Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1960

1960-04-05 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:17, Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1960

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av motion om ökat skydd för delägare i bostadsrättsföreningar.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare av

herrar Mellqvist och Persson i Tandö väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 269.

Motionärerna åsyftar med sitt yrkande de s.k. byggmästarföreningarna,

dvs. bostadsrättsföreningar tillkomna på initiativ av byggnadsföretag som

avser att i egen regi uppföra den byggnad vari bostadsrätten skall upplåtas.

I motionen hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t »begär

sådana ändringar i gällande författning» att ett säkrare skydd ernås för

bostadsrättshavare i föreningar av denna kategori.

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för yrkandet hänvisar utskottet

till motionen.

I den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar har yttranden inhämtats från

bostadsstyrelsen och statens hyresråd. Därjämte har på begäran av utskottet

yttranden avgivits av Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars

Riksförbund u.p.a. (HSB:s riksförbund), Svenska Riksbyggen, förening u.p.a.,

och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF).

Gällande bestämmelser

Bestämmelser avsedda att ur rättsskyddssynpunkt tillgodose medlemmar

av bostadsrättsföreningar — varmed förstås ekonomiska föreningar med

ändamål att i föreningens hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra

lägenheter under nyttjanderätt för obegränsad tid — återfinnes i lagen den

25 april 1930 om bostadsrättsföreningar (bostadsrättslagen) ävensom i lagen

den 19 juni 19i2 om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m. (bostadsrätiskontrollagen). Vidare gäller enligt Kungl. Maj:ts

kungörelse den 2i maj 1957 (nr 360) om tertiärlån m.m. (tertiärlånekungörel

sen) och av bostadsstyrelsen meddelade föreskrifter för beviljande i vissa fall

av statslån för byggnadsföretag särskilda regler angående formerna för företagens

förvaltning. Dessa regler, som innebär, att förvaltningen är underkastad

ett visst mått av offentlig kontroll, tillgodoser realiter även en enskild

bosladsrättshavares intresse.

Av vad i motionen anföres framgår, att motionärerna med uttrycket »gällande

författning» i motionsyrkandet avser tertiärlånekungörelsen.

Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 dr 1960

Av bestämmelserna till bostadsrättshavares skydd i bostads lättslagen

kan här särskilt nämnas It—14 §§, som innehåller följande: Innan

bostadsrätt må upplåtas skall KB ha mottagit en på visst angivet sätt beskaffad

ekonomisk plan för föreningens verksamhet. Å planen skall vara tecknat

intyg av två på närmare bestämt sätt kvalificerade personer. Intyget skall

innehålla, att planen enligt intygsgivarnas mening vilar på tillförlitliga grunder.

I vissa fall skall ny plan ha upprättats och mottagits av KB innan vidare

bostadsrätt får upplåtas. — Om verkan av och straff för upplåtelse av bostadsrätt

i strid med nämnda bestämmelser se 22 § och 63 § 1.

Bostadskontrollagen, som äger tillämpning i ort där lagen om

hyresreglering in. m. är gällande, anger bl. a., att sådan ekonomisk plan som

nyss nämnts skall godkännas av hyresnämnden, innan den må av länsstyrelsen

mottagas (2 §). Hyresnämndens prövning är, i motsats till den granskning

som skall verkställas av länsstyrelsen, av huvudsakligen materiell art

(se 3 §). På hyresnämndens avgörande beror även huruvida, innan bostadsrätt

blivit upplåten, förskott må uppbäras å avgift eller annat vederlag för

bostadsrätt (4 § andra stycket). Hyresnämnden äger i samband med sådant

tillstånd meddela särskilda villkor och föreskrifter och må under vissa förutsättningar

återkalla givet tillstånd, varvid uppburna förskott skall återbetalas

(4 § sista stycket). Bestämmelserna i 4 § är straffsanktionerade, se

16 §. Förskott som uppburits i strid mot stadgandena i lagen skall återgäldas

(17 §).

De regler i tertiärlåne kungörelsen som här närmast är av

intresse kan i huvudsak anges sålunda. Tertiärlån av statsmedel kan under

förutsättningar som angivas i författningen beviljas för ny- och ombyggnad

av flerfamiljshus, som i sin helhet är avsett för bostadsändamål eller som

innehåller andra utrymmen än för bostadsändamål till högst hälften av den

sammanlagda lägenhetsytan, vinds- och källarplan oräknade (1 § första stycket

a). Tertiärlån må ej överstiga viss andel av det avkastningsvärde, som det

lånebeviljande organet åsätter fastigheten eller byggnaden, nämligen i fråga

om a) byggnad, som uppföres av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag,

trettio procent; b) byggnad, som uppföres av kooperativt organiserat företag,

vilket arbetar utan enskilt vinstsyfte och under kontroll, som det lånebeviljande

organet finner betryggande, tjugufem procent; samt c) annan

byggnad femton procent eller i särskilda fall tjugu och tjugufem procent

(9 § första stycket). Efter det lånebeviljande organets beprövande må dock

tertiärlån utgå med högre belopp än nu sagts, därest, då tertiärlåneärende

slutligt avgöres, summan av primär- och sekundärlån uppgår till mindre än

sjuttio procent av det åsatta avkastningsvärdet (9 § sista stycket). Som allmännyttigt

företag må av det lånebeviljande organet erkännas bolag, förening

eller stiftelse, som arbetar utan enskilt vinstsyfte samt under samverkan

med och tillsyn av vederbörande kommun, under förutsättning dels att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr il år 1960

3

kommunen utser mer än halva antalet ledamöter av företagets styrelse, dels

att övriga styrelseledamöter utses av personer eller företag, vilka är fristående

i förhållande till egentliga byggnadsföretagarintressen, dels ock att kommunen

åtagit sig att i viss angiven utsträckning gentemot staten svara för förluster

(2 § sista stycket).

Enligt gällande den 28 november 1958 av bostads styrelsen utfärdade

allmänna villkor för att ett företag skall godkännas såsom kooperativt

organiserat och arbetande utan enskilt vinstsyfte jämlikt 9 § första stycket b)

tertiärlånekungörelsen (Sfo nr 133) föreskrives bl. a. följande: Regelmässigt

skall företaget utgöra en bostadsrättsförening. 1 styrelsen skall från början

ingå minst en av kommunen utsedd ledamot, som har till uppgift att främja

de blivande bostadsrättshavarnas intressen och skall beredas tillfälle att på så

tidigt stadium som möjligt verka för detta syfte. Han har att deltaga i beslut

rörande inköp av tomt, fastställande av ritningar och slutande av entreprenadavtal.

Han har vidare att själv eller med anlitande av inom kommunalförvaltningen

tillgänglig sakkunskap kontrollera skäligheten av tomtpris och

kostnadsberäkningar i övrigt. Frågor i dessa hänseenden får liksom andra

spörsmål av principiell vikt eller av större ekonomisk räckvidd icke avgöras

av styrelsen annat än i den kommunalvalde ledamotens närvaro. Denne skall

även sörja för att de blivande bostadsrättshavarna får nödig information.

Företaget skall vara underkastat revision bl. a. av en utav kommunen utsedd

revisor med vissa särskilt angivna uppgifter. I bostadsrättsföreningens stadgar

skall bl. a. intagas bestämmelser om att minst en styrelseledamot jämte

suppleant samt en revisor jämte suppleant skall utses av vederbörande kommunala

myndigheter. Stadgarna får icke ändras utan det lånebeviljande organets

godkännande.

Tidigare yrkanden och förslag m. m.

I en år 1950 väckt motion, nr II: 66, hemställdes bl. a. om en översyn av

bostadsrättsföreningslagen i syfte att ytterligare stärka bostadsrättshavares

rättsliga ställning samt om åtgärder, nödvändiga för att till blivande bostadsrättshavares

förfogande ställa särskilda, väl kvalificerade förtroendemän i bostadsrättsföreningars

interimsstyrelser. Motionen, som hänvisades till lagutskott,

behandlades av tredje lagutskottet, till vars utlåtande, nr 28, hänvisas.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Riksdagen biföll denna hemställan.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t tillkallades år 1955 en sakkunnig för

att verkställa utredningar av vissa frågor berörande allmännyttiga och kooperativa

bostadsföretag. Utredningsmannen avgav den 10 november 1956 till

statsrådet och chefen för socialdepartementet eu promemoria med vissa förslag

rörande förvaltningen av kommunala, allmännyttiga och kooperativa

bostadsföretag. Utredningsmannens förslag innebar bl. a., att de statliga låne
II

i han g till riksdagens protokoll 1060. 0 samt. it avd. Nr 17

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr il år 1960

beviljande organen som villkor för tertiärlån till högre belåningsgräns än

som tillämpas för enskilda företag skall kunna uppställa kravet att det företag,

till vilket lån beviljas, ansluter sig till ett av bostadsstyrelsen auktoriserat

tillsynsorgan. Detta villkor borde enligt utredningsmannen obligatoriskt

tillämpas på kommunala, allmännyttiga och kooperativa företag, sedan tillsynsorganen

under en övergångstid av ett å två år beretts tillfälle att utbygga

sin organisation. För auktorisation ansågs i första hand revisionsorgan inom

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars

Riksförbund och Svenska Riksbyggen komma i fråga. Enligt

förslaget skulle på tillsynsorganet ankomma vissa närmare angivna uppgifter

i fråga om granskning, övervakning och rådgivning. — Utredningens förslag

redovisades i Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1958 angående anslag

för budgetåret 1958/59 till främjande av bostadsförsörjningen in. m. I anslutning

härtill yttrade departementschefen bl. a.: »Önskvärdheten av en

effektiv tillsyn över allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag har allmänt

vitsordats vid remissbehandlingen, under det att detaljutformningen av

tillsynsverksamheten har blivit föremål för kritiska omdömen från skilda

synpunkter. I huvudsak har mot de föreslagna åtgärderna anförts, att dessa

är onödigt långtgående och att revisionsuppgiften och den teknisk-ekonomiska

rådgivningen ej lämpligen låter sig förena inom ramen för en och

samma organisation. Vid övervägande av utredningsförslaget har jag själv,

vad revisionsfrågan angår, kommit till den uppfattningen, att en centraliserad

tillsynsverksamhet knappast är erforderlig för att åstadkomma den önskvärda

effektiviseringen av de allmännyttiga bostadsföretagens revision. Det

torde vara tillfyllest att i detta syfte vidtaga åtgärder för en skärpning av den

lokala revisionen. Sådan effekt synes enklast kunna ernås därigenom att man

ställer särskilda kompetenskrav på de revisorer, vilka skall granska ifrågavarande

bostadsföretags förvaltning.» — Departementschefen föreslog den

kompletteringen av då gällande regler för tertiärlån och tilläggslån, att som

villkor för lån till kommun eller allmännyttiga företag skulle införas vissa

kompetenskrav beträffande revisorerna men förklarade sig icke vara beredd

att föreslå särskilda regler för revision av kooperativa företag. Dock förutsatte

departementschefen, att kommunerna vid utseende av revisor för kooperativt

företag enligt därom gällande föreskrifter skulle beakta angelägenheten

av att uppdraget lämnades till kompetent revisor. — Genom Kungl. Maj :ts

kungörelse den 29 augusti 1958 (nr 482) angående ändring i kungörelsen den

24 maj 1957 om tertiärlån m. m. har bl. a. införts en bestämmelse av det innehåll

departementschefen sålunda föreslagit.

Slutligen kan här anmärkas, att chefen för socialdepartementet statsrådet

Nilsson såsom svar på en enkel fråga i andra kammaren av herr Svenning,

angående skärpta kontroll- och lagstiftningsåtgärder i fråga om bildandet av

samhällsnyttiga privata bostadsrättsföreningar, den 1 mars 1960 uttalat bl. a.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1960

5

Under senare tid har från olika håll framförts klagomål beträffande av enskilda

personer bildade bostadsrättsföreningar. Det har gjorts gällande att

bostadssökande, som tecknat sig för bostadsrätt i dylik förening, i vissa fall

har gjort ekonomiska förluster eller löper risken att göra sådana förluster.

Hyresgästernas riksförbund har i en förra året gjord framställning hemställt,

att Kungl. Maj :t ville i samråd med bostadsstyrelsen medverka till att de s. k

byggmästareföreningarna icke medgives statliga lån efter andra och gynnsammare

grunder än som gäller för privata byggmästare. Riksförbundets

framställning har remitterats till bostadsstyrelsen. Enligt vad jag erfarit torde

styrelsen inom kort komma att avge utlåtande över framställningen och därvid

redovisa de åtgärder beträffande kontroll av bostadsrättsföreningar, som

styrelsen finner motiverade. Att bostadssökande, som önskar lösa sin bostadsfråga

genom förvärv av en bostadsrättslägenhet, i görligaste mån skyddas mot

ekonomiska förluster i samband med bostadsförvärvet finner jag självklart.

Ökad kontroll över bostadsrättsföreningar synes därför önskvärd. Jag har

för avsikt att sedan bostadsstyrelsen avgivit sitt utlåtande ta upp denna fråga

till övervägande.

Yttrandena

Remissinstanserna är i stort sett eniga om att i vissa fall gällande föreskrifter

till bostadsrättshavares skydd icke fungerat tillfredsställande. Bostadsstyrelsen

förklarar sig sålunda dela motionärernas uppfattning, att ett effektivare

skydd för blivande bostadsrättshavare är påkallat, men anser icke att

såvitt nu kan bedömas någon ändring av tertiärlånekungörelsen är erforderlig.

Statens hyresråd uttalar att, trots de i 2—4 §§ bostadskontrollagen stadgade

reglerna och hyresrådets därtill utfärdade tillämpningsföreskrifter, enligt

vad hyresrådet erfarit menliga förhållanden i vissa fall kan uppstå för

medlemmar i bostadsrättsföreningar. Hyresrådet anser emellertid, att, sedan

den 20 februari innevarande år vissa nya anvisningar till hyresnämnderna

angående prövning av ärenden enligt bostadsrättslcontrollagen utfärdats,

någon ytterligare skärpning av kontrollen såvitt nu kan bedömas icke är erforderlig.

HSB.s riksförbund anser, att därest gällande författningsbestämmelser

effektivt upprätthålles, utnyttjandet av bostadsrättsförening som

företagsform för byggmästareintressen icke kan missbrukas. Om erforderlig

effektivitet i kontrollen icke går att nå — kommunens resurser för dess medverkan

kan exempelvis visa sig otillräckliga — finner förbundet ändrade

föreskrifter främst i tertiärlåneförfattningarna böra övervägas. Svenska

Riksbyggen förordar, att de problem som beröres i motionen blir föremål

för utredning. SBEF slutligen anser, att »den redan befintliga kontrollapparaten»

i den mån den fungerar som avsett är måste utgöra betryggande garanti

för det skydd åt bostadsrättsbavarna, som motionärerna efterlyser. De brister

i kontrollen som trots detta visat sig synes enligt SBEF ha uppstått i

samband med upptagande av insatsförskotten. SBEF säger sig för sin del

överväga, att beträffande sina medlemmar åstadkomma en garanti gentemot

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 11)60

den enskilde bostadsrättsspekulanten för de insatser han erlägger i förskott

till förening som organiserats av SBEF-medlem, och förordar, att motsvarande

garantier utfärdas även av övriga företagare och organisationer. Med

hänvisning till den utredning på området som pågår inom socialdepartementet

finner SBEF motionen icke böra föranleda någon åtgärd.

Yttrandena innehåller i övrigt i huvudsak följande.

Bostadsstyrelsen anknyter till vissa i motionen framförda påståenden.

Motionärerna har framhållit, att förhållandena i stor utsträckning visat, att

den komunala representanten som skall tillvarataga de blivande

bostadsrättshavarnas intressen i viktiga frågor endast får en formell ställning.

Bostadsstyrelsen är medveten om att den kommunala kontrollen ofta nog icke

fungerar tillfredsställande. Styrelsen anser att frågan om anslutning av bostadsrättsföreningar

till något centralt tillsynsorgan ånyo bör övervägas. I

utlåtande den 31 januari 1957 anslöt sig bostadsstyrelsen i huvudsak till det

förslag i ämnet som den 10 november 1956 framlades av utredningen om allmännyttiga

och kooperativa bostadsföretags förvaltning m. in. Tillgång till ett

sådant tillsynsorgan bör även ge den kommunala representanten i en bostadsrättsförenings

styrelse bättre stöd i hans funktion att bevaka de blivande

bostadsrättshavarnas intressen.

I motionen framhålles vidare att »sedan huset uppförts, har medlemmarna

fått godtaga de totala kostnaderna som bostadsstyrelsen

godkänt men som väsentligt kan överstiga vad

som från början beräknats». I denna fråga vill bostadsstyrelsen framhålla,

att de lånebeviljande organen numera icke framräknar några produktionskostnader

för kooperativa företag utan enskilt vinstsyfte. Ett efter vissa normer

fastställt belåningsvärde ligger till grund för långivningen. Preliminärt

lånebeslut bör icke lämnas med mindre uppgift erhålles om den totala produktionskostnad

som enligt ingångna avtal kan komma att belasta föreningen.

Härigenom minskas risken av att entreprenören påför föreningen oförutsedda

eller obestämda kostnader, innan avlämning genomföres. Styrelsen godkänner

numera icke att entreprenadsumman i avtalet om entreprenad bestämmes till

det värde som lånemyndigheten må komma att godkänna såsom belåningsvärde.

(Däremot möter icke hinder, att den produktionskostnad som låntagaren

anger såsom entreprenadsumma i förväg har uträknats efter samma

regler, som gäller för framräkning av belåningsvärde.) När differens föreligger

mellan belåningsvärdet och den kostnad som kommer att belasta en

bostadsrättsförening, är det en bedömningsfråga för lånemyndigheten, om

preliminärt lånebeslut skall lämnas eller om låneframställningen skall avslås.

I fråga om lokaler i bostadsrättsföreningens hus har

bostadsstyrelsen i anvisningar till länsbostadsnämnderna framhållit, att det

är en förutsättning för tillämpning av i särskild ordning framställda baspris

för olika typer av lokaler att en stadigvarande hyra kan påräknas som täcker

det för lokaltypen gällande baspriset jämte eventuell kostnad över belåningsvärdet.

Skulle hyran icke uppgå till erforderlig nivå, hänföres lokalen till den

lägre klass, som svarar mot hyresinkomsten för lokalen. Skulle viss del av

kostnaden för den fasta inredningen i lokalen bestridas av den blivande hyresgästen,

skall enligt anvisningarna en mot kostnadsbortfallet svarande nedsättning

av baspriset göras. De lånebeviljande organen är åtei-hållsamma i sin

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr il dr W60

7

långivning till bostadsrättsföreningar med stor andel lokaler. Bostadsstyrelsen

avser att i cirkulär till förmedlingsorganen fästa uppmärksamheten på

dessa frågor.

Bostadsstyrelsen framhåller slutligen, att den av Hyresgästernas Riksförbund

till chefen för socialdepartementet avlåtna framställningen, varöver

bostadsstyrelsen har att yttra sig, syftar till att begränsa möjligheterna för

s. k. byggmästarstartade bostadsrättsföreningar att få statslån och sålunda

går längre än vad motionärerna påyrkat. Om den pågående utredningen kan

föranleda förslag till ändring i tertiärlånekungörelsen kan bostadsstyrelsen

icke nu bedöma.

Statens hyresråd hänvisar till yttrandet bilagda cirkulär nr 31 och nr 36

med anvisningar till hyresnämnderna rörande bl. a. prövningen av

ekonomisk plan och tillstånd till upptagande av förskott

å avgifter. För cirkulär nr 36 har delvis redogjorts i utskottets

utlåtande nr 28/1950. De den 20 februari 1960 utfärdade kompletterande anvisningarna,

cirkulär nr 111, vilka jämväl bilagts yttrandet, lyder.

I cirkulär nr 36 har hyresrådet meddelat föreskrifter och anvisningar angående

bland annat hyresnämndernas prövning av ansökan om tillstånd att

upptaga förskott å avgifter till bostadsrättsförening. Under rubriken »Tillstånd

med eller utan villkor» ha angivits vissa fall, då hyresnämnden borde

kunna meddela sökanden tillstånd att uppbära förskott utan att några villkor

uppställdes. Ett sådant fall föreligger enligt cirkuläret beträffande bostadsrättsförening,

vars företag kan förutsättas bliva finansierat med tertiär- och

tilläggslån av bostadsstyrelsen med därav följande prövning och eventuell

revision av anskaffningskostnaden. — De lånebeviljande organens beräkning

av belåningsvärdet sker emellertid numera oftast efter en schablonmässig

metod utan någon särskild granskning av anskaffningskostnaden. Enbart den

omständigheten att företaget kan förutsättas bliva finansierat med statliga lån

är således ej längre något skäl att underlåta att uppställa villkor för tillstånd

att uppbära förskott. — Beträffande de villkor som böra uppställas har hyresrådet

i cirkulär nr 36 uttalat, att därmed åsyftas villkor, som äro ägnade att

hålla föreningen och dess medlemmar skadeslösa, därest den som uppfört

huset betingar sig en alltför hög ersättning härför. I första hand bör därför

enligt cirkuläret krävas en förbindelse från vederbörande byggmästare att

till föreningen återbetala den del av köpeskillingen eller entreprenadsumman,

som överstiger den anskaffningskostnad, som slutligen blir godkänd av hyresnämnden.

Förbindelsen bör i regel vara försedd med borgen eller annan säkerhet.

Vidare bör enligt cirkuläret krävas förbindelse av föreningen att till förskottsgivare

återbetala uppburna förskott i den mån de överstiga de slutligen

fastställda avgifterna. I cirkuläret är ej föreskrivet att föreningens förbindelse

bör vara försedd med säkerhet. — På angivna sätt beskaffade villkor äro ej

tillfyllest för att hålla förskottsgivarna skadeslösa för den händelse föreningen

icke skulle vara i stånd att fullgöra föreningen åliggande skyldighet att återbetala

uppburna förskott. Sådan skyldighet kan tänkas uppkomma icke blott

därför alt förskotten äro högre än de slutligen fastställda avgifterna utan

även av annan anledning, såsom att företaget icke fullföljes på de villkor eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1960

inom den tid som förutsatts då förskotten lämnades. Utöver de villkor, som

hyresnämnden jämlikt cirkulär nr 36 bör uppställa, bör hyresnämnden därför

i regel även avkräva föreningen betryggande säkerhet

— företrädesvis i form av bankgaranti — för att uppburna förskott kunna

återbetalas, därest förskottsgivarna på grund av föreningens förbindelse eller

eljest bliva berättigade att helt eller delvis återfå lämnade förskott. Säkerheten,

som skall täcka samtliga förskott å grundavgifter, bör inlämnas till och

förvaras hos hyresnämnden. — Hyresrådet vill understryka vikten av att

hyresnämnderna i övrigt följa de i cirkulär nr 36 meddelade föreskrifterna

och anvisningarna för prövning av tillståndsärenden ävensom att granskning

av ekonomisk plan sker med största noggrannhet. — Hyresrådet erinrar även

om den anmälningsskyldighet, som föreligger enligt cirkulär nr 36. Skriftlig

anmälan skall således omedelbart göras till hyresrådet i följande fall.

1. då tillstånd meddelas för bostadsrättsförening att upptaga förskott å

avgift till föreningen,

2. då beslut meddelas på ansökan om godkännande av ekonomisk plan för

förening, som erhållit tillstånd att upptaga förskott,

3. då tillstånd meddelas för förening eller bolag att utan hinder av stadgandet

i 11 § bostadsrättskontrollagen upplåta andelsrätt, varmed följer rätt

att besitta eller hyra lägenhet, samt

4. då jämlikt 3 § fjärde stycket hyresregleringslagen tillstånd lämnas till

avtal om försträckning, borgensförbindelse eller liknande som villkor för

uthyrning.

Anmälan skall innehålla samtliga de uppgifter, som för respektive fall

angivits i cirkulär nr 36.

HSB.s riksförbund framhåller den skillnad mellan de bostadskooperativa

organisationerna och de på byggmästarinitiativ

tillkomna bostadsrättsföreningarna, som förbundet

påtalat i sitt i utskottets utlåtande nr 28 år 1950 redovisade yttrande,

och anser, att denna skillnad under 1950-talet ytterligare markerats genom

den omfattning som sistnämnda föreningsbildande erhållit. Förbundet fortsätter.

Något kooperativt intresse torde icke föreligga bakom mängden av byggmästareinitiativ

till bostadsrättsföreningar. Tvärtom är byggmästareintresset

i väl snart sagt samtliga dessa fall helt dominerande i föreningsbildningen

och vid uppförandet av sålunda bildade bostadsrättsföreningars fastigheter.

De bostadskooperativa organisationernas prövning för medlemmarnas räkning

av produktionskostnaderna och förvaltningskostnaderna för de av dem

organiserade bostadsrättsföreningarna utan enskilt vinstsyfte förekommer

icke och kan i praktiken över huvud taget inte förekomma då byggmästareintresset

är bestämmande i en bostadsrättsförening. Samtidigt med utvecklingen

mot en alltmera markerad skillnad i sak mellan de bostadskooperativa

organisationerna med fast organiserade medlemmar och med av medlemmarna

valda styrelser, som stå fria i förhållande till byggmästarna och de

intressen som utnyttja bostadsrättsföreningsbyggandet som företagsform,

synes emellertid i många fall ha skett en uttunning av den prövning, som de

hyresreglerande och lånebeviljande myndigheterna ha att utöva över bildan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 är 1960

9

det av och långivningen till bostadsrättsföreningar. Redan med hänsyn till nu

gällande lagstiftning om ekonomiska föreningar — och bostadsrättsförening

är ekonomisk förening — måste ifrågasättas, huruvida bostadsrättsförening

kan nyttjas som en företagsform och ett instrument för byggmästareverksamhet

och huruvida icke rätteligen för registrering av bostadsrättsförening måste

krävas, att densamma redan vid registreringen har ett kooperativt syfte och

ändamål. Då så emellertid i dag icke sker synes det desto angelägnare, att en

effektiv kontroll utövas över att sådan bostadsrättsförening, som är avsedd

som företagsform, icke vid myndigheternas nyss angivna prövning jämställes

med kooperativt organiserad bostadsrättsförening. — Såväl i bostadsrättskontrollagen

som i de författningar, som reglera den statliga tertiärlånegivningen

till bostadsbyggandet, har också detta problem beaktats och en gränsdragning

i fråga om lånevillkor m. in. gjorts mellan kooperativt organiserade

bostadsföretag och andra. — Den kontroll och insyn från det allmännas sida,

som föreskrives för kooperativt organiserat företag, ger i princip icke utrymme

för byggmästare att med utnyttjande av de för sådant företag gällande

lånevillkoren använda bostadsrättsföreningar som företagsform. Här må anföras,

vad chefen för socialdepartementet uttalade i proposition nr 279 till

1946 års riksdag angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen:

»Då det — vilket för övrigt framhållits av flera remissinstanser —

får anses vara angeläget att icke undertrycka den på kooperativ grund vilande

lägenhetsproduktionen, har jag funnit mig böra föreslå, att, åtminstone under

en övergångstid, tertiärlån inom högst 95 % av fastighetsvärdet få utgå till

kooperativt organiserade företag, som arbeta utan enskilt vinstsyfte och under

betryggande kontroll. Jag förutsätter vidare, att lån under dylika villkor icke

beviljas med mindre det från början är klart, att företaget fyller ett legitimt

behov och att den kooperativa företagsformen icke blir av blott formell

karaktär.»

Svenska Riksbyggen motsätter sig icke att ändringar vidtages i gällande

författning för att skapa nödigt skydd åt bostadsrättshavare men anser att

frågan bäst löses genom »vidgad upplysning om uppgifterna för en sund

bostadskooperation». Kommunerna bör enligt förbundet skärpa sin kontroll

över de bostadsrättsföreningar som erhåller belåning till 95 procent. Vidare

anföres.

En stor del av de bostadsrättsföreningar, som tillkommit under de senaste

åren har bildats av de kooperativa riksorganisationerna HSB och Svenska

Riksbyggen. Då dessa organisationer inte bara medverkar vid uppförandet av

bostäderna, utan även bistår vid förvaltningen, bör medlemmarnas intressen

vara betryggande skyddade. Det är nämligen dessa organisationers uppgift

att tillse att medlemmarnas intressen tillvaratages. Annorlunda ställer det sig

med de bostadsrättsföreningar, som tillkommit på initiativ av byggfirmor,

vars huvudsakliga intresse är att avsätta de bostäder, som produceras. Ur

många synpunkter — såväl ur samhällets som bostadsrättsinnehavarnas —

vore det riktigt att förutsättningarna för att bilda bostadsrättsföreningar

skulle medföra ansvar, när det gäller den framtida förvaltningen. Genom att

de, som medverkat till föreningarnas tillkomst och byggt bostäderna, icke är

representerade i den framtida styrelsen och därmed icke åtager sig något an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1960

svar för förvaltningen, kan bostadsrättsinneliavarna komma i det läget att

kostnader, som egentligen är att hänföra till byggandet, uppstår sedan fastigheten

är överlämnad till föreningen och initiativtagarna inte längre känner

något ansvar.

SBEF slutligen yttrar:

Lånevillkoren för kooperativt organiserad bostadsrättsförening gäller i

princip såväl när en förening organiseras av någon av de bägge rikskooperativa

organisationerna — HSB och Riksbyggen — eller av enskild bostadsproducent

eller annan sammanslutning. Trots detta förekommer i praktiken e n

viss olikformighet i tillämpningen av de föreskrivna

villkoren exempelvis så till vida, att HSB medgivits rätt att ha den kommunala

insynen knuten till det lokala moderorganet och icke direkt i varje

enskild bostadsrättsförening. Detta synes oss kunna försvåra kommunens

insyn i den enskilda bostadsrättsföreningens ekonomiska verksamhet och

därmed möjlighet att direkt främja bostadsrättsliavarnas intressen. Dessutom

föreligger den olikformigheten, att de av de rikskooperativa organisationerna

bildade bostadsrättsföreningarna redan från tillblivelsen — innan byggnadsföretaget

påbörjas — godkännes som kooperativt organiserat företag med

möjlighet att redan under byggnadstiden erhålla krediter till 95 %, medan

övriga föreningar erhåller samma status först sedan slutlig ekonomisk plan

godkänts av hyresnämnd och mottagits av länsstyrelsen, avlämningssammanträde

hållits och föreningen helt frigjorts från varje form av byggnadsföretagarintresse.

— Få områden inom samhällssystemet torde vara underkastade

så omfattande kontrollbestämmelser som bostadsbyggandet i allmänhet och

bostadsrättsbvggandet i synnerhet. Man kan därför ställa sig frågan vilket

»säkrare skydd» — varom motionärerna hemställt — som skall eller som över

huvud taget kan i lag eller författning erbjudas bostadsrättshavarna. De av

motionärerna anförda exemplen för att framhålla behovet av »säkrare skydd»

åt bostadsrättshavarna synes oss icke styrka behovet av ytterligare kontrollföreskrifter

utöver de redan befintliga. Det förhållandet att en byggnadsföretagare

organiserar en bostadsrättsförening

med kommunal styrelseledamot och revisor och att han till denna

förening säljer tomtmark och upprättar entreprenadhandlingar

för byggandet av fastigheten, innebär i och för sig icke att

den blivande bostadsrättshavaren kommer att erbjudas en sämre produkt

eller en produkt till högre pris än vid vilken annan form av bostadsrättsförvärv,

som marknaden kan erbjuda. Den kommunala bedömningen av skäligheten

i såväl markvärde som entreprenadsumma i förening med motsvarande

bedömning hos det långivande organet och övriga kostnadsgranskande instanser

skall utgöra en garanti härför. Som en parallell härtill kan åberopas, att

exempelvis Riksbyggen för sin produktion av bostadsrättslägenheter som

regel träffar avtal med den på orten verkande avdelningen av Fackföreningarnas

Byggnadsproduktion om uppförande av byggnadsobjektet utan att inhämta

anbud från byggnadsentreprenörer. Detta förhållande synes icke ha

uppväckt några betänkligheter hos motionärerna. — Det synes oss heller icke

motiverat att efterlysa »säkrare skydd» för bostadsrättshavarna mot den bakgrunden,

att bostadsrättsföreningar överlåtits till av b ostadsstyrelsen

godkända produktionsvärden. Det torde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr il år 1960

11

icke föreligga någon anledning antaga, att bostadsstyrelsen i något fall skulle

godkänt högre produktionsvärde än som med hänsyn till objektets standard

och kvalitet varit motiverat med utgångspunkt från den gällande kostnadsnivån

på orten. Det förhållandet att den slutliga kostnaden i många fall blivit

högre än projektören i ett preliminärt skede kunnat bedöma, föranlett av

inflation och andra omständigheter som den enskilde icke kunnat förutse,

kan icke läggas vare sig bostadsstyrelsen eller projektören till last. — Slutligen

åberopar motionärerna de risker för bostadsrättshavarna som ligger i

att åtskilliga föreningar icke enbart innehåller bostäder utan även k o mmersiella

lokaler. Vi vill i denna fråga först framhålla att detta förhållande

icke gäller enbart av byggnadsföretagare bildad bostadsrättsförening

utan varje form av bostadsrätt och i kanske samma grad all fastighetsförvaltning.

Vad gäller själva sakförhållandet är det uppenbart, att projektering av

kommersiella lokaler ställer stora krav på omdöme och marknadskännedom.

För innehavaren av bostadslägenhet kan kommersiella lokaler inom fastigheten

innebära ökad service men framför allt en reducerad boendekostnad,

då de kommersiella lokalerna som regel ger högre hvrsintäkter än som svarar

mot kostnaderna. Risken ligger givetvis i att lokalen kan förbli outhyrd. Även

i detta hänseende har bostadsstyrelsen fungerat som ett kontrollorgan åt bostadsrättsföreningarna

på så sätt, att styrelsen i den mån det gällt projekt

med större andel lokaler — avfordrat bevis för att lokalerna varit uthyrda,

innan de statliga lånen utanordnats. Denna bostadsstyrelsens bevakning av

uthyrningen har uppenbart fungerat tillfredsställande, då vi icke vet att

någon bostadsrättsförening åsamkats några avsevärda hyresförluster och än

mindre att någon förening nödgats träda i likvidation till följd av outhyrda

kommersiella lokaler.

Utskottet

Den fråga som väckts genom motionen är av vikt för många samhällsmedlemmar.

Beståndet av fastigheter som ägs och förvaltas av bostadsrättsföreningar

är betydande. Omkring en fjärdedel av den lägenhetsproduktion

som sker genom bostadsrättsföreningar torde ombesörjas av »byggmästarbildade

föreningar».

Utskottet har i sitt tidigare omnämnda utlåtande nr 28/1950 uttalat, att

de bestämmelser som då gällde till bostadsrättshavares skydd syntes ändamålsenliga.

Dessa bestämmelser kvarstår i stort sett oförändrade. Från skilda

håll har också i remissyttrandena hävdats, alt gällande föreskrifter, om de

effektivt upprätthålles, utgör en betryggande garanti mot sådant missbruk

av möjligheten att i bostadsrättsförenings form driva byggnadsverksamhet

som motionärerna påtalar.

För det allt övervägande antalet fall kan säkerligen icke heller kritik riktas

mot bostadsrättsföreningarnas förvaltning. Sådana fall av missbruk som

ändå, enligt vad samtliga remissinstanser omnämnt och utskottet eljest

känner till, visat sig förekomma måste emellertid såvitt möjligt förebyggas.

Utskottet ser därför med tillfredsställelse att, såsom av den föregående redogörelsen

framgår, chefen för socialdepartementet förklarat sig ämna upp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1960

taga frågan om ökad kontroll över bostadsrättsföreningar till övervägande.

Då utredning i det syfte motionärerna avser sålunda synes förestå, torde

ytterligare framställning härom icke vara påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 269, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl*, Grym, Göran Karlsson*,

Georg Carlsson, Kristiansson, Schött* och Gunnar Pettersson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Munktell, Bengtsson i

Halmstad, Nyberg, Nilsson i Östersund, Wachtmeister, Grebäck och fru Lindberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.