Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de anställda i statliga företag.

1960-11-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:66, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de anställda i statliga företag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960

1

Nr 66

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om

ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de

anställda i statliga företag.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

581, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att en utredning

tillsättes med uppgift att utreda frågan om de statliga företagsnämndernas

arbetsformer samt framlägga förslag till en lagstiftning som tillförsäkrar

de anställda i statliga verk och företag ökad insyn och verklig medbestämmanderätt».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

över motionen har på utskottets begäran yttranden avgivits av Landsorganisationen

i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation. Redogörelse

för yttrandena lämnas i det följande.

Företagsnämnder inom statsförvaltningen m. m.

Spörsmålet om särskilda anordningar för en effektivare samverkan inom

statliga och privata företag har sedan länge varit föremål för såväl arbetsgivarnas

som de anställdas särskilda uppmärksamhet. Sålunda tillsattes

redan 1920 en statlig kommitté för att utreda den industriella demokratins

problem. Kommittén framlade 1923 ett förslag till lag om driftsnämnder,

som emellertid blev föremål för kritik och icke kom att framläggas för

riksdagen.

På den privata arbetsmarknaden löstes frågan om företagsnämnder genom

två avtal, som undertecknades i augusti 1946, det ena mellan Svenska

arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen och det andra mellan arbetsgivareföreningen

och Tjänstemännens centralorganisation. Avtalen har

karaktär av ramavtal. De kommer i tillämpning med kollektivavtalets kraft,

så snart de antagits för två motstående förbunds gemensamma verksamhetsområde.

Vid tillkomsten av avtalen hade parterna å ömse sidor ansett en

reglering av frågan om företagsnämnder genom lagstiftning som icke önskvärd.

Redan innan de här nämnda avtalen om företagsnämnder för den enBihang

till riksdagens protokoll 1960. 9 saml. 2 avd. Nr 66

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960

skilda sektorn träffats hade emellertid 1945 genom ett kollektivavtal tillkommit

produktionskommittéer vid försvarets civila arbetsplatser. 1947 inrättades

därefter företagsnämnder vid postverket, televerket, SJ, vattenfallsverket

och väg- och vattenbyggnadsverket. På dessa områden har verksamheten

reglerats av en ramöverenskommelse mellan en förhandlingsdelegation

för berörda verk och personalens huvudorganisationer. Varje verksstyrelse

har därefter i samråd med verkets personalorganisationer utarbetat

mera detaljerade bestämmelser för företagsnämnderna. 1949 inrättades

företagsnämnder inom domänverket, och sedan 1950 har samarbetsnämnder

successivt inrättats vid olika rent administrativa verk och myndigheter.

I affärsverken finns nu i princip organiserat dels en central företagsnämnd

i Stockholm och dels lokala nämnder vid varje regional förvaltningsenhet

av viss storlek. Inom vissa affärsverk tillsättes även en instans

mellan den centrala och de lokala nämnderna. Dylika distriktsnämnder är

inrättade vid de regionala förvaltningsenheter, som är direkt underställda

respektive affärsverksstyrelse i post- och televerken samt SJ. Till belysande

av omfattningen av företagsnämndsorganisationen hos affärsverken må

nämnas att inom postverket finns i runt tal 80 nämnder. Inom televerket

finns 120 och inom SJ 138 nämnder. Hos flertalet statliga aktiebolag finns

även inrättade företagsnämnder. De som saknar sådana är i flertalet fall

bolag utan egentlig industriell verksamhet.

Företagsnämndernas uppgifter har i stort sett varit desamma inom de

statliga bolagen som inom affärsverken. Nämnderna är icke beslutande

och de får icke befatta sig med bland annat tvister rörande kollektivavtalsärenden

eller löneärenden. Däremot behandlar nämnderna produktionens

teknik, organisation, planering och utveckling. Bland andra viktigare grupper

av ärenden som behandlas i nämnderna må nämnas frågor rörande sysselsättning

av partiellt arbetsföra, förebyggande åtgärder mot olycksfall, utbildningsfrågor,

rationaliserings- och förslagsverksamhet samt information

rörande investeringar, driftkostnader, bokslut och taxefrågor.

Inom civildepartementet utarbetades under 1955 en promemoria om

utformningen av företagsdemokratin inom den statliga sektorn, vari man

bl. a. förordade en central överenskommelse för hela det statliga området.

Under förhandlingarna diskuterades även ökade uppgifter för nämnderna.

Förhandlingarna mellan civildepartementet å ena sidan och statstjänarkartellen

och tjänstemannaorganisationerna å den andra sidan resulterade

i en överenskommelse i slutet av 1958. I anledning därav utfärdade Kungl.

Maj :t ett cirkulär till statsmyndigheterna angående företagsnämnder m. m.

inom statsförvaltningen (SFS 1958: 662). Den träffade överenskommelsen

innebar i stort sett en anpassning av de statliga bestämmelserna till det

under samma år på den privata arbetsmarknaden reviderade avtalet om

företagsnämnder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960

Syftet med de statliga företagsnämnderna har kommit till uttryck i de

uttalanden som gjordes vid överläggningarna som föregick avtalet. Det

framhålles i förhandlingsprotokollet bl. a. följande.

Ett väsentligt syfte med den form för fortlöpande kontakter mellan myndigheter

och anställda, som samarbetet inom företagsnämnderna utgör, är,

att den skall gagna den statliga verksamheten. Att söka skapa bästa möjliga

resultat av denna verksamhet är ett gemensamt intresse. Strävandena mot

ökad effektivitet måste genomföras under beaktande av den mänskliga arbetskraftens

anpassning till ändrade förhållanden. Enligt överenskommelsen

skall myndigheten genom att informera de anställdas representanter

om verkets tekniska och ekonomiska förhållanden skapa möjlighet

för personalen att framkomma med uppslag och synpunkter till gagn för

verksamheten och till förbättring av arbetsförhållandena.

Ett motiv för företagsnämnderna är vidare de anställdas krav på ökad

insyn i verksamheten. Mot bakgrunden av verksamhetens nutida förhållanden

har det framstått som önskvärt, att den anställde kan få en uppfattning

om den egna arbetsuppgiftens betydelse, sedd i ett vidare sammanhang.

Genom information i företagsnämnderna skall ledningen kunna

tillgodose de anställdas anspråk på att få tillgång till sådana upplysningar,

att de kunna bilda sig en riktig föreställning om verksamheten och de ekonomiska

förhållandena inom verket och ge sin mening tillkänna därom.

Myndigheten har härigenom även fått möjlighet att lämna sådana upplysningar,

att eventuella missförstånd bland de anställda beträffande verkets

förhållanden kunna skingras.

I syfte att tillvarataga de anställdas erfarenheter och insikter är det

förutsatt, att man i företagsnämnderna samråder om för verket och dess

personal väsentliga frågor. Av samrådets natur följer, att detta föregår

beslutens fattande och eventuella förändringars genomförande.

Samrådet inrymmer även möjligheter att främja ett gott förhållande

mellan arbetsledning och personal.

Genom förslagsverksamheten ha de anställda möjlighet att i särskild

ordning framföra förslag till gagn för verket och dess personal samt därjämte

rätt att få dessa förslag bedömda av företagsnämnden. Det har förutsatts,

att liksom myndigheten skall söka underlätta för de anställda att

komma fram med förslag, de anställda skola göra sitt bästa för att lägga

fram dylika förbättringsförslag.

Enligt cirkuläret skall företagsnämnd såsom organ för information

och samråd inrättas vid verk med i regel minst 50 anställda, såframt myndigheten

eller personalorganisationen begär det. Vid verk, där flera nämnder

inrättas, må finnas en central företagsnämnd. Inrättas icke nämnd,

skall om myndigheten eller personalorganisationen så påkallar utses företagsombud.

Det föreskrives, att fråga, som är reglerad av kollektivavtal,

avlönings- eller anställningsreglemente eller andra motsvarande författningar

eller föreskrifter, ej får behandlas av nämnd. Uppkommer däremot

fråga om nedläggande, inställelse eller väsentlig inskränkning av driften

inom nämndens område, skall i så god tid som möjligt, innan dylik

åtgärd vidtages, samråd därom äga rum inom nämnden. Därest nämnd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960

inrättas eller företagsombud utses, skall vissa vid cirkuläret fogade allmänna

grunder i tillämpliga delar tjäna såsom riktlinjer. Enligt dessa har företagsnämnd

till uppgift att upprätthålla fortlöpande samverkan mellan

myndigheten och personalen i syfte att åstadkomma bästa möjliga arbetsresultat

och betjäning av allmänheten, att bereda personalen insikt i verksamhetens

ekonomiska, organisatoriska och tekniska betingelser och dess

resultat, att verka för god hushållning med arbetskraft och materiel, att

verka för säkeidiet, sundhet och trivsel i arbetet, att främja verkets yrkesutbildning

av personalen samt att i övrigt verka för goda drifts- och arbetsförhållanden

vid verket. Nämnd och ledamot av nämnden äger vidare att

till myndigheten avgiva förslag i frågor, som faller inom dess verksamhetsområde.

Vad som stadgats om nämnds uppgifter skall i tillämpliga delar

även gälla företagsombud.

Företagsnämnd skall bestå av ledamöter utsedda dels av myndigheten

och dels av personalens organisationer. Antalet personalrepresentanter skall

utgöra högst sju. Dock kan om så erfordras för ernående av mera allsidig

representation, antalet personalrepresentanter ökas med högst två. Myndigheten

skall utse högst lika många representanter i nämnden som antalet

personalrepresentanter. Som ordförande skall fungera vederbörande chef

eller, om denne är förhindrad åtaga sig ordförandeskapet, någon av hans

närmaste män i chefsställning. Företagsnämnd skall hålla ordinarie sammanträde

en gång varje kalenderkvartal. Avvikelser härifrån kan emellertid

överenskommas.

Företagsombud skall utses av personalens organisationer till ett antal

av två eller vid arbetsplatser, där personalstyrkan är betydande och överenskommelse

därom träffas, högst fyra. Arbetsledningen skall två gånger årligen

sammanträffa med företagsombuden och lämna information.

1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna har i sitt den

20 augusti 1960 avlämnade betänkande med förslag till reformering av de

nuvarande statliga företagsformerna m. m. (SOU 1960:32) behandlat frågan

om industriell demokrati inom de statliga företagen, och därvid övervägt

vilka vägar som kan finnas för ökande av de anställdas insyn och medinflytande

i företagen. Utredningen anför bl. a.:

Att skapa ömsesidig förståelse för olika synpunkter inom de statsägda

företagen och att genom information, rådgivning och förslag stödja företagsledningen

i olika produktions- och välfärdsangelägenheter är en mycket betydelsefull

uppgift. För fullgörandet av denna uppgift kräves effektivt arbetande

samrådsorgan.

Parterna på den privata arbetsmarknaden är eniga om att dylika frågor

bör ordnas genom samverkan mellan parterna och icke genom ingripanden

från statsmakternas sida. De har också i praktiken visat sin vilja att klara

upp dylika problem genom överenskommelser, vilka blivit vägledande även

för de statliga affärsföretagen. Denna ordning synes oss vara den bästa för

statlig lika väl som för enskild affärsverksamhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960

5

Vi förutsätter alltså, att frågan om samråds- och förslagsverksamheten

/id de statliga företagen kan ordnas genom överenskommelser, liksom fallet

är inom den enskilda företagsverksamheten. Vi vill dock betona, att det är

önskvärt att företagsnämnderna vid de statliga företagen är arbetsdugliga

och effektiva. Enligt vår mening får det anses naturligt, att de statliga företagen

föregår med gott exempel på detta område.

Ett system där företagsnämndernas befogenhet skulle utvidgas till en ren

beslutandefunktion anser vi icke lämpligt. En möjlighet skulle vara att anordna

en styrelse eller bolagsstämmorepresentation för de anställda. En sådan

representation skulle antingen kunna ordnas direkt genom de vid företaget

anställda eller indirikt genom att de fackliga organisationerna utsåg

representanter. Även mot en sådan lösning kan emellertid vägande invändningar

göras. Reellt skulle en minoritetsrepresentation som det väl närmast

kunde bliva fråga om i företagets styrelse icke ge större inflytande från de

anställdas sida än som kan ske i en företagsnämnd. I och med att de anställda

skulle företrädas genom sina fackorganisationers representanter i

styrelsen skulle deras vida kännedom om de anställdas problem och önskemål

visserligen göra dem väl skickade att i styrelsen arbeta för att bästa

möjliga relationer skulle uppnås mellan företagsledning och de anställda.

Genom att de anställdas representanter skulle bli delaktiga i ledningen av

företaget skulle de emellertid även bliva tvingade att taga hänsyn till en

mängd andra förhållanden berörande företagets organisation, produktion

och tekniska problem. De skulle i sådana fall bli bundna av de beslut som

föranleddes av dylika överväganden i styrelsen. I uppkommande intressetvister

skulle då icke samma frihet föreligga för representanterna att ge uttryck

åt de anställdas invändningar. Personalrepresentanterna skulle kunna

mötas av förebråelser för sina beslut och skulle slitas mellan motsatta förpliktelser

och hänsyn, vilket icke skulle vara till gagn för samarbetet, vare

sig för företagsledning eller de anställda.

Såvitt vi kan bedöma torde därför samråds- och förhandlingsvägen genom

företagsnämnderna vara den ordning som för närvarande ger de bästa

förutsättningarna för att den industriella demokratin i de statliga företagen

skall komma till verkligt uttryck. Oundgängligt är dock då såsom i det föregående

framhållits att alla företagsnämnder bedriver sitt arbete på ett

effektivt sätt.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1957 års riksdag väcktes motionerna I: 227 och II: 262, i vilka föreslogs,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle hemställa, att en utredning

tillsattes med uppgift att utreda vissa i motionerna angivna frågor

och utforma förslag till en lagstiftning om ökad insyn och verklig

medbestämmanderätt för de anställda i företagen.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som avstyrkte desamma. I

sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 24, anförde utskottet bl. a.:

Utskottet vill till en början framhålla, att utvecklingen i vårt land efter

hand som den fackliga arbetarrörelsen vuxit sig starkare medfört att arbetstagarparten

heretts allt större möjligheter till insyn i företagen. Samtidigt

som den kunnat på alltmer jämbördig fot diskutera sina problem

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960

med arbetsgivarparten har den i allt större omfattning kunnat få sina intressen

tillgodosedda. Ett led i den nämnda utvecklingen har varit inrättandet

av företagsnämnder. Tillkomsten av dessa byggde på ett accepterande av

den så småningom framvuxna uppfattningen att för arbetsmarknadens parter

gemensamma problem bäst löses genom frivilliga överenskommelser

mellan berörda parter. Kontinuiteten i utvecklingen skulle brytas, om man

nu ginge över till en lagstiftning av det slag som motionärerna förordar.

Det nuvarande systemet äger sin styrka däri, att det bygger på ett förtroendefullt

samarbete mellan parterna. Det torde icke utan vidare kunna förutsättas

att en i lag given reglering skulle i motsvarande grad vara ägnad

att vinna anslutning och stöd hos dem som omfattas därav. Den utveckling

som förevarit och de resultat som hitintills nåtts genom frivilliga överenskommelser

ger icke stöd för antagande att en lagstiftning skulle för någondera

parten medföra fördelar utöver dem som kan vinnas genom att fortsätta

på den inslagna vägen.

Motionen

I motionen framhålles, att de anställdas krav på medbestämmanderätt

och inflytande över företagens skötsel och förvaltning i frågor angående

bl. a. personalpolitiken, företagens sociala verksamhet, arbetarskyddet,

produktionens inriktning, investeringsverksamhetens utformning samt avskedanden

och permitteringar blivit ett allt större problem. När avtalet om

företagsnämnder träffades, betraktades detta av de anställda som en inkörsport

till en vidgad demokrati. Det hävdas, att nämnderna inte givit de

anställda något inflytande över företagens skötsel, eftersom nämnderna

saknar beslutanderätt. Civildepartementets representanter har vid olika

förhandlingar intagit en ståndpunkt, som klart tyder på att de motsätter

sig ökat inflytande från personalorganisationernas sida. Enligt motionärerna

kan därför frågan om ökat inflytande och bestämmanderätt för företagsnämnderna

inom den statliga förvaltningen icke bli verklighet med

mindre än att frågan göres till föremål för lagstiftning.

Remissyttrandena

Landsorganisationen i Sverige avstyrker motionen och åberopar de synpunkter

som Statstjänarkartellen redovisat i ett på organisationens hemställan

avgivet yttrande över motionen.

Statstjänarkartellen förklarar, att de i motionen framförda synpunkterna

att personalen genom företagsnämnderna bör beredas ökad insyn och medinflytande

i de statliga företagens och verkens skötsel ligger klart i linje

med Statstjänarkartellens uppfattning. Fackföreningsrörelsen i Sverige har

emellertid alltid ställt sig tveksam mot lagstiftning i intressefrågor och i

stället så långt möjligt förordat lösningar genom frivilliga överenskommelser.

Frågan om företagsnämnder är enligt Statstjänarkartellen av den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960

karaktären, att frivilliga överenskommelser bäst leder till det gemensamma

målet att göra arbetslivet så trivsamt och effektivt som det över huvud taget

är möjligt. Det är också ytterst tveksamt att genom lagstiftning tvinga fram

ett samarbete som ändock alltid måste vara beroende av parternas goda

vilja. Samtidigt som Statstjänarkartellen avstyrker motionerna anför den

emellertid, att arbetet på effektivare företagsnämnder och ökat medinflytande

i de statliga verkens skötsel bör bedrivas med största intensitet.

Tjänstemännens centralorganisation avstyrker också motionen samt

anför:

Företagsnämndernas verksamhet är i vårt land grundad på en överenskommelse

mellan arbetsmarknadens parter. Under de snart femton år som

nämnderna varit i verksamhet har en hel del erfarenheter vunnits beträffande

deras målsättning och arbetsuppgifter. Detta gäller såväl inom industrin

som det statliga och kommunala området. Dessa erfarenheter har

bl. a. legat till grund för olika åtgärder från arbetsmarknadsorganisationernas

sida för att stimulera nämnderna i deras arbete. Sålunda har exempelvis

förslagsverksamheten varit föremål för gemensamma aktioner bl. a.

under detta och föregående år i en förslagspristävling omfattande hela

arbetsmarknaden.

I december 1958 träffades mellan civildepartementet och de anställdas

organisationer ett nytt avtal om företagsnämnder. Innehållet i detta avtal

bygger på de erfarenheter som gjorts beträffande den statliga företagsnämndsverksamheten.

Utvecklingen synes enligt TGO:s mening gå i den

riktningen att allt fler viktiga och betydelsefulla frågor blir föremål för

samråd i nämnderna. Även om varje enskild nämnd hittills inte fungerat i

alla avseenden tillfredsställande finns det därför enligt TCO:s mening inget

behov av en lagstiftning som grund för nämndverksamhetens fortsatta utveckling.

Organisationen anser följaktligen att denna även i fortsättningen

bör vila på grundval av träffade överenskommelser mellan arbetsmarknadens

parter.

Utskottet

I motionen förordas ett utbyggande av de statliga företagsnämnderna från

— såsom de hitintills varit — organ för samråd och information till organ

med beslutande befogenheter, åtminstone i för de anställda viktiga intressefrågor.

Motionärerna föreslår därför, att en utredning tillsättes med uppgift

att behandla frågan om de statliga företagsnämndernas arbetsformer samt

att utforma förslag till en lagstiftning som tillförsäkrar de anställda i statliga

verk och företag ökad insyn och verklig medbestämmanderätt.

Vid 1957 års riksdag väcktes motioner med i huvudsak samma innebörd

som den nu förevarande, dock att motionerna då avsåg icke blott den offentliga

utan jämväl den privata sektorn. Riksdagen framhöll därvid, att utvecklingen

i vårt land, efter hand som den fackliga arbetarrörelsen vuxit sig

starkare, medfört alt arbetstagarparten beretts allt större möjligheter till

insyn i företagen samt alt ett led i denna utveckling varit inrättandet av

företagsnämnder. Tillkomsten av dessa hade byggt på ett accepterande av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960

den så småningom framvuxna uppfattningen att för arbetsmarknadens

parter gemensamma problem bäst löstes genom frivilliga överenskommelser

mellan berörda parter. Enligt riksdagen skulle kontinuiteten i utvecklingen

brytas, om man ginge över till en lagstiftning av det slag som förordats.

Den gällande ordningen ägde sin styrka däri, att den byggde på ett förtroendefullt

samarbete mellan parterna. Det torde icke utan vidare kunna

förutsättas att en i lag given reglering skulle i motsvarande grad vara ägnad

att vinna anslutning hos dem som omfattades därav. Riksdagen anförde

också, att den utveckling som förevarit och de resultat som ditintills nåtts

genom frivilliga överenskommelser icke gav stöd för antagande att en lagstiftning

skulle för någondera parten medföra fördelar utöver dem som

kunde vinnas genom att fortsätta på den inslagna vägen. Riksdagen avslog

därför motionerna.

Sedan dessa uttalanden gjordes har icke inträffat något som enligt utskottets

mening föranleder till ett ändrat ställningstagande. De hörda remissinstanserna

har också ansett att frågor angående företagsnämndernas verksamhet

alltjämt bör lösas genom överenskommelser mellan berörda parter.

Det kan därjämte nämnas, att 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna

i sitt den 20 augusti i år avgivna betänkande behandlat frågan

om olika vägar att öka de anställdas insyn och medinflytande inom statsförvaltningen.

Utredningen har därvid funnit, att samråds- och förhandlingsvägen

genom företagsnämnder torde vara den ordning som för närvarande

ger de bästa förutsättningarna för att den industriella demokratien

i de statliga företagen skall komma till verkligt uttryck.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 581, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 november 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

Sunne*, fru Svenson, herr Lars Larsson, fröken Nordström och herr

Ringaby;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Varberg, Lothigius*, fröken

Höjer, herr Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Sundelin, Gustavsson

i Alvesta och Andersson i Sundsvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 60

008652

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.