Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående stiftskansliernas organisation m. m., dels ock motioner om avlöning med medel ur kyrkofonden till Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster.

1960-04-20 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:19, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående stiftskansliernas organisation m. m., dels ock motioner om avlöning med medel ur kyrkofonden till Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående

stiftskansliernas organisation m. m., dels

ock motioner om avlöning med medel ur kyrkofonden

till Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster.

Genom en den 4 mars 1960 dagtecknad proposition, nr 101, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet såvitt avser dels

förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond, dels ock vad som i övrigt i propositionen behandlats under

rubriken Vissa anslag ur kyrkofonden m. m. men i övrigt hänvisats till

samt behandlats av statsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden,

föreslagit riksdagen, såvitt nu är i fråga, att dels antaga ett vid propositionen

fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen om kyrkofonden,

dels ock medgiva att vissa här nedan närmare angivna anslag måtte

utgå ur kyrkofonden.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 262 i första kammaren av

herr Eskilsson m. fl. och nr 394 i andra kammaren av herr Larsson i Norderön

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, anhålles, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t hemställa »att för avlöning av Evangeliska fosterlandsstiftelsens

sjömanspräster i Hamburg, Liibeck och Liverpool medel må utgå ur

kyrkofonden i likhet med vad som sker till Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

med för närvarande 16 800 kronor per år för var och en».

Över motionerna har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtats yttranden från kammarkollegiet och statskontoret varjämte på

begäran av utskottet yttrande avgivits av Svenska sjöfolksförbundet.

Det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

om kyrkofond är av följande lydelse.

1 — Bihan g till riksdagens protokoll 1960. 9 sam/. 3 avd. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden

utgöras:

1) Kostnad för---annan

ordning;

2) kostnad för pensionsförmåner

åt präster eller efterlevande till dem

enligt tjänste- och jamiljepensionsreglementena

för präster;

2 a) annan kostnad---av
sedda

präster;

2 b) kostnad för---särskilt

stadgas;

3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)

kostnad, som---äger till
lämpning;
5)

kostnad, enligt---åt för
samlingspräster;
6)

anslag, som---kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för---till kyr
kofonden;
8)

belopp, som---avlöning
en

bidraga;

Föreslagen lydelse:

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden

utgöras:

1) Kostnad för---annan

ordning;

2) kostnad för pensionsförmåner

åt präster eller efterlevande till dem

enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente

eller äldre bestämmelser

samt avgift pastorat utgivit

till församlingsprästs försäkring för

allmän tilläggspension;

2 a) annan kostnad---av
sedda

präster;

2 b) kostnad för---särskilt

stadgas;

3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)

kostnad, som---äger till
lämpning;
5)

kostnad, enligt---åt för
samlingspräster;
6)

anslag, som---kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för---till kyr
kofonden;
8)

belopp, som---avlöning
en

bidraga;

1 Senaste lydelse av 6 §, se 1959:139.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

Nuvarande lydelse:

9) anslag till extra utgifter med

ett av Konungen och riksdagen bestämt

belopp för år, vilket efter

Konungens bestämmande må användas

till bestridande av kostnad

för härförut i denna paragraf icke

särskilt angivet kyrkligt ändamål.

Föreslagen lydelse:

9) kostnad för annat, av Konungen

och riksdagen särskilt angivet

kyrkligt ändamål samt anslag till

extra utgifter med ett av Konungen

och riksdagen bestämt belopp för år,

vilket efter Konungens bestämmande

må användas till kyrkliga ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

Propositionens huvudsakliga innehåll i nu förevarande del

Arbetsgivaravgiften för prästernas allmänna tilläggspensionering föreslås

få slutligen bestridas ur kyrkofonden. Vidare föreslås inrättandet av ytterligare

en stiftsadjunktstjänst, ändrade grunder för avlöningsbidragen till

sjömanspräster samt anslag till vissa nya ändamål, nämligen konferenser

med de svenska utlandskyrkoherdama, bidrag till församlingar med kyrkomusiker

på äldre stat samt översättning av den svenska evangelieboken till

lulelapska, varjämte föreslås höjningar av vissa nu utgående anslag. Kyrkofondsanslaget

till extra utgifter föreslås erhålla en något ändrad konstruktion.

De olika i propositionen upptagna frågorna behandlas i det följande var

för sig och i den ordning vari de angivits under föregående rubrik. Motionerna

behandlas under punkt 3.

1. Arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas försäkring

för allmän tilläggspension m. m.

Kostnaderna för pensionsförmåner åt präster eller efterlevande till dem

utgår enligt 6 § andra stycket 2) kyrkofondslagen ur kyrkofonden. Präst är

numera med avseende å såväl egenpension som familjepension underkastad

statens allmänna tjänstepensionsreglemente den 29 maj 1959 (nr 287).

Enligt lagen den 29 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension

(ATP) skall arbetsgivare för varje år erlägga avgift till försäkringen,

beräknad å summan av de under året utgivna löneförmånerna till

arbetstagare. I enlighet härmed åligger det från och med den 1 januari 1960

vederbörande pastorat att svara för avgifterna för församlingsprästs tilläggspension.

I yttrande över en av Svenska pastoratens riksjörbund gjord framställning

om att arbetsgivaravgifterna måtte gäldas av kyrkofonden i stället för

av pastoraten har statskontoret med tillstyrkande av framställningen anfört

i huvudsak följande.

Kostnaderna för prästerskapets tjänste- och familjepension har aldrig

åvilat pastoraten varför de nu fastställda avgifterna kommer att medföra

ökad ekonomisk belastning för pastoraten. Avgifterna torde vidare kunna

uppgå till inte oväsentliga belopp för pastorat med ringa skattekraft.

Från denna synpunkt är en kostnadsutjämning att förorda, och

denna kan ske genom att avgifterna gäldas ur kyrkofonden. Den allmänna

tilläggspensioneringen innebär slutligen en avlastning för kyrkofonden.

Denna avlastning blir större för varje år och medför efter 20 år troligen

att större delen av fondens utgifter på detta område försvinner. Den invänd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

ningen kan visserligen göras, att arbetsgivaravgifterna enligt sjukförsäkringslagen

och lagen om moderskapshjälp bestrids av vederbörande pastorat.

Dessa avgifter finner dock ämbetsverket till sin struktur inte jämförbara med

avgifterna för tilläggspensioneringen, eftersom pastoraten svarar för lönerna

men inte för pensionerna. I fråga om själva betalningen av pensionsavgifterna

förordar ämbetsverket, att pastoraten i första hand svarar för avgifterna och

sedan beredes ersättning ur fonden, lämpligen i samband med den årliga avräkningen

mellan fonden och vederbörande pastorat. Systemet skulle visserligen

medföra, att pastoraten får ersättning först sedan avsevärd tid förflutit.

Avgiften för 1960 torde sålunda kunna tillgodoföras pastoraten först i januari

1963. Statskontoret finner dock inte, att nämnda förhållande kan vara till

någon större nackdel för pastoraten, eftersom avgiftsuttaget blir relativt lågt

de första åren.

Departementschefen

Jag vill inledningsvis erinra om att chefen för civildepartementet vid

anmälan i årets statsverksproposition (Bilaga 2) av för flera huvudtitlar

gemensamma frågor framhållit bland annat, att i de fall staten nu svarar

för eller bidrar till kostnaderna för pensionering av vissa personalgrupper i

kommunal eller eljest icke-statlig tjänst, kommer utgivandet av ATPavgiftema

att medföra, att pensionsutgiften överföres på de icke-statliga

huvudmännen. Eftersom en sådan utveckling inte synes böra följa av

införandet av ATP, ansåg föredraganden att ATP-avgifterna inte slutligt

borde stanna på de icke-statliga arbetsgivarna. Han förordade därför att

mot avgifterna svarande statsbidrag skulle medgivas i sådana fall.

För församlingsprästerna är pastoraten i förevarande sammanhang att anse

som arbetsgivare. De har alltså att utgiva stadgade arbetsgivaravgifter. Detta

medför att pensionsutgifter överföres från kyrkofonden till pastoraten. Med

utgångspunkt från vad jag nyss anfört, finner jag avgörande skäl tala för

att inte heller den bestående ordningen för församlingsprästernas pensionskostnader

rubbas. Jag förordar därför, att ATP-avgifterna skall utgå ur

kyrkofonden.

I fråga om ordningen för hur avgifterna skall betalas, ansluter jag mig till

statskontorets förslag. Enligt detta erlägges avgifterna av pastoraten, som

sedan erhåller gottgörelse härför i samband med avräkningen mellan kyrkofonden

och pastoraten. En annan ordning torde förutsätta att undantagsregler

införes i bestämmelserna om uppbörd av arbetsgivaravgifterna, något

som inte torde kunna ifrågakomma för en enskild personalgrupp. Den ersättning

pastoraten enligt förslaget erhåller första gången år 1963 bör

självfallet avse hela avgiften för innevarande år.

Vad jag sålunda förordat föranleder ett tillägg till de i 6 § andra

stycket 2) lagen om kyrkofond upptagna bestämmelserna om gäldandet av

prästernas pensionskostnader. Inom ecklesiastikdepartementet har därför

uppgjorts förslag till lag om ändrad lydelse av detta lagrum. Samtidigt har

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

en ändring av redaktionell natur gjorts däri, vilken föranledes av att 1959

års allmänna tjänstepensionsreglemente blivit tillämpligt å prästerna.

I fråga om präster och andra befattningshavare, vars avlöning utgår

direkt ur kyrkofonden, torde även ATP-avgiftema — i likhet med vad som

sker beträffande arbetsgivarbidragen till den allmänna sjukförsäkringen

m. m. — böra bestridas ur kyrkofonden.

2. Stifts- och kontraktsadjunkterna

Enligt 3 § prästlönereglementet får stifts- och kontraktsadjunktstjänster

inrättas av Kungl. Maj:t högst till det antal, som riksdagen medgiver. Enligt

17 § samma reglemente är ifrågavarande tjänster placerade i lönegrad Ae 19.

Jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall kostnaderna för dessa

prästers avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden.

För närvarande finns sammanlagt 46 stifts- och kontraktsadjunktstjänster

inrättade.

I skrivelse den 29 september 1959 har ärkebiskopen upptagit frågan om

sitt eget behov av ökat biträde i vissa avseenden.

Departementschefen

Ärkebiskopens arbetsförhållanden präglas i hög grad av att han inte bara

är stiftschef utan också ordförande i svenska kyrkans centrala styrelser och

kyrkans främste företrädare i rikskyrkliga och internationella sammanhang.

Ärkebiskopens arbetsgöromål i dessa senare sammanhang har under senare

år ökat betydligt i omfattning. För att bereda ärkebiskopen skälig lättnad i

arbetsbördan vill jag därför föreslå, att han till hjälp erhåller en kvalificerad

kraft, som kan biträda honom vid den förberedande handläggningen av ärenden

som är tidskrävande. En sådan befattningshavare skulle vidare kunna

biträda ärkebiskopen i stiftsarbetet, bland annat i samband med ärkebiskopens

resor och visitationer. Han torde också böra tjänstgöra som sekreterare

i biskopsmötet. Med hänsyn till arbetsuppgifternas speciella art och den

förtrogenhet de torde kräva med såväl kyrkans arbetsformer i allmänhet som

förhållandena i stiftet synes det lämpligt, att de anförtros åt en präst. Denne

torde, i enlighet med vad ärkebiskopen i sin skrivelse hemställt, böra anställas

som stiftsadjunkt.

Den nu ur kyrkofonden utgående biträdesersättningen till ärkebiskopen,

som till ett belopp av 1 500 kronor avser arvode åt biskopsmötets sekreterare,

bör vid bifall till mina förslag inte längre utgå.

Under åberopande av det anförda föreslår jag, att Kungl. Maj:t inhämtar

riksdagens bemyndigande att från och med den 1 juli 1960 inrätta ytterligare

en stiftsadjunktstjänst. Tjänsten bör tilldelas Uppsala stift och dess inne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

havare ha att lämna ärkebiskopen erforderligt biträde i hans göromål samt

tjänstgöra som sekreterare i biskopsmötet. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela närmare bestämmelser om tjänstens tillsättande och om

de med tjänsten förenade arbetsgöromålen.

3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Under denna punkt behandlas dels propositionens förslag beträffande

anslag ur kyrkofonden, dels ock motionerna om anslag ur kyrkofonden till

avlöning av Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster.

Gällande bestämmelser

Enligt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkojond skall ur kyrkofonden utgöras

bland annat kostnad, som Kungl. Maj:t enligt av riksdagen godkända

grunder bestämmer för avlönande av präst, som är anställd i särskild prästerlig

verksamhet utom riket och för vilken prästlönereglementet eller statens

allmänna avlöningsreglemente inte är tillämpligt.

Enligt 1 § Kungl. Maj:ts stadgar den 12 maj 1933 (nr 195) för Svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelse skall svenska kyrkans verksamhet bland

svenska sjömän och andra landsmän i utlandet — däri dock ej inbegripen

vården av de utländska svenska församlingar, vilka erhållit av Kungl.

Maj:t godkänd kyrkoordning — utövas genom Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.

Styrelsen består av ärkebiskopen som ordförande jämte sex

av Kungl. Maj:t och kyrkomötet utsedda ledamöter.

Med stöd av bestämmelser, vilka utfärdats av Kungl. Maj:t den 6 juni

1952 (proposition 102/1952) och den 22 maj 1953 (proposition 96/1953)

utgår bidrag ur kyrkofonden för avlönande av elva i sjömansvårdsstyrelsens

tjänst i utlandet anställda präster. Enligt kungl. brev år 1958 utgår

bidragen med 16 800 kronor per år till följande präster, nämligen en sjömanspräst

i Narvik, fem sjömanspräster på europeiska fastlandet utom de

nordiska länderna, tre sjömanspräster i brittiska hamnar, en sjömanspräst i

Melbourne i Australien samt en i provinsen Misiones i Argentina stationerad

särskild präst för kyrklig verksamhet bland svenskar och svenskättlingar

därstädes. Under budgetåret 1959/60 uppbars enligt styrelsens beslut

de fem lönebidragen för europeiska fastlandet av de i Antwerpen,

Gent, Genua, Rotterdam och Stettin stationerade sjömansprästerna samt

bidragen för brittiska hamnar av de i Hull, London och Middlesborough

placerade prästerna, samtliga prästvigda i svenska kyrkan. Under samma

tid har styrelsen med egna medel avlönat dels sjömanspräster — likaledes

prästvigda — i Alexandria, Antwerpen, Aberdeen, Gdynia, Rio de Janeiro,

San Francisco och Philadephia, dels föreståndare och assistenter i Bombay,

Buenos Aires, Dunkerque, Köpenhamn, London, Middlesborough, Narvik

och Rotterdam.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

I. Propositionen

Framställning från sjömansvårdsstyrelsen om ökade anslag

I skrivelse den 31 augusti 1959 har sjömansvårdsstyrelsen redogjort för sin

under budgetåret 1958/59 bedrivna verksamhet. Styrelsen har därvid, under

åberopande av att den under en följd av år avlönat sjömanspräster också

i bland annat Rio de Janeiro och San Francisco, anhållit att avlöningsbidrag

för budgetåret 1960/61 måtte få utgå till inalles tretton i styrelsens tjänst

anställda prästerliga befattningshavare. Utöver de tidigare nämnda skulle

bidragen således avse ytterligare en präst i Sydamerika samt en i Nordamerika.

Alternativt har styrelsen hemställt, att bidraget fick utgå till sjömansvårdsstyrelsen

utan föreskrift om geografisk begränsning eller fixering

för att fördelas bland tretton sjömanspräster i skilda utländska hamnstäder

på sätt styrelsen finner motiverat och lämpligt.

Statskontoret anser avlöningsbidrag till den i San Francisco stationerade

sjömansprästen inte böra ifrågakomma, men finner skäl kunna andragas för

att bidrag lämnas för sjömansprästen i Rio de Janeiro. Statskontoret erinrar

om att ämbetsverket vid ett tidigare tillfälle tillstyrkt förslag, att bidragen

till sjömansprästerna fick utgå utan den begränsning till vissa orter och

geografiska områden som nu gäller. Statskontoret ifrågasätter, om inte en

sådan omläggning av reglerna för bidragsgivningen, som skulle ge sjömansvårdsstyrelsen

möjlighet att utnyttja bidragen på ett friare sätt, skulle medföra

att spörsmålet om bidrag till sjömansprästen i Rio de Janeiro kunde

lösas utan ökning av nuvarande antal med lönebidrag från kyrkofonden

anställda präster.

Kammarkollegiet anser, att det torde föreligga ett mera varaktigt behov av

svensk sjömanspräst i Rio de Janeiro, och finner det därför skäligt, att bidrag

ur kyrkofonden utgår till avlönande av ytterligare en sjömanspräst. Kollegiet

hemställer att sjömansvårdsstyrelsen tilldelas anslag för avlönande av

tolv i dess tjänst i utlandet anställda präster tills vidare från och med den 1

juli 1960, varav nio sjömanspräster i Europa, en sjömanspräst i Australien

samt två präster, varav en sjömanspräst, i Sydamerika.

Departementschefen

Jag anser mig inte böra tillstyrka någon ökning av antalet nu utgående

avlöningsbidrag till sjömanspräster. Däremot synes det mig lämpligt, att

sjömansvårdsstyrelsen får möjlighet att disponera de nu utgående elva

bidragen till avlönande av präster i styrelsens tjänst i utlandet på sätt

styrelsen finner lämpligt med hänsyn till verksamhetens skiftande behov.

Bidragen bör således enligt min mening inte längre ha formen av en avlö
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

ningsförmån knuten till vissa tjänster. De bör i stället utgå såsom bidrag till

täckande av sjömansvårdsstyrelsens avlöningskostnader. Som enda villkor

bör gälla, att styrelsen under året bedriver religiös och social verksamhet

genom i utlandet stationerade präster till minst det antal, som svarar mot

bidragen.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse må enligt av mig förordade

grunder årligen från och med budgetåret 1960/61 tillsvidare utgå

elva bidrag ur kyrkofonden, ett vart om 16 800 kronor, för avlönande av

präster som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet.

II. Motionerna

Evangeliska fosterlandsstiftelsens stadgar m. m.

Enligt stadgarna är stiftelsens uppgift och ändamål att på den evangelisk-lutherska

bekännelsens grund med frivilliga krafter bedriva missionsverksamhet

inom och utom landet. I sistnämnda hänseende verkar stiftelsen

för hedna- och sjömansmissionen, den senare numera benämnd sjömansvård.

Stiftelsens verksamhet och organisation regleras helt av dess egna organ

utan kontroll utifrån. Befattningshavarna inom stiftelsen utbildas i stor

utsträckning vid stiftelsens egna skolor. För de befattningshavare, som

avses för sjömansvården — liksom för den yttre missionen — gäller emellertid,

att de i många fall efter dispens blivit prästvigda (av ärkebiskopen)

och därigenom erhållit prästämbete inom svenska kyrkan. De har emellertid

trots detta icke rätt att söka församlingsprästtjänst inom den svenska

kyrkan.

Motivering för motionerna

Motionärerna uppger, att Evangeliska fosterlandsstiftelsen bedrivit verksamhet

bland svenska sjömän och andra svenskar i utländska hamnstäder

alltsedan år 1869 och att sjömansvård av samma beskaffenhet som den som

sedan år 1933 utövas av Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse bedrivits

sedan år 1876. Vidare anföres i motionerna följande.

Alltsedan 1869 har Kungl. Maj:t beviljat elever, som genomgått Evangeliska

fosterlandsstiftelsens missionsinstitut, dispens för prästvigning, »för

verksamhet bland svenska sjömän och andra landsmän i utländska hamnstäder».

I samband med varje dispens föreskriver Kungl. Maj:t, »att Evangeliska

fosterlandsstiftelsens styrelse skall till domkapitlet årligen insända

berättelse om deras prästerliga verksamhet och, i fall med avseende därå

något skulle mot dem förekomma, därom hos domkapitlet göra anmälan».

Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster har alltid som följd av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

sin prästvigning och enligt av styrelsen utfärdad och alltfort gällande instruktion

ansetts vara svenska kyrkans präster, utsända genom Evangeliska

fosterlandsstiftelsen. En följd av detta har varit och är att Svenska kyrkans

sjömansvårdsstyrelse och Evangeliska fosterlandsstiftelsen aldrig samtidigt

haft verksamhet på samma plats i främmande land. Utan någon särskild

överenskommelse har detta alltid varit en självklar sak, och ett mycket gott

samarbete är rådande.

Av ekonomiska skäl har Evangeliska fosterlandsstiftelsen numera icke

mer än fyra sjömanspräster i tjänst i utlandet. Det är i Liverpool, Hamburg,

Liibeck och Bremen. På de tre förstnämnda platserna finns sjömanskyrkor.

I Bremen är verksamheten däremot mindre omfattande och bedrivs i förhyrda

lokaler.

Beträffande verksamheten i Hamburg anför motionärerna med stöd av

1959 års statistik följande:

25 228 besökande i kyrka, läsrum och fritidslokaler. Av dessa deltog

9 195 i gudstjänster, andaktsstunder och samkväm. Alla slag av kyrkliga

förrättningar förekom.

_ I Hamburg finns en relativt stor koloni. Den består för närvarande av

cirka 500 personer. Som jämförelse kan nämnas, att det i Berlin finns cirka

350.

Genom Hamburg går årligen en stark turistström. Många svenska turister

besöker svenska kyrkan. Åtskilliga behöver råd och hjälp i olika situationer

och erhåller det gärna.

Det största arbetet utföres dock bland svenska sjömän, som i stort antal

besöker denna stad. Cirka 720 svenska fartyg anlöpte under 1959 Hamburg.

Om verksamheten i Hamburg har generalkonsul N. E. Ekblad bland

annat avgivit följande yttrande: »Svenska kyrkan i Hamburg, dess läsrum

och övriga församlingslokaler besökas årligen av flera tusen svenska sjömän.

— Den svenske sjömanspastorns och hans medhjälpares kyrkliga och sociala

gärning bland sjöfolket bedrives även genom många hundra besök på anlöpande

svenska fartyg. Genom kyrkans socialutskott utövas en omfattande

hjälpverksamhet även bland koloniens gamla och fattiga dels genom de

regelbundna understöden, vilka under 1959 uppgått till 5 000 DM, dels

genom ett hundratal besök hos sjuka i hemmet och på sjukhus samt av

svenskar i fängelse.»

Verksamheten i Hamburg visar från år till år en starkt ökande tendens.

Om verksamheten i Liibeck anföres:

Sjömän, fastboende och turister från Sverige och andra nordiska länder

besöker i stort antal svenska kyrkan i Liibeck. Under 1959 var besökarnas

antal 12 872, av vilka 5 572 deltog i gudstjänster, andaktsstunder och samkväm.

Kyrkliga förrättningar utom konfirmation förekom vid flera tillfällen.

På 750 svenska och 1 485 andra nordiska fartyg gjordes många

hundra besök.

Nuvarande svenske pastorn i Lubeck är sedan flera år tillbaka svensk

vicekonsul. Därför är han i dubbel mening representant för Sverige i Liibeck

med omnejd.

Ur ° generalkonsul Ekblads tidigare anförda skrivelse citeras följande:

»Angående arbetet i de svenska kyrkorna i Hamburg och Lubeck är det mig

en glädje att konstatera, att sjömansprästerna och övrig personal vid båda

nyssnämnda kyrkor endast förtjäna en eloge för den omfattande och out
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

tröttliga sociala hjälpverksamhet, som de utöva bland de på orterna bofasta

svenskarna samt hit resande landsmän utöver den ordinarie verksamheten

bland svenska sjömän.»

Beträffande verksamheten i Liverpool under år 1959 och förhållandena i

övrigt där uppger motionärerna:

Cirka 5 000 besökte kyrka och läsrum. Av dessa ^deltog 2 386 i gudstjänster,

andaktsstunder och samkväm. Nattvardsgångar, dop och jordfästning

förrättades.

I byggnaden finns läsrum med rikhaltigt urval av nordiska tidningar, radio,

television, musikinstrument, biljard och bordtennis. Dessutom finns i

byggnaden kyrka och pastorsbostad.

Remissyttranden

Svenska sjöfolksförbundet har tillstyrkt motionerna samt angående den

bland sjömännen bedrivna verksamheten anfört:

Utan att på något sätt ta principiell ställning till sjömansprästernas uppgifter

och verksamhet när det gäller den s. k. sjömansvården önskar förbundet

när det gäller de av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen utsända

sjömansprästerna i Hamburg, Liverpool, Bremen och Liibeck framhålla

följande.

Såvitt Svenska Sjöfolksförbundet har sig bekant utför de av Evangeliska

Fosterlandsstiftelsen utsända sjömansprästerna i Hamburg och Liverpool

ett värdefullt arbete och har man på båda dessa platser lyckats skapa en

mycket god replipunkt för svenskt sjöfolk. Således har läsrummen varit livligt

frekventerade av sjöfolket och har vederbörande sjömanspräst vid

många tillfällen kunnat lämna sjömännen en god service både när det gällt

personliga problem och i andra sammanhang.

Beträffande sjömansprästerna i Bremen och Liibeck torde av. naturliga

skäl dessas verksamhet icke ha samma betydelse och omfattning som i

Hamburg och Liverpool, men såvitt vi känner till i Sjöfolksförbundet utföres

även där ett gott arbete för svenskt sjöfolk.

Statskontoret har avstyrkt motionerna och under hänvisning till vad här

ovan upptagits om Evangeliska fosterlandsstiftelsens stadgar m. m. anfört

följande.

Det anförda visar, att Evangeliska fosterlandsstiftelsen, ehuru de i dess

sjömansvård och dess yttre mission verksamma befattningshavare i många

fall äro prästvigda, dock är en från svenska kyrkan fristående organisation.

Då stiftelsen sålunda i princip måste betraktas som en enskild kyrklig sammanslutning,

synas enligt statskontorets mening starka principiella betänkligheter

möta att med kyrkofondsmedel bidraga till de i stiftelsens tjänst

anställda sjömansprästerna. Statskontoret kan därför icke finna, att medel

bör utgå ur fonden för angivna ändamål.

Samma inställning har kammarkollegiet, som även anser stadgarna för

sjömansvårdsstyrelsen ge vid handen att endast denna styrelse avsetts skola

för svenska kyrkans riikning utöva verksamhet bland sjömän i utländska

hamnar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

4. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen

av kyrkliga ärenden

Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond i dess från och med den

1 juli 1959 gällande lydelse skall ur kyrkofonden utgå anslag, som Kungl.

Maj :t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande statsdepartements

förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av kyrkliga ärenden.

Anslaget utgår från och med den 1 juli 1959 tills vidare med högst 40 000

kronor för år.

Departementschefen

Det har visat sig nödvändigt att i olika sammanhang anlita särskild expertis

för handläggningen inom ecklesiastikdepartementet av kyrkliga frågor av

större omfattning. Så sker under slutet av innevarande budgetår för beredningen

av de frågor, som har samband med pastoratsregleringen. Arbetet

härmed kan förväntas pågå inom departementet under hela nästa budgetår,

då sålunda behovet av expertis för detta ändamål kommer att bestå, medan

det samtidigt även för andra ärenden av vikt torde visa sig nödvändigt att

anlita biträde mot ersättning ur ifrågavarande anslag. Detta gör en ökning

av anslaget ofrånkomlig. Jag föreslår därför, att riksdagens medgivande inhämtas

till en höjning av anslagsramen för nästa budgetår med 20 000 kronor

till 60 000 kronor.

5. Sammankomster för de svenska utlandskyrkoherdarna

I underdånig skrivelse den 19 september 1958 (nr 1) har 1958 års kyrkomöte,

under åberopande av första tillfälliga utskottets betänkande nr 1,

hemställt att anslag ur kyrkofonden måtte ställas till ärkebiskopens förfogande

för sammankallande av de svenska utlandskyrkoherdarna till regelbundna

sammankomster för dryftande av gemensamma angelägenheter.

Statskontoret, kammarkollegiet och domkapitlet i Uppsala har tillstyrkt

kyrkomötets framställning.

Departementschefen

Jag tillstyrker, att medel anvisas ur kyrkofonden för sammankomster i

Sverige med de svenska utlandskyrkoherdarna högst vart sjätte år. Det

torde få ankomma på ärkebiskopen att sammankalla sådant möte. I fråga

om kostnaderna förordar jag, att deltagande präst får uppbära oavkortad

lön samt erhålla ersättning för resekostnader och traktamente under resor

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

och högst tre konferensdagar. Den svenske kyrkoherden i Buenos Aires bör

erhålla tillstånd att deltaga i konferens endast i samband med semesterresa

till hemlandet, för vilken han är bidragsberättigad. Kostnaderna för denne

kyrkoherdes deltagande begränsas därvid till ersättning för resor mellan

semesterorten i Sverige och konferensorten ävensom till traktamente under

resorna och konferensdagarna. Med den föreslagna begränsningen beräknar

jag för närvarande de totala kostnaderna för en konferens till cirka 5 000

kronor. Till frågan till vilken anslagspost kostnaden bör hänföras vid medelsanvisningen

ur kyrkofonden anhåller jag att få återkomma i det följande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,

som erfordras.

6. Bidrag till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat

Den nya kyrkomusikerorganisationen har medfört att vissa församlingar,

vilkas kyrkomusiker efter reformen kvarstår på äldre stat, fått väsentligt

ökade lönekostnader för den kyrkomusikaliska verksamheten. Samtidigt som

församlingarna ensamma har att svara för dessa kyrkomusikers avlönande,

måste de vidkännas den stegring av den allmänna kyrkoavgiften, som blivit

en följd av reformen samt — om de tillhör ett flerförsamlingspastorat —

deltaga i avlöningskostnaderna för de nyreglerade kyrkomusikertjänsterna

inom pastoratet.

Frågan om särskild ersättning bör utgå åt sådana församlingar har uppmärksammats

i olika sammanhang. Den upptogs sålunda till behandling av

1942 års kyrkomusikerutredning, vars betänkanden låg till grund för reformen.

Utredningen ställde sig positiv till bidrag ur kyrkofonden men ansåg,

att man inte borde ta slutlig ställning till frågan, förrän omfattningen av

övergångsfallen kunde överblickas.

I propositionen 1950: 231 angående finansieringén av kostnaderna för den

nya kyrkomusikerorganisationen m. m. anslöt sig dåvarande departementschefen

till utredningens ståndpunkt, under framhållande av att det inte var

möjligt att på förhand ta ställning till de svårigheter, som kunde uppkomma

i sammanhanget.

Vid propositionens behandling i riksdagen underströk första lagutskottet

(LJU 29), att ojämnheten i den ekonomiska belastningen kunde bli synnerligen

kännbar för små församlingar med ringa skatteunderlag. Utskottet förutsatte

därför, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan

och för riksdagen framlade de förslag, som kunde visa sig erforderliga.

Frågan aktualiserades av 1953 års kyrkomusikersakkunniga, vilka i betänkande

den 1 mars 1956 uttalade en viss tvekan, huruvida lönekostnaden för

kyrkomusiker på äldre stat kunde anses ha sådan betydelse för församlingar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

nas ekonomi, att ett särskilt bidrag ur kyrkofonden var motiverat. De sakkunniga

fann det dock lämpligt, att domkapitlen i sina remissutlåtanden

över betänkandet angav de församlingar, som berördes av frågan, och redogjorde

för hur deras ekonomiska ställning gestaltade sig. Därefter kunde ett

ställningstagande ske på grundval av den aktuella finansiella situationen.

I propositionen 1958: 102 angående vissa ändringar i kyrkomusikerorganisationen

uttalade sig chefen för ecklesiastikdepartementet för en lösning

av bidragsfrågan. Han ansåg dock, att statsmakterna inte borde ta definitiv

ståndpunkt, förrän man närmare utrett, vilken betydelse ett bidrag

kunde ha för församlingarnas ekonomi samt vilken belastning bidragen

kunde medföra på kyrkofonden. Departementschefen förklarade sig ha för

avsikt att i ett senare sammanhang föreslå, att Kungl. Maj:t uppdrog åt

kammarkollegiet att närmare utreda spörsmålet. Därvid borde de av 1953

års sakkunniga uppdragna riktlinjerna tjäna som utgångspunkt.

Sedan riksdagen godkänt vad departementschefen sålunda förordat (rskr

197), fick kammarkollegiet den 25 april 1958 uppdrag att utreda frågan samt

inkomma med förslag.

Kammarkollegiet — som i ärendet inhämtat uppgifter från samtliga domkapitel

— har den 28 december 1959 framlagt den begärda utredningen med

förslag i ämnet.

Vid utredningen har kammarkollegiet i huvudsak följt de riktlinjer, som

uppdragits av 1953 års kyrkomusikersakkunniga. Kollegiet föreslår, att bidrag

ur kyrkofonden bör utgå till församling, som för pastoratets prästoch

kyrkomusikerlönekostnader fått vidkännas en utdebitering för skattekrona

av lägst det öretal, som bestämts jämlikt 7 § kyrkofondslagen.

De sakkunniga hade uppställt såsom villkor för bidrag, att utdebiteringen

skulle vara lägst 20 öre per skattekrona. Kollegiet framhåller, att eftersom

det fastställda öretalet under senast förflutna år regelmässigt varit 20 öre.

utgör kollegiets förslag inte någon avvikelse i praktisk mening från vad de

sakkunniga föreslagit.

Departementschefen

Den av kammarkollegiet gjorda utredningen följer de av 1958 års riksdag

godkända riktlinjerna. Utredningen visar enligt min mening övertygande,

att det är av vikt för församlingar, som har kyrkomusiker anställda på äldre

stat, att kunna få bidrag till avlönande av sådana befattningshavare. 1

likhet med kollegiet finner jag dock att en begränsning av bidragsmöjligheterna

bör ske, så att endast de mera skattetyngda församlingarna blir

berättigade till bidrag.

Kammarkollegiet har föreslagit en begränsningsregel, enligt vilken endast

sådana församlingar blir bidragsberättigade, som har en utdebitering för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

präst- och kyrkomusikerlönekostnader av lägst det öretal, som utgör gräns

för pastorats rätt att erhålla tillskott ur kyrkofonden. Statskontoret har i

stället för en anknytning till utdebiteringen föreslagit, att bidrag skall utgå,

om pastoratet faktiskt fått tillskott från fonden. Som skäl härför har statskontoret

anfört, att församling, som utgör eget pastorat, i visst fall kan

komma i en ställning, som gör den berättigad erhålla bidrag, fastän skäl för

bidrag egentligen inte föreligger.

Med hänsyn till att endast 17 av de 92 församlingar, som enligt kammarkollegiets

förslag skulle ifrågakomma för bidrag, för närvarande utgör egna

pastorat, och samtliga 92 församlingar för närvarande uppbär tillskott ur

kyrkofonden, kan jag inte tillmäta de av statskontoret gjorda erinringarna

mot kammarkollegiets förslag någon avgörande betydelse. Då dessutom

vissa av statskontoret självt påpekade olägenheter följer även med den av

statskontoret föreslagna begränsningsregeln, anser jag mig inte böra frångå

kammarkollegiets förslag.

Jag förordar alltså, att bidrag får utgå ur kyrkofonden för ändamålet i enlighet

med vad kammarkollegiet föreslagit. Också i förevarande ärende anhåller

jag att i ett senare sammanhang få återkomma till frågan, till vilken

anslagspost bidraget bör hänföras. Bidragen bör för nästkommande budgetår

beräknas med utgångspunkt från församlingens lönekostnader för hela

år 1960.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser av

administrativ natur, som kan erfordras i ämnet.

7. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden

utgöras »anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen

bestämt belopp för år, vilket efter Konungens bestämmande må användas

till bestridande av kostnad för härförut i denna paragraf icke särskilt angivet

kyrkligt ändamål». Nämnda anslag utgör för det kyrkliga området

en motsvarighet till de anslag under riksstatens särskilda huvudtitlar, som

avser extra utgifter.

Ifrågavarande anslag har under de gångna åren använts till skiftande

ändamål av betydelse för kyrkan och den kyrkliga organisationen. Sålunda

har bidrag lämnats till bestridande av kostnader för konferenser och

möten av kyrklig natur, till reseunderstöd, vissa tryckningskostnader samt

kulturminnesvårdande åtgärder beträffande kyrkor in. in. Vidare har från

detta anslag utgått medel för bestridande av medlemsavgiften till Lutherska

världsförbundets svenska sektion. Till följd av att denna avgift vid flera

tillfällen höjts, senast till över 100 000 kronor, har riksdagen vid flera tillfällen

medgivit höjning av anslaget för extra utgifter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

I skrivelse den 19 augusti 1959 har Lutherska världsförbundets svenska

sektion anhållit att bidraget till sektionen höjes till 40 000 kronor för bestridande

av den svenska medlemsavgiften till förbundet och sektionens starkt

stegrade administrationskostnader.

Domkapitlet i Luleå har i skrivelse den 25 november 1959 hemställt att

Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp av 5 000 kronor till domkapitlets förfogande

såsom arvode åt förre komministern H. Grundström för översättning

till lulelapska av den svenska evangelieboken.

Statskontoret har tillstyrkt viss höjning av bidraget till Lutherska

världsförbundets svenska sektion. Domkapitlets i Luleå framställning har

helt tillstyrkts.

Departementschefen

Det föreligger ett inte ringa behov av att kunna lämna stöd ur kyrkofonden

åt skilda former av kyrklig verksamhet. Till förfogande för dylika

bidrag står dock i flertalet fall inte andra medel än sådana som kan anvisas

ur anslaget till extra utgifter. Detta anslag belastas emellertid till stor del

av några årligen återkommande fasta utgifter. Bidrag till nya — vare sig

tillfälliga eller mera varaktiga — ändamål kan därför inte beviljas, utan att

detta får återverkningar på de redan nu utgående bidragen. Detta förhållande

har fått till följd att anslaget vid upprepade tillfällen fått uppräknas

för att tillgodose nytillkommande ändamål.

För att motverka att anslaget alltmera mister sin karaktär av anslag till

i verklig mening extra utgifter, för vilka anslagsramen inte synes böra

varieras ar från år, vill jag föreslå en viss omläggning av medelsanvisningen

ur kyrkofonden till sådana ändamål, som är av mera varaktig natur och

som hittills, i avsaknad av annan utgiftstitel under 6 § kyrkofondslagen,

brukat tillgodoses genom anvisning från ifrågavarande anslag eller ock anvisats

av riksdagen ur kyrkofonden utan angivande av någon specifik utgiftstitel

under paragrafen. Kostnaderna för ett av Kungl. Maj:t och riksdagen

gemensamt antaget, i kyrkofondslagen inte särskilt angivet kyrkligt

ändamål bör sålunda enligt mitt förmenande i vissa fall kunna på grundval

av uttryckligt stadgande i lagtexten utgå ur kyrkofonden vid sidan av den

för extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen bestämda

anslagsramen. Härvid torde som regel den årliga kostnaden för ändamålet

böra begränsas till ett av Kungl. Maj:t och riksdagen godkänt belopp.

Stundom kan det emellertid ställa sig svårt eller omöjligt att i förväg förutse,

vilka kostnader ett visst ändamål kan medföra. Ett exempel härpå är

den under närmast föregående punkt behandlade frågan om bidrag till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

församlingar med kyrkomusiker på äldre stat. I de fall, där sålunda visst

utgiftsbelopp inte kan fastställas på förhand, torde dock grunderna för

utgifternas utgående böra godkännas av riksdagen. För sådana ändamål av

varaktig natur, som jag nu berört, torde en särskild utgiftstitel böra angivas

i 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen. Under denna utgiftstitel torde

jämväl böra hänföras sådana kostnader, som avser av Kungl. Maj:t och

riksdagen godkända ändamål av mera tillfällig natur, men som är av sådan

storlek, att deras bestridande ur det för extra utgifter särskilt avsedda beloppet

skulle påkalla variationer år från år av anslagsramen för dylika utgifter.

Exempel härpå utgör den under punkt 5 i det föregående förordade

medelsanvisningen för konferenser med utlandskyrkoherdarna liksom den

av fjolårets riksdag (Prop. 42; L3U 6; Rskr 88) medgivna ersättningen till

stiftsrepresentanter vid handläggning hos kammarkollegiet av ärenden rörande

pastoratsindelningen.

Till den kategori av kostnader, som jag här avhandlat, bör i samband

med erforderlig ändring av 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen hänföras

följande utgifter, nämligen den av mig i det föregående förordade medelsanvisningen

till extra arbetskraft vid stiftskanslierna och biträdeshjälp åt

biskoparna, den nyssnämnda ersättningen till vissa stiftsrepresentanter hos

kammarkollegiet, de under punkt 5 i det föregående avsedda kostnaderna

för konferenser med utlandskyrkoherdarna, det under punkt 6 förordade

bidraget till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat, det årliga bidraget

till Lutherska världsförbundets svenska sektion, beträffande vilket jag

förordar en höjning från och med nästa budgetår till 35 000 kronor, samt

1 enlighet med föreliggande framställning ett engångsbelopp av 5 000 kronor

såsom ersättning för översättning av evangelieboken till lulelapska.

Härutöver föreslår jag, att, såsom hittills, ett anslag till extra utgifter

utgår med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt belopp för år, vilket

efter Kungl. Maj:ts bestämmande får användas till kyrkliga ändamål. Med

detta anslag torde täckas utgifter för sådana ändamål, som i mera egentlig

mening har karaktären av tillfälliga kostnader och som inte är av den

storlek, att ändringar behöver vidtagas år från år beträffande summan av

den sammanlagda medelsanvisning, som står till Kungl. Maj:ts disposition.

Vad gäller storleken av det årliga anslaget till extra utgifter från och

med nästa budgetår, torde en nedräkning böra ske med dels 15 000 kronor,

motsvarande en för innevarande budgetår medgiven engångsanvisning för

Sveriges representation vid Augustana-kyrkans hundraårsjubileum, dels

30 000 kronor, motsvarande det nuvarande bidraget till Lutherska världsförbundets

svenska sektion. Anslagsbeloppet bör således minskas med sammanlagt

45 000 kronor till 60 000 kronor.

Inom ecklesiastikdepartementet har uppgjorts förslag till lag om ändrad

lydelse av 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond, som föranledes av vad

jag här förordat.

2 — liihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. S avd. Nr 19

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

8. Kungl. Maj:ts förslag

I anslutning till det under punkterna 1—7 liärovan anförda har Kungl.

Maj:t föreslagit, att riksdagen måtte

dels antaga förutnämnda inom ecklesiastikdepartementet

upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 §

lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond;

dels ock medgiva,

a) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforderliga

medel ur kyrkofonden må disponeras enligt i propositionen

angivna grunder för bestridande av arbetsgivaravgifter

för prästernas och vissa andra befattningshavares

försäkring för allmän tilläggspension;

b) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforderliga

medel ur kyrkofonden må disponeras för anställande

av ytterligare en stiftsadjunkt;

c) att till Svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse må årligen

från och med budgetåret 1960/61 tills vidare utgå elva

bidrag om 16 800 kronor ur kyrkofonden för avlönande enligt

i propositionen angivna grunder av präster, som är

anställda i styrelsens tjänst i utlandet;

d) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom

vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för

budgetåret 1960/61, enligt Kungl. Maj:ts beprövande, ur

kyrkofonden utgå högst 60 000 kronor;

e) att för sammankallande högst vart sjätte år av kyrkoherdarna

i de svenska utlandsförsamlingarna till konferens

i Sverige må från och med den 1 juli 1960 tills vidare

utgå medel ur kyrkofonden enligt i propositionen angivna

grunder;

f) att ur kyrkofonden må tills vidare, räknat från och

med den 1 januari 1960, utgå bidrag enligt i propositionen

angivna grunder till avlöningskostnader, vilka församling

har att bestrida för kyrkomusiker, som är anställd på äldre

stat;

g) att ur kyrkofonden må tills vidare från och med den

1 juli 1960 utgå ett årligt bidrag å 35 000 kronor till

Lutherska världsförbundets svenska sektion för bestridande

av dess medlemsavgift till världsförbundet;

h) att ur kyrkofonden må utgå ett arvode av 5 000

kronor till förre komministern H. Grundström för översättning

av den svenska evangelieboken till lulelapska; samt

i) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare det i 6 §

andra stycket 9) lagen om kyrkofond omförmälda anslaget

till extra utgifter må utgå med 60 000 kronor för budgetår.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960 19

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de i förevarande del

av propositionen framlagda förslagen.

Den verksamhet, som utövas genom de i utlandet stationerade sjömansprästerna

är enligt utskottets mening förtjänt av allt stöd och varm uppskattning.

Detta gäller verksamheten bland såväl sjömän som andra svenskar

i utlandet. Att verksamheten fyller ett starkt behov framgår även av

det siffermaterial, som redovisats i motionerna. Värdet av verksamheten

påverkas enligt utskottets mening icke av om den bedrives genom Svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelse eller genom annat trossamfund än svenska

kyrkan. Starka skäl talar därför för bifall till yrkandet i motionerna om

anslag ur kyrkofonden. Med hänsyn till det sätt, varpå kyrkofonden tillkommit,

och fondens ändamål anser utskottet det emellertid tveksamt,

huruvida anslag ur fonden kan utgå till ett enskilt samfund som Evangeliska

fosterlandsstiftelsen. Stiftelsens organisation och förvaltning är sålunda

icke underkastad kontroll eller insyn genom vare sig statlig eller

kyrklig myndighet.

Enligt utskottets mening bör det, trots nu angivna betänkligheter, icke

möta hinder att tillfredsställa det mycket angelägna behov, som motionärernas

yrkande om anslag ur kyrkofonden avser att fylla. Flera lösningar är

här tänkbara. En sådan vore att ställa ökade medel till förfogande för

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse med medgivande för styrelsen att

i viss utsträckning bidraga även till kostnaderna för sjömansvård, som bedrives

genom andra samfund än svenska kyrkan. Vilken lösning som än

väljes torde krävas ändringar i gällande författningar eller utfärdande av

nya sådana. På grund härav synes det ej nu kunna komma i fråga att för

tillgodoseende av sjömansvårdens behov medgiva anslag ur kyrkofonden

utöver vad i propositionen föreslagits. Utskottet förväntar emellertid, att

Kungl. Maj:t före framläggandet av anslagsäskandena för budgetåret

1961/62 överväger de spörsmål, som är förenade med det i motionerna framställda

yrkandet, och att vid de ställningstaganden, som därefter kan följa,

beaktas vad utskottet här ovan anfört.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla propositionen i den del

densamma behandlats av tredje lagutskottet;

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte såsom

sin mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning

av motionerna I: 262 och II: 394.

Stockholm den 20 april 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

IIUGO OSVALD

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald*, Grym, Georg Carlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Åke Larsson, Wirmark och Gunnar Pettersson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,

herrar Andersson i Ryggestad, Stiernstedt, Nyberg, Grebäck och Bengtsson

i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1960

600851

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1960/61, såvitt angår jordbruksärenden, jämte i ä s. 9 i texten