Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 åt 1960

1960-03-10 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1960:8, Andra lagutskottets utlåtande nr 8 åt 1960

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 åt 1960

i

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckta motioner om besparingar inom

den allmänna sjukförsäkringen, m. m.

Andra lagutskottet liar till behandling förehaft fem inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 445 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. och nr 562 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.,

dels de likalydande motionerna nr 468 i första kammaren av herr

Sveningsson m. fl. och nr 577 i andra kammaren av herr Nordgren m. fl.,

dels ock motionen nr 576 i andra kammaren av herr Nilsson i Tvärålund

m. fl.

I motionerna I: 445 och II: 562 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
dels

att slopa medlemsbidraget till de allmänna sjukkassorna från den 1

juli 1960 utom för kassorna i de fyra nordligaste länen, där ett bidrag av

0: 50 kr. per medlem alltjämt må utgå,

dels att med verkan från 1 juli 1960 statsbidrag till de ändamål, till vilka

statsbidrag nu utgår med 50 procent, må utgå med 25 procent av kostnaderna

för sjukkassorna, dock att bidraget till kassornas kostnader för bidrag

till resor till och från läkare, tandläkare, sjukhus och förlossningsanstalter

må utgå oförändrat med 50 procent».

I motionerna I: 468 och II: 577 har hemställts, att riksdagen måtte med

verkan från och med den 1 januari 1961 antaga i motionerna angivna ändringar

i lagen om allmän sjukförsäkring, lagen om moderskapshjälp, lagen

om yrkesskadeförsäkring och förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel. De föreslagna ändringarna innebär i huvudsak följande.

1) Karenstiden i fråga om sjukpenningförsäkringen förlänges från tre till

sju dagar, dock ej inom yrkesskadeförsäkringen.

2) Karenstiden inom yrkesskadeförsäkringen ändras, så att yrkesskadad,

vilkens sjukdom varar mer än tre dagar, erhåller sjukpenning från sjukkassan

fr. o. m. den första dagen.

3) Statsbidraget till sjukkassorna i form av sjukhjälpsbidrag sänkes till 30

procent, såvitt detta avser grundsjukpenning, grundhempenning, grundpenning,

läkarvård och tandläkarvård.

4) Statsbidraget till sjukkassorna i form av medlemsbidrag slopas.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr i960

5) Karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen höjes från tre till fem kronor.

6) Statsbidraget till läkemedelsrabatteringen slopas.

I motionen 11:576 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att sjukersättning

för olycksfall i arbetet skall lämnas redan från och med den dag

då olyckan inträffade, förutsatt att anmälan om denna i vanlig ordning

ingivits samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga

ändringar i berörda författningstexter».

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet, i den mån

redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionerna

11:562,1:468 och 11:576.

Något om gällande bestämmelser

Sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen

Den allmänna sjukförsäkringen innefattar sjukhjälpsförsäkring, vilken

ger ersättning för läkarvård och i vissa fall för tandläkarvård samt för sjukhusvård

ävensom för resor till och från läkare och sjukhus. Ersättningen

för läkar- och tandläkarvård utgår med tre fjärdedelar av kostnaden, därvid

denna dock icke får beräknas högre än till vissa angivna belopp. Kostnad

för sjukhusvård ersättes i princip helt. Reseersättning utgår i allmänhet

med viss reduktion.

Sjukpenning enligt sjukförsäkringslagen

Sjukpenning består av grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Dessutom

utgår i vissa fall barntillägg. Grundsjukpenningens storlek är lika

för alla, som är sjukpenningförsäkrade. Tilläggssjukpenning utgår allenast

om vederbörandes årsinkomst av tjänst uppgår till 1 800 kronor och

är därjämte till sin storlek beroende av storleken av nämnda årsinkomst.

Barntillägget varierar med antalet barn.

För tid, då den sjuke vårdas på sjukvårdsanstalt, ersättes sjukpenning

av hempenning. Hempenningen är i princip lika med sjukpenningen,

minskad med 3 kr., dock högst med halva sjukpenningens belopp.

Enligt sjukförsäkringslagen kan sjukpenning (hempenning) ej utgå för

de tre första dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade

inräknad (karenstid). Vid karenstidens beräkning skall, därest

sjukperiod börjar inom tjugo dagar efter föregående sjukperiods slut, de

båda perioderna anses såsom en sjukperiod.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960

3

Aloderskapshjälp

Moderskapshjälp utgår till den som är försäkrad enligt sjukförsäkringslagen

i form av ersättning för förlossningsutgifter och moderskapspenning.

Den senare består av grundpenning och tilläggspenning. Grundpenningen

utgår med 270 kronor vid enkelbörd och med 405 kronor vid flerbörd. Tillläggspenningen

utgår högst under 90 dagar och med samma belopp som tillläggssjukpenningen

under de första 180 dagarna.

Samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

I och med den nya yrkesskadeförsäkringslagen, vilken trädde i kraft

den 1 januari 1955, har yrkesskadeförsäkringen samordnats med sjukförsäkringen.

Samordningen innebär att personer, som är både sjukförsäkrade

och obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada skall få ersättning

från yrkesskadeförsäkringen först sedan viss tid, den s. k. samordningstiden,

gått till ända. Under samordningstiden skall som regel sjukhjälp

utgå från allmän sjukkassa enligt bestämmelserna i sjukförsäkringslagen

för sjukdom i allmänhet. Samordningstiden omfattar tiden t. o. m. 90 :e

dagen efter olycksfallsdagen eller, om yrkesskadan uppkommit på annat

sätt än genom olycksfall, efter dagen för skadans yppande. Om skadan medför

rätt till livränta, upphör dock samordningstiden senast den dag livränterätten

inträder.

Eftersom praktiskt taget hela befolkningen omfattas av den allmänna

sjukförsäkringen, blir de samordningsregler, för vilka nu redogjorts, tilllämpliga

vid så gott som alla yrkesskador. Om yrkesskada emellertid drabbar

någon, som inte är sjukförsäkrad, t. ex. en här i riket ej mantalsskriven

utlänning, griper yrkesskadeförsäkringen visserligen in redan från början,

men även i detta fall löper en samordningstid på samma sätt som eljest.

Under denna tid erhåller den skadade samma förmåner från yrkesskadeförsäkringen

som han skulle ha åtnjutit från sjukförsäkringen, därest han

omfattats av denna. Först därefter utgår ersättning med tillämpning av

yrkesskadeförsäkringslagens regler.

Läkemedelsrabatteringen

Vid 1954 års riksdag antogs ett genom proposition nr 163 år 1954 framlagt

förslag om detaljutformning av den läkemedelsreform, varom principbeslut

fattats vid 1953 års riksdag. Enligt den sålunda antagna lcungl. förordningen

den 4 juni 195å ang. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1955, skall vissa läkemedel, varå recept

utfärdats av läkare, på apotek utlämnas kostnadsfritt eller till nedsatt pris.

Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960

vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar erhålla vissa

läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom den sjukförsäkrade

vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till apoteksvara eller innehåller

gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av läkemedelspriset med

hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr. Sådan prisnedsättning

erhåller även den som utan att omfattas av den allmänna sjukförsäkringen

är i allmän eller enskild tjänst här i riket. Kungl. Maj:t äger från prisnedsättningen

undantaga visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som

nyss nämnts.

För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel skall

apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna

sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.

Vissa regler angående finansieringen av sjukförsäkringen

Sjukvårdsförsäkringen finansieras genom arbetsgivarbidrag, statsbidrag

i form av sjukhjälpsbidrag samt avgifter från de försäkrade. Arbetsgivarbidraget

utgår för år med 0,25 procent av den lön arbetsgivaren under året

utgivit till sådana hos honom anställda, som är obligatoriskt försäkrade

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, därvid dock hänsyn icke skall tagas

till arbetstagares lön, i den mån lönen överstiger 15 000 kr. Sjukhjälpsbidrag

utgår med 50 procent till sjukkassornas utgifter för ersättning i anledning

av läkarvård1 och sjukresor. Storleken av sjukhjälpsbidragen, sådana de i

statsverkspropositionen beräknats för budgetåret 1960/61, framgår av

följande uppställning.

Läkarvård ........................................... 75,6 milj. kr.

Resor till och från läkare.............................. 8,7 milj. kr.

Resor till och från sjukhus och förlossningsanstalt........ 7,2 milj. kr.

Återstoden av sjukkassornas utgifter för sjukvårdsförsäkringen täckes i

huvudsak med avgifter från de försäkrade. Avgifterna är lika stora för alla

som är pliktiga att erlägga avgift till sjukkassan.

Försäkringen för grundsjukpenning finansieras dels med statsbidrag i

form av sjukhjälpsbidrag, dels med avgifter från de försäkrade. Avgifterna

är lika stora för samtliga försäkrade inom samma sjukkassa. Sjukhjälpsbidraget

uppgår till 50 procent av sjukkassans utgifter för grundsjukpenning

och grundhempenning samt till 75 procent av sjukkassans utgifter för

barntillägg. Storleken av sjukhjälpsbidragen för grundsjukpenning och

grundhempenning, sådana de beräknats i statsverkspropositionen för budgetåret

1960/61, framgår av följande uppställning.

Grundsjukpenning.................................... 73,5 milj. kr.

Grundhempenning .................................... 6,6 milj. kr.

Grundpenning........................................ 14,3 milj. kr.

1 I läkarvård inbegripes här även tandläkarvård.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960

5

Medlemsbidraget är närmast avsett att täcka sjukkassornas förvaltningskostnader.

Bidraget utgår för år med i princip följande belopp per sjukkasse
-

medlem.

I städer som utgör särskilda centralsjukkasseområden...... 4 kr.

I de fyra nordligaste länen.............................. 5 kr.

I riket i övrigt........................................ 4 kr. 50 öre

Medlemsbidraget har i statsverkspropositionen för budgetåret 1960/61 be-r

räknats till 24,9 milj. kronor.

Statsbidraget till läkemedelsrabatteringen och till kostnadsfria läkemedel

utgår med ett belopp per år motsvarande 1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem

eller i runt tal 6,5 milj. kr. Återstående kostnader fördelas mellan

de allmänna centralsjukkassorna och belastar således de försäkrade i form

av avgifter.

Föregående behandling m. m.

Vid 1959 års vårriksdag behandlade riksdagen motioner (1:167

och II: 218 samt I: 319 och II: 391) med i väsentliga delar enahanda yrkanden

som i nu föreliggande motioner. Riksdagen avslog motionsyrkandena i

enlighet med vad andra lagutskottet (utlåtande nr 35) hemställt. Utskottet

anförde därvid:

I motionerna I: 167 och II: 218 föreslås att karenstiden i fråga om sjukpenningförsäkringen

skall förlängas från tre till sju dagar. Samtidigt föreslås

att samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen

skall brytas såtillvida, att de yrkesskadeförsäkrade skall — där

sannolika skäl föreligger för att det är fråga om yrkesskada — vara berättigade

till sjukpenning fr. o. m. dagen för insjuknandet (skadefallet

eller skadefallets yppande), därest sjukdomen varar mer än tre dagar

(tre dagars relativ karens). I de fall där sjukpenning skulle komma att

utbetalas på grund av att man felaktigt antagit att det varit fråga om yrkesskada,

skulle det i princip inte komma i fråga att återkräva vad som utbetalts

för mycket.

Samma yrkanden som de ovan nämnda har behandlats av såväl A- som

B-riksdagen 1958. Riksdagen har därvid — i enlighet med vad andra lagutskottet

hemställt — icke bifallit yrkandena. Såsom skäl för sin ståndpunkt

anförde utskottet bl. a., att en förlängning av karenstiden till sju

dagar skulle medföra en icke obetydlig försämring av nuvarande sjukpenningförmåner

samt att en sådan förlängning skulle innebära att viktiga

delar av samordningen med yrkesskadeförsäkringen måste uppges. Utskottet

uttalade vidare, att samordningen är förenad med stora fördelar

samt att de föreslagna lösningarna av samordningsproblemet skulle medföra

avsevärda svårigheter vid tillämpningen.

Vad som sålunda uttalades i fjol från utskottets sida anser utskottet

fortfarande äga giltighet. Utskottet kan därför inte tillstyrka ifrågavarande

yrkanden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960

I ovannämnda motioner samt i motionerna I: 319 och II: 391 har yrkats,

att karensbeloppet i fråga om läkemedelsrabatteringen måtte höjas från tre

till fem kronor. Även denna fråga har behandlats vid de båda riksdagarna i

fjol, vilka därvid — i enlighet med andra lagutskottets hemställan — avslog

yrkanden om sådan ändring. Motiveringen härför var att frågan var

under övervägande av utredningen angående läkemedelsrabatteringen.

Denna utredning väntas avsluta sitt arbete innevarande år. Enligt utskottets

mening saknas skäl för riksdagen att nu intaga annan ståndpunkt till

förevarande fråga än under fjolåret. I motionerna har dessutom yrkats att

en höjning av karensbeloppet skulle kombineras med ett borttagande av

statsbidraget till läkemedelsrabatteringen. Med den inställning utskottet

har till frågan om höjning av karensbeloppet kan utskottet inte biträda

detta yrkande.

Vidare har i motionerna yrkats vissa sänkningar i det statliga sjukhjälpsbidraget

till sjukförsäkringen; i motionerna I: 167 och 11:218 föreslås att

bidraget till grundsjukpenning och grundhempenning sänkes från nuvarande

50 % till 30 %, i motionerna 1:319 och 11:391 yrkas att bidraget till

grundsjukpenning samt till läkarvård och tandvård nedsättes från 50 till

40 %. I de förstnämnda båda motionerna yrkas därjämte, att statsbidraget

i form av medlemsbidrag borttages.

En sänkning av statsbidraget till sjukförsäkringen måste medföra, antingen

att de försäkrades förmåner försämras eller att de försäkrade måste

betala högre avgifter till försäkringen än vad eljest varit erforderligt. Härvid

bortser dock utskottet från möjligheten att öka arbetsgivarnas bidrag

till sjukförsäkringen, något som icke heller diskuterats i föreliggande motioner.

Såsom framgår av det ovan anförda, är utskottet icke berett att medverka

till en försämring av de försäkrades förmåner. Ej heller anser utskottet

det befogat att lägga större del av kostnaden för sjukförsäkringen

på de försäkrade än som avsetts med gällande lag. Utskottet kan följaktligen

inte biträda förevarande motionsyrkanden.

Vid 1959 års riksdags höstsession väcktes i anledning av

den då framlagda propositionen nr 162 angående införande av allmän varuskatt,

in. m., två likalydande motioner (1:557 och 11:666), vari begärdes

sänkningar av statsbidraget till de allmänna sjukkassorna på i stort sett

samma sätt som föreslås i förevarande motioner I: 445 och II: 562. Andra

lagutskottet yttrade i sitt utlåtande (nr 48) i anledning av motionerna:

Utskottet delar uppfattningen att rådande statsfinansiella läge motiverar

en sänkning av statsbidragen till den allmänna sjukförsäkringen. Härför

talar även de av besparingsutredningen uppmärksammade förhållandena,

att sjukkassorna under senare år uppvisat inkomstöverskott och att i anledning

härav en betydande fondökning ägt rum hos kassorna. Besparingsutredningen

har dessutom framhållit, att sjukkasseorganisationen numera

torde ha stabiliserats i sådan grad att möjligheter finns till vissa utgiftsbegränsningar

genom rationaliseringar inom kassorna.

Emellertid har i viss mån olika uppfattningar framkommit i frågan på

vilket sätt en sänkning av statbidragen till den allmänna sjukförsäkringen

bör genomföras. Eftersom de i föreliggande motioner framlagda förslagen

icke är avsedda att träda i kraft förrän den 1 juli 1960, är det enligt utskot
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960

7

tets uppfattning icke nödvändigt att redan nu ta ställning till denna fråga.

I stället synes det lämpligt att frågan får bli föremål för övervägande hos

Kungl. Maj :t. Resultaten av övervägandena bör föreläggas riksdagen under

instundande vårsession.

I en vid utlåtandet fogad reservation avstyrktes bifall till motionerna. Därvid

åberopades de skäl utskottet anfört i det förutnämnda utlåtandet 35/1959.

Vidare anförde reservanterna, att de i utlåtandet nämnda statsfinansiella

svårigheterna borde bemästras genom andra åtgärder, nämligen främst medelst

införande av en allmän varuskatt.

Riksdagen biföll reservationen.

1958 års besparingsutredning har i sitt år 1959 avgivna betänkande (SOU

1959:28) framlagt förslag till samma sänkning av medlemsbidraget som föreslås

i motionerna 1:445 och 11:562. Utredningen anförde därvid, att sjukkassorna

under senare år visat inkomstöverskott och att en betydande fondökning

ägt rum, samt fortsatte:

Mot bakgrunden av det nuvarande statsfinansiella läget och med beaktande

av kassornas redovisade inkomstöverskott har besparingsutredningen

kommit till den uppfattningen, att det särskilda medlemsbidraget till kassorna

i princip bör slopas. För kassorna i de fyra nordligaste länen torde

dock ett bidrag alltjämt erfordras för att täcka de högre kostnaderna för

kassorna i dessa län. Medlemsbidraget i nyssnämnda län torde därför böra

bibehållas till den del detsamma överstiger 4:50 kronor per medlem och år.

Ett borttagande av medlemsbidraget kan komma att återverka på storleken

av sjukförsäkringsavgifterna. Med hänsyn till att vissa möjligheter till

utgiftsbegränsningar genom rationaliseringar finns samt till kassornas allmänna

ekonomiska ställning torde ett slopande av medlemsbidraget inte behöva

medföra någon allmän höjning av försäkringsavgifterna. Beträffande

storleken av en eventuell avgiftshöjning må framhållas, att den — även om

hänsyn tages till att vissa medlemmar är befriade från avgift — för kassorna

i allmänhet inte kan beräknas överstiga ca 6 kronor per medlem och år. För

statsverket skulle förslaget medföra en anslagsminskning av omkring 24

milj. kronor för helt budgetår.

Besparingsutredningens förslag avstyrktes av flera remissinstanser, däribland

riksförsäkringsanstalten, socialförsäkringens administrationsnämnd,

Svenska sjukkasseförbundet och Landsorganisationen i Sverige.

Riksförsäkringsanstalten delade inte besparingsutredningens uppfattning

angående betydelsen av sjukkassornas inkomstöverskott. De överskott, som

uppkommit under sjukkassornas hittillsvarande verksamhetstid, hade enligt

anstalten ej varit så stora att fonderingsbehovet inom kassorna kunde anses

täckt. Om medlemsbidraget nu skulle slopas, måste ett belopp motsvarande

bidraget tillföras kassorna genom avgiftshöjning. Anstalten påpekade, att i

34 § sjukförsäkringslagen föreskrives att förvaltningskostnaderna skall fördelas

på avgifterna till sjukvårdsförsäkringen och till försäkringen för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960

grundsjukpenning. Det blev alltså, framhöll anstalten vidare, avgifterna för

det obligatoriska grundskyddet vid sjukdom som måste höjas. Enligt uttalanden

vid tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringen är det särskilt angeläget,

att just dessa avgifter genom statsbidrag hålles på en låg nivå. De

båda av medlemsbidraget berörda försäkringsgrenarna uppvisade för åren

1956, 1957 och 1958 tillsammans omkring 9 milj. kronor i underskott.

Socialförsäkringens administrationsnämnd anförde, att medlemsbidraget

ursprungligen avvägts så att det skulle täcka större delen av beräknade förvaltningskostnader.

Ehuru förvaltningskostnaderna till följd främst av penningvärdesändringar,

lönelyftningar och utvidgning av kassornas verksamhet

successivt ökat, hade medlemsbidraget förblivit oförändrat och motsvarade

nu mindre än hälften av nämnda kostnader.

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har i årets statsverksproposition

icke anslutit sig till besparingsutredningens förslag samt

därvid anfört:

Den väsentliga innebörden av besparingsutredningens förslag är en omfördelning

av försäkringskostnaderna. Ett genomförande av förslaget skulle

sålunda, om inte försäkringsförmånerna samtidigt begränsas eller förvaltningskostnaderna

minskas, endast medföra att en del av finansieringsbördan

för försäkringen flyttas över från staten till de försäkrade. En sådan

ändring i grunderna för sjukförsäkringens finansiering bör ej nu genomföras.

Beträffande vad som tidigare förekommit rörande de genom förevarande

motioner aktualiserade frågorna får utskottet hänvisa till andra lagutskottets

utlåtande 3511959.

Utskottet

I föreliggande motioner behandlas dels frågor om förmåner enligt sjukoch

yrkesskadeförsäkringslagarna, dels frågor om statsbidraget till den allmänna

sjukförsäkringen. Motionerna 1:445 och 11:562 innehåller förslag om

sänkning av detta statsbidrag med cirka 110 miljoner kronor per budgetår.

I motionerna 1:468 och 11:577 hemställes om sänkning med cirka 125 miljoner

kronor per budgetår. Dessutom föreslås däri en försämring av de försäkrades

förmåner genom förlängning av karenstiden för sjukpenningförsäkringen

från tre till sju dagar och genom höjning av karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen

från tre till fem kronor. Förlängningen av karenstiden

föreslås dock inte skola drabba de yrkesskadeförsäkrade. För dessa förordar

motionärerna i stället förbättring i förmånerna genom att sjukpenning vid

yrkesskada skall utgå från och med första dagen, därest sjukdomen varar

mer än tre dagar. Genom dessa ändringar i förmånsreglerna skulle en

minskning uppstå i sjukkassornas utgifter, vilken i stort sett motsvarar den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960

9

i motionerna föreslagna sänkningen av statsbidraget. I motionen 11:576 yrkas,

att vid yrkesskada sjukersättning skall utgå från och med den första

dagen.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen haft att taga ställning till förslag

med samma innebörd som de föreliggande. Därvid har riksdagen uttalat, att

en sänkning av statsbidraget till den allmänna sjukförsäkringen måste medföra,

antingen att de försäkrades förmåner försämras eller att de försäkrade

måste betala högre avgifter till försäkringen än vad eljest varit erforderligt.

Riksdagen har icke velat medverka till en försämring av förmånerna. Ej

heller har den ansett det befogat att lägga större del av kostnaden för sjukförsäkringen

på de försäkrade än som avsetts med den gällande lagen. Riksdagen

har vidare icke velat medverka till särskilda regler om karenstid för

de yrkesskadeförsäkrade och därvid hänvisat till de stora fördelar samordningen

mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna innebär. I fråga om

läkemedelsrabatteringen har riksdagen dessutom hänvisat till pågående utredningsarbete.

Enligt utskottets mening har intet förekommit som ger anledning till ett

ändrat ställningstagande till förevarande frågor. Det kan dock framhållas,

att utredningen om läkemedelsrabatteringen numera avlämnat betänkande

samt att proposition i ämnet torde kunna väntas till instundande höstsession.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner,

1) 1:445 och 11:562,

2) 1:468 och 11:577 samt

3) 11:576,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson*,

fru Carlqvist, herrar Birke, Åkesson*, Edström* och Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström, herrar

Odhe, Bengtsson i Varberg, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje*,

Fredriksson och Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960

Reservationer

Vid utskottets hemställan under 1)

av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att utskottet bort yttra följande.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen haft att taga ställning till förslag

med samma innebörd som de nu föreliggande. Den nuvarande statsfinansiella

situationen och angelägenheten av att den inte minst socialt tyngande

allmänna varuskatten kan avskaffas ger en särskild aktualitet åt dessa

spörsmål. Utskottet vill emellertid avvisa sådana åtgärder, som skulle medföra

att de siukas förmåner försämras. Den statsfinansiella förbättringen

bör sålunda åstadkommas genom att statsbidraget till sjukförsäkringen

minskas i viss utsträckning. Utskottet finner sig kunna tillstyrka att statsbidraget

reduceras på sätt som i motionerna 1:445 och 11:562 angivits från

och med den 1 juli innevarande år.

Som tidigare framhållits i samband med riksdagens behandling av sjukförsäkringens

finansiering har en mycket betydande fondering ägt rum

inom sjukkassorna. Från den 1 januari 1955 till den 1 januari 1958 ökades

sålunda de fonderade medlen från 196 milj. kronor till 398 milj. kronor och

har därefter fortsatt att stiga. Den minskning av statsbidraget som utskottet

i det föregående förordat bör sålunda inte leda till motsvarande höjningar

av avgifterna, emedan det icke kan anses riktigt att sjukkassornas fonder

ständigt är föremål för kraftig tillväxt. Av samma anledning bör det

heller inte medföra några svårigheter för sjukkassorna att statsbidraget

sänkes redan från halvårsskiftet medan en avgiftsjustering kan komma

i fråga först vid årsskiftet.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:445 och 11:562

måtte för sin del antaga följande förslag till

V Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 19A7

(nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, att 41 och 42 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän

sjukförsäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

41 §.

Sjukhjälpsbidrag utgår till centralsjukkassa med nedan angivna procentuella

andel av de utgifter under kalenderåret, som bestritts av centralsjukkassan

och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960

11

a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket samt gottgörelse till ar
betsgivare

enligt 19 § andra stycket för läkarvård och för andra sjukvårdande

åtgärder än som avses i 18 § ........................ 25 procent;

b) resor enligt 16 och 17 §§ ...........................• 50 procent;

c) grundsjukpenning och motsvarande del av hempenning .. 25 procent;

d) barntillägg ........................................ 75 procent.

Konungen äger medgiva att till centralsjukkassa, för vilken med hänsyn

till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma för

ändamål, som i första stycket a) och b) sägs, bidraget för utgifter till dylika

ändamål skall utgå med mer än tjugofem respektive femtio procent av de

utgifter, som bestritts av kassan och till denna anslutna lokalsjukkassor,

dock med högst femtio respektive sjuttio procent av desamma. Därvid må

föreskrivas, att medgiven ökning av bidraget helt eller delvis skall tillkomma

lokalsjukkassa.

Angående sjukhjälpsbidrag---särskilt stadgat.

42 §.

Medlemsbidrag utgår med 50 öre för envar, som vid utgången av kalenderåret

är medlem i sjukkassa i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län.

Av medlemsbidrag---femtedelar centralsjukkassan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 21 maj 1954

(nr 266) om moderskapshjälp.

Härigenom förordnas att 13 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

13 §.

Statsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa med nedan

angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av centralsjukkassan

och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för

a) läkarvård ........................................ 25 procent;

b) resor enligt 3 § .................................... 50 procent;

c) grundpenning...................................... 25 procent;

d) barntillägg ........................................ 75 procent.

Konungen äger medgiva att till centralsjukkassa för vilken med hänsyn

till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 är 1960

ändamål, som i första stycket a) och b) sägs, bidraget för utgifter till dylika

ändamål skall utgå med mer än tjugofem respektive femtio procent av de

utgifter, som bestritts av kassan och till denna anslutna lokalsjukkassor,

dock med högst femtio respektive sjuttio procent av desamma.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

Vid utskottets hemställan under 2)

av herr Birke och fröken Wetterström, vilka ansett,

a) att utskottet bort yttra följande.

Som skäl för förslagen i motionerna I: 468 och II: 577 har anförts att i

och med införandet av den allmänna omsättningsskatten har skattetrycket

i vårt land stigit i sådan grad att det ligger högre än i varje fall det stora

flertalet av med Sverige jämförbara länder. I särskilda motioner har yrkats

att omsättningsskatten avskaffas fr. o. m. ingången av 1961. För att detta

skall kunna ske måste en väsentlig begränsning av statsutgifterna komma

till stånd. Det blir då erforderligt att angripa även i och för sig önskvärda

utgiftsändamål, inte minst sådana som drar en betydande kostnad.

Statsbidraget till sjukkassorna uppskattas för budgetåret 1960/61 till

260,3 milj. kr. En generell begränsning av statsbidraget till sjukförsäkringen

utan att förmånerna som sådana begränsas skulle leda till att försäkringsavgifterna

måste höjas. Skall en verklig minskning av såväl de enskildas

som statens engagemang i sjukförsäkringen ske är det nödvändigt

att ompröva förmånerna. Motionärerna föreslår därför att karenstiden utsträckes

från nuvarande tre till sju dagar. Enligt motionärernas uppfattning

har löntagarna i dag betydligt bättre ekonomiska förutsättningar att

själva svara för det inkomstbortfall en veckas sjukdom kan medföra. Sedan

den obligatoriska sjukförsäkringen i princip beslöts 1946, har nämligen reallönerna

ökats med ca 50 %. Ersättningen för kostnader för sjukvård —

läkarvård, sjukhusvård etc. -— beröres icke av förslaget.

En generell förlängning av karenstiden till sju dagar skulle emellertid

medföra att förmånerna för de yrkesskadade alltför mycket försämrades.

Förslaget bör därför kombineras med ett återinförande av den karenstid

för de yrkesskadadé, som gällde innan den obligatoriska sjukförsäkringen

genomfördes. De bör sålunda erhålla sjukpenning från första dagen, om

sjukdomen på grund av olycksfallet varar över tre dagar, olycksfallsdagen

inräknad. Den förordade ändringen av karenstiden kan beräknas medföra

en total minskning av kostnaderna för sjukpenningförsäkringen med inemot

85 milj. kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960

13

Besparingsutredningen har framhållit att kassorna under senare år uppvisat

inkomstöverskott, varigenom en betydande fondering kunnat äga rum.

Under den obligatoriska sjukförsäkringens tre första år, alltså från ingången

av 1955 till utgången av 1957, har fonderna ökats med drygt 200 milj.

kronor. Med hänsyn härtill kan statens bidrag nedbringas med ett högre

belopp än 85 milj. kronor utan att avgifterna behöver höjas. Motionärerna

föreslår en sådan ändring av statsbidragsbestämmelserna att statsbidraget

till grundsjukpenning, grundhempenning och grundpenning samt till läkarvård

och tandläkarvård sänkes från 50 % till 30 %.

Beträffande karensbeloppet för läkemedel föreslår motionärerna att detta

höjes från 3 till 5 kronor och att statsbidraget till läkemedelsrabatteringen

till följd härav borttages. Den föreslagna höjningen skulle medföra en betydande

administrativ förenkling. För den försäkrade skulle merutgiften

per inköpt läkemedel inskränka sig till högst en krona. Genom reformen

skulle sjukkassornas utgifter nedgå med 13 milj. kronor.

I likhet med besparingsutredningen föreslår motionärerna att medlemsbidraget

slopas utom i de fyra nordligaste länen, där alltjämt ett bidrag om

50 öre per medlem och år bör utgå. Förslaget innebär en besparing på 24

milj. kronor.

De av motionärerna föreslagna reformerna kan för helt budgetår beräknas

minska statens bidrag till sjukkassorna med omkring 125 milj. kronor.

Då enligt motionerna de föreslagna åtgärderna bör genomföras fr. o. m. den

1 jan. 1961 blir besparingen under budgetåret 1960/61 ca 62 milj. kronor.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 468 och II: 577 matte för sin

del antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 19M

(nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, att 26, 41 och 42 §§ lagen den 3 januari 1947

om allmän sjukförsäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de sju första dagarna av varje sjukperiod,

den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid), och

ej heller för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos sjukkassan,

där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl föranleda

att sjukpenning bör utgå.

Vid karenstidens---en sjukperiod.

Karenstid tillämpas---erkänd arbetslöshetskassa.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960

41 §.

Sjukhjälpsbidrag utgår till centralsjukkassa med nedan angivna procentuella

andel av de utgifter under kalenderåret, som bestritts av centralsjukkassan

och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för

a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket samt gottgörelse till

arbetsgivare enligt 19 § andra stycket för läkarvård och för andra sjukvårdande

åtgärder än som avses i 18 §...................... 30 procent;

b) resor enligt 16 och 17 §§............................ 50 procent;

c) grundsjukpenning och motsvarande del av hempenning .. 30 procent;

d) barntillägg ........................................ 75 procent.

Konungen äger medgiva att till centralsjukkassa, för vilken med hänsyn

till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma

för ändamål, som i första stycket a) och b) sägs, bidraget för utgifter till

dylika ändamål skall utgå med mer än trettio respektive femtio procent

av de utgifter, som bestritts av kassan och till denna anslutna lokalsjukkassor,

dock med högst femtio respektive sjuttio procent av desamma. Därvid

må föreskrivas, att medgiven ökning av bidraget helt eller delvis skall

tillkomma lokalsjukkassa.

Angående sjukhjälpsbidrag--— särskilt stadgat.

42 §.

Medlemsbidrag utgår med 50 öre för envar, som vid utgången av kalenderåret

är medlem i sjukkassa i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län.

Av medlemsbidrag---femtedelar centralsjukkassan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 21 maj 1954

(nr 266) om moderskapshjälp.

Härigenom förordnas att 13 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

13 §.

Statsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa med nedan

angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av centralsjukkassan

och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960 1 5

a) läkarvård ......................................... 30 procent:

b) resor enligt 3 §...................... 50 procent;

c) grundpenning ...................................... 30 procent;

d) barntillägg ........................................ 75 procent.

Konungen äger medgiva att till centralsjukkassa för vilken med hänsyn

till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma

för ändamål, som i första stycket a) och b) sägs, bidraget för utgifter till

dylika ändamål skall utgå med mer än trettio respektive femtio procent av

de utgifter, som bestritts av kassan och till denna anslutna lokalsjukkassor,

dock med högst femtio respektive sjuttio procent av desamma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 14 maj 1954

(nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §.

Drabbas någon, som är försäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring,

av yrkesskada, äger han för tid till och med nittionde dagen efter den

då skadan inträffade, dock längst till den dag skadan medför rätt till livränta

eller till och med den dag rätten till sjukpenning upphör enligt 29 §

nämnda lag (samordningstid), rätt att erhålla sjukhjälp från allmän sjukkassa

enligt vad därom är stadgat i lagen om allmän sjukförsäkring, därvid

dock skall iakttagas att i fråga om sjukdom på grund av yrkesskada, som

varar längre än tre dagar, sjukpenning skall utgå från och med dagen för

skadans inträffande.

Är skadad---från sjukpenningförsäkring.

Är den---obligatoriska sjukförsäkringen.

Medför yrkesskada---den skadade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960

4) Förordning

angående ändring i Kungl. Maj. ts förordning den 4 juni 1954

(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ Kungl. Maj ris förordning den 4 juni

1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som enligt

apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara

eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av första

klassen, åtnjuta nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med hälften

av det belopp, varmed priset må överstiga fem kronor. Har under en formel

förskrivits flera läkemedel skall prisnedsättningen avse den sammanlagda

kostnaden. År förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen

hänföra sig till varje expedition.

Vad nu---enskild tjänst.

Från prisnedsättning---stycket avses.

5 §.

Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna förordning

bestrides av de allmänna centralsjukkassorna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961.

Särskilda yttranden

I anledning av utskottets hemställan under 1) och 2)

av herrar Åkesson, Edström, Jacobsson i Tobo och fröken Höjer, vilka

anfört:

Som ett led i strävandena att minska de utgifter, som åvilar statsverket,

och för att möjliggöra omsättningsskattens slopande bör enligt vår mening

en justering ske av den allmänna sjukförsäkringens finansiering.

Vi delar sålunda uppfattningen, att med hänsyn till den allmänna standardhöjningen

en ökad direkt avgiftsfinansiering med minskad statlig

bidragsgivning över budgeten i princip är motiverad för sådana sociala förmåner,

där en dylik förändring av finansieringen lämpligen kan ske. Vid en

justering av den allmänna sjukförsäkringens finansiering enligt dessa riktlinjer

bör de s. k. avgiftslindrings- och avgiftsersättningsbidragen bibehållas.

Besparingen för statsverket skulle med utgångspunkt från storleken av nu
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960

17

varande statsbidrag bli ca 240 milj. kr. för helt år. Av tekniska skäl bör en

sådan ändring genomföras vid kalenderårsskifte. Vid en omläggning fr. o. m.

den 1 jan. 1961 skulle besparingen för statsverket för budgetåret 1960/61

således bli 120 milj. kr.

Som ovan framhållits bör ändringen enligt vår mening genomföras i samband

med ett slopande av den allmänna omsättningsskatten. Vid ett bifall

till yrkandena härom — vilka ännu icke behandlats av riksdagen — bör

riksdagen uppta frågan om justering av den allmänna sjukförsäkringens

finansiering med förut angiven besparing för statsverket. Av denna anledning

har vi nu icke velat biträda yrkandena om mera omfattande minskning

i statsbidragsgivningen till sjukförsäkringen.

I anledning av utskottets hemställan under 3)

av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka anfört:

Vad beträffar det i motionen II: 576 framförda yrkandet om att vid yrkesskada

sjukersättning skall utgå från och med den första dagen vill vi framhålla

att en sådan ändring skulle medföra vissa svårigheter i samordningen

av yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. Vi förutsätter emellertid

att dessa spörsmål ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid övervägande angående

nämnda båda försäkringar och att möjligheterna till åtgärder i den i

motionen angivna riktningen därvid tillvaratages.

2 Ili haag till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. År 8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.