässiga lastbilstrafiken i detta avseende uppnåddes.
Näringslivets trafikdelegation hemställde i skrivelse den 31 december 1952
till chefen för kommunikationsdepartementet, att denne utan dröjsmål måtte
till omprövning upptaga frågan om en uppmjukning av biltrafikförordningen
i syfte att möjliggöra för jordbrukare och maskinhållare att utan
särskilt tillstånd mot ersättning ombesörja skogskörslor med jordbrukstraktörer
m. fl. dragfordon.
Vid 1953 års riksdag interpellerades chefen för kommunikationsdepartementet
angående frågan om införande av rätt för jordbrukare att utan särskilt
tillstånd yrkesmässigt utföra skogskörslor med traktor. I svar på interpellationen,
avgivet i andra kammaren den 17 mars 1953, anförde statsrådet
Andersson efter att ha redogjort för biltrafiknämndens ovan nämnda utlåtande
:
Även enligt min uppfattning föreligger starka skäl för att bereda jordbrukarna
ökade möjligheter att utnyttja sina traktorer för skogskörslor.
Innan åtgärder vidtages i sådan riktning, synes det mig emellertid påkallat,
att konsekvenserna härav för transportförsörjningen i övrigt något närmare
klarlägges. Även de villkor i trafiksäkerhets- och beskattningshänseende,
som biltrafiknämnden ansett böra uppställas för den ifrågasatta liberaliseringen,
torde böra prövas. På senare tid har även vissa andra spörsmål
rörande regleringen av den yrkesmässiga lastbilstrafiken aktualiserats,
vilka synes böra närmare utredas, och jag överväger därför att begära bemyndigande
att tillsätta en utredning för ändamålet. I detta sammanhang
bör lämpligen också den i interpellationen berörda frågan upptagas till behandling.
Såvitt jag kan finna bör det vara möjligt att relativt fristående
från utredningsarbetet i övrigt pröva denna fråga och snabbt framlägga erforderliga
förslag.
Vid samma års riksdag väcktes sex motioner, i vilka yrkades sådan ändring
av biltrafikförordningen, att möjlighet skapades för jordbrukare och
maskinhållare att utan särskilt tillstånd mot ersättning ombesörja skogskörslor
med jordbrukstraktorer och andra dragfordon. I två motioner hemställdes
därjämte om en allmän översyn av biltrafikförordningen.
Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 15:
Vad först beträffar den i motionerna 1:308 och 11:401 framställda begäran
om en allmän översyn av 1940 års förordning angående yrkesmässig
automobiltrafik, har på senare tid en uppmjukning i olika avseenden av
de nuvarande regleringsbestämmelserna för den yrkesmässiga lastbilstrafiken
ifrågasatts. Chefen för kommunikationsdepartementet har i interpellationssvar
i andra kammaren den 17 mars 1953 förklarat sig överväga att
begära en utredning för behandling av spörsmål rörande den yrkesmässiga
lastbilstrafiken. Utskottet ansluter sig till uppfattningen, att en sådan utredning
bör komma till stånd.
Vad därefter beträffar den i samtliga förevarande motioner behandlade
t rågan om beredande av ökade möjligheter för jordbrukare och maskin
-
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
hållare att mot ersättning få ombesörja skogskörslor med traktorer, instämmer
utskottet i motionernas syfte. Utskottet finner det angeläget, att
denna fråga snarast löses. I det nyssnämnda interpellationssvaret har chefen
för kommunikationsdepartementet funnit frågan lämpligen böra behandlas
i samband med den nämnda utredningen rörande den yrkesmässiga lastbilstrafiken.
Departementschefen har därvid framhållit, att det synes påkallat,
att konsekvenserna av de ifrågasatta åtgärderna för transportförsörjningen
i övrigt närmare klarläggas och att vissa traktortrafiken berörande
trafiksäkerhets- och beskattningsfrågor prövas. Utskottet delar denna
uppfattning. Utskottet vill emellertid understryka, att frågan bör kunna
prövas relativt fristående från utredningsarbetet i övrigt och att erforderliga
förslag snabbt böra framläggas.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallades särskilda
sakkunniga för att verkställa en översyn av riktlinjerna för den statliga
trafikpolitiken. De sakkunniga har antagit namnet 1953 års trafikutredning.
I direktiven för utredningen heter det bl. a.:
Från flera håll har därvid kritik riktats mot formerna för regleringen av
den yrkesmässiga biltrafiken.---
Sedan 1940 års förordning trädde i kraft har situationen på transportmarknaden
i landet undergått vissa icke oväsentliga förändringar, vilka synes
ge anledning att nu företaga en omprövning av den statliga trafikpolitiken.
Utvecklingen kännetecknas bl. a. av en stark ökning av antalet personoch
lastbilar i icke yrkesmässig trafik. Därjämte har i samband med jordbruksrationaliseringen
tillkommit ett stort antal traktorer som i viss utsträckning
kan användas även för vägtransporter. Den förbättring av landets
transportförsörjning som härigenom uppstått, är en omständighet, som
icke bör förbises när det gäller att bedöma i vilken utsträckning behov föreligger
att genom konkurrensskydd åt den yrkesmässiga biltrafiken trygga
tillgången på transportmedel i landets olika delar. Yrkanden har också---
framställts från olika håll om uppmjukning av regleringsbestämmelserna
för den yrkesmässiga trafiken.
Riksförbundet landsbygdens folk har i skrivelser 1955, 1956 och 1957 till
kommunikationsdepartementet hemställt om en snar förenkling av de nuvarande
bestämmelserna angående jordbrukstraktorers användning för skogstransporter.
Motionerna
I motionerna I: 73 och 11: 159 anföres bl. a.:
Det är i hög grad otillfredsställande att det stora och dyrbara traktorbeståndet
inom lantbruket inte på ett smidigare sätt än för närvarande kan
bättre utnyttjas. För många brukare av mindre gårdar är uppenbart en traktor
en investering av en storleksordning, som förutsätter en betydande användning
utanför den egna eller arrenderade gården för att över huvud taget
vara försvarbar ur privatekonomisk synpunkt. Traditionellt har körslor
med häst varit en betydelsefull inkomstkälla för en stor del av jordbrukarkåren.
Det måste anses orimligt att samma kategori med mekaniseringen
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
av lantbruket skall avstängas från inkomstmöjligheter, som tidigare kommit
den till del.
Den begränsning av användningen av jordbrukets traktorer, som gällande
förordning innebär, medför följaktligen betydande privatekonomiska nackdelar
för en stor och talrik företagargrupp och dessutom en misshushållning
med kapital och arbetskraft, som nationalekonomiskt måste anses oförsvarlig.
I motionerna I: 129 och II: 158 framhålles bl. a.:
Den sammanslagning och rationalisering av stärkelsefabriker och brännerier,
som under de senaste åren påbörjats och fortfarande pågår, har för
odlarna av fabrikspotatisen medfört väsentligt ökade transportproblem. Tidigare
kunde fabrikspotatisen levereras till en närbelägen fabrik med användande
av häst- eller traktorfordon. Genom sammanslagning av fabrikerna till
större enheter har odlarna i allmänhet fått så stora avstånd till leveransorten,
att transporterna numera i allt större utsträckning måste ske med
lastbilar.
Då tiden för leveranser av potatis till fabrikerna i stort sammanfaller
med tiden för transporter av sockerbetor och hämtning av betmassa vid
sockerbruken, uppstår många gånger svårigheter att kunna fullfölja dessa
leveranser. -—- — —
En åtgärd som avsevärt kunde medverka till bemästrande av dessa svårigheter
skulle vara, att från tillämpningen av bestämmelserna öm yrkesmässig
automobiltrafik undantages transporter av fabrikspotatis.
Remissyttrandena
Motionerna 1: 129 och II: 158
Av remissinstanserna ställer sig länsstyrelsen i Kristianstads län positiv
till det i motionerna framlagda förslaget, medan statens biltrafiknämnd har
en närmast negativ inställning och Svenska lasttrafikbilägareförbundet direkt
avstyrker bifall till motionerna.
Statens biltrafiknämnd förklarar inledningsvis:
Biltrafiknämnden är införstådd med att särskilda åtgärder kunna finnas
påkallade för att lösa de problem, som stärkelse- och bränneriindustriens
omdaning kan föranleda. Det är angeläget, att rådande system med särskilda
tillstånd för utförande av yrkesmässig lastbilstrafik icke lägger hinder i vägen
för ett rationellt ordnande av de för dessa industrier erforderliga lastbiltstransporlerna.
Därest det visar sig, att den tillgängliga lastbilstransportapparaten
icke kan genom åtgärder inom ramen för yrkestrafikförordningen
uppbringas till för ändamålet erforderlig storlek, synes dävid särskilda åtgärder
böra vidtagas.
Nämnden konstaterar därefter, att några fasta hållpunkter icke föreligger
för bedömande, huruvida den för ändamålet tillgängliga transportapparaten
är tillräcklig eller ej. Av en inom nämnden företagen sammanställning av
den tillgängliga transportapparaten inom vissa län i mars 1956 och mars
1960 framgår nämligen att en betydande utökning av transportkapaciteten
ägt rum under fyraårsperioden. Vidare anför nämnden:
Härutöver bör nämnas, att under de senaste åren inrättande av ett system
med s. k. reservtrafiktillstånd blivit alltmer allmänt. Detta system innebär,
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
att ägare av automobil av vederbörande tillståndsgivande myndighet erhåller
tillstånd till yrkesmässig trafik med automobil att utnyttjas vid de
tillfällen, då vederbörande länsstyrelse förordnat, att reservbilarna inom
länet skola vara i bruk. Sådana tillstånd utfärdas såväl av länsstyrelserna
som av biltrafiknämnden, och systemet innebär den fördelen, att då ett
akut transportbehov uppstår, ytterligare lastbilar i yrkesmässig trafik kunna
omedelbart insättas.---
Systemet med reservtillstånd kan givetvis utökas till att omfatta även de
fordon, vilkas ägare äro beredda att vid behov insätta fordonen för transporter
av fabrikspotatis, exempelvis innehavare av lastbilar med vilka utföras
mjölktransporter. Därest erforderligt antal fordon med reservbilstillstånd
tunnes tillgängligt, skulle otvivelaktigt möjlighet finnas att avverka även
de trafiktoppar, som kunna uppstå under bet- och potatiskampanjen.
Nämnden erinrar sedan om 1953 års trafikutredning samt förutsätter,
att utredningen förhållandevis snart skall kunna framlägga betänkanden
rörande transportväsendet. Under sådana omständigheter kan det enligt
nämndens mening bli ett föregripande av trafikutredningens övervägande,
om för närvarande mera betydande ändringar genomföres i yrkestrafikförordningen.
Under hänvisning till det anförda vill nämnden därför ifrågasätta lämpligheten
av att för närvarande vidtaga sådan ändring av yrkestrafikförordningen,
som föreslås i motionerna.
Länsstyrelsen i Kristianstads län konstaterar med ledning av den officiella
jordbruksstatistiken och övriga för länsstyrelsen tillgängliga uppgifter,
att potatis är en för länets vidkommande betydande transportartikel.
Länsstyrelsen fortsätter:
Svårigheter vid leveransen av fabrikspotatis till stärkelsefabriker och
brännerier torde då och då inträffa under den årliga kampanjen. På grund
av temporära hinder för upptagning och transport å vissa egendomar måste
leveransplanen ibland ruckas till olägenhet för andra egendomar. Det är icke
alltid som den jordbruksägda eller den yrkesmässiga transportapparaten
räcker till vid sådana tillfällen helst då den vid denna tid på året är hårt
anlitad för transporter av andra jordbruksprodukter. Härtill kommer att
potatisen till skillnad från t. ex. sockerbetorna är mycket känslig för köldgrader
och att det på grund härav kan vara nödvändigt med en snabb transport
av potatisen. För odlarna av fabrikspotatis liksom för ledningarna av
stärkelsefabrikerna och brännerierna skulle det, bland annat av dessa orsaker,
vara av stor betydelse om transporten av fabrikspotatis kunde undantagas
från yrkestrafikförordningens bestämmelser.
Vid frågans lösning bör emellertid behörig hänsyn tagas även till åkerinaringen.
Denna kommer, om yrkestrafikförordningen ändras i önskat hänseende,
att få vidkännas ett visst inkomstbortfall. Emellertid torde även efter
en eventuell ändring av yrkestrafikförordningen åkarna komma att med yrkesmässiga
eller »fria» lastbilar bibehålla en betydlig del av potatistransporterna.
Minskningen av uppdragen att transportera potatis skulle dessutom
kapa en del av den för åkerinäringens befraktare besvärande arbetstoppen
under september—november månader.
Länsstyrelsen förklarar sig därför vara positivt inställd till motionärernas
förslag men framhåller avslutningsvis, att därest 1953 års trafikutredning
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
;kan förväntas lägga fram resultatet av sina överväganden inom en tämligen
snar framtid, skäl synes föreligga att avvakta utredningens förslag.
Kristianstads läns hushållningssällskap tillstyrker utan angivande av skäl
motionärernas hemställan.
Kristianstads läns åkeriförening avstyrker motionerna, enär ifrågavarande
transporter enligt föreningens mening kan tillfredsställande ordnas inom
ramen för gällande bestämmelser i yrkestrafikförordningen.
Svenska lasttrafikbilägareförbundet anför bl. a.:
Såvitt förbundet inhämtat från sina länsföreningar i de delar av vårt land,
som närmast beröras av motionerna, ha hittills icke några svårigheter förelegat
från åkeriernas sida att ställa erforderligt antal bilar till förfogande
för de med motionerna avsedda transporterna. Enligt en av Blekinge lasttrafikbilägareförening
verkställd utredning sysselsattes under fjolårets
kampanj 56 yrkeslastbilar inom Blekinge län i potatistransporter samt därmed
sammanhängande returtransporter, och i intet fall lär någon vägran
från åkeriernas sida att åtaga sig dylika transporter ha förekommit.
I motionerna ha vidare åberopats att bl. a. transporter av betor och betmassa
äro undantagna från yrkestrafikförordningens bestämmelser. Förbundet
får härutinnan framhålla, att det årligen för sistnämnda transporters
utförande träffas avtal mellan Svenska Sockerfabriksaktiebolaget, Sveriges
Betodlares Centralförening och vårt förbund och att de yrkesmässiga lastbilarnas
anpart i bettransporterna successivt ökat. Under betkampanjen 1959
beräknas sålunda från åkeriorganisationens sida ha tillhandahållits bilar i
sådan utsträckning, att i runt tal hälften av det årets bettransporter utfördes
med dessa fordon. I den mån ett ökat antal lastbilar skulle erfordras för
de med motionerna avsedda potatistransporterna, kunna åkerierna genom
överflyttning av bilar med trafiktillstånd från bet- till potatistransporterna
och insättande av reservbilar utan trafiktillstånd för bettransporterna väl
täcka transportbehovet för båda transportslagen.-----
Därutöver finner förbundet angeläget framhålla, att ett undantagande av
potatistransporterna från yrkestrafikförordningens bestämmelser, mot bakgrunden
av det härförut redovisade antalet yrkeslastbilar, sysselsatta i dessa
transporter enbart inom Blekinge län under 1959, skulle komma att medföra
ett avsevärt avbräck för den yrkesmässiga lastbilstrafiken inom här
ifrågavarande område. I samband härmed skulle uppstå påtaglig risk för en
överdimensionering av lastbilsparken, vilket näppeligen vare sig ur privateller
nationalekonomisk synpunkt kan framstå såsom önskvärt.
Sedan förbundet erinrat om 1953 års trafikutredning, uttalar förbundet
sammanfattningsvis, dels att det transportbehov, som avses i motioUerna, väl
kan tillgodoses inom ramen för gällande yrkeslagstiftning, dels ock att
ett bifall till motionerna skulle innebära ett föregripande av den pågående
trafikutredningen.
Utskottet
Med yrkesmässig trafik förstås trafik, i vilken bil, motorcykel eller traktortåg
jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för personeller
godsbefordran. För bedrivande av sådan trafik fordras särskilt tillstånd,
trafiktillstånd. Undantag göres emellertid för bland annat vissa jord
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
brukstransporter, nämligen transporter uteslutande av mjölk, mjölkprodukter,
ägg, sockerbetor eller betmassa ävensom transporter uteslutande av
slaktdjur till slakteri. I förevarande motioner framställes yrkanden om vtterligare
undantag för särskilda med skogsbruk och jordbruk sammanhängande
transporter.
I motionerna I: 73 och II: 159 hemställes sålunda, att riksdagen hos
Kungl. Maj :t måtte begära sådan ändring av gällande bestämmelser att
transporter inom skogsbruket, som av jordbrukare eller maskinhållare mot
ersättning utföres med jordbrukstraktorer eller dragbilar, får ske utan särskilt
trafiktillstånd. Riksdagen har vid tidigare tillfällen och senast 1953
haft att behandla motioner av i huvudsak samma innebörd. Andra lagutskottet
uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 15/1953, att utskottet
instämde i motionernas syfte, samt att utskottet ansåg, att den
väckta frågan lämpligen borde behandlas i samband med den utredning rörande
den yrkesmässiga lastbilstrafiken med flera trafikfrågor, som då planerades.
Utskottet underströk emellertid, att frågan borde kunna prövas
relativt fristående från utredningsarbetet i övrigt och att erforderliga förslag
snabbt borde framläggas. Nämnda utredningsuppdrag anförtroddes därefter
åt särskilda sakkunniga, 1953 års trafikutredning, som har att verkställa
en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. Utskottet
har inhämtat, att utredningen före årets slut kommer att avge ett betänkande,
i vilket bland annat det i motionerna upptagna spörsmålet behandlas.
Sedan 1953 har icke inträffat något av beskaffenhet att föranleda ett
ändrat ställningstagande beträffande denna fråga. Utskottet anser således
fortfarande att den bör kunna ges en positiv lösning. Icke minst för de grupper
av arbetstagare, som av ålder varit sysselsatta med hästkörslor i skogen,
innebär de gällande bestämmelserna på grund av den fortgående mekaniseringen
av jordbruket ett allvarligt hinder. Utskottet är dock medvetet om
att en omprövning av bland annat gällande regler för fordonsbeskattning
kan i sammanhanget visa sig nödvändig.
Direktiven för 1953 års trafikutredning är synnerligen omfattande och
innefattar en mängd större och mindre frågor på det trafikpolitiska området.
Utskottet bedömer emellertid förevarande spörsmål som så betydelsefullt,
att detsamma bör prövas med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet
snabbt skall kunna framläggas.
I motionerna I: 129 och II: 158 hemställes, att riksdagen hos Kungl. Maj:t
måtte begära sådan ändring av förordningen om yrkesmässig automobiltrafik
m. m. att från bestämmelserna må undantagas »jämväl transporter av
fabrikspotatis till fabrik och avfall av nämnda produkt». Som motivering
för yrkandet framhåller motionärerna, att den sammanslagning och rationalisering
av stärkelsefabriker och brännerier, som under de senaste åren
skett, medfört för odlarna av fabrikspotatis väsentligt ökade avstånd till leveransorten.
Transporterna får numera till största delen ske med lastbilar.
Eftersom transporterna till tiden sammanfaller med betsäsongen, är emellertid
tillgången på fordon i den yrkesmässiga trafiken icke alltid tillräck
-
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1960
lig. Enligt motionärerna skulle det vara rationellt, om de bilar som är avsedda
huvudsakligen för mjölktransporter fick användas även till transporter
av fabrikspotatis.
Det nu gällande undantaget från bestämmelserna angående yrkesmässig
trafik beträffande sockerbetor och betmassa infördes efter framställning av
1951 års riksdag. Andra lagutskottet anförde därvid i sitt av riksdagen godkända
utlåtande bland annat, att det under den kortvariga men intensiva
betkampanjen ofta torde föreligga svårigheter för betodlarna att på grund
av brist på transportmedel få sina transporter av betor och betmassa verkställda
enligt den uppgjorda leveransplanen. Enligt den då gällande lagstiftningen
var det emellertid betodlaren betaget att anlita exempelvis den,
som brukade ombesörja hans mjölktransporter. Enligt andra lagutskottets
mening kunde det icke anses vara tillfredsställande, att lagstiftningen lade
hinder i vägen för ett rationellt utnyttjande av de fordon, som allenast en
liten del av dagen användes för transporter av mjölk och mjölkprodukter.
Även om vissa av sistnämnda fordon numera är sysselsatta med bettransporter
anser utskottet, att ovannämnda synpunkter i stort sett även kan anföras
som skäl för att undantaga transporter av fabrikspotatis. Det synes
dessutom icke vara motiverat att bygga ut en organisation av yrkesmässig
trafik till sådan omfattning, att den kan motsvara hela behovet vid den tillfälliga
transporttopp, som potatissäsongen medför. Utskottet ställer sig därför
positivt till motionärernas förslag. Vid den skyndsamma prövning, som
enligt utskottets ovannämnda uttalande bör företagas beträffande skogstraktorernas
undantagande från regleringen av den yrkesmässiga trafiken,
bör jämväl detta förslag bli föremål för behandling.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1) I: 73 och II: 159 samt
2) I: 129 och II: 158
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva
till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 26 oktober 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, herrar Åkesson, Eric Carlsson* och Ringaby*;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Odhe*, fru Sandström*, fröken Sandell, herrar Lothigius*, Wahrendorff
och Fredriksson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
001553 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:360 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning. a1 i texten