Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de anställda i statliga företag.
1960-11-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:66, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de anställda i statliga företag.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960
1
Nr 66
Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om
ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de
anställda i statliga företag.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
581, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att en utredning
tillsättes med uppgift att utreda frågan om de statliga företagsnämndernas
arbetsformer samt framlägga förslag till en lagstiftning som tillförsäkrar
de anställda i statliga verk och företag ökad insyn och verklig medbestämmanderätt».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
över motionen har på utskottets begäran yttranden avgivits av Landsorganisationen
i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation. Redogörelse
för yttrandena lämnas i det följande.
Företagsnämnder inom statsförvaltningen m. m.
Spörsmålet om särskilda anordningar för en effektivare samverkan inom
statliga och privata företag har sedan länge varit föremål för såväl arbetsgivarnas
som de anställdas särskilda uppmärksamhet. Sålunda tillsattes
redan 1920 en statlig kommitté för att utreda den industriella demokratins
problem. Kommittén framlade 1923 ett förslag till lag om driftsnämnder,
som emellertid blev föremål för kritik och icke kom att framläggas för
riksdagen.
På den privata arbetsmarknaden löstes frågan om företagsnämnder genom
två avtal, som undertecknades i augusti 1946, det ena mellan Svenska
arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen och det andra mellan arbetsgivareföreningen
och Tjänstemännens centralorganisation. Avtalen har
karaktär av ramavtal. De kommer i tillämpning med kollektivavtalets kraft,
så snart de antagits för två motstående förbunds gemensamma verksamhetsområde.
Vid tillkomsten av avtalen hade parterna å ömse sidor ansett en
reglering av frågan om företagsnämnder genom lagstiftning som icke önskvärd.
Redan innan de här nämnda avtalen om företagsnämnder för den enBihang
till riksdagens protokoll 1960. 9 saml. 2 avd. Nr 66
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960
skilda sektorn träffats hade emellertid 1945 genom ett kollektivavtal tillkommit
produktionskommittéer vid försvarets civila arbetsplatser. 1947 inrättades
därefter företagsnämnder vid postverket, televerket, SJ, vattenfallsverket
och väg- och vattenbyggnadsverket. På dessa områden har verksamheten
reglerats av en ramöverenskommelse mellan en förhandlingsdelegation
för berörda verk och personalens huvudorganisationer. Varje verksstyrelse
har därefter i samråd med verkets personalorganisationer utarbetat
mera detaljerade bestämmelser för företagsnämnderna. 1949 inrättades
företagsnämnder inom domänverket, och sedan 1950 har samarbetsnämnder
successivt inrättats vid olika rent administrativa verk och myndigheter.
I affärsverken finns nu i princip organiserat dels en central företagsnämnd
i Stockholm och dels lokala nämnder vid varje regional förvaltningsenhet
av viss storlek. Inom vissa affärsverk tillsättes även en instans
mellan den centrala och de lokala nämnderna. Dylika distriktsnämnder är
inrättade vid de regionala förvaltningsenheter, som är direkt underställda
respektive affärsverksstyrelse i post- och televerken samt SJ. Till belysande
av omfattningen av företagsnämndsorganisationen hos affärsverken må
nämnas att inom postverket finns i runt tal 80 nämnder. Inom televerket
finns 120 och inom SJ 138 nämnder. Hos flertalet statliga aktiebolag finns
även inrättade företagsnämnder. De som saknar sådana är i flertalet fall
bolag utan egentlig industriell verksamhet.
Företagsnämndernas uppgifter har i stort sett varit desamma inom de
statliga bolagen som inom affärsverken. Nämnderna är icke beslutande
och de får icke befatta sig med bland annat tvister rörande kollektivavtalsärenden
eller löneärenden. Däremot behandlar nämnderna produktionens
teknik, organisation, planering och utveckling. Bland andra viktigare grupper
av ärenden som behandlas i nämnderna må nämnas frågor rörande sysselsättning
av partiellt arbetsföra, förebyggande åtgärder mot olycksfall, utbildningsfrågor,
rationaliserings- och förslagsverksamhet samt information
rörande investeringar, driftkostnader, bokslut och taxefrågor.
Inom civildepartementet utarbetades under 1955 en promemoria om
utformningen av företagsdemokratin inom den statliga sektorn, vari man
bl. a. förordade en central överenskommelse för hela det statliga området.
Under förhandlingarna diskuterades även ökade uppgifter för nämnderna.
Förhandlingarna mellan civildepartementet å ena sidan och statstjänarkartellen
och tjänstemannaorganisationerna å den andra sidan resulterade
i en överenskommelse i slutet av 1958. I anledning därav utfärdade Kungl.
Maj :t ett cirkulär till statsmyndigheterna angående företagsnämnder m. m.
inom statsförvaltningen (SFS 1958: 662). Den träffade överenskommelsen
innebar i stort sett en anpassning av de statliga bestämmelserna till det
under samma år på den privata arbetsmarknaden reviderade avtalet om
företagsnämnder.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960
Syftet med de statliga företagsnämnderna har kommit till uttryck i de
uttalanden som gjordes vid överläggningarna som föregick avtalet. Det
framhålles i förhandlingsprotokollet bl. a. följande.
Ett väsentligt syfte med den form för fortlöpande kontakter mellan myndigheter
och anställda, som samarbetet inom företagsnämnderna utgör, är,
att den skall gagna den statliga verksamheten. Att söka skapa bästa möjliga
resultat av denna verksamhet är ett gemensamt intresse. Strävandena mot
ökad effektivitet måste genomföras under beaktande av den mänskliga arbetskraftens
anpassning till ändrade förhållanden. Enligt överenskommelsen
skall myndigheten genom att informera de anställdas representanter
om verkets tekniska och ekonomiska förhållanden skapa möjlighet
för personalen att framkomma med uppslag och synpunkter till gagn för
verksamheten och till förbättring av arbetsförhållandena.
Ett motiv för företagsnämnderna är vidare de anställdas krav på ökad
insyn i verksamheten. Mot bakgrunden av verksamhetens nutida förhållanden
har det framstått som önskvärt, att den anställde kan få en uppfattning
om den egna arbetsuppgiftens betydelse, sedd i ett vidare sammanhang.
Genom information i företagsnämnderna skall ledningen kunna
tillgodose de anställdas anspråk på att få tillgång till sådana upplysningar,
att de kunna bilda sig en riktig föreställning om verksamheten och de ekonomiska
förhållandena inom verket och ge sin mening tillkänna därom.
Myndigheten har härigenom även fått möjlighet att lämna sådana upplysningar,
att eventuella missförstånd bland de anställda beträffande verkets
förhållanden kunna skingras.
I syfte att tillvarataga de anställdas erfarenheter och insikter är det
förutsatt, att man i företagsnämnderna samråder om för verket och dess
personal väsentliga frågor. Av samrådets natur följer, att detta föregår
beslutens fattande och eventuella förändringars genomförande.
Samrådet inrymmer även möjligheter att främja ett gott förhållande
mellan arbetsledning och personal.
Genom förslagsverksamheten ha de anställda möjlighet att i särskild
ordning framföra förslag till gagn för verket och dess personal samt därjämte
rätt att få dessa förslag bedömda av företagsnämnden. Det har förutsatts,
att liksom myndigheten skall söka underlätta för de anställda att
komma fram med förslag, de anställda skola göra sitt bästa för att lägga
fram dylika förbättringsförslag.
Enligt cirkuläret skall företagsnämnd såsom organ för information
och samråd inrättas vid verk med i regel minst 50 anställda, såframt myndigheten
eller personalorganisationen begär det. Vid verk, där flera nämnder
inrättas, må finnas en central företagsnämnd. Inrättas icke nämnd,
skall om myndigheten eller personalorganisationen så påkallar utses företagsombud.
Det föreskrives, att fråga, som är reglerad av kollektivavtal,
avlönings- eller anställningsreglemente eller andra motsvarande författningar
eller föreskrifter, ej får behandlas av nämnd. Uppkommer däremot
fråga om nedläggande, inställelse eller väsentlig inskränkning av driften
inom nämndens område, skall i så god tid som möjligt, innan dylik
åtgärd vidtages, samråd därom äga rum inom nämnden. Därest nämnd
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960
inrättas eller företagsombud utses, skall vissa vid cirkuläret fogade allmänna
grunder i tillämpliga delar tjäna såsom riktlinjer. Enligt dessa har företagsnämnd
till uppgift att upprätthålla fortlöpande samverkan mellan
myndigheten och personalen i syfte att åstadkomma bästa möjliga arbetsresultat
och betjäning av allmänheten, att bereda personalen insikt i verksamhetens
ekonomiska, organisatoriska och tekniska betingelser och dess
resultat, att verka för god hushållning med arbetskraft och materiel, att
verka för säkeidiet, sundhet och trivsel i arbetet, att främja verkets yrkesutbildning
av personalen samt att i övrigt verka för goda drifts- och arbetsförhållanden
vid verket. Nämnd och ledamot av nämnden äger vidare att
till myndigheten avgiva förslag i frågor, som faller inom dess verksamhetsområde.
Vad som stadgats om nämnds uppgifter skall i tillämpliga delar
även gälla företagsombud.
Företagsnämnd skall bestå av ledamöter utsedda dels av myndigheten
och dels av personalens organisationer. Antalet personalrepresentanter skall
utgöra högst sju. Dock kan om så erfordras för ernående av mera allsidig
representation, antalet personalrepresentanter ökas med högst två. Myndigheten
skall utse högst lika många representanter i nämnden som antalet
personalrepresentanter. Som ordförande skall fungera vederbörande chef
eller, om denne är förhindrad åtaga sig ordförandeskapet, någon av hans
närmaste män i chefsställning. Företagsnämnd skall hålla ordinarie sammanträde
en gång varje kalenderkvartal. Avvikelser härifrån kan emellertid
överenskommas.
Företagsombud skall utses av personalens organisationer till ett antal
av två eller vid arbetsplatser, där personalstyrkan är betydande och överenskommelse
därom träffas, högst fyra. Arbetsledningen skall två gånger årligen
sammanträffa med företagsombuden och lämna information.
1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna har i sitt den
20 augusti 1960 avlämnade betänkande med förslag till reformering av de
nuvarande statliga företagsformerna m. m. (SOU 1960:32) behandlat frågan
om industriell demokrati inom de statliga företagen, och därvid övervägt
vilka vägar som kan finnas för ökande av de anställdas insyn och medinflytande
i företagen. Utredningen anför bl. a.:
Att skapa ömsesidig förståelse för olika synpunkter inom de statsägda
företagen och att genom information, rådgivning och förslag stödja företagsledningen
i olika produktions- och välfärdsangelägenheter är en mycket betydelsefull
uppgift. För fullgörandet av denna uppgift kräves effektivt arbetande
samrådsorgan.
Parterna på den privata arbetsmarknaden är eniga om att dylika frågor
bör ordnas genom samverkan mellan parterna och icke genom ingripanden
från statsmakternas sida. De har också i praktiken visat sin vilja att klara
upp dylika problem genom överenskommelser, vilka blivit vägledande även
för de statliga affärsföretagen. Denna ordning synes oss vara den bästa för
statlig lika väl som för enskild affärsverksamhet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960
5
Vi förutsätter alltså, att frågan om samråds- och förslagsverksamheten
/id de statliga företagen kan ordnas genom överenskommelser, liksom fallet
är inom den enskilda företagsverksamheten. Vi vill dock betona, att det är
önskvärt att företagsnämnderna vid de statliga företagen är arbetsdugliga
och effektiva. Enligt vår mening får det anses naturligt, att de statliga företagen
föregår med gott exempel på detta område.
Ett system där företagsnämndernas befogenhet skulle utvidgas till en ren
beslutandefunktion anser vi icke lämpligt. En möjlighet skulle vara att anordna
en styrelse eller bolagsstämmorepresentation för de anställda. En sådan
representation skulle antingen kunna ordnas direkt genom de vid företaget
anställda eller indirikt genom att de fackliga organisationerna utsåg
representanter. Även mot en sådan lösning kan emellertid vägande invändningar
göras. Reellt skulle en minoritetsrepresentation som det väl närmast
kunde bliva fråga om i företagets styrelse icke ge större inflytande från de
anställdas sida än som kan ske i en företagsnämnd. I och med att de anställda
skulle företrädas genom sina fackorganisationers representanter i
styrelsen skulle deras vida kännedom om de anställdas problem och önskemål
visserligen göra dem väl skickade att i styrelsen arbeta för att bästa
möjliga relationer skulle uppnås mellan företagsledning och de anställda.
Genom att de anställdas representanter skulle bli delaktiga i ledningen av
företaget skulle de emellertid även bliva tvingade att taga hänsyn till en
mängd andra förhållanden berörande företagets organisation, produktion
och tekniska problem. De skulle i sådana fall bli bundna av de beslut som
föranleddes av dylika överväganden i styrelsen. I uppkommande intressetvister
skulle då icke samma frihet föreligga för representanterna att ge uttryck
åt de anställdas invändningar. Personalrepresentanterna skulle kunna
mötas av förebråelser för sina beslut och skulle slitas mellan motsatta förpliktelser
och hänsyn, vilket icke skulle vara till gagn för samarbetet, vare
sig för företagsledning eller de anställda.
Såvitt vi kan bedöma torde därför samråds- och förhandlingsvägen genom
företagsnämnderna vara den ordning som för närvarande ger de bästa
förutsättningarna för att den industriella demokratin i de statliga företagen
skall komma till verkligt uttryck. Oundgängligt är dock då såsom i det föregående
framhållits att alla företagsnämnder bedriver sitt arbete på ett
effektivt sätt.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid 1957 års riksdag väcktes motionerna I: 227 och II: 262, i vilka föreslogs,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle hemställa, att en utredning
tillsattes med uppgift att utreda vissa i motionerna angivna frågor
och utforma förslag till en lagstiftning om ökad insyn och verklig
medbestämmanderätt för de anställda i företagen.
Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som avstyrkte desamma. I
sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 24, anförde utskottet bl. a.:
Utskottet vill till en början framhålla, att utvecklingen i vårt land efter
hand som den fackliga arbetarrörelsen vuxit sig starkare medfört att arbetstagarparten
heretts allt större möjligheter till insyn i företagen. Samtidigt
som den kunnat på alltmer jämbördig fot diskutera sina problem
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960
med arbetsgivarparten har den i allt större omfattning kunnat få sina intressen
tillgodosedda. Ett led i den nämnda utvecklingen har varit inrättandet
av företagsnämnder. Tillkomsten av dessa byggde på ett accepterande av
den så småningom framvuxna uppfattningen att för arbetsmarknadens parter
gemensamma problem bäst löses genom frivilliga överenskommelser
mellan berörda parter. Kontinuiteten i utvecklingen skulle brytas, om man
nu ginge över till en lagstiftning av det slag som motionärerna förordar.
Det nuvarande systemet äger sin styrka däri, att det bygger på ett förtroendefullt
samarbete mellan parterna. Det torde icke utan vidare kunna förutsättas
att en i lag given reglering skulle i motsvarande grad vara ägnad
att vinna anslutning och stöd hos dem som omfattas därav. Den utveckling
som förevarit och de resultat som hitintills nåtts genom frivilliga överenskommelser
ger icke stöd för antagande att en lagstiftning skulle för någondera
parten medföra fördelar utöver dem som kan vinnas genom att fortsätta
på den inslagna vägen.
Motionen
I motionen framhålles, att de anställdas krav på medbestämmanderätt
och inflytande över företagens skötsel och förvaltning i frågor angående
bl. a. personalpolitiken, företagens sociala verksamhet, arbetarskyddet,
produktionens inriktning, investeringsverksamhetens utformning samt avskedanden
och permitteringar blivit ett allt större problem. När avtalet om
företagsnämnder träffades, betraktades detta av de anställda som en inkörsport
till en vidgad demokrati. Det hävdas, att nämnderna inte givit de
anställda något inflytande över företagens skötsel, eftersom nämnderna
saknar beslutanderätt. Civildepartementets representanter har vid olika
förhandlingar intagit en ståndpunkt, som klart tyder på att de motsätter
sig ökat inflytande från personalorganisationernas sida. Enligt motionärerna
kan därför frågan om ökat inflytande och bestämmanderätt för företagsnämnderna
inom den statliga förvaltningen icke bli verklighet med
mindre än att frågan göres till föremål för lagstiftning.
Remissyttrandena
Landsorganisationen i Sverige avstyrker motionen och åberopar de synpunkter
som Statstjänarkartellen redovisat i ett på organisationens hemställan
avgivet yttrande över motionen.
Statstjänarkartellen förklarar, att de i motionen framförda synpunkterna
att personalen genom företagsnämnderna bör beredas ökad insyn och medinflytande
i de statliga företagens och verkens skötsel ligger klart i linje
med Statstjänarkartellens uppfattning. Fackföreningsrörelsen i Sverige har
emellertid alltid ställt sig tveksam mot lagstiftning i intressefrågor och i
stället så långt möjligt förordat lösningar genom frivilliga överenskommelser.
Frågan om företagsnämnder är enligt Statstjänarkartellen av den
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960
karaktären, att frivilliga överenskommelser bäst leder till det gemensamma
målet att göra arbetslivet så trivsamt och effektivt som det över huvud taget
är möjligt. Det är också ytterst tveksamt att genom lagstiftning tvinga fram
ett samarbete som ändock alltid måste vara beroende av parternas goda
vilja. Samtidigt som Statstjänarkartellen avstyrker motionerna anför den
emellertid, att arbetet på effektivare företagsnämnder och ökat medinflytande
i de statliga verkens skötsel bör bedrivas med största intensitet.
Tjänstemännens centralorganisation avstyrker också motionen samt
anför:
Företagsnämndernas verksamhet är i vårt land grundad på en överenskommelse
mellan arbetsmarknadens parter. Under de snart femton år som
nämnderna varit i verksamhet har en hel del erfarenheter vunnits beträffande
deras målsättning och arbetsuppgifter. Detta gäller såväl inom industrin
som det statliga och kommunala området. Dessa erfarenheter har
bl. a. legat till grund för olika åtgärder från arbetsmarknadsorganisationernas
sida för att stimulera nämnderna i deras arbete. Sålunda har exempelvis
förslagsverksamheten varit föremål för gemensamma aktioner bl. a.
under detta och föregående år i en förslagspristävling omfattande hela
arbetsmarknaden.
I december 1958 träffades mellan civildepartementet och de anställdas
organisationer ett nytt avtal om företagsnämnder. Innehållet i detta avtal
bygger på de erfarenheter som gjorts beträffande den statliga företagsnämndsverksamheten.
Utvecklingen synes enligt TGO:s mening gå i den
riktningen att allt fler viktiga och betydelsefulla frågor blir föremål för
samråd i nämnderna. Även om varje enskild nämnd hittills inte fungerat i
alla avseenden tillfredsställande finns det därför enligt TCO:s mening inget
behov av en lagstiftning som grund för nämndverksamhetens fortsatta utveckling.
Organisationen anser följaktligen att denna även i fortsättningen
bör vila på grundval av träffade överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter.
Utskottet
I motionen förordas ett utbyggande av de statliga företagsnämnderna från
— såsom de hitintills varit — organ för samråd och information till organ
med beslutande befogenheter, åtminstone i för de anställda viktiga intressefrågor.
Motionärerna föreslår därför, att en utredning tillsättes med uppgift
att behandla frågan om de statliga företagsnämndernas arbetsformer samt
att utforma förslag till en lagstiftning som tillförsäkrar de anställda i statliga
verk och företag ökad insyn och verklig medbestämmanderätt.
Vid 1957 års riksdag väcktes motioner med i huvudsak samma innebörd
som den nu förevarande, dock att motionerna då avsåg icke blott den offentliga
utan jämväl den privata sektorn. Riksdagen framhöll därvid, att utvecklingen
i vårt land, efter hand som den fackliga arbetarrörelsen vuxit sig
starkare, medfört alt arbetstagarparten beretts allt större möjligheter till
insyn i företagen samt alt ett led i denna utveckling varit inrättandet av
företagsnämnder. Tillkomsten av dessa hade byggt på ett accepterande av
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1960
den så småningom framvuxna uppfattningen att för arbetsmarknadens
parter gemensamma problem bäst löstes genom frivilliga överenskommelser
mellan berörda parter. Enligt riksdagen skulle kontinuiteten i utvecklingen
brytas, om man ginge över till en lagstiftning av det slag som förordats.
Den gällande ordningen ägde sin styrka däri, att den byggde på ett förtroendefullt
samarbete mellan parterna. Det torde icke utan vidare kunna
förutsättas att en i lag given reglering skulle i motsvarande grad vara ägnad
att vinna anslutning hos dem som omfattades därav. Riksdagen anförde
också, att den utveckling som förevarit och de resultat som ditintills nåtts
genom frivilliga överenskommelser icke gav stöd för antagande att en lagstiftning
skulle för någondera parten medföra fördelar utöver dem som
kunde vinnas genom att fortsätta på den inslagna vägen. Riksdagen avslog
därför motionerna.
Sedan dessa uttalanden gjordes har icke inträffat något som enligt utskottets
mening föranleder till ett ändrat ställningstagande. De hörda remissinstanserna
har också ansett att frågor angående företagsnämndernas verksamhet
alltjämt bör lösas genom överenskommelser mellan berörda parter.
Det kan därjämte nämnas, att 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna
i sitt den 20 augusti i år avgivna betänkande behandlat frågan
om olika vägar att öka de anställdas insyn och medinflytande inom statsförvaltningen.
Utredningen har därvid funnit, att samråds- och förhandlingsvägen
genom företagsnämnder torde vara den ordning som för närvarande
ger de bästa förutsättningarna för att den industriella demokratien
i de statliga företagen skall komma till verkligt uttryck.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 581, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 november 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
Sunne*, fru Svenson, herr Lars Larsson, fröken Nordström och herr
Ringaby;
från andra kammaren: herrar Bengtsson i Varberg, Lothigius*, fröken
Höjer, herr Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Sundelin, Gustavsson
i Alvesta och Andersson i Sundsvall.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 60
008652
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.