Utlåtande i anledning av väckt motion om tryggande av rätten till politisk verksamhet inom enskilda företags områden och anläggningar.
1960-12-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1960:71, Utlåtande i anledning av väckt motion om tryggande av rätten till politisk verksamhet inom enskilda företags områden och anläggningar.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 är 1960
1
Nr 71
Utlåtande i anledning av väckt motion om tryggande av rätten
till politisk verksamhet inom enskilda företags områden
och anläggningar.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 95,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att en utredning tillsättes
med uppgift att framlägga förslag till lag som säkrar rätten till politisk
verksamhet även inom de enskilda företagens områden och anläggningar
under de anställdas fritid».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Gällande bestämmelser m.m.
Rätten till utövande av politisk verksamhet inneslutes i vissa av de medborgerliga
fri- och rättigheterna, såsom yttrandefriheten, tryckfriheten och
församlingsrätten eller församlingsfriheten. De båda förstnämnda har fastställts
i grundlagarna, medan den sistnämnda icke reglerats vare sig i
grundlagarna eller allmän lag. Sedan mer än 100 år tillbaka gäller emellertid,
att församlingsfriheten, dvs. rättigheten för medborgarna att sammankomma
för gemensam överläggning, opinionsyttring eller upplysning
i allmän eller enskild angelägenhet, förutsättes såsom en i princip erkänd
medborgerlig rättighet. Församlingsfriheten i vårt land har också bekräftats
genom Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den 4 november
1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, i vars 11 artikel föreskrives, att envar skall äga rätt till
frihet att deltaga i fredliga sammankomster och att utövandet av denna
rättighet icke skall få underkastas andra inskränkningar än sådana som är
angivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn
till allmän säkerhet, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården,
skyddande av sedligheten eller av annans fri- eller rättigheter. I allmänna
ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster, båda av
den 14 december 1956, har viss reglering skett av offentliga tillställningar
och allmänna sammankomster. I församlingsfriheten stadgas därigenom
vissa inskränkningar, som framstår som nödvändiga för att ordning och
säkerhet i samhället skall kunna upprätthållas eller för att enskild med1585
60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 71
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1960
borgares fri- och rättigheter ej skall kränkas. Politiska möten och t. ex.
demonstrationståg faller under lagen om allmänna sammankomster, som
bl. a. äger tillämpning å sammankomst, som hålles för överläggning, opinionsyttring
eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet och som
anordnas för allmänheten eller till vilken allmänheten eljest äger tillträde.
Enligt 2 § i lagen äger Konungen eller efter Konungens bemyndigande länsstyrelsen
förordna, att allmän sammankomst icke må hållas inom visst län
eller del därav, därest det med hänsyn till krig, krigsfara eller andra sådana
utomordentliga förhållanden eller farsot finnes påkallat. Allmän
sammankomst må vidare icke hållas utan tillstånd av polismyndigheten å
gata, torg, park eller annan plats, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan
utgör allmän plats och som upplåtits för avsett ändamål, å sådan
del av hamnområde som är tillgänglig för allmänheten eller å allmän väg
eller annat område som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel
(3 §). I 4 § föreskrives att allmän sammankomst, som anordnas
utomhus i stad eller köping å annan plats än ovan sagts, förutsätter anmälan
till polismyndigheten. Sådan anmälningsskyldighet kan, om det finnes
oundgängligen erforderligt för ordningens upprätthållande, av länsstyrelsen
med vissa undantag utsträckas att gälla jämväl allmän sammankomst
inom annan kommun eller inomhus. Befrielse från anmälningsskyldighet
kan också, i den mån det kan ske utan fara för ordning och säkerhet,
medgivas av polismyndigheten. Enligt 7 § har anordnaren att svara för
att god ordning råder vid sammankomsten samt är pliktig att ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter med avseende å ordning och säkerhet som polismyndigheten
meddelar. Tillträde till allmän sammankomst får icke förvägras
polischefen i orten, annan som företräder polismyndigheten eller
polisman som beordrats närvara (9 §). För att myndigheterna skall kunna
uprätthålla ordning och säkerhet har de fått befogenhet att under vissa
angivna förutsättningar inställa eller upplösa allmän sammankomst samt
förbjuda förnyande av sådan sammankomst (10 och 11 §§).
Utövandet av politisk verksamhet kan också sägas begränsas av 2 § allmänna
ordningsstadgan, enligt vilken allmän plats inom stadsplanelagt
område i stad, köping och annat samhälle, där byggnadslagens bestämmelser
för stad äger tillämpning, icke får begagnas för bl. a. ställningar t. ex.
för politiska affischer, såframt ej tillstånd därtill lämnats av polismyndigheten.
Vidare kan i lokal ordningsstadga, såsom framgår av det av Svenska
stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund utarbetade normalförslaget
till sådan stadga, föreskrivas att affisch, annons eller annat
dylikt anslag icke må utan tillstånd av polismyndigheten anbringas å allmän
plats eller å husvägg, staket eller dylikt som vetter mot sådan plats
ävensom att propaganda eller reklam, som riktar sig till trafikant på allmän
plats, icke får anordnas medelst högtalare eller därmed jämförlig anordning
utan tillstånd av polismyndigheten.
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år t960
3
Såsom av redogörelsen framgår avser lagen om allmänna sammankomster
icke enskilda möten och sammankomster. Dessa skall sålunda liksom
före lagens tillkomst ställas utanför den lagliga regleringen. Erforderligt
rättsskydd i sådana sammanhang beredes genom olika stadganden i strafflagen
och sträffprocesslagstiftningen (t. ex. bestämmelserna om olovlig
kårverksamhet i 9 kap. 7 § strafflagen). Likaledes avser de ovannämnda
föreskrifterna i allmänna ordningsstadgan och lokal ordningsstadga endast
verksamhet på eller vid allmän plats. När det gäller utövandet av politisk
verksamhet på enskild plats, såsom inom enskilda företags områden och
anläggningar, får det i stället ankomma på ägaren eller innehavaren av platsen
att utfärda de föreskrifter han anser påkallade i anledning därav. I
enlighet härmed utsände Svenska arbetsgivareföreningen till sina medlemmar
i samband med valet till B-riksdagen 1958 följande cirkulär:
Sedan en majoritet i riksdagens andra kammare avslagit regeringens
förslag till obligatorisk tjänstepension, kommer nyval till kammaren att
äga rum söndagen den 1 juni. Omständigheterna kring pensionsfrågans utveckling
och inte minst erfarenheterna från folkomröstningen föregående
höst tala för att arbetsplatserna på olika sätt kunna komma att beröras av
de politiska striderna. Exempel härpå finnas för övrigt redan från tidigare,
ordinarie andrakammarval.
Man kan sålunda vänta sig, att arbetstagarna komma att göra framställningar
om att på ett eller annat sätt få sprida vissa tidningar, broschyrer
eller annat propagandamaterial inom företaget, att få sätta upp appeller på
anslagstavlor etc. Det kan också tänkas, att sådana åtgärder kommer att
vidtagas utan att företagsledningen över huvud taget tillfrågas.
Enligt vår mening bör inte någon form av politisk propaganda förekomma
på arbetsplatsen, oavsett hur propagandan sprides. Det goda samarbete
inom företagen, som i alla övriga sammanhang eftersträvas, bör ej få riskeras
genom en strid mellan olika politiska riktningar. Vi rekommendera
därför delägarna att i både detta och andra sammanhang avslå sådana framställningar,
som berörts ovan, och att även i övrigt söka hindra all form
av politisk propaganda på arbetsplatsen.
Enligt motionärerna kan arbetsgivarna sålunda tillåta politiska propagandaåtgärder,
som gynnar eller överensstämmer med deras intressen, samtidigt
som de kan förbjuda sådan verksamhet, om den riktas mot deras
intressen. En ändring bör därför enligt deras mening komma till stånd, så
att de anställda erhåller samma demokratiska rättighet att på sin fritid
sprida upplysning i intressefrågor inom företagens område som utanför
dessa.
Utskottet
I motionen yrkas, att riksdagen hos Ivungl. Maj:t måtte begära förslag
till lag som tryggar rätten till politisk verksamhet inom enskilda företags
områden och anläggningar under de anställdas fritid.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 ur 1960
Den sålunda förordade lagstiftningen innebär, att den enskildes rätt att
bestämma över områden och anläggningar, vartill han har ägande- eller
dispositionsrätt, begränsas, därigenom att rätten att förbjuda politisk verksamhet
inom sådana områden betages honom. Ytterst skulle lagstiftningen
således innebära inskränkning i den enskildes rätt att råda över sin egendom.
Vidtagandet av en dylik inskränkning skulle stå klart i strid mot rådande
rättsuppfattning. Utskottet avstyrker därför motionen.
Emellertid vill utskottet framhålla, att de anställdas önskemål i frågor
av hithörande slag kan beaktas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter och genom insatser från de vid företagen knutna företagsnämnderna.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 95, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 december 1960
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, Sunne,
fru Carlqvist*, fru Svenson*, herr Birke, fru Hamrin-Thorell och herr Lars
Larsson;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Sandell, fröken
Höjer*, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff*, fru Eriksson i Ängelholm,
herrar Svensson i Kungälv och Hamilton*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Sthlm 1960. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.