Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i falkpensioneringslagen.

1960-11-15 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:57, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i falkpensioneringslagen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr S7 år 1860

l

Nr&7

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i falkpensioneringslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, pr 50,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr von Friesen hemställt, »att

riksdagen i skrivelse till Kupgl. Maj:t begär sådan ändring av 17 § folkpensioneringslagen,

att personer med sjukdom eller komplicerat lyte, som är

intagna å statlig anstalt, i princip skall erhålla samma belopp till fickpengar,

vilket enligt 18 § tillfaller å kommunal vårdanstalt intagna».

över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar

inhämtat yttranden från kungl. medicinalstyrelsen, knngl. pensionsstyrelsen

och kungl. socialstyrelsen.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen den 29 juni 1846 om folkpensionering dch lagen den 1 juni

1956 om höjning av folkpensioner m. m• uppgår ålderspensionen för närvarande

för ensamstående till 2 750 kr. om året. Ålderspensionen är icke inkomstprövad,

vilket däremot delvis är fallet med inyalidpension och sjukbidrag.

Maximibeloppet för dessa pensionsförmåner är detsamma som ålderspensionen.

De delar av invalidpensionep och sjukbidraget som icke är inkomstprövade,

nämligen grundpensiopen jämte indextillägg, uppgår för närvarande

till 650 kr. om året för ensamstående*

I folkpensioneringslagen samt i vissa andra författningar finns bestämmelser,

som på olika sätt inskränker rätten till folkpension för dem som är

intagna på anstalt för vård eller uppfostran.

Enligt 17 § folkpensioneringslagen må för tid, under vilken pensionsberättigad

är intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller hålles häktad eller

eljest är på statens bekostnad intagen å anstalt eller ock tillfälligt vistas

utom anstalten, folkpension ej utgå med högre belopp än som motsvarar

200 kr. om året. Uttrycket »på statens bekostnad intagen å anstalt» omfattar

vård eller undervisning på såväl statlig som annan anstalt. I det senare fallet

fordras dock, att statsbidrag utgår i sådan omfattning att vården eller undervisningen

kan anses bekostad av staten. En förutsättning för att pensionären

skall anses intagen »på statens bekostnad» är dessutom att avgift inte

uttages. Antalet fall av nedsättning enligt 17 § framgår av följande, i penl

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 67

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1960

sionsstyrelsens yttrande intagna uppställning, vilken avser de vid tiden för

yttrandets avgivande (den 17 mars 1960) aktuella fallen.

Interner å fångvårdsanstalt ...................................... 38

Alkoholister å statliga och erkända anstalter........................ 129

Psykiskt efterblivna under 21 år å Vipeholms sjukhus, Lund.......... 105

Fallandesjuka under 21 år å Vilhemsro sjukhus i Jönköping.......... 22

Vanföra som åtnjuter yrkesutbildning å vanföreanstalt.............. 23

Övriga pensionstagare å

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda.................. 15

Vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, Lund.............. 112

Vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte, Mogård, Dovers
torp.

...................................................... 51

Statens skol- och yrkeshem för gossar, Salbohed.................. 17

Statens skol- och yrkeshem för flickor, Vänersborg................ 19

Söderhaga skolhem, särskola för flickor, Drevviken .............. 1

Sävstaholms skolhem, särskola för gossar, Vingåker.............. 1

Lövsta skolhem och yrkesskola, Vagnhärad...................... 1

Summa 534

Därest omständighet, som utgör skäl för nedsättning, föreligger beträffande

del av kalendermånad, skall pensionen utan hinder därav utgå oavkortad

för den månaden. Vidare gäller, att pensionsstyrelsen får medge nära

anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigades

folkpension, rätt att uppbära denna eller del därav.

Enligt 18 § 2 mom. folkpensioneringslagen gäller, att kommun äger för tid,

under vilken pensionsberättigad är intagen på ålderdomshem eller mot avgift

som erlägges av kommunen åtnjuter vård eller försörjning å annan anstalt,

uppbära honom tillkommande folkpension samt därav tillgodogöra sig

i förra fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och i senare fallet

utgiven dagavgift och annan vårdkostnad. Emellertid är kommunen skyldig

att av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla den pensionsberättigade

40 kr. (de s. k. fickpengarna) eller, där den pensionsberättigade på grund av

sitt tillstånd ej kan begagna sig av kontanta medel, använda motsvarande

belopp för ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Har

pensionsberättigad, som i vederbörlig ordning förklarats berättigad till vård

å statlig anstalt för sinnessjuka eller psykiskt efterblivna eller å anstalt för

epileptiker, på grund av utrymmesbrist icke kunnat mottagas eller behållas

på dylik anstalt, skall motsvarande gälla för tid, under vilken kommun haft

kostnader för sådan enskild vård av den pensionsberättigade, som vid prövning

i den ordning Konungen bestämt finnes tillfredsställande. För tid, under

vilken pensionsberättigad åtnjuter kostnadsfri vård å anstalt för epileptiker,

äger landstingskommun eller, efter Konungens bestämmande, annan som driver

sådan anstalt uppbära den pensionsberättigade tillkommande folkpension

samt därav tillgodogöra sig kostnaderna för vården, dock med skyldighet att

tillhandahålla honom eller till hans nytta använda så stor del av pensionsbeloppet

som nyss sagts.

Enligt 22 § lagen den 4 juni 195b om undervisning och vård av vissa psy
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1960

kiskt efterblivna skall undervisning och vård enligt lagen av den som är inskriven

eller för observation intagen vid särskola eller som är inskriven vid

vårdanstalt och ej fyllt tjugoett år, vara kostnadsfri, dock att landstinget eller

efter Konungens bestämmande annan som driver särskola eller vårdanstalt

äger att såsom ersättning för kostnaden uppbära den inskrivne tillkommande

folkpension. Den som sålunda uppbär folkpension skall vara

skyldig att enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar tillhandahålla

den pensionsberättigade fickpengar eller använda motsvarande belopp för

ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Nämnda föreskrifter

finns i kungl. kungörelsen den 10 december 1954 med vissa tilllämpningsföreskrifter

till lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt

efterblivna och innebär i huvudsak en liknande reglering av rätten till fickpengar

och medel för den personliga trevnaden som gäller beträffande de på

ålderdomshem intagna.

Ovan redovisade regler i 17 och 18 §§ folkpensioneringslagen har i huvudsak

funnits i lagen sedan dess tillkomst. Bestämmelserna i 17 § har sin motsvarighet

i den äldre folkpensioneringslagen, enligt vilken den som undergick

frihetsstraff eller var intagen på tvångsarbetsanstalt eller eljest var på

statens bekostnad intagen på anstalt ägde rätt till grundpension men ej till

tilläggspension. Grundpensionen utgick på grund av erlagda avgifter och var

alltså beräknad på ett försäkringsliknande sätt. Det i 17 § angivna beloppet

200 kr. motsvarar den grundpension som fastställdes i folkpensioneringslagen.

Bestämmelserna i 18 § om fickpengar saknar motsvarighet i den äldre

lagstiftningen, vilken emellertid innehöll regler om att fattigvårdssamhälle

ägde att för vård och försörjning av folkpensionär uppbära och tillgodogöra

sig honom tillkommande folkpension. Vid tillkomsten av folkpensioneringslagen

sattes fickpenningbeloppet till 16 kr. i månaden och därutöver för december

månad 8 kr., eller tillhopa 200 kr., d. v. s. samma belopp som i 17 §.

Fickpenningbeloppet i 18 § har sedermera höjts vid två tillfällen, nämligen

fr. o. m. den 1 januari 1956 till 30 kr. i månaden, eller 360 kr. om året, och

fr. o. m. den 1 juli 1958 till 40 kr. i månaden, eller 480 kr. om året. -— I detta

sammanhang må anmärkas, att grundpensionen, vilken fortfarande äger betydelse

i fråga om invalidpension och sjukbidrag, genom överförande fr. o.

m. den 1 juli 1959 av indextilläggen från tilläggspensionen till grundpensionen

f. n. uppgår till 650 kr. om året för ensamstående.

Motionen

I motionen åberopas en i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning för den

4 maj 1959 införd artikel »Bagatell av stor betydelse» av kuratorn Inga

Thuwe. I artikeln påtalas, att fickpenningbeloppen är lägre enligt 17 § folkpensioneringslagen

än enligt 18 § på grund av att någon höjning av beloppet

i förstnämnda paragraf aldrig företagits. Artikelförfattaren fortsätter

härefter:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets Utlåtande nr 57 år 1960

Det är endast de pensionärer, som omhändertagits av staten, som inte

har erhållit kompensation för penningvärdeförändringen. För den kategori,

som är intagen på fängelse, spelar detta måhända mindre roll; åtminstone

för huvudparten av dem torde det statliga omhändertagandet vara av förhållandevis

kortvarig natur. Härmed dock inte sagt, att en höjning av fickpengarna

inte borde ske även för dem. För mången, som »eljest är på

statens bekostnad ihtagen å anstalt», är det emellertid fråga om mycket

långvarig, inte sällan livslång vistelse, och för denna kategori skulle en höjning

av fickpengarna ha mycket stor betydelse. I denna grupp finns bl. a.

en del blinda, en del dövstumma samt vissa psykiskt efterblivna.

De efterblivna, som offihärtdertages av staten, är sådana vilkas efterblivenhet

kompliceras av höggradig vanförhet, epilepsi, blindhet, dövstumhet eller

svåra beteendestörningar. Dessa grupper undantages från den tidigare omnämnda

lagen om vård och undervisning av vissa psykiskt efterblivna, enligt

vilken landstingen skall ha huvudmannaskapet för efterblivenhetsvården.

— Underlåtenheten att i § 17 i folkpensioneringslagen vidtaga samma

ändringar beträffande fickpengarnas storlek som i 18 § har bl. a. haft till

följd att av de psykiskt efterblivna, som är intagna på anstalt, en del får

fickpengar med 480 kronor om året, medan andra endast får 200 kronor,

oaktat de har lika stor möjlighet att tillgodogöra sig fickpengar. Allt beror

på om de tillhör den majoritet av efterblivna, som får vårdas av landstingen,

eller om de råkat bli hänförda till en grupp, som staten skall omhändertaga.

Vid besök nyligen på en vårdanstalt för dövstumma med komplfcerat lyte

kunde man få höra personalen berätta, att patienterna numera mycket sällan

har råd med biobesök — ett mycket uppskattat nöje. Fickpengarna, 16

kronor i månaden, räcker inte till sådana extravaganser. På denna institution

vistas såväl normalbegåvade som efterblivna dövstumma. Dövstumheten

är komplicerad av vanförhet, blindhet, efterblivenhet eller psykisk sjukdom,

d. v. s. de är så svårt skadade, att möjligheterna för dem att komma ut i livet

är mycket små. Samma är förhållandet med klientelet vid vårdanstalten

för blinda med komplicerat lyte och även med de flesta grupper efterblivna,

som är omhändertagna av staten.

Motionären förklarar för egen del, att skäl otvivelaktigt kan anföras för

bibehållande av nu gällande regler i fråga om dem som är intagna på fångvårds-

eller tvångsarbetsanstalt. Denna grupp bör enligt motionären inte

sammanföras med de oförvållat handikappade, som blivit föremål för omhändertagande

på statlig anstalt av sjukvårdskaraktär. 17 § folkpensioneringslagen

bör därför ändras så, att dessa handikappade, som omhändertagits

på statlig anstalt, i princip skall erhålla fickpengar med samma belopp

som de som behandlas i 18 §.

Remissyttrandena

Motionen tillstytkes av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen. Pensionsstyrelsen

förklarar, att det torde ligga i öppen dag att oförvållat handikappade,

som omhändertagits på statlig anstalt för vård och utbildning, bör erhålla

s. k. fickpengar efter liknande grunder som 18 paragrafens fall. Emellertid

anser pensionsstyrelSen att ert sådan reform inte nödvändigtvis behöver

ske genom ändring i folkpensioneringslagen. Styrelsen anför härutinnan:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1960

5

EU fickpennirtgbelopp, motsvarande det i 18 § och innefattande jämväl de

200 kronorna enligt 17 §, kan de intagna givetvis erhålla från anstalterna direkt

genom att staten ställer motsvarande belopp till dessas förfogande. Enligt

vad pensionsstyrelsen under hand erfarit förekommer redan nu å vanföreanstalterna

fiekpenniUgbelopp i vissa fall överstigande, tillsammans med

de 200 kronorna, de i 18 § angivna. Skall ändring göras i folkpensioneringslagen

kan detta ske antingen på det sättet att i 17 § bestämmes ett folkpensionsbelopp

som motsvarar fickpenningbeloppet i 18 §, med särregler för det

fall att den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte

kan tillgodogöra sig hela det ökade beloppet, eller genom att de nu ifrågavarande

fallen överföres till 18 § och således får folkpension i vanlig ordning,

dock med rätt för anstalten (staten) att uppbära beloppet men med skyldighet

att tillhandahålla fickpengar enligt 18 §:ns regler. Ett fjärde och för

de nu ifrågavarande kategorierna något förmånligare alternativ vore att de

fick grundpension i vanlig ordning med indextillägg; fr. o. m. april 1960 utgör

som förut nämnts grundpensionen med sådant tillägg 650 kronor för

ensamstående pensionär. Som redan tidigare berörts torde orsaken till att i

17 §:ns fall folkpensionsbeloppet sattes till 200 kronor ha varit att detta var

den lägsta folkpension, grundpensionen, som kunde utgå enligt den ursprungliga

lydelsen av 1946 års lag om folkpensionering. Vilket av de nämnda

alternativen som bör väljas torde böra bli föremål för ytterligare överväganden;

nettokostnaden för statsverket blir i samtliga fall obetydlig.

Medicinalstyrelsen anser, att det förhållandet att en psykiskt efterbliven

eller epilepsisjuk är intagen på statlig anstalt i och för sig icke bör medföra,

att han erhåller en mindre månatlig fickpenning, utan bör han tilldelas fickpengar

enligt samma principer som gäller för motsvarande kategorier på

kommunala och enskilda anstalter. Samma förhållande bör, fortsätter styrelsen,

givetvis gälla beträffande övriga av motionären avsedda grupper, som

är omhändertagna på statlig anstalt.

Pensionsstyrelsen och socialstyrelsen påpekar, att det genom motionen aktualiserade

problemet är en del av det s. k. överskottsproblemet. Pensionsstyrelsen

framhåller sålunda, att på vilket sätt man än tillgodoser motionärens

önskemål de med motionen avsedda kategorierna kommer att ställas i

en sämre ställning än de som är intagna på statliga eller andra anstalter

men som betalar en viss avgift. Då dessa inte är intagna på statens bekostnad,

får de folkpension enligt vanliga regler. En ganska avsevärd skillnad

kan då föreligga mellan deras folkpensionsförmån och deras avgifter, en

skillnad som ytterligare skärpts genom den höjning av folkpensionsbeloppen

som skett fr. o. m. den 1 juli 1960. Styrelsen anser detta vara en i längden

ohållbar situation.

Såväl pensionsstyrelsen som socialstyrelsen hänvisar till att förevarande

fråga behandlats av de sakkunniga för anstaltsvårdades rätt till folkpension

m. m. i deras år 1951 avgivna betänkande (SOU 1951:47). De sakkunniga

föreslog därvid beträffande de folkpensionärer som beröras av bestämmelserna

i 17 § folkpensioneringslagen, att folkpensionen skulle helt indragas och

vederbörande anstalt i stället skulle förse de intagna med fick- eller flitpengar.

För att möjliggöra detta förutsatte de sakkunniga en höjning av anslagen

till anstalterna. Beträffande de fall som beröres av bestämmelserna i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1960

18 § ansåg de sakkunniga behovet varierande. För en del fall föreslog de

sakkunniga, att all utbetalning av folkpension skulle upphöra och anstalterna

i stället genom uppräkning av statliga anslag eller genom anslag sattes i

stånd att med egna medel tillgodose de intagnas behov av fickpengar m. m.

I andra fall åter ansåg de sakkunniga, att det nuvarande systemet borde bibehållas.

— Betänkandet, som remissbehandlats, har inte föranlett någon

Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

Socialstyrelsen framhåller, att frågan om de anstaltsvårdades rätt till folkpension

blir av större betydelse och mer svårbemästrad allteftersom nya sociala

förmåner tillkommer och beloppen av de redan befintliga ökar. Styrelsen

föreslår därför, att frågan göres till föremål för särskild utredning, en

utredning som eventuellt kan hänskjutas till 1958 års socialförsäkringskommitté.

Emellertid anser styrelsen att en höjning till 400 kr. av beloppet i

17 § folkpensioneringslagen bör ske omedelbart, utan att man avvaktar en

eventuell utredning av hela överskottsproblemet.

Pensionsstyrelsen framhåller, att därest man anser att den lägre ersättningen

enligt 17 § folkpensioneringslagen bör bibehållas för dem som är

intagna på fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt detsamma synes böra gälla

även för dem som hålles häktade eller är intagna på anstalt för alkoholmissbrukare.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser i folkpensioneringslagen skall folkpension

till den som är intagen på fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller hålles

häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen på anstalt nedsättas till

200 kr. om året. Detta belopp tillkommer den intagne ograverat. Beträffande

pensionstagare, som är intagen på ålderdomshem eller mot avgift som erlägges

av kommunen åtnjuter vård eller försörjning på annan anstalt, gäller

att kommunen äger uppbära den intagne tillkommande folkpension samt

därav tillgodogöra sig kostnaderna för vården eller försörjningen respektive

utgiven dagavgift eller annan vårdkostnad. Emellertid är kommunen skyldig

att av pensionen tillhandahålla den pensionsberättigade 40 kr. i månaden,

de s. k. fickpengarna, eller, där han på grund av sitt tillstånd inte kan begagna

sig av kontanta medel, använda motsvarande belopp för att öka hans

trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Enligt lagen om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna gäller motsvarande befogenheter och

skyldigheter för landstingen med avseende å folkpensioner till dem som är

inskrivna vid särskolor och vårdanstalter. Liknande bestämmelser finnes i

ytterligare några fall, då pensionstagare är omhändertagen för vård.

I föreliggande motion påpekas den skillnad som föreligger beträffande

fickpenningbeloppens storlek beroende på om pensionstagarert.jomhändertagits

på statens anstalt eller på anstalt, som drives av kommun eller landsting.

Det erinras i motionen om att de psykiskt efterblivna omhändertages

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år i960

dels av staten, dels av landstingen. De som vårdas på statlig anstalt har,

framhålles det, lika stor möjlighet att tillgodogöra sig fickpengar som de

som är omhändertagna på landstingsanstalt. De bör därför enligt motionärens

mening få fickpengar med samma belopp. Beträffande dem som är intagna

på fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt anser motionären att skäl

kan anföras för att behålla nuvarande regler. Denna grupp bör enligt motionären

inte sammanföras med de oförvållat handikappade, som blivit föremål

för omhändertagande på statlig anstalt av sjukvårdskaraktär. Motionen

utmynnar i ett yrkande, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära sådan

ändring av folkpensioneringslagen att personer som på grund av sjukdom

eller komplicerat lyte är intagna på statlig anstalt, i princip erhåller samma

belopp till fickpengar som de som vårdas på kommunal anstalt.

Utskottet delar motionärens uppfattning, att någon skillnad i avseende å

rätten till fickpengar icke bör förekomma mellan intagna på statliga och

kommunala anstalter. Huruvida en höjning av fickpenningbeloppet bör omfatta

samtliga grupper av på statliga anstalter intagna eller — såsom motionären

föreslår — endast vissa av dem synes böra bli föremål för ytterligare

övervägande. Med hänsyn härtill synes det lämpligast att riksdagen icke gör

någon preciserad hemställan i ämnet utan inskränker sig till att hos Kungl.

Maj :t begära en omprövning av reglerna om folkpension till de på statliga

anstalter intagna i syfte att för dem eller vissa grupper av dem åstadkomma

likartade bestämmelser rörande fickpengar som för de på kommunala

anstalter intagna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 50,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en omprövning

av reglerna om folkpension till dem, som är på statens

bekostnad omhändertagna på anstalt, i syfte att för dem eller

vissa grupper av dem åstadkomma likartade bestämmelser

rörande fickpengar som för de på kommunala anstalter intagna.

Stockholm den 15 november 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

Sunne, fru Carlqvist, herr Eric Carlsson*, fröken Nordström och herr Ringaby;
från

andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Odhe*, Lothigius, fröken Höjer, herrar Wahrendorff*, Fredriksson och fru

Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

601576 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:370 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om rätt att undersöka och bearbeta fyndigheter av uranhaltigt mineral m. a1 i texten