Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om den domstolsmässiga prövningen av atomkraftfrågor. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 552 i andra kammaren, av herr Eliasson i Sundborn m. fl.

1960-03-29 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:12, Utlåtande i anledning av motion om den domstolsmässiga prövningen av atomkraftfrågor. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 552 i andra kammaren, av herr Eliasson i Sundborn m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1960

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av motion om den domstolsmässiga prövningen

av atomkraftfrågor.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad

motion, nr 552 i andra kammaren, av herr Eliasson i Sundborn m. fl.

I motionen yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om skyndsam utredning huruvida mål rörande atomkraftfrågor bör handläggas

av vattendomstol, förstärkt med särskild expertis, eller av specialdomstol.

En närmare redogörelse för motionens innehåll återfinnes nedan.

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från statens vatteninspektion och medicinalstyrelsens

strål skyddsnämnd.

Gällande lagstiftning om atomenergianläggningar m. m.

Lagen den 1 juni 1956 om rätt att utvinna atomenergi m. m. (atomenergilagen)
Enligt

1 § i denna lag må ingen utan tillstånd av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller

eljest taga befattning med uran, plutonium eller annat ämne, som användes

såsom bränsle (atombränsle) i anläggning för utvinning av atomenergi

(atomreaktor), eller förening vari sådant ämne ingår. Samma bestämmelser

gäller även i fråga om torium och annat ämne, som är ägnat att omvandlas

till atombränsle. Enligt 2 § samma lag må ingen utan tillstånd uppföra,

inneha eller driva atomreaktor eller anläggning för bearbetning av ämne

eller förening som avses i 1 §. Vid meddelande av tillstånd och under tillstånds

giltighetstid må uppställas de villkor som finnes påkallade av säkerhetsskäl

eller eljest ur allmän synpunkt (4 §). Tillsyn å efterlevnaden av

nu angivna bestämmelser och villkor utövas av myndighet som Konungen

bestämmer (5 §). Enligt förordnande i kungörelse den 27 juni 1957 utövas

tillsynen av delegationen för atomenergifrågor. Enligt sin instruktion (SFS

309/1956) har delegationen i övrigt till uppgift bl. a. att avgiva av Kungl.

Maj:t och statliga myndigheter infordrade utlåtanden, särskilt i koncessicnsoch

tillståndsärenden samt lagstiftningsfrågor på atomenergiområdet.

llihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. ■> avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1960

Vattenlagen med därtill hörande författningar

Fabrik eller inrättning med radioaktivt avloppsvatten må enligt kungörelsen

den 30 november 1956 om förprövning rörande åtgärder till motverkande

av vattenförorening m. m. ej anläggas innan frågan om dylika

åtgärder blivit prövad enligt vattenlagen. I sistnämnda lag stadgas, att

industriellt avloppsvatten ej må avledas så att genom förorening av vattendrag,

sjö eller annat vattenområde ur allmän eller enskild synpunkt uppkommer

olägenhet av någon betydelse, med mindre föroreningens förebyggande

prövas kräva åtgärder, som ej skäligen kan fordras. Kan avloppsvattnet

från fabrik eller annan industriell inrättning befaras genom vattenförorening

medföra att fiskerinäring av större betydenhet lider väsentligt

förfång eller att eljest allmänna intressen i avsevärd mån förnärmas må

medgivande till utsläppande av avloppsvattnet enligt vattenlagen lämnas

allenast såframt Konungen efter hemställan av vattendomstolen förklarat

att med hänsyn till fabrikens eller inrättningens betydelse för näringslivet

eller för orten eller eljest från allmän synpunkt hinder däremot ej möter.

Prövningen enligt vattenlagen av frågan under vilka villkor industriellt

avloppsvatten må utsläppas sker i allmänhet vid vattendomstol, därvid även

uppkommande ersättningsfrågor regleras.

Vad som i vattenlagen sägs om avledande av industriellt avloppsvatten

skall i tillämpliga delar gälla jämväl utkastande, utsläppande eller uppläggande

av fast avfall så att vattenförorening kan föranledas därav.

Tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden till motverkande

av vattenförorening utövas av statens vatteninspektion enligt lag den 30

november 1956. F. n. är tillsynsavdelningen vid fiskeristyrelsen statens

vatteninspektion.

Hälsovårdsstadgan

Enligt hälsovårdsstadgan åligger det hälsovårdsnämnd att vaka över att

fabriker och näringar icke inrättas eller drives så att de medför sanitära

olägenheter för närboende eller det allmänna. Hälsovårdsmyndighet äger

dock ej meddela beslut som avviker från vad som föreskrivits i samband

med prövning enligt vattenlagen.

Strålskyddslagen den 14 mars 1958

Enligt denna lag kräves tillstånd för bl. a. innehav av apparater som är

avsedda att utsända joniserande strålning och för innehav av radioaktivt

ämne. Tillstånd enligt strålskyddslagen erfordras dock ej för vad som omfattas

av tillstånd enligt atomenergilagen. Härom anförde chefen för inrikesdepartementet

i propositionen (nr 29/1958) följande.

I det föregående har jag nämnt att atomenergianläggningar och enligt

atomenergilagen tillståndspliktiga ämnen i förslaget till strålskyddslag

undantagits från tillståndstvånget. Enligt min mening bör det vara möjligt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1960

3

att i fråga om de radioaktiva ämnena gå längre än vad kommittén föreslagit

och sålunda från tillståndstvånget undantaga alla de fall, där tillstånd

meddelats enligt atomenergilagen. Jag vill här tillägga, att kommittén

i detta sammanhang understryker, att förslaget i denna del inte får

anses innebära att strålskyddskontrollen vid uppförande och drift av reaktoranläggningar

i något avseende åsidosättes eller försvagas. Kontrollen

anser kommittén kunna tillgodoses genom att vid Kungl. Maj :ts tillstånd

enligt atomenergilagen fogas de grundläggande och principiella föreskrifter

och villkor, som fordras i strålskyddshänseende, varefter strålskyddsmyndigheten

får meddela de mera detaljmässiga föreskrifterna och villkoren.

Delegationen för atomenergifrågor har häremot invänt, att strålskyddsmyndigheten

inte bör ges en självständig rätt att, utöver de villkor som

fästs vid tillståndet enligt atomenergilagen, meddela föreskrifter enligt

strålskyddslagen.

Vad sålunda anförts ger mig anledning att återkomma till frågan hur

strålskyddsmyndighetens prövning, när det gäller atomenergianläggningar,

bör samordnas med den prövning i övrigt som skall eller kan förekomma i

samband med tillkomst och drift av sådana anläggningar. Tidigare har jag

visat, att — förutom Kungl. Maj :t och de organ som uteslutande sysslar

med atomenergifrågor samt strålskyddsmyndigheten — bl. a. ATattendomstol

och hälsovårdsnämnd på grund av gällande lagstiftning kan komma att få

taga befattning med spörsmål angående sanitära olägenheter från anläggningar

av ifrågavarande slag.

Vad först beträffar den i samband med tillkomsten av atomenergianläggning

erforderliga prövningen synes mig denna i huvudsak böra ske i följande

ordning. Ansökningen om tillstånd enligt atomenergilagen att få

uppföra anläggningen bör remitteras till strålskyddsmyndigheten för yttrande

om de strålskyddsåtgärder som erfordras vid normal drift. I yttrandet

bör strålskyddsmyndigheten efter samråd med övriga berörda fackmyndigheter

ange de föreskrifter och villkor, som ur strålskyddssynpunkt

finnes påkallade. Strålskyddsmyndigheten avses inte skola befatta sig med

de av hänsyn till katastrofrisker uppkommande frågorna angående anläggningens

konstruktion och förläggning in. in. utan för dessa säkerhetsfrågor

skall finnas ett särskilt reaktorsäkerhetsorgan. F. n. fungerar en under

delegationen för atomenergifrågor lydande kommitté, reaktorförläggningskommittén,

som sådant organ. Kungl. Maj :t har härefter att på grundval av

vad som framkommit i ärendet avgöra huruvida och på vilka villkor anläggningen

skall få komma till stånd. I tillståndet bör således intas bl. a. de föreskrifter,

som Kungl. Maj:t med anledning av strålskyddsmyndighetens yttrande

funnit erforderliga. Beslutet synes dock som regel inte böra innehålla

några bestämmelser angående avledande av avloppsvatten eller åtgärder

i övrigt som kan förorsaka vattenförorening ulan bärutinnan bör

hänvisas till den prövning som skall ske enligt vattenlagen. Det blir sålunda

i allmänhet vattendomstolens sak att pröva, om avloppsvatten skall

få avledas från anläggningen och vilka åtgärder som skall vidtas till

motverkande av vattenförorening. Vid vattendomstolen bör strålskyddsmyndigheten

ange de föreskrifter som erfordras med hänsyn till radioaktiviteten

i avloppsvattnet. Övriga berörda fackmyndigheter får också

i samband med vattendomstolens prövning tillfälle att framlägga sin mening

i frågan huruvida de av strålskyddsmyndigheten angivna föreskrifterna

från deras speciella synpunkter är ändamålsenliga och tillfyllest. För

den händelse vattendomstolen skulle finna afl avloppsvattnet från anlägg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1960

ningen, trots alla åtgärder som skäligen kan föreskrivas till motverkande av

vattenförorening, kan befaras komma att medföra svårare skadeverkningar

på fiskerinäring eller andra allmänna intressen, kan vattendomstolen i

enlighet med vattenlagens bestämmelse härutinnan till Kungl. Majrts

prövning hänskjuta frågan huruvida anläggningen är av sådan betydelse

från allmän synpunkt, att avloppsvattnet ändock må utsläppas.

Vid uppförandet, igångsättningen och driften av atomenergianläggning

bör företrädare för strålskyddet medverka för att inom ramen för koncessionsvillkoren

åstadkomma största möjliga strålsäkerhet hos anläggningen.

Vid denna tillsyn kan det visa sig nödvändigt med kompletterande föreskrifter

rörande strålskyddet vid normal drift. Det bör få ankomma på strålskyddsmyndigheten

att meddela dessa föreskrifter. En sådan ordning har

också förutsatts vid tillkomsten av atomenergilagen. I denna hänvisas sålunda

till att i fråga om tillsynen över innehav av och arbete med radioaktivt

ämne jämväl gäller vad därom är särskilt stadgat. Anses ur strålskyddssynpunkt

behov föreligga av föreskrift, som kan antas i avsevärd mån komma

att påverka utformningen av eller driften vid anläggningen, bör dock frågan

underställas Konungens prövning. Beträffande radioaktivt avloppsvatten

bör strålskyddsmyndigheten visserligen medverka i den fortlöpande

kontrollen men det bör inte tillkomma strålskyddsmyndigheten att föreskriva

ändringar i eller tillägg till de av vattendomstolen fastställda villkoren.

Sådana ändrade föreskrifter bör endast ges av vattendomstolen i den

ordning vattenlagen stadgar.

Såsom strålskyddsmyndighet fungerar medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd.

Lagstiftningens praktiska tillämpning

En redogörelse för den praktiska tillämpningen av den lagstiftning för

vilken här förut redogjorts finnes intagen i ett i november 1959 avgivet

betänkande angående beredskap mot atomenergiolyckor (SOU 1959:38).

Betänkandet har tillkommit såsom i''esultat av en undersökning av vilka

åtgärder som kan behöva vidtagas till allmänhetens skydd i händelse av

utspridning av radioaktiva ämnen från i Sverige eller i utlandet belägen

anläggning. Ur nämnda redogörelse må här anföras följande.

Enligt gällande lagstiftning är atomindustrien ställd under statlig kontroll

Kontroll i säkerhetshänseende utövas på två sätt. Dels granskas varje projekt

till ny anläggning ingående i sådant hänseende innan tillstånd meddelas

att uppföra och driva anläggningen. Dels är alla anläggningar som är

i bruk underkastade fortlöpande tillsyn av sakkunniga myndigheter.

Den som vill uppföra och driva en atomreaktor eller annan atomenergianläggning

måste ha tillstånd (koncession) av Kungl. Maj:t. Om avfallsprodukter

från anläggningen skall utsläppas i sjö eller vattendrag, fordras

tillstånd även av vederbörande vattendomstol.

Koncessionsfrågan avgöres av Kungl. Maj :t efter föredragning av chefen

för handelsdepartementet. Ärendets förberedande behandling är numera i

stor utsträckning koncentrerad till atomenergidelegationen. Delegationen,

som har att pröva projektet såväl ur samhällsekonomisk synpunkt som ur

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets uttalande nr 12 är 1960 5

säkerhetssynpunkt, inhämtar yttranden från olika berörda myndigheter och

organ. Bland dem som regelmässigt hörs i ett ärende av ifrågavarande slag

märks medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd och länsstyrelsen i det län där

anläggningen skall uppföras samt Aktiebolaget Atomenergi (såvida icke

bolaget är sökande). Utlåtande brukar även inhämtas från andra myndigheter,

såsom statens vatteninspektion, fiskeristyrelsen, försvarsstaben och

civilförsvarsstyrelsen. Meteorologisk och hydrologisk expertis inkopplas

under hand på ärendet.

Vid behandlingen av en koncessionsansökan har delegationen att beakta

såväl förhållandena vid normal drift som olycksriskerna och följderna av

en eventuell olycka. Beträffande strålskyddet vid normala driftsförhållanden

bygger delegationen på utredningar och bedömningar av strålskvddsmyndigheten.

Säkerhetsfrågorna i samband med en eventuell olycka utredes

av den av delegationen tillsatta reaktorförläggningskommittén, inom

vilken både reaktorteknisk och radiofysisk expertis är företrädd.

Granskningen av en koncessionsansökan omfattar en mångfald invecklade

problem. Behandlingen ur teknisk synpunkt av en koncessionsansökan

måste i allmänhet begränsas till en noggrann granskning av själva ansökningen,

även om på enstaka punkter detaljundersökningar måste göras

och kompletterande utredningar infordras.

Några allmängiltiga normer beträffande förläggning av reaktorer och

andra atomenergianläggningar samt beträffande säkerhetskraven vid dessa

har hittills icke utformats. Varje projekt bedömes med hänsyn till sina speciella

karakteristika samt med beaktande av förläggningsplatsens folktäthet

ävensom geologiska, meteorologiska och hvdrologiska förhållanden. Såsom

villkor för koncession har hittills i ett par tall föreskrivits att kring

anläggningen skall finnas en skyddszon på en eller ett par kilometer, och

i dessa fall har dessutom Kungl. Maj :t i samband med beslutet i koneessionsfrågan

uppdragit åt atomenergidelegationen att följa befolknings- och

bebyggelseutvecklingen inom ett i beslutet närmare angivet område utanför

skyddszonen.

En atomenergianläggning som tagits i bruk står under tillsyn av atomenergidelegationen,

utom såvitt gäller strålskyddet vid normala driftsförhållanden,

i vilket hänseende strålskyddsnämnden är tillsynsmyndighet.

Delegationen skall tillse att i koncessionen givna föreskrifter iakttages

och, om så finnes påkallat av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt,

föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga ändringar i eller att komplettera dessa föreskrifter.

Åsidosätter koncessionshavaren uppställt villkor eller meddelad

föreskrift kan koncessionen återkallas.

Av naturliga skäl har atomenergidelegationen och strålskyddsnämnden

ännu icke hunnit utbilda någon praxis beträffande tillsynsverksamheten.

Man har emellertid tänkt sig att denna verksamhet skall utövas dels

genom inspektioner, dels genom granskning av rapporter från koncessionshavaren.

Avsikten är att den som driver eu atomenergianläggning regelmässigt

skall åläggas att föra journaler rörande viktigare driftsförhållanden

vid anläggningen. Särskilt viktigt är naturligtvis att varje olyckstillbud

journalföres och rapporteras. Vidare skall alllid finnas eu personalförteckning

som möjliggör fortlöpande kontroll av att anläggningen är bemannad

med kompetent personal. Det förutsättes slutligen att säkerhetsinstruktioner

skall komma att utfärdas för personalen och att tillsynsmyndigheterna

underrättas om innehållet i dessa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1960

Om allmänna domstolar och specialdomstolar

Frågan om inrättande av specialdomstolar för mål om vissa rättsförhållanden

är gammal. Redan år 1822 upptogs frågan till övervägande ur principiella

synpunkter av lagkommittén i ett betänkande med förslag till rättegångsbalk.

Kommittén ställde sig avvisande till specialdomstolar och denna

uppfattning delades av statsmakterna. En följd härav blev att flertalet då

befintliga specialdomstolar indrogs.

I betänkande med förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken

framhöll processlagberedningen, att frågan om eu särskild domstolsorganisations

företräde framför de allmänna domstolarna uppenbart vore beroende

av huruvida de rättsskipningsuppgifter, som förelåge inom ett visst

rättsområde, kunde väntas bli särskilt ur rättssäkerhetens synpunkt på ett

bättre sätt fullgjorda av en domstol med särskild sammansättning än av

allmän domstol. Till stöd för avvikelser från den allmänna domstolsorganisationen

hade ofta åberopats, att de frågor, som förekom inom vissa rättsområden,

rörde speciella förhållanden, varom ledamöterna i en allmän domstol

i dess vanliga sammansättning icke ägde tillräcklig sakkunskap eller

erfarenhet. Enligt lagkommitténs mening följde icke av domstolens sålunda

förmenta brist på specialkunskaper, att ej varje sak skulle bli tillräckligt

upplyst och utredd för att med rättvisa avdömas. Inhämtande av de upplysningar,

som kunde vara av nöden från sakkunniga män, tillhörde bevisningen;

de sakkunnigas utlåtande vore egentligen icke annat än ett vittnesbörd

i saken. Sedan bevisningen på detta sätt blivit fulländad, tillkomme

det domaren att på grund av alla upplysningar och omständigheter som förekommit

slita tvisten mellan parterna.

Till stöd för denna ståndpunkt talade enligt beredningens mening starka

skäl. Utredningen rörande de på tvistefrågans avgörande särskilda förhållanden,

som för sitt bedömande krävde speciell fackkunskap, utgjorde en

del av bevisningen i målet och borde tillföras domstolen i enlighet med reglerna

om bevisning genom sakkunnig. Genom att så skedde kunde utredningen

i fråga göras till föremål för förhandling och granskning från parternas

sida och tillfälle lämnas till motbevisning. Att utredning av detta

slag tillhandahölles domstolen av dess egna ledamöter och utan någon

granskning från parternas sida kunde ur rättssäkerhetens synpunkt icke

anses tillfredsställande. Beredningen instämde på denna punkt till fullo i

vad som yttrades i det vid 1823 års riksdag avgivna utskottsutlåtande, vari

frågan om upphävande av styrelseverkens domsrätt behandlades. Enligt

utskottet vore det icke överensstämmande med den svenska rättegångsoidningen,

att enskildas rätt kunde komma att bero av ett mången gång

blott förmodat bättre vetande hos domaren än hos den som med sakkunskap

vittnade.

Det vore — fortsatte beredningen — numera icke heller behovet av denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 ur 1960

speciella sakkunskap, som åsyftades då röster höjdes för inrättande av specialdomstol

eller upptagande i den allmänna domstolen av särskilda sakkunniga

ledamöter. I fråga om behandlingen av patenttvister vid allmän domstol

hade beredningen uttalat, att det ej vore möjligt eller ur processuella

synpunkter ens önskvärt att på dylikt sätt ersätta den särskilda expertis,

varav behov i regel förelåge i mera invecklade mål av teknisk beskaffenhet.

Däremot kunde medverkan av sakkunniga bisittare i frågor, som rörde

mera speciella rättsområden, ur rättsskipningens synpunkt vara av värde på

grund av deras allmänna teoretiska och praktiska förtrogenhet med de

ämnen, som målet avsåge. Särskilt för utövande av den processledande verksamhet,

som ofta erfordrades för att uppkomna tekniska spörsmål skulle bli

allsidigt belysta, kunde det vara av betydelse att sakkunskapen vore företrädd

i själva domstolen. Beredningen framhöll, att domstolen härigenom

tillfördes ökade förutsättningar att ur tekniska synpunkter bedöma processmaterialet;

detta vore av stor betydelse särskilt i ersättnings- och andra

uppskattningsfrågor.

Om sålunda enligt beredningens mening ur principiella synpunkter några

avgörande betänkligheter icke förelåge mot inrättande för vissa rättsområden

av domstolar med en från de allmänna domstolarna avvikande sammansättning,

vore dock tydligt att en sådan anordning icke borde komma till

stånd med mindre fördelarna därav påtagligt övervägde olägenheterna. En

söndersplittring av domstolsorganisationen i ett större antal domstolar medförde

alltid betydande olägenheter ur organisatorisk synpunkt; detta gällde

särskilt de specialdomstolar som intoge en i förhållande till den allmänna

domstolsorganisationen helt fristående ställning. Beredningen erinrade i

detta sammanhang om processkommissionens uttalande i dess betänkande

(I sid. 80), att inrättandet av specialdomstolar städse ökade svårigheterna

att åstadkomma en jämn arbetsfördelning mellan olika domstolar och ett

fullständigt utnyttjande av tillgängliga arbetskrafter. En än allvarligare betänklighet

låge däri, att även för specialmål vore av stor vikt, att sambandet

med den allmänna rättsskipningen upprätthölles. Den faran låge eljest nära,

att i fråga om rättsskipningen i specialmål andra rättsgrundsatser bleve förhärskande

än som vore gällande i fråga om rättsskipningen i övrigt; det

allmänna förtroendet till domstolarna och deras rättsskipning kunde härigenom

lida allvarlig skada.

Motionen

I motionen redogöres för ett av de atomkraftverk, som nu är under uppförande,

nämligen Ågesta-verket, även benämnt B3-Adam. Avloppsvattnet

från denna anläggning kommer att innehålla radioaktivt spill. Detta

vatten skall enligt dom av Dsterbygdens vattendomstol efter viss men

ej fullständig rening utsläppas i sjön Magelungen. Denna sjö är omgiven

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1960

av villa- och hyreshusbebyggelse. Sjöns omgivningar tjänar som rekreationsområde.

Vid sjön finnes två badplatser. Enligt motionärerna har utsläppet

av radioaktivt avloppsvatten i sjön Magelungen framkallat stor oro och olust

hos den närmast berörda befolkningen. Slutligen anföres i motionen följande.

När vi nu befinner oss i inledningsskedet till atomenergiens utnyttjande

synes det oss synnerligen angeläget, att det svenska atomenergiprogrammet

kan genomföras under psykologiskt gynnsamma omständigheter. En förutsättning

härför är, att säkerhetsåtgärderna tillgodoser allmänhetens berättigade

krav på trygghet.

De problem som är förknippade med atomenergiens utnyttjande är av

den storleksordning och av sådan speciell karaktär, att det kan ifrågasättas

om våra nuvarande vattendomstolar är rustade för dessa nya och komplicerade

uppgifter. Starka skäl kan sålunda anföras för att domstolarna tillföres

exempelvis medicinsk, naturvetenskaplig, meteorologisk och atomteknisk

sakkunskap. Enligt vår mening bör skyndsamt prövas, huruvida mål

rörande atomkraftfrågor bör handläggas av vattendomstol, förstärkt med

särskild expertis på ifrågavarande område, eller av specialdomstol.

Remissyttranden

Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd uttalar tvekan huruvida motionärerna

avser enbart prövningen av frågor om utsläppande av radioaktivt

spillvatten eller all tillståndsprövning beträffande atomenergianläggningar.

1 senare fallet skulle det enligt nämndens mening vara fråga om en total

omprövning av vad statsmakterna stannat för vid strålskyddslagens tillkomst,

d. v. s. så sent som år 1958. Nämnden anför vidare.

Det förhåller sig otvivelaktigt så att en dualism föreligger när det gäller

handläggningen av säkerhetsfrågorna avseende vattenföroreningar och

andra föroreningar till följd av radioaktivt utfall; vattenföroreningarna

prövas av domstol och de övriga föroreningarna i administrativ ordning.

Detta förhållande är dock icke något säreget för den radioaktiva kontaminationen.

Erinras må därom att vattendomstol t. ex. har att pröva frågan om

vattenförorening men ej luftförorening från sulfatfabrik.

Det förefaller som kritiken mot den nuvarande ordningen befarat att

denna skulle kunna leda till att de olika i saken intresserade myndigheterna

skulle vara benägna att bedöma uppkommande säkerhetsproblem

från sin speciella synpunkt och att därför — sammantaget sett — riskerna

för befolkningen skulle bli större än vad som kan anses tillbörligt. Enligt

strålskyddsnämndens mening torde riskerna härför vara överdrivna.

Beträffande det av motionärerna uttalade önskemålet om att bredast

möjliga expertis anlitas vid handläggningen av olika säkerhetsfrågor i samband

med atomenergianläggning äger strålskyddsnämnden där så erfordras,

inom ramen för tillgängliga medel, anlita särskilda experter eller sakkunniga.

För närvarande har nämnden ett årligt anslag om 10 000 kronor för

detta ändamål. Nämnden har klart för sig att behovet att tillkalla särskild

expertis småningom kan bli allt större; och nämnden överväger de närmare

formerna härför. Nämnden är också medveten om önskvärdheten av att

representanter för olika lokala organ kan inkopplas när det gäller handläggningen

av frågor av denna art.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 dr 1960 9

Upplysningsvis vill nämnden framhålla att i Storbritannien — där man

har ett långt mer omfattande atomprogram än i Sverige — nyligen utkommit

eu redogörelse för det radioaktiva avfallsproblemet. Detta anses för dagen

icke böra inge några farhågor men antagandet om en framtida storexpansion

av atomindustrien anses motivera stor försiktighet. Den engelska redogörelsen

utmynnar i ett lagförslag, som bl. a. innebär tillskapandet av ett

centralt administrativt säkerhetsorgan, som icke är helt olikt den svenska

strålskyddsnämnden.

Med hänsyn till det anförda ifrågasätter strålskyddsnämnden starkt behovet

och lämpligheten av att i dagens läge, innan den nuvarande ordningen

hunnit närmare prövas, igångsätta en utredning i enlighet med motionärernas

hemställan.

Utskottet

Utnyttjandet av atomenergien skapar många skiftande, betydelsefulla och

svårlösta problem. Svårigheterna ökar ytterligare genom att de hittillsvarande

erfarenheterna av atomreaktordrift är ringa.

Utskottet delar motionärernas åsikt om det angelägna i att det svenska

atomenergiprogrammet kan genomföras under psykologiskt gynnsamma

omständigheter och att en förutsättning härför är, att säkerhetsåtgärderna

tillgodoser allmänhetens berättigade krav på trygghet.

Bedömningen av de med atomreaktordrift förenade säkerhetsfrågorna

åvilar nu Kungl. Maj :t och vattendomstolarna. Kungl. Maj :ts prövning, som

vanligen sker i samband med tillståndsprövningen enligt atomenergilagen,

omfattar alla frågor utom sådana som avser förorening genom utsläppande

av avloppsvatten från atomreaktoranläggningar. Prövningen av sistnämnda

frågor ankommer på vattendomstolarna. Därest till följd av atomreaktordrift

skador uppkommer annorledes än genom vattenförorening föranledd

av industriellt avloppsvatten, ankommer det å allmän domstol att pröva

eventuella skadeståndskrav.

Lämpligheten av att på nu angivet sätt uppdela bedömningen av säkerhetsfrågorna

mellan administrativ myndighet och domstol kan ifrågasättas.

Enligt utskottets mening är emellertid erfarenheterna av den hittills tilllämpade

ordningen så begränsade att anledning saknas att för närvarande

överväga ändring i densamma.

Vad härefter angår frågan om vattendomstols sammansättning vid den

prövning som enligt nu gällande ordning ankommer på vattendomstol bör

ändras eller om specialdomstolar för handläggning av atomkraftfrågor bör

inrättas anser utskottet vissa skäl tala för att — åtminstone tills vidare —

bibehålla nu gällande ordning. Mot inrättande av specialdomstolar för handläggningen

av atomkraftfrågor — handläggningen borde i sådant fall omfatta

även eu stor del av den prövning, som nu sker i administrativ ordning

talar, förutom de principiella betänkligheter som alltid kan anfö2

llihang till riksdagens protokoll 1960. 9 sand. It avd. Nr 12

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1960

ras mot specialdomstolar, även den förut anförda synpunkten att den hittills

vunna erfarenheten av atomkraftfrågor är förhållandevis begränsad.

Vidare torde det, antingen man vill inrätta specialdomstolar eller förstärka

vattendomstolarna med experter på atomkraftfrågor, vara omöjligt att inom

ramen för en domstol samla all den expertis som erfordras för dessa mål.

Härtill kommer att meningarna även bland experterna ofta är starkt delade,

varför det lätt kan inlräffa att endast en av flera åsiktsriktningar är företrädd

i domstolen, något som självfallet ej är önskvärt. Domstolens möjligheter

att objektivt bedöma ett ärende blir större om den äger möjlighet att

tillkalla flera experter.

Av större betydelse i mål av denna natur än frågan vilken domstolen är

och vilken sammansättning den har är enligt utskottets mening att domstolen

har tillgång till tillräckligt antal och tillräckligt dugande experter. Utskottet

förutsätter därför att erforderliga åtgärder vidtages för att trygga

de på atomkraftområdet verksamma myndigheternas behov av teknisk expertis

i alla de sammanhang då sådan erfordras.

Vidare är att märka att den gällande lagstiftningen ger strålskyddsnämnden

stora befogenheter att inskrida, då så erfordras.

På anförda grunder anser utskottet skäl saknas att nu igångsätta en utredning

av det slag motionärerna föreslagit. Utskottet förutsätter dock att

Kungl. Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen på området och utan

dröjsmål låter vidtaga de åtgärder vartill omständigheterna kan föranleda.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 552 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Göran Karlsson, Kristiansson,

Alexanderson, Siegbahn*, Schött och Ernst Olsson*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, von Seth*, Andersson

i Ryggestad, Persson i Tandö, Nyberg, Nilsson i Östersund, Grebäck och

Turesson.

* Ej nårvarande vid utlåtandets justering.

t OUNS TRYCKERI, ESSELTE. STM LM ••

008697

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.