Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om arbetstidsreglering för personal inom den yrkesmässiga biltrafiken, m. m.

1960-11-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:62, Utlåtande i anledning av väckt motion om arbetstidsreglering för personal inom den yrkesmässiga biltrafiken, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

1

Nr 62

Utlåtande i anledning av väckt motion om arbetstidsreglering för

personal inom den yrkesmässiga biltrafiken, m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 254,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Ekström i Iggesund och

Mellqvist hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa

att en utredning tillsättes med uppgift att åstadkomma en arbetstidsreglering

för personal i den yrkesmässiga biltrafiken och för lastbilschaufförer

inom industri- och handelsföretag, som är avpassad efter numera

rådande förhållanden».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från arbetarskyddsstyrelsen. Yttranden har därjämte

på utskottets begäran avgivits av Landsorganisationen i Sverige,

Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Svenska arbetsgivareföreningen har vid sitt yttrande fogat yttrande av

Biltrafikens arbetsgivareförbund. Redogörelse för yttrandena lämnas i det

följande.

Gällande bestämmelser

Frågan om arbetstiden, bortsett från semester, för förare i yrkesmässig

trafik regleras dels av lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning

(allmänna arbetstidslagen), dels av arbetarskyddslagen den 3 januari 1949,

dels ock av de särskilda arbetstidsbestämmelser, som återfinns i 28 § förordningen

den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Allmänna arbetstidslagen är tillämplig på rörelse, industriell eller icke, —

alltså även å företag för yrkesmässig trafik — samt på hus-, väg- eller

vattenbyggnad, vattenavledning eller annat sådant särskilt arbetsföretag,

såvitt i rörelsen eller företaget för arbetsgivarens räkning i regel användes

flera än fyra arbetare. Från lagens tillämpning undantages emellertid bland

annat arbete som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets

anordnande, arbete som till sin natur är så oregelbundet att det icke

kan förläggas till bestämda tider, arbete som bedrives av staten, samt

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 62

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

arbete som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän

trafik. Såsom arbetare skall vid lagens tillämpning icke räknas bland annat

medlem av arbetsgivarens familj samt befattningshavare i överordnad

ställning. Huvudregeln i lagen är den, att den ordinarie arbetstiden får

uppgå till högst 9 timmar per dygn samt att den, raster oräknade, inte

får överstiga 45 timmar i veckan. Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning

må annan arbetstid än nyss angivits tillämpas, såframt arbetstiden

under en tidrymd av högst tre veckor icke överstiger i genomsnitt

45 timmar i veckan. Någon maximering av antalet arbetstimmar under ett

dygn förekommer inte i detta fall. Från de begränsningar som sålunda

stadgats får avsteg göras genom kollektivavtal, som å arbetstagaresidan

slutits eller godkänts av organisation, vilken enligt lagen om föreningsoch

förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Vidare äger

arbetarskyddsstyrelsen medgiva undantag från bestämmelserna. Lagen ger

därjämte utförliga regler om arbetares användande till arbete å övertid.

På grund av kravet om minst fyra arbetare utom arbetsgivarens familj

blir lagen endast i mindre utsträckning tillämplig på företag, som driver

yrkesmässig trafik. Under lagen faller dock åtskilliga störa åkeri- och bussföretag.

Arbetarskyddslagen har avseende å varje rörelse, industriell eller icke,

vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivarens räkning, ävensom

å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt

arbetsföretag, vari arbetstagare användes på sådant sätt. Undantag stadgas

dock för vissa fall, bland annat för arbete som utföres i arbetstagarens

hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma

arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, samt arbete som utföres

av medlem av arbetsgivarens familj. Enligt denna lag skall, då arbetstagare

utför arbete under minst 6 timmar av dygnet, arbetet i den utsträckning,

som kan anses erforderlig med hänsyn till dess beskaffenhet och

varaktighet samt arbetsförhållandena i övrigt, avbrytas genom en eller

flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet. Då arbete på grund

av samband med mekaniskt driven arbetsprocess eller till följd av annat

förhållande kräver ihållande anspänning eller eljest är särskilt påfrestande,

skall under arbetstiden erforderligt antal lämpligt avpassade och förlagda

arbetspauser beredas arbetstagaren. Lagen innehåller även vissa bestämmelser

om natt- och veckovila. Såvitt ej arbetet med hänsyn till sin natur,

allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste fortgå jämväl

nattetid, skall arbetstagare sålunda åtnjuta erforderlig ledighet för nattvila

mellan klockan 23 och klockan 5. Arbetarskyddsstyrelsen må dock dispensera

från stadgandet. För varje period om sju dagar skall arbetstagare

vidare, där ej särskilt förhållande tillfälligtvis påkallar undantag, åtnjuta

minst 24 timmars sammanhängande ledighet. Även i detta avseende må

arbetarskyddsstyrelsen medgiva undantag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

Med huvudsakligt syfte att minska den fara för trafiksäkerheten, som är

förenad med förares överansträngning, innehåller 28 § yrkestrafikförordningen

följande stadganden. Förare av automobil i yrkesmässig trafik får

ej utan uppehåll om minst 30 minuter i följd framföra bil under längre tid

än 5 timmar, dock att bestämmelsen ej äger tillämpning å linjetrafik med

omnibus eller å körningar uteslutande inom stationsort. Utöver vad som

gäller enligt allmänna arbetstidslagen, skall beträffande förares arbetsoch

vilotid iakttagas följande. Förares arbetstid får under 24 på varandra

följande timmar icke överskrida 11 timmar, dock att, då tjänstgöringen

icke lämpligen kan ordnas på annat sätt, arbetstiden får utsträckas till

13 timmar, under förutsättning att arbetstiden under en tidrymd av 48

timmar icke överskrider sammanlagt 22 timmar. I arbetstiden skall inräknas

all den tid som föraren till följd av sin tjänstgöring tillbringar på bil,

som brukas i trafiken, ävensom tid som han använder för bilens skötsel

eller för på- eller avlastning av gods, som befordras med bilen, så ock rast

som understiger 30 minuter eller under vilken föraren icke äger frihet att

avlägsna sig från bilen. Beträffande vilotiden föreskrives, att föraren skall

åtnjuta 9 sammanhängande timmars vila under varje tidrymd av 24 timmar,

räknat från vilken tjänstgöring som helst. Vilotiden får emellertid

två gånger under varje period av 7 sammanhängande dygn minskas till

lägst 7 timmar. Statens biltrafiknämnd äger, då synnerliga skäl därtill

föranleder, medgiva avvikelse från dessa bestämmelser. Beträffande såväl

arbets- som vilotiden får undantag också göras, såvida olyckshändelse eller

annan dylik särskild omständighet, som ej kunnat förutses, föranleder

därtill.

Det är att märka att bestämmelserna i yrkestrafikförordningen är tilllämpliga

endast på förare i yrkesmässig trafik, d. v. s. trafik i vilken bil

jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för person- eller

godsbefordran. Förare som är anställda hos industri- eller handelsföretag

faller således utanför förordningen.

Historik

Till grund för den nu gällande yrkestrafikförordningen ligger ett år 1938

av 1936 års trafikutredning framlagt betänkande med förslag till förordning

angående yrkesmässig biltrafik m. m. I motiven för stadgandet angående

förares arbets- och vilotid uttalade utredningen bl. a.:

Lagen om arbetstidens begränsning har mycket ringa tillämpning inom

den yrkesmässiga trafiken om man bortser från omnibustrafiken. Denna

lag avser nämligen endast företag med flera än fyra arbetare och gäller ej

arbetsgivaren eller dennes familj. I detta sammanhang bör erinras om att

trafikutövarna i mycket stor utsträckning själva för sina bilar.

Det föreslagna stadgandet avser liksom gällande föreskrift alla, som föra

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 saml. 2 avd. Nr 62

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

bil i yrkesmässig trafik, vare sig de äro anställda eller trafikutövare. I den

mån åttatimmarslagen över huvud taget är tillämplig å ett trafikföretag,

skall den gälla i den mån, den innefattar strängare föreskrifter än förevarande

paragraf. Omvänt får ifrågavarande bestämmelse komplettera åttatimmarslagen

i den mån den innefattar mera vittgående föreskrifter.

Motiven för denna paragraf och för den allmänna arbetstidslagen äro

i viss mån olika. Lagen är betingad av sociala hänsyn, under det att paragrafen

åtminstone huvudsakligen motiverats med trafiksäkerhetssynpunkter.

Detta är orsaken till att paragrafen förlänats en mera generell giltighet

och undantagslöst skall lända till efterrättelse för alla förare.

Vidare anförde utredningen:

Trafikutredningen har uppmärksammat det fall, att förare av bil i yrkesmässig

trafik vid sidan av sin tjänst som förare har annat arbete. De gällande

arbetstidsbestämmelserna ha avseende endast å den del av en sådan

persons verksamhet, som avser tjänstgöring som förare i yrkesmässig trafik.

Vid tillämpningen av dessa föreskrifter skall man sålunda helt bortse

från annat arbete. Det föreligger sålunda intet hinder för en person att

under samma dygn arbeta åtta timmar på en fabrik och därefter tjänstgöra

som förare av exempelvis en personbil under tolv timmar.

En dylik frihet är givetvis ägnad att väcka betänkligheter med hänsyn

särskilt till de trafiksäkerhetsintressen, som föranlett föreskrifterna om

bilförares arbetstid. Trafikutredningen har emellertid icke ansett sig böra

förorda några särskilda bestämmelser rörande dylika »blandade» arbetare.

Det torde böra nämnas, att motsvarande situationer ej sällan uppstå, då

arbetstidslagen eller lantarbetstidslagen är tillämplig endast å en del av

persons verksamhet.

Enligt trafikutredningens mening kan en tillståndshavare icke anses

handhava sin trafik på ett lämpligt sätt, om han i densamma använder

»blandade» arbetare i sådan utsträckning eller under sådana omständigheter

att trafiksäkerheten på grund av förarens överansträngning eller

trötthet äventyras. De tillståndsgivande myndigheterna böra därför i görligaste

mån hava sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande förhållanden.

Det torde även med fog kunna betraktas som en uppgift för trafikutövarnas

sammanslutningar att verka för att medlemmarna bedriva sin

verksamhet på ett sätt, som varken ur sociala synpunkter eller med hänsyn

till trafiksäkerheten ger anledning till anmärkning.

De i det föregående framförda förslagen hava väsentligen grundats på

hänsyn till trafiksäkerheten. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla

önskvärdheten av att spörsmålet om arbetstiden för förare i ickeyrkesmässig

trafik ägnas uppmärksamhet, då ur trafiksäkerhetssynpunkt

i stort sett samma skäl tala för en reglering av arbetstiden för dem som

för förare i yrkesmässig trafik. Då trafikutredningens uppdrag är begränsat

till den yrkesmässiga trafiken, har utredningen icke ansett sig böra närmare

ingå på detta spörsmål. Enligt utredningens mening bör emellertid

denna fråga snarast upptagas till övervägande. Det torde för övrigt ur allmänna

sociala synpunkter kunna ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn

till arbetets egenartade natur en undersökning bör verkställas rörande behovet

och lämpligheten av en särskild arbetstidslagstiftning för anställda

bilförare. En dylik särlagstiftning är icke främmande för svensk rätt, då

ju särskilda bestämmelser ansetts erforderliga rörande bl. a. lantarbetare

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

och sjöfolk. Vid en dylik undersökning bör uppmärksamhet ägnas frågan

om s. k. blandat arbete.

I propositionen nr 115 till 19å0 års riksdag framlades för riksdagens

yttrande det förslag till yrkestrafikförordning, som alltjämt är i huvudsakliga

delar gällande. Beträffande frågan om förares arbets- och vilotid anförde

föredragande departementschefen bl. a.:

Det kan givetvis väcka betänkligheter, att arbetstidsbestämmelserna helt

bortse från sådana fall, där föraren av bil i yrkesmässig trafik vid sidan

av sin tjänst har annat arbete.

Detta är emellertid icke något för den yrkesmässiga biltrafiken särskilt

utmärkande. Motsvarande situationer uppstå ej sällan, exempelvis då arbetstidslagen

eller lantarbetstidslagen är tillämplig endast å en del av en persons

verksamhet. Med hänsyn till trafiksäkerheten är emellertid onekligen

nyss angivna förhållande ägnat att väcka större betänkligheter, än vad tilllämpningen

av övriga ovan berörda författningar förorsakar.

Ehuru jag icke ansett mig kunna för närvarande framlägga något förslag

i detta ämne, delar jag trafikutredningens mening, att en tillståndshavare

icke kan anses handhava sin trafik på ett lämpligt sätt, om han i densamma

använder »blandade» arbetare i sådan utsträckning eller under sådana omständigheter,

att trafiksäkerheten på grund av förarens överansträngning

eller trötthet äventyras. De tillståndsgivande myndigheterna böra därför

i görligaste mån hava sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande förhållanden.

Det torde även med fog kunna betraktas som en uppgift för biltrafiknämnden

att följa utvecklingen på ifrågavarande område och i sinom

tid framlägga förslag till sådana bestämmelser, som på grund av erfarenheten

kunna visa sig erforderliga.

Andra lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 27,

att utskottet vid behandlingen av denna fråga inte kunnat undgå att uppmärksamma

de faror för trafiksäkerheten, som kunde föranledas av att

särskilda bestämmelser icke meddelats för det fall att föraren vid sidan av

sin tjänst hade annat arbete, samt fortsatte:

Svårigheterna att på lagstiftningsvägen reglera dylika förhållanden äro

otvivelaktigt betydande, och utskottet har icke ansett sig kunna för närvarande

framlägga något förslag i detta syfte. Utskottet, inom vilket exempel

på vådorna av det nu åsyftade systemet anförts, önskar emellertid

understryka departementschefens uttalande, att de tillståndsgivande myndigheterna

böra i görligaste mån söka förebygga att en tillståndshavare

använder »blandade» arbetare i sådan utsträckning eller under sådana omständigheter,

att trafiksäkerheten på grund av förarens överansträngning

eller trötthet äventyras, ävensom att biltrafiknämnden bör följa utvecklingen

på ifrågavarande område och i sinom tid framlägga förslag till sådana

bestämmelser som på grund av erfarenheten kunna visa sig erforderliga.

I skrivelse den 12 december 1952 gjorde Svenska transportarbetareförbundet

en framställning till Kungl. Maj:t angående vissa missförhållanden

inom den fjärrgående lastbilstrafiken. Förbundet vände sig mot de faror

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

såväl med hänsyn till arbetarskyddet som för trafiksäkerheten, som måste

anses uppkomma genom överträdelse av lagbestämmelserna på området

och anvisade såsom medel häremot skärpning av stadgandena om indragning

av trafiktillstånd och ökade krav på omdöme och ansvar hos förarna,

som skulle komma till uttryck i form av ett särskilt tillståndsbevis för dessa,

samt framförallt inrättande av en särskild trafikinspektion.

År 1954 framlade arbetstidsutredningen sitt betänkande V med förslag

till ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstidsförkortning. Bland nyheterna

i förslaget må nämnas, att den nya lagstiftningen föreslogs få tilllämpning

på i princip alla arbetstagare, som mot vederlag användes till

arbete för arbetsgivarens räkning. Från regeln gjordes vissa undantag, dock

av väsentligt mindre omfattning än de som stadgades i den allmänna arbetstidslagen.

De största ändringarna innebar, att arbete som bedrevs av

staten infördes under lagstiftningen liksom arbete som utfördes av trafikpersonal

vid järnväg, varjämte undantaget för småföretag slopades. I betänkandet

uttalades också, att biltrafiken borde läggas under den nya arbetstidslagen.

De särskilda i yrkestrafikförordningen intagna föreskrifterna

angående förares arbets- och vilotid gjordes däremot icke till föremål

för behandling av utredningen. Skälet härtill var, att det här gällde

arbetstids- och trafiksäkerhetsproblem inte endast i avseende på personer

i arbetstagareställning utan även för företagarna själva. De kunde därför

inte lösas genom bestämmelser i den allmänna arbetstidslagen.

I sitt yttrande den 31 januari 1955 över arbetstidsutredningens betänkande

anförde Landsorganisationen i Sverige, att frågan om en arbetstidsförkortning

för trafikpersonalen inom det yrkesmässiga bilväsendet var av sådan

vikt, att den snarast borde göras till föremål för särskilt övervägande.

Genom skrivelse den 20 juni 1957 avlät Svenska transportarbetareförbundet

en ny framställning till Kungl. Maj :t angående tjänstgöringen i den

yrkesmässiga biltrafiken. Förbundet tog denna gång sikte på de faror, som

var förknippade med att yrkestrafikförordningen kunde kringgås genom

s. k. blandat arbete, d. v. s. genom att bilförare utförde dubbelarbete antingen

såsom chaufförer på annat håll i icke yrkesmässig trafik eller genom

anställning av annat slag. Enligt förbundets mening var en uttröttad

förare en minst lika stor fara i trafiken som en rattfyllerist. Förbundet väntade

sig därför, att en utredning skulle komma till stånd rörande frågan

om trötthet i trafiken. Förbundet efterlyste också en effektivare kontroll

av den i den yrkesmässiga trafiken tjänstgörande extra personalen. En sådan

kontroll kunde enligt förbundets mening ernås genom lagändring och

ett tillägg till yrkestrafikförordningen, så att även arbetstagare, som inte

var att hänföra till arbetstagare i den yrkesmässiga trafiken, föll under

samma regler som ordinarie buss-, lastbils- och droskförare. På så sätt

skulle dubbelarbete såsom förare hos två eller flera arbetsgivare förhindras,

i den mån härigenom de uppställda gränserna för körtid och arbets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

tid skulle komma att överskridas och sålunda en väsentlig minskning av

det påtalade dubbelarbetet uppnås. Kvar skulle härefter vara endast fall

med blandat arbete.

Sedan transportarbetareförbundets skrivelse varit föremål för remissbehandling,

uppdrog Kungl. Maj :t den 22 november 1957 åt statens trafiksäkerhetsråd

att i samarbete med ifrågakommande myndigheter och organisationer

på grundval av forskningsarbete rörande trötthetsfaktorns betydelse

för uppkomsten av trafikolyckor skyndsamt uppgöra och till Kungl.

Maj :t inkomma med motiverat förslag till åtgärder för motverkande av

olyckor i motorfordonstrafiken, helt eller delvis förorsakade av uttröttning

hos föraren. Tillika uppdrog Kungl. Maj :t åt rådet att, därest anledning

därtill fanns föreligga, upprätta utkast till nya eller ändrade bestämmelser

i arbetstids- och vägtrafiklagstiftningen rörande körtid, arbetstid

och vilotid för förare i såväl yrkesmässig som annan trafik.

I en skrivelse den 15 september 1958 till Kungl. Maj :t pekade Landsorganisationen

i Sverige på arbetstidsförhållandena såväl för chaufförer inom

den yrkesmässiga biltrafiken som för chaufförer på lastbilar, som ägs av

industri- och handelsföretag. För sistnämnda arbetstagarekategori, underströks

det, är i många fall ingen som helst arbetstidsreglering tillämplig,

eftersom den inte kommer in under den allmänna arbetstidslagen på grund

av att företaget har för få anställda och inte heller faller inom yrkestrafikförordningen.

Skrivelsen utmynnade i en hemställan om tillsättande av en

särskild utredning med uppdrag att åstadkomma en tillfredsställande arbetstidsreglering

såväl för trafikpersonalen inom det yrkesmässiga bilväsendet

som för lastbilschaufförerna inom industri- och handelsföretag.

Landsorganisationens skrivelse överlämnades av Kungl. Maj :t den 29

oktober 1958 till trafiksäkerhetsrådet.

Motionen

Motionärerna förmenar, att det, icke minst med tanke på att yrkestrafikförordningen

trädde i kraft för tjugo år sedan, föreligger skäl till en ingående

prövning, huruvida lagen för närvarande är tillfredsställande utformad beträffande

arbetstidsreglering m. m. Sedan motionärerna redogjort för innebörden

av de gällande bestämmelserna, fortsätter de:

Det måste framstå som en uppenbar olägenhet, att de ibland onormalt

långa tjänstgöringspassen splittras i flera inställelser, vilka kan uppgå till

ett antal av ända upp till fem. Det torde väl icke råda någon tvekan om att

dessa avbrott i tjänstgöringen icke kan ge den vila och avkoppling som är

erforderlig för att man skall befinna sig i god kondition, när tjänstgöringen

återupptages.

Nedanstående uppgifter, hämtade ur en tjänstgöringsturlista för bussförare,

torde ge en uppfattning om den splittring i arbetstiden som kan

förekomma:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

Tjänstgöringstid

06.05—11.50

12.30—16.00

07.40—11.00

04.50—09.20

05.15—08.15

17.00— 20.30

20.50—02.10

17.00— 19.00

14.30—19.30

Passets längd

14 tim 25 min

13 tim 40 min

11 tim 20 min

14 tim 40 min

3 tim

Betald tid

9 tim 25 min

8 tim 50 min

5 tim 20 min

9 tim 30 min

3 tim

Denna sammanställning utvisar tydligt och klart att en översyn av lagstiftningen

måste komma till stånd, icke bara med tanke på trafiksäkerheten

utan även med hänsyn till den personal det här är fråga om. Verks- och

andra läkare torde kunna omvittna, att den numera rådande trafikhetsen

inverkar menligt på personalens hälsotillstånd.

Remissyttrandena

Av remissinstanserna tillstyrker Landsorganisationen i Sverige motionen,

medan de övriga avstyrker densamma.

Arbetarskyddsstyrelsen hänvisar till det utredningsuppdrag, som anförtrotts

statens trafiksäkerhetsråd, och förmenar, att resultatet av rådets utredningsarbete

får avvaktas, innan särskild översyn av arbetstidslagstiftningen

på området kan bli motiverad.

Landsorganisationen i Sverige erinrar om sitt yttrande över arbetstidsutredningens

betänkande samt om sin skrivelse den 15 september 1958.

Under hänvisning till de synpunkter, landsorganisationen därvid framlade,

instämmer organisationen bestämt i motionärernas yrkande.

Svenska Arbetsgivareföreningen åberopar som sitt eget yttrande vad Biltrafikens

arbetsgivareförbund anför.

Biltrafikens arbetsgivareförbund har begränsat sina synpunkter till den

del av motionen, som avser den yrkesmässiga trafiken. Förbundet anför

bl. a. följande:

Som motiv för den påyrkade utredningen ha motionärerna främst angivit

ökningen av antalet motorfordon och den därmed sammanhängande ökningen

av trafikintensiteten. Att därav utan stöd av undersökningar draga

den slutsatsen, att detta måste medföra, att tidigare gällande bestämmelse

om arbetstiden för förare, som har till yrke att föra bil, måste förändras

torde vara förhastat. Någon ökning av olycksfallsfrekvensen inom den

yrkesmässiga trafiken har heller icke skett på motsvarande sätt som inom

den privata trafiken. Man måste beakta, att jämsides med utvecklingen av

antalet fordon har följt en utveckling av fordonens beskaffenhet. Genom

nykonstruktioner, tekniska anordningar och successiva förbättringar ha

fordonen blivit alltmera lättmanövrerade och bekväma för föraren och

därmed avpassade efter trafikutvecklingen. Detta har säkerligen medfört,

att såväl den allmänna trafiksäkerheten som förarens egen säkerhet gagnats.

Hänsyn måste vidare tagas till att vägar och gator starkt förbättrats,

vilket liksom trafiksäkerhetsarbetet i övrigt säkerligen inverkat positivt på

trafikarbetet. Beträffande den s. k. långtradartrafiken torde för övrigt den

ökade trafikintensiteten spela mindre roll, då denna trafik mestadels är

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

förlagd till sådana tidpunkter på dygnet, då övrig trafik är inskränkt till

ett minimum. Vid bedömandet av nödvändigheten av den begärda utredningen

i detta hänseende bör således beaktas, att alla trafiksäkerhetsfrämjande

åtgärder som vidtagas ha kommit och kommer alla fordonsförare

till godo. Under alla förhållanden torde man göra sig skyldig till grov generalisering,

om man endast under hänvisning till utvecklingen och den tidrymd,

som förflutit sedan bestämmelserna trädde i kraft, anser det uppenbart,

att skäl föreligger för en utredning.

I motionen har angivits, att tjänstgöringsförhållandena för berörda yrkesgrupper

sakna motsvarighet inom andra områden. Tjänstgöringsförhållandena

för ifrågavarande personal sammanhänga med att transportfacket

är servicebetonat. Transportmedlen måste stå till förfogande för näringslivet

och allmänheten under alla tider på dygnet för att samhällsapparaten

skall kunna fungera. De bestämmelser, som äro avsedda att generellt

reglera arbetstiden för förare av berörda fordon, måste vara avpassade efter

transportnäringens uppgifter och kundernas krav, och en avvägning mellan

de olika intressena måste ske. Genom införandet av bestämmelserna i

förordningen har en sådan avvägning skett, där såväl trafiksäkerhetsintresset

som trafikpersonalens intresse tillvaratagits.

Förbundet anför vidare, att enligt dess uppfattning de nuvarande bestämmelserna

väl fyller de krav, som kan ställas på en reglering av arbetstiden.

Med hänsyn härtill och då motionärerna enligt förbundets mening

synes ha missuppfattat innebörden av gällande bestämmelser finner förbundet,

att bärande skäl icke föreligger för den begärda utredningen. Under

alla förhållanden bör enligt förbundet den inom trafiksäkerhetsrådet

pågående utredningen avvaktas.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet åberopar till stöd för sitt avstyrkande

av motionen vad Biltrafikens arbetsgivareförbund sålunda anfört.

Utskottet

Frågan om arbetstid för förare i biltrafik regleras av allmänna arbetstidslagen,

arbetarskyddslagen och förordningen om yrkesmässig automobiltrafik

m. m. Allmänna arbetstidslagen är med vissa undantag tillämplig

på varje rörelse, i vilken användes för arbetsgivarens räkning flera än

fyra arbetare. Lagen föreskriver, att den ordinarie arbetstiden får uppgå till

högst 9 timmar per dygn samt att den, raster oräknade, inte får överstiga

45 timmar i veckan. Från dessa begränsningar får dock avsteg göras genom

kollektivavtal. Arbetarskyddslagen har med vissa undantag avseende å varje

rörelse, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivarens räkning.

Lagen innehåller vissa bestämmelser om raster, arbetspauser samt nattoch

veckovila. Yrkestrafikförordningen slutligen ger vissa föreskrifter med

huvudsakligt syfte att minska den fara för trafiksäkerheten, som är förknippad

med förares överansträngning. Föreskrifterna är tillämpliga endast

på förare i yrkesmässig trafik, d. v. s. trafik i vilken bil jämte förare mot

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

ersättning tillhandahålles allmänheten för person- eller godsbefordran.

Förutom bestämmelse att förare icke utan uppehåll om minst 30 minuter i

följd får framföra bil under längre tid än 5 timmar, innehåller förordningen

stadganden, som skall iakttagas utöver vad som gäller enligt allmänna arbetstidslagen.

Förares arbetstid får sålunda under 24 på varandra följande

timmar icke överskrida 11 timmar, dock att, då tjänstgöringen icke lämpligen

kan ordnas på annat sätt, arbetstiden får utsträckas till 13 timmar,

under förutsättning att arbetstiden under en tidrymd av 48 timmar icke

överskrider sammanlagt 22 timmar. Vidare skall förare åtnjuta 9 sammanhängande

timmars vila under varje tidrymd av 24 timmar, räknat från

början av vilken tjänstgöring som helst. Vilotiden får emellertid två gånger

under varje period av 7 sammanhängande dygn minskas till lägst 7 timmar.

Enär allmänna arbetstidslagen gäller endast rörelse, i vilken användes

flera än fyra arbetare, blir lagen blott i mindre utsträckning tillämplig på

företag, som driver yrkesmässig trafik. Under lagen faller emellertid åtskilliga

större åkeri- och bussföretag. Bestämmelserna i yrkestrafikförordningen

får genom sin begränsning till endast yrkesmässig trafik icke tilllämpning

på förare, som är anställd hos industri- eller handelsföretag. Däremot

har den avseende å alla förare i yrkesmässig trafik, oavsett om de är

arbetstagare eller arbetsgivare.

I förevarande motion framhålles, att den kraftiga utvecklingen av motorismen

och den ökade trafikhetsen gjort gällande bestämmelser otillfredsställande

såväl ur trafiksäkerhetssynpunkt som med hänsyn till den personal

det här gäller. Motionärerna hemställer därför, att en utredning tillsättes

med uppgift att åstadkomma en arbetstidsreglering för förare i den

yrkesmässiga biltrafiken och för lastbilschaufförer inom industri- och handelsföretag,

som är avpassade efter rådande förhållanden.

Enligt utskottets mening företer bestämmelserna rörande arbetstiden för

förare i biltrafik vissa brister med avseende å såväl lagstiftningens tillämpningsområde

som dess innehåll. I förstnämnda hänseende må särskilt framhållas,

att de i yrkestrafikförordningen intagna reglerna icke är tillämpliga

på förare, som är anställda i industri- och handelsföretag. Ur trafiksäkerhetssynpunkt

talar emellertid i stort sett samma skäl för en reglering av

arbetstiden för dem som för förare i yrkesmässig trafik. Vidare kan nämnas,

att dessa arbetstidsbestämmelser har avseende endast å den del av förarens

verksamhet, som består i tjänstgöring som förare. En person kan sålunda

under samma dygn arbeta åtskilliga timmar i annan anställning och därefter

tjänstgöra som bilförare under helt arbetspass; ett förhållande som

ofta kan te sig otillfredsställande. Även om myndigheterna i största möjliga

utsträckning försöker motarbeta sådant dubbelarbete, lär det förekomma

i icke ringa grad. Möjligheterna till kontroll av dessa förhållanden är också

beskurna i brist på uttryckliga bestämmelser. Beträffande innehållet i gällande

regler må framhållas att stadgandena i yrkestrafikförordningen icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1960

utformats med hänsyn till en så kraftig trafikintensitet, som nu är rådande.

Icke heller har dessa regler blivit föremål för översyn i samband med den

genomförda allmänna arbetstidsförkortningen. Vidare kan nämnas, att

gällande bestämmelser i alltför hög grad tillåter att tjänstgöringspassen

splittras i flera inställelser, med följd att den sammanhängande fritiden,

och därmed tiden för vila och rekreation, för förarna blir alltför kort.

Emellertid vill utskottet erinra om att Kungl. Maj :t uppdragit åt statens

trafiksäkerhetsråd att i samarbete med ifrågakommande myndigheter och

organisationer på grundval av forskningsarbete rörande trötthetsfaktorns

betydelse för uppkomsten av trafikolyckor skyndsamt uppgöra och till

Kungl. Maj :t inkomma med förslag till åtgärder för motverkande av olyckor

i motorfordonstrafiken, helt eller delvis förorsakade av uttröttning hos

föraren. Tillika har Kungl. Maj :t uppdragit åt rådet att upprätta utkast till

nya eller ändrade bestämmelser i arbetstids- och vägtrafiklagstiftningen rörande

körtid, arbetstid och vilotid för förare i såväl yrkesmässig som annan

trafik. Utskottet har inhämtat, att rådet har för avsikt att före årets slut

framlägga resultatet av sitt uredningsuppdrag. Med hänsyn härtill finner

utskottet icke nu skäl tillstyrka en hemställan om en utredning av det slag

motionärerna avser. Trafiksäkerhetsrådet har emellertid att behandla ifrågavarande

spörsmål endast med hänsyn till vad som är påkallat ur trafiksäkerhetssynpunkt.

De vidare problemställningar som aktualiserats i motionen

kan enligt utskottets mening fordra ytterligare åtgärder, och det synes

därför lämpligt att frågan härom tas upp till övervägande sedan trafiksäkerhetsrådets

utredningsresultat blivit tillgängligt. Denna utskottets uppfattning

torde böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 254,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till

känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 8 november 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, herrar Birke, Åkesson, Eric Carlsson och fröken Nordström;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström,

herr Odhe, fru Ekendahl, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje,

Wahrendorff och Fredriksson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:367 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utjämning mellan församlingarna av kostnaderna för byggande och underhåll av kyrka. a1 i texten