Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om hälsovårdsoch ordningsstadga för campingplatser.

1960-11-29 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:68, Utlåtande i anledning av väckt motion om hälsovårdsoch ordningsstadga för campingplatser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1960

1

Nr 68

Utlåtande i anledning av väckt motion om hälsovårds- och ordningsstadga

för campingplatser.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 156,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Königson hemställt, »att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en utredning och förslag

till 1961 års riksdag om en hela riket omfattande hälsovårds- och ordningsstadga

för campingplatser». Med campingplatser avser motionären därvid

sådana platser, där allmänheten mot avgift kan erhålla tältplats.

Beträffande de skäl motionären åberopat till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen, länsstyrelsen i Hallands

län och statens fritidsnämnd. Yttranden har därjämte på utskottets begäran

avgivits av Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet och

Riksorganisationernas campingkommitté.

Gällande bestämmelser m. m.

Regler av hälsovårds- och ordningskaraktär som har avseende å campingplatser

återfinnes i ett flertal författningar och cirkulär.

I hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 är intagna vissa bestämmelser

om vatten, avloppsledningar, klosetter och renhållning, som direkt kan tilllämpas

på campingplatser. Så föreskrives i 29 §, att brunn, vars vatten användes

till dryck, matlagning eller annan beredning av livsmedel eller till

rengöring av kärl eller redskap, som begagnas vid beredning eller förvaring

av livsmedel, skall vara belägen på betryggande avstånd från anläggning,

vilken kan menligt påverka vattnet. Sådan brunn skall vara överbyggd, och

vattnet i densamma får icke förorenas (31 §). För avledande av spillvatten

och annan flytande orenlighet och av dagvatten samt för rening av avloppsvatten

skall vidtagas de anordningar och åtgärder, som skäligen finns påkallade

till undvikande av sanitär olägenhet (39 §). Föreskrifter lämnas vidare

om klosetts och urinoars belägenhet (44 §) och beskaffenhet (45 §) samt

om uppsamling och förvaring av sopor, köksavfall och annan dylik orenlighet

(48 §). De ytterligare föreskrifter avseende den allmänna hälsovården,

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 saml. 2 avd. Nr 68

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1960

som för kommun eller del därav finns erforderliga utöver hälsovårdsstadgan,

meddelas enligt 65 § i lokal hälsovårdsordning, vilken antages av kommunens

fullmäktige och underställes länsstyrelsens prövning (68 §).

Till ledning för utarbetande av lokal hälsovårdsordning har Kungl. Maj:t

den 5 juni 1959 fastställt en normalhälsovårdsordning (SFS 440/1959). I

denna återfinns bestämmelser om bl. a. klosetts och urinoars närmare utformning

och beskaffenhet (7—10 §§) samt om kärl och annan behållare

för sopor o. d. Under rubriken »Om badplats och lägerplats» stadgas, att

sådan plats ej utan tillstånd av hälsovårdsnämnden får upplåtas till allmänheten

mot vederlag (21 §) och vidare att den, som mot vederlag upplåter

badplats eller lägerplats åt allmänheten, åligger att hålla platsen i snyggt

och vårdat skick, att tillse att vid platsen finns erforderligt antal klosetter och

urinoarer ävensom anordningar för uppsamling av orenlighet och avfall samt

att föranstalta om tömning av dessa inrättningar och anordningar. Därjämte

föreskrives att det vid lägerplats skall finnas tillgång till vatten i erforderlig

mängd och av tillfredsställande beskaffenhet till dryck, matlagning och personlig

hygien samt att det, då förhållandena så påkallar, skall finnas tvättställ

eller liknande anordningar (22 §). I 23 § stadgas att tvätt och diskning

på sådan plats icke får ske och flytande orenlighet icke tömmas annorstädes

än på därför särskilt anvisade platser. Fast avfall får icke läggas annorstädes

än i därför avsedda kärl och andra behållare. Campare som bryter mot

dessa bestämmelser kan dömas till böter.

Skulle för särskilda fall föreskrifter utöver hälsovårdsstadgan och lokal

hälsovårdsordning vara erforderliga till förebyggande eller undanröjande av

sanitär olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med utnyttjandet av

plats eller lokal, till vilka allmänheten har tillträde, äger hälsovårdsnämnden

enligt 70 § hälsovårdsstadgan meddela sådana. Hälsovårdsnämnden äger vidare

antingen omedelbart eller efter råd eller uppmaningar och skäligt anstånd

meddela föreläggande och förbud som finns erforderliga för efterlevnaden

av hälsovårdsstadgan, lokal hälsovårdsordning eller av nämnden jämlikt

70 § meddelad föreskrift. Hälsovårdsnämnden äger därvid föreskriva vite

för underlåtenhet att ställa sig av nämnden meddelat föreläggande eller förbud

till efterrättelse. Hälsovårdsnämnderna har alltså möjlighet att förelägga

ägaren till en campingplats att vid vite företaga olika åtgärder till förbättrande

av de sanitära förhållandena på platsen och i sista hand även förbjuda

en campingplats. Till hälsovårdsnämnds biträde skall finnas en eller flera

hälsovårdsinspektörer, dock att de på inspektör ankommande uppgifterna

må fukgöras av ledamot i nämnden, om så kan ske utan att uppgifterna

eftersättes. Hälsovårdsinspektör må anställas gemensamt för två eller flera

kommuner.

I naturskyddslagen den 21 november 1952 återfinns särskilda bestämmelser

till skydd mot nedskräpning. I 26 § stadgas sålunda att envar skall tillse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 dr 1960

3

att han ej skräpar ned i naturen med glas, papper, avfall eller annat, så att

därav kan uppkomma otrevnad eller skada för annan. Har på viss plats i

naturen skräpats ned eller eljest osnyggats i sådan omfattning att det uppkommit

obehag av betydenhet för närboende eller andra eller uppenbar fara

för skada till person eller egendom, äger länsstyrelsen, i den mån det kan ske

utan oskäligt betungande, vid vite ålägga den som vållat eller ejest är

ansvarig för nedskräpningen eller osnyggandet att iordningsställa platsen

samt vidtaga erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden (27 §). I

sådana fall kan vederbörande dessutom straffas med böter (32 §) samt förpliktas

att ersätta all kostnad som föranletts av förseelsen (33 §). Enligt

brandlagen den 15 juli 19H gäller vidare, att ingen må handhava eld eller

eldfarligt föremål på sådant sätt att brand därav lätt kan uppstå. Den som

bryter häremot straffes med böter.

Enligt 8 § allmänna ordningsstadgan den 74 december 1956 äger poliskammaren,

där sådan finns, och eljest polischefen i orten att för särskilda fall

meddela de ordningsföreskrifter som finns erforderliga med avseende å bl. a.

användande av badplats eller lägerområde, vartill allmänheten äger tillträde,

samt jämväl när så befinnes påkallat med hänsyn till den allmänna ordningen,

förbjuda användande av sådan plats eller område. Utöver bestämmelsen

i 5 § att vid brunnar skall vidtagas sådana skyddsanordningar, som

med hänsyn till platsens belägenhet och övriga omständigheter kan anses

påkallade, innehåller allmänna ordningsstadgan icke några andra regler

av större aktualitet just i detta sammanhang. Däremot skall enligt 7 § de

ytterligare föreskrifter i avseende å den allmänna ordningen, som för kommun

eller del därav finns erforderliga, meddelas i lokal ordningsstadga,

vilken antages av kommunens fullmäktige och underställes länsstyrelsens

prövning.

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund har 1957

utarbetat en promemoria angående normalförslag till lokal ordningsstadga.

I normalförslaget stadgas i 19 §, att inom område som upplåtits för fritidsändamål

eller eljest till allmänt begagnande camping får äga rum endast å

de platser och under de tider av året som av staden (kommunen) bestämts.

I promemorian anföres, att med hänsyn till polischefens (poliskammarens)

befogenhet enligt allmänna ordningsstadgan samt de varierande lokala förhållandena

några föreskrifter om ordning på campingplats icke ansetts böra

medtagas i normalförslaget. Man har emellertid i promemorian påpekat, att

generella föreskrifter angående nyttjande av campingplats kan grundas på

allmänna ordningsstadgan och hälsovårdsstadgan. Om sådana föreskrifter

skulle anses lokalt erforderliga, kan under 19 § i normalförslaget göras en

hänvisning till särskild campingstadga. I samband därmed hänvisas till de

ordningsföreskrifter som intagits i broschyren »Råd och anvisningar angående

turistcampingplatser» som utgivits av Riksorganisationernas camping
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1960

kommitté. Härtill återkommes i det följande, överträdelse av föreskrifterna

i allmänna ordningsstadgan eller lokal ordningsstadga straffas med böter.

Medicinalstyrelsen har också uppmärksammat de sanitära problem, som

hänger samman med campingplatser. I cirkulär den 28 april 1956 till samtliga

hälsovårdsnämnder i riket angående toalettanordningar m. m. å platser

där ett större antal människor samlas (nr 30) uppmanas hälsovårdsnämnderna

se till, att det på alla platser, där det kan beräknas samlas ett större

antal människor, såväl inom tätorter som annorstädes och oavsett om platsen

avses för permanent eller tillfälligt bruk, finns avträden och urinoarer

i tillräckligt antal och av tillfredsställande beskaffenhet. Hälsovårdsnämnderna

skall därjämte bevaka att allmänheten har tillgång till lämpligt placerade

uppsamlingskärl för matrester, sopor och annat avfall. Den 9 mars

1959 utsände medicinalstyrelsen ett nytt cirkulär till hälsovårdsnämnderna

angående sanitära anordningar å campingplatser m. m. (nr 14), i vilket styrelsen

åter framhåller vikten av att erforderlig uppmärksamhet ägnas åt

de sanitära förhållandena på platser där ett större antal människor samlas,

framför allt campingplatserna. Hälsovårdsnämnderna bör därvid verka för

att följande synpunkter iakttages:

Angeläget är att anhopningen av människor vid campingplatserna ej blir

för stor i förhållande till det utrymme som står till förfogande. Avståndet

mellan tältens väggar bör ej understiga 4 meter. Med tält bör i förevarande

hänseende likställas bäddbar bil, husvagn e. dyl. Vid en sådan tät uppställning

av tält uppstår brandfara, varför vid områdets planering kontakt bör

sökas med vederbörande brandmyndigheter.

För matlagning, dryck och andra hushållsbehov bör finnas ymnig tillgång

på gott vatten från vattenledning eller pump.

Ivlosetter bör finnas, skilda för damer och herrar. Antalet bör ej understiga

en på tjugo personer. Klosetterna bör fylla vanliga hygieniska krav

och skötas väl, så att sanitära olägenheter icke uppstår. Minst en urinoar

bör därutöver finnas och, därest avlopp saknas, vara så anordnad att orenligheten

upptages i tätt kärl innehållande torvströ eller lika tjänligt ämne.

Klosett och urinoar bör vara uppställda på tätt underlag, som ligger högre

än angränsande marks yta.

Vidare bör anordningar finnas för uppsamling av disk- och spillvatten

på lämplig plats. För uppsamling av sopor, matrester och annat fast avfall

bör finnas erforderligt antal täta, flyttbara kärl. För sopor kan även papperspåsar

ifrågakomma.

Även lämpliga tvättplatser bör anvisas, så anordnade att vattentäkten ej

förorenas.

Tydliga anslag bör vara uppsatta som anger: Dricksvatten, urinoar, avlopp,

sopor och tvättplatser.

Hälsovårdsnämnderna bör ägna uppmärksamhet också åt andra platser,

där större folksamlingar väntas uppstå på grund av den under sommarmånaderna

ökade friluftsverksamheten. I tillämpliga delar bör därvid ovan

givna anvisningar tillämpas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1960

5

År 1956 bildade de ledande turist-, frilufts- och motororganisationerna

(Cykel- och mopedfrämjandet, Kungliga automobilklubben, Motorförarnas

helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund, Reso, Skid- och friluftsfrämjandet

samt Svenska turistföreningen) ett permanent samarbetsorgan

för campingfrågor, som fick namnet Riksorganisationernas campingkommitté.

Kommittén har utarbetat den ovan nämnda broschyren Råd och anvisningar

angående turistcampingplatser, vilken tillställts hälsovårdsnämnderna

i samtliga kommuner, samtliga vägförvaltningar och länsstyrelser samt

vissa andra statliga och kommunala myndigheter. Broschyren innehåller

anvisningar angående campingområdets belägenhet och beskaffenhet, bekvämligheter

som bör finnas inom området, övriga anordningar inom området,

tillsynen av campingområdet samt ordningsföreskrifter. De sistnämnda

omfattar regler rörande ankomstanmälan och legitimation, hundar, störande

buller och musik, uppträdande och klädsel, bollspel, avfall, tvättning

och diskning, naturbehov, umgänge med eld samt avvisning från området

vid bristande åtlydnad av reglerna.

Som ett komplement till av myndigheterna utfärdade föreskrifter angående

camping och campingplatser har kommittén därjämte i samråd med

samtliga länsstyrelser, medicinalstyrelsen samt ett flertal andra myndigheter

och organisationer utarbetat normer för klassificering av svenska campingplatser.

Normerna grundar sig på de internationella fordringarna för

campingplatser men är avpassade för svenska förhållanden. De indelar de

svenska campingplatserna i tre kategorier, mycket välordnade, välordnade

samt enklare men godtagbara campingplatser. De platser som uppfyller dessa

normer har rätt att vid entrén uppsätta kommitténs auktorisationsskylt.

Genom ett dylikt auktorisationsförfarande åsyftar man att höja campingplatsernas

standard. Normerna har utsänts till länsstyrelserna och vägförvaltningarna

samt ett stort antal av landets campingplatsägare m. fl.

Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Hallands län, statens fritidsnämnd, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska stadsförbundet och Riksorganisationernas campingkommitté

avstyrker under hänvisning till de eller en del av de bestämmelser

som redan finns motionen, enär det enligt deras uppfattning icke

föreligger behov av ytterligare föreskrifter av det slag motionären förordat.

Svenska landskommunernas förbund har därvid tillagt, att föreskrifter om

än aldrig så detaljerade icke ensamma kan trygga ordning och sanitär standard

på campingplatserna. Därutöver fordras kontinuerlig tillsyn. Det är

enligt förbundet ingen mening att påfordra ytterligare bestämmelser om man

icke är övertygad om att hälsovårdsmyndigheternas tillsynsresurser kan säkerställa

bestämmelsernas efterlevnad. Även ur den synpunkten innebär

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1960

redan utfärdade föreskrifter och rekommendationer en lämplig avvägning.

Riksorganisationernas campingkommitté har därjämte anfört, att lösningen

av de i samband med campingrörelsen uppkomna problemen måste ses i ett

större sammanhang än vad motionären gjort. Enligt kommitténs uppfattning

skulle problemen kunna lösas dels genom en på längre sikt allmän upplysnings-

och uppfostringsverksamhet mot nedskräpning i naturen och för hänsyn,

vett och ordning i samband med camping, dels utfärdande av allmänna

bestämmelser rörande villkoren för utövande av camping i stort sett efter

samma riktlinjer som i viss utländsk lagstiftning, dels ock en breddning av

campingsäsongen genom införande av semesterspridning och sommartid.

Medicinalstyrelsen har icke begränsat sitt yttrande till sådana campingplatser,

som motionären avser, dvs. sådana som upplåtes till allmänheten

mot avgift, utan behandlat frågan i en vidare omfattning. Styrelsen anför:

För bad- och campingplatser, som upplåtes mot vederlag, föreligger som

förut berörts vissa möjligheter till sanering enligt vår nya hälsovårdslagstiftning.

Emellertid är detta beroende på den aktivitet länsstyrelser och kommuner

presterar, då det gäller att genomföra hälsovårdsföreskrifter med

skärpta krav. Det är för närvarande icke möjligt att bedöma huruvida och

i vilken utsträckning en sanering härigenom kan åstadkommas.

Nyssberörda utväg till förbättring av förhållandena föreligger emellertid

endast för bad- eller lägerplats, som mot vederlag upplåtes åt allmänheten.

För bad- eller lägerplats, som upplåtes utan vederlag, föreligger icke denna

möjlighet och härvid bör observeras, att badplatser som regel upplåtes utan

vederlag. Detsamma är förhållandet beträffande flertalet övriga tillfälliga

uppehållsplatser för människor inom fritidsområden såsom rastplatser, segel-

och motorbåtshamnar m. fl. Styrelsen har tidigare framhållit att ur

hygienisk synpunkt förhållandena i regel torde vara särskilt otillfredsställande

just vid ovan exemplifierade uppehållsplatser. — Här är emellertid

icke fråga om enbart hygieniska aspekter utan jämväl naturskydds- jämte

trivselsynpunkter samt icke minst vårt lands anseende som turistland sett

ur internationell synvinkel.

Av de sålunda redovisade anledningarna rekommenderar styrelsen att

en utredning av samtliga hithörande frågor upptages utan dröjsmål.

Utskottet

I förevarande motion göres gällande, att samhället måste ingripa med

tvingande bestämmelser för att mera ordnade förhållanden skall kunna skapas

på campingplatserna i landet. I anledning därav hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära en utredning och förslag till 1961

års riksdag om en hela riket omfattande hälsovårds- och ordningsstadga för

campingplatser. Med campingplatser avser motionären därvid endast sådana

platser, där allmänheten mot avgift kan erhålla tältplats.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår återfinnes i hälsovårdsstadgan,

naturskyddslagen, brandlagen och allmänna ordningsstadgan ett

flertal bestämmelser av hälsovårds- och ordningskaraktär, som har avseende

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1960

7

å campingplatser. De enskilda kommunerna har därjämte att i lokal hälsovårdsordning

och lokal ordningsstadga meddela de ytterligare föreskrifter

beträffande den allmänna hälsovården och den allmänna ordningen, som för

kommunen eller del därav finnes erforderliga. Vidare har medicinalstyrelsen

i olika cirkulär till samtliga hälsovårdsnämnder i riket framhållit vikten av

att nödig uppmärksamhet ägnas åt de sanitära förhållandena på platser, där

ett större antal människor samlas, och därvid lämnat detaljerade föreskrifter

med avseende å campingplatser. Därjämte kan nämnas att det av de ledande

turist-, frilufts- och motororganisationerna bildade samarbetsorganet,

Riksorganisationernas campingkommitté, verksamt bidragit till lösning av

olika campingproblem, bl. a. genom utgivning av råd och anvisningar angående

campingplatser. Fem av de sex hörda remissinstanserna har med hänvisning

till bestämmelser, som sålunda finns i ämnet, förmenat, att behov

av ytterligare föreskrifter av det innehåll motionären förordat inte föreligger.

Utskottet är av samma uppfattning.

Emellertid vill utskottet understryka att ur ordnings- och hälsovårdssynpunkt

tillfredsställande förhållanden på campingplatserna inte kan uppnås

enbart genom föreskrifter. Härutöver erfordras ständig övervakning av bestämmelsernas

efterlevnad samt snabba och effektiva ingripanden från myndigheternas

sida, där brister i ordning eller sanitär standard förekommer.

Detta är angeläget icke blott med tanke på det alltmer ökande antalet campingturister

utan även med hänsyn till riskerna för nedskräpning av naturen

och förorening av vatten samt till den fasta ortsbefolkningens trivsel.

Även om utskottet sålunda anser att de i ämnet gällande bestämmelserna

väl fyller rimliga krav, vill utskottet i likhet med motionären framhålla, att

förhållandena å campingplatserna i vissa fall kan ge anledning till anmärkning.

Orsaken härtill torde som regel vara att söka i kommunernas bristande

tillsynsresurser. För kommunerna försvåras kontrollen helt naturligt därav

att campingen tilltagit hastigt i samband med den ökade motorismen samt

att den förekommer nästan uteslutande under de tre sommarmånaderna.

Detta har medfört att behovet av tillsynspersonal ökat snabbt under just

dessa månader. Utskottet vill därför framhålla vikten av att nödvändiga resurser

tillskapas för upprätthållandet av ordning och hygien på våra campingplatser.

I detta sammanhang vill utskottet också framhålla att tillsynen av andra

campingplatser än sådana som upplåtes mot avgift samt av rastplatser längs

vägarna, av badstränder och andra platser, där ett större antal människor

samlas, icke alltid fyller berättigade anspråk på effektivitet. Även härvidlag

torde orsaken ofta stå att finna i bristande resurser. För allmänhetens — icke

minst den fasta ortsbefolkningens — trivsel samt för vården och skyddet av

den svenska naturen föreligger det emellertid ett starkt behov av att myndigheterna

sörjer för möjligheter till kontroll och tillsyn, så alt tillfredsstäl
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1960

lande förhållanden å sådana platser upprätthålles. Härvid torde också visst

resultat kunna ernås genom intensifierad propaganda och upplysning mot

nedskräpning i naturen.

Vad utskottet sålunda uttalat torde böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 156,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till

känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 29 november 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Svenson, herr Åkesson*, fröken Nordström och herr Ringaby;
från

andra kammaren: herrar Odhe*, Bentgsson i Varberg*, fröken

Höjer, herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Gustavsson

i Alvesta*, Hamilton och Anderson i Sundsvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:395 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen om nykterhetsvård. a1 i texten