Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen om nykterhetsvård. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 131 i första kammaren av herr Wärnberg m. fl. samt nr 161 i andra kammaren av herr Alemyr m. fl.

1960-11-29 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:67, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen om nykterhetsvård. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 131 i första kammaren av herr Wärnberg m. fl. samt nr 161 i andra kammaren av herr Alemyr m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

1

Nr 67

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen

om nykterhetsvård.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 131 i första kammaren av herr Wärnberg

m. fl. samt nr 161 i andra kammaren av herr Alemyr m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta sådan ändring av 69 § lagen om nykterhetsvård att straffpåföljd föreligger

även i de fall då någon lämnar alkoholhaltiga drycker åt den som är

ställd under övervakning enligt ovannämnda lags 15 § eller genom nykterhetsnämnds

åtgärd vägrats utminutering enligt 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen,

samt att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa till

motionen I: 131.

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från riksåklagarämbetet, kungl. kontrollstyrelsen,

kungl. socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län. Riksåklagarämbetet

har jämte eget yttrande överlämnat infordrade yttranden

från statsåklagare i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Gällande bestämmelser

Huvuddragen av åtgärderna mot alkoholmissbrukare

Enligt lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård kan olika slag av åtgärder

vidtagas beträffande alkoholmissbrukare. Enligt 14 § 1 mom. skall sålunda

nykterhetsnämnden, där så prövas erforderligt och gagneligt, söka bibringa

den som missbrukar alkoholhaltiga drycker insikt om vådan av alkoholmissbruk

samt vidtaga för hans rättelse lämpade hjälpåtgärder. I stadgandet

nämnes exempel på sådana hjälpåtgärder. Där det prövas vara till gagn för

missbrukaren, äger länsnykterhetsnämnden vidare föranstalta om åtgärder

i syfte att alkoholhaltiga drycker inte skall utlämnas till honom från det

i rusdrycksförsäljningsförordningen omnämnda detaljhandelsbolaget (systembolag)

eller från andra försäljare av sådana drycker (14 § 2 mom.).

Länsnykterhetsnämnden kan delegera sin befogenhet härutinnan till kommunal

nykterhetsnämnd.

Beträffande dem som är hemfallna åt alkoholmissbruk, varmed avses de

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 67

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 dr 1960

mera grava fallen av missbruk, stadgas i 15 §, att de kan av nykterhetsnämnden

ställas under övervakning, s. k. föregående övervakning, därest dessutom

någon av följande förutsättningar därjämte är uppfylld. Den åt alkoholmissbruk

hemfallne skall sålunda a) vara farlig för annans personliga säkerhet

eller kroppsliga eller själsliga hälsa eller för eget liv, eller b) utsätta

någon, som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller

eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person, eller c) ligga det allmänna,

sin familj eller annan till last, eller d) vara ur stånd att ta vård om sig själv,

eller e) föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Detsamma

skall gälla, om den hemfallne blivit dömd för minst tre under de två

senast förflutna åren begångna fyllerier eller vissa andra därmed likartade

brott eller om han utan att söka ärligen försörja sig för ett kringflackande

liv. Den som ställes under övervakning skall föra ett nyktert liv, städse hålla

övervakaren underrättad om sin bostad och adress samt på kallelse infinna

sig hos honom (17 §). Någon föreskrift om att den övervakade skall fullständigt

avhålla sig från bruket av alkohol finns inte.

Den mest ingripande åtgärden mot alkoholmissbrukare är tvång sintagning

på allmän anstalt för alkoholmissbrukare. För tvångsintagning fordras enligt

18 §, dels att förutsättningarna för övervakning enligt 15 § skall föreligga,

dels ock att något av följande villkor skall vara uppfyllt, nämligen a)

att hjälpåtgärder vidtagits eller övervakning varit anordnad utan att den åt

alkoholmissbruk hemfallne kunnat återföras till ett nyktert liv, eller b) att

hjälpåtgärder och övervakning uppenbarligen skulle vara gagnlösa, eller c)

att försök med hjälpåtgärder eller övervakning med hänsyn till hans farlighet

inte kan avvaktas. Beslut om tvångsintagning fattas av länsstyrelsen.

Sedan beslut om tvångsintagning meddelats, ankommer det i vissa fall på

länsstyrelsen och i övriga fall på nykterhetsnämnden att föranstalta om

verkställighet av beslutet (34 §). Enligt 35 § föreligger möjlighet för länsstyrelsen

eller nykterhetsnämnden att bevilja villkorligt anstånd med tvdngsintagning.

I samband med beslut om villkorligt anstånd skall den beslutande

myndigheten ställa alkoholmissbrukaren under övervakning (36 §). Sådan

övervakning må — till skillnad från föregående övervakning enligt 15 § —

förenas med lydnadsföreskrifter angående hans sysselsättning, vistelseort

eller annat. Såsom exempel på lydnadsföreskrifter nämnes i 36 § bl. a., att

han skall fullständigt avhålla sig från bruk av alkoholhaltiga drycker.

Den som är intagen på anstalt kan enligt 49 § erhålla försökspermission,

avseende återstoden av vårdtiden eller viss del därav, eller tillfällig permission,

avseende högst sju dagar. Permitterad skall enligt 51 § som regel ställas

under övervakning. Samma paragraf ger vidare möjlighet att såsom villkor

för permission meddela lydnadsföreskrifter av samma slag som dem som kan

utfärdas i samband med övervakning vid villkorligt anstånd med tvångsintagning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

3

Vid utskrivning från anstalt kan förordnas om övervakning och meddelas

Igdnadsföreskrifter efter i stort sett samma regler som vid permission (54 §).

Bestämmelser avsedda att motverka att alkoholmissbrukare tillhandagås

med alkoholhaltiga drycker

Enligt 69 § nykterhetsvårdslagen straffas med dagsböter eller fängelse i

högst sex månader den som lämnar alkoholhaltiga drycker åt någon som

honom veterligen är underkastad enligt lagen meddelad föreskrift om avhållsamhet

från bruk av sådana drycker eller är intagen på allmän vårdanstalt

eller som eljest hjälper sådan person att åtkomma dylika drycker. Såsom

torde framgå av en jämförelse med det ovanstående är bestämmelsen tillämplig

på tillhandagående med alkoholdrycker åt — förutom de på anstalt intagna

— följande grupper av missbrukare, nämligen

a) dem som i samband med övervakning i anledning av villkorligt anstånd

med tvångsintagning jämlikt 36 § erhållit lydnadsföreskrift att fullständigt

avhålla sig från bruk av alkoholhaltiga drycker samt

b) dem beträffande vilka vid utskrivning jämlikt 54 § meddelats sådan lydnadsföreskrift

som i a) sägs.

Beträffande dem som permitterats från anstalt torde 69 § vara tillämplig

redan av det skälet att de är att anse som intagna på anstalt. Emellertid utfärdas

i allmänhet såsom villkor för permission föreskrift om fullständig

avhållsamhet från alkohol, och då blir 69 § tillämplig jämväl på grund därav.

Däremot omfattar inte nämnda stadgande att någon tillhandagår med alkoholhaltig

dryck den som jämlikt 15 § är ställd under föregående övervakning

eller beträffande vilken nykterhetsnämnd vidtagit åtgärd i syfte att förhindra

att sådan dryck utminuteras eller utskänkes till honom.

Vissa bestämmelser med ändamål att motverka utminutering och utskänkning

av rusdrycker till alkoholmissbrukare finns i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954. Till rusdrycker hänföres enligt förordningen

spritdrycker, vin och starköl, men icke öl klass II (1 §). Först är att nämna,

att all försäljning av rusdrycker, vartill rätt inte föreligger enligt förordningen,

är förbjuden (3 §). I 13 § stadgas att rätt till utminutering tillkommer

endast ett för ändamålet bildat, av Konungen godkänt detaljhandelsbolag

(systembolag). Olovlig försäljning straffas enligt 80 §. Enligt 20 § är det

förbjudet att såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande

av rusdrycker tillhandagå bl.a. den som kan antagas missbruka alkoholhaltiga

drycker, överträdelse av förbudet straffas jämlikt 81 § 1 mom., jämfört

med 80 §, såsom för olovlig försäljning av rusdrycker med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader. I ringa fall må dock från straff frias. Är brottet

däremot grovt, är straffet fängelse i högst ett år.

Tillämplighetsområdet för 20 § rusdrycksförsäljningsförordningen skiljer

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

sig i vissa avseenden från 69 § nykterhetsvårdslagens. Det är såtillvida vidare,

att det omfattar tillhandagående åt alla missbrukare, inte bara dem som fått

lydnadsföreskrift om avhållsamhet från alkohol eller är intagna på anstalt.

Emellertid är det snävare därigenom att det avser endast anskaffande såsom

ombud eller på därmed jämförligt sätt och icke tillhandagående med rusdrycker

i sådana former som överlämnande såsom gåva eller bjudande.

Vidare är tillämplighetsområdet inskränkt till rusdrycker och omfattar således

inte t. ex. öl klass II.

Avstängning och restaurangförbud

Såsom ovan framhållits har nykterhetsnämnd jämlikt 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen

möjlighet att föranstalta om åtgärder i syfte att alkoholhaltiga

drycker inte skall utlämnas till den, som missbrukar sådana drycker,

från systembolag eller andra försäljare av dylika varor. Med detta stadgande

korresponderar vissa bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen och

ölförsäljningsförordningen.

Vad först angår utminutering från systembolag må nämnas att de nykterhetsvårdande

organens åtgärd brukar kallas —- dock något oegentligt —

avstängning. Avstängning torde som regel tillgå så, att nykterhetsnämnden

meddelar systembolaget att viss person är alkoholmissbrukare, vilket har till

följd att han uppföres på bolagets spärrlista. Enligt 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen

må utminutering vägras den, beträffande vilken nykterhetsnämnd

meddelat beslut som avses i 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen,

så ock den, som enligt underrättelse från nykterhetsnämnd genom lagakraftägande

dom högst ett år dessförinnan befunnits skyldig till olovlig försäljning

av rusdrycker. Det är att märka att systembolaget icke är skyldigt att

låta bli att sälja till missbrukare. Inte heller är det straffbart för de i systembolagens

butiker anställda att sälja till missbrukare, även om nykterhetsnämnd

meddelat beslut jämlikt 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen.

Åtgärd enligt 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen i fråga om utskänkning

på restaurang brukar kallas — också något oegentligt — restaurangförbud

och har formen av ett meddelande till restauratören att viss person är missbrukare.

Enligt 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen får utskänkning av

rusdrycker inte förekomma till den som veterligen missbrukar alkoholhaltiga

drycker, och enligt 4 kap. 43 § ölförsäljningsförordningen den 26 maj

1954 får öl inte utlämnas, då särskild anledning föreligger till misstanke att

varan är avsedd att användas i berusningssyfte, överträdelser av förbuden

är straffbelagda (80 § rusdrycksförsäljningsförordningen och 6 kap. 54 § ölförsäljningsförordningen).

Det i 4 kap. 43 § ölförsäljningsförordningen stadgade

förbudet är tillämpligt även på butiksförsäljning eller annan försäljning

i detalj av öl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

5

Historik

Bestämmelser avsedda att motverka att alkoholmissbrukarc tillhandagås med

alkoholhaltiga drycker

69 § nykter hetsvårdslagen hade sin motsvarighet i 63 § i den

dessförinnan gällande lagen den 12 juni 1931 om behandling av alkoholister

(alkoholistlagen), där det stadgades straff med böter från 5 till och med 200

kr. för den som lämnar alkoholhaltiga drycker åt någon, som honom veterligen

är ställd under övervakning enligt lagen eller intagen på allmän alkoholistanstalt,

eller eljest hjälper sådan person att åtkomma dylika drycker.

Vid 1947 års riksdag väcktes en motion (II: 249), i vilken ifrågasattes en

skärpning av straffsatsen i 63 § alkoholistlagen. Andra lagutskottet ansåg

i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 5) i anledning av motionen, att

det borde övervägas, om icke samhället genom straffskärpning borde på ett

mera markant sätt ge uttryck åt sin uppfattning om brottets förkastliga

karaktär, samt föreslog att motionen skulle överlämnas till den då sittande

alkoholistvårdsutredningen för att tas under övervägande vid fullgörandet

av dess utredningsuppdrag.

Alkoholistvårdsutredningen framhöll, att den avgörande svårigheten vid

tillämpningen av ifrågavarande straffbestämmelse var bevisningen. En nykterhetsnämnd

var ju — och så är förhållandet jämväl enligt nykterhetsvårdslagen

(jfr 64 §) -— egentligen direkt skyldig att undanhålla allmänheten,

inklusive dryckesvänner till nämndens klienter, uppgifter om vidtagna åtgärder.

Detta inskränkte uppenbarligen starkt möjligheterna att med stöd

av straffbestämmelsen hålla sådana personer på avstånd, som olovligen

tillhandagick med alkoholdrycker. Utredningen fann dock stadgandet vara

av viss allmänpreventiv betydelse och anslöt sig till andra lagutskottets uppfattning,

att denna betydelse borde stärkas genom höjda straffsatser. I enlighet

härmed föreslog utredningen en höjning av straffskalan i huvudsaklig

överensstämmelse med vad nu gäller. Utredningen framhöll därvid, att det

dock var särskilt betydelsefullt, att allmänheten vann upplysning om straffbestämmelsens

innebörd och om vikten av att handha alkoholdrycker så att

de inte åtkoms av personer, beträffande vilka risken för skadlig användning

är uppenbar.

Vid remissbehandlingen av alkoholistvårdsutredningens förslag påpekade

socialstyrelsen, att straffskyddet borde gälla även missbrukare, som meddelats

lydnad sföreskrifter.

I det förslag till nykterhetsvårdslag som remitterades till lagrådet upptogs

alkoholistvårdsutredningens förslag med den jämkning som föranleddes av

socialstyrelsens ovannämnda påpekande.

Lagrådet yttrade, att förutsättningen för att straff skulle kunna ådömas

person, som tillhandagick annan än den, som var intagen på vårdanstalt,

med anskaffande av alkoholhaltiga drycker, borde vara att ett åläggande att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 dr 1960

avhålla sig från sådana drycker gällde denne. På grund härav föreslog lagrådet

ett förtydligande i detta hänseende.

Paragrafen erhöll den avfattning lagrådet förordat.

Förbudet i 20 § rusdrycksförsäljningsförordningen att

såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt tillhandagå missbrukare med

rusdrycker infördes i förordningen 1957 och tillkom för att bekämpa langningen

(se prop. 143/1957 s. 91 o. f.). Erfarenheterna av den fria försäljningen

efter den 1 oktober 1955 hade nämligen visat, att det inte hört till ovanligheterna

att kunder, som på grund av onykterhet avvisats från systembutik,

låtit andra köpa för sin räkning.

Avstängning och restaurangförbud

De i 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen intagna bestämmelserna om att nykterhetsnämnd

äger föranstalta om åtgärder i syfte att alkoholhaltiga drycker

inte skall från systembolag eller annan försäljare utlämnas till den som missbrukar

alkohol tillkom genom en lagändring 1957. Dessförinnan fanns i andra

stycket i 14 § en bestämmelse, som gav nykterhetsnämnd möjlighet att föreskriva

förbud för en alkoholmissbrukare att vid bötesansvar göra inköp av

rusdrycker hos systembolag. Dessutom fanns i 14 § första stycket under c)

intagen en befogenhet för nämnden att såsom hjälpåtgärd söka föranstalta,

att alkoholhaltiga drycker inte utlämnades till missbrukaren.

Befogenheten för nykterhetsnämnd att utfärda inköpsförbud för rusdrycker

kom till användning i mycket ringa utsträckning, troligen därför att dylika

förbud framstod såsom merendels tämligen meningslösa. En alkoholmissbrukare,

som icke kunde hållas till ett nyktert liv ens medelst hotet om

en årslång internering på alkoholistanstalt, kunde sålunda inte förutsättas

taga nämnvärt intryck av att nykterhetsnämnden till sina förmaningar och

sitt hot om tvångsåtgärder lade ett förbud vid bötesansvar mot att köpa rusdrycker.

1957 års lagändring gjordes mot bakgrund av de starkt ökade inköpen och

fyllerifallen bland sådana missbrukare som under motbokssystemets tid varit

avstängda från legal inköpsrätt, och var avsedd att i fråga om utminuteringen

göra avstängning av missbrukarna i någon mån mera effektiv.

Lagrådet (prop. 143/1957 s. 105) gjorde invändning mot att de föreslagna

bestämmelserna angående avstängning utformats så, att mot nykterhetsnämndens

beslut om åtgärd i syfte att rusdrycker icke skall utlämnas till missbrukaren

svarade i rusdrycksförsäljningsförordningen icke ett förbud för systembolaget

att sälja till honom utan endast en rättighet att vägra försäljning. I

stället förordade lagrådet, att nykterhetsnämndens beslut skulle innebära förordnande

att rusdrycker inte må utlämnas till missbrukaren och att stadgandet

i rusdrycksförsäljningsförordningen i enlighet därmed skulle innehålla,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

7

att rusdrycker då inte av bolaget må utminuteras till honom. Lagrådet tilllade:
Självfallet

få de kontrollåtgärder som föranledas inom detaljhandelsbolaget

hållas inom rimliga gränser och torde icke behöva sträcka sig längre än departementschefen

angivit i remissprotokollet. Vad angår den risk för straffansvar

som skulle kunna drabba försäljningspersonalen må framhållas att,

liksom i fråga om förbuden att sälja till minderåriga eller till personer som

synbarligen äro berörda av alkoholhaltiga drycker, straffbarheten subjektivt

enligt motivuttalande förutsätter uppsåt. I allt fall kräves åtminstone vårdslöshet

hos vederbörande.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, följde emellertid inte

vad lagrådet förordat utan vidhöll den utformning bestämmelserna erhållit

i lagrådsremissen. Till motivering härav anförde han i huvudsak följande

(prop. 143/1957, s. 107).

Om---nykterhetsnämndens beslut, såsom lagrådet föreslagit, trots

begränsningarna i kontrollåtgärderna skulle ha formen av ett förbud att sälja,

skulle detta få till följd att butikspersonalen skulle kunna komma att i ej ringa

utsträckning göra sig skyldig till olovlig överlåtelse av rusdrycker, nämligen

i de fall då avstängda missbrukare lyckas undgå kontrollen och köpa rusdrycker.

En sådan konsekvens av lagstiftningen synes enligt min uppfattning inte

böra godtas. Om personalen i butikerna vid straffansvar skall förbjudas att

sälja till avstängda missbrukare, bör den också ha ett berättigat anspråk på

att kontrollåtgärderna blir sådana att den i allo kan iakttaga förbudet. Det

skulle med andra ord bli nödvändigt att i enlighet med 1954 års proposition

upprätta riksspärrlista och kräva legitimation av varje köpare. Den av lagrådet

åberopade omständigheten att det subjektiva rekvisitet för straffbarhet

ej skulle föreligga i de antydda fallen kan härvidlag inte tillmätas avgörande

betydelse. Det för personalen väsentliga måste nämligen vara att den inte

skall se sig nödsakad att i sin tjänst begå gärningar som i fråga om samtliga

objektiva rekvisit uppfyller förutsättningarna för straffbarhet.

Den sålunda föreslagna utformningen av avstängningsförfarandet godtogs

av riksdagen.

Om den lämpliga omfattningen av avstängningsåtgärderna

uttalade föredragande departementschefen (prop. 143/1957 s. 43).

1 första hand synes avstängning i mån av behov böra tillgripas beträffande

sådana alkoholmissbrukare som är föremål för aktuellt tvångsintagningsbeslut

och i följd härav är inskrivna å allmän vårdanstalt eller villkorsutskrivna

från sådan anstalt eller åtnjuter anstånd med intagningsbeslut. Missbrukare,

som är underkastade kvalificerad övervakning, bör också i allmänhet avstängas.

Härjämte synes avstängning böra övervägas beträffande andra grova

alkoholmissbrukare, om det skulle framstå som stötande att vederbörande får

köpa rusdrycker. Detta gäller t. ex. dem, som dagligen besöker utminuteringsbutikerna

i mer eller mindre nyktert tillstånd för att köpa brännvin. I enstaka

fall bör slutligen avstängning, såsom framhölls redan i samband med 1954

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

års lagstiftning, kunna användas såsom en hjälpåtgärd i samförstånd med

alkoholmissbrukaren.

Utredningen har påpekat, att de tekniska anordningarna för att effektuera

avstängningsbesluten kräver att viss återhållsamhet iakttages. Detta gäller

särskilt storstadsområdena. Denna synpunkt bör starkt understrykas. Det är

enligt min uppfattning viktigare att en någorlunda effektiv avstängning kan

upprätthållas gentemot de grövsta missbrukarna än att avstängningsåtgärder

vidtas i alla de fall då detta i och för sig kan framstå som önskvärt.

Detta uttalande föranledde inte någon erinran från riksdagens sida.

Motionerna

Motionärerna erinrar om att 69 § nykterhetsvårdslagen — i motsats till 63 §

i den tidigare gällande alkoholistlagen — inte är tillämplig på tillhandagående

åt den som är ställd under övervakning enligt 15 §. Vidare är, framhåller de,

stadgandet inte heller tillämpligt på tillhandagående åt den som i anledning

av nykterhetsnämnds framställning enligt 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen

blivit jämlikt 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen vägrad utminutering.

1 motionerna nämnes, att det enligt 20 § nämnda förordning visserligen är

förbjudet att såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt tillhandagå den

som kan antagas missbruka alkoholhaltiga drycker med anskaffande av rusdrycker

men att förbudet inte omfattar att någon skänker eller bjuder sprit

till en missbrukare. Motionärerna fortsätter härefter:

Ett av nykterhetsnämndernas bästa vapen mot alkoholmissbruket har varit

att ställa missbrukare under övervakning. Beslut om intagning å alkoholistanstalt

har många gånger bedömts som en alltför långt gående åtgärd. Av

statistiken framgår att antalet beslut om övervakning varit betydligt fler än

antalet beslut om intagning å vårdanstalt.

När så möjligheten tillkoim att avstänga missbrukare från inköpsrätt hoppades

man från nykterhetsnämndernas sida att effektivt kunna hindra missbrukare

att skaffa alkoholhaltiga drycker.

Vartefter tiden gått och mindre nogräknade personer upptäckt uppmjukningen

i ansvarsbestämmelserna har dock såväl övervakningen som avstängningen

förlorat i värde som effektivt vapen mot såväl langare som andra

mindre ansvarskännande personer. Det har således varit mycket svårt att bevisa

att överlåtna alkoholhaltiga drycker ej endast varit skänkta eller bjudna,

liksom det måste anses vara mycket stötande, att personer som ej själva får

inköpa alkoholhaltiga drycker ändå får bjudas utan straffpåföljd.

Remissyttrandena

Kontrollstyrelsen tillstyrker motionsförslaget med det tillägget att 69 §

nykterhetsvårdslagen bör göras tillämplig inte blott då åtgärd enligt 14 §

2 mom. lett till avstängning från utminutering utan på samtliga fall då nykterhetsnämnden

vidtagit åtgärd enligt sistnämnda lagrum. Styrelsen anser

emellertid, att det inte torde kunna komma i fråga att utvidgda kriminalise
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 dr 1960

9

ringen till att omfatta tillhandagående åt den som på grund av olovlig rusdrycksförsäljning

avstängts från utminutering enligt 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Styrelsen anför sålunda:

Kontrollstyrelsen anser det icke böra ifrågakomma att utvidga tillämpningsområdet

för 69 § NvL till alla alkoholmissbrukare, som blivit föremål

för åtgärder enligt lagen. Beträffande de mera kvalificerade missbrukarna

synes emellertid en annan bedömning vara motiverad. Det bör vara angeläget

att, även om vederbörande ej meddelats speciell lydnadsföreskrift eller

intagits på vårdanstalt, i möjlig mån söka förhindra sådana personer att åtkomma

alkoholdrycker. Åtgärder i denna riktning synes väl korrespondera

med de år 1957 beslutade skärpningarna av utminuteringskontroll och langningsbekämpning.

Enligt styrelsens mening finnes därför fog för att — i

analogi med vad som gällde enligt 1931 års alkoholistlag — göra 69 § NvL

tillämplig på samtliga de fall då någon ställts under övervakning enligt NvL

(se 15, 36, 51 och 54 §§). Dessutom bör, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad motionärerna anfört, 69 § NvL bli tillämplig på dem beträffande vilka

åtgärder vidtagits enligt 14 § 2 mom. samma lag. (Däremot torde icke kunna

komma i fråga att medtaga de fall, då på systembolagets spärrlista upptagits

person som befunnits skyldig till olovlig rusdrycksförsäljning (se 18 § Rff).

Statsåklagaren i Göteborg förklarar sig kunna tillstyrka den i motionerna

föreslagna utvidgningen av tillämplighetsområdet för 69 § nykterhetsvårdslagen

under hänvisning till den allmänpreventiva betydelse detta stadgande

har. Enligt hans uppfattning kommer dock bevissvårigheterna att i de nytillkommande

fallen bli lika stora som i de nu i paragrafen kriminaliserade fallen.

Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län ställer sig tveksam till motionärernas

framställning och anför ett flertal invändningar mot förslagen. Avslutningsvis

förklarar nämnden, att den inte är beredd tillstyrka att utan närmare

utredning direkt beslutas sådan ändring av 69 § nykterhetsvårdslagen

varom motionärerna hemställt. Nämnden anser dock visst fog finnas för att

ifrågavarande spörsmål göres till föremål för utredning. Därvid bör man, uttalar

nämnden, söka bättre samordna bestämmelserna i nämnda paragraf

och 20 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Förslaget att utsträcka tillämplighetsområdet för 69 § nykterhetsvårdslagen

till att avse dem som står under övervakning enligt 15 § avstyrkes

av riksåklagarämbetet, socialstyrelsen samt statsåklagare i Stockholm

och Malmö. I flertalet av dessa yttranden hänvisas till lagrådets yttrande

i fråga om utformningen av 69 §, enligt vilket förutsättningen för att

straff skall kunna ådöinas en person, som tillhandagår annan än den som

är intagen på vårdanstalt med anskaffande av alkoholhaltiga drycker, bör

vara, att ett åläggande att avhålla sig från sådana drycker gäller denne.

Socialstyrelsen erinrar om att den, som på grund av beslut enligt 15 § står

under övervakning, enligt 17 § är ålagd att föra ett nyktert liv men icke att

iakttaga total avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker. Styrelsen förklarar

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

sig icke nu beredd att förorda straffbestämmelser för den som lämnar alkoholhaltiga

drycker till sådan person, därest denne inte är avstängd från rätten

att själv inköpa sådana drycker. Statsåklagaren i Stockholm grundar sitt

avstyrkande på i huvudsak de skäl som anförts i en av förste stadsfiskalsassistenten

K. G. Svensson upprättad promemoria. I promemorian framhålles, att

det måste för allmänheten te sig stötande, om straffansvar enligt 69 § skulle

kunna inträda i ett fall, där övervakning vore anordnad, men där nykterhetsnämnden

inte funnit sig föranlåten att föranstalta om att missbrukaren

förhindrades att på »legal» väg erhålla rusdrycker.

Liknande synpunkter framföres av länsngkterhetsnämnden i Malmöhus

län, som anser det tvivelaktigt om man bör straffa den som hjälper annan att

åtkomma en vara, som denne kan anskaffa på fullt legalt sätt.

I flera yttranden framhålles de bevissvårigheter, som är förenade med

tillämpningen av 69 § nykterhetsvårdslagen, såsom skäl mot en utvidgning

av tillämplighetsområdet. Länsngkterhetsnämnden i Malmöhus län anför

sålunda:

Vidare må framhållas att bestämmelserna i 69 § NvL torde ha ringa verkan

till förhindrande av att de alkoholmissbrukare, som nu inbegripas under

bestämmelserna, åtkomma alkoholhaltiga drycker. För att ansvar skall kunna

ådömas måste nämligen krävas att överlämnaren eller hjälparen haft kännedom

om att alkoholmissbrukaren var intagen å vårdanstalt eller underkastad

lydnadsföreskrift om avhållsamhet. Åtgärd av nykterhetsvårdsorgan gentemot

alkoholmissbrukare skall emellertid hållas hemlig för utomstående och det

måste åtminstone i fråga om lydnadsföreskrift antagas att de utomstående

som ha kännedom om åtgärden äro fåtaliga, ehuru det kan tänkas att en del

av alkoholmissbrukarens umgängesvänner ha vetskap därom. Även om utlämnaren

eller hjälparen haft sådan vetskap torde det ofta vara mycket svårt

att bevisa detta.

Den ringa effekten av bestämmelserna i 69 § NvL uppmärksammades under

förarbetena till lagen men man ansåg att stadgandena hade en viss allmänpreventiv

betydelse.

Länsnykterhetsnämnden anser det starkt kunna ifrågasättas om det är befogat

att utvidga området för tillämpningen av bestämmelser med så ringa

effekt till att avse ytterligare kategorier av alkoholmissbrukare. Beträffande

sådana alkoholmissbrukare som äro ställda under övervakning är kretsen av

dem som kunna antagas känna till detta förhållande sannolikt mindre än de

som ha vetskap om att alkoholmissbrukare t. ex. är intagen å vårdanstalt och

svårigheterna att bevisa sådan vetskap äro nog nästan lika stora som de i

motionen berörda svårigheterna att bevisa att alkoholhaltiga drycker ej äro

bjudna eller skänkta.

Liknande synpunkter framföres av statsåklagaren i Malmö.

Riksåklagarämbetet framhåller, att mera flagranta fall av tillhandagående

med sprit till den som står under övervakning enligt 15 § lagen om nykterhetsvård

kan beivras enligt 81 § jämfört med 20 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Länsngkterhetsnämnden i Malmöhus län uttalar att, såvitt nämn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

11

dens erfarenheter sträcker sig, inte så avsevärda olägenheter som i motionerna

göres gällande föranletts av svårigheten att bevisa att överlåtna rusdrycker

inte varit skänkta eller bjudna.

Socialstyrelsen tillstyrker, att 69 § nykterhetsvårdslagen utvidgas till att

avse även den som jämlikt 14 § 2 mom. i lagen och 18 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen

är föremål för avstängning från rätten

att inköpa alkoholhaltiga drycker. Styrelsen anför, efter att ha förklarat

sig inte beredd tillstyrka motsvarande utvidgning i fråga om de övervakade,

följande.

Annorlunda synes man böra ställa sig till motionärernas förslag avseende

dem som avstängts från rätten att inköpa alkoholdrycker. Även om ett flertal

av de avstängda är intagna på vårdanstalter för alkoholmissbrukare eller

underkastade lydnadsföreskrift om total avhållsaonhet från alkoholhaltiga

drycker, torde den återstående gruppen vara så stor, att det är befogat med

särskilda åtgärder för att skydda dessa människor.

Den föreslagna utvidgningen avstyrkes av riksåklagarämbetet och statsåklagaren

i Stockholm. Ämbetet utvecklar sina synpunkter på följande sätt.

Den principiella invändning ämbetet riktat mot att utsträcka straffansvaret

till att avse tillhandagående åt alla dem som stå under övervakning kan i och

för sig icke anföras, när det gäller tillhandagående åt personer, beträffande

vilka de nykterhetsvårdande organen vidtagit åtgärder för att de skola avstängas

från inköp i systembutikerna. En utvidgning av tillämpningsområdet

för 69 § i detta avseende torde emellertid icke få någon större praktisk

betydelse. Av uttalanden under förarbetena att döma (prop. nr 143/1957 s. 37

och 43) är nämligen avsikten, att avstängning knappast skall förekomma beträffande

andra än dem, för vilka enligt lagen om nykterhetsvård lydnadsföreskrifter

kunna meddelas. Genom att, samtidigt som de föranstalta om avstängning,

meddela föreskrift om avhållsamhet från bruk av alkoholhaltiga

drycker, kunna de nykterhetsvårdande organen således föranleda att tillhandahållande

blir straffbart enligt 69 §.

Härefter tillägger ämbetet att i de fåtaliga andra fall, där avstängning kan

tänkas förekomma, tillhandagående med spritdrycker torde i allmänhet

kunna straffas enligt 81 § jämfört med 20 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Liknande synpunkter anföres i den av stadsfiskalen i Stockholm åberopade

promemorian.

Länsnykterhctsnämnden i Malmöhus län erinrar om att avstängningsåtgärden

innefattar ett meddelande från nykterhetsnämnden till systembolaget

att viss person är alkoholmissbrukare och därför bör avstängas från inköp.

Systembolaget har, fortsätter länsnykterhetsnämnden, rätt att vägra utminutering

till alkoholmissbrukare men torde ej bli förpliktat att göra detta. Med

hänsyn till konstruktionen av avstängningsförfarandet anser nämnden det i

hög grad tvivelaktigt, huruvida avstängningen bör läggas till grund för en

sådan utsträckning av tillämpningen av 69 § nykterhetsvårdslagen som föreslås

i motionerna. Vidare anför nämnden, att det även beträffande åtgärd

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

enligt 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen skulle bli svårt att styrka att överlämnaren

eller hjälparen haft kännedom om åtgärden.

Länsnykterhetsnämnden yttrar sig även angående omfattningen av avstängning

och anför därvid:

Av stor vikt är givetvis i vilken omfattning åtgärder enligt 14 § 2 mom. NvL

beslutas. Av motiven till författningsrummet och av socialstyrelsen i anslutning

till motiven meddelade anvisningar framgår att åtgärden främst skall

riktas mot de grova alkoholmissbrukarna, sådana som är inskrivna å allmän

vårdanstalt eller villkorsutskrivna från sådan anstalt eller åtnjuter anstånd

med intagningsbeslut. Då fråga är om föregående övervakning enligt 15 §

NvL torde i praxis allenast i ett mindre antal fall avstängningsbeslut meddelas.

Så ha bestämmelserna tillämpats av länsnykterhetsnämnden i Malmöhus

län, som anses använda avstängningsförfarandet i relativt stor omfattning.

Det kan alltså antagas att det övervägande flertalet av dem som stå

under övervakning enligt 15 § NvL ej äro avstängda från inköp. Sådan person

torde ej kunna vägras inköpa alkoholhaltiga drycker i systembolags utminuteringsaffär.

Utskottet

Bestämmelser med ändamål att förhindra att alkoholmissbrukare åtkommer

alkoholhaltiga drycker finns i bl. a. nykterhetsvårdslagen och rusdrycksförsäljningsförordningen.

I 69 § i lagen stadgas straff för den som lämnar

sådana drycker åt person, som honom veterligen är intagen på vårdanstalt

för alkoholmissbrukare eller är underkastad lydnadsföreskrift om total avhållsamhet.

Samma gäller då någon eljest hjälper sådan person att åtkomma

dylika drycker. Enligt förordningen får försäljning i detalj av rusdrycker

förekomma endast hos systembolag (utminutering) och hos den som erhållit

tillstånd därtill (utskänkning). Försäljning i annat fall bestraffas såsom

olaga rusdrycksförsäljning. Enligt 20 § i förordningen är det förbjudet att

såsom ombud eller på annat därmed jämförligt sätt med rusdrycker tillhandagå

den som kan antagas missbruka alkohol, överträdelse av förbudet är belagt

med straff. 14 § 2 mom. i lagen ger nykterhetsnämnd möjlighet att vidtaga

åtgärd i syfte att rusdrycker inte skall utminuteras till missbrukare.

Härtill ansluter en bestämmelse i 18 § i förordningen att systembolag äger

vägra utminutering till person, beträffande vilken nykterhetsnämnd vidtagit

sådan åtgärd. Förfarandet benämnes, något oegentligt, avstängning.

69 § nykterhetsvårdslagen och 20 § rusdrvcksförsäljningsförordningen har

i vissa avseenden skilda tillämplighetsområden. Först är att nämna, att 69 §

är avsedd att skydda endast vissa grupper av alkoholmissbrukare, nämligen

sådana som antingen intagits på vårdanstalt eller erhållit lydnadsföreskrift

om total avhållsamhet, medan 20 § har avseende på varje missbrukare. 69 §

gäller alla former av tillhandagående med alkohol, alltså även skänkande och

bjudande. 20 § däremot avser endast tillhandagående såsom ombud eller på

därmed jämförligt sätt och har tillkommit som ett vapen i kampen mot

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

13

langarna. Det kan dessutom nämnas att 69 § gäller alla alkoholhaltiga drycker,

medan 20 § kan tillämpas endast i fråga om rusdrycker, dvs. sprit, vin

och starköl.

Beträffande tillämplighetsområdet för 69 § nykterhetsvårdslagen må ytterligare

nämnas, att lydnadsföreskrift om total avhallsamhet kan utfärdas endast

för sådana alkoholmissbrukare som jämlikt 36 § ställes under övervakning

i samband med beslut om villkorligt anstånd med tvångsintagning på

vårdanstalt eller som permitteras eller utskrives från dylik anstalt, övervakning

kan emellertid beslutas även jämlikt 15 §. Denna form av övervakning

är den mest förekommande och användes för kvalificerade missbrukare, beträffande

vilka det inte blivit aktuellt med tvångsintagning.

I motionerna erinras om att den tidigare gällande alkoholistlagen vid straffansvar

förbjöd varje tillhandagående med alkoholhaltiga drycker åt den som

stod under övervakning eller var intagen på allmän alkoholistanstalt. Denna

bestämmelse var enligt motionärernas uppfattning effektivare än dess nu gällande

motsvarighet, 69 § nykterhetsvårdslagen, enligt vilken den skyddade

personkretsen omfattar — förutom de pa vardanstalt intagna - endast sådana

missbrukare, som erhållit lydnadsföreskrift om total avhallsamhet. Då

dylik föreskrift inte kan utfärdas för dem som ställts under övervakning

jämlikt 15 §, faller flertalet övervakade utanför tillämplighetsområdet för

69 §. Motionärerna framhåller vidare, att 20 § rusdrycksförsäljningsförordningen

visserligen kriminaliserar vissa former av tillhandagående med rusdrycker

åt missbrukare men att stadgandet inte är tillämpligt på sådana former

som skänkande och bjudande. Det har också, anföres det, varit svart

att bevisa, att överlåtna rusdrycker inte varit allenast skänkta eller bjudna.

Enligt motionärerna hoppades man från nykterhetsnämndernas sida, att man

medelst avstängning skulle effektivt kunna hindra missbrukare från att

skaffa alkoholhaltiga drycker. Emellertid har enligt motionärernas uppfattning

denna förhoppning icke infriats, bl.a. därför att det beträffande flertalet

missbrukare inte stadgas något förbud att skänka dem eller bjuda dem

på alkoholdrycker. I syfte att eliminera dessa olägenheter föreslår motionärerna,

att straffbestämmelsen i 69 § nykterhetsvårdslagen skall utvidgas till

att gälla tillhandagående med sådana drycker åt ytterligare två grupper missbrukare,

nämligen dels dem som jämlikt 15 § ställts under övervakning, dels

ock dem som avstängts från utminutering i anledning av nykterhetsnämnds

åtgärd enligt 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen.

Såvitt angår dem som ställts under övervakning överensstämmer motionsförslaget

med vad som gällde enligt alkoholistlagen. Alkoholistvårdsutredningen,

vars förslag ligger till grund för nykterhetsvårdslagen, förordade,

att ifrågavarande bestämmelse i alkoholistlagen skulle, med viss i detta sammanhang

betydelselös ändring, överföras till den nya lagen. Då förslaget till

nykterhetsvårdslag remitterades till lagrådet, hade bestämmelsen i stort sett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

den av utredningen förordade utformningen. Lagrådet uttalade emellertid,

att övervakning inte borde vara en tillräcklig anledning för att stadga ett

generellt förbud att tillhandagå med alkoholhaltiga drycker utan att därför

borde krävas att missbrukaren själv var ålagd att avhålla sig från sådana

drycker. Propositionen utformades i enlighet med lagrådets uttalande. Förslaget

mötte i denna del inte någon erinran från riksdagens sida. Den uppfattning

som statsmakterna sålunda intagit finner utskottet välmotiverad.

Det måste nämligen te sig stötande, att en person riskerar straff, om han t. ex.

bjuder en missbrukare på alkoholhaltiga drycker, som denne själv har rätt att

inköpa. Utskottet kan följaktligen inte biträda förslaget om utvidgning av

69 § nykterhetsvårdslagen till att avse dem som jämlikt 15 § ställts under

övervakning. Emellertid anser utskottet angeläget att dessa övervakade inte

åtkommer sprit. Frågan om lämpliga åtgärder i detta syfte bör bli föremål

för ytterligare övervägande. Såsom länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län

anfört, bör därvid prövas, huruvida icke en närmare samordning av bestämmelserna

i 69 § nykterhetsvårdslagen och 20 § rusdryeksförsäljningsförordningen

skulle vara av värde.

Såsom motionärerna framhållit, är det inte i och för sig straffbart att

skänka eller bjuda alkoholhaltiga drycker till missbrukare, som i anledning

av nykterhetsnäannds åtgärd avstängts från utminutering på systembolag.

Straffbarhet inträder såsom nämnts först om missbrukaren dessutom är intagen

på vårdanstalt eller underkastad föreskrift om total avhållsamhet. Även

om detta är förhållandet beträffande ett betydande antal av de avstängda missbrukarna,

återstår det ganska många sådana, till vilka det ostraffat kan skänkas

eller bjudas alkohol. I likhet med motionärerna finner utskottet detta

otillfredsställande. En ändring härvidlag bör därför komma till stånd. Hur

denna bör utformas är emellertid utskottet inte för närvarande berett att ta

ställning till. Det är nämligen härvid att beakta, att förevarande rättsområde

regleras i mer än en författning samt att de skilda bestämmelserna i olika

avseenden är avhängiga av varandra. Frågan förtjänar därför att ytterligare

övervägas.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 131

och II: 161, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

en översyn av gällande bestämmelser med ändamål att förhindra

alkoholmissbrukare att åtkomma alkoholhaltiga

drycker.

Stockholm den 29 november 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

15

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,

Sunne, fru Svenson, herr Lars Larsson, fröken Nordström och herr Ringaby;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Varberg*, Lothigius*, fröken

Höjer, herr Fredriksson*, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Sundelin*, Gustavsson

i Alvesta* och Anderson i Sundsvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Strand, Nils Elowsson och Axel Svensson, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 13 med orden »Såvitt

angår» och slutar på s. 14 med orden »ytterligare övervägas», bort ersättas

med text av följande lydelse.

»Såvitt angår dem som ställts under övervakning överensstämmer motionsförslaget

med vad som gällde enligt alkoholistlagen. Alkoholistvårdsutredningen,

vars förslag ligger till grund för nykterhetsvårdslagen, förordade,

att ifrågavarande bestämmelse i alkoholistlagen skulle, med viss i detta sammanhang

betydelselös ändring, överföras till den nya lagen. Då förslaget till

nykterhetsvårdslag remitterades till lagrådet, hade bestämmelsen i stort sett

den av utredningen förordade utformningen. Lagrådet uttalade emellertid, att

övervakning inte borde vara en tillräcklig anledning för att stadga ett generellt

förbud att tillhandagå med alkoholhaltiga drycker utan att därför borde

krävas att missbrukaren själv var ålagd att avhålla sig från sådana drycker.

Propositionen utformades i enlighet med lagrådets uttalande. Förslaget mötte

i denna del inte någon erinran från riksdagens sida. Den uppfattning som

statsmakterna sålunda intagit finner utskottet välmotiverad. Det måste nämligen

te sig stötande, att en person riskerar straff, om han t. ex. bjuder en

missbrukare på alkoholhaltiga drycker, som denne själv har rätt att inköpa.

Utskottet kan följaktligen inte biträda motionerna i förevarande avseende.

Såsom motionärerna framhållit, är det inte i och för sig straffbart att

skänka eller bjuda alkoholhaltiga drycker till missbrukare, som i anledning

av nykterhetsnämnds åtgärd avstängts från utminutering på systembolag;

straffbarhet inträder först om missbrukaren dessutom är intagen på vårdanstalt

eller underkastad föreskrift om total avhållsamhet. Emellertid är avstängning

avsedd att tillämpas företrädesvis i sådana fall där någon av sistnämnda

åtgärder vidtagits. Att avstängningsinstitutet också tillämpas på

detta sätt framgår av vad länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anfört i

sitt remissyttrande. Med hänsyn härtill skulle en utvidgning av straffbudet i

69 § nykterhetsvårdslagen till att avse tillhandagående åt samtliga avstängda

missbrukare kunna få betydelse allenast för ett mindre antal fall. Vidare må

framhållas, att den praktiska betydelsen av straffbestämmelsen i 69 § är

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1960

förhållandevis ringa, något som man också var medveten om vid lagens tillkomst.

För att straff skall inträda fordras nämligen, att den som tillhandagått

med de alkoholhaltiga dryckerna känt till att mottagaren var intagen

pa vårdanstalt eller underkastad lydnadsföreskrift. Då, såsom framgår av

64 §, de nykterhetsvårdande organen har att iakttaga diskrektion vid sina

åtgärder, kan endast en mycket begränsad personkrets förutsättas äga sådan

vetskap. -Dessutom är det mycket svårt att bevisa, att vetskap verkligen förelegat

hos den som tillhandagått missbrukaren. Mycket står därför inte att

vinna med att utvidga den i 69 § skyddade personkretsen. Ett ytterligare skäl

mot den föreslagna utvidgningen är själva konstruktionen av avstängningsinstitutet.

Såsom ovan framhållits innebär avstängning inte ett förbud mot

utminutering utan endast en rätt att vägra sådan. Det synes utskottet betänkligt

att anknyta straffsanktionen till en sådan omständighet som att utminutering

vägrats. Särskilt i storstäderna torde det förekomma, att avstängda

missbrukare, som vägras inköp på ett inköpsställe, lyckas få köpa på ett

annat. Med hänsyn till det anförda finner utskottet, att det inte föreligger

tillräckliga skäl att utvidga tillämplighetsområdet för 69 § till att avse även

tillhandagående åt avstängda missbrukare.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att förevarande motioner, I: 131 och II: 161, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd».

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:394 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen om nykterhetsvård. a1 i texten