Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om tryggande av rätten till politisk verksamhet inom enskilda företags områden och anläggningar.

1960-12-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:71, Utlåtande i anledning av väckt motion om tryggande av rätten till politisk verksamhet inom enskilda företags områden och anläggningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 är 1960

1

Nr 71

Utlåtande i anledning av väckt motion om tryggande av rätten

till politisk verksamhet inom enskilda företags områden

och anläggningar.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 95,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att en utredning tillsättes

med uppgift att framlägga förslag till lag som säkrar rätten till politisk

verksamhet även inom de enskilda företagens områden och anläggningar

under de anställdas fritid».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser m.m.

Rätten till utövande av politisk verksamhet inneslutes i vissa av de medborgerliga

fri- och rättigheterna, såsom yttrandefriheten, tryckfriheten och

församlingsrätten eller församlingsfriheten. De båda förstnämnda har fastställts

i grundlagarna, medan den sistnämnda icke reglerats vare sig i

grundlagarna eller allmän lag. Sedan mer än 100 år tillbaka gäller emellertid,

att församlingsfriheten, dvs. rättigheten för medborgarna att sammankomma

för gemensam överläggning, opinionsyttring eller upplysning

i allmän eller enskild angelägenhet, förutsättes såsom en i princip erkänd

medborgerlig rättighet. Församlingsfriheten i vårt land har också bekräftats

genom Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den 4 november

1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna, i vars 11 artikel föreskrives, att envar skall äga rätt till

frihet att deltaga i fredliga sammankomster och att utövandet av denna

rättighet icke skall få underkastas andra inskränkningar än sådana som är

angivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn

till allmän säkerhet, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården,

skyddande av sedligheten eller av annans fri- eller rättigheter. I allmänna

ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster, båda av

den 14 december 1956, har viss reglering skett av offentliga tillställningar

och allmänna sammankomster. I församlingsfriheten stadgas därigenom

vissa inskränkningar, som framstår som nödvändiga för att ordning och

säkerhet i samhället skall kunna upprätthållas eller för att enskild med1585

60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 71

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1960

borgares fri- och rättigheter ej skall kränkas. Politiska möten och t. ex.

demonstrationståg faller under lagen om allmänna sammankomster, som

bl. a. äger tillämpning å sammankomst, som hålles för överläggning, opinionsyttring

eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet och som

anordnas för allmänheten eller till vilken allmänheten eljest äger tillträde.

Enligt 2 § i lagen äger Konungen eller efter Konungens bemyndigande länsstyrelsen

förordna, att allmän sammankomst icke må hållas inom visst län

eller del därav, därest det med hänsyn till krig, krigsfara eller andra sådana

utomordentliga förhållanden eller farsot finnes påkallat. Allmän

sammankomst må vidare icke hållas utan tillstånd av polismyndigheten å

gata, torg, park eller annan plats, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan

utgör allmän plats och som upplåtits för avsett ändamål, å sådan

del av hamnområde som är tillgänglig för allmänheten eller å allmän väg

eller annat område som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel

(3 §). I 4 § föreskrives att allmän sammankomst, som anordnas

utomhus i stad eller köping å annan plats än ovan sagts, förutsätter anmälan

till polismyndigheten. Sådan anmälningsskyldighet kan, om det finnes

oundgängligen erforderligt för ordningens upprätthållande, av länsstyrelsen

med vissa undantag utsträckas att gälla jämväl allmän sammankomst

inom annan kommun eller inomhus. Befrielse från anmälningsskyldighet

kan också, i den mån det kan ske utan fara för ordning och säkerhet,

medgivas av polismyndigheten. Enligt 7 § har anordnaren att svara för

att god ordning råder vid sammankomsten samt är pliktig att ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter med avseende å ordning och säkerhet som polismyndigheten

meddelar. Tillträde till allmän sammankomst får icke förvägras

polischefen i orten, annan som företräder polismyndigheten eller

polisman som beordrats närvara (9 §). För att myndigheterna skall kunna

uprätthålla ordning och säkerhet har de fått befogenhet att under vissa

angivna förutsättningar inställa eller upplösa allmän sammankomst samt

förbjuda förnyande av sådan sammankomst (10 och 11 §§).

Utövandet av politisk verksamhet kan också sägas begränsas av 2 § allmänna

ordningsstadgan, enligt vilken allmän plats inom stadsplanelagt

område i stad, köping och annat samhälle, där byggnadslagens bestämmelser

för stad äger tillämpning, icke får begagnas för bl. a. ställningar t. ex.

för politiska affischer, såframt ej tillstånd därtill lämnats av polismyndigheten.

Vidare kan i lokal ordningsstadga, såsom framgår av det av Svenska

stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund utarbetade normalförslaget

till sådan stadga, föreskrivas att affisch, annons eller annat

dylikt anslag icke må utan tillstånd av polismyndigheten anbringas å allmän

plats eller å husvägg, staket eller dylikt som vetter mot sådan plats

ävensom att propaganda eller reklam, som riktar sig till trafikant på allmän

plats, icke får anordnas medelst högtalare eller därmed jämförlig anordning

utan tillstånd av polismyndigheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år t960

3

Såsom av redogörelsen framgår avser lagen om allmänna sammankomster

icke enskilda möten och sammankomster. Dessa skall sålunda liksom

före lagens tillkomst ställas utanför den lagliga regleringen. Erforderligt

rättsskydd i sådana sammanhang beredes genom olika stadganden i strafflagen

och sträffprocesslagstiftningen (t. ex. bestämmelserna om olovlig

kårverksamhet i 9 kap. 7 § strafflagen). Likaledes avser de ovannämnda

föreskrifterna i allmänna ordningsstadgan och lokal ordningsstadga endast

verksamhet på eller vid allmän plats. När det gäller utövandet av politisk

verksamhet på enskild plats, såsom inom enskilda företags områden och

anläggningar, får det i stället ankomma på ägaren eller innehavaren av platsen

att utfärda de föreskrifter han anser påkallade i anledning därav. I

enlighet härmed utsände Svenska arbetsgivareföreningen till sina medlemmar

i samband med valet till B-riksdagen 1958 följande cirkulär:

Sedan en majoritet i riksdagens andra kammare avslagit regeringens

förslag till obligatorisk tjänstepension, kommer nyval till kammaren att

äga rum söndagen den 1 juni. Omständigheterna kring pensionsfrågans utveckling

och inte minst erfarenheterna från folkomröstningen föregående

höst tala för att arbetsplatserna på olika sätt kunna komma att beröras av

de politiska striderna. Exempel härpå finnas för övrigt redan från tidigare,

ordinarie andrakammarval.

Man kan sålunda vänta sig, att arbetstagarna komma att göra framställningar

om att på ett eller annat sätt få sprida vissa tidningar, broschyrer

eller annat propagandamaterial inom företaget, att få sätta upp appeller på

anslagstavlor etc. Det kan också tänkas, att sådana åtgärder kommer att

vidtagas utan att företagsledningen över huvud taget tillfrågas.

Enligt vår mening bör inte någon form av politisk propaganda förekomma

på arbetsplatsen, oavsett hur propagandan sprides. Det goda samarbete

inom företagen, som i alla övriga sammanhang eftersträvas, bör ej få riskeras

genom en strid mellan olika politiska riktningar. Vi rekommendera

därför delägarna att i både detta och andra sammanhang avslå sådana framställningar,

som berörts ovan, och att även i övrigt söka hindra all form

av politisk propaganda på arbetsplatsen.

Enligt motionärerna kan arbetsgivarna sålunda tillåta politiska propagandaåtgärder,

som gynnar eller överensstämmer med deras intressen, samtidigt

som de kan förbjuda sådan verksamhet, om den riktas mot deras

intressen. En ändring bör därför enligt deras mening komma till stånd, så

att de anställda erhåller samma demokratiska rättighet att på sin fritid

sprida upplysning i intressefrågor inom företagens område som utanför

dessa.

Utskottet

I motionen yrkas, att riksdagen hos Ivungl. Maj:t måtte begära förslag

till lag som tryggar rätten till politisk verksamhet inom enskilda företags

områden och anläggningar under de anställdas fritid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 ur 1960

Den sålunda förordade lagstiftningen innebär, att den enskildes rätt att

bestämma över områden och anläggningar, vartill han har ägande- eller

dispositionsrätt, begränsas, därigenom att rätten att förbjuda politisk verksamhet

inom sådana områden betages honom. Ytterst skulle lagstiftningen

således innebära inskränkning i den enskildes rätt att råda över sin egendom.

Vidtagandet av en dylik inskränkning skulle stå klart i strid mot rådande

rättsuppfattning. Utskottet avstyrker därför motionen.

Emellertid vill utskottet framhålla, att de anställdas önskemål i frågor

av hithörande slag kan beaktas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens

parter och genom insatser från de vid företagen knutna företagsnämnderna.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 95, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 december 1960

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, Sunne,

fru Carlqvist*, fru Svenson*, herr Birke, fru Hamrin-Thorell och herr Lars

Larsson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Sandell, fröken

Höjer*, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff*, fru Eriksson i Ängelholm,

herrar Svensson i Kungälv och Hamilton*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 1960. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.