Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om arbetsvärdering beträffande vissa tjänster inom det statliga avlöningssystemet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 302 i första kammaren av herr Bergh, Ragnar, m. fl. samt nr 379 i andra kammaren av fröken Wetterström m. fl.

1960-11-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:59, Utlåtande i anledning av väckta motioner om arbetsvärdering beträffande vissa tjänster inom det statliga avlöningssystemet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 302 i första kammaren av herr Bergh, Ragnar, m. fl. samt nr 379 i andra kammaren av fröken Wetterström m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

1

Nr 59

Utlåtande i anledning av väckta motioner om arbetsvärdering beträffande

vissa tjänster inom det statliga avlöningssystemet.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 302 i första kammaren av herr Bergh,

Ragnar, m. fl. samt nr 379 i andra kammaren av fröken Wetterström m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj :t skyndsamt måtte

under medverkan av berörda förhandlingsparter låta utföra en objektiv arbetsvärdering

beträffande tjänster i låglöne- och mellanlönegraderna inom

det statliga avlöningssystemet».

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från kungl. statskontoret och statens lönenämnd,

varjämte på utskottets begäran yttrande avgivits av Slatstjänarkartellen och

Tjänstemännens centralorganisation.

Motionerna

I motionerna påpekas, att likalönsprincipen, sådan den definierats av likalönskommittén,

ännu icke genomförts inom statsförvaltningen, såvitt gäller

tjänster i låg- och mellanlönegrupperna. Motionärerna erinrar om att föredragande

departementschefen i propositionen nr 158 till 1958 års A-riksdag

uttalat, att, sedan lika lönegradsplacering för kvinnliga och manliga tjänster

med samma arbetsuppgifter genomförts, lönegradsfrågor i övrigt, som behandlats

av likalönskommittén, borde främst betraktas som förhandlingsfrågor

samt att likalönskommitténs betänkande i och för sig ej borde föranleda

någon vidare åtgärd. Motionärerna framhåller, att departementschefens

ställningstagande bl. a. innebär, att för flertalet s. k. kvinnliga tjänster,

d. v. s. de som ligger under den manliga bottenlönegraden, likalönsfrågan

borde lösas genom förhandlingar, samt fortsätter:

Även om man är beredd att i regel acceptera förhandlingsvägen som den

riktiga, torde det vara orealistiskt att tro, att de resultat, som därvid kan

uppnås, inom överskådlig tid skulle kunna åstadkomma den rättvisa i lönehänseende,

som vi motionärer eftersträvar, i varje fall icke förrän cn objek1

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 and. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

tiv arbetsvärdering inom det statliga lönesystemet lägges till grund för

löneförhandlingarna. Vi är visserligen medvetna om svårigheterna att nå

full objektivitet vid en arbetsvärdering, utan att vissa subjektiva nyanser

påverkar densamma, men självfallet bör så långt möjligt är objektivitet

eftersträvas. En sådan arbetsvärdering, under medverkan av de berörda

förhandlingsparterna, vilken här förordas, skulle systematiskt ställa tjänster

inom de lägre och inom mellanlönegraderna i relation till varandra, såväl

vad avser tjänster inom respektive grupp som grupperna emellan, varvid

vid denna bedömning hänsyn skulle tas i fråga om t. ex. teoretiska kunskaper,

praktisk erfarenhet, ansvar, psykisk påfrestning, fysisk ansträngning

och arbetsförhållanden. I vad mån efter vidtagen sådan arbetsvärdering

lönejusteringar kommer att visa sig erforderliga, bör detta givetvis bli

en förhandlingsfråga, vilken inom ramen för statens resurser måste ges

hög prioritet.

Beträffande vad i övrigt anförts till stöd för motionsyrkandet får utskottet

hänvisa till motionen II: 379.

Tidigare överväganden rörande systematisk arbetsvärdering

Systematisk arbetsvärdering har prövats beträffande befattningshavare

hos Uppsala stad. Uppsala stadsfullmäktige tillsatte 1947 en kommitté, »Arbets

värderingskommittén», med uppgift att verkställa en översyn och därav

eventuellt föranledd omvärdering av arbetsuppgifternas art för manliga och

kvinnliga befattningshavare. Kommittén framlade 1949 en utredning om

arbetsvärdering av ordinarie och extra ordinarie befattningar hos staden,

vilket torde vara det första praktiska försöket i Sverige till arbetsvärdering

för kommunala tjänster. Enligt kommitténs förslag har praktiskt taget samtliga

stadens befattningar (tillhopa 406) poängvärderats efter ett av kommittén

utformat arbetsvärderingsschema. Schemat innefattar fyra huvudfaktorer:

utbildning och erfarenhet (högst 200 poäng); ansvar (högst 150 poäng);

variation, självständighet och initiativ (högst 100 poäng) samt arbetsförhållanden

(högst 50 poäng). Huvudfaktorerna är uppspaltade på delfaktorer,

exempelvis huvudfaktorn ansvar på delfaktorerna arbetsledning m. m.

(högst 60 poäng), ansvar för maskiner eller utrustning (högst 20 poäng),

ansvar för kassamedel (högst 20 poäng) samt ansvar för människor (högst

50 poäng). Varje delfaktor är indelad i olika grader med olika poängvärde;

så kan exempelvis »ansvar för människor» ge 10, 30 eller 50 poäng. På

grundval av utförliga arbetsbeskrivningar och arbetsvärderingsschemats

definitioner av de olika graderna uträknas faktorpoäng och total poäng för

varje befattning.

Arbetsvärderingskoinmitténs utredning överlämnades i mars 1951 av

Uppsala stadsfullmäktige till Svenska stadsförbundet med hemställan att

stadsförbundet ville undersöka möjligheterna att genomföra en planmässig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

3

arbetsvärdering för det kommunala förvaltningsområdet. Den har inte föranlett

någon åtgärd från stadsförbundets sida.

Frågan om systematisk arbetsvärdering inom det statliga lönesystemet

bar behandlats av 1951 års riksdag i anledning av två likalydande motioner

(I: 268 och II: 353), i vilka hemställdes om utredning rörande möjligheten

att vid inplacering av de statligt anställda i det statliga lönegradssystemet

tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering. Riksdagen avslog motionerna

i enlighet med vad statsutskottet hemställt (utlåtande nr 201). Härvid

erinrade utskottet om att frågan delvis var föremål för uppmärksamhet

av två då pågående utredningar, arbetsledareutredningen och Iikalönskommittén,

varefter utskottet fortsatte:

Det synes utskottet välbetänkt att avvakta de erfarenheter, som kunna

vinnas genom pågående och eventuellt kommande undersökningar rörande

speciella grupper av statsanställda, innan åtgärder vidtagas för åvägabringande

av en allmän arbetsvärdering på sätt i motionerna påyrkas. Den i

motionerna väckta frågan är sålunda enligt utskottets mening väl tidigt

väckt — en uppfattning som f. ö. finner stöd i samtliga i ärendet föreliggande

remissyttranden. Utskottet anser därför, att motionerna icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Arbetsledareutredningen har i ett den 23 juli 1952 avlämnat stencilerat

betänkande framlagt förslag till lönegruppering av statliga arbetsledartjänster,

vilken verkställts med hjälp av systematisk arbetsvärdering enligt en

av utredningen utarbetad arbetsvärderingsskala. Förslaget avser endast en

klassificering av arbetsledartjänsterna inbördes men inte någon avvägning

av deras löneställning i förhållande till andra personalgrupper; själva lönegradsplaceringen

har ansetts vara en tjänsteförteckningsfråga.

Likalönskommittén behandlade i sitt betänkande »Lika lön för män och

kvinnor i det statliga lönesystemet» (SOU 1953: 18) frågan om systematisk

arbetsvärdering för att uppnå en lämplig löneavvägning mellan manliga och

kvinnliga tjänster och fann därvid, att en sådan arbetsvärdering inte skulle

ge önskade resultat, om den inte utsträcktes till hela det statliga lönesystemet.

Arbetsvärderingen måste självfallet, anförde kommittén, omfatta både

»kvinnliga» och »manliga» tjänster och bli av betydelse även för lönerelationerna

mellan olika »kvinnliga» och olika »manliga» tjänster inbördes.

1 praktiken skulle detta innebära en allmän tjänsteförteckningsrevision.

Kommittén anförde härefter:

För att systematiska arbetsvärderingsmetoder över huvud taget skall

kunna bli ett hjälpmedel för löneavvägningen mellan män och kvinnor i

statstjänst förutsättes sålunda en mera generell tillämpning av dylika

metoder i det statliga lönesystemet, en fråga som vi inte har att ta ställning

till. Vi vill emellertid framhålla, att det enligt vår mening knappast

torde vara möjligt att konstruera ett arbctsvärderingsschema, godtagbart

för hela det statliga lönesystemet, som ju rymmer arbetsuppgifter av

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 saml. 2 and. Nr 59

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

mycket skiftande karaktär. Arbetsvärdering synes hittills främst ha kommit

till användning för arbeten av någorlunda lika art inom ett och samma

företag. Den partiella arbetsvärdering inom det statliga lönesystemet, som

arbetsledareutredningen utfört, avser endast klassificering av tjänster inom

en grupp med homogent arbete men avgör inte gruppens löneställning i

förhållande till andra grupper. Arbetsvärderingsmetoderna skulle ha sin

främsta betydelse för likalönsfrågan, om de kunde åstadkomma större

objektivitet vid jämförelse mellan män och kvinnor med olikartade arbetsuppgifter.

Det synes emellertid tvivelaktigt, om man genom systematisk

arbetsvärdering kan nå ett större mått av objektivitet vid lönesättning än

genom hittills tillämpade metoder. Såsom statens lönenämnd framhållit

i sitt ovan refererade yttrande innefattar den systematiska arbetsvärderingen

ett flertal subjektiva delbedömanden. Det poängvärde som tillmätes

de särskilda faktorerna måste få en avgörande betydelse för relationen

mellan olika tjänster. En jämförelse mellan t. ex. den »kvinnliga» kontorsbiträdestjänsten

och sådana tjänster i den manliga bottenlönegraden som

brevbärare och stationskarlar torde sålunda i hög grad bli beroende av vilken

vikt man ger åt faktorn »fysisk ansträngning».

Vår uppgift att undersöka vilka allmänna förskjutningar i de »kvinnliga»

tjänsternas löneställning som behöves för att den skall stå i överensstämmelse

med principen om lika lön för likvärdig arbetsuppgift har vi

sålunda haft att lösa utan tillämpning av systematiska arbetsvärderingsinetoder.

Vi har sökt göra jämförelser mellan »kvinnliga» och »manliga»

tjänster genom den form av mera summarisk arbetsvärdering, som hittills

tillämpats vid statlig lönesättning. Vi har därvid strävat efter att värdesätta

de »kvinnliga» tjänsterna i förhållande till de »manliga» efter samma

grunder som användes för bestämmande av relationerna mellan »manliga»

tjänster inbördes: genom en allmän värdering av arbetsuppgifterna med

hänsyn till deras krav i fråga om utbildning, erfarenhet, skicklighet, fysisk

och psykisk ansträngning, ansvar, arbetsförhållanden etc.

För de tjänster, där män och kvinnor har samma arbete, erbjuder uppgiften

givetvis inga svårigheter. När det gäller »kvinnliga» tjänster under

den manliga bottenlönegraden, är också likvärdigheten mellan »manliga»

och »kvinnliga» arbetsuppgifter ofta tämligen påtaglig. Svårigheterna att

lönesätta »kvinnliga» tjänster enligt principen om lika lön för likvärdigt

arbete gäller främst tjänsterna över den manliga bottenlönegraden. Såsom

av kap. 15 framgår har vi inte i fråga om dessa tjänster kunnat fixera någon

viss lönegrad som den ur likalönssynpunkt riktiga utan endast mera allmänt

kunnat uttala oss om, huruvida en viss tjänst kan anses »kvinnligt lönesatt».

Remissyttrandena

Motionsyrkandet tillstyrkes icke i något av remissyttrandena. Statstjänarkartellen

förklarar sig vara mycket intresserad av syftet med motionerna

men anser att likalönskommitténs betänkande är en bättre grundval för

förhandlingar i syfte att genomföra likalönsprincipen än den i motionerna

förordade arbetsvärderingen. TCO förklarar, att, därest en utredning om

systematisk arbetsvärdering likväl skulle komma till stånd, TCO är beredd

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

5

att medverka i denna. Statskontoret säger sig förutsätta, att i den mån

arbetsvärderingar finnes påkallade vid förhandlingar rörande lönegradsplacering

av vissa tjänster, dylika värderingar också kommer till ståhd

på det sätt och i den utsträckning som bedömes erforderligt. Statskontoret

erinrar vidare om att till grund för likalönskommitténs förslag om ett etappvis

genomförande av likalönsprincipen låg den form av mera summarisk

arbetsvärdering som dittills tillämpats vid statlig lönesättning.

Statens lönencimnd pekar på de svårigheter som är förenade med att genomföra

en systematisk arbetsvärdering och hänvisar därutinnan till sitt

yttrande över de vid 1951 års riksdag väckta motionerna i ämnet. I nämnda

yttrande anförde lönenämnden bl. a. följande.

Med nuvarande ordning för lönegradsplacering av tjänster blir av naturliga

skäl den fastställda placeringen för en viss tjänst i stor utsträckning

ett resultat av olika subjektiva bedömanden. Även om såsom underlag för

prövningen av en tjänsts lönegradsplacering införskaffas möjligast fullständiga

objektiva uppgifter rörande göromålens art, kompetensfordringar, med

tjänsten förenat ansvar o. s. v., måste alltid ställningstagandet till lönegradsplaceringsfrågan

föregås av en uppskattning av det värde de olika faktorerna,

främst arbetsuppgifternas art, skola tillmätas. Några objektiva normer, ägnade

att tjäna till ledning härutinnan, finnas icke. Ställningstagandet blir

därför beroende på uppfattningen om arbetsuppgifternas kvalitativa beskaffenhet

och förhållandet mellan dessa göromål och de göromål, som handhavas

av andra närliggande, inom lönesystemet inrangerade grupper. Självfallet

är att vid sådant förhållande enstaka befattningshavare eller grupper

av befattningshavare kunna anse sina arbetsuppgifter felvärderade. Det må

emellertid framhållas, att den omständigheten, att tjänsdemannaorganisationerna

numera förhandlingsvägen utöva ett betydligt starkare inflytande

än tidigare på lönegradsplaceringsfrågorna, synes vara ägnad att försvaga

tjänstemännens missnöjesanledningar. Bortsett härifrån skulle det emellertid

enligt lönenämndens mening vara av stort värde, såväl för arbetsgivarsom

arbetstagarparterna, om ett mera objektivt lönesättningssystem kunde

tillskapas. Lönenämnden får emellertid samtidigt starkt ifrågasätta, om

några egentliga förbättringar i nuvarande ordning överhuvudtaget kunna

åstadkommas genom införandet av systematisk arbetsvärdering. Visserligen

torde förefintligheten av ett av alla parter godtaget arbctsvärderingsschema

kunna i någon mån underlätta inplaceringen i lönegrad av enskilda tjänster,

men härvid får icke bortses från de synnerligen stora svårigheter, som med

nödvändighet måste göra sig gällande vid utarbetandet av ett inom statsförvaltningen

i dess helhet tillämpligt system.

Efter en redogörelse för det av Arbetsmarknadskommittén i Uppsala utarbetade

förslaget till arbetsvärdering anförde lönenämnden vidare:

Vid utarbetandet av ett arbctsvärderingsschema såsom det nu behandlade

måste sålunda först avgöras vilka faktorer, som överhuvudtaget skola tillmätas

betydelse för löneavvägningen. Därefter måste fastställas i vilken

utsträckning de olika faktorerna maximalt skola påverka lönesättningen.

Slutligen måste uppgöras en detaljerad värdeskala inom de olika faktorerna,

avsedd för uträkning av en viss tjänsts poängtal. Arbetet med uppgörandet

av ett sådant arbctsvärderingsschema innefattar sålunda ett flertal känsliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

avvägningsfrågor, beträffande vilka de olika tjänstemannakategorierna ha

ett starkt intresse av att få sina speciella synpunkter tillgodosedda. Det säger

sig självt, att mycket stora svårigheter måste uppkomma, då det gäller

att för den heterogena tjänstemannapersonalen inom statsförvaltningen erhålla

ett poängvärde, som kan godtagas av alla, exempelvis för faktorn utbildning.

Enligt vad lönenämnden kan finna skulle vidare övergång till ett

lönesättningssystem som det skisserade ej heller innebära övergång till ett

objektivt system, utan snarare till ett system, där det samlade övervägandet

rörande arbetsuppgifter, kompetenskrav, ansvar o. s. v. i en tjänst, som nu

sker vid lönesättningen, uppdelas på flera subjektiva »delöverväganden».

På grund av vad sålunda anförts kommer lönenämnden närmast till den

uppfattningen, att några större förbättringar i lönesättningsmetoderna icke

stå att vinna genom införandet av en systematisk arbetsvärdering, om överhuvudtaget

ett av alla parter godtagbart arbetsvärderingsschema går att

upprätta. Såsom nyss anförts skulle det emellertid enligt nämndens mening

vara av stort värde, om ett mera objektivt lönesättningssystem kunde tillskapas.

Med hänsyn härtill vill lönenämnden icke helt avvisa tanken på att

de i motionerna upptagna spörsmålen utredas.

Statstjänarkartellen framhåller, att erfarenheterna inom arbetsområden,

där systematisk arbetsvärdering förekommer, inte är särskilt goda, varken

här hemma eller i utlandet. En liknande uppfattning framföres av TCO,

som uttalar, att hittills vunna erfarenheter ger vid handen, att något allmängiltigt

objektivt arbetsvärderingssystem inte har kunnat skapas, främst

kanske av den anledningen, att de i arbetsuppgifterna ingående faktorerna

oftast inte är mätbara med objektiva metoder utan endast kan bli föremål

för subjektiva värderingar. TCO fortsätter härefter:

Som en kommentar till detta påstående vill TCO nämna att under efterkrigstiden

olika systematiska arbetsvärderingsmetoder blev kända, och på

olika områden av arbetsmarknaden såg man från många håll i dessa en

lösning av problemet att erhålla en rättvis avvägning av lönerna mellan individer

och grupper av individer med olika arbetsuppgifter. Det har emellertid

visat sig, att dessa metoder, som i de flesta fall var baserade på hell

andra förutsättningar än dem som gällde inom de områden där man sökte

använda sig av dem, inte var användbara. Resultat erhölls som inte kunde

anses realistiska mot bakgrunden av de faktiska förhållandena. Till följd

härav har arbetsvärderingsmetoderna kommit att betraktas med misstro.

Statst jänarkartellen påpekar, att den i motionerna aktualiserade likalönsfrågan

rör företrädesvis de allra lägsta karriärerna, vilket för statens del är

ekonomibiträdes- och kontorsbiträdeskarriärerna. Emellertid är staten icke

den dominerande arbetsgivaren beträffande ekonomibiträden och kontorsbiträden.

Enligt statstjänarkartellen är staten arbetsgivare åt cirka 3 500

ekonomibiträden och kommunerna, främst då landstingen, åt cirka 35 000.

I fråga om kontorsbiträdeskarriären är det den enskilda sektorn som är

den dominerande arbetsgivaren. Statstjänarkartellen fortsätter:

Det är för Statstjänarkartellen icke okänt att inom den kommunala sektorn

åtminstone stadsförbundet och landstingsförbundet driver den me
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

7

ningen att staten, som företräder en minoritet anställda, bör avvakta löneutvecklingen

för ekonomibiträdena hos de kommunala arbetsgivarna innan

några ändringar företages på den statliga sektorn. När, som hittills skett, de

kommunala arbetsgivarna icke är intresserade av att lösa likalönsfrågan för

ekonomibiträdena har statens företrädare med så mycket större kraft kunnat

avvisa Statstjänarkartellens försök att lösa problemet.

För att lösa det statliga likalönsproblemet i ekonomibiträdeskarriären

synes det därför nödvändigt att de kommunala arbetsgivarna intager en

mera positiv hållning inom sitt område till frågan. Det skulle också vara

värdefullt om den enskilda sektorn gjorde likadant beträffande sitt likalönsproblem.

Det finns inga som helst skäl att tro att en isolerat genomförd arbetsvärdering

på den statliga sektorn skulle ge bättre förutsättningar att lösa

problemet än likalönsutredningens förslag. Likalönsfrågan kan otvivelaktigt

lösas genom förhandlingar enligt förslaget, men det förutsätter att den dominerande

parten på arbetsgivarsidan, som i detta fall är de kommunala

arbetsgivarna, ansluter sig till uppfattningen att det är angeläget att så sker.

Förhandlingar skulle då inte endast underlättas utan helt säkert leda till

mycket goda resultat för ekonomibiträdeskarriären. De kommunala arbetsgivarna

både inom stadsförbundet, landstingsförbundet och landskommunernas

förbund är rikt representerade i riksdagen och har följaktligen redan

där tillfälle att taga ställning till principen. Detsamma torde kunna anföras

när det gäller det enskilda näringslivets företrädare i riksdagen, både beträffande

denna och övriga likalönsfrågor.

Utskottet

I föreliggande motioner hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

begära att en objektiv arbetsvärdering under medverkan av berörda förhandlingsparter

skyndsamt utföres beträffande tjänster i låglöne- och mellanlönegraderna

inom det statliga lönesystemet. I sin motivering till yrkandet

framhåller motionärerna, att likalönsprincipen, sådan den definierats

av likalönskommittén eller »lika lön för man och kvinna för likvärdig arbetsuppgift»,

inte är genomförd över hela linjen i det statliga lönesystemet.

Avvikelserna finns enligt motionärerna i låg- och mellanlönegrupperna, medan

principen tillämpas i fråga om befattningar i högre lönegrader. I motionerna

hänvisas till att statsmakterna vid 1958 års B-riksdag intagit den

ståndpunkten att likalönsfrågor främst bör betraktas såsom förhandlingsfrågor

samt att likalönskominitténs återstående förslag för likalönsprincipens

genomförande inte i och för sig bör föranleda någon åtgärd. Enligt

motionärerna är det icke att förvänta, att förhandlingsvägen inom överskådlig

tid skall leda till några mera påtagliga resultat, om icke förhandlingarna

grundas på en objektiv arbetsvärdering. En sådan värdering skulle göras

med utgångspunkt från vad de olika tjänsterna kräver bl. a. i fråga om teo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

retiska kunskaper, praktisk erfarenhet, ansvar, psykisk påfrestning och

fysisk ansträngning. Därigenom skulle systematiskt de olika tjänsterna ställas

i relation till varandra, såväl inom varje arbetsområde som de olika arbetsområdena

emellan. Motionärerna understryker, att i den mån lönejusteringar

efter en sådan arbetsvärdering kommer att visa sig erforderliga dessa

givetvis bör bli förhandlingsfrågor, vilka inom ramen för statens resurser

måste få hög prioritet.

En systematisk arbetsvärdering av det slag motionärerna åsyftar grundar

sig på en analys av arbetsuppgifterna. De olika faktorer som skall användas

vid värderingen fastställes. För dessa faktorer bestämmes en poängskala,

som är enhetlig för hela lönesystemet. Inom denna skala fastställes poäng

för de i varje tjänst ingående faktorerna. På grundval härav uträknas för

tjänsten en totalpoäng. Därefter kommer en jämförelse mellan de olika

tjänsternas totalpoäng att utvisa hur tjänsterna bör lönegradsplaceras i förhållande

till varandra.

Systematisk arbetsvärdering har i viss utsträckning tillämpats beträffande

en del statliga tjänster, bl. a. inom de affärsdrivande verken. Vidare innebär

de med vissa mellanrum återkommande tjänsteförteckningsrevisionerna och

de årliga förhandlingarna om lönegradsplaceringen av vissa tjänster utan

tvivel en värdering av de med tjänsterna förenade arbetsuppgifterna. Denna

arbetsvärdering kan emellertid inte betecknas som systematisk utan är av

schematisk karaktär. Genom att lönegradsplaceringarna föregås av förhandlingar

kan visserligen finnas vissa garantier för objektivitet, men det är

likväl uppenbart att lönesättningen inte helt överensstämmer med de resultat

en systematisk och mera rättvisande arbetsvärdering kan förhjälpa till.

Sålunda är åtskilliga tjänster, som uteslutande eller huvudsakligen rekryteras

med kvinnor, placerade under den lägsta lönegraden för tjänster, som

är avsedda för män, trots att arbetsuppgifterna i de förra tjänsterna är

minst lika kvalificerade som i de senare. Vidare förefaller det som om vissa

andra arbetsuppgifter, såsom t. ex. de människovårdande, blivit väl lågt värderade

i det statliga lönesystemet.

Givetvis kan inte heller en systematisk arbetsvärdering göras helt objektiv.

Hur de olika faktorerna i ett arbetsvärderingssystem skall värderas i

förhållande till varandra, t. ex. fysisk ansträngning i förhållande till krav

på utbildning, måste sålunda alltid bli föremål för subjektiva bedömanden.

Vidare innefattar fastställandet av de olika faktorspoängen för en tjänst i

viss mån ett subjektivt avgörande. Trots detta medför den systematiska

arbetsvärderingen enligt utskottets uppfattning avgjorda fördelar framför

den nu praktiserade schematiska, i synnerhet genom att uppdelningen av

värderingen på olika faktorer måste antagas ge ett mera objektivt slutresultat.

Mot systematisk arbetsvärdering har anförts, att det skulle vara svårt att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

9

uppnå enighet om värderingsnormerna. Särskilt stora skulle svårigheterna

vara i det statliga lönesystemet, inom vilket rymmes tjänster med de mest

skiftande arbetsuppgifter. Enligt utskottets mening bör dessa svårigheter

inte överskattas. Systematisk arbetsvärdering har tidigare genomförts såväl

för vissa grupper anställda som för samtliga anställda hos en och samma

arbetsgivare. I sistnämnda hänseende kan utskottet hänvisa till den i Uppsala

under åren 1947—1949 genomförda arbetsvärderingen, som avsåg samtliga

406 tjänster i staden.

Såsom ovan framhållits är det uppenbart, att lönesättningen på det statliga

området icke alltid motsvarar de med de olika tjänsterna förenade arbetsuppgifterna.

Det är därför angeläget att en bättre grundval skapas för

en riktigare lönesättning. Härvid skulle en systematisk arbetsvärdering av

samtliga tjänster inom det statliga lönesystemet vara av stor betydelse. En

sådan arbetsvärdering bör enligt utskottets mening inte inskränkas till

tjänsterna i låg- och mellanlönegruppen, eftersom dessa tjänster bör värderas

även i förhållande till de högre betalda tjänsterna. Utskottet vill därför

tillstyrka motionerna på så sätt, att utskottet förordar en systematisk arbetsvärdering

inom hela det statliga avlöningssystemet. Såsom motionärerna

framhållit bör denna ske under medverkan av de anställdas intresseorganisationer.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 302

och II: 379, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t låter under medverkan av berörda förhandlingsparter

skyndsamt utföra en systematisk arbetsvärdering

inom det statliga avlöningssystemet.

Stockholm den 8 november 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Svenson*, herr Birke, fru Hamrin-Thorell och fröken Nordström

;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Lundberg, fröken

Wetterström, fru Ekendahl, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje,

Wahrcndorff och fru Eriksson i Ängelholm*.

*) Ej närvarande vid utlätandets justering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

Reservation

av herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson, fru Carlqvist, herr Lundberg,

fru Ekendahl, herr Johansson i Södertälje och fru Eriksson i Ängelholm,

vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar å s. 8 med orden

»Systematisk arbetsvärdering» och slutar å s. 9 med orden »anställdas intresseorganisationer»,

bort ersättas med text av följande lydelse.

»Arbetsvärdering förekommer i viss utsträckning redan nu inom det statliga

lönesystemet. Sålunda innebär de med vissa mellanrum återkommande

tjänsteförteckningsrevisionerna och de årliga förhandlingarna om lönegradsplaceringen

av vissa tjänster utan tvivel en värdering av de med tjänsterna

förenade arbetsuppgifterna. Denna arbetsvärdering kan emellertid inte betecknas

som systematisk utan har en mera schematisk karaktär. Genom att

lönegradsplaceringarna föregås av förhandlingar uppnås vissa garantier för

objektivitet, men det är uppenbart att lönesättningen inte helt överensstämmer

med de resultat motionärerna förmenar att en systematisk arbetsvärdering

skulle kunna ge.

Emellertid kan inte heller en systematisk arbetsvärdering göras helt objektiv.

Hur de olika faktorerna i ett arbetsvärderingssystem skall avvägas i

förhållande till varandra, t. ex. fysisk ansträngning i förhållande till krav

på utbildning, måste sålunda bli föremål för subjektiva bedömanden. Dessutom

innefattar fastställandet av de olika faktorspoängen för en tjänst ett

subjektivt avgörande. Härigenom förringas betydligt värdet av systematiska

arbetsvärderingsmetoder.

Man bör därför inte överskatta de resultat som skulle kunna uppnås

med hjälp av systematisk arbetsvärdering. Såsom påpekats från remisshåll

bör de avvikelser från principen om lika lön för likvärdig arbetsuppgift som

har någon större betydelse kunna konstateras redan med hjälp av nu tilllämpade

mera schematiska arbetsvärderingar. Att så är fallet framgår för

övrigt av likalönskommitténs betänkande, där kommittén utan användande

av systematiska arbetsvärderingsmetoder ansåg sig kunna konstatera att

åtskilliga statliga tjänster, som uteslutande eller huvudsakligen rekryterades

med kvinnor, var för lågt lönegradsplacerade med hänsyn till arbetsuppgifternas

art.

Remissyttrandena präglas genomgående av en påtaglig tveksamhet i fråga

om möjligheterna att genom systematisk arbetsvärdering nå längre i strävandena

mot en objektiv och rättvisande lönesättning än vad som kunnat

uppnås med de metoder som nu tillämpas vid de förhandlingar mellan parterna,

vilka regelmässigt föregår löneöverenskommelserna. Utskottet delar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960

11

denna tveksamhet. Det kan vidare enligt utskottets mening ifrågasättas

lämpligheten av att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om

åtgärder, som kan tolkas såsom ett ingripande i den fria förhandlingsrätt de

anställdas organisationer eftersträvar.

Under hänvisning till det anförda kan utskottet icke tillstyrka motionerna.

»

b) att utskottet bort hemställa,

»att förevarande motioner, I: 302 och II: 379, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.