Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om beredande av tillfälle för de kyrkliga myndigheterna att yttra sig över planförslag enligt byggnadslagstiftningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 466 i första kammaren av herr Sveningsson och nr 569 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås.

1960-03-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:13, Utlåtande i anledning av motioner om beredande av tillfälle för de kyrkliga myndigheterna att yttra sig över planförslag enligt byggnadslagstiftningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 466 i första kammaren av herr Sveningsson och nr 569 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av motioner om beredande av tillfälle för de

kyrkliga myndigheterna att yttra sig över planförslag enligt

byggnadslagstiftningen.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 466 i första kammaren av herr Sveningsson

och nr 569 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås.

I motionerna, vilka är likalydande, anföres, att vid uppgörande av planer

enligt byggnadslagstiftningen kyrkliga intressen icke sällan eftersättes och

att härigenom förelupit misstag, vilka visat sig föranleda både arbete och

kostnader. Motionärerna framhåller som angeläget att vid planläggning

mark reserveras för kyrkobyggen och församlingshem och anser, att de

kyrkliga myndigheterna regelmässigt bör beredas tillfälle att yttra sig över

upprättade planförslag.

Motionärerna hemställer, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte anmoda byggnadsstyrelsen

att vid utarbetande av anvisningar rörande byggnadsstadgans tillämpning

tillse att de kyrkliga myndigheterna ges tillfälle att taga del av uppgjorda

planförslag».

I syfte att vid planläggning redan på ett förberedande stadium bereda enskilda

sakägare och andra intressenter tillfälle att framlägga sina synpunkter

och att kontinuerligt följa förfarandet har i byggnadsstadgan den 30 december

1959, som med vissa undantag skall träda i kraft den 1 juli 1960, i

lk § stadgats, att den som upprättar förslag till plan därvid skall samråda

förutom med kommunens organ och länsarkitekten med »övriga myndigheter,

sammanslutningar och enskilda personer, som kunna hava ett väsentligt

intresse av frågan». För att möjliggöra kontroll över att denna bestämmelse

iakttages har i 16 § samma stadga intagits en föreskrift om skyldighet att

vid planförslaget foga redogörelse för vad som i sådant hänseende åtgjorts.

1 propositionen (1959: 168) uttalade föredragande departementschefen i

anslutning till förstnämnda bestämmelse bl. a., att det för att få fram en

god plan är nödvändigt att planförfattaren på ett så tidigt stadium som möjligt

gör sig underrättad om de synpunkter på frågan, som företrädes av intressenterna,

men att man icke får bortse från den motsatta synpunkten,

intrång till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 and. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960

nämligen att det med hänsyn till allmänna intressen ibland är befogat att

omgärda planläggningen med en viss sekretess. En lämplig kompromiss mellan

de stridiga synpunkterna ansåg departementschefen vara den, som utredningen

förordat, nämligen att förfarandet vid planernas utarbetande icke

reglerades genom några mera detaljerade bestämmelser men att det dock

uttryckligen föreskrevs, att planförfattaren skall bedriva samråd med de

myndigheter, sammanslutningar och enskilda personer, som kan ha ett väsentligt

intresse av frågan, samt att det ålägges vederbörande att för fastställelsemyndigheten

redovisa det samråd, som bedrivits. De i vissa av remissyttrandena

förekommande uppräkningarna av myndigheter, vilkas mening

i skilda fall borde inhämtas, föranledde intet annat departementschefens

uttalande, än att dessa frågor bör bedömas med hänsyn till omständigheterna

i varje särskilt fall.

17 § i stadgan, i vilket författningsrum sammanförts bestämmelserna för

alla planinstitut om kungörande, utställande m. m., föreskriver bl. a., att

innan förslag till plan antages förslaget skall utställas till granskning under

en tid av såvitt avser regionplan minst tre månader och i övriga fall minst

tre veckor, att kungörelse om utställandet skall före den bestämda tidens

början ske i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för

orten införes, att vid utställande av förslag till regionplan kopia och avskrift

av förslaget skall översändas till bl. a. av frågan berörda centrala

myndigheter ävensom, där så finnes lämpligt, till annan som beröres av

förslaget, därvid skall bestämmas viss tid, minst tre månader efter delfåendet,

inom vilken vederbörande äger att inkomma med yttrande över förslaget,

att vid utställande av förslag till generalplan, som helt eller delvis

skall fastställas, eller till stadsplan eller byggnadsplan, skall före ingången

av den tid, som bestämts för förslagets granskning, med posten under rekommendation

eller eljest bevisligen avsändas skriftlig underrättelse om

innehållet i den utfärdade kungörelsen till varje känd och inom riket boende

markägare som beröres av frågan och icke skriftligen godkänt förslaget, beträffande

generalplaneförslag dock endast till de sakägare, som beröres av

fastställelsen, samt att vid utställande av förslag till generalplan, som skall

helt eller delvis fastställas, till stadsplan eller till byggnadsplan ett exemplar

av förslaget skall tillställas kyrkorådet, där så finnes erforderligt.

Sistnämnda föreskrift — som icke återfinnes i det förslag av 1951 års

byggnadsutredning vilket legat till grund för 1959 års byggnadslagstiftning

— föranleddes av en skrivelse till Kungl. Maj:t av 1957 års kyrkomöte.

I anledning av en vid kyrkomötet väckt motion hade mötets första tillfälliga

utskott, dit motionen hänvisats, i sitt betänkande (nr 3) till behandling

upptagit vissa frågor om underrättelse till kyrklig myndighet om ärenden

rörande planläggning. Utskottet hade därvid framhållit bl. a., att 17 §

4 mom. i byggnadsutredningens förslag till ny byggnadsstadga borde kom
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960

3

pletteras med en föreskrift att ett exemplar av upprättade planförslag skulle

tillställas kyrkorådet i den eller de församlingar, inom vilken det område,

som omfattades av planförslaget, vore beläget. På hemställan av utskottet

anhöll kyrkomötet i sin skrivelse, att nämnda uttalande av utskottet måtte

beaktas av Kungl. Maj :t vid stadgans slutliga utformning. Departementschefen

yttrade härom i propositionen.

Vad beträffar kyrkomötets framställning om delgivning av upprättade

planförslag med kyrkliga myndigheter vill jag erinra om att planläggningsverksamheten

har en mycket betydande omfattning och att endast en försvinnande

liten del av planmaterialet kan tänkas vara av intresse ur de synpunkter,

som kyrkliga myndigheter har att bevaka. En allmän skyldighet

för byggnadsnämnden att tillställa kyrkorådet eller annan kyrklig myndighet

avskrift av upprättade planförslag skulle därför framstå som opraktisk

och föga ägnad att tillgodose de kyrkliga myndigheternas intresse. Jag biträder

i princip det syfte, som kyrkomötets framställning avser att tillgodose,

men förutskickar, att en kraftig gallring måste ske av det material, som

tillställes de kyrkliga myndigheterna. Lämpligast torde vara att det överlåtes

åt byggnadsnämnden att bedöma, vilka planärenden som kan tänkas

vara av intresse ur kyrklig synpunkt. I enlighet härmed förordar jag, att i

paragrafen inflyter en bestämmelse om att byggnadsnämnden, där så finnes

erforderligt, skall i samband med utställandet av planförslag tillställa

kyrkorådet avskrift av förslaget.

Utskottet

En genomgående princip vid tillkomsten av den nya byggnadsstadgan kan

sägas ha varit, att man velat undvika sådana detalj föreskrifter, som skulle

medföra att bestämmelserna alltför snabbt föråldras. I enlighet härmed har

i vissa fall, där nu gällande byggnadsstadga innehåller en uppräkning av de

myndigheter och intressenter som skall eller bör höras, i den nya stadgan

intagits mera allmänt hållna bestämmelser. Motionen syftar icke till någon

ändring i dessa bestämmelser. Motionärerna menar emellertid, att de anvisningar

som byggnadsstyrelsen jämlikt 76 § 2 mom. i 1959 års byggnadsstadga

har att utfärda angående stadgans tillämpning bör innehålla en uppmaning

till byggnadsnämnderna att tillse, att de kyrkliga myndigheterna

regelmässigt beredes tillfälle yttra sig över upprättade planförslag. Det kan

här anmärkas, att sådana anvisningar — i motsats till de föreskrifter av i

huvudsak teknisk karaktär som byggnadsstyx-elsen har att utfärda enligt 1

mom. samma författningsrum — icke erfordrar Kungl. Maj :ts överprövning

och icke får bindande karaktär.

Inom byggnadsstyrelsen pågår för närvarande enligt vad utskottet inhämtat

utarbetande av sådana föreskrifter som enligt vad nyss sagts är av i

huvudsak teknisk art. I avvaktan på alt detta arbete slutförts anstår tills

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1960

vidare utfärdandet av övriga råd och anvisningar för tillämpning av den nya

byggnadsstadgan.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om det angelägna i att vid

planläggning mark reserveras för kyrkliga ändamål. En föreskrift eller

rekommendation att alla planförslag skall tillställas kyrklig myndighet synes

emellertid opraktisk och torde icke vara erforderlig för det med motionerna

avsedda syftet. En liknande uppfattning uttalades, som framgår av den tidigare

redogörelsen, av föredragande departementschefen vid byggnadsstadgans

tillkomst. Då — med avsteg från vad som enligt vad ovan sagts eljest

kan sägas ha gällt vid utformande av den nya byggnadsstadgan — i 17 § särskilt

angivits, att i samband med utställandet av planförslag kyrkorådet där

så erfordras skall tillställas avskrift av förslaget, synes därmed ha skapats

en tillfredsställande garanti för att de kyrkliga myndigheternas intresse tillgodoses

i det hänseende motionärerna åsyftar. I förarbetena till den nya lagstiftningen

har vidare i flera sammanhang betonats vikten av att samråd i

planärenden äger rum med de myndigheter som kan beröras av planläggningen.

Att så sker står alltså i överensstämmelse jämväl med de allmänna

principer som sålunda ligger till grund för lagstiftningen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna 1:466 och 11:569 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Kristiansson,

Alexanderson, Schött, Wirmark och Ernst Olsson*;

från andra kammaren: herr Johansson i Torp, fru Torbrink*, herrar

Munktell, Bengtsson i Halmstad, Nyberg, Svenning*, Grebäck och Bengtsson

i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960

600464

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.