Utlåtande i anledning av motioner om beredande av tillfälle för de kyrkliga myndigheterna att yttra sig över planförslag enligt byggnadslagstiftningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 466 i första kammaren av herr Sveningsson och nr 569 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås.
1960-03-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1960:13, Utlåtande i anledning av motioner om beredande av tillfälle för de kyrkliga myndigheterna att yttra sig över planförslag enligt byggnadslagstiftningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 466 i första kammaren av herr Sveningsson och nr 569 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960
1
Nr 13
Utlåtande i anledning av motioner om beredande av tillfälle för de
kyrkliga myndigheterna att yttra sig över planförslag enligt
byggnadslagstiftningen.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 466 i första kammaren av herr Sveningsson
och nr 569 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås.
I motionerna, vilka är likalydande, anföres, att vid uppgörande av planer
enligt byggnadslagstiftningen kyrkliga intressen icke sällan eftersättes och
att härigenom förelupit misstag, vilka visat sig föranleda både arbete och
kostnader. Motionärerna framhåller som angeläget att vid planläggning
mark reserveras för kyrkobyggen och församlingshem och anser, att de
kyrkliga myndigheterna regelmässigt bör beredas tillfälle att yttra sig över
upprättade planförslag.
Motionärerna hemställer, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte anmoda byggnadsstyrelsen
att vid utarbetande av anvisningar rörande byggnadsstadgans tillämpning
tillse att de kyrkliga myndigheterna ges tillfälle att taga del av uppgjorda
planförslag».
I syfte att vid planläggning redan på ett förberedande stadium bereda enskilda
sakägare och andra intressenter tillfälle att framlägga sina synpunkter
och att kontinuerligt följa förfarandet har i byggnadsstadgan den 30 december
1959, som med vissa undantag skall träda i kraft den 1 juli 1960, i
lk § stadgats, att den som upprättar förslag till plan därvid skall samråda
förutom med kommunens organ och länsarkitekten med »övriga myndigheter,
sammanslutningar och enskilda personer, som kunna hava ett väsentligt
intresse av frågan». För att möjliggöra kontroll över att denna bestämmelse
iakttages har i 16 § samma stadga intagits en föreskrift om skyldighet att
vid planförslaget foga redogörelse för vad som i sådant hänseende åtgjorts.
1 propositionen (1959: 168) uttalade föredragande departementschefen i
anslutning till förstnämnda bestämmelse bl. a., att det för att få fram en
god plan är nödvändigt att planförfattaren på ett så tidigt stadium som möjligt
gör sig underrättad om de synpunkter på frågan, som företrädes av intressenterna,
men att man icke får bortse från den motsatta synpunkten,
intrång till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 and. Nr 13
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960
nämligen att det med hänsyn till allmänna intressen ibland är befogat att
omgärda planläggningen med en viss sekretess. En lämplig kompromiss mellan
de stridiga synpunkterna ansåg departementschefen vara den, som utredningen
förordat, nämligen att förfarandet vid planernas utarbetande icke
reglerades genom några mera detaljerade bestämmelser men att det dock
uttryckligen föreskrevs, att planförfattaren skall bedriva samråd med de
myndigheter, sammanslutningar och enskilda personer, som kan ha ett väsentligt
intresse av frågan, samt att det ålägges vederbörande att för fastställelsemyndigheten
redovisa det samråd, som bedrivits. De i vissa av remissyttrandena
förekommande uppräkningarna av myndigheter, vilkas mening
i skilda fall borde inhämtas, föranledde intet annat departementschefens
uttalande, än att dessa frågor bör bedömas med hänsyn till omständigheterna
i varje särskilt fall.
17 § i stadgan, i vilket författningsrum sammanförts bestämmelserna för
alla planinstitut om kungörande, utställande m. m., föreskriver bl. a., att
innan förslag till plan antages förslaget skall utställas till granskning under
en tid av såvitt avser regionplan minst tre månader och i övriga fall minst
tre veckor, att kungörelse om utställandet skall före den bestämda tidens
början ske i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för
orten införes, att vid utställande av förslag till regionplan kopia och avskrift
av förslaget skall översändas till bl. a. av frågan berörda centrala
myndigheter ävensom, där så finnes lämpligt, till annan som beröres av
förslaget, därvid skall bestämmas viss tid, minst tre månader efter delfåendet,
inom vilken vederbörande äger att inkomma med yttrande över förslaget,
att vid utställande av förslag till generalplan, som helt eller delvis
skall fastställas, eller till stadsplan eller byggnadsplan, skall före ingången
av den tid, som bestämts för förslagets granskning, med posten under rekommendation
eller eljest bevisligen avsändas skriftlig underrättelse om
innehållet i den utfärdade kungörelsen till varje känd och inom riket boende
markägare som beröres av frågan och icke skriftligen godkänt förslaget, beträffande
generalplaneförslag dock endast till de sakägare, som beröres av
fastställelsen, samt att vid utställande av förslag till generalplan, som skall
helt eller delvis fastställas, till stadsplan eller till byggnadsplan ett exemplar
av förslaget skall tillställas kyrkorådet, där så finnes erforderligt.
Sistnämnda föreskrift — som icke återfinnes i det förslag av 1951 års
byggnadsutredning vilket legat till grund för 1959 års byggnadslagstiftning
— föranleddes av en skrivelse till Kungl. Maj:t av 1957 års kyrkomöte.
I anledning av en vid kyrkomötet väckt motion hade mötets första tillfälliga
utskott, dit motionen hänvisats, i sitt betänkande (nr 3) till behandling
upptagit vissa frågor om underrättelse till kyrklig myndighet om ärenden
rörande planläggning. Utskottet hade därvid framhållit bl. a., att 17 §
4 mom. i byggnadsutredningens förslag till ny byggnadsstadga borde kom
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960
3
pletteras med en föreskrift att ett exemplar av upprättade planförslag skulle
tillställas kyrkorådet i den eller de församlingar, inom vilken det område,
som omfattades av planförslaget, vore beläget. På hemställan av utskottet
anhöll kyrkomötet i sin skrivelse, att nämnda uttalande av utskottet måtte
beaktas av Kungl. Maj :t vid stadgans slutliga utformning. Departementschefen
yttrade härom i propositionen.
Vad beträffar kyrkomötets framställning om delgivning av upprättade
planförslag med kyrkliga myndigheter vill jag erinra om att planläggningsverksamheten
har en mycket betydande omfattning och att endast en försvinnande
liten del av planmaterialet kan tänkas vara av intresse ur de synpunkter,
som kyrkliga myndigheter har att bevaka. En allmän skyldighet
för byggnadsnämnden att tillställa kyrkorådet eller annan kyrklig myndighet
avskrift av upprättade planförslag skulle därför framstå som opraktisk
och föga ägnad att tillgodose de kyrkliga myndigheternas intresse. Jag biträder
i princip det syfte, som kyrkomötets framställning avser att tillgodose,
men förutskickar, att en kraftig gallring måste ske av det material, som
tillställes de kyrkliga myndigheterna. Lämpligast torde vara att det överlåtes
åt byggnadsnämnden att bedöma, vilka planärenden som kan tänkas
vara av intresse ur kyrklig synpunkt. I enlighet härmed förordar jag, att i
paragrafen inflyter en bestämmelse om att byggnadsnämnden, där så finnes
erforderligt, skall i samband med utställandet av planförslag tillställa
kyrkorådet avskrift av förslaget.
Utskottet
En genomgående princip vid tillkomsten av den nya byggnadsstadgan kan
sägas ha varit, att man velat undvika sådana detalj föreskrifter, som skulle
medföra att bestämmelserna alltför snabbt föråldras. I enlighet härmed har
i vissa fall, där nu gällande byggnadsstadga innehåller en uppräkning av de
myndigheter och intressenter som skall eller bör höras, i den nya stadgan
intagits mera allmänt hållna bestämmelser. Motionen syftar icke till någon
ändring i dessa bestämmelser. Motionärerna menar emellertid, att de anvisningar
som byggnadsstyrelsen jämlikt 76 § 2 mom. i 1959 års byggnadsstadga
har att utfärda angående stadgans tillämpning bör innehålla en uppmaning
till byggnadsnämnderna att tillse, att de kyrkliga myndigheterna
regelmässigt beredes tillfälle yttra sig över upprättade planförslag. Det kan
här anmärkas, att sådana anvisningar — i motsats till de föreskrifter av i
huvudsak teknisk karaktär som byggnadsstyx-elsen har att utfärda enligt 1
mom. samma författningsrum — icke erfordrar Kungl. Maj :ts överprövning
och icke får bindande karaktär.
Inom byggnadsstyrelsen pågår för närvarande enligt vad utskottet inhämtat
utarbetande av sådana föreskrifter som enligt vad nyss sagts är av i
huvudsak teknisk art. I avvaktan på alt detta arbete slutförts anstår tills
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960
vidare utfärdandet av övriga råd och anvisningar för tillämpning av den nya
byggnadsstadgan.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om det angelägna i att vid
planläggning mark reserveras för kyrkliga ändamål. En föreskrift eller
rekommendation att alla planförslag skall tillställas kyrklig myndighet synes
emellertid opraktisk och torde icke vara erforderlig för det med motionerna
avsedda syftet. En liknande uppfattning uttalades, som framgår av den tidigare
redogörelsen, av föredragande departementschefen vid byggnadsstadgans
tillkomst. Då — med avsteg från vad som enligt vad ovan sagts eljest
kan sägas ha gällt vid utformande av den nya byggnadsstadgan — i 17 § särskilt
angivits, att i samband med utställandet av planförslag kyrkorådet där
så erfordras skall tillställas avskrift av förslaget, synes därmed ha skapats
en tillfredsställande garanti för att de kyrkliga myndigheternas intresse tillgodoses
i det hänseende motionärerna åsyftar. I förarbetena till den nya lagstiftningen
har vidare i flera sammanhang betonats vikten av att samråd i
planärenden äger rum med de myndigheter som kan beröras av planläggningen.
Att så sker står alltså i överensstämmelse jämväl med de allmänna
principer som sålunda ligger till grund för lagstiftningen.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna 1:466 och 11:569 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 mars 1960
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Kristiansson,
Alexanderson, Schött, Wirmark och Ernst Olsson*;
från andra kammaren: herr Johansson i Torp, fru Torbrink*, herrar
Munktell, Bengtsson i Halmstad, Nyberg, Svenning*, Grebäck och Bengtsson
i Göteborg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960
600464
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.